Ryssland i krig - Marxistarkiv

38
och nu förstod jag varför. Det var gamle Trent, enormt stor och tjock (han har visst varit
konsul eller något i den stilen), som dominerade bilden. Det intresserade mig mycket att se
Stalin. Han såg helt annorlunda ut, än jag hade föreställt mig och efter den uppfattning man
får av honom av officiella porträtt. Han är alls ingen stor och kraftigt byggd man utan snarare
liten, rynkig och grå, men verkar full av liv.
De sovjetryska flygarna man såg på bilderna från fronten gjorde ett mycket gott intryck; och
det var intressant att se, hur ryssarna behandlade de tyska fångarna. Dessa verkade ganska
ömkliga, när de fördes till den väntande lastbilen; det fanns ingenting trotsigt i deras hållning
... En av de närvarande engelsmännen sade, att han inte kan gilla det ”föraktfulla sätt”, på
vilket man behandlar de tyska krigsfångarna. Jag kan inte förstå hans inställning — eller,
rättare sagt, jag förstår den mycket väl, men delar inte hans åsikt. För ryssarna är detta krig av
vital betydelse och ett av den ryska propagandans huvudsyften är att uppväcka hat mot tyskarna.
Ju flera tyskar som dödas, desto bättre, och om de vore sympatiska människor, skulle
det vara svårare att göra slut på dem .. .
Som avslutning visades en mycket spännande film i ”Vilda-Västernstil” från finska kriget, i
vilken en rysk skidpatrull upplevde de mest hårresande äventyr. De finska trupperna voro lika
styva på skidor som de ryska. Den egentlige boven i filmen var en tysk officer, som förde
kommandot över finnarna. Den ryske hjälten hade blivit instängd i en vindskupa i ett
brinnande hus och räddade sig i sista ögonblicket, efter att ha kastat tre handgranater på
finnarna. ”Den här är för mitt land”, ropade han, ”den här för mitt parti, och den här för min
Stalin!” Scenerna med den tyske officeren måste ha tillfogats helt nyligen, ty det verkade, som
om filmen hade blivit inspelad för någon tid sedan ...
Översten med den alkoholmättade rösten i den tyska Belgrad-radion pratade åter på ryska i
kväll: ”Röda arméns förtvivlade läge ... Den tyska armén är oövervinnlig ... Vi komma med
den verkliga socialismen.” Han talade också om de tyska arbetarnas höga levnadsstandard och
om de fördelar, som Hitlers arbetslagar skulle medföra för de ryska arbetarna. Men ryssarna
ha alltför väl reda på, hur tyskarna behandla de andra slaviska folken för att låta lura sig av
sådant — även om de hade radioapparater, med vilka de kunde höra dessa utsändningar.
Programmet avslutades med Tjajkovskijs fjärde .. .
Söndagen den 20 juli.
Jag måste försöka rycka upp mig; den här slentrianen är understundom mycket tröttsam. Det
är mycket svårt att få till stånd någon kontakt med andra än legationspersonal och journalister.
Först Narkomindeln, sedan ambassaden, så Hotel Metropole, tillbaka till kontoret, så
Narkomindeln igen, med några avstickare till telegrafen — det är den dagliga rutinen för den,
som arbetar för en nyhetsbyrå. När jag tänker på, att jag skickades hit för att skriva om det
rysk-tyska kriget ... Men allteftersom de engelsk-ryska relationerna förbättras, kanske
arbetsmöjligheterna för mig också bli bättre. De är mycket viktigt, att jag kommer till fronten
och till Leningrad. Men ännu finns det inga utsikter.
I dag fick jag mitt uppehållstillstånd ordnat, men det tog åtskilliga timmar att få det klart. Den
ena flickan på passbyrån var riktigt älskvärd, men den andra avsiktligt ogin. Hon höll på att
skrämma slag på en gammal dam — jag vet inte, vad för landsmaninna hon var — som hade
försummat att förnya sitt uppehållstillstånd. Men efter att ha trakasserat henne i fem minuters
tid, lät hon henne böta fem rubel, och därmed tycks historien ha varit utagerad.
Jag avskyr alla passbyråer; den här och Polizeipräsidium och Prefecture de Police äro sig alla
lika.