Ryssland i krig - Marxistarkiv

68
kyrka, omgiven av en igenvuxen kyrkogård. De flesta korsen på gravarna voro av trä och
halvt förmultnade, men ett eller två voro av tämligen färskt datum - 1923 eller 1924. Eftersom
det var en vardag, var det svårt att avgöras om kyrkan fortfarande användes för gudstjänster. I
närheten av kyrkan låg ett litet kafé, från vars terrass man hade utsikt över floden, men kaféet
var stängt.
Kullen är berömd för sin utsikt över Moskva. Napoleon såg ut över staden från denna plats,
och den ena akten i Andrejevs skådespel om Moskvas studenter utspelas också i denna
romantiska omgivning. Men det panorama Napoleon och Andrejevs ungdomar från tiden
omkring 1910 betraktade härifrån, var helt annorlunda än det är i våra dagar. Nu bildas
Moskvas silhuett av väldiga komplex och höga fabriksskorstenar, och utom Kremls kupoler
kan man knappast urskilja mer än ett dussin kyrkspiror. Före revolutionen funnos
fyrahundrafemtio kyrkor i Moskva, och om alla kyrkklockorna ringde på en gång, måste deras
klang ha varit överväldigande. Men nu ringa inga kyrkklockor i Moskva. Det gamla Moskva
har försvunnit för alltid.
Vi lämnade bilen utanför det lilla kaféet och promenerade längs sluttningen. Vi lade märke till
en ung flicka i röd jumper, som misstänksamt iakttog oss; några ögonblick senare kom en
milisman fram till oss och sade, att det var strängt förbjudet att parkera där och att vi skulle
köra därifrån. Flickan hade antagligen, när hon hörde oss tala ett främmande språk,
rapporterat detta till milismannen.
Innan jag i söndags gick till Eremitageparken, hade jag varit ute i staden för att försöka finna
en öppen kyrka ... Jag såg mig om efter en kyrka, som fortfarande hade sitt kors kvar.
Slutligen kom jag till en — det var ett förtjusande kapell, beläget ej långt från Övre Petrovka,
men framför ingången voro packlårar upptravade och kyrkdörrarna voro låsta. Jag måste göra
ett nytt försök nästa söndag.
Någon anti-religiös propaganda har jag ej märkt, och jag tror för övrigt inte, att regimen
kommer att befatta sig med någon dylik. Guds namn hör man ofta nämnas i samtal. Det är
dock troligt, att den har anledning att anse prästernas inflytande för mindre nyttigt och håller
före, att den obskuranta ortodoxa kyrkan har gjort allt vad i dess makt stod för att förhindra
upplysningens spridande. Kyrkor och präster komma säkerligen även i framtiden att finnas,
men deras inflytande kommer att bli beskuret därigenom att en viss utbildning blir obligatorisk
för prästerna och kyrkorna bli statsunderstödda.
Fredagen den 15 augusti.
Augustikrisen, som vi alla ha väntat på, har kommit. Hela Ukraina är översvämmat av tyskar,
som rycka an mot Dnjepropetrovsk, Herson, Krivoj Rog och Krementjug. Gårdagens
kvällskommuniké medger förlusten av Kirovograd (f. d. Elizavetgrad) och Pervomajsk (jag
kommer inte ihåg, vad staden hette förut). Det ser illa ut, när man tittar på kartan. Tyskarna ha
ryckt fram mycket hastigt. Är detta den stora krisen, eller kommer situationen åter att — som
Lovell tror — stabiliseras om fem eller sex dagar, det vill säga, när den tyska framryckningen
mattas av och förbindelserna bakåt ha blivit för långt utdragna? Särskilt ett par saker tycker
jag inte om — exempelvis Hitlers ankomst till fronten. Tyskarna sätta alltid dessa besök vid
fronten i samband med någon stor ”avgörande” framgång. Eller är avsikten denna gång endast
att stärka tyskarnas moral, vilken åtminstone till för några dagar sedan syntes börja svikta?
Tyskarna säga sig ha erövrat Krivoj Rog, som ”inrymmer sextioen procent av Rysslands hela
järnindustri”. De påstå sig också ha inringat Odessa och Nikolajev; de ha säkerligen avskurit
järnvägsförbindelserna till den förstnämnda staden och antagligen också till den sistnämnda.