Ryssland i krig - Marxistarkiv

More documents

Recommendations

Info

1 Inledning Av alla händelser sedan krigsutbrottet var det säkerligen den tyska invasionen i Ryssland, som gjorde det djupaste intrycket på mig. Den 22 juni! Precis ett år hade förgått sedan den afton jag anlände till Falmouth efter den melankoliska resan från Bordeaux. Sedan dess hade jag bevittnat Englands hårda kamp, hade upplevat de hemska nätterna och de upplivande dagarna under blixtanfallen mot London; men när det den 22 juni blev bekant, att tyskarna hade trängt in i Ryssland, förstod man, att åtminstone för någon tid världens medelpunkt hade förflyttats österut. Det blev också nästan genast klart, att det inte skulle bli en militärpromenad för tyskarna. (Jag hade aldrig trott något dylikt och hade till sista stund betvivlat, att Hitler skulle anfalla Ryssland.) Det var självfallet, att ett framgångsrikt, långvarigt och omfattande ryskt motstånd i högsta grad skulle öka våra chanser att snabbt vinna kriget, och efter vad som sades, befann sig det ryska folket just i den rätta sinnesstämningen för att bjuda ett sådant motstånd. Ett ”andra fosterländskt krig”, ett ”andra 1812” — så lödo slagorden; och de verkade mera inspirerande på det ryska folket än någon annan paroll skulle ha gjort. ”För landet, äran och friheten” var det officiella slagord, som Molotov präglade vid sitt radiotal den 22 juni. Stalinregimen, och med den hela det ryska folket, reste sig för att bekämpa vår fiende. Jag kände, att jag måste resa till Ryssland. Jag hade tillbringat min barndom och min uppväxttid i St. Petersburg. Den ryska hälften inom mig kände plötsligt ”hemlängtan” — efter tjugofyra år. Jag hade alltid underhållit mina ryska språkkunskaper, särskilt under de år jag bodde i Paris; jag hade fortsatt att läsa ryska böcker och tidningar och så noggrant som möjligt försökt följa de politiska händelserna i Sovjetunionen och alla de nya strömningarna inom tankens och litteraturens värld — kanske icke alltid med gillande, men alltid med intresse. Jag måste helt enkelt återse Ryssland — särskilt nu, när dess ödestimme hade slagit. Mina personliga antecedentia — det vill säga, den liberala, borgerliga bakgrund, mot vilken mina uppväxtår i Ryssland hade utspelat sig var icke den bästa enligt de åsikter, som härskade i U.S.S.R., innan Stalinkonstitutionen (vilken i princip upphävde all åtskillnad på sociala grunder) blev antagen. Men det var något, som tillhörde det förflutna. I min egenskap av journalist var jag ingalunda en icke-önskvärd person. Sedan den nationalsocialistiska faran hade dykt upp över Europa hade jag alltid förordat det intimaste militära samarbete med Sovjetunionen. Jag hade aldrig begått det misstaget att påstå, att det ”inte fanns något att välja på mellan Hitler och Stalin”. Jag var övertygad om, att skulden till att Litvinovs politik misslyckades icke låg hos Litvinov, utan hos Chamberlain och Bonnet. Jag var icke alldeles säker på, att Molotovs politik, som efterföljde den, var pro-tysk. Den var endast Litvinovpolitikens nödfallsutväg. Jag är fortfarande övertygad om, att under dessa år U.S.S.R. var den enda av stormakterna, som uppriktigt understödde Nationernas Förbund och att, om icke England och Frankrike hade svikit Litvinov, detta krig antagligen hade kunnat undvikas. År 1939 skulle Ryssland icke ensamt ha kunnat stå emot Tyskland, och om tyskarna, efter att ha trängt in i Polen, hade anfallit Ryssland — är det då troligt, att fransmännen skulle ha ryckt fram bortom Warndtskogen eller att R.A.F. skulle ha släppt ned något annat än flygblad över Berlin? En stor del av Frankrike skulle ha hälsat en invasion i Ryssland med en sådan förtjusning, att man där skulle ha lovsjungit ”skenkriget” i väster ännu mer än man redan gjorde. Och vi veta, hur vissa politiker och affärsmän här i England skulle ha reagerat. Ur strategisk synpunkt var Ryssland berättigat att ockupera östra Polen och de Baltiska staterna; därigenom förhindrade ryssarna endast, att tyskarna lade beslag på dessa områden eller använde dem som en språngbräda, precis som de skulle komma att göra med Finland år 1941. Å andra sidan
2 ansåg jag Rysslands uraktlåtenhet att mera bestämt reagera mot den tyska invasionen på Balkan som ett betydligt större politiskt felgrepp än fördraget i augusti 1939. Den hållningslöshet, som kom till synes, då kort efter sammanbrottet på Balkan Ryssland efter de lama försöken till ett närmande till Jugoslavien utvisade den jugoslaviska och andra allierade legationers personal från Moskva och erkände Rashid Aliregeringen i Irak, hade onekligen en viss anstrykning av opportunism och visade, att en önskan att dra ut på tiden fortfarande fanns kvar i Sovjetunionen. Samtidigt måste man medgiva, att Sovjetunionen, trots sir Stafford Cripps' ansträngningar, icke satte någon större tilltro till den engelska regeringens vänskapliga inställning; och denna misstro var så djupt rotad, att det drog långt om, innan man lyckades övertyga Moskva att den engelska regeringen ej hade fallit för Rudolf Hess' anbud. Ryssarna hade naturligtvis sin egen uppfattning om vad detta anbud innebar. Den 22 juni började jag vidtaga förberedelser för att resa till Ryssland. Först var jag icke riktigt säker på, i vilken egenskap jag skulle begiva mig dit. Jag försökte min lycka på krigsministeriet och på utrikesministeriet. Sedan fick jag helt oväntat en förfrågan från utrikesministeriets pressavdelning, om jag vore villig att resa till Ryssland som Reuters ”specielle korrespondent” (vad det nu kunde innebära). Jag hade aldrig förr arbetat för en nyhetsbyrå och skulle ha föredragit att resa ut för en bestämd tidning — men man sade mig, att transportmöjligheterna voro så begränsade, att jag fick resa för Reuters räkning, eller också inte alls. Om jag hade haft en smula mer tålamod, skulle jag kanske någon vecka senare ha kommit till Ryssland som korrespondent för den ena eller båda av de tidningar, för vilka jag hade arbetat i flera års tid — precis som Philip Jordan vid News Chronicle. I alla händelser lyckades det mig att få Reuters medgivande till, att jag från Moskva fortsatte mitt arbete för Sunday Times. Jag ber att till Lord Kemsley och Sunday Times få uttala min stora uppskattning av det tillmötesgående och den uppmuntran, som alltid kommit mig till del från deras sida. Några dagar efter det jag antagit Reuters erbjudande, lämnade ambassadör Maiskij mig mitt pass, försett med Sovjetunionens stämpel och undertecknat av honom själv. Det var den 1 juli och en härlig sommareftermiddag. Då jag promenerade genom Kensington Palace Garden kände jag mig egendomligt lätt till sinnes, ehuru jag smått undrade, vad jag egentligen hade givit mig in på. I denna skickelsedigra timme i Rysslands historia längtade jag efter att se ryska ansikten, höra ryska språket talas omkring mig. En tragedi, som berörde miljoner ryssars liv, hade tagit sin början. Jag hade sett blixtkrigets verkningar i Frankrike; jag visste, vad det betydde för den enskilda individen. Detta krig förde mig i känslohänseende närmare Ryssland än jag hade befunnit mig sedan många år tillbaka. Ögonblicket var för allvarligt för att jag skulle hängiva mig åt sentimentala ungdomsminnen; nu gällde det att se, hur det ryska folket för sin egen och för hela världens skull, ämnade göra motstånd mot tyskarna. Och ändå fanns det de sista dagarna jag var kvar i London ögonblick, under vilka mina tankar oavlåtligt sysslade med minnen från mina pojkår i St. Petersburg ... Det var egendomligt, att mina tidigaste barndomsminnen skulle vara förknippade med ett krig — det rysk-japanska kriget. Jag var tre och ett halvt år gammal, när jag såg ett långt trupptransporttåg, fullt med larmande soldater med kortsnaggade huvuden, ånga ut från järnvägsstationen i Peterhof... Ett annat, nästan lika avlägset barndomsminne var följande: En vinterdag, när jag var fyra år gammal, promenerade jag på Panteleimonskajagatan med miss Kelly, min gamla korpulenta engelska sköterska, som hade haft vården om mig alltsedan
Page 1: Alexander Werth Ryssland i krig Sve
Page 5 and 6: 4 tunnland — den bestod till stö
Page 7 and 8: 6 re av rysk musik. Han var mycket
Page 9 and 10: 8 JULI Första delen Torsdagen den
Page 11 and 12: 10 de alla ha mellan ögonen — ti
Page 13 and 14: 12 Det var ett luxuöst plan av Dou
Page 15 and 16: 14 som belöpte sig till femtio rub
Page 17 and 18: 16 följa med till poliskommissarie
Page 19 and 20: 18 icke hade blivit inbjuden att be
Page 21 and 22: 20 radio, befinner sig.) Men jag ha
Page 23 and 24: 22 student för en man, om han inte
Page 25 and 26: 24 räknas som hans förtjänst, at
Page 27 and 28: 26 Jag är likaledes övertygad om,
Page 29 and 30: 28 Durantys son. Katja är omkring
Page 31 and 32: 30 men ingenting hände. Utom — a
Page 33 and 34: 32 gjort den tillgänglig för en b
Page 35 and 36: 34 här i Moskva i dag och skriva d
Page 37 and 38: 36 skiljer sig så mycket från Chu
Page 39 and 40: 38 och nu förstod jag varför. Det
Page 41 and 42: 40 och fyrverkeriet, som jag kan se
Page 43 and 44: 42 blivit taget, ehuru tyskarna på
Page 45 and 46: 44 den underjordiska järnvägen ..
Page 47 and 48: 46 gående mot pressen, och i morse
Page 49 and 50: 48 på det. Konstiga människor, de
Page 51 and 52: 50 mycket väl till trakten, ty vi
Page 53 and 54:
52 oljetransporterna, endast ha lyc
Page 55 and 56:
54 här än i England, därför att
Page 57 and 58:
56 faderligt, panslavistiskt intres
Page 59 and 60:
58 åt teatern, har arbetat här un
Page 61 and 62:
60 supé med de andra. Den volgatys
Page 63 and 64:
62 bomb falla. Jag tittade ut genom
Page 65 and 66:
64 och prata, medan arbetet fick vi
Page 67 and 68:
66 Tusentals människor tillbringa
Page 69 and 70:
68 kyrka, omgiven av en igenvuxen k
Page 71 and 72:
70 en promenad i trädgården kring
Page 73 and 74:
72 Foster. Det blev åter en kaviar
Page 75 and 76:
74 Sulzberger. Det var mycket trevl
Page 77 and 78:
76 Det finns fyra hundra boningshus
Page 79 and 80:
78 besegrares fötter”? .. . Den
Page 81 and 82:
Moskva? Men på kartan ser Luga- oc
Page 83 and 84:
82 Jag köpte också Berättelser f
Page 85 and 86:
84 tag i några. Men det var omöjl
Page 87 and 88:
86 expediten, ”sibirisk hund.”
Page 89 and 90:
88 lade jag märke till hans uttryc
Page 91 and 92:
90 kulturen har frambringat. Ni, so
Page 93 and 94:
92 socialistiska demokratien, den s
Page 95 and 96:
94 och ha försmått att lära det
Page 97 and 98:
96 såg jag i Pravda en hänsyftnin
Page 99 and 100:
figurera i pressen. Tyskarna påsto
Page 101 and 102:
100 på vägarna och hade aldrig f
Page 103 and 104:
102 Den pincenéprydde översten fr
Page 105 and 106:
104 väl anordnat skyddsrum, en med
Page 107 and 108:
106 över gåvan; en spegel som ej
Page 109 and 110:
108 ”Vad heter ni?” Han sade si
Page 111 and 112:
110 ”Ja, tack skall ni ha, kamrat
Page 113 and 114:
112 ”Ja”, sade han. ”Men en s
Page 115 and 116:
114 tankeansträngning fick jag kla
Page 117 and 118:
116 var omsorgsfullt stöttad och s
Page 119 and 120:
118 HÖST Femte delen 25 september.
Page 121 and 122:
120 ögonblicket, och den stackars
Page 123 and 124:
122 och äta köttpastejer innan vi
Page 125 and 126:
124 inte det, Harriman?”, vartill
Page 127 and 128:
126 konfiskerade vinterkläder i st
Page 129 and 130:
128 dem, som vi hade mött på vår
Page 131 and 132:
130 föllo mycket lugna. Jag gick f
Page 133 and 134:
132 var som bildades av gulnade bj
Page 135 and 136:
134 veta, att teatern åtnjöt stat
Page 137 and 138:
136 Snöstorm, Orkan, Snö och Stor
Page 139 and 140:
138 Jag hade förställt mig Island
Page 141 and 142:
140 överlägsen både till antalet
Page 143 and 144:
142 oljefält, som tyskarna ovillko
Page 145 and 146:
144 Den 7 januari 1942. Vad kan jag
Page 147:
146 och självisk kapitalism, då f
show all

Ryssland i krig - Marxistarkiv

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?