Ryssland i krig - Marxistarkiv

45
närhet, så att soldaterna få lära känna det verkliga krigets sensationer. Han citerar ett yttrande
av Timosjenko, vari denne säger, att trupperna måste tränas att utstå alla strapatser och
lidanden, måste genomgå allt utom döden; de måste hålla ut utan mat och utan sömn, och
deras utbildning måste fortsätta även i den strängaste kyla. Soldaterna måste vänjas vid
marscher på fem mil om dagen och vid att sova ute även vintertid. Timosjenko förkastar
fullständigt den gamla uppfattningen, att en temperatur på minus 15° C automatiskt skulle
sätta stopp för militära operationer.
Krassilnikov omnämner även kontentan av den röda arméns disciplinära lagar, så som de
fastställdes i oktober förra året. De äro fullständigt hänsynslösa och giva officerarna
befogenhet att låta skjuta varje soldat, som gör sig skyldig till grova disciplinbrott. En officer,
som förfogar över dylika befogenheter och använder dem på ett olämpligt sätt eller ej lyckas
få sina trupper att utföra en given order, riskerar att bli ställd inför krigsrätt för bristande
fasthet i sitt uppträdande. Inga klagomål kunna anföras emot officerarna för överdriven
hårdhet. Och Krassilnikov säger vidare: ”Den moderna krigföringen fordrar en sådan enorm
nervanspänning, att endast ytterligt disciplinerade trupper kunna uthärda den med bibehållen
stridsduglighet. Det är därför sådana drastiska åtgärder måste vidtagas för att en gång för alla
göra slut på de pseudo-socialistiska traditionerna inom armén — traditioner, som endast
underminerade disciplinen.”
Efter krigsutbrottet och sedan artikeln skrevs, ha de politiska kommissarierna naturligtvis
återfått sina befogenheter, ehuru icke på bekostnad av officerarnas. Man kan säga, att
officerarna fortfarande, liksom förut, äro ansvariga för de militära operationerna, medan de
politiska kommissarierna ha hand om truppernas och understundom även om officerarnas
moral. Och i detta det mest ohyggliga och grymma av alla krig är moralen en fråga av vital
betydelse. Det är nödvändigt att i de ögonblick, då retirerande trupper befinna sig på gränsen
till förtvivlan, en politisk kommissarie finns till hands för att rycka upp dem och förklara för
dem, varför de måste härda ut ... Och, om det är nödvändigt, måste han stå dem bi i deras
dödsstund. Jag har hört talas om politiska kommissarier, som ha visat prov på det allra största
mod under de svåraste förhållanden. Genom att visa ett personligt intresse för soldaternas
problem fyller en politisk kommissarie ofta en regementsprästs plats.
Det verkar måhända en smula nedslående, när general Krassilnikov citerar den ryske
generalstabschefen general Zhukovs yttrande: ”En ständig förflyttning framåt – se där beviset
på en framgångsrik militärutbildning.” Ännu så länge ha ryssarna inte avancerat; men
tyskarna ha fastnat vid Smolensk ...
Söndagen den 27 juli kl. 1.30 f. m.
Jag skriver detta i skyddsrummet under tennisbanan i Stary Dom. Kan man föreställa sig
något mera värdigt än att expedieras i ett skyddsrum, beläget under den brittiska ambassadens
tennisplan? Det här ser ut att vara det första riktiga blixtanfallet mot Moskva. Från skyddsrummets
ingång har jag observerat strålkastarna, som kämpa med molnen och blixtarna från
kanonerna och i fjärran det grönaktiga skenet från exploderande bomber ... För ett ögonblick
sedan hamnade några brandbomber alldeles här i närheten. Det här är en otrevlig trakt. Jag vill
helst låta bli att tänka på det där femvåningshuset — alldeles i början av Vorovskijgatan —
som förstördes i går kväll. Skyddsrummet rasade och jag vet inte, hur många människor som
dödades. Tanken på de båda nedskjutna tyska planen, som jag såg i morse, skänker mig en
viss tröst, men ändå...
De där tyska flygmaskinerna ... Narkomindelns tjänstemän börja bli mycket mera tillmötes-