Ryssland i krig - Marxistarkiv

4
tunnland — den bestod till största delen av björkar och barrträd — och vi höllo två eller tre
kor och en mängd höns. Ett gammalt par skötte om djuren. På vintrarna voro vi ute och jagade
hare i skogen; vi brukade ofta resa till lantgården över lördagar och söndagar. Det var
underbart att på soliga vinterdagar åka skidor genom skogen och sedan komma hem igen och
värma sig framför en stockvedsbrasa. Och det tog bara en timme med tåget och sedan en
timme med släde för att komma dit från St. Petersburg...
Jag älskade St. Petersburg och Sommarträdgården med dess sekelgamla lindar, Peter den
stores lilla paviljong och allén, som kantades av grekiska gudar och gudinnor med avslagna
näsor. (På vintrarna byggde man upp små träskjul kring gudarna och gudinnorna.) Och jag
älskade Neva och fästningens silhuett, som avtecknade sig mot skyn under de ljusa
sommarstrimma. Jag kan ännu minnas St. Petersburgs ljud och dofter; det första ljud man
hörde på morgonen, när man vaknade, var klapprandet av hästhovar mot Mokhovajas
träbeläggning; från Simeonovskaja trängde bullret av lastfordon och kuskarnas röster, när de
svuro åt sina hästar eller åt de andra kuskarna, in i rummet; och jag kan fortfarande känna
doften från asfaltkokarna, när på sommaren gäng av arbetare utförde gatureparationer. På
sommaren var staden nästan folktom; i våningen voro möbler och tavlor överhöljda med
skynken, mattorna voro hoprullade, och det luktade kamfer överallt i huset.
När jag var nio år gammal, började jag läsa de ryska skalderna. Först Lermontov, sedan
Pusjkin. Så följde några år, fyllda av intensiv läsning — Gogol och Tolstoj. — Jag var tretton
år gammal och låg till sängs i mässlingen, när jag för första gången läste Krig och fred. Därpå
kom turen till Turgenev, Goncharov, Dostojevskij, Nekrassov och Leskov, och litet senare till
Gorkij och de andra moderna författarna. Dessutom läste jag en mängd franska och engelska
böcker. Vårt bibliotek var mycket välförsett. Petersburg blev som en levande illustration till
alla dessa ryska böcker. På eftermiddagen, när skolan var slut, brukade jag promenera längs
Nevakajen fram till Peter den stores ryttarstaty och för mig själv recitera några strofer ur
Pusjkins Kopparryttaren, som jag ännu i dag finner så medryckande:
Vid dyster våg på öde stranden,
med blicken spänd mot himlaranden,
han full av stora tankar stod.
Invid sin fot en mäktig flod
han flyta såg mot fjärran länder.
På sumpiga och låga stränder
sågs här och där, bland mossar grå,
Karelens arma hyddor stå.
En ensam båt på skummig våg
man glida utmed floden såg;
och skogen okänd för var strimma
från solen — dold i evig dimma —
stod susande ... 1
Varje stadsdel i St. Petersburg har sina litterära associationer. När jag exempelvis åkte till
Jussupovparken, där det fanns en skridskobana, passerade spårvagnen det livliga Sennajatorget
— Hötorget —, scenen för Brott och straff. Kanske satt Raskolnikov fortfarande och
grubblade i en vindskupa i någon av de ruskiga gränderna — eller kanske befann han sig på
en av de små överfyllda krogarna, där rusiga män trängdes kring biljardborden, inbegripen i
1 Översättning av G. Aminoff.