Ryssland i krig - Marxistarkiv

44
den underjordiska järnvägen .. .
Den 23 juli.
En sådan ryslig natt! Signalen ”faran över” gick inte förrän klockan fyra och vi måste stanna i
skyddsrummet till dess. Och sedan var det att gå upp på Narkomindelns pressavdelning och
sända i väg telegram om räden ... Jag för min del överlämnade den saken till Lovell och gick
ut för att se mig om på gatorna. Klockan fyra var det redan alldeles ljust. Himlen var blå med
små rosiga skyar, och de massiva nya sovjetbyggnaderna sågo snygga och prydliga ut, utom
Narkomindeln med statyn av Vorovskij på gården. Jag kan inte förstå, varför han alltid
påminner mig om den gamle ovårdade pianisten i Leningrad för många, många år sedan, som
nästan slog sönder pianot, när han spelade Chopins Scherzo i b-moll ... Överallt på gatorna
gingo människor, som nyss kommit upp ur skyddsrummen, och sågo sig om. En eldsvåda
rasade någonstans i närheten av Sretenka, och någon sade, att en stor bomb hade slagit ned på
en gata i närheten av Petrovka; antagligen var det den som kom vårt skyddsrum att skaka.
Någon annan påstod, att en bomb hade slagit ned på Röda Torget, alldeles i närheten av
Lenins mausoleum. Vi gingo ned för Kuznetzkij Mosst till telegrafens huvudkontor. Några av
de stora spegelglasrutorna hade krossats och glasskärvor hängde kvar i tygremsorna, som
hade varit klistrade över rutorna. Eljest hade byggnaden inte lidit någon skada ... Flickorna i
luckorna sågo helt oberörda ut ... Vi kommo inte hem förrän klockan sju. Här och var på
gatorna lågo glasskärvor, och på Röda Torget fanns endast ett litet bombhål, mitt emellan
Lenins mausoleum och St. Basiliuskyrkan, men ingendera byggningen hade tagit någon
skada.
På ett par ställen lågo vattenslangar tvärs över gatan; i närheten av Iljinka sågos fortfarande
flammorna från några eldsvådor. Det ser ut, som om tyskarna skulle föredraga att använda
sprängbomber mot Moskva, då brandbomberna tydligen icke ha haft åsyftad verkan.
Bertha, vår lilla jungfru, hade suttit i husets skyddsrum hela natten. ”Det var hemskt”, sade
hon, ”mycket hemskt.” Och hon frågade, hur många nätter till det skulle fortsätta så här. ”Ja”,
svarade jag, ”inte vet jag. Kanske en månad eller två.” — ”Och i vinter?” — ”I vinter får vi
det nog bra; då blir det så kallt att tyskarna inte kan flyga omkring.”
Den 26 juli.
Har läst en särdeles intressant artikel av general Krassilnikov angående de nya riktlinjerna för
den röda arméns utbildning; den innehåller många citat ur Timosjenkos skrifter. Enligt vad
Krassilnikov påstår, finns det ingenting så farligt som att vara konservativ i militära frågor.
Han anser att orsaken till den franska arméns nederlag just är att söka i en dylik konservatism
och en alltför stor optimism. Artikeln måste ha blivit skriven kort före krigsutbrottet, ty han
talar om kriget som ”ett andra imperialistiskt krig”, men tillägger att ”alla våra grannar draga
lärdom därav” och att näven vi måste hålla ögonen öppna.” ”Vi få ej låta överrumpla oss” är
ett annat yttrande, som gång på gång återkommer i artikeln; det ger en antydan om, att åtminstone
vissa personer av hög rang inom armén verkligen väntade ett överraskande angrepp.
Han säger vidare, att verkliga erfarenheter äro absolut nödvändiga för en armé, och han
uppehåller sig utförligt vid den enorma praktiska nytta den röda armén hade av det rysk-finska
kriget. Han redogör också för Timosjenkos uppfattning rörande nödvändigheten av att alla
manövrar äro så ”realistiska” som möjligt. Även om han inte går så långt som att påstå, att
skarp ammunition bör användas mot trupperna under manövrerna, så säger han, att de
fientliga målen vid manövrerna beskjutas och bombas med skarp ammunition, och att under
anfallen projektilerna vissla över truppernas huvuden och riktiga bomber explodera i deras