Ryssland i krig - Marxistarkiv

9
resa var en strålande ide. Hon erbjöd sig att ge mig en fullständig uppsättning luftskyddsbroschyrer,
men eftersom man inte får ha med sig mer än tjugofem kilo bagage, skrivmaskinen
inberäknad, sade jag, att det nog fick vara, och förresten skulle två luftskyddsexperter
resa med. Den andre av dem, en rund och gladlynt herre, är experten på brandskydd,
överste Croad.
Det fanns inte plats för oss alla i R.A.F:s bil, så att jag måste följa efter i en taxameter.
Chauffören, som måste ha varit ungefär sjuttio år gammal och var typen för en Londonchaufför,
tyckte tydligen att det var roligt att följa efter den snabba R.A.F.-bilen. Först körde
vi genom Regent Street och sedan vidare norrut. Ute på flygfältet måste vi underkasta oss
vissa formaliteter. Vilket väldigt område flygfältet omfattar! Det är inte att undra på, att det är
så svårt att förstöra en aerodrom ... Men jag hoppas verkligen, att vi ha vidtagit alla försiktighetsåtgärder
mot fallskärmstrupper och segelflygare.
Vårt bagage vägdes, och de voro inte så kitsliga beträffande övervikten, som jag hade fruktat
...
Och nu flyga vi i nordlig riktning. De andra passagerarna äro medlemmar av en militärdelegation
— de utgöra den andra uppsättningen. Den första, med general McFarlane, avreste till
Ryssland för några dagar sedan. Man har sagt mig, att det tar tre timmar att flyga till X.
Först en sträcka av enformiga fält. Vi flyga på en höjd av ungefär sjuhundra meter; så blir det
gropigare och vi börja stiga. En och en halv timme efter det vi lämnat London flyga vi över ett
industriområde; det måste vara Yorkshire. Och sedan, när molnen draga ihop sig, stiga vi till
tvåtusenfemhundra meters höjd. Här uppe är det soligt och inte längre gropigt.
Nu har det stora äventyret börjat. De dagliga besöken på informationsministeriet och det
tröstlösa plottrandet med diplomatiska informationer och andrahandsmeddelanden från
Frankrike höra det förgångna till. Nu går kosan till Ryssland! I går träffade jag gamle Sir
Bernhard Pares uppe på Guardian. Han tyckte, att min resa till Ryssland var ett utomordentligt
gott uppslag. ”Det här är ett verkligt nationellt krig”, sade han entusiastiskt. ”Lägg märke
till de tyska ögonvittnenas redogörelser för kriget i Ryssland. I alla dem, som jag har sett, har
jag med intresse observerat, hur det skiner igenom, att detta är det första riktiga krig, som den
tyska armen haft att utkämpa.”
Vi flögo över ett stort vatten; ett ögonblick trodde jag, att det var Firth of Forth, men det
kunde det naturligtvis inte vara. Någon sade, att det var Humber. Efter en stund kommo vi
över land igen. Så blev det åter mycket molnigt och genom gluggarna i molnen kunde jag se
en oregelbunden kust med långa sandsträckor och plötsligt fick jag syn på Tay Bridge. Och så
tätnade åter molnen. Det var egendomligt att tänka, att jag kanske i detta ögonblick flög
tvåtusenfemhundra meter över B. och att min lilla dotter lekte ute i trädgården, fullständigt
omedveten om, att jag befann mig i flygmaskinen, vars motorbuller hon kanske hörde.
Molnen lättade, och vi flögo över Grampianbergen; landskapet under oss verkade ofruktbart
och hade en dyster, brungrön färgton. Vi flögo över en djup dalsänka med en flod, men inga
människoboningar syntes till. Och sedan doldes åter allt av mjölkvita moln .. .
Fredagen den 4 juli. Någonstans över havet.
Jag har aldrig förr varit så här långt norr ut. Ingenting utom vatten och moln så långt ögat når.
Det är mycket kallt, men jag har inte sett några isberg. Jag har suttit och iakttagit ett par av
R.A.F.-pojkarna en liten stund. Besättningen består av fem man och vi äro ett halvt dussin
passagerare. Det ligger något fascinerande över de här gossarna. Vad betyder den lilla rynkan