Ryssland i krig - Marxistarkiv
Ryssland i krig - Marxistarkiv
Ryssland i krig - Marxistarkiv
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
43<br />
och voro hemligstämplade. Dokumenten utvisade klart, att man inom den tyska armén redan<br />
hade vidtagit vittgående förberedelser för att använda stridsgas mot de ryska trupperna — och<br />
möjligen även mot civilbefolkningen. Om gas verkligen kommer att användas eller ej, är en<br />
annan fråga, men det är inte omöjligt. Det är viktigt att vi meddela tyskarna att man kommer<br />
att använda stridsgas mot tyska städer, om tyskarna skulle göra det i <strong>Ryssland</strong>. Alla i Moskva<br />
ha gasmasker, men de tyska dokumenten utvisa, att möjligen även senapsgas skall komma till<br />
användning. Vi skulle naturligtvis ha skickat i väg långa telegram om saken i afton, men<br />
konferensen var knappast slut, förrän flyglarm gavs och vi alla blevo nedfösta i skyddsrummet.<br />
Man hörde luftvärnskanonerna, och när vi gingo över gården, började det falla<br />
splitter.<br />
Det här skyddsrummet är mycket bra, men det skulle inte vara roligt att tillbringa en hel natt<br />
här. Här finns bänkar och stolar och allehanda omaka möbler; men det finns ingen plats, där<br />
man kan få sträcka på benen. Det är mycket folk här nere; bland de närvarande befinna sig<br />
Palgunov, de båda censorerna, vilka se utarbetade ut och gäspa hela tiden, vidare några<br />
japaner, Ilja Ehrenburg, som särskilt hade blivit inbjuden att närvara vid Lozovskijs<br />
konferens, och så naturligtvis hela vårt gäng — Philip Jordan, Lovell och amerikanarna. Mrs<br />
Bourke-White springer omkring med sin kamera och fotograferar.<br />
I dag hade Philip och jag en diskussion angående det verkliga läget vid fronten; Philip<br />
undrade, om inte ryssarna snart skola komma till den punkten, när de stå inför det pinsamma<br />
valet mellan att behålla Moskva eller att bibehålla armén i god stridskondition ... Jag anser, att<br />
Moskva är en alltför viktig stad, för att man skulle övergiva den, huru vägande de strategiska<br />
skälen härför än kunna vara. Det är mycket gott och väl att tala om 1812, men 1812 var<br />
Moskva endast en stor by och inte <strong>Ryssland</strong>s huvudstad. Jag kan inte tro, att Moskvas fall<br />
skulle bli så särskilt ödesdigert ens nu; men den moraliska chocken skulle bli förfärlig. Jag<br />
håller luftanfallen mot Moskva för ett gott tecken; tyskarna skulle knappast bomba staden, om<br />
de trodde sig ha utsikter att komma hit snart ... Cripps verkar förhoppningsfull och på gott<br />
humör. Man skulle kunna säga, att de diplomater, som uppskatta ryssarna, också äro de mest<br />
förhoppningsfulla. Och detta är icke blott en attityd, utan ett uttryck för deras vilja att se det<br />
goda hos ryssarna själva och i deras regim.<br />
Jag har försökt sova en stund uppe i trappan i den delen av skyddsrummet, där det är mörkt<br />
och där man får röka. Men stengolvet var obehagligt hårt och människorna snubblade ideligen<br />
över mina ben, så att det inte lyckades mig att somna. I mörkret hörde jag två mansröster tala<br />
franska (just nu hördes ett kraftigt brak, som skakade hela huset och kom det elektriska ljuset<br />
att blinka) — den ena var en typiskt fransk röst, men inte den andra. Jag hörde dem tala om<br />
Malraux. Så hörde jag, att den ene av de talande var Lucien; den andre var Ilja Ehrenburg,<br />
innehavare av Leninorden, etc. etc. En skicklig skribent, men en smula fåfäng. Jag sade dumt<br />
nog: ”Jag undrar, om vi inte träffades i Montparnasse för några år sedan”, på vilket han<br />
högdraget svarade: ”C'est possible.” Men efter en stund, när Jordan kom, gick samtalet lättare,<br />
ehuru Jordan inte hade mera tur med sitt första yttrande: ”Ehrenburg ... jo visst — var det inte<br />
ni, som skrev en bok med titeln Djulio Djurenito? Jag läste den för flera år sedan.” — ”Joo”,<br />
svarade Ehrenburg, ”Hulio Hurenito. Det uttalas med spanskt j.” Ehrenburg tog fram ett<br />
fotografi av sina tre skotska terrier — de enda som finns i Moskva, enligt vad han påstår. Han<br />
frågade, om man fick taga med hundar i skyddsrummen i London. Han blev mycket häpen<br />
över att höra, att det inte var tillåtet — åtminstone inte i de offentliga skyddsrummen — ty,<br />
sade han, London var rökarnas och hundarnas paradis. I <strong>Ryssland</strong> var man varken rättvis mot<br />
hundar eller mot rökare; det fanns ingen avdelning för rökare i spårvagnarna, bussarna eller på