Kalendegatan - Malmö stad

Mest troligt är att Konrad Grevesmoles gravsten har placerats i porten av Brunius i
samband med hans ombyggnader av kyrkan under år 1858. Det är först då
omfattande omflyttningar av gravstenar inne i kyrkan har ägt rum. Sättet att använda
stenen stämmer också väl överens med Brunii användande av gravstenar inne i
kyrkan. Gravstenens välbevarade yta talar för att den inte legat öppen att trampa på, i
synnerhet inte på ett så utsatt ställe som i porten. Troligtvis har den endast fungerat
som underlag för en trappa eller tröskel och redan från början varit täckt av annan
sten eller tegel.
Vid fyndtillfället täcktes hällen av en annan gravsten med framsidan nedåt, vilken
av inskriptionen daterades till år 1638. Fyndomständigheterna tillät ingen
bedömning av ifall denna sten placerats samtidigt som den äldre eller vid en senare
tidpunkt. Båda alternativen är tänkbara. Den kan ha använts som trampyta redan av
Brunius och kanske ingått i en golvbeläggning i tornet eller så kan den ha tillkommit
vid ombyggnaden av portalen 1890–91 som ersättning för eller reparation av Brunii
beläggning.
Stenläggningen utanför porten ansluter till gravhällen och har lagts samtidigt eller
efter den. Det lämnar inte så många alternativ eftersom sockeln från 1890–91 visar
att marknivån från och med då har legat betydligt högre. Sannolikt har även
stenläggningen anlagts av Brunius. Hans ombyggnader utfördes samtidigt som
murarna runt kyrkogården revs, och ytan utanför kyrkan blev till en öppen plats ut
mot gatan. Att man då har stensatt ytan framför porten förefaller rimligt. En gravhäll
(bomärkeshällen) som har befunnits lämplig har fått ingå i stenläggningen och flyttats
dit, medan flyttning av gravstenar både inne och utanför kyrkan pågick i stor skala.
Det är möjligt att åtminstone ännu en gravhäll ursprungligen har legat omedelbart
söder om den funna (bomärkesstenen). Det skulle passa symmetriskt i förhållande till
porten. Stenläggning saknades dessutom just här. Det är tänkbart att denna andra
häll har plockats bort i samband med samma kabeldragning som skadade Konrads
gravsten.
Konrad Grevesmoles gravsten påträffades inte av Wåhlin eftersom hans ingrepp
inte berörde tornet. Vid ombyggnaden av tornet och portalen 1890–91 lät man
gravstenen ligga kvar.
Vapenhällens ursprungliga plats
Man kan anta att en grav av sådan dignitet som denna ursprungligen har legat någonstans
inne i kyrkan. Utsmyckade gravhällar av detta slag låg vanligtvis inne i kyrkorna.
Var någonstans i kyrkan har den då legat? En ledtråd till denna fråga är dess
ringa grad av förslitning.
Einar Bager skriver i sin genomgång av de kända gravstenarna i S:t Petri kyrka om
Hinrich van Rostocks gravsten: ”De bevarade delarna av stenen visar föga spår av
förslitning och den har följaktligen intagit en skyddad plats i kyrkan.” Exempel ges:
Henning Lauridsens och Henning Hoffmans gravställen hade ett sådant läge,
innanför ett skrank i koromgången. En av de bäst bevarade stenarna var nr 24 bakom
koret. Den låg i koromgången strax bakom det skrank som avskilde koret från resten
av kyrkan. Genomgående framstår koret och kanske främst koromgången som
skonsamma miljöer för gravstenar. Flera av stenarna härifrån har klarat sig bra. Även
stenar som ursprungligen legat i norra kapellet och Dringenbergska kapellet är väl
bevarade. Dessa tillbyggnader tillkom dock troligen först under 1400-talet och kan
alltså inte komma ifråga för Konrads grav. De lägesbestämda stenarna i koret,
koromgången samt kapellen redovisas i tabell 14 (Bager 1959, Bager 1964).
MALMÖ MUSEER | ARKEOLOGIENHETEN | RAPPORT 2009:009 37