Ryssland i krig - Marxistarkiv

69
Däremot betvivlar jag deras uppgifter om Krivoj Rog. Jag är ej säker på, huruvida ryssarnas
reträtt är planerad med tanke på att undvika en ordnad batalj i den olämpliga terrängen i västra
Ukraina, där i förbigående sagt frånvaron av skogar lägger hinder i vägen för guerillaverksamhet.
Äro ryssarna i stånd att upprätta en försvarslinje som sträcker sig från Krementjug till
Herson och därigenom möjliggöra skyddandet av sina viktiga industricentra i Dnjeprkröken?
Tyskarna nämna ingenting om, att de ha tagit ett stort antal fångar, och det kan följaktligen ej
vara tal om att ryssarna befinna sig på flykt.
Ryssarnas moraliska motståndskraft får utstå svåra påfrestningar. Moskvas invånare voro
mycket upprörda och nedslagna över underrättelsen om Smolensks fall. Med Minsk var det en
annan sak — det har alltid varit en gränsstad för dem, men Smolensk ligger obehagligt nära
Moskva. Bland den enklare befolkningen finns det många, som äro upprörda över att
överhuvud taget något ryskt territorium har gått förlorat; i åratal ha människorna hört talas om
att den röda armén är oövervinnlig. I dag förekom i den tyska radion ett reportage ”av en
dansk journalist” — en ”gripande” skildring av hur en kyrka i Smolensk åter hade öppnats
efter tjugofem år och hur man hade letat reda på en gammal rysk präst, som hade arbetat som
murare under mellantiden. Han hade hållit gudstjänst i sin gamla slitna mässkrud, och
åhörarna hade gråtit och gråtit .. . Inga luftanfall ha ägt rum mot Moskva under de två senaste
nätterna, ehuru det har varit stjärnklart.
I onsdags besökte jag med Jordan och Sulzberger ett militärsjukhus. Översten med pincenén,
som hade följt med oss till de två nedskjutna tyska flygplanen, uppenbarade sig åter på
utrikesministeriet. Han ser ut att vara en hygglig karl och pratade med mig som en vanlig
människa – enkelt och förnuftigt och utan några försök till propaganda. Han sade, att de tyska
luftanfallen på Moskva ej hade åstadkommit någon allvarligare skadegörelse, — ”men”,
tillade han, ”det är mycket påfrestande för befolkningen. Skyddsrummen — särskilt nere i
metron — äro ohälsosamma. Människorna behöver sömn, om de skall kunna hålla ut; det
kommer att bli ett svårt problem till vintern ...” Han sade också, att de flesta läkarna hade
begivit sig till fronten; han kände några berömda specialister, som måste operera oavbrutet i
tjugofyra timmar; sedan voro de lediga i ett dygn.
Så grymt ett krig kan vara! Sjukhuset, som ej tillhör de största i Moskva, är inrymt i en skola;
därifrån skickas patienterna så fort som möjligt efter genomgången operation till platser
längre inåt landet. Moskva anses ej vara en hälsosam plats för de sårade, och det är
huvudsakligen fall, som kräva specialbehandling, som komma hit. Men det var glädjande att
se, att de sårade till och med på detta improviserade sjukhus få en förstklassig vård. Man har
specialiserat sig på ansikts-, käk- och ögonskador här. Skolbarnens brokiga akvareller hängde
fortfarande kvar på väggarna. Läkarna verkade mycket kunniga och vederhäftiga, och medan
överläkaren förde oss genom röntgenavdelningen, operationssalen, steriliserings- och tvättrummen
samt polikliniken, talade han om de moderna metoder, som komma till användning.
Han sade, att vitaminer anbringades direkt på såren och uppehöll sig vid de plastiska
operationer, som voro en av sjukhusets specialiteter. Och det var sannerligen behövligt! Jag
såg män, vilkas munnar ej voro något annat än stora, gapande hål, och andra, vilkas näsor
hade blivit bortskjutna, och som hade ett platt förband över ansiktet. Kirurgen förklarade hur
man, genom transplantation av ben och vävnader från lik, kunde förebygga att de sårade blevo
alltför vanställda. Tydligen behöver man ej längre taga ben och vävnader från patienterna
själva vid dessa operationer.
Jag skriver detta ute på ambassadens sommarställe; jag sitter i en skogsglänta under en gran.
Runt omkring mig växer gräs och purpurröda blommor, och marken är täckt av barr. Jag tog