Ryssland i krig - Marxistarkiv

52
oljetransporterna, endast ha lyckats förstöra ett eller två oljeraffinaderier, men att detta icke
har haft någon större betydelse, emedan de rumänska raffinaderierna vid ifrågavarande
tidpunkt endast arbetade i halva skift.
Vad jag inte kan förstå är, varför inte de våra, medan de ännu kontrollerade oljefälten i
Rumänien, sprängde raffinaderierna i luften i samma ögonblick de sago, att situationen var
hopplös och att engelsmännen och amerikanarna förr eller senare skulle drivas bort. Var det
ren otur, bristande kompetens i förening med önsketänkande (”Ännu har vi nog tid på oss”)
eller — kapitalistiska hänsyn på lång sikt? Om det förhåller sig så, är det det största brott som
under detta krig har begåtts av någon på vår sida.
Jag gick och hälsade på X. Han verkade mindre hoppfull än sista gången vi råkades. Han sade
att Smolensk fortfarande befinner sig i ryssarnas händer — åtminstone hade man sagt honom
det i går. Vad han sade om lufträderna mot Moskva var mer eller mindre vad man redan
visste. Tyskarna ha koncentrerat sig på industrianläggningar och järnvägar, ehuru utan större
framgång; och till en viss grad komma de nog att försöka terrorisera befolkningen. (Berlins
radio gav i går hårresande skildringar av paniken i Moskva — ”och detta”, sade man, ”är vad
Stalin har tvingat in det ryska folket i”.) Pskov befinner sig i tyskarnas händer, och de påstå
att de befinna sig i närheten av Vjazma, men detta förneka ryssarna. Det är inte klarlagt, hur
långt de ha trängt in Estland och om de tränga fram både norr och söder om Peipussjön. Det
är ej lätt att skaffa sig en överblick över detta krig. Antagligen ligger det till ungefär så här:
tanksframstötarna efterföljas av mekaniserade styrkor och sedan av infanteri; på somliga
punkter sätta ryssarna in kilar och försöka avskära tanksstyrkorna, och sedan göra de motattacker
med sina egna tanks.
Det ser ut som om tyskarna, efter att ha misslyckats med sin frontattack mot Moskva, skulle
koncentrera sig på Kiev. X. ansåg ryssarnas utrustning vara fullt tillfredsställande, ehuru han
ej var riktigt säker beträffande deras tanks. Han sade, att det var sant, att ryssarnas tunga
stridsvagnar voro förstklassiga och att tyskarna motvilligt erkände detta; de hade medgivit att
i en stor tanksstrid, där femtio eller sextio tunga ryska tanks deltogo, endast sex hade förstörts.
Onsdagen den 30 juli.
Jag har hört, att Harry Hopkins skall komma till Moskva. Det är alldeles utmärkt. Hans tal i
Londonradion har blivit mycket omtalat i sovjetpressen.
I natt hade vi intet luftanfall. Men under räden i måndags tyckas en massa fönsterrutor i olika
delar av Moskva ha blivit krossade, fastän ingenting särskilt allvarligt inträffade. Ryssarna
påstå sig ha skjutit ned tio fientliga plan.
I går kväll gick jag med Philip Jordan till en cocktailbar på Gorkijgatan — ett mycket elegant
nytt ställe med stålrörsmöbler och modern belysning, alldeles fullsatt med officerare ur den
röda armén. Vi drucko vodka och åto sandwich med kilki — ett slags ansjovis. — Kapellet
spelade ”Tipperary” — antagligen till vår ära, ty vi talade engelska; många av publiken
hurrade.
Det är verkligen mycket förargligt — vi ha gjort slut på vårt bensinförråd, och vi få ingen ny
tilldelning förrän den första. Maurice har försökt att få en extratilldelning genom ambassaden
och Narkomindeln, men det lyckades inte. Livsmedelsransoneringen börjar också bli besvärligare.
För oss tillämpas ett speciellt ”utlänningssystem” — vi ha rättighet att varje vecka
köpa vissa begränsade kvantiteter livsmedel i Gastronomaffären nr I; men tilldelningen är
ganska riklig — betydligt större än till ryssarna själva.