Ryssland i krig - Marxistarkiv

14
som belöpte sig till femtio rubel, på en promenad. Jag strövade ned för Theatralnij Projezd,
den breda avenyn, som sträcker sig i östlig riktning från Sverdlovplatsen. På andra sidan av
denna plats, mitt emot Metropole, ligger Operan, Bolshoiteatern. Jag tittade i bokstånden
utanför hotellet och köpte ett paket med tjugofem cigarretter för tre rubel femtio kopek — det
var inte särskilt dyrt, men cigarretterna voro inte heller särdeles goda. Jag undrar just, om jag
kommer att vänja mig vid smaken? Jag tycker, att de långa pappmunstyckena äro alldeles
onödiga.
Mischa, Lovells chaufför, som såg ut som en apa, körde mig till Reuters kontor. Det fanns
inga meddelanden till mig utom en inbjudan till middag från Cripps. Jag hade ingenting
särskilt att göra och begav mig ut för att se mig om på Moskvas gator. Moskva är en mycket
förvirrande stad med floden och boulevarderna, som löpa i halvcirkel, som enda vägledning.
Alla andra gator utgöra ett enda gytter. Jag promenerade ned för Maroseika, en ganska ruskig
gata, kantad av gamla reveterade två- och trevåningshus, förmodligen byggda omkring 1860.
Jag gick in i en stor livsmedelsaffär och blev förvånad över de mängder av sötsaker, pastilas
och fruktmarmelader, som funnos där inne. Jag köpte ett kvarts kilo skära pastilas (ett minne
från skoltiden!) för 4 rubel. 1 Det tycks inte härska någon livsmedelsknapphet i Moskva;
situationen är mycket gynnsammare än jag hade trott, och inne i affären köpte kunderna allt
vad de ville och utan att behöva lämna några kuponger. Men betalningssystemet är mycket
egendomligt; kunden betalar, när han fått veta, till hur mycket hans inköp belöpa sig, och
räcker sedan kvittot över disken, varpå han erhåller varorna. Kassaapparaten var av gammal
konstruktion och härstammade tydligen från tiden före det förra världskriget, och tillverkarens
namn var stavat enligt stavningssättet före 1917. På Maroseika tog jag en fullsatt spårvagn
ned till Skvoretskibron — den ligger mitt emot St. Basiliuskyrkan, vars bjärta färger lyste i
morgonsolen. Jag gick över bron och promenerade ned för Ordynka, en av de gamla
gränderna i Zamoskvorechie — den del av Moskva på andra sidan floden, som blivit
odödliggjord av Ostrovskij genom hans komedier från 1850-talet om de gamla köpmännen i
Moskva. De ungdomar jag mötte sågo allt annat än sjaskiga ut i sina ljusa sommarkläder. De
flesta unga flickorna voro klädda i vita blusar, och männen buro gula, vita eller blåa ”sportskjortor”
med nedvikta kragar eller ryssblusar med höga, broderade halslinningar. Fastän det
inte talades mycket om kriget, fanns ett uttryck av beslutsamhet i allas ansikten. Alla
studerade ivrigt affischerna på husväggarna — och det fanns sannerligen gott om affischer!
En rysk tank, som krossar en jättekrabba med en Hitler-mustasch, en soldat ur röda armén,
som ränner bajonetten genom en jättestor råtta med ett Hitleransikte: Krossa det fascistiska
skadedjuret —, en vädjan till kvinnorna: Kvinnor, tagen arbete på de kollektiva lantgårdarna,
1 På den gamla goda tiden skulle man antagligen ha fått betala 30 eller 40 kopek för samma kvantitet, men priser
och löner ha förändrats sedan dess; dessutom måste man taga en hel del andra faktorer i betraktande, såsom
privilegier och betalning in natura till vissa kategorier av arbetare och ämbetsmän. I runt tal är en rubel nu värd
ungefär en tiondel av sitt värde före det förra världskriget, och en del varor ha fördyrats i proportion härtill,
medan andra ha stigit mindre. En spårvägsresa kostar exempelvis to kopek, vilket betyder, att den endast
fördubblats men ingalunda blivit tio gånger dyrare sedan 1914. En engelsk nationalekonom har gjort en mindre
fördelaktig beräkning; han håller före att man för att få varor till ett värde av 1 pund i Moskva måste giva ut 13o
till 140 rubel. Om vi taga i betraktande den värdeminskning, som det engelska pundet undergått sedan 1914, står
den ryska rubeln för närvarande mycket lågt. År 1914 fick man ungefär 9½ rubel för ett engelskt pund.
Svårigheten för en utlänning att få inkomster och utgifter att gå ihop i Ryssland ligger däri, att den officiella
växelkursen för det engelska pundet endast är 21 rubel. Diplomaterna få 100 rubel för r pund och vissa privilegierade
utlänningar, som äro bofasta i Moskva, såsom exempelvis journalister, få 48 rubel för 1 pund. Tills
kort före kriget fanns en svart börs i Moskva, som utlänningarna flitigt begagnade sig av. Myndigheterna
blundade mer eller mindre för detta faktum. Tack vare denna omständighet kunde utlänningar, som voro bosatta i
staden, leva tämligen gott där utan att giva ut mer än ungefär det dubbla av vad de skulle ha förbrukat hemma.