29.08.2013 Views

Ryssland i krig - Marxistarkiv

Ryssland i krig - Marxistarkiv

Ryssland i krig - Marxistarkiv

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

43<br />

och voro hemligstämplade. Dokumenten utvisade klart, att man inom den tyska armén redan<br />

hade vidtagit vittgående förberedelser för att använda stridsgas mot de ryska trupperna — och<br />

möjligen även mot civilbefolkningen. Om gas verkligen kommer att användas eller ej, är en<br />

annan fråga, men det är inte omöjligt. Det är viktigt att vi meddela tyskarna att man kommer<br />

att använda stridsgas mot tyska städer, om tyskarna skulle göra det i <strong>Ryssland</strong>. Alla i Moskva<br />

ha gasmasker, men de tyska dokumenten utvisa, att möjligen även senapsgas skall komma till<br />

användning. Vi skulle naturligtvis ha skickat i väg långa telegram om saken i afton, men<br />

konferensen var knappast slut, förrän flyglarm gavs och vi alla blevo nedfösta i skyddsrummet.<br />

Man hörde luftvärnskanonerna, och när vi gingo över gården, började det falla<br />

splitter.<br />

Det här skyddsrummet är mycket bra, men det skulle inte vara roligt att tillbringa en hel natt<br />

här. Här finns bänkar och stolar och allehanda omaka möbler; men det finns ingen plats, där<br />

man kan få sträcka på benen. Det är mycket folk här nere; bland de närvarande befinna sig<br />

Palgunov, de båda censorerna, vilka se utarbetade ut och gäspa hela tiden, vidare några<br />

japaner, Ilja Ehrenburg, som särskilt hade blivit inbjuden att närvara vid Lozovskijs<br />

konferens, och så naturligtvis hela vårt gäng — Philip Jordan, Lovell och amerikanarna. Mrs<br />

Bourke-White springer omkring med sin kamera och fotograferar.<br />

I dag hade Philip och jag en diskussion angående det verkliga läget vid fronten; Philip<br />

undrade, om inte ryssarna snart skola komma till den punkten, när de stå inför det pinsamma<br />

valet mellan att behålla Moskva eller att bibehålla armén i god stridskondition ... Jag anser, att<br />

Moskva är en alltför viktig stad, för att man skulle övergiva den, huru vägande de strategiska<br />

skälen härför än kunna vara. Det är mycket gott och väl att tala om 1812, men 1812 var<br />

Moskva endast en stor by och inte <strong>Ryssland</strong>s huvudstad. Jag kan inte tro, att Moskvas fall<br />

skulle bli så särskilt ödesdigert ens nu; men den moraliska chocken skulle bli förfärlig. Jag<br />

håller luftanfallen mot Moskva för ett gott tecken; tyskarna skulle knappast bomba staden, om<br />

de trodde sig ha utsikter att komma hit snart ... Cripps verkar förhoppningsfull och på gott<br />

humör. Man skulle kunna säga, att de diplomater, som uppskatta ryssarna, också äro de mest<br />

förhoppningsfulla. Och detta är icke blott en attityd, utan ett uttryck för deras vilja att se det<br />

goda hos ryssarna själva och i deras regim.<br />

Jag har försökt sova en stund uppe i trappan i den delen av skyddsrummet, där det är mörkt<br />

och där man får röka. Men stengolvet var obehagligt hårt och människorna snubblade ideligen<br />

över mina ben, så att det inte lyckades mig att somna. I mörkret hörde jag två mansröster tala<br />

franska (just nu hördes ett kraftigt brak, som skakade hela huset och kom det elektriska ljuset<br />

att blinka) — den ena var en typiskt fransk röst, men inte den andra. Jag hörde dem tala om<br />

Malraux. Så hörde jag, att den ene av de talande var Lucien; den andre var Ilja Ehrenburg,<br />

innehavare av Leninorden, etc. etc. En skicklig skribent, men en smula fåfäng. Jag sade dumt<br />

nog: ”Jag undrar, om vi inte träffades i Montparnasse för några år sedan”, på vilket han<br />

högdraget svarade: ”C'est possible.” Men efter en stund, när Jordan kom, gick samtalet lättare,<br />

ehuru Jordan inte hade mera tur med sitt första yttrande: ”Ehrenburg ... jo visst — var det inte<br />

ni, som skrev en bok med titeln Djulio Djurenito? Jag läste den för flera år sedan.” — ”Joo”,<br />

svarade Ehrenburg, ”Hulio Hurenito. Det uttalas med spanskt j.” Ehrenburg tog fram ett<br />

fotografi av sina tre skotska terrier — de enda som finns i Moskva, enligt vad han påstår. Han<br />

frågade, om man fick taga med hundar i skyddsrummen i London. Han blev mycket häpen<br />

över att höra, att det inte var tillåtet — åtminstone inte i de offentliga skyddsrummen — ty,<br />

sade han, London var rökarnas och hundarnas paradis. I <strong>Ryssland</strong> var man varken rättvis mot<br />

hundar eller mot rökare; det fanns ingen avdelning för rökare i spårvagnarna, bussarna eller på

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!