Motsättningar i Kampucheas kommunistiska rörelse - Marxistarkiv

talet) frågor om att återta sedan länge förlorade territorier. Provinserna Surin och Buriram i
Thailand är bebodda, och har alltid varit bebodda, av etniska khmerer, möjligen uppgående till en
halv miljon 1979. Troligen över en miljon etniska khmerer som bor i Mekongdeltat i Vietnam, är
för kampucheaner kända som ”Khmerer från Nedre Kampuchea” (Khmer Kampuchea Krom eller
”KKK”). Dessutom finns det en tradition av kulturell och i synnerhet rasmässig släktskap med
mindre etniska grupper i regionen. Lon Nol, som var president i den USA-stödda Khmer-republiken
mellan 1970 och 1975, skrev en bok som hette Ny-khmerismen, som uttryckte hans förhoppningar
om att i en enda nation ”återförena” khmererna i Kampuchea, Thailand och Vietnam, Cham-folken i
Kampuchea och Vietnam, bergsstammarna i Kampuchea och södra Vietnam, och till och med
Mons-folket i Thailand och Burma. Att man på allvar kunde ta upp en sådan idé (och under Lon
Nol var det till största delen en idé)(9) på politisk nivå, visar hur betydelsefulla och ihärdiga dessa
känslor kring ras och kultur är bland kampucheanska nationalister. Enligt min åsikt är Pol Pots
nationalism av traditionellt snitt, inte olikt Lon Nols. Även om det inte finns några bevis för att Pol
Pot, som Lon Nol gjorde, litade till astrologi eller magi i politiska syften, och inte heller ger Pol Pot
intryck av att vara politiskt inkompetent.(10)
Jag skall senare återvända till vilka bevis det finns för att Pol Potgruppen hyste expansionistiska
planer, men det verkar som om deras rasperspektiv är mer begränsat (och därför kanske mer osäkert
och benäget till våld) än Lon Nols. Enligt en observatör:
... påstår (Pol Pot-)regimens tjänstemän att deras land till 99% är befolkat av khmerer. På så sätt stryker
de med ett pennstreck ut själva existensen av Cham-folket, hundratusentals kineser och sino-khmerer,
mindre grupper av burmeser och laotier, bergsinvånare och andra mer eller mindre ”khmeriserade”
minoriteter (Kuy, Pear, etc). Här har vi ett lyckligt land som inte besväras av några problem med
”nationella minoriteter”.(11)
Det finns trovärdiga rapporter från flyktingar till både Thailand och Vietnam om att hela Cham-byar
utraderades av Pol Pot-regimens styrkor.(12)
Men precis som Lon Nols regim riktas Pol Pot-regimens rasism i första hand mot vietnameserna.
Den 100 sidor tjocka Svartboken(13), som publicerades av regimen i september 1978 och i detalj
redogör för synen på relationerna mellan Kampuchea och Vietnam, säger stolt att kampucheaner
sällan använder orden ”Vietnam” och ”vietnameser” för att beskriva sina grannar. De använder
hellre termen ”Yuon”, som är det namn Kampucheas folk givit vietnameserna sedan Angkorepoken.
I boken hävdas det, felaktigt, att ordet betyder ”vild”. Det är uppenbart att regimen inte gjorde några
försök att motarbeta rasfördomar.
I Svartboken påstår man (angående 70-talet) att ”Kampucheas befolkning kom att nära ett djupt hat
mot vietnameserna i så hög grad att det var fullkomligt onödigt att driva några kampanjer i den
riktningen.” [sid 32] Och om läget under 1973 sägs att:
”Representanten för Kampucheas Kommunistiska Parti sade till de kinesiska kamraterna att den
kampucheanska revolutionen var oberoende och suverän men att den inte skulle ha kunnat fortsätta sin
kamp om den hade länkats till Vietnam eftersom det då inte skulle finnas någon enighet ens inom det
kampucheanska partiet.”[sid 34]
Förbiser vi denna blixt av ironi, läser vi:
”Och så mycket mindre då inom det kampucheanska folket, som hatade vietnameserna.”[sid 34]
Vad som än menas med den kryptiska hänvisningen till ”partiets hjärta”, visar det ändå att regimens
liksom folkets attityd till vietnameserna grundade sig på historiska händelser:
”De aggressions- och annektionshandlingar som Vietnam har begått såväl i det förflutna som i nutiden
tillåter varje iakttagare att klart se Vietnams och vietnamesernas rätta natur, nämligen som angripare,
6