Ryssland i krig - Marxistarkiv

More documents

Recommendations

Info

33 och om sin farfar, som kämpade under den store Suvorov. Vid närmare eftertanke bör hans farfar ha varit hundra år gammal eller mer, när hjälten från inbördeskriget kom till — en duktig gubbe! Men det är ingenting att fästa sig vid .. . I alla fall äro alla i eld och lågor över den ryska armén. Henry fick ett telegram från sina uppdragsgivare i dag, i vilka de begärde att med det snaraste få två artiklar: den ena om Kutuzov, den andre om Suvorov. Jag stötte på honom i Narkomindeln, där han just höll på att telefonera till krigsministeriet för att få reda på dessa generalers förnamn och patronymer. ”Hur? Michail Illarionovitch. Stavas Illarionovitch med två 1? Tack så mycket. Och nu till Suvorov ...” Måndagen den 14 juli. Enligt den engelska radion skulle tyskarna ha sagt, att de den 13 juli skulle tåga in i Moskva. Ännu äro de inte ens i närheten; men om man ser på kartan, så ha de under de senaste tre veckorna ockuperat ett imponerande område. Ännu ha de visserligen ej tagit några centra av vital betydelse; och förlusten av Litauen, Lettland och östra Polen, vilka mottogo de första hårda stötarna, var att förutse. Ryssarna tyckas ej öppet ha medgivit förlusten av Riga, som är det betydelsefullaste centrum de hitintills ha förlorat (där tillverkas bland annat gummiringar och galoscher); men det råder inget tvivel om, att tyskarna äro där. Tyskarna påstodo också, att de i början av denna månad intogo Murmansk, men Murmansk befinner sig fortfarande i ryska händer. Med tanke på det samarbete, som det engelsk-ryska fördraget förebådar, är det av största vikt, att ryssarna hålla Murmansk. Jag undrar, hur litauerna, letterna och esterna reagera för den tyska invasionen? Litauerna ha alltid stått på tämligen god fot med Sovjet; Lettland är översvämmat av tyskar, och esterna ha alltid tagit intryck av finnarna. Några av de personer här, som äro särskilt fördomsfulla mot Sovjet påstå, att tyskarna med all säkerhet mottogos med öppna armar av de Baltiska staternas befolkning, och att denna anser tyskarna för ett betydligt mindre ont ting än ryssarna. Jag kan inte riktigt tro, att det förhåller sig så; både Lettland och Estland ha sedan långliga tider varit avogt inställda mot den baltiska junker-traditionen. Jag kan tvärtom mycket väl tänka mig, att det finns många i båda dessa länder, för vilka ryssarna representera det mindre av två onda ting, och det ligger säkert åtminstone någon sanning i de sovjetryska tidningarnas meddelanden om lettisk och estnisk gerillaverksamhet mot tyskarna. Men medelklassen i Riga, särskilt affärsinnehavarna (utom judarna förstås), äro nog förtjusta över att se tyskarna. De Baltiska staternas ”inkorporering” med Sovjetunionen förde med sig högkonjunkturer för affärerna i Riga och Tallinn; massor av kvinnliga medborgare från Sovjet hittade på förevändningar för att resa dit; och vid dessa besök köpte de mängder av kläder, skor och handväskor. Och sedan krigets utbrott har ”den brända jordens politik” tagit sig underliga uttryck i de Baltiska staterna; nästan alla tändstickor, som säljas i Moskva, komma från Estland. En stor del av sötsakerna — och det finns gott om den varan, bland annat alldeles utmärkt choklad — är ”tillverkad i Riga, Lettland, S.S.R.”. Det är en tröstande tanke, att tyskarna, när de kommo till Riga, funno diskarna tomma ... Det är tydligt att ryssarna ledo stora förluster under det överraskande anfallet den 22 juni. (Jag kan inte förstå, varför det kom så överraskande, men det tycks i alla händelser ha förhållit sig så.) Ungefär ett tusental flygmaskiner lära ha blivit förstörda på marken; men ehuru detta var till stor hjälp för tyskarna under första fasen av deras framryckning, var det i alla händelser ej av en sådan avgörande betydelse som exempelvis i Belgien, där tyskarna gjorde slut på hela det belgiska flyget och en stor del av det franska den första morgonen. I alla händelser riktades det första slaget mot de nyligen inkorporerade gränsstaterna. Om inte Stalin hade inkorporerat dem och anfallet hade riktats mot Minsk och Kiev, skulle jag antagligen ej sitta
34 här i Moskva i dag och skriva detta .. . Emellertid veta vi icke riktigt, var tyskarna befinna sig, men de måste vara någonstans i närheten av Smolensk. Härom dagen tillfrågades Lozovskij om tyskarnas påstående att Minsk hade fallit var sant. Han svarade undvikande, att det icke betydde det minsta för krigets slutliga utgång, om den ena eller den andra staden hade fallit. Och han tillade, att tyskarna hade ”standardiserade” hjärnor och att de inbillade sig, att om en viss teknik hade lyckats i Frankrike, den också måste lyckas i Ryssland. Men de skulle snart få se, att de hade misstagit sig — om de inte redan hade insett det. Under alla omständigheter är det tydligt att tyskarnas framryckning går betydligt långsammare sedan de kommit så långt som till Minsk och att ryssarna draga ihop stora tankstyrkor väster om Smolensk. Jag kan inte låta bli att undra, hur pass många tanks de förfoga över för att ställa upp mot tyskarnas tiotusen (Lozovskijs beräkning). Efter vad som sägs, lära häftiga tankstrider rasa bortom Smolensk. Jag tycker inte om den tyska framstöten mot Ostrov; den siktar tydligen på Leningrad. Litvinovs radiotal härom dagen verkar mycket egendomligt. Man hade låtit oss förstå, att Litvinovs tal skulle utsändas till alla ryska radiostationer, men när det kom till kritan, talade han endast på utländsk våglängd och på engelska. Och påföljande morgon innehöllo de ryska tidningarna endast korta utdrag ur talet. Ingenting sades om hans vänskapliga omnämnande av England, ej heller om hans yttranden ”att låta det förflutna vara glömt” och ”vi ha alla begått våra misstag”. I stället uppehöllo sig de ryska tidningarna vid ett yttrande som gick ut på, att Tyskland var Englands och Sovjetunionens gemensamme fiende och att det icke finge komma ”något de facto vapenstillestånd” till stånd i väster, något som Hitler räknade på ... Och när vi tillfrågade Lozovskij vilken roll Litvinov skulle komma att spela, svarade han mycket motsträvigt, att han antog att Litvinov skulle tala i radio igen. Men allt detta inträffade innan det engelsk-ryska fördraget undertecknades. Det är ju möjligt att Litvinovs politik eller dess motsvarighet inte längre kommer att reserveras endast för utlandets räkning. Det kommer nog att dröja ännu någon tid, innan ryssarna lära sig att lita en smula mera på oss; det kommer kanske att fordra ett långt och tålamodsprövande arbete; och detta arbete kommer inte att bli lätt, om ryssarna verkligen komma på den idén, att det existerar ett ”de facto vapenstillestånd” i väster .. . I dag — när alla tidningar utförligt tala om det engelsk-ryska fördraget — råkade jag ut för en händelse, som är ganska typisk för ryssarnas misstro mot allt vad utländskt heter. Jag hade inte tid att gå till National eller Metropole för att klippa mig, som alla utlänningar här i staden bruka göra, utan gick i stället till en enkel rakstuga på Maroseika. Betjäningen utgjordes av kvinnor, klädda i prydliga rockar; det var mycket snyggt därinne, och priserna voro ungefär en tredjedel av Metropoles. Jag betjänades av en söt ung flicka, som talade om hettan i Moskva och berättade, att hon hade gått som elev i nio månader för att lära sig barberaryrket, och att det fordrades en mycket större yrkesskicklighet av en herrfrisör än av en damfrisör (de enda platser i Sovjetunionen, där man fortfarande använder ordet ”dam” — damskij, är i damfrisersalongerna och på toaletterna). Hon skämtade också över mitt ”begynnande månsken” — ”men ännu är det inte så farligt, att flickorna inte längre tittar åt er.” Jag trodde att det skulle intressera henne, och sade: ”Jag har alldeles nyss kommit hit från London.” Hon reagerade för mina ord på ett häpnadsväckande sätt. Hon låtsades att hon inte hade hört, vad jag hade sagt och molteg, till dess jag åter började tala om vädret. Men till och med då förblev hon fåordig — tydligen föredrog hon att ingenting ha att göra med en person, som nyss hade kommit från utlandet. I dag hade Ehrenburg en sentimental bit om Paris i tidningarna, eftersom det är den 14 juli.
Page 1 and 2: Alexander Werth Ryssland i krig Sve
Page 3 and 4: 2 ansåg jag Rysslands uraktlåtenh
Page 5 and 6: 4 tunnland — den bestod till stö
Page 7 and 8: 6 re av rysk musik. Han var mycket
Page 9 and 10: 8 JULI Första delen Torsdagen den
Page 11 and 12: 10 de alla ha mellan ögonen — ti
Page 13 and 14: 12 Det var ett luxuöst plan av Dou
Page 15 and 16: 14 som belöpte sig till femtio rub
Page 17 and 18: 16 följa med till poliskommissarie
Page 19 and 20: 18 icke hade blivit inbjuden att be
Page 21 and 22: 20 radio, befinner sig.) Men jag ha
Page 23 and 24: 22 student för en man, om han inte
Page 25 and 26: 24 räknas som hans förtjänst, at
Page 27 and 28: 26 Jag är likaledes övertygad om,
Page 29 and 30: 28 Durantys son. Katja är omkring
Page 31 and 32: 30 men ingenting hände. Utom — a
Page 33: 32 gjort den tillgänglig för en b
Page 37 and 38: 36 skiljer sig så mycket från Chu
Page 39 and 40: 38 och nu förstod jag varför. Det
Page 41 and 42: 40 och fyrverkeriet, som jag kan se
Page 43 and 44: 42 blivit taget, ehuru tyskarna på
Page 45 and 46: 44 den underjordiska järnvägen ..
Page 47 and 48: 46 gående mot pressen, och i morse
Page 49 and 50: 48 på det. Konstiga människor, de
Page 51 and 52: 50 mycket väl till trakten, ty vi
Page 53 and 54: 52 oljetransporterna, endast ha lyc
Page 55 and 56: 54 här än i England, därför att
Page 57 and 58: 56 faderligt, panslavistiskt intres
Page 59 and 60: 58 åt teatern, har arbetat här un
Page 61 and 62: 60 supé med de andra. Den volgatys
Page 63 and 64: 62 bomb falla. Jag tittade ut genom
Page 65 and 66: 64 och prata, medan arbetet fick vi
Page 67 and 68: 66 Tusentals människor tillbringa
Page 69 and 70: 68 kyrka, omgiven av en igenvuxen k
Page 71 and 72: 70 en promenad i trädgården kring
Page 73 and 74: 72 Foster. Det blev åter en kaviar
Page 75 and 76: 74 Sulzberger. Det var mycket trevl
Page 77 and 78: 76 Det finns fyra hundra boningshus
Page 79 and 80: 78 besegrares fötter”? .. . Den
Page 81 and 82: Moskva? Men på kartan ser Luga- oc
Page 83 and 84: 82 Jag köpte också Berättelser f
Page 85 and 86:
84 tag i några. Men det var omöjl
Page 87 and 88:
86 expediten, ”sibirisk hund.”
Page 89 and 90:
88 lade jag märke till hans uttryc
Page 91 and 92:
90 kulturen har frambringat. Ni, so
Page 93 and 94:
92 socialistiska demokratien, den s
Page 95 and 96:
94 och ha försmått att lära det
Page 97 and 98:
96 såg jag i Pravda en hänsyftnin
Page 99 and 100:
figurera i pressen. Tyskarna påsto
Page 101 and 102:
100 på vägarna och hade aldrig f
Page 103 and 104:
102 Den pincenéprydde översten fr
Page 105 and 106:
104 väl anordnat skyddsrum, en med
Page 107 and 108:
106 över gåvan; en spegel som ej
Page 109 and 110:
108 ”Vad heter ni?” Han sade si
Page 111 and 112:
110 ”Ja, tack skall ni ha, kamrat
Page 113 and 114:
112 ”Ja”, sade han. ”Men en s
Page 115 and 116:
114 tankeansträngning fick jag kla
Page 117 and 118:
116 var omsorgsfullt stöttad och s
Page 119 and 120:
118 HÖST Femte delen 25 september.
Page 121 and 122:
120 ögonblicket, och den stackars
Page 123 and 124:
122 och äta köttpastejer innan vi
Page 125 and 126:
124 inte det, Harriman?”, vartill
Page 127 and 128:
126 konfiskerade vinterkläder i st
Page 129 and 130:
128 dem, som vi hade mött på vår
Page 131 and 132:
130 föllo mycket lugna. Jag gick f
Page 133 and 134:
132 var som bildades av gulnade bj
Page 135 and 136:
134 veta, att teatern åtnjöt stat
Page 137 and 138:
136 Snöstorm, Orkan, Snö och Stor
Page 139 and 140:
138 Jag hade förställt mig Island
Page 141 and 142:
140 överlägsen både till antalet
Page 143 and 144:
142 oljefält, som tyskarna ovillko
Page 145 and 146:
144 Den 7 januari 1942. Vad kan jag
Page 147:
146 och självisk kapitalism, då f
show all

Ryssland i krig - Marxistarkiv

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?