Ladda ner rapporten som pdf (17,4 Mb) - Malmö stad

BOSTADSMILJÖER I MALMÖ 

Inventering. Del 2: 1955 – 1965


Inventering. Del 2: 1955–1965 

BYGGANDETS FÖRUTSÄTTNINGAR 

1

2 BYGGANDETS FÖRUTSÄTTNINGAR


Inventering. Del 2: 1955 – 1965 

MALMÖ KULTURMILJÖ 

LÄNSSTYRELSEN SKÅNE LÄN 


3

Projektledare och redaktör: 

Tyke Tykesson 

Projektgrupp: 

Anna Ingemark 

Birthe Pedersen 

Daniel Melchert 

Jens Olsson 

Johanna Hadmyr 

Olga Schlyter 

Omslagsbild: Lorensborg (Foto: MKB) 

Korrekturgranskning: 

Margareta Tellenbach 

Foto: Projektgruppen (MKm) 

Tyke Tykesson (TT) 

Arkivbilder från Malmö Stadsbyggnadskontor, HSB, MKB m fl 

Layout & tryck: Prinfo/Team Offset & Media 

Papper: Lessebo Bok 100 g gultonat (inlaga) 

Invercoat G 240 g (omslag) 

Typsnitt: Sabon, Formata Regular 

© Länsstyrelsen Skåne Län och Malmö Kulturmiljö 2004 

Andra upplagan 

Rapporten kan beställas från: 

Malmö Kulturmiljö 

Box 406 

201 24 Malmö 

Tel.: 040 34 42 61 

ISBN 91–87336–901 


INNEHÅLL 

FÖRORD ................................................................................................................................................................................................6 

BYGGANDETS FÖRUTSÄTTNINGAR .........................................................8 

BEBYGGELSEKARAKTÄR ..........................................................................................................24 

ALMHÖG .......................................................................................................................................................................................32 

BORGMÄSTAREGÅRDEN .......................................................................................................42 

GULLVIKSBORG ....................................................................................................................................................50 

HELENEHOLM ............................................................................................................................................................56 

HERMODSDAL ..........................................................................................................................................................64 

HÅKANSTORP ..............................................................................................................................................................72 

KATRINELUND ..........................................................................................................................................................80 

KRONPRINSEN .......................................................................................................................................................88 

KULLADAL – BLEKINGSBORG ...........................................................................96 

KULLADAL – PER ALBINS HEM .............................................................102 

LORENSBORG .....................................................................................................................................................108 

NYDALA ..................................................................................................................................................................................... 120 

SEGEVÅNG ....................................................................................................................................................................... 130 

VÄSTRA SÖDERKULLA ............................................................................................................142 

ÖSTRA SÖDERKULLA ................................................................................................................ 152 


5

FÖRORD 

Storstadens arkitektur och kulturmiljö 

Från hösten 1999 till sommaren 2001 genomfördes 

en omfattande inventering av Malmös bostadsområden 

från tiden efter 1945. Inventeringen skedde 

inom ramen för projektet Storstadens arkitektur och 

kulturmiljö som initierats genom regeringens s.k. 

storstadsproposition Utveckling och rättvisa – en 

politik för storstaden på 2000-talet, prop 1997/ 

98:165. 

Regeringen gjorde i propositionen bedömningen 

att kunskapen om bebyggelsen från tiden efter 1945 

behöver förbättras. Samtidigt är denna bebyggelse 

utsatt för ett stort förändringstryck och kulturvärden 

riskerar att försummas då förändringar sker. 

Kulturmiljövården fick därför i uppdrag att under 

perioden 1999 till 2001 genom särskilda insatser 

säkerställa storstadsområdenas kulturmiljövärden. 

Syfte och genomförande 

I den första delen av projektet har tyngdpunkten 

varit en kunskapsuppbyggnad där bebyggelseinventeringen 

utgjort den viktigaste delen. Syftet har 

varit att i enlighet med propositionens direktiv öka 

kunskapen om Malmös arkitektur och kulturmiljöer 

från tiden efter andra världskriget. Inventeringsarbetet 

har begränsats till de nya bostadsområden 

som bebyggdes med flerbostadshus från 1945 till 

1975. 

Den huvudsakliga källan har, förutom själva 

bebyggelsen, varit ritningar och stadsplaner i stadsbyggnadskontorets 

arkiv. För att fördjupa förståelsen 

av byggandet under epoken har arkitekter och 

planerare som då var verksamma intervjuats. Därtill 

har kompletterande studier av verksamhetsområden, 

utemiljö och grönområden samt bilens miljöer 

utförts. 

I syfte att sprida den insamlade kunskapen var 

projektets senare del mer utåtriktad. I samverkan 

med skolor och föreningar, stadsbyggnadskontor 

och stadsdelsförvaltningar har olika projekt genom- 

6 FÖRORD 

förts, till exempel utställningar, föreläsningar, stadsvandringar 

och ”gåturer”. 

Projektorganisation 

Projektet Storstadens arkitektur och kulturmiljö har 

pågått parallellt i de tre storstadslänen. Riksantikvarieämbetet 

har ansvarat för samordning. I alla 

länen har bebyggelseinventeringar genomförts. 

I Malmö har arbetet utförts av Malmö Kulturmiljö 

(f d Stadsantikvariska avdelningen) på uppdrag 

av Länsstyrelsen i Skåne Län. Projektledare 

har varit Tyke Tykesson. I projektgruppen har ingått 

Anna Ingemark, Birthe Pedersen, Daniel 

Melchert, Jens Olsson och Johanna Hadmyr. Under 

kortare perioder har även Olga Schlyter och 

Matilda Dahlquist deltagit. 

Projektet har haft en styrgrupp bestående av 

Thomas Romberg (länsantikvarie), Cecilia Hansson 

(arkitekt, Malmö Stadsbyggnadskontor), Anders 

Reisnert (bitr stadsantikvarie) samt Finn Werne 

(arkitekt och professor i byggnadsfunktionslära, 

LTH). 

Rapportens uppläggning – läsanvisning 

Detta är den andra delen i en serie om tre rapporter 

över inventeringen. Den omfattar bostadsområden 

som huvudsakligen uppfördes mellan 1955 och 

1965. Den första delen behandlade perioden 1945– 

55 och den sista kommer att beskriva bebyggelse 

från tiden mellan 1965 och 1975. Denna uppdelning 

svarar mot olika faser i bebyggelseutvecklingen. 

Det inledande kapitlet i del 1, vilket beskriver 

byggandets generella förutsättningar, är relevant 

som bakgrund även för denna rapport. 

I rapporten har inventeringsmaterialet i stort sett 

delats upp enligt kommunens indelning i delområden 

och dessa presenteras i bokstavsordning. 

De administrativa delområdena omfattar ofta även 

såväl flerbostadshus som småhus och annan bebyg-

gelse. Markeringarna på kartorna visar de delar som 

omfattats av inventeringen. 

I varje avsnitt finns historik, fakta om bostäder, 

arkitekter och byggherrar samt en beskrivning av 

bebyggelsens karaktär. I ett inledande stycke lyfts 

miljöernas mest väsentliga karaktärsdrag fram. I 

tabellform redovisas adress, fastighetsbeteckning, 

byggår, arkitekt och byggherre för byggnaderna 

inom området. 

Områdena har fått olika mycket utrymme på 

grund av deras skiftande karaktär och historia. Viss 

bebyggelse har valts ut för mer ingående beskrivningar, 

antingen för att de är representativa eller 

för att de i något avseende är anmärkningsvärda. 

Östra Söderkulla och de södra delarna av Västra 

Söderkulla bebyggdes efter 1965 men har inrymts 

i denna rapport eftersom de har sitt geografiska 

sammanhang med den äldre, norra delen av Västra 

Söderkulla. 

Förändringar sker kontinuerligt i bebyggelsen 

och sedan inventeringen genomfördes i fält kan till 

exempel fönster ha bytts ut eller balkonger glasats 

in. 

Inventeringsmaterialet finns till delar att tillgå 

på Internet i Kulturmiljövårdens bebyggelseregister. 

Registret har utarbetats av Riksantikvarieämbetet 

och webadressen är http://www.raa.se/bebygg 

Tidigare inventeringar i Malmö 

Malmös bebyggelsehistoria under tiden före andra 

världskriget är relativt väl dokumenterad. Arkitekturen 

från den senare delen av 1900-talet är däremot 

mindre behandlad och analyserad. 

Flera olika inventeringar av Malmös bebyggelse 

har tidigare utförts, men aktuella detaljinventeringar 

saknas. I slutet av 1960-talet genomfördes en stor 

inventering av innerstadens byggnader under ledning 

av Olle Svedberg. Den omfattar inte bebyggelse 

efter 1945. I viss mån är den ännu användbar 

för äldre byggnader men den är svårtillgänglig. 

Under 1980-talet utfördes kulturhistoriska bebyggelseinventeringar 

på uppdrag av kulturmiljökommittén 

i Malmö kommun. För Rådmansvången 

gjordes inledningsvis en detaljerad inventering. En 

mer översiktlig och geografiskt sett mer omfattande 

inventering utfördes 1987–89. Med undantag för 

delar av innerstaden och vissa ytterområden omfattas 

hela Malmös stadsbebyggelse. I inventeringen 

beskrivs områdenas historia, bebyggelsekaraktär 

och särskilt värdefulla miljöer. Den har utgjort ett 

viktigt utgångsmaterial för denna inventering. 

Våren 2001 utkom en arkitekturguide över Malmö, 

vilken omfattar byggnader och bostadsområden 

i Malmö från medeltiden till år 2000. Den tillkom 

i samarbete mellan Storstadens arkitektur och 

kulturmiljö, Länsstyrelsen, Malmö Kulturmiljö, 

Malmö Stadsbyggnadskontor och Malmö Museer. 

Värdering 

I bebyggelseinventeringar har viss bebyggelse ofta 

pekats ut som kulturhistoriskt mer intressant och 

därmed mer bevarandevärd än annan, utifrån ett 

antal hävdvunna kriterier. Ofta har endast två nivåer 

funnits, det vill säga bevarandevärd eller icke 

bevarandevärd. Detta är ett ganska trubbigt redskap 

som dessutom riskerar att snabbt bli inaktuellt. 

Det har inte varit projektets uppdrag att genom 

inventeringen värdera bebyggelsen enligt traditionella 

värderingsmetoder. Inventeringen skulle dock 

kunna utgöra en grund för ett arbete med ett kommunalt 

kulturmiljöprogram. 

En särskild värdering måste alltid göras vid varje 

enskilt tillfälle då förändringar av bebyggelse är aktuell 

och som stöd vid en sådan värdering kan denna 

inventering fungera, genom att den placerar in områdena 

i en historisk kontext och pekar på de karakteristika 

som präglar de olika bebyggelsemiljöerna. 

Litteratur och ordförklaringar finns i del 3. 

FÖRORD 

7

Inventerade områden 1955–65 

1 Segevång 

2 Katrinelund 

3 Håkanstorp 

4 Kronprinsen 

5 Lorensborg 

6 Borgmästaregården 

7 Heleneholm 

8 Kulladal – Blekingsborg 

9 Almhög 

10 Nydala 

11 Hermodsdal 

12 Gullviksborg 

13 Västra Söderkulla 

14 Östra Söderkulla 

15 Kulladal – Per Albins Hem 


BYGGANDETS 

FÖRUTSÄTTNINGAR 

Det kalla kriget och stormakternas kapprustning kastade sin skugga över åren 

omkring 1960. Oroväckande händelser inträffade ute i världen, till exempel 

Kubakrisen 1962 och mordet på president Kennedy 1963. Trots detta var den 

pessimism som uppträtt under andra världskriget och åren efter 1945 borta och 

en ny framtidsoptimism växte fram. I början av 1960-talet nådde det moderna 

samhället något av sin höjdpunkt. Inte minst var detta påtagligt i Sverige. Landet 

var på väg att ta plats bland de rikaste länderna i Europa från att ha varit ett 

av de fattigaste i början av seklet. 

Den svenska ekonomin hade stark tillväxt. Industrin gick på högvarv under 

1950-talet, bland annat på grund av att Sverige inte drabbats av kriget. En 

annan viktig faktor var samförståndsandan som rådde mellan fackföreningar 

och arbetsgivare genom det så kallade Saltsjöbadsavtalet. 

Man såg framtiden an med stor tillförsikt. Atombomben utgjorde visserligen 

ett påtagligt hot men samtidigt betraktades den tämjda atomkraften som en 

outsinlig energikälla för framtiden. Atomåldern var ett populärt begrepp. Rationella 

tekniska lösningar ansågs kunna lösa de flesta problem. Ingenjörer och 

tekniker hade hög status. Människan skulle till och med kunna erövra rymden; 

rymdåldern var en annan benämning på tiden. Det tycktes inte finnas någon 

gräns för mänsklighetens framsteg. Att nytt och modernt var bättre än gammalt 

och traditionellt ifrågasattes knappast. 

USA sågs som föregångslandet på många fronter. Därifrån kom inspiration 

och impulser om höghus, köpcentra, bilar och television. Även en ny ungdomskultur 

importerades från USA. 1955 slog Bill Hailey igenom med låten ”Rock 

around the clock” och senare blev Elvis Presley den stora tonårsidolen. En stor 

tonårsgeneration med en ny frihet och bättre ekonomiska villkor höll på att 

växa fram. Detta skulle få konsekvenser för familjebildning och nya bosättningsmönster, 

vilket i sin tur påverkade efterfrågan på nya bostäder. 

De materiella levnadsvillkoren i Sverige förbättrades år från år. Realinkomsterna 

ökade. Bilen slog igenom på allvar och blev allt fler människors 

egendom; bilsamhället kom att påverka nya stadsdelars utformning. På olika 

fronter förbättrades teknikens innovationer: kyl- och frysskåp blev vanliga i 

lägenheter under 1950-talet, televisionen introducerades, telefonin automatiserades, 

SAS införskaffade sitt första jetplan 1959 – för att bara nämna några 

exempel. Livet blev bekvämare. Världen krympte. 

Svenskt bostadsbyggande 

Ett av de största problemen i Sverige var bostadsbrist – trots ett omfattande 

bostadsbyggande ända sedan andra världskrigets slut. Riktlinjerna för bostadsproduktionen 

hade lagts fast genom den Bostadssociala utredningen och dess 

slutbetänkanden från mitten av 1940-talet. Bostadsbyggandet var i hög grad 

reglerat genom lagar, förordningar och subventioner. Det rådde en tilltro till 

det starka samhällets möjligheter att ordna för människors bästa. Centralisering 

och styrning präglade samhället överlag, på alla nivåer. Genom statlig 

omfördelning av kapital skulle man få fart på byggandet. 

Statliga bostadssubventioner hade införts. Förmånliga lån gavs på villkor att 

lägenheterna uppfyllde fastställd standard i fråga om storlek och utrustning. 

standarden finns beskriven i Bostadsstyrelsens skrift God Bostad vilken i hög 

grad kom att påverka utformningen av lägenheternas planlösningar. Även fasader 

och stadsbild påverkades av normerna. Till exempel rekommenderas in- 


9

Kontors- och bostadshus på 

Östra Förstadsgatan. 

Arkitekt: Jaenecke & Samuelson, 1959. 

Baltiska Hallen. Arkitekt: 

Jaenecke & Samuelson, 1964. 

10 BYGGANDETS FÖRUTSÄTTNINGAR 

dragna balkonger framför utanpåliggande. Hisskravet för hus i fyra eller fler 

våningar, som infördes i God Bostad 1960, medförde att trevåningshus blev 

vanligast förekommande under 1960-talet eftersom dyra hissinstallationer gjorde 

hus i fyra till sju våningar oekonomiska. 

Kommunala allmännyttiga bostadsbolag hade startats i enlighet med bostadssociala 

utredningens direktiv och de kom, tillsammans med de rikstäckande 

kooperativen HSB och Riksbyggen, att ansvara för den största delen av periodens 

bostäder. Utredningen hade bland annat också förespråkat att man skulle 

bebygga större sammanhängande områden, så kallade grannskapsenheter. 

I mitten av 1950-talet ökade andelen höga hus i bostadsbyggandet. Kulmen 

nåddes 1960, då 16 % av alla nya lägenheter i Sverige fanns i hus högre än nio 

våningar. De höga husen ansågs av byggbolagen vara mer ekonomiska att uppföra. 

Men även från kommunernas sida kunde höghus vara att föredra eftersom 

de kunde innebära ett mer effektivt utnyttjande av investeringar i form av gator, 

vatten och avlopp med mera. Men det höjdes också ifrågasättande röster mot 

de höga husen, särskilt var det Byggnadsstyrelsen och Bostadsstyrelsen som var 

kritiska, främst med hänvisning till den storskaliga bostadsmiljö som skapades. 

Ekonomin styrde i allt högre grad byggandet. I syfte att sänka byggkostnaderna 

strävade man efter att rationalisera och mekanisera byggandet. Ett resultat 

var betongelementsbyggeri där våningshöga delar förtillverkades, antingen 

på byggplatsen eller i fabrik, och monterades med kran. Denna metod tillämpades 

för första gången i stor skala på Lorensborg i Malmö. Tekniken resulterade 

också i att husen ofta fick en ny typ av formspråk där upprepningen av likadana 

betongelement blev styrande. 

Arkitektur 

Den senmodernistiska arkitekturen som präglade årtiondena efter 1945 hämtade 

i stor utsträckning sin inspiration från USA. Det närmast minimalistiska 

repetitiva formspråk i stål och glas som uppträdde i till exempel amerikansk 

skyskrapearkitektur på 1950-talet inspirerade till höghusarkitektur som Hötorg 

city i Stockholm eller SAS-hotellet i Köpenhamn. Liknande formspråk präglade 

en del av den nya bebyggelsen i Malmö, främst kontorshus, men också en del 

bostadshus, exempelvis Kronprinsen av Thorsten Roos. Merparten av husen i 

de nya bostadsområdena hade emellertid mer traditionella fasader med fönster 

som hål i konventionella tegelmurar. 

En annan riktning inom senmodernismen var den så kallade brutalismen. 

Denna arkitektur innebar bland annat att arkitekterna använde grova material 

såsom rustikt tegel eller rå betong, som lämnades obearbetade och att 

installationer och konstruktioner fick vara synliga. I Skåne verkade arkitekter 

som Klas Anshelm och Bengt Edman i denna anda. 

Samtidigt förekom ute i världen en fri expressiv och organisk arkitektur som 

i Sverige inte fick någon direkt motsvarighet. Malmö Stadion och Baltiska hallen 

av Malmöarkitekterna Jaenecke & Samuelson har dock ett uttryck som kan 

anses vara besläktat med denna ofta skulpturala arkitektur. Jaenecke & 

Samuelsons arkitektur representerade en senmodernism av kontinentalt snitt 

och de var bland de få svenska arkitekter som fick internationell uppmärksamhet 

vid den här tiden. 

Malmö 

Stadens befolkning steg från cirka 210 000 år 1955 till knappt 250 000 tio år 

senare. I genomsnitt hade den årliga ökningen varit konstant sedan 1945. Under 

1950-talet ökade Malmös befolkning – i relativa tal – snabbast bland de 

största svenska städerna. Födelseöverskottet var förhållandevis stort, men den 

stora ökningen var resultatet av inflyttning. Industrierna behövde mer arbets-

Lorensborg från söder i början av 

1960-talet. Kv Knutstorp närmast i bild. 

(Foto: Malmö Stadsbyggnadskontor) 

Nydalatorget, 1966. (Foto: Emy Norberg, 

Malmö Stadsbyggnadskontor) 

Gullviksborgs centrum i mitten av 

1960-talet. Hermodsdal och Nydala 

i bakgrunden. 



11

Kv Spinneriet, vid Stora Nygatan 

och Djäknegatan. Kontorshus med hotell 

(Arkaden). Arkitekt: Tage Møller och 

Stig Johansson, 1958. 

Wessels flyttade från centrum till en ny 

stormarknad vid Jägersro 1962. 


Hotell S:t Jörgen vid Gustav Adolfs torg 

därWessels tidigare legat. 

Arkitekt: Thorsten Roos, 1962. 



kraft. Detta resulterade också i en ökad invandring från utlandet. Stadens 

viktigaste industri, Kockums, hade redan 1946 börjat importera arbetskraft, 

till en början främst från Italien. Under slutet av 1950-talet och 1960-talet 

kom arbetskraftsinvandringen att bli allt mer betydande. 

Fram till 1960 stod industrin för omkring hälften av arbetstillfällena i 

Malmö. Därefter sjönk andelen konstant. Antalet sysselsatta inom metallindustrin 

ökade under 1950-talets andra halva medan de minskade inom 

textilindustrin. Sammantaget var arbetstillfällena inom tillverkningsindustrin 

i stort sett konstant. I början av 1960-talet steg antalet åter markant, men 

den stora mängden nya jobb fanns inom serviceyrken, särskilt i den offentliga 

sektorn. Antalet anställda inom Malmö stad ökade kraftigt och uppgick 

1965 till drygt 16 000. Den största andelen fanns inom sjukvård och skola. 

Malmö hade utvecklats till en rik stad. Signifikativt nog lades fattigvårdsstyrelsen 

ner 1955. Företagen gick bra, lönerna var höga och kommunalskatten 

låg. 

Staden hade ett kontinuerligt socialdemokratiskt styre, under hela 1950talet 

med S A Johansson i ledningen. Han styrde staden i en patriarkalisk 

ledarstil i samförstånd med företrädare för borgerligheten. 1962 efterträddes 

Johansson av Oscar Stenberg. Denne hade ett mer auktoritärt sätt att leda 

staden. Med vilja och konsekvens drev han igenom en politisk linje. Samtidigt 

befästes kopplingarna mellan höga politiker och byggandet. Som ordförande i 

HSB tillvaratog politikern Stenberg gärna organisationens intressen. 

Tiden präglades i stor utsträckning av stadens expansion. Stora arealer 

obebyggd åkermark togs i anspråk för nya bostadsområden. Detta ställde 

också krav på infrastrukturen till exempel i form av utbyggt gatunät. Stora 

kommunaltekniska anläggningar anlades, som reningsverket Sjölunda vilket 

startades 1963. I Västra Hamnen växte Kockums verksamhet och 1962 flyttades 

oljehamnen därifrån till en ny plats i Norra Hamnen. 

Flera nya idrottsanläggningar öppnade under perioden. Simhallsbadet stod 

klart 1956 och hade byggts efter ritningar av Kjell Ödéen. Malmö Stadion 

invigdes till fotbolls-VM 1958 och Baltiska Hallen blev färdig 1964, båda 

anläggningarna hade utformats av Jaenecke & Samuelson. Därtill hade storbyggmästaren 

Hugo Åberg på mitten av 1950-talet i stadens östra utkant 

låtit bygga en ny anläggning för travbanan Jägersro efter ritningar av Thorsten 

Roos. Vid Jägersro etablerades 1962 Malmös första externa köpcentrum, 

när varuhuset Wessels flyttade från innerstaden. 

Amerikaniseringen märktes även i Malmö. Wessels stormarknad är ett 

exempel. Ett annat är Kronprinsen med höghuset och inomhuscentret. Även 

nöjeslivet påverkades. Stadens första nattklubb öppnade i slutet av 1950talet 

i det nybyggda Arkaden-komplexet vid Stora Nygatan. 

Under flera decennier hade byggverksamheten i centrum varit begränsad 

men under den senare delen av 1950-talet började de äldre stadsdelarna att 

förändras. I kvarteren omkring Arkaden skedde under åren efter 1960 en 

omfattande förnyelse, till exempel genom NK (nuvarande Hansacompagniet) 

och Hotel S:t Jörgen, båda uppförda efter ritningar av Thorsten Roos. 

Nya inslag i stadsbilden var också stora kontorshus som speglar 

storföretagens allt mer omfattande administration. Särskilt Sydsvenska Dagbladets 

kontor vid infarten från Lund, ritat av Sture Kelfve, kom att bli ett 

landmärke. Andra stora kontorshus från tiden var Sydkraft vid Regementsgatan, 

som uppfördes efter Klas Anshelms ritningar, och Kockums i Västra 

hamnen, ritat av Paul Hedqvist. 

Bostadsbyggande i Malmö 1955–65 

Folk har ingenstans att bo – och dom har mage att bygga kyrkor utropar 

Thommy Berggren – framför S:t Andreas kyrka – i frustration över Malmös

Generalplan för Malmö 1956–70. 


13


bostadssituation, i Malmöregissören Bo Widerbergs film Barnvagnen från 1963. 

Trots att bostadsbyggandet varit omfattande efter 1945 kvarstod bostadsbristen. 

Fortfarande på 1960-talet bodde många i små lägenheter i de centrala stadsdelarna 

med dålig standard, till exempel utan toalett eller badrum. 1960 betraktades 

nästan 10% av befolkningen som trångbodd, och bostadsköerna var 

långa. 1964 fanns nästan 30 000 bostadssökande i Malmö. Efterfrågan var 

störst på tvårummare. 

Visserligen hade Malmö 1960 procentuellt färre smålägenheter än i Stockholm 

och Göteborg men i jämförelse med till exempel Köpenhamn, Lund och 

Helsingborg var Malmös lägenheter små. I Malmö byggdes relativt sett mer än 

i andra svenska städer och avsevärt mer än i Köpenhamn. 

Under tioårsperioden efter 1945 hade relativt centralt belägen mark bebyggts 

med nya bostadsområden, till exempel Kronborg, Dammfri och Östra Sorgenfri. 

De flesta platser som fick ny bebyggelse efter 1955 var belägna på större 

avstånd från stadskärnan. Omedelbart söder om Pildammsparken fanns dock 

ännu 1955 en stor obebyggd markyta. I dess västra del uppfördes Lorensborg, 

ett av de största områdena som kom till i slutet av 1950-talet. Lorensborg stod 

delvis klart 1958, samtidigt som fotbolls-VM spelades på Malmö Stadion intill. 

Under samma tid hade Heleneholm och Blekingsborg byggts i anslutning till 

stadens utfart mot Trelleborg. 

1959 startade utbyggnaden av Segevång och Katrinelund i norr och Almhög 

i söder. Söder om Almhög fortsatte utbyggnaden med Nydala och Hermodsdal. 

Samtidigt byggdes första etappen av Västra Söderkulla. Sydost om Pildammsparken 

började Borgmästaregården uppföras 1964, på den sista kvarvarande 

centralt belägna marken. 

Flertalet av de nybyggda bostadsområdena utformades som grannskapsenheter 

och omfattade 15–30 hektar för mellan 3 000 och 6 000 invånare. 

Tanken var att en grannskapsenhet skulle vara som en liten stad i staden, den 

skulle skapa hemkänsla och trygghet. Det skulle finnas grundskola och ett utbud 

av kommersiell service och kultur. 

Genom 1947 års byggnadslag hade kommunerna fått ansvar för markplanering 

och bostadsbyggande. Generalplaner utformades där grunddragen för städernas 

expansion lades fast. Städerna skulle också göra bostadsförsörjningsplaner. 

Gunnar Lindman blev stadsplanechef i Malmö 1947 och hans huvudarbete 

kom att bli ”Generalplan för Malmö 1956–70”. Stadsingenjörskontoret var 

under Lindmans ledning ansvarig för planen som togs fram i samarbete med 

andra kommunala organ. I en särskild generalplanekommitté satt tjänstemän 

och politiker, vilka även representerade bostadsbolag, byggbolag och finansintressen. 

Generalplanen byggde på utredningar, analyser och prognoser för biltrafik 

och andra kommunikationer, befolkningstillväxt, näringslivsstruktur och 

företagsetableringar, behov av skolor och barndaghem, idrottsanläggningar och 

rekreationsområden, kulturella institutioner, sjukvård, tekniska anläggningar 

och infrastruktur. 

Generalplanen förutspådde ett omfattande bostadsbyggande under perioden 

1956–61 men man antog att behovet därefter skulle minska. Detta skulle 

visa sig vara en missbedömning. Befolkningsökningen följde visserligen i stort 

sett prognoserna men efterfrågan på större lägenheter i kombination med att 

unga människor tidigare önskade egna lägenheter skapade ett avsevärt större 

behov av bostäder än beräknat. I en reviderad plan från 1962 reserverades mer 

mark – exempelvis Per Albins hem och Kroksbäck – för höghusbebyggelse. 

För industrier och verksamheter markerades stora ytor, dels i hamnen i norr, 

dels i Fosie i söder. Planeringen styrdes av ett funktionalistiskt tänkande där 

zonering var huvudprincipen, det vill säga att olika funktioner i staden delades 

upp och placerades i separata områden. Mark reserverades också för de inre 

och yttre ringvägarna, vilka kom att anläggas 15 respektive drygt 40 år efter 

planens tillkomst.

Almhög och Nydala från nordväst 1965. (Foto: Malmö Stadsbyggnadskontor) 

Almhög från söder 1961. 


Västra Söderkulla under uppförande, förmodligen 1962. 

I bakgrunden pågår byggandet av Nydala. 



15

Katrinelund från Sallerupsvägen. HSB brf Eriksdal. Centrumanläggning i Borgmästaregården, på 1970-talet. 

Väggutsmyckning av konstnären Gösta Lindqvist. 

Butikslänga i Västra Söderkulla. Per Albins hem, HSB brf Kulladal. 

HSB brf Anneberg på Södertorp från 1965. HSB brf Hagalund i kv Tannhäuser på Östra Söderkulla. 

HSB brf Fosietorp i Västra Söderkulla, uppförd 1966. HSB brf Artisten vid Tornfalksgatan i Västra Söderkulla. 

(Alla bilder på sidan hämtade ur ”Bo i gemenskap, 

HSB Malmö 50 år”, 1975.) 


En av Lindmans ambitioner var att bygga samman och förtäta staden och 

inte uppföra förorter belägna på långt avstånd från centrum. Målet var att 

man skulle kunna cykla från sin bostad till sitt arbete var man än var bosatt 

i staden. Han ville koncentrera bebyggelsen innanför ringvägarna och spara 

den bördiga åkermarken utanför och lät därför exploatera marken högre än 

vad som gjordes i Stockholm och Göteborg. Med tätt placerade höghus kunde 

många lägenheter byggas på den tillgänglig markytan. Detta medförde att 

Malmö blev en förhållandevis tät och koncentrerad stad. 

I Malmö byggdes höghus tidigt. Redan i slutet av 1950-talet uppfördes 

sextonvåningshus i Lorensborg. Höjden och skalan är unik för sin tid och 

höga skivhus kom därefter främst att uppföras som enstaka solitärer bland 

annat i Västra Söderkulla, Rosengård och Lindängen. De för Malmö karakteristiska 

höga skivhusen fungerar som viktiga landmärken och orienteringspunkter 

i det annars flacka stadslandskapet. 

De flesta bostadsområdena byggdes på platt jordbruksmark. Malmö saknar 

naturliga hinder i form av berg, sjöar eller skogspartier. De olika bostadsområdena 

blev visserligen relativt väl avgränsade från varandra av vägar 

och parker men har på samma gång en geografisk närhet som gör att 

staden upplevs som sammanhållen. Samtidigt har en heterogen, ibland splittrad, 

stadsbild skapats genom att äldre enklaver med egnahem och villor ligger 

mellan, och i vissa fall omedelbart inpå, storskaliga bostadsområden. 

För att kunna kontrollera bostadsbyggandet köpte staden in stora markarealer, 

särskilt i söder och i öster. Under 1960-talet förvärvades i genomsnitt 

drygt 400 hektar per år. 

Även i de centrala stadsdelarna köptes mark, främst i syfte att behärska 

stora ytor där bebyggelsen ansågs vara ”saneringsmogen”. Många kvarter 

bedömdes vara av närmast slumkaraktär, i vissa stadsdelar tyckte man att 

över hälften av fastigheterna borde rivas. För att kunna genomföra större 

saneringar köptes hela kvarter upp. Under åren närmast efter 1945 hade 

rivningar och nybyggnadsverksamheten i centrum varit liten men under den 

andra halvan av 1950-talet påbörjades en systematisk förnyelse av stora områden. 

Mellan 1960 och 1965 revs mellan 300 och 400 lägenheter varje år. 

I den sydöstra delen av Gamla Staden uppfördes nya bostadshus i kvarteren 

närmast kanalen och öster om kanalen, kring Östra Förstadsgatan, tillkom 

ny bostadsbebyggelse i början av 1960-talet. Mellan kyrkogården och 

Amiralsgatan fick flera kvarter ny bebyggelse under åren omkring 1960. 

Tyngdpunkten i Malmös bostadsbyggande låg på flerbostadshus. En del 

större småhusområden kom dock till under 1950-talet och början av 1960talet: 

Riseberga och Videdal i öster, Sibbarp och Svampängen–Bågängen i 

söder. Merparten av husen var kopplade en- eller tvåvåningshus, radhus eller 

sammanbyggda atriumhus. Få rena villaområden med friliggande hus 

byggdes vid den här tiden. 

Bostadsbyggandet dominerades helt av ett fåtal aktörer, som i det närmaste 

hade monopol på mark, krediter, byggmaterial och byggproduktion. 

Stadsplanerna för de olika bostadsområdena utformades på stadsingenjörskontoret, 

ibland i samarbete med de inblandade arkitekterna. Marken som 

staden ägde såldes därefter ut eller uppläts till olika byggherrar, ofta efter ett 

system där de stora byggherrarna fick kvoterade delar. 

Det var inte ovanligt med dubbla lojaliteter: kommunfullmäktiges ordförande 

var också ordförande för HSB Malmö, i byggnadsnämnden var chefen 

för HSB:s arkitektkontor och MKB:s ordförande ledamöter, den sistnämnde 

satt också i generalplanekommittén tillsammans med bland andra direktören 

för BGB (Byggmästarnas Gemensamma Byggnadsföretag). Skånska Cementgjuteriets 

direktör var ordförande för Skandinaviska Banken, som skötte 

byggnadskreditgivningen till bland andra HSB och så vidare. Det gjorde byggandet 

till en nästintill intern angelägenhet för ett fåtal inblandade. Systemet 

Höghus på Söderkulla. 

Småhus i Sibbarp. 


17

Lorensborg från norr 1965. 

(Foto: MKB) 

Lorensborg från öster 1962. 

(Foto: MKB) 

Segevång från väster 1962. 

(Foto: MKB) 


Borgmästaregården från norr. (Foto: TT april 2000) Lorensborg från nordöst. (Foto: TT april 2000) 

Blekingsborg och Heleneholm från sydväst. 

(Foto: TT april 2000) 

Kv Blekingsborg från nordväst. (Foto: TT april 2000) 

Segevång från väster. (Foto: TT april 2000) Per Albins hem från söder. (Foto: TT april 2000) 


19

Antal färdigställda lägenheter i områden 

med flerbostadshus 1955–64: 

HSB 7073 (37%) 

Riksbyggen 1868 (10%) 

MKB 5807 (30%) 

BGB 3585 (19%) 

Övriga 855 (4%) 


medförde inga påtagliga intressekonflikter utan upplevdes förmodligen av 

de agerande som effektivt. Ur ett annat perspektiv framträder dock en maktkoncentration 

utan insyn som måste betraktas som tveksam i demokratiskt 

hänseende. 

Bostäder och byggherrar 

Genomsnittligen färdigställdes drygt 2 800 nya bostäder i Malmö varje år 

mellan 1955 och 1965. Av dessa var drygt 300 i form av småhus och radhus. 

De flesta lägenheterna bestod av två eller tre rum och kök, med en andel om 

en knapp tredjedel vardera. Successivt minskade antalet små lägenheter något 

under perioden samtidigt som andelen större lägenheter ökade. Nästan 

hälften av de nya lägenheterna uppläts som bostadsrätter och den andra 

hälften som hyresrätter. Jämfört med tioårsperioden efter 1945 blev variationen 

i lägenhetstyper och storlekar större under slutet av 1950-talet. 

I Malmö dominerade fyra stora byggherrar, det konsumentkooperativa 

HSB, det producentkooperativa Svenska Riksbyggen, det kommunala (allmännyttiga) 

MKB och det privata BGB. Andra enskilda bostadsbolag som 

lät bygga enstaka fastigheter med flerbostadshus var sammanslutningen MSB 

(Malmö Samverkande Byggmästare) och Hugo Åberg. 

Arkitekter 

I Malmö fanns 1965 lite drygt 100 praktiserande arkitekter. Av dessa arbetade 

relativt få med att rita flerbostadshus i de nya bostadsområdena. I staden 

fanns flera produktiva arkitektkontor som fick få eller inga uppdrag 

som gällde flerbostadshus i de nya bostadsområdena, till exempel Tage Møllers 

eller Sture Kelfves. 

Gabriel Winge (1913–2000) efterträdde Gunnar Lindman som stadsplanechef 

1956. Winge var född och uppväxt i Malmö och hade studerat till arkitekt 

i Stockholm. Han hade arbetat på stadsplanekontoret sedan början av 

1950-talet. Winge slutförde flera av de stadsplaner som tagits fram under 

Lindmans ledarskap. Winge var som stadsplanechef pragmatisk och följsam 

gentemot politiker och byggherrar. Han strävade efter att göra enkla planer 

med så få bestämmelser som möjligt. Till dessa gjordes illustrationsplaner, 

som inte var normerande, men som ofta följdes. Winge avgick som stadsplanechef 

omkring 1970. 

Det mest produktiva kontoret var HSB:s arkitektkontor under ledning av 

Sven Grönqvist (1906–93). De stod för ritningarna till omkring en femtedel 

av de flerbostadshus som producerades under perioden 1955–65. Svenska 

Riksbyggens arkitekter, med kontor i Malmö från 1960 och dessförinnan i 

Stockholm, ritade en stor andel liksom Thorsten Roos (1906–69) & Bror 

Thornberg (f 1919). 

Fritz Jaenecke (1903–78) & Sten Samuelson (f 1926), Svenivar Ekstrand 

(1914–2000) och Axel Carlsson (1902–85) var också bland de arkitekter 

som hade många uppdrag. Ekstrand anlitades huvudsakligen av BGB, medan 

Carlsson ritade en del flerbostadshus för MKB men framför allt barndaghem. 

Några kvarter eller hus ritades av Tage Jansson & Per W Persson och 

Bengt Serwe & Göran Stendahl. 

För utemiljöns gestaltning svarade ett fåtal landskapsarkitekter. HSB anlitade 

särskilt Per Friberg (f 1920), MKB:s kvarter gestaltades ofta av stadsträdgårdsmästaren 

Birger Myllenberg samt Erik Holmquist och Walter Kohl. 

BGB anlitade främst Kohl och Svenska Riksbyggen Holmquist.

Exempel på planlösningar, skala 1:400. 

Kv Blekingsborg 1, 

Kulladal. 

Arkitekt: HSB 

arkitektkontor, 

1955. 

Kv Vendelsfrid 4, 

Lorensborg. 

Arkitekt: Svenska 

Riksbyggens 

Arkitektkontor, 1956. 

Typiska lägenhetsplaner, skala 1:400 

Kv Nytorp 1, Lorensborg. 

Arkitekt: Jaenecke & 

Samuelson, 1957. 

Kv Hermodsdal 4, 

Hermodsdal. 

Arkitekt: Thorsten Roos, 

1961. 

Kv Borgmästaregården 1, 

Borgmästaregården. 

Arkitekt: HSB 

arkitektkontor, 1963. 

Kv Vendelsfrid 2, 

Lorensborg. 

Arkitekt: Roos & 

Thornberg, 1956. 

Kv Statsmannen, 

Per Albins hem – 

Kulladal. 

Arkitekt: HSB 

arkitektkontor, 

1964. 

Kv Laboratorn 1, 

Hermodsdal. 

Arkitekt: Svenivar 

Ekstrand 1963. 

Kv Cirkusprinsessan 2, 

Västra Söderkulla. 

Arkitekt: HSB 

arkitektkontor, 1962. 

Kv Adjunkten, Nydala. 

Arkitekt: Axel Carlsson, 

1961. 


21

Heleneholm, kv Jämtland och Härjedalen. 

(Foto: MKm aug 2000) 


Heleneholm från öster. (Foto: TT 2000) 

Kulladal, kv Blekingsborg från nordväst. (Foto: TT 2000) Kulladal, kv Blekingsborg från gröning. (Foto: TT 2000) 

Lorensborg, kv Nytorp. (Foto: TT 2000) 

Lorensborg, kv Knutstorp. (Foto: MKm april 2000)

Katrinelund. (Foto: TT 2000) Katrinelund från Sallerupsvägen. (Foto: TT 2000) 

Håkanstorp. (Foto: MKm 2000) Kronprinsen. (Foto: MKm 2000) 

Segevång, från gröning. (Foto: MKm juli 2000) Segevång, kv Ögonlocket. (Foto: MKm juli 2000) 


23

24 BEBYGGELSEKARAKTÄR 

BEBYGGELSEKARAKTÄR 

Stadsplaner 

Stadsplanerna under tiden efter 1955 präglades av ett samspel mellan höga och 

låga hus. Hushöjderna var företrädesvis tre eller fyra, åtta och sexton våningar, då 

de gav bäst ekonomi i förhållande till gällande normer för hisskrav och brandsäkerhet. 

Stadsplanerna var genomtänkt gestaltade efter de givna förutsättningarna. 

Till en början grupperades de högre husen ofta kring en centralt placerad 

grönyta. Husen ställdes parallellt, i stort sett i nord-sydlig riktning, med en 

viss förskjutning i sidled. Utanför de höga husen byggdes de lägre, placerade 

så att rätvinkliga gårdar med hus på tre eller fyra sidor bildades. Typiska exempel 

är Segevång och Nydala. Ibland förlades alla entréer in mot gårdarna 

men lika ofta återfanns entréer mot samma väderstreck vilket inte skapade 

lika tydliga fram- och baksidor. 

Ofta fanns inom ett område ett klart samband och växelspel mellan fasadmaterial 

och hushöjd, till exempel på så sätt att de högre husen fick gult tegel 

och de lägre rött eller tvärtom. Därigenom förstärktes ofta tydligheten i 

bebyggelsestrukturen. Detta föreskrevs inte i stadsplanerna utan var överenskommelser 

mellan stadsplaneraren och respektive arkitekt och byggherre. I 

till exempel Hermodsdal genomfördes det trots att många olika arkitekter och 

byggherrar medverkade. 

Ett par år in på 1960-talet förändrades stadsplaneringen genom att bebyggelsen 

placerades bredvid, istället för omkring ett centralt beläget grönområde. 

Kringbyggda gårdar blev mer sällsynta och istället placerades husen oftare 

parallellt utan förskjutningar. Efterhand standardiserades vissa mått inom 

stadsplanerna, så till exempel skulle det vara 40 meter mellan åttavåningshus 

och 18 meter mellan trevåningshus. 

Hustyper 

Lamellhus i tre eller fyra våningar och skivhus i åtta våningar var de dominerande 

hustyperna under perioden. Det förekom i någon mån även andra typer 

vilket skapade variation i stadsplanerna. Utöver tre/fyra- och åttavåningshus 

var hushöjder upp till sexton våningar inte ovanliga. I Malmö finns även Sveriges 

högsta bostadshus, Kronprinsen, 27 våningar högt och uppfört 1959–62. 

En del av de hustyper som, vid sidan av det vanliga lamellhuset, provats 

under årtiondet efter 1945 – till exempel låga punkthus eller slingrande 

byggnadskroppar som stjärnhusen – övergavs och istället provades en del nya 

varianter. Ett sådant var hus med förskjutningar i byggnadskroppen på så sätt 

att husen blev tjocka i ändarna, med trapphus placerade i husets inre. Syftet 

var att få in många lägenheter på ett trapphus. 

Lamellhusens proportioner genomgick en förändring från åren efter 1945 till 

1960-talet. Hus i fyra våningar blev ovanligare medan antalet hus i tre våningar 

ökade. Därtill ökade husens djup något samtidigt som takhöjderna invändigt sänktes 

och yttertaken blev flackare eller helt plana. Samtidigt blev huskropparna mer 

långsträckta, dels för att lägenheterna blev större och alltså erfordrade mer väggyta 

per trapphus, dels för att antalet trapphus i samma huskropp ökade. Sammantaget 

blev husen mer horisontella vilket ibland ytterligare förstärktes av fasadutformningen 

med liggande band av balkongfronter och breda taksarger. 

Tidigare hade trapphus nästan alltid förlagts mellan två lägenheter med ett delat 

trapplopp och vilplan vid fasaden. Det blev under slutet av 1950-talet allt vanligare 

att trapphusen placerades i husens inre, med ett trapplopp parallellt med husets 

längdriktning. Därmed blev trapporna utan dagsljus men i gengäld kunde man få in

fler lägenheter per trapphus och därmed sänka byggkostnaderna. Det gav också 

möjlighet att planera fler olika typer och storlekar på lägenheter. Detta var särskilt 

vanligt i skivhusen, som ofta fick husdjup upp till fjorton meter. 

Fasader och tak 

Tegel var det helt dominerande fasadmaterialet i Malmös nya bostadsområden. 

Under perioden 1955–65 byggdes närmare 90% av alla hus med tegelfasader 

och av dessa var nästan två tredjedelar gula. Övriga förekommande 

fasadmaterial under perioden var betongelement och eternit. En del hus har 

under senare tid fått nya fasadmaterial som plåt eller puts. 

Fönsterbröstningar, burspråk, socklar och entréer pryddes inte sällan med 

dekorativa partier av mosaik, klinkerplattor eller glas i olika kulörer. Entréer 

och portar utformades ofta med stor omsorg. Särskilt HSB byggde påkostade 

ingångar med till exempel marmorklädda entréer. En av de vanligaste fönstertyperna 

under perioden var stora kvadratiska fönster utan poster. Fönsterna 

hade nästan uteslutande vita snickerier. 

I husens fasader fanns ofta en växling mellan större sammanhängande 

balkongpartier och mellan dessa släta tegelytor med regelbundet placerade 

fönster. Utanpåliggande ”fristående” balkonger blev ovanligare efter 1955. 

Antingen skapades vertikala balkongpartier, vilket gav fasaden en vertikal betoning 

eller hela balkongfasader som bildade ett slags raster utan vertikal eller 

horisontell betoning. Balkonger med fronter av betongelement, ofta gjutna 

med mönster, började användas, men balkongfronter av sinuskorrugerad kopparplåt 

eller eternitskivor förekom också. 

De tegelbelagda sadeltaken som var vanligast före 1955 övergavs till förmån 

för pappklädda pulpettak eller mycket flacka sadeltak. En större variation 

av takformer förekommer; pulpettak, plantak, motfallstak. 

Arkitekturen kan betraktas som en utveckling av funktionalismen. Men 

samtidigt har flera typiska funkisdrag försvunnit, till exempel fria, asymmetriska 

fasadoch volymkompositioner eller fönster placerade i hörn. 

Byggandets logistik 

Periodens arkitektur karakteriseras av den förändring av byggandet som inleddes 

under 1950-talet, där hantverksmässiga byggmetoder började ersättas 

av ett mer industrialiserat byggande. En omsorg i detaljutformningen var fortfarande 

påtaglig även om rikedomen och lekfullheten i formspråket från det 

tidiga 1950-talet successivt blev mindre. Samtidigt blev husen högre och arkitekturen 

mer och mer enhetlig och standardiserad. Allt oftare byggdes i större 

serier om fem–sex identiska hus. 

Att endast ett fåtal aktörer – arkitekter, kommunala tjänstemän, bostadsoch 

byggbolag – var involverade i bostadsproduktionen ledde till en relativt 

stor enhetlighet i husens utformning. Trots husens likheter har de olika områdena 

fått egen identitet och karaktär genom noga utarbetade och genomtänkta 

stadsplaner. 

Grönområden och parker 

Viktiga inslag i stadsplanerna är de grönområden som dels finns inom bostadsområdena, 

dels binder samman olika delar av staden. Under 1950-talet 

grupperades husen företrädesvis omkring en central grönyta medan de under 

1960-talet oftare placerades bredvid ett grönområde. Stadsplanerna präglas 

av det funktionalistiska idealet ”hus i park” och områdena karakteriseras ofta 

av ett väl avvägt förhållande mellan byggnader och grönska. I parkerna återfinns 

inte sällan rester av gamla pilalléer eller trädgårdar från de gårdar som 

fanns före bostadsbebyggelsen. 


25

Almhög, kv Strået från Almängen. (Foto: TT 2000) Almhög, kv Stacken och Rödvenen från Almängen. 

(Foto: TT 2000) 

Nydala, kv Lektorn. (Foto: MKm juli 2000) Nydala, kv Amanuensen. (Foto: MKm juli 2000) 

Hermodsdal, kv Professorn 14. (Foto: MKm juli 2000) Hermodsdal, kv Laboratorn. (Foto: MKm juli 2000) 

26 BEBYGGELSEKARAKTÄR

Hermodsdal, kv Docenten. (Foto: MKm juli 2000) 

Gullviksborg, kv Studenten. (Foto: MKm okt 2000) 

Hermodsdal, kv Docenten. (Foto: MKm juli 2000) 

Gullviksborg, kv Gymnasisten. (Foto: MKm okt 2000) 

Borgmästaregården, kv Nämndemannen. (Foto: TT 2000) Borgmästaregården, kv Lagmannen. (Foto: MKm jan 2001) 


27

Inomhuscentrum i Lorensborg. 


Centrumanläggningar 

Handelns rationalisering i mitten av 1950-talet, med omläggning från handel 

över disk till snabbköp i livsmedelskedjornas stora inköpsställen, påverkade 

utformningen av bostadsområdenas centrumfunktioner. Rationaliseringen 

underlättades av en ny konkurrenslag som började gälla 1954, vilken främjade 

strukturomläggningen och öppnade marknaden för varuhuskedjor och 

en utveckling mot större butiksenheter. Självbetjäningen slog igenom i början 

av 1960-talet. Kooperationens och de stora livsmedelsföretagens uppköp och 

sammanslagningar av butiker och företag spelade stor roll i utvecklingen mot 

större centrumbildningar. 

Vid 1960-talets början centraliserades serviceutbudet i Malmös bostadsområden. 

Tidigare hade mindre affärer, mjölkbutiker och liknande, funnits 

ute i bostadshusen men nu förekom endast enstaka mindre verksamheter, till 

exempel inrymda i källarlokaler. För övrigt koncentrerades servicen kring torg 

eller platsbildningar. Butikslokalerna integrerades ofta fortfarande i själva bostadshusen. 

Centrumets placering i stadsbilden kunde, som på Nydala, markeras 

av en högre byggnad. Mångfalden av butiker minskade, i synnerhet i 

livsmedelshandeln där större butiker ersatte många mindre. Samlingssalar för 

social verksamhet hade i stort sett försvunnit, men istället började sociala tjänster 

som socialkontor ingå som en del i centrumanläggningen. 

På Lorensborg byggdes i slutet av 1950-talet ett mindre inomhustorg, ett 

av de första i sitt slag i landet. Denna typ av centrumanläggning skulle bli allt 

vanligare under 1960-talet. Något år in på 1960-talet invigdes ett större butikscentrum 

under tak i Kronprinsen. 

Trafik och kommunikationer 

1947 var antalet bilar per 1 000 invånare i Malmö 28, ett antal som tio år senare 

hade ökat till 110: ett av tidens stora problem i stadsplaneringen var biltrafikens 

ökande behov. För att öka det befintliga gatunätets kapacitet krävdes omfattande 

åtgärder. Under åren omkring 1960 breddades flera äldre gator och i en del fall 

fick trädplanteringarna längs gatorna ge vika, till exempel vid Regementsgatan. 

I Malmö avvecklades spårvagnstrafiken, från 1930-talet och framåt, och 

frånvaron av spårbunden kollektivtrafik påverkade stadens uppbyggnad. Bostadsområdena 

nås utifrån med buss eller bil genom ett gatunät som har en 

tydlig uppdelning i primära och sekundära gator. Utformningen av de nya 

bostadsområdena följde i stort sett konsekvent trafikseparerande principer. I 

allmänhet ledde säckgator in till bebyggelsen och områdenas inre hölls bilfria. 

Parkering anordnades ofta i underjordiska garage. 

Samtidigt som planeringen i stor utsträckning anpassades efter bilburna 

var också tillgänglighet med allmänna kommunikationer eller med cykel viktig. 

Busstrafiken byggdes ut när spårvagnstrafiken lades ner. För att gående 

och cyklande skulle kunna förflytta sig mellan stadsdelarna anlades ett omfattande 

nät av cykelvägar. De leddes ofta över eller under de omgivande trafiklederna 

och placerades i eller i anslutning till sammanhängande grönområden. 

Dessa parkstråk bildar viktiga länkar mellan de olika bostadsområdena och 

ingår som väsentliga delar av deras miljöer. 

Förändringar 

En stor andel av bostadsområdena från åren omkring 1960 har förändrats. 

Huvudsakligen är det fasaderna som fått nya utseenden, främst genom 

förstorade och inglasade balkonger. Många hus har också fått nya fönster. En 

mindre del har fått nya fasadmaterial, till exempel i plåt. Förändringar av 

lägenhetssammansättningen är ovanliga. På några platser har förtätningar av 

stadsplanestrukturen skett, mest påtagligt i Västra Söderkulla.

Exempel på annan byggnation i Malmö 1955–65. 

Kockums kontorshus i Västra Hamnen. 

Arkitekt: Paul Hedqvist, 1957. 

(Foto: Emy Norberg, Malmö Stadsbyggnadskontor) 

Begravningskapell och krematorium i Limhamn. 

Arkitekt: Roos & Thornberg, 1962. (Foto: TT 2000) 

Bostadshus i kv Cedern 16, Kamrersgatan. 

Arkitekt Axel Carlsson, 1960 (Foto: TT feb 2002) 

Domus vid Södra Förstadsgatan. Arkitekt: HSB 

arkitektkontor Malmö och Evert Lindberg AB, 1956. 


Jägersro fick ny läktare m m under andra halvan av 

1950-talet. Arkitekt: Thorsten Roos & Carl Nordström. 

(Foto: Emy Norberg 1959, Malmö Stadsbyggnadskontor) 

Sydsvenska Dagbladets kontorshus vid 

motorvägen mot Lund. Arkitekt: Sture Kelve, 1958. 


Bostadshus i Gamla Staden vid kanalen, kv Betlehem. 

Arkitekt: Thorsten Roos, 1960. (Foto: TT feb 2002) 

Kontorshus i kv Gråbjörnen vid Holmgatan. 


(Foto: Emy Norberg 1959, Malmö Stadsbyggnadskontor) 

Tillbyggnad av Rådhuset mot Kalendegatan. Arkitekt: 

Sture Kelfve, 1958. (Foto: Malmö Stadsbyggnadskontor) 

Simhallsbadet (nuvarande Aqua-kul). 

Arkitekt: Kjell Ödéen, 1956. 


NK (nuvarande Hansakompaniet) uppfördes på platsen 

för den gamla yllefabriken. Arkitekt: Thorsten Roos & 

Carl Nordström, 1961. (Foto: TT 2000) 

Philips kontorshus i Östra Hamnen. Arkitekt: 

Jaenecke & Samuelson, 1961 (Foto: Malmö 

Stadsbyggnadskontor) 

Bostadshus vid Södertull, omkring 1960. 

Arkitekt: HSB arkitektkontor Malmö, 1959. 


Katolska kyrkan. Arkitekt: Hans Westman, 

1957. (Foto: Malmö Stadsbyggnadskontor) 

Bostadshus m m i kv Quiding vid Värnhemstorget. 

Arkitekt: Bror Thornberg, 1964. (Foto: TT feb 2002) 


29

Västra Söderkulla, kv Cirkusprinsessan. 

(Foto: MKm sept 2000) 


Västra Söderkulla, kv Söderkulla från Söderkullaparken. 

(Foto: TT 2000) 

Västra Söderkulla, kv Ragnarök. (Foto: MKm sept 2000) Östra Söderkulla från Hermodsdalsparken med 

Lindängen i bakgrunden. (Foto: TT jan 2002) 

Kulladal, Per Albins hem, låghus. (Foto: MKm mars 2000) 

Kulladal, Per Albins hem, sydvästra delen av 

kv Statsmannen. (Foto: MKm mars 2000)

Heleneholm, kv Jämtland. Almhög, kv Stacken. 

Östra Söderkulla, kv Tannhäuser. 

Per Albins hem, kv Statsmannen. Nydala, kv Lektorn 6. Almhög, kv Kärven. 

Håkanstorp, kv Kattfoten. Lorensborg, kv Vendelsfrid. Hermodsdal, kv Laboratorn 1. 

Lorensborg, kv Knutstorp 6. Hermodsdal, kv Docenten 8. Lorensborg, kv Hallingsborg. 


31

32 ALMHÖG 

—— 

— 

rivixiryvw 

h 

 

x—— 

r 

ALMHÖG 

Almhög är ett typiskt bostadsområde från slutet av 1950-talet planerat enligt 

grannskapstanken, med ca 1 500 lägenheter i flerbostadshus grupperade kring 

ett litet stadsdelstorg och en gröning. Den tydliga stadsplanetanken med höga 

skivhus omgivna av lägre bebyggelse förstärks av samspelet mellan hushöjder 

och olika fasadmaterial. Ett sakligt formspråk utan åthävor präglar byggnaderna. 

Almhög ligger i Malmös södra del, i stadsdelen Fosie. Området avgränsas i 

norr av Ystadvägen, i öster av järnvägen till Trelleborg, Kontinentalbanan, i 

väster av Munkhättegatan och i söder av Eriksfältsgatan och Löftesgatan. 

Bebyggelsen består främst av egnahem från 1920-talet och framåt, samt flerbostadshus 

i fyra till åtta våningar från sent 1950-tal. 

Historik före 1955 

i22222222222—22—2 

v 

v 

w2222222222—22—2 

— 

e 

Almhög ingick fram till 1936 i byn Hindbys ägor. Därefter blev området en 

del av Malmö stad. Namnet härstammar från gården Almhov som namngivits 

av ägaren Ida Nilsson under sent 1800-tal. Gården kom sedermera att 

kallas Almhög och revs på 1920-talet. Områdets norra del började då bebyggas 

med egnahem. Markägaren friherre Wrangel lät 1923 stycka upp 57 

hemmanslotter i detta syfte. En annan gård, Maryhill, fick ge namn åt de 

östra kvarteren som ett par år senare också bebyggdes med egnahem. 

Bebyggelse efter 1955 

Stadsplaner; utbyggnadshistoria 

— 

ƒ—— ƒ 

u‚†ix 

‚— 

ƒ„‚i„ 

x—— 

 

—— 

e —— 

e 

e˜ 

ƒ —— 

Först 1953 stadsplanelades villaområdena Almhög och Maryhill. I stort fastslogs 

enbart den struktur som redan fanns sedan ägostyckningen 1923 och 

 

e 

 

ui‚E 

†ixix 

e —— 

e˜ 

e 

 

N 

‚hE 

†ixix 

e 

 

— 

— 

˜ 

 

q˜ 

ƒ2 

q 

ƒ„eguix 

x—2 

†— r˜ 

x—— 

˜—— 

u‚sƒ„sexƒE 

fy‚q 

 

w 

v—— 

SKALA 1:10 000 

— 

w —— 

—2 

e˜ 

0 100 200 300 m 

fv

Almhög från söder 1961. (Foto: Malmö Stadsbyggnadskontor) 

Almhög 1959. 


Almhög från nordväst med Nydala under uppförande. 

Parkeringsplatsen i kvarteret Kärven med 

egnahemsområdet i bakgrunden. (Foto: Mkm maj 2000) 

ALMHÖG 

33

34 ALMHÖG 

1928, bortsett från beslut om en bensinstation och fler parkeringsmöjligheter. 

1957 presenterade dåvarande stadsplanechefen Gabriel Winge ett förslag 

till en stadsplan för den obebyggda delen av Almhög. Malmö stad 

och HSB ägde tillsammans området som skulle användas för flerbostadshus. 

Illustrationsplanen visar en rad höghus grupperade i en båglinje som 

ger formen åt den stora grönytan. De delar som gränsar till egnahemsområdet 

är bebyggda med fyravånings lamellhus samt är försedda med trädalléer 

för att ge en mjukare övergång mellan de olika hustyperna. Butiker 

och service skulle samlas vid ett torg intill gatukorsningen Ystadvägen 

och Västra Hindbyvägen. Området var tänkt att vara helt trafikseparerat 

och motorfordonen skulle ledas runt bostadshusen i en omgivande ringväg. 

Fotgängare och cyklister kunde därmed få möjlighet att röra sig fritt, 

utan att störas av biltrafik, i områdets centrum och ta del av den grönskande 

utemiljön. 800 parkeringsplatser ovan jord planerades. Bebyggelsen 

skulle omfatta cirka 1500 bostäder. De skolor som skulle behövas 

planerades ligga söder om Eriksfältsgatan, nära Nydala gård. Behovet av 

bilservice skulle tillgodoses nära torget, vid korsningen Ystadvägen och 

Västra Hindbyvägen. Planen godkändes 1958 och området började uppföras 

strax därefter. 

1960 föreslogs en mindre ändring av den antagna stadsplanen. Man ville 

ändra villkoren för garage och parkering samt bereda plats för en bensinstation 

i kvarteret Strået, mellan åttavåningshusen närmast Munkhättegatan. 

Detta förslag väckte protester av flera skäl från både privatpersoner och 

myndigheter. Representanter från Bilägarnas Inköpsförening var rädda för 

en överetablering av bensinstationer i stadsdelen, då de redan köpt mark för 

att uppföra en sådan i närheten. Det faktum att en stadsplan kunde ändras 

så snart väckte också frustration. Drätselkammarens ordförande yttrade sig 

så här i frågan, enligt ett mötesprotokoll: Det är förvånansvärt, att stadsplanerare 

i vår tid, då den aktuella debatten om bilismens vitala problem kräver 

rymlig plats för bilismen och utrymme för denna på gator, vägar och framförallt 

på parkeringsplatser på tomtmark, vill presentera ett förslag […] där 

välbehövliga parkeringsplatser och lekutrymmen offras och framförallt där 

boende familjer och deras barn får konkurrera om utrymmet med en bensinoch 

servicestation. 

Stadsplaneändringen godkändes senare med undantag för just bensinstationen. 

Bostäder och boende 

Invånarantalet i Almhög har halverats sedan flerbostadshusen stod klara. 

1961 bodde 5 300 människor i området, 1998 hade den siffran sjunkit till 

2 700. Den årliga omflyttningen är cirka 15%. I området finns cirka 1 600 

lägenheter, varav drygt hälften är bostadsrätter och övriga är hyresrätter. 

Bostäderna består till 85 % av tvåor och treor, medan 15% utgörs av ettor 

och fyror. 

Arkitekter och byggherrar 

Flerbostadshusen i Almhög är ritade av Thorsten Roos, Bror Thornberg och 

Svenivar Ekstrand samt HSB:s arkitektkontor. Byggherrar var dels HSB, som 

lät uppföra mer än hälften av husen, dels flera privata byggmästare som 

svarade för enstaka byggnader vardera. 

Kommunikationer, trafik, bilens miljöer 

Fordonstrafiken leds längs de större kringliggande vägarna, Ystadvägen, 

Eriksfältsgatan, Munkhättegatan och Nydalavägen. Parkeringsplatser är sam-

Parkeringsplatsen i kvarteret Kärven med 

egnahemsområdet i bakgrunden. (Foto: Mkm maj 2000) 

Kv Stacken 11, från gården. 

Arkitekt: Thorsten Roos, 1958. (Foto: TT) 

Kv Stacken 15. Arkitekt: Roos & Thornberg, 1959. 

(Foto: MKm maj 2000) 

Almstigen och Almängen mot norr. 

(Foto: Mkm maj 2000) 

Kv Stacken 11. Fasad mot Almtorget. 


Kv Stacken 15, gavel låghus. Arkitekt: Roos & 

Thornberg, 1959. (Foto: MKm maj 2000) 

ALMHÖG 

35

36 ALMHÖG 

lade i utkanten av området på ett flertal ställen. Det finns även garage i 

källarvåningen i några av husen. Inom området finns bilfria gång- och cykelvägar 

som förbinder Almhög med Heleneholm och Nydala. För de boende 

finns även möjligheten att åka det eltåg som fungerar som transport mellan 

Södervärn och Hermodsdal. Tåget passerar på cykelbanan och har sin hållplats 

på Almtorget. 

Service 

Almhögs service är främst förlagd till Almtorget i områdets norra del. Vid 

områdets uppförande fanns här snabbköp, charkuteri, konditori, tobaksaffär, 

manufakturaffär, frisör, blomsterbutik och ett par andra butikslokaler. 

Torget har våren 2000 ett serviceutbud med två mindre matvarubutiker, frisör, 

mäklare, kontor, kinarestaurang, tobaksaffär, stadsdelsbibliotek samt 

någon tom lokal. I kvarteret Strået används bottenplanet till ett av husen för 

butikslokaler och det finns idag närbutik, frisör, skrädderi och en cateringfirma. 

Tidigare rymdes här snabbköp, köttbutik, frisör och ett par små butiker. 

För service som post, bank och Systembolaget får de boende gå till 

Nydalatorget på andra sidan Eriksfältsgatan. 

Bebyggelsekaraktär 

Almhög består av tre typer av bebyggelse. I områdets nordvästra del finns 

kvarter med egnahem från främst 1930-talet och några småhus från senare 

tid. I väst ligger småhusområdet Maryhill som har en mer enhetlig egnahemsbebyggelse 

från samma period. Mellan Västra Hindbyvägen och Ystadgatan 

i norr ligger ett verksamhetsområde. 

Huvuddelen av Almhög är dock bebyggd med flerbostadshus. I områdets 

mitt finns ett torg som korsas av Almstigen, en gång- och cykelväg, som 

leder ner under Eriksfältsgatan och mynnar ut på Nydalatorget. På den västra 

sidan om Almstigen ligger det en förskola och på den östra, grönområdet 

Almängen. 

Bostadshusen utgörs av fyravånings lamellhus och åttavånings skivhus. 

Skivhusen är placerade parallellt, men inte i en rät linje utan i en båge som 

följer Rödkullastigen. De sex husen i söder har rött tegel i fasaderna. De är 

endast något förskjutna sinsemellan och står med omkring 50 meters mellanrum. 

Husen i öster, som är grupperade kring Almängen, är uppförda i 

gult tegel och placerade på mindre avstånd mellan varandra. De lägre husen 

norr om Rödkullastigen är uppförda i gult tegel och de som finns längst i 

öster i rött. De har grupperats så att mer eller mindre slutna gårdsrum bildas. 

Utemiljön i Almhög planerades av landskapsarkitekterna Per Friberg och 

Walter Kohl parallellt med utbyggnaden. Grundformen i trädgårdsplaneringen 

är cirklar och halvcirklar som man laborerat med i samspel med bebyggelsen. 

Almängen är områdets största grönyta. Den mestadels träd- och 

buskbevuxna ängen är halvmåneformad. Här finns cirkelformade buskage 

symmetriskt utplacerade och genomkorsade av stigar. I en av cirklarna ligger 

en hundrastgård gömd. Ängens bågform markeras med en stig som på ena 

sidan kantas av en rad almar. Almar, men även andra trädslag, utgör en 

viktig del av grönstrukturen. Drygt 40 år gammalt har området en riklig 

grönska som mjukt bäddar in den strama arkitekturen. 

Områdets karaktär ges av de distinkta byggnadsvolymernas enkla sakliga 

formspråk, samspelet mellan hus, växtlighet och grönytor samt de omväxlande 

röda och gula tegelfasaderna.

Kv Stacken 1, från Almstigen. Arkitekt: Thorsten Roos, 

1958. (Foto: MKm maj 2000) 

Kv Stacken 8 och 9. Arkitekt: Svenivar Ekstrand, 1959. 


Kv Stacken 3. Arkitekt: Svenivar Ekstrand, 1958. 


Kv Stacken 13, entré 000502. Arkitekt: Roos & 

Thornberg, 1958. (Foto: MKm maj 2000) 

Kv Stacken 9, gatufasad. Arkitekt: Svenivar Ekstrand, 

1958. (Foto: MKm maj 2000) 

Kv Stacken 3 och 4, fasad mot Nydalavägen. 

Arkitekt: Svenivar Ekstrand, 1958. (Foto: MKm maj 2000) 

ALMHÖG 

37

38 ALMHÖG 

Kvarteret Stacken 

Kvarterets fem åttavåningshus är grupperade i en båge längs den halvcirkelformade 

Almängen. De är placerade i områdets mitt och vänder långsidorna 

mot den lummiga parkmiljön. Husen har stora likheter sinsemellan, även 

om detaljer som entréer och balkongfronter varierar. Karaktäristiska drag, 

utöver höjden, är den förskjutna byggnadskroppen, de gula tegelfasaderna 

och balkongerna med fronter av mönstrad betong. De växelvis indragna och 

utanpåliggande balkongerna samt fönstren med främst två lufter ger liv åt 

fasaden och utgör med sin vita färg en kontrast till teglet. Husen ritades 

1958–59 av Thorsten Roos och Bror Thornberg. Lägenheterna består till 

största delen av tre rum och kök. En vanlig fördelning per våningsplan är 

fyra tvåor och sex treor. 

Bakom höghusen är fyravåningshus placerade så att två slutna gårdar 

bildas. De enskilda huskropparna är länkade genom överbyggda passager. 

Den större bostadsgården i norr har en oval gräsmatta inramad av bokhäckar. 

Fyravåningshusen utgör en övergång från de högre husen till det 

småskaliga egnahemsområdet Maryhill. 

Husen präglas av en enhetlig och saklig arkitektur med smärre utsmyckningar, 

till exempel abstrakta mönster på balkongfronterna. Fasaderna är i 

rött storstenstegel med putsade eller mosaikklädda partier, krönta av flacka 

sadeltak i svart papp. Balkongerna är indragna och har antingen fronter i 

mönstrad betong eller ersatta fronter i korrugerad plåt. Fönstren har en eller 

två lufter med ursprungligen vita snickerier. Svenivar Ekstrand har ritat flertalet. 

Stacken 15 vid Eriksfältsgatan har Roos & Thornberg som upphovsmän. 

Lägenheterna består företrädesvis av tvåor och treor. Hela kvarteret 

Stacken uppfördes av privata byggherrar, som Harald Nilsson, Ivar Andersson 

och Hugo Svenssons Byggnads AB. 

Byggnadernas ursprungliga karaktär, såväl de höga som de låga, är i stort 

sett bevarad och de förändringar som skett består främst av vissa utbytta 

balkongfronter, balkonginglasningar, ersatta eller inklädda fönsterbågar och 

utbyggda entrépartier. Dessa ändringar har inte skett genomgående utan varierar 

mellan fastigheterna. 

Skivhus i kvarteret Strået 

Mellan Rödkullastigen och Eriksfältsgatan ligger sex parallellställda 

åttavånings skivhus. Husen ritades 1958 av HSB:s arkitektkontor i Malmö 

och uppfördes av HSB. 

Skivhusen har flacka sadeltak, täckta med svart papp. Fasaderna är i rött 

tegel, med vitmålade partier kring fönsterna. Därmed bildas ett markant 

rutmönster som skapar en känsla av ihålighet. Mot detta spelar gavlarnas 

pilastrar. Balkongerna är omväxlande indragna och utanpåliggande, och 

beroende på färgen på fronterna bidrar eller motverkar de fasadens rutmönster. 

Husen var ursprungligen enhetliga, men sedan de olika bostadsrättsföreningarna 

har bytt fönster och balkonger med varierande färger och 

material skiljer de sig åt. De två husen längst västerut, har dessutom fått 

korrugerade plåtfronter på balkongerna mot öst, medan de mot väst är 

inglasade med slät front. I bottenvåningen i ett av husen inryms butikslokaler. 

Lägenhetsstorleken utgörs främst av tvåor och treor. I bottenplanet finns 

enstaka enrummare. 

Mellan några av husen finns grönytor med buskage, sandlådor, bandyplan 

med mera, medan andra gårdar främst är parkeringsytor.

Kv Strået 6. Arkitekt: HSB arkitektkontor Malmö, 1958. 

(Foto: TT) 

Kv Strået 1, fransk balkong. 



Kv Kärven 1, gård. Arkitekt: HSB arkitektkontor Malmö, 

1958. (Foto: MKm maj 2000) 

Kv Strået från Almängen. (Foto: TT) 

Kv Strået 4, entré. Arkitekt: HSB 

arkitektkontor Malmö, 1958. 


Kv Kärven 1, passage. Arkitekt: HSB arkitektkontor 

Malmö, 1958. (Foto: MKm maj 2000) 

ALMHÖG 

39

40 ALMHÖG 

Kvarteret Kärven 

I kvarteret Kärven är husen fyra våningar höga. De fungerar som en övergång 

mellan kvarteret Stråets höga skivhus och Almhögs egnahemsområde. 

Husen ritades 1958 av HSB i Malmö och uppfördes under 1958–59. 

Längst i väster närmast den trafikerade Munkhättegatan bildar fyra 

lamellhus en kringbyggd gård, länkade med dekorativa murar. Kvarterets 

övriga hus står i två förskjutna rader, i öst-västlig riktning, mot områdets 

centrala grönyta Almängen. 

Kvarterets byggnader är typiska för det sena 1950-talet: enkla byggnadsvolymer 

med gult tegel i fasaden, flackt papptäckt sadeltak som avslutas i liv 

med gaveln, små, delvis indragna balkonger och kvadratiska enluftsfönster. 

Trapphusen är markerade med tegel och puts på varierande sätt vilket skapar 

en viss dynamik. Entréerna markeras dessutom med en sinnrik entrébyggnad 

med inbyggda soprum. Dessa är till formen bevarade på flertalet 

hus men har i några fall fått en ny inklädnad. Husen har för övrigt genomgått 

olika förändringar beroende på bostadsrättsförening. 

Planlösningarna utgörs av trespännare med lägenheter på två och tre rum 

och kök samt en fyra i vardera planet. Gårdarna mellan husen är välvårdade 

och lummigt gröna. 

Almtorget 

I den norra delen av Almhög ligger Almtorget, områdets kommersiella 

centrum. Torgrummet bildas mellan två hus i fyra våningar respektive åtta 

våningar med butiker i markplanet. Marken mellan husen är belagd med 

betongplattor och mörk gatsten som bildar rutmönster. Torget är öppet mot 

Augustenborg och Ystadvägen i norr och Almängen i söder. Längs ena kanten 

går en cykelbana och längs den står en rad almar. 

Almängens förskola 

Almängens förskola ritades 1960 av arkitekten Bror Thornberg. Den ursprungliga 

funktionen var en lågstadieskola. 1974 ändrades verksamheten 

till förskola. Arkitekt Axel Carlsson ritade den första ombyggnaden av de 

fyra huskropparna i ett plan, som sedan 1998 är länkade med varandra. 

Fasaderna är i gul träpanel med vita detaljer och kröns av flacka pulpettak. 

Förändringar, förnyelse, förtätning 

Almhög har behållit mycket av sin ursprungliga karaktär. De förändringar 

som skett består främst av ombyggda entréer, utbytta fönster, nya balkongfronter 

och balkonginglasningar. Om dessa förändringar skett och i vilken 

grad beror på fastighetsägare och förvaltningsform. Utemiljön har efterhand 

genomgått en del upprustningar.

FASTIGHET ADRESS BYGGHERRE ARKITEKT ÅR 

KÄRVEN 1 Munkhättegatan 22 HSB brf Munkhättan HSB arkitektkontor Malmö 1958 

KÄRVEN 1 Rödkullastigen 2 HSB brf Munkhättan HSB arkitektkontor Malmö 1958 

KÄRVEN 1 Solvändegatan 1 HSB brf Munkhättan HSB arkitektkontor Malmö 1958 

KÄRVEN 1 Solvändegatan 3 HSB brf Munkhättan HSB arkitektkontor Malmö 1958 

KÄRVEN 2 Rödkullastigen 6 HSB brf Fosiedal HSB arkitektkontor Malmö 1958 

KÄRVEN 2 Rödkullastigen 6 HSB brf Almhög HSB arkitektkontor Malmö 1958 

KÄRVEN 2 Solvändegatan 5 HSB brf Almhög HSB arkitektkontor Malmö 1958 

KÄRVEN 3 Rödkullastigen 10 HSB brf Fosiedal HSB arkitektkontor Malmö 1958 

KÄRVEN 3 Solvändegatan 7 HSB brf Fosiedal HSB arkitektkontor Malmö 1958 

RÖDVENEN 2 Almtorget 1 HSB brf Rödvenen HSB arkitektkontor Malmö 1959 

STACKEN 1 Västra Hindbyvägen 2 Albert Persson Thorsten Roos 1958 

STACKEN 11 Västra Hindbyvägen 3 Henning Persson Thorsten Roos 1958 

STACKEN 13 Nydalavägen 7 Hugo Svenssons Byggnads AB Thorsten Roos & Bror Thornberg 1958 

STACKEN 15 Eriksfältsgatan 72 Edvin Malmsjö & Albin Persson Thorsten Roos & Bror Thornberg 1959 

STACKEN 15 Eriksfältsgatan 74 Edvin Malmsjö & Albin Persson Thorsten Roos & Bror Thornberg 1959 

STACKEN 3 Nydalavägen 1 Ivan Nilsson Svenivar Ekstrand 1958 

STACKEN 3 Västra Hindbyvägen 5 Ivan Nilsson Svenivar Ekstrand 1958 

STACKEN 4 Nydalavägen 3 Harald Nilsson Svenivar Ekstrand 1958 

STACKEN 4 Nydalavägen 5 Harald Nilsson Svenivar Ekstrand 1958 

STACKEN 5 Nydalavägen 5 Fastighets AB Sulcus Thorsten Roos 1958 

STACKEN 8 Nydalavägen 7 Ivar Andersson Svenivar Ekstrand 1958 

STACKEN 8 Nydalavägen 9 Ivar Andersson Svenivar Ekstrand 1958 

STACKEN 9 Eriksfältsgatan 78 Byggnads AB Vita örn Svenivar Ekstrand 1959 

STRÅET 1 Rödkullastigen 1 HSB brf Munkhättan HSB arkitektkontor Malmö 1958 

STRÅET 2 Rödkullastigen 3 HSB brf Munkhättan HSB arkitektkontor Malmö 1958 

STRÅET 3 Rödkullastigen 5 HSB brf Almhög HSB arkitektkontor Malmö 1958 

STRÅET 4 Rödkullastigen 7 HSB brf Almhög HSB arkitektkontor Malmö 1958 

STRÅET 5 Rödkullastigen 9 HSB brf Fosiedal HSB arkitektkontor Malmö 1958 

STRÅET 6 Rödkullastigen 11 HSB brf Fosiedal HSB arkitektkontor Malmö 1958 

ÅKERVENEN 2 Örenprisgatan 21 Malmö stad Bror Thornberg 1960 

Kv Kärven 3 från Almängen. 

Arkitekt: HSB arkitektkontor Malmö, 1958. (Foto: TT) 

Kv Rödvenen 2, Almtorget. Arkitekt: HSB arkitektkontor 

Malmö, 1959. (Foto: MKm maj 2000) 

Kv Kärven 2, Rödkullastigen 6. Arkitekt: HSB 

arkitektkontor Malmö, 1958. (Foto: MKm maj 2000) 

Kv Åkervenen 2, Almängens förskola. 

Arkitekt: Bror Thornberg, 1960. (Foto: MKm maj 2000) 

ALMHÖG 

41

42 BORGMÄSTAREGÅRDEN 

BORGMÄSTAREGÅRDEN 

Borgmästaregården var det sista området beläget nära centrum som togs i 

anspråk för bostadsbebyggelse. Därmed var den tidigare relativt splittrade 

stadskroppen i stort sett sammanbyggd. 

Borgmästaregården har en komplex plan och en varierad bebyggelse vilket 

skapar en heterogen karaktär. Bebyggelsen består främst av mycket stora 

byggnadskroppar och området präglas av storskalighet och närheten till tre 

mycket trafikerade gator. Utformningen speglar i viss mån Lorensborg på 

andra sidan Stadionområdet. 

Borgmästaregården avgränsas av John Ericssons väg i norr, Stadiongatan i 

söder, Stadionparken i väster och Pildammsvägen i öster. Intill ligger Pildammsparken, 

sjukhusområdet och bostadsområdet Södertorp. 


 

€2 

Marken utgjordes ursprungligen av stadens så kallade donationsjordar samt 

borgmästarens löningsjord från 1816. En stor del av ytan användes före utbyggnaden 

till Södra Sommarstadens kolonilotter. Den gamla lantegendomen 

Borgmästaregården var belägen vid Pildammsvägens nuvarande sträckning 

och revs i samband med 1960-talets stora utbyggnad. Borgmästarelunden 

intill dagens centrumanläggning var en del av gårdens trädgård. 



i2 

e˜—— 

Området sydväst om Pildammsparken stadsplanelades 1963 under ledning 

av Gabriel Winge. Inom stadsplaneområdet låg Flensburgska barnsjukhuset, 

Södra Sommarstadens koloniområde, lantgården Borgmästaregården och 

f— 

e˜ 

 

vxƒE 

wexxix 

‚hE 

wexxix 

veqwexxix 

v—— v—— 

exxifi‚q 

xwxhiE 

wexxix 

‚ 

fy‚qwƒ„e‚iE 

q‚hix 

e˜ 

— 

N 

—— 

 

e˜ 

f 

— 

 

 

 

2 

— 

2 

2 

€ 2 

2 

2 

2 

2 

2 

2 

2 

2 

 

s 

— 

SKALA 1:10 000 

t i 

2 

2 

2 

g 

€ 

0 100 200 300 m

Kv Rådmannen 1. (Foto: MKm jan 2001) 

Åttavånings skivhus i kv Lagmannen 3. 

(Foto: TT jan 2002) 

Höghuset i kv Lagmannen 1, ”Annebergsgården”. 

Arkitekt: Sture Kelfve, 1963. Ny fasadbeklädnad 

av tegel 1992. (Foto: MKm jan 2001) 

Skivhus i kv Rådmannen 1. Arkitekt: HSB arkitektkontor 

Malmö 1963. (Foto: MKm jan 2001) 

Kv Lagmannen 3, lamellhus. Arkitekt: HSB 

arkitektkontor Malmö 1963. (Foto: MKm jan 2001) 

Kv Lagmannen 1. Arkitekt: Sture Kelfve, 1963. 

Ny fasadbeklädnad av tegel 1992. (Foto: TT jan 2002) 


43


Radiostationen. Pildammsvägen bildade gräns mellan den västra delen, avsedd 

för flerbostadshus, och den östra delen som reserverades för sjukhusets 

framtida expansion. Lantgården och kolonilotterna avlägsnades för att ge 

plats åt den planerade bebyggelsen. En del av trädgården som tillhörde 

lantgården bevarades dock i områdets centrum. 

Bostadsområdet skulle utformas som en pendang till Lorensborg, beläget 

på andra sidan Stadionområdet. Man ville skapa ”ett visst arkitektoniskt 

samspel” och tog hänsyn till hustyper, skala och placering. Ett parkstråk, 

som utgjorde den största grönytan, skulle förbinda bostadsområdet med Stadion 

och Lorensborg. 

En stor del av servicen samlades centralt i två låga butiksbyggnader, som 

även kompletterades av en mindre butik i områdets nordvästra del. Trafiken 

ordnades efter utifrånmatningssystemet med återvändsgator och separata 

vägar för fotgängare och cyklister. Utrymme för parkerade bilar i markplan 

planlades noggrant. 

Bostadshusen uppfördes 1963–65. Något år senare byggdes skolan. På 

1990-talet kompletterades bebyggelsen med två punkthus i anslutning till 

centrum. 


Borgmästaregården omfattar 1 500 bostäder, varav 85% består av bostadsrätter 

och resterande av privata hyresrätter. Lägenhetsstorlekarna är jämnt 

fördelade på tvåor, treor och fyror. Borgmästaregården har cirka 2 400 invånare, 

vilket är en minskning med 1 600 sedan 1971. Medelåldern är mycket 

hög, majoriteten av de boende är över 65 år. Varje år flyttar i genomsnitt 

10% till och från Borgmästaregården. 


Merparten av bostadshusen hade HSB som byggherre och ritades av Sven 

Grönqvist på HSB Arkitektkontor i Malmö. Delar av kvarteret Borgmästaregården 

byggdes av Svenska Riksbyggen och ritades av det egna arkitektkontoret. 

Enstaka hus har ritats av Bengt Edman, Jaenecke & Samuelson 

och Sture Kelfve. 

Trafik 

Borgmästaregården är som flertalet bostadsområden uppförda under 1960talet, 

trafikseparerat. Från de stora omgivande vägarna, John Ericssons väg, 

Pildammsvägen och Stadiongatan leds biltrafik till området via matargatorna, 

Albinsrogatan och Annebergsgatan. Dessa leder i sin tur till säckgator in i 

själva bostadsbebyggelsen. Parkering sker huvudsakligen utmed de två matargatorna 

och på de parkeringsplatser som finns mellan matargatorna och de 

stora omgivande vägarna. Inne i bostadsområdet löper ett nät av gång- och 

cykelbanor. 

Service 

När bostadsområdet planerades 1963 beslöt man även att uppföra en 

centrumanläggning. Ursprungligen bestod den av två L-formade envåningshus 

kring en liten torgplats. Här fanns bland annat snabbköp, frisör, blomsterhandel, 

kemtvätt, bank och tandläkare. 1992 revs delar av butikslokalerna 

för att ge plats åt två punkthus i åtta respektive nio våningar. Servicen, 

som år 2000 består av frisör, fotvård, tandläkare distriktsläkare och livsmedelsaffär, 

finns i de nya husens bottenplan.

Kv Borgmästaregården från söder. (Foto: TT jan 2002) 

Kv Lagmannen 3 med balkonger i originalutförande. 


Skulptur av W Larsson, 1967. 

(Foto: MKm jan 2001) 

Höghuset i kv Borgmästaregården 

1. Arkitekt: HSB arkitektkontor 

Malmö, 1963. 


Tidstypisk fasad på trevånings lamellhus. 

Kv Borgmästaregården 2. (Foto: TT jan 2002) 

Kv Borgmästaregården 2. Balkonger inglasade år 2000. 


Kv Borgmästaregården 1 och 2. 



45



Borgmästaregården är i tre vädersträck omgivet av hårt trafikerade gator, 

John Ericssons väg, Pildammsvägen och Stadiongatan, vilket gör att området 

ligger tydligt avskiljt från omgivande bebyggelse. 

Intentionen att utforma området som en pendang till Lorensborg medförde 

inte någon påfallande likhet med förebilden. Visserligen återfinns tre 

sextonvånings skivhus men de har inte samma stringenta placering som på 

Lorensborg. 

Borgmästaregårdens plan är något svåröverskådlig och otydlig. Ett stort 

antal hustyper och olika arkitektonisk utformning ger området en varierad 

och heterogen karaktär. Till skillnad från flera andra områden från samma 

tid saknas tydliga gårdsbildningar. Merparten av husen är i åtta våningar 

eller högre och därtill osedvanligt långsträckta, vilket ger en påtaglig storskalighet. 

De övriga husen är lamellhus i tre våningar med en tidstypisk utformning 

med gult tegel i fasaden och företrädesvis indragna balkonger, samlade 

i grupper. 

Kvarteret Rådmannen 

Kvarteret ligger i områdets norra del, vid John Ericssons väg och består av 

två åttavånings hus samt ett trevånings hus. Bostadshusen ritades 1963 av 

Sven Grönqvist på HSB arkitektkontor i Malmö. 

Lamellhuset i gult tegel har fönsterbröstningar i lila mosaik och lätt utskjutande 

omfattningar i vit betong kring trapphusens fönster. Entréerna är 

i liv med fasaden och har originaldörrar i teak och trådglas. Fönstren har en 

till två lufter och byttes ut under sent 1980-tal. De indragna balkongerna 

hade ursprungligen fronter i malmex och smide, men byttes till korrugerad 

plåt i samband med inglasning. Det flacka sadeltaket var vid husets uppförande 

klätt med skifferbelagd papp. Lägenheterna är grupperade som tvåeller 

trespännare med företrädesvis två eller tre rum och kök. Husens utformning 

återkommer i flera andra områden där samma arkitektkontor ritat 

husen. 

Skivhusen i åtta våningar är uppförda i gult tegel och har flacka sadeltak. 

Under 1980-talet skedde flera förändringar av fasaderna. Gavlarna 

tilläggsisolerades och fick nytt fasadmaterial, i form av puts och plåt och 

fönsterbröstningarna försågs med korrugerad plåt. Fönstren med en och två 

lufter, byttes till nya i aluminium. De indragna balkongernas eternitfronter 

ersattes med brun korrugerad plåt, och vissa glasades in. Entréerna är indragna 

med omfattning i marmor och utbytta dörrar i aluminium. Lägenheterna 

består främst av fyrarummare. 

Kvarteret Nämndemannen 1(fd Pireus) 

Huset i kvarteret Nämndemannen, som från början kallades Pireus, lät uppföras 

av Akademiska föreningen 1965 för att hysa det ökade antalet högskolestudenter. 

Byggnaden ritades av Bengt Edman, som även bland annat 

gestaltat studentområdet Sparta i Lund. Den brutalistiska stilen, med råa 

material och grova ytor, utgör ett kännetecken för arkitektens arbete på 60och 

70-talen. Det nio våningar höga huset i gult tegel knyter an till Borgmästaregårdens 

intilliggande flerbostadshus i material och höjd, men har ett 

avvikande fasaduttryck med sin friare fönstersättning, omsorgsfullt formade 

balkonger och sitt utanpåliggande skulpturala trapphus. 

1981 förändrades interiören till stora delar då huset byggdes om till hotell. 

I mitten av 90-talet fick byggnaden tillbaka sin ursprungliga funktion 

som studentbostadshus, för att 2000 återigen tas i bruk som hotell.

Höghuset i kv Lagmannen 1 från söder. (Foto: TT jan 2002) 

Kv Borgmästaregården 7 med studenthuset Pireus i 

bakgrunden. Arkitekt: Bengt Edman, 1965. 

Numera Hotel Ibis, f d Skyline. (Foto: TT jan 2002) 

Kv Borgmästaregården 5. Arkitekt: HSB arkitektkontor 

Malmö, 1963. (Foto: TT jan 2002) 

Kv Borgmästaregården 2. (Foto: TT jan 2002) 

Kv Borgmästaregården 7. Arkitekt: Svenska Riksbyggens 

arkitektkontor Malmö, 1964. (Foto: TT jan 2002) 

Kv Borgmästaregården 5 o 7. (Foto: TT jan 2002) 


47


Centrumanläggningen 

Samtidigt med bostadsbebyggelsen uppfördes ett mindre servicecentrum i 

Borgmästaregården. Anläggningen placerades centralt i området och dimensionerades 

för att uppfylla primära servicebehov för stadsdelens invånare. 

Ursprungligen rymde lokalerna bank, livsmedelsaffär, tandläkare och 

blomsterbutik med mera. 

Anläggningen uppfördes som L-formade envåningslängor som tillsammans 

ramade in en mindre platsbildning. 

1992 påbörjades en större omgestaltning av byggnaderna. Delar av byggnaderna 

revs för att ge plats för de åtta- respektive niovånings punkthus som 

sedan 1994 står på platsen. Grundplanen för byggnaderna har behållit Lformen 

men envåningsbyggnadernas utförande förändrades för att smälta 

samman med de nya husen. Fasaderna på envåningslängorna och punkthusens 

sockelvåningar är putsade i en ljus beige-vit nyans med inslag av koboltblå 

kakel medan punkthusens övre fasader är klädda med gult tegel. 

Fönsterramarna på nedre våningen är blå medan de övre våningarnas 

fönstersnickerier är vita. Burspråksliknande balkongpartier samt inbyggda 

balkonger i hörnen bidrar till den uppbrutna karaktär som präglar punkthusen. 

Även utemiljön har förändrats från en relativt strikt geometrisk utformning 

till en friare och mer rumsskapande miljö med låga murkonstruktioner 

och varierande markbeläggning. 

Annebergskolan 

Annebergsskolan anlades 1963, från början som en provisorisk skola för 

stadsdelens skolbarn men kom med tiden att permanentas. Uppdraget gick 

till arkitekterna Fritz Jaenecke och Sten Samuelson och de nya byggnaderna 

stod färdiga 1967. 

Skolan består av fem friliggande envåningsbyggnader. Tre klassrumslängor 

ramar in skolgården där två kvadratiska byggnader som är sammanbundna 

med skärmtak i sin tur ramar in en central gårdsyta. De ursprungligen vitmålade 

tegelfasaderna är nu putsade i en aprikosgul kulör. Byggnadernas 

låga höjd och utformning ger i förhållande till den höga bostadsbebyggelsen 

i omgivningen, ett intimt intryck. 

Skolans utemiljö består till övervägande delen av hårdgjord yta främst av 

asfalt och gatsten. Träd och buskar, planterade i tydligt avgränsade rabattytor 

är relativt lågvuxna och understryker skolområdets låga och småskaliga 

karaktär och bebyggelsens strama utformning 

Grönområden 

Stadsdelen saknar i egentlig mening någon tydligt definierad park eller grönområde 

men upplevs trots det som ett relativt grönt område med väl uppvuxen 

växtlighet omkring och mellan bebyggelsen. I norr och öster avgränsar 

alléträd bebyggelsen från de stora vägarna, John Ericssons väg respektive 

Pildammsvägen. I väster skapar delar av Stadionparken en grön barriär mot 

Stadionområdet. 

Mellan husen är grönskan riklig med såväl träd, buskage som stora gräsytor. 

Inte minst i kvarteret Borgmästaregårdens södra del dominerar gräsmattor, 

vilket skapar en stor och öppen yta mellan husen. 

Strax intill Borgmästaregårdens centrumanläggning ligger Borgmästarelunden 

som är den enda synliga resten av lantegendomen Borgmästaregårdens 

trädgård.


Borgmästaregårdens bebyggelse har under årens lopp genomgått en rad smärre 

förändringar. Det inskränker sig företrädesvis till fönsterbyten och balkonginglasningar. 

De senaste förändringarna på balkonger i kvarteret Borgmästaregården 

har starkt påverkat byggnadernas utseende. 

Ombyggnadsarbetena på Annebergsgården i kvarteret Lagmannen har varit 

relativt omfattande med bland annat tilläggsisoleringar och nytt fasadtegel. Den 

största förändringen är centrumanläggningens omvandling från en låg, tidstypisk 

centrumanläggning från 1960-talet till två punkthus i postmodern stil. 

FASTIGHET ADRESS BYGGHERR E ARKITEKT ÅR 

ANNEBERG 1 Annebergsskolan Malmö stad Fritz Jaenecke & Sten Samuelson 1966 

ANNEBERG 2 Annebergsgatan 1 Malmö stad Bertil Matsson arkitekt AB 1980 

BORGMÄSTAREGÅRDEN 1 Lagmansgatan 6 HSB brf Domaren HSB arkitektkontor Malmö 1963 

BORGMÄSTAREGÅRDEN 2 Annebergsgatan 21 HSB brf Domaren HSB arkitektkontor Malmö 1963 

BORGMÄSTAREGÅRDEN 2 Lagmansgatan 4 HSB brf Domaren HSB arkitektkontor Malmö 1963 

BORGMÄSTAREGÅRDEN 3 Albinsrogatan 1 HSB brf Domaren HSB arkitektkontor Malmö 1963 

BORGMÄSTAREGÅRDEN 3 Annebergsgatan 23–25 HSB brf Domaren HSB arkitektkontor Malmö 1963 



BORGMÄSTAREGÅRDEN 6 Albinsrogatan 41–51 Riksbyggen Malmöhus nr 17 Svenska Riksbyggens arkitektkontor Malmö 1964 



BORGMÄSTAREGÅRDEN 7 Bisittaregatan 10–16 Riksbyggen Malmöhus nr 17 Svenska Riksbyggens arkitektkontor Malmö 1964 

LAGMANNEN 1 Annebergsgatan 15 Malmö industriers personalstiftelse Sture Kelfve 1963 

LAGMANNEN 3 Annebergsgatan 19 HSB brf Lagmannen HSB arkitektkontor Malmö 1963 

LAGMANNEN 3 Lagmansgatan 3 HSB brf Lagmannen HSB arkitektkontor Malmö 1963 

LÄNSMANNEN 1 Annebergsgatan 12 HSB brf Lagmannen HSB arkitektkontor Malmö 1963 





NÄMNDEMANNEN 1 Bisittaregatan 2 Akademiska föreningen, Lund Bengt Edman 1965 

RÅDMANNEN 1 Annebergsgatan 5 HSB brf Lagmannen HSB arkitektkontor Malmö 1963 

RÅDMANNEN 2 Lagmansgatan 9 HSB brf Lagmannen HSB arkitektkontor Malmö 1963 

RÅDMANNEN 4 Lagmansgatan 3 HSB brf Lagmannen HSB arkitektkontor Malmö 1963 

Plåtinklädnad av sextonvåningshus. 


Entréparti i kv Borgmästaregården 7. (Foto: MKm jan 2001) 

Det nya punkhuset vid Borgmästaregårdens centrum. 

Arkitekt: HSB region syd, 1992. (Foto: TT jan 2002) 

Entré i kv Rådmannen 4. (Foto: MKm jan 2001) 


49

50 GULLVIKSBORG 

—— 

x—— 

€ — 

 

€ 

 

r 

 

— 

r— 

GULLVIKSBORG 

Stadsplanen för Gullviksborg följer samma mönster som flertalet områden 

från tiden omkring 1960: parallellt placerade höghus och lägre hus grupperade 

kring gårdar. Husens fasadutformning skiljde sig däremot påtagligt från 

motsvarande uppförda endast kort tidigare, och markerar därmed ett 

trendbrott. Husen i Gullviksborg fick fasader av skivmaterial och höghusen 

fick en markerad horisontalitet med genomgående fönsterband. 

Under 1980-talet genomgick området en genomgripande ombyggnad som 

till stor del förändrade dess ursprungliga karaktär. 

Gullviksborg är beläget i Malmös sydöstra del. Området avgränsas av Eriksfältsgatan 

i väst, järnvägen i öst och Inre ringvägen i söder. Stadsdelarna 

Hermodsdal, Gullvik och Fosieby utgör områdets närmaste grannar. Bebyggelsen 

består nästan uteslutande av flerbostadshus uppförda under 1960talet, 

delvis omgestaltade under 1980-talet. 


e 

h—— 

u—— 

€—— 

ri‚wyhƒhev 

r — 

2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 —2 2 —2 

i2 

 

Gullviksborg bestod före utbyggnaden av obebyggd jordbruksmark intill villastaden 

Gullvik. Namnet kommer från gården Gullvik. 



Gullviksborg planerades 1963 av stadsplanechefen Gabriel Winge. Marken 

reserverades för flerbostadshus i tre och åtta våningar, vilka sammanlagt 

skulle rymma totalt 1 800 bostäder. 

Stadsplanen är i princip en fortsättning på Hermodsdal, beläget väster 

ƒ 

r—— 

x—— 

gixƒy‚x 

g—— 

s— 

ƒ„…hix„ix 

q——— 

q‰wxeƒsƒ„ix 

‚ 

N 

q——— 

p—— 

q——— 

u— —— 

h—— 

i—— 

r —— 

p˜ 

—— 

SKALA 1:10 000 

— 

q 

u 

q 

— 

ƒ 

 

 

f —— 

ƒ 

v 

r 

f„‰ˆe 

0 100 200 300 m

Gullviksborg, nybyggt. Alla flerbostadshusen ritades av 

Svenska Riksbyggens arkitektkontor Malmö, 1964. 

(Foto: MKm) 

Gullviksborg från öster. I bakgrunden Hermodsdal och 

Söderkulla. (Foto: MKm april 2000) 

Gullviksborg nybyggt 1965. (Foto: MKB) Kv Studenten. (Foto: MKm okt 2000) 

Gårdsmiljö i kv Studenten. (Foto: MKm okt 2000) Gårdsmiljö i kv Studenten. 

(Foto: MKm okt 2000) 

GULLVIKSBORG 

51


om Eriksfältsgatan. Detta sammanhang är dock tydligare på en karta eller 

flygbild än på marknivå. De höga husen placerades i det inre, på ömse sidor 

om en mindre grönyta. De är parallellt placerade i nord-sydlig riktning. Avståndet 

mellan husen har jämfört med Hermodsdal ökat något till omkring 

50 meter. På tre sidor omges de högre husen av trevåningshus, grupperade så 

att kringbyggda gårdar bildas. I de nordöstra delarna av Gullviksborg planerades 

också för bebyggelse med flerbostadshus men denna kom aldrig att 

byggas. 

Ett parkbälte förlades omkring området, bland annat för att skapa en 

barriär till de befintliga villakvarteren och till motorvägen. Infart till området 

skedde från lokalgator kopplade till Eriksfältsgatan och Löftesgatan. 

Knappt 3 000 parkeringsplatser skulle finnas i parkeringsdäck, underjordiska 

garage och i markplan. Daghem och lekskola förlades i området och 

butikerna skulle inrymmas i en fristående envåningsbyggnad intill åttavåningshusen. 

Flerbostadshusen ritades 1964 och Gullviksborg uppfördes i mitten av 

1960-talet. 


På Gullviksborg finns cirka 1 100 lägenheter, varav 65% är hyresrätter förvaltade 

av MKB och resten är bostadsrätter. Majoriteten av bostäderna har 

två respektive tre rum och kök med en tonvikt på de större. Gullviksborg har 

3 000 invånare, vilket är en minskning med ungefär 600 sedan 1971. Åldersfördelningen 

är ganska jämn med en viss dominans av småbarn. Omflyttningen 

ligger i genomsnitt på 16% per år. 


Samtliga flerbostadshus ritades av Svenska Riksbyggen Arkitektkontor. Byggherrar 

var bostadsbolagen MKB och Riksbyggen. 


Gullviksborg är ur trafikhänseende ytterligare ett exempel på 1960-talets 

trafikseparerade bostadsområden, om än inte i dess extremare form. Tillfart 

sker via säckgatorna Gymnasistgatan och Censorsgatan vilka båda har vändplatser 

långt inne i bostadsområdet. För gående och cyklister finns ett väl 

utbyggt nät av gång- och cykelbanor såväl till och från området som inom 

Gullviksborg. Stor vikt lades vid parkeringsfrågan redan vid områdets planläggning, 

vilket har gett Gullviksborg ett förhållandevis stort antal parkeringsplatser. 

De återfinns dels i garage under gårdarna men även utomhus 

vid centrumanläggningen samt kantstensparkering utmed Gymnasistgatan. 

Service 

I anslutning till parkeringen utmed Eriksfältsgatan och närmast som en entré 

till bostadsområdet finns en mindre centrumanläggning. År 2000 inskränker 

sig servicen till bageri, frisör samt förskola, vårdcentral och närpolis. 

Tidigare var servicenivån väsentligt högre med barnekipering, radio-tv affär, 

cykelaffär, kiosk, livsmedelsaffär samt konditori med tillhörande bageri. Den 

försämrade servicen är delvis en följd av sviktande kundunderlag och idag 

får det närliggande Hermodsdals centrum bära en bit av serviceutbudet även 

för Gullviksborg.

Kv Censorn, uppfört av MKB. (Foto: MKm okt 2000) Kv Gymnasisten 2. Uppfört av Riksbyggen. 


Kv Gymnasisten 2. Uppfört av Riksbyggen. 


Entré i kv Studenten. (Foto: MKm okt 2000) 

Kv Gymnasisten 3. Uppfört av MKB. 


Centrumanläggningen som från början innehöll butiker 

har byggts om till bland annat förskola. 

Arkitekt (ombyggnad): NP arkitekter, 1993. 


GULLVIKSBORG 

53



Bebyggelsen i Gullviksborg består av två hustyper, skivhus i åtta våningar 

och lamellhus i tre våningar. Området präglades ursprungligen av de enkla 

byggnadsvolymerna och stor enhetlighet i fasadutformningen. Fasaderna hade 

band av skivmaterial och genomgående fönsterband vilket gav en påtaglig 

horisontalitet, något som skiljer Gullviksborg från områden uppförda endast 

några år tidigare, till exempel Hermodsdal. 

Sedan början av 1980-talet karakteriseras området av den ombyggnad 

som då skedde. Husen fick då nya fasader med flera olika fasadmaterial och 

en större formrikedom. 

Grönytorna mellan höghusen är relativt flytande medan de 23 låga lamellhusen 

bildar rektangulära kringbyggda gårdar med öppna hörn. Återvändsgatorna 

Gymnasistgatan och Censorsgatan går in som kilar bland husen och 

bildar avgränsning mellan de höga och de låga husen. 

Byggnadernas placering, inte minst skivhusens relativt fria disposition har 

tillsammans med rumsskapande placering av utemöbler samt en medveten 

satsning på gårdarnas växtlighet skapat en för perioden ovanligt intim och 

tät miljö. Inte minst har den omgärdande parkens tendens att kila sig in i 

bostadsområdet bidragit till att tona ned skalan i bebyggelsen. 

Kvarteren Gymnasisten, Abiturienten och Censorn 

I dessa kvarter ligger lamellhus i tre våningar grupperade kring fem gårdsbildningar. 

De har svagt lutande pulpettak. Ursprungligen var fasadmaterialet 

ljusgrå eternitplattor och balkonger och entréer var indragna i fasaden. Bortsett 

från en variation i antal trapphus och lägenhetsstorlek hade de drygt 

tjugo husen identisk utformning. Under 1980-talet tilläggsisolerades husen 

och samtliga kläddes med rött tegel med en tydligt markerad taksarg i korrugerad 

plåt. Balkongerna i MKB:s kvarter utvidgades och glasades in, medan 

Riksbyggen ett par år tidigare fått avslag på samma önskemål. Entréerna på 

alla husen försågs med skärmtak. 

Kvarteret Studenten 

I kvarteret Studenten ligger åtta åttavånings skivhus. De var när de stod 

färdiga bland de första i Malmö med fasader av eternitskivor. Även den markerade 

horisontaliteten var något nytt. Taken var platta och entréerna 

omarkerade. De står som tidiga exempel på en arkitektur som skulle bli 

vanlig under miljonprogrammet i slutet av 1960-talet. 

Ombyggnaden i början av 1980-talet är en typisk exponent för de tidiga 

projekt som utfördes i miljonprogrammets områden. Fasadens eternit fick 

ge plats för en ljus plåtinklädnad, men i syfte att skapa en livfullare fasad 

försågs sockelvåningen med omväxlande gult eller brunt tegel och balkongfronterna 

byttes mot nya i plåt, målade i starka kulörer som blå, grön, röd 

och orange. Även entréerna blev föremål för ombyggnadsivern och markerades 

med utskjutande partier. Den största förändringen återfinns dock i 

utemiljön. Omvandlingen från en monoton gårdsmiljö som främst var präglad 

av gårdsytans betong och med ringa växtlighet, till dagens närmast prunkande 

växtlighet och slingrande gångbanor har haft en stor inverkan på upplevelsen 

av områdets rumslighet och skala. 

Gullviksparken 

Gullviksparken anlades som en krans kring själva bostadsområdet. Den bildar 

en barriär till villakvarteren och järnvägen samt till Inre Ringvägen (vilken 

dock stod färdig först 1975). I söder och norr är parken mycket smal,

cirka 30 meter, medan den i öster breder ut sig till cirka 150 meter. 

Den kritik mot utemiljön som formulerades tidigt efter Gullviksborgs färdigställande 

kom även att rikta sig mot parken. Växtligheten var i parkområdet 

relativt torftig och inskränkte sig huvudsakligen till buskvegetation 

och gräsytor. 

Förnyelsearbetet i början av 1980-talet tog ett helhetsgrepp om miljön 

där park, gata och gård sågs som lika viktiga delar för att skapa en god 

utemiljö, vilket ledde till att parken idag är en uppvuxen grönyta med lekplatser 

och större sammanhängande gräsmattor. Det finns även öar och ridåer 

av trädbuskage som skapar mindre, avskilda gräsytor. 


I början av 1980-talet var området nedslitet och de brister som funnits sedan 

uppförandet uppmärksammades. MKB ansåg att det var hög tid att förbättra 

framförallt utemiljön, som var alltför torftig för att motsvara de boendes 

behov. Eftersom en stor del av gårdsytan bestod av överbyggda garage hade 

växtligheten inte haft de bästa förutsättningarna, inte heller hade man satsat 

på att skapa några trevliga sittplatser eller stimulerande lekmiljöer. De vindpinade 

gårdarna fick, efter en utredning av de boendes krav och områdets 

förutsättningar, mer planteringar, fler skyddade sittgrupper, roligare lekredskap, 

uteplatser till de svåruthyrda marklägenheterna etcetera. Antalet parkeringsplatser, 

som var kraftigt överdimensionerat, minskades. 

Bostadshusen var fram till 1980-talet genomgående klädda i ljust grå eternitplattor. 

Då höghusen fick fuktskador på gavlarna bestämde man sig för 

en omfattande renovering. Under en femårsperiod tilläggsisolerades och 

inkläddes samtliga hus. 


ABITURIENTEN 1 Gymnasistgatan 37 Malmö stad Axel Carlsson AB 1966 

ABITURIENTEN 2 Gymnasistgatan 31 MKB Svenska Riksbyggens arkitektkontor Malmö 1964 



CENSORN 1 Censorsgatan 2 MKB Svenska Riksbyggens arkitektkontor Malmö 1964 





GYMNASISTEN 1 Gymnasistgatan 1 Riksbyggen brf Malmöhus 16 Svenska Riksbyggens arkitektkontor Malmö 1964 








GYMNASISTEN 3 Gymnasistgatan 17 MKB Svenska Riksbyggens arkitektkontor Malmö 1964 

GYMNASISTEN 3 Gymnasistgatan 19 MKB Svenska Riksbyggens arkitektkontor Malmö 1964 






STUDENTEN 1 Censorsgatan 1 MKB Svenska Riksbyggens arkitektkontor Malmö 1964 


STUDENTEN 1 Gymnasistgatan 2 MKB Svenska Riksbyggens arkitektkontor Malmö 1964 






GULLVIKSBORG 

55

56 H ELENEHOLM 

— 

r 

 

s —— 

2 

2 

2 

2 

2 

 

 

 

222 

 

fyr…ƒ 

yr…ƒ 

y‚q 

 

—— 

—— 

2 

2 

f 

˜ 

 

… 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

˜ 

 

 

 

 

 

„ 

p——— 

2 

2 

2 

2 

2 

2 

p— 

 

f—— 

t 

‚˜— 

t ‚˜ 

ƒ 

hev 

—— 

r———— 

—— 

h—— 

rvƒsxqE 

vexh 

tw„E 

vexh 

p 

x 

v— 

 

— 

 

— 

 

 

 

 

 

v 

p 

——— 

x‚ui 

‚yƒixE 

v…xh 

 

i— 

†———— 

†ƒ„i‚E 

fy„„ix 

r‚tiE 

hevix 

—— 

t 

h 

— 

r 

ve€€E 

we‚uix 

†‚wiE 

€exxex 

—— 

h — 

— 

‚ ‚——— 

 

ƒ 

‚ 

f——— 

ƒ—— 

ƒ 

 

— 

‰222—222222 

s— 

HELENEHOLM 

h…xqix 

e — 

rivixiryvw 

s —— 

ƒ— —— 

p——— 

— 

t2—— 

u— —— 

y 

w 

w2222222222—22—2 

i 

— 

 

e 

— 

ƒ—— 

v —— 

e—— 

i 

 

e — 

Heleneholms bostadshus från 1950-talet har en säregen utformning: delvis 

sammankopplade huskroppar i tre våningar bildar en slinga som omgärdar 

tre höga skivhus. Snett genom området – och genom/under ett av husen går 

Fosievägen. Husen har en för det sena 1950-talet relativt tidstypisk gestaltning. 

Heleneholm är beläget i södra Malmö intill Södra Sofielund, Eriksfält, Almhög 

och Flensburg med köpcentret Mobilia. Ystadvägen i norr, Eriksfältsgatan 

i söder, Trelleborgsvägen i väster och Munkhättegatan i öster utgör 

områdets gränser i gatunätet. Området uppvisar en blandad bebyggelse med 

tonvikt på småindustrier, skolor samt bostäder från 1950-talet. 


Heleneholm var ursprungligen en del av Malmö stads södra så kallade 

”plantagelyckor”. Namnet härstammar från den egendom som bildades 

omkring år 1800 då flera ägor köptes upp av landskamrer Cronsioe. Hustrun 

Helena fick ge namn åt den sammanslagna egendomen. Mangårdsbyggnaden, 

ritad år 1872, finns bevarad i parken vid Ystadvägen. 1931 förvärvades 

Heleneholm av Malmö stad och ett par år senare anlades idrottsplatsen 

i anslutning till parken. 

I slutet av 1800-talet bebyggdes de västra kvarteren med industrier. Här 

fanns så småningom fabriker för tillverkning av så skilda slag som manufaktur, 

velocipeder, strumpor, läder och gjuteri. Idag finns strumpfabriken samt 

fragment av annan industriarkitektur kvar. Strumpfabriken restaureras under 

2000 och ska hyras ut som kontorslokaler. Längs Finlandsgatan finns en 

rad arbetarbostäder i två plan, troligen uppförda kring sekelskiftet 1900. I 

N 

e 

0 100 200 300 m 

SKALA 1:10 000

Kv Jämtland från Eriksfältsgatan, förmodligen omkring 1960. 


Kv Jämtland i början av 1960-talet. 

(Foto: Jaenecke & Samuelson) 

Kvarteret Jämtland 1960. 


H ELENEHOLM 

57


sydöst, i kvarteret Lappmarken finns rester av en bebyggelse som ursprungligen 

innefattat karamellfabrik, brygghus, smidesverkstad och en villa. 



Under 1950-talet planerades bostadshus i Heleneholms västra del, i övrigt 

saknar området i princip bostadsbebyggelse. En stadsplan för utbyggnaden 

av bostäder upprättades av stadsplanechefen Gunnar Lindman 1955. Planen 

gällde nuvarande Blekingsborg i nordöstra delen av Kulladal och den sydvästra 

delen av Heleneholm. 

Utformningen skedde i samarbete med arkitekterna Fritz Jaenecke, Sten 

Samuelson, Thorsten Roos och Bror Thornberg. 

Man inledde arbetet med en utredning av olika hustyper, inte minst 

höghusbebyggelsens lämplighet för bostadsändamål och i vilken utsträckning 

dessa kunde uppföras maskinellt. Trelleborgsvägen, som skulle byggas 

ut i ett senare skede, påverkade i hög grad utformningen och medförde att de 

två områdena blev separerade från varandra. 

Stadsplanens östra område skulle bebyggas med tre trettonvåningshus 

utmed Fosievägen och i övrigt trevåningshus. Man ville dels erbjuda de boende 

valfrihet när det gällde hustyp, dels få öppna ytor mellan byggnaderna. 

Målsättningen var att skapa en stor sluten rumsbildning avskärmad från 

intilliggande industrier, den stora trafikleden och järnvägen. En av de lägre 

långsträckta husen planerades fortsätta över Fosievägen, som skär diagonalt 

genom området, för att sluta rummet mot norr. Butikerna skulle förläggas 

till höghusens bottenplan. En småskola planerades ligga i områdets mitt med 

en skolgård som även kunde användas som lekplats för de boende. Kort tid 

efter att området var stadsplanelagt började bostadshusen uppföras i enlighet 

med planen. 

Heleneholm i övrigt har en mycket blandad bebyggelse från tiden efter 

1945. Heleneholmsverket, ett värmeverk som tillkom i mitten av 60-talet, 

dominerar området visuellt med sin stora volym och dekorerade fasad. Det 

ritades av Hans Westman. I den östra delen av Heleneholm har ett flertal 

skolor och högskolor samlats från 1960-talet och framåt. Skolkomplexet 

med bland annat lärarhögskolan ritades av Carl Nyrén 1960 och uppmärksammades 

i en rad arkitekturtidskrifter. Vid Ystadvägen har snabbmatsrestaurangen 

McDonald´s låtit uppföra en byggnad på 1990-talet. I närheten 

av Heleneholms mangårdsbyggnad byggdes ett äldreboende i halvcirkelform 

under 1999. 


Antalet boende i Heleneholm har nästan halverats under de senaste 30 åren, 

från knappt 3 000 till drygt 1 500 år 1998. Omflyttningen i området är 

omkring 25% om året. Åldersfördelningen är ganska jämn med en viss tonvikt 

på gruppen 20–30 år. 70% av Heleneholms invånare är ensamboende. 

När området var nybyggt bodde här, enligt Adresskalendern 1957, både 

medelklass med yrken som polis, fotograf, och arbetarklass med till exempel 

grovarbetare, sjuksköterska och fönsterputsare. 

Knappt 80% av bostäderna ägs av privata hyresvärdar, cirka 10 % förvaltas 

av MKB och de återstående består av bostadsrätter. Nästan hälften av lägenheterna 

har två rum och kök, medan övriga har mellan ett och fyra rum och kök. 


Arkitekterna Jaenecke & Samuelson, Roos & Thornberg deltog redan i planeringsstadiet 

av området och skissade tillsammans med Gunnar Lindman

Kvarteret Jämtland 1960. 


Kv Jämtland 20. Del av fasaden. 

(Foto: MKm mars 2000) 

Kv Jämtland 8. Arkitekt: Roos & Thornberg, 1955. 


Kv Jämtland 20. Arkitekt: Roos & Thornberg, 1956. 


Butikslänga i kv Jämtland. (Foto: MKm aug 2000) 

Kv Jämtland 8. (Foto: MKm mars 2000) 

H ELENEHOLM 

59


på husens utformning. Detta förklarar de stora likheter som de olika husen 

uppvisar trots att de hade olika arkitekt och olika byggherre. Jaenecke & 

Samuelson ritade det södra skivhusen och merparten av de lägre, dessutom 

formgav de bensinstationen med sin runda, uppglasade servicebyggnad. Resten 

av byggnaderna, inklusive skolan ritades av Thorsten Roos och Bror 

Thornberg. Byggherrar till bostadshusen var flera olika privata byggmästare, 

bland andra Ivar & Stig Andersson, Edw. Malmsjö & Albin Persson 

och William Engfelt. År 2000 förvaltas husen i området av bland andra HSB, 

MKB, Stadsbostäder och Nor-Sve. 

Trafik 

Trafiken leds dels runt området genom Finlandsgatan och Estlandsgatan dels 

rakt igenom på Fosievägen. Därmed är bilen en påtaglig faktor i området: 

mycket trafik på en begränsad yta. Man följde alltså inte den gällande 

stadsplaneprincipen att trafikseparera bostadsområden. Parkering sker dels 

i underjordiska garage, dels på mark längs gatorna. 

Service 

Heleneholm har ett relativt stort handelsutbud med butiker främst i höghusens 

bottenplan. Här finns skomakare, frisör, blomsterhandel, bildelsfirma, 

solarium och pizzeria samt livsmedelsaffär. 


Bostadskvarteren i Heleneholm präglas av kontrasten mellan höga och låga 

hus. Tre kraftfulla och storskaliga skivhus i gult tegel dominerar stadsbilden. 

Sammanlänkade långsträckta fyravåningsbyggnader bildar mur mot omgivningen 

och ramar in de tre höghusen och bostadsgårdarna. De lägre husen är 

uppförda med rött tegel i fasaderna. Detta sätt att växla fasadmaterial mellan 

höga och låga hus är typiskt för Malmö omkring 1960. 

Huskropparna är vinklade på olika sätt och är delvis placerade omlott, 

vilket för med sig en viss oregelbundenhet i den annars enkla strukturen. 

Den tydliga rumslighet som eftersträvades i stadsplanen har inte uppnåtts. 

Trots en viss enhetlighet i formspråket, i de lägre husen genomgående 

röda tegelfasader med markerade balkongpartier i vit betong och skivhusens 

likartade utformning, ger området ett splittrat intryck. Den tämligen trafikerade 

Fosievägen delar tydligt området och bryter upp den tänkta gemensamma 

utemiljön. Gårdsmiljöerna har gestaltats på olika sätt och de olika 

förvaltarna har låtit rusta upp utemiljö och entréer i olika grad och i vissa 

fall skapat tydliga gränser med stängsel, buskage och varierad markbeläggning. 

De låga husen är i relation till gatuplan nedsänkta på gårdssidan, 

vilket ger en suterrängvåning men samtidigt hindrar en överblick av 

helheten. Eriksfältskolan är placerad i områdets mitt och är omgärdad av 

stängsel något som motverkar intentionen i stadsplanen, nämligen att skolgården 

även skulle nyttjas av de boende. 

Kvarteren Härjedalen och Jämtland 

I kvarteren finns två hustyper. Dels långsträckta byggnadskroppar i fyra våningar, 

dels fjorton våningar höga hus. 

De lägre husen bildar en mur runt området. De är alla uppförda med rött 

tegel i fasaderna och de kröns av pulpettak eller sadeltak med svag lutning. 

Karakteristiskt är de sammanhängande, utanpåliggande balkongpartierna 

med sidostycken i vit betong. Fronterna är i obehandlad respektive turkosmålad 

betong, med undantag av de fastigheter som ersatt sina balkonger

Fosievägen mot norr med kv Härjedalen till höger och 

kv Jämtland t v. (Foto: MKm aug 2000) 

Kv Härjedalen. Arkitekt: Jaenecke & Samuelson 1956. 


Fosievägen mot norr. (Foto: MKm aug 2000) 

Kv Härjedalen från öster, Estlandsgatan. 


Kv Härjedalen från norr. (Foto: MKm mars 2000) Kv Härjedalen från gårdssidan. (Foto: MKm aug 2000) 

H ELENEHOLM 

61


helt. Fönstren är främst en- och tvåluftsfönster. Entréerna har ursprungligen 

haft trädörrar och i vissa fall varit försedda med ett litet skärmtak. Lägenheterna 

består av ettor, tvåor och treor. 

Den arkitektoniska utformningen är påfallande enhetlig med tanke på att 

såväl arkitekter som byggherrar varierar. Arkitekturen i sin helhet präglas av 

en enkel saklighet och kan betraktas som en vidareutveckling av de lamellhus 

i tre våningar med sadeltak som präglar det tidiga 1950-talet i Malmö. 

Taken har blivit flackare och är företrädesvis pappklädda pulpettak eller 

nästan plana tak istället för tegelbelagda sadeltak. Balkongerna har samlats 

i grupper och markeras tydligare i fasaden med sina utanpåliggande sidostycken 

i vitmålad betong. 

De högre husen har en förskjutning i planen så att två delar bildas. Fasaderna 

är i gult tegel och avslutas av plana tak. Höjden betonas av de vertikala 

band som bildas av de vita balkongpartierna. Volymen och materialverkan 

håller samman de tre byggnaderna fast balkongfronter, entréer och 

fönster varierar i form och material. 

Höghuset närmast Eriksfältsgatan, avviker något med sitt raster över fasaden 

av vitmålad betong som markerar bärande väggar och bjälklag. Utformningen 

är ett kännetecken för arkitekterna Jaenecke & Samuelson. Huset 

har också karakteristiska pivåfönster med rundade hörn i obehandlad aluminium, 

så kallade ”Elumin-fönster”. De är i originalutförande och återfinns 

även i det lägre huset intill. Lägenheterna varierar från ett till fem rum 

och kök. I bottenvåningarna finns, istället för bostäder, butiks- och föreningslokaler. 

Eriksfältskolan 

Eriksfältskolan ritades 1959 av arkitekterna Thorsten Roos och Bror 

Thornberg. Enplansbyggnaden består av tre länkade, lätt förskjutna byggnadskroppar 

med gult räfflat tegel i fasaden. Den östra fasaden artikuleras av 

fönsterpartier och grönklädda fasadplattor som bildar ett rutmönster och 

samtidigt ger en effektfull kontrast till teglet. Huset kröns av ett pulpettak 

med kopparklädd sarg. Den fristående byggnaden intill skolhuset har förmodligen 

fungerat som matsal. Under 1991 försågs skolan med nya entréer 

och anpassades för vuxenstuderande. 


De förändringar som skett i kvarteren Härjedalen och Jämtland varierar beroende 

på husens olika förvaltare. I stort är bostadsbebyggelsen relativt oförändrad 

och den ursprungliga karaktären är bevarad. Då samma huskropp 

kan bestå av flera fastigheter och vara både bostadsrätter och hyresrätter har 

vissa skillnader uppstått. Originalfönstren och balkongfronterna är utbytta 

på delar av huskroppen. Likaså är ett flertal entrédörrar ersatta med 

eloxiderad aluminium. Utemiljöerna har också fått varierad utformning utan 

någon anpassning till omgivningen. Dessa, förvisso begränsade förändringar, 

har fört med sig en påtaglig disharmoni.

Eriksfältsskolan. Arkitekt: Roos & Thornberg, 1959. 


Kv Västerbotten 11. Byggt som charkuterifabrik och 

kontor. Arkitekt: John Åkesson ing. byrå., 1966. 


Eriksfältsskolan. (Foto: MKm mars 2000) 

Lärarhögskolan. Arkitekt: Carl Nyrén, 1961–73. 

(Foto: TT maj 2000) 


DAL 4, 6 Ystadvägen 9 Carl-Hugo Svensson; Sv Shell Sture Kelfve 1951 

DAL 5 Ystadvägen 13 Samverkande Byggmästare i Malmö Fritz Jaenecke, Sten Samuelson 1960 

HELENEHOLM 4 Lärarhögskolan Malmö stad Carl Nyrén, Stockholm 1961–73 

HELENEHOLM 4 Musikhögskolan Byggnadsstyrelsen BS Konsult, Lund 1980 

HELENEHOLM 7 Brandstation Malmö stad Thorsten Roos & Kurt Hultin 1964 

HELENEHOLM 12 Ystadvägen 23 Malmö stad Kjell Sandquist 1998 

HÄLSINGLAND 19 Trelleborgsvägen 14 El-Giganten Axedra Arkitektkontor 1998 

HÄLSINGLAND 19 Trelleborgsvägen 12 AB Malmö Strumpfabrik Winberg & Högstedt 1947 

HÄRJEDALEN 3 Estlandsgatan 1, Fosievägen 18 Byggnads AB Örn Fritz Jaenecke, Sten Samuelson 1956 

HÄRJEDALEN 3 Estlandsgatan 3 Byggnads AB Örn Fritz Jaenecke, Sten Samuelson 1956 

HÄRJEDALEN 4 Estlandsgatan 5 Byggnads AB Örn m fl Fritz Jaenecke, Sten Samuelson 1956 

HÄRJEDALEN 4 Lettlandsgatan 2 Byggnads AB Örn m fl Fritz Jaenecke, Sten Samuelson 1956 

JÄMTLAND 6 Eriksfältsgatan 14 Gunnar Hagerstad kommanditbolag Fritz Jaenecke, Sten Samuelson 1955 

JÄMTLAND 6 Fosievägen 35–37 Gunnar Hagerstad kommanditbolag Fritz Jaenecke, Sten Samuelson 1956 

JÄMTLAND 7 Eriksfältsgatan 18 Gunnar Hagerstad kommanditbolag Fritz Jaenecke, Sten Samuelson 1956 

JÄMTLAND 8 Eriksfältsgatan 10–12 Edvin Malmsjö, Albin Persson Thorsten Roos & Bror Thornberg 1955 

JÄMTLAND 8 Finlandsgatan 22–24 Edvin Malmsjö, Albin Persson Thorsten Roos & Bror Thornberg 1955 

JÄMTLAND 9 Finlandsgatan 18–20 Ivar Andersson, Stig Andersson Fritz Jaenecke, Sten Samuelson 1955 

JÄMTLAND 15 Fosievägen 25 Byggnadsgruppen i Malmö AB L E Magnusson 1986 

JÄMTLAND 19 Fosievägen 29 William Engfelt Thorsten Roos & Bror Thornberg 1957 

JÄMTLAND 20 Fosievägen 31 Hugo Svensson Thorsten Roos & Bror Thornberg 1956 

JÄMTLAND 21 Eriksfältsskolan Malmö stad Thorsten Roos & Bror Thornberg 1959 

JÄMTLAND 34 Fosievägen 27 BGB Fritz Jaenecke & Sten Samuelson 1958 

VÄRMEPANNAN 1 Heleneholmsverket Malmö stad Hans Westman 1964 

VÄRMEPANNAN 3 Aurahallen . Tage Møller Arkitektbyrå 1975 

VÄSTERBOTTEN 11 Fosievägen 8 Lars Jönsson John Åkesson Ingenjörsbyrå 1966 

H ELENEHOLM 

63

64 HERMODSDAL 

——— 

— 

—— 

—— 

x—— 

HERMODSDAL 

Hermodsdal har en tidstypisk struktur med ett samspel mellan höga parallellt 

ställda hus, grupperade i det inre kring en grönyta, och därutanför lägre 

bebyggelse placerad så att kringbyggda gårdar bildas. Stadsplanens tydlighet 

förstärks av att de högre husen har gult tegel i fasaderna och de lägre rött, 

även detta samspel typiskt för perioden. Husen har en distinkt arkitektur, 

enkla byggnadsvolymer där stora tegelytor med strikt placerade kvadratiska 

fönster spelar mot sammanhängande balkongpartier. 

Hermodsdal är beläget i Malmös södra del. I norr gränsar området till Nydala. 

Söderut sluts Hermodsdal genom vallar mot Inre Ringvägen och i väster 

bildar Hermodsdalsparken en naturlig övergång till Västra Söderkulla. I öster 

är Eriksfältsgatan gräns mot Gullviksborg. 


 

i— 

 

 

——— 

v——— 

f——— 

‚ 

— 

— 

— 

— 

x—— 

r— 

Platsen var fram till uppförandet av bostadsområdet i början av 1960talet 

jordbruksmark tillhörande gården Hermodsdal. Gårdens namn härrör 

från förre ägaren Ola Hermodssons far Hermod Larsson, död 1882 i 

Fosie. 



— 

€— 

 

‚ 

€ 

 

r 

— 

— 

v˜— 

h—— 

Stadsplanen för Hermodsdal utformades 1959, samtidigt som det intilliggande 

Nydala, av stadsplanechefen Gabriel Winge. 

Stadsplanemässigt hör kvarteret Professorn, norr om Professorsgatan, till 

Hermodsdal medan det administrativt tillhör Nydala. Hermodsdals plan- 

e 

 

u—— 

€‚ypiƒƒy‚x 

€—— 

ri‚wyhƒhev 

vefy‚e„y‚x 

hygix„ix 

r — 

N 

2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 —2 2 —2 

i2 

 

x—— 

g—— 

—— 

s— 

q…vv†suƒE 

fy‚q 

q——— 

‚ 

q— 

0 100 200 300 m 

SKALA 1:10 000 

p 

q— 

r 

u— 

p 

—

Hermodsdal från Hermodsdalsparken. 

(Foto: MKm juli 2000) 

Kv Laboratorn 4. Arkitekt: Tage Jansson & 

Per W Persson, 1964. (Foto: MKm juli 2000) 

Kv Laboratorn 3. Arkitekt: Svenivar 

Ekstrand, 1962. (Foto: MKm juli 2000) 

Hermodsdal från Hermodsdalsparken. 


Kv Laboratorn 1. Arkitekt: Svenivar Ekstrand, 1963. 


Kv Laboratorn 3. (Foto: MKm juli 2000) 

HERMODSDAL 

65

66 HERMODSDAL 

form fullföljs i Gullviksborg, ett samband som dock är tydligare på en flygbild 

än från marken. 

Väster om den planerade bebyggelsen placerades en park som också 

sträckte sig in mitt i området med en kil i anslutning till Hermodsdalsgården. 

Stadsplanen föreskrev en bostadsbebyggelse i tre- fyra-, åtta- och tretton 

våningar med höghusen i det centrala området grupperade kring grönytan. 

Tillsammans med motsvarande höghus i Gullviksborg formar de i plan ett V, 

som öppnar sig mot Hermodsdalsparken i väster. De lägre husen placerades 

i de södra och norra delarna och lades så att kringbyggda gårdar bildades. 

Mitt i området reserverades plats för Hermodsdalsskolan. 

Ett 50 meter brett stråk utmed områdets södra gräns markerades för Inre 

Ringvägen, vilken kom att uppföras under mitten av 1970-talet. 

Hermodsområdet skulle vara tillgängligt från matargator i form av två 

säckgator från Eriksfältsgatan. För bilens service föreslogs bensinstationer 

vid huvudvägarnas korsningar. 

Bostadshusen uppfördes under de första åren på 1960-talet. 

Hermodsadalsgården kom att rivas för att lämna plats för en församlingsbyggnad, 

S:t Thomasgården, byggd 1968. Här intill lades även en primärstation 

för stadsdelen Fosie. 


1971 hade Hermodsdal 3 868 invånare. 1998 hade antalet reducerats till 

2 340 personer. Bostadsområdet omfattar 1366 lägenheter varav samtliga 

med upplåtelseformen hyresrätt, flertalet med privata fastighetsägare. 


Samtliga hus i Hermodsdal är uppförda av privata byggherrar, till exempel 

Henning Persson, Anders Nevsten och BGB. 

Trots ett stort antal byggherrar var antalet arkitekter få. Höghusen ritades 

av Thorsten Roos, Svenivar Ekstrand och Tage Jansson & Per Persson, 

medan samtliga låghus ritades av Svenivar Ekstrand. 

Trafik 

Liksom de flesta bostadsområden uppförda i början av 1960-talet har bilen 

fått ett tämligen stort utrymme. Mellan de höga husen finns underjordiska 

garage medan det mellan de lägre husgrupperna finns asfalterade parkeringsplatser. 

Parkering sker trots detta till stor del längs säckgatorna medan 

parkeringsytorna delvis står tomma. 

De allmänna kommunikationerna till Hermodsdal är goda och på Hermodalstorg 

finns ändhållplatsen för det lilla eltåg som ger tillgänglighet till 

Almhög och Augustenborg. 

Service 

Serviceutbudet i Hermodsdal är relativt begränsat. Vid Nydalatorget finns 

ett större utbud som även tillgodoser Hermodsdalsborna. Centralt i Hermodsdal 

ligger dock en större dagligvarubutik som även rymmer en pizzeria. 

Ute i området finns enstaka mindre verksamheter. 


Hermodsdal präglas av en tydlig stadsplanetanke och ett samspel mellan 

höga och låga hus. De högre husen har åtta våningar och står i två rader, 

parallellt ställda med förskjutningar så att de bildar benen i ett V som fort-

Kv Docenten 4, entréfasad. Arkitekt: Svenivar Ekstrand, 

1962. (Foto: MKm juli 2000) 

Kv Docenten 3. Arkitekt: Svenivar Ekstrand, 1961. 


Kv Docenten 6, fasad med utvinklat burspråk, ett 

kännetecken för arkitekten Svenivar Ekstrand. 


Kv Docenten 7, gård. Arkitekt: Svenivar Ekstrand, 1961. 


Kv Docenten 3, fasad mot parkstråk. Arkitekt: 

Svenivar Ekstrand, 1961. (Foto: MKm juli 2000) 

Kv Docenten 8, entréfasad. Arkitekt: Svenivar Ekstrand, 

1960. (Foto: MKm juli 2000) 

HERMODSDAL 

67

68 HERMODSDAL 

sätter in i Gullviksborgsområdet i öster. Norr och söder om dessa ligger lägre 

bebyggelse huvudsakligen grupperade kring gårdar. De högre husen har gult 

tegel i fasaderna och de lägre rött. Ett sådant växelspel med olika fasadmaterial 

för olika hushöjder förekommer ofta inom bostadsområden i Malmö 

från den här tiden. 

Ett hus avviker från mönstret, såväl i stadsplanen som i utformning: i 

områdets mitt närmast Eriksfältsgatan finns ett nio våningar högt skivhus 

med betongelementfasad. 

Husen har generellt en distinkt och tydlig arkitektur: enkla byggnadsvolymer 

med flacka sadeltak eller pulpettak, stora sammanhängande balkongpartier 

och däremellan ”skivor” av tegel. Detta ger de högre husen en viss 

vertikal betoning. I tegelytorna sitter företrädesvis stora kvadratiska fönster 

utan poster, regelbundet och strikt placerade, vilket bidrar till att skapa områdets 

tydliga karaktär. Trots att husen har en viss individualitet kännetecknas 

Hermodsdal av enhetlighet och ordning. 

Del av kvarteret Laboratorn 

I kvarteret Laboratorn finns fem åttavåningshus med samma byggnadsvolym 

men med vissa variationer i utformningen av fasader och balkonger. Husen 

ligger parallellt i nord-sydlig riktning med ca 45 meters avstånd och en viss 

förskjutning i sidled. De två husen närmast Eriksfältsgatan är ritade av Tage 

Jansson & Per W Persson 1960 för byggmästare Harald Nilsson. 

De är, liksom de övriga skivhusen i kvarteret, uppförda med gult tegel i 

fasaderna och de har flacka papptäckta sadeltak. Till skillnad från de övriga 

husen har de inte sammanhängande balkongpartier utan enskilda utanpåliggande 

balkonger. Dessa har bevarade fronter och sidostycken av sinuskorrugerad 

kopparplåt. De fristående utanpåliggande balkonger – som ger 

husen en närmast unik karaktär – var i Malmö ovanliga på så höga hus och 

överhuvudtaget sällsynta på 1960-talet. Utformningen hänger samman med 

att arkitekterna hade många av sina uppdrag i Göteborg där denna lösning 

var vanligare. 

Husen har två trapphus placerade mörkt inne i huset och trappan har 

fem lägenheter per plan. Planlösningen gör att lägenheterna får fönster åt 

minst två vädersträck med undantag för en enkelsidig enrummare. Lägenheterna 

varierar i storlek från ett till fyra rum och kök. I kvarteret Professorn, 

närmast parken, ligger ett liknande hus ritat av samma arkitekter 1962. 

Lamellhus, kvarteret Docenten 

Längst i söder, avskilt från Inre Ringvägen genom en vall, ligger tre respektive 

fyra vånings lamellhus. Samtliga hus är ritade av Svenivar Ekstrand under 

åren 1960–62, men uppförda av ett flertal olika byggherrar. 

Husen är dels grupperade runt tre kringbyggda gårdar, dels som två friliggande 

långsträckta byggnadskroppar med smärre förskjutningar. De sistnämnda 

markerar bebyggelsens avgränsning mot öster respektive väster. Alla 

husen har rött, räfflat tegel i fasaden och flacka sadeltak i papp. 

De olika huskropparna har en i stort identisk utformning, med sina 

utvinklade burspråk – ett kännemärke för Ekstrands arkitektur – trapphus 

med markerade fönsterbröstningar och sammanhängande balkongpartier 

placerade mellan fasadytor av tegel. Variationer förekommer främst i fråga 

om planlösningar. Eftersom de olika husen har genomgått olika ombyggnader 

och renoveringar framstår området ändå som varierat. Några hus har 

kvar ursprungliga balkongfronter av eternitskivor, skärmtak med kopparsarg 

över entrén och mosaik i bröstningarna medan andra har fått nya, 

inglasade och förstorade balkonger samt plåtinklädda bröstningar och burspråk. 

Flertalet fönster är utbytta.

Kv Hermodsdal 4. Arkitekt: Thorsten Roos, 1960. 


Passage in till Hermodsdalsskolan. Båda husen ritades av 

Thorsten Roos. (Foto: MKm juli 2000) 

Kv Laboratorn 6, entreparti. Arkitekt: Tage Jansson & 


Entréparti i kv Hermodsdal 4. (Foto: MKm juli 2000) 

Betongelementhuset i kv Hermodsdal 8. Fasad mot 

Eriksfältsgatan. Arkitekt: Thorsten Roos, 1964. 


Kv Laboratorn 6, butik i gavel. (Foto: MKm juli 2000) 

HERMODSDAL 

69

70 HERMODSDAL 

Utemiljön i och mellan gårdarna skiljer sig åt. Några innergårdar är på 

väg att rustas upp medan andra är i dåligt skick. 

Skivhus i kvarteret Hermodsdal 

Intill Hermodsdalstorget ligger ett nio våningar högt skivhus. Huset, som är 

ritat av Thorsten Roos 1964 och uppfört av BGB, har fasader av betongelement 

med frilagd ballast. Bottenvåningen, som är något indragen, är i rå, 

mönstrad betong. Husets balkonger har sina originalfronter kvar i en ljusblå 

plåt. Några har fått en enkel inglasning. 

I byggnadens bottenvåning finns en nedlagd närbutik samt några föreningslokaler. 

Utemiljön kring huset präglas av det underjordiska garaget. 

Hermodsdalstorget 

Vid Hermodsdalstorget ligger områdets enda större dagligvarubutik. Byggnaden 

uppfördes av Scan 1964 med Thorsten Roos som arkitekt. 

Byggnaden har en kvadratisk plan med en mindre tillbyggnad och är uppförd 

i rött tegel. Fasaden mot torget har slammats med en ljust gul färg samt 

fått ett parti inklätt med träpanel i samma kulör. En sarg markerar byggnadens 

platta tak och som markör för butikens entré finns ett skärmtak samt 

en skylt med klocka. I byggnaden finns också en pizzeria som ligger med en 

separat ingång från entréfasaden. Restaurangen har bevarade originaldörrar 

och fönster med karmar i rostfritt stål till skillnad från den övriga fasaden 

som är kraftigt förändrad. 

Torget har ingen egentlig rumsbildning och ytan består enbart av parkeringsplatser. 

En kiosk fanns på platsen men den revs 1999. Planer finns dock 

från Hermodsdalslyftet att bygga om några bodar till en så kallad Mötesplats 

på platsen för kiosken. 

Hermodsdalsskolan 

Hermodsdalsskolan ligger centralt mellan de höga husen och församlingsbyggnaden. 

Skolan ritades av Sture Frölén år 1966. Den utgörs av ett byggnadskomplex 

som omfattar fyra permanenta byggnader och en temporär 

paviljong. Anläggningen rymmer såväl låg- och mellanstadium som högstadium 

samt gymnastikbyggnad. 

Byggnaderna är i varierande höjd, en våning för lågstadiet och två- och 

trevåningsbyggnader för de äldre barnen. Fasadmaterialet är rött tegel och 

vitgrå eternit. Fasadernas uttryck har kraftigt förändrats genom att de tidigare 

lätta fönstren har ersatts av aluminiumfönster med grova bågar och 

spröjs. Till den lägre matsalsdelen, som är sammanbyggd med högstadiets 

trevåningsbyggnad har bland annat en tillbyggnad för entré tillkommit. Skolans 

utemiljö består främst av asfalterade ytor. 

Sankt Thomasgården 

På platsen för Hermodsdalsgården ligger församlingshuset S:t Thomasgården. 

Byggnaden, som är ritad 1968 av arkitekterna Bror Thornberg och Thorsten 

Roos, består av två huskroppar förbundna med mellanled vilket gör att det i 

mitten bildas ett atrium. Med sitt relativt branta och tunga, valmade sadeltak 

avviker huset från de omgivande byggnaderna. Det är också taket som 

ger huset dess karaktär. Det har fasader i vitmålade betongelement. Entréerna 

är som små glasburar med ett markant skärmtak. I byggnaden finns 

olika typer av möteslokaler samt pastorsexpedition. I anslutning till byggnaden 

står en enkel klockstapel av trä.

Hermodsdalsparken 

Hermodsdalsparken ligger som övergång mot Östra Söderkulla. Parken är 

enkelt uppbyggd med stora gräsytor, träd och buskage. I den norra delen 

finns en lekplats. Den sammanhängande grönytan avbryts på mitten av en 

allé, vilken härrör från Hermodsdalsgården. Här ligger även en nätstation, 

inbäddad i grönska. 

Under 2001 omgestaltas parken efter önskemål från boende i området. 


Hermodsdalsområdet har präglats av det stora antalet fastighetsägare. Det 

går att finna hus som i stort har alla originaldetaljer kvar och hus som återspeglar 

flera faser av renoveringar och ombyggnader. 

Någon förtätning av området har inte skett förutom smärre ”miljöhus”, 

det vill säga fristående sophus, som uppförts på några fastigheter. 

Hermodsdals status som bostadsområde hade under början av 1990-talet 

en nedåtgående trend, men sedan 1997 arbetar Hermodsdalslyftet, en 

sammanslutning av fastighetsägare med flera, för att rusta upp området och 

höja dess anseende. 


DOCENTEN 1 Docentgatan 22 Ivan Nilsson Svenivar Ekstrand 1962 

DOCENTEN 2 Docentgatan 18 William Engfelt Svenivar Ekstrand 1962 



DOCENTEN 4 Docentgatan 12 Anders Nevsten Svenivar Ekstrand 1962 

DOCENTEN 4 Docentgatan 14 Anders Nevsten Svenivar Ekstrand 1962 

DOCENTEN 5 Docentgatan 10 Ivar Andersson Svenivar Ekstrand 1962 

DOCENTEN 6 Docentgatan 6 Harald Nilsson AB Svenivar Ekstrand 1961 

DOCENTEN 6 Docentgatan 8 Harald Nilsson AB Svenivar Ekstrand 1962 

DOCENTEN 7 Docentgatan 4 Byggnads AB Vita örn Svenivar Ekstrand 1961 

DOCENTEN 8 Docentgatan 2 Ivan Nilsson Svenivar Ekstrand 1960 

HERMODSDAL 2 Professorsgatan 8 Henning Persson Thorsten Roos 1962 

HERMODSDAL 3 Professorsgatan 6 Edvin Malmsjö och Albin Persson Thorsten Roos 1962 

HERMODSDAL 4 Professorsgatan 4 BGB Thorsten Roos 1960 

HERMODSDAL 5 Professorsgatan 2 BGB Thorsten Roos 1960 

HERMODSDAL 6 Hermodsdalsskolan Malmö Stad Sture Frölén 1966 

HERMODSDAL 8 Eriksfältsgatan 101 BGB Thorsten Roos 1964 

HERMODSDAL 9 Hermodsdalstorget 1 Scan Thorsten Roos 1964 

HERMODSDAL 10 S:t Thomasgården Svenska kyrkan Thorsten Roos & Bror Thornberg 1968 

LABORATORN 1 Docentgatan 9 Byggnads AB Vita örn Svenivar Ekstrand 1963 

LABORATORN 2 Docentgatan 7 Byggnadsingenjör Harald Nilsson Svenivar Ekstrand 1962 

LABORATORN 3 Docentgatan 5 Anders Nevsten Svenivar Ekstrand 1962 

LABORATORN 4 Docentgatan 3 BGB Tage Jansson, Per W Persson 1960 

LABORATORN 6 Docentgatan 1 BGB Tage Jansson, Per W Persson 1960 

PROFESSORN 14 Professorsgatan 14 Lars Borgström Tage Jansson, Per W Persson 1962 

Hermodsdalsskolan. Arkitekt: Sture Frölén, 1966. 


S:t Thomasgården. Arkitekt: Roos & Thornberg, 1968. 


HERMODSDAL 

71

72 HÅKANSTORP 

——— 

 

ue„‚sxiE 

v…xh 

—— 

i 

 

u—— 

HÅKANSTORP 

Flerbostadshusen i Håkanstorp utgör en mindre del av hela området. De 

speglar i hög grad tidens arkitektur och planeringsideal. Här finns ett mindre 

centrum – med såväl kommersiell som offentlig service för grannskapet – 

vilket på tidstypiskt sätt markeras med ett höghus. 

Kvarteret Kallan utpekas i översiktsplanen för Malmö 2000 som ett av 

kommunens särskilt kulturhistoriskt värdefulla områden enligt PBL. 

Håkanstorp ligger i Malmös nordöstra del. Den norra gränsen utgörs av 

Sallerupsvägen, en gammal landsväg och idag en av de viktigaste infartsvägarna. 

I öster ligger Östra Kyrkogården. Håkanstorp präglas främst av villabebyggelse, 

men här finns även flerbostadshus från sent 1940-tal respektive 

1950-tal. 


i 

ƒ22 

v——— 

u˜˜—— 

u˜˜ 

 

222222—22—2 

ƒ 

u…xqƒE 

vsvtex 

ue„„E 

py„ix 

f 

p —— 

e ˜ 

q——— 

Håkanstorpsområdet utgjorde under äldre tid en del av Östra Plantagemarken, 

en stor jordegendom som tillhörde Malmö stad. Det låg helt nära gränsen till 

Östra Skrävlinge bys ägor. Namnet Håkanstorp kommer från en stor lantgård, 

som funnits sedan dansk tid. På 1600-talet fick egendomen sitt namn 

efter ägaren Oluf Hågensen. Håkanstorpsgården var belägen i stadsdelens 

södra del, där ett vårdhem och dagcenter numera ligger. Området har också 

benämnts Tusculanum. 

Strax efter sekelskiftet 1900 började Håkanstorp byggas ut. Kring Håkanstorpsvägen 

tillkom en tät bebyggelse som utvecklades till en fri förstadsbildning. 

Egnahemmen i området uppfördes i huvudsak kring 1920-talets 

mitt. 

p 

 

u˜˜ 

f—— 

ƒ —— 

u˜˜ 

r˜——— 

ƒ—— 

ƒ—— 

‰ 

f —— 

ƒ— 

˜ 

e 

 

ƒ 

uevvex 

f—— 

u— 

 

— 

 

h——2 

 

u— u— 

r— 

 

ƒ—— 

‚ 

ƒ —— 

h 

y2r2— 

ƒ—— 

ƒ„‚e2 

u‰‚uyq‚hix 

N 

ƒ——— 

t222—2222222222—22—2 

ƒ 

— 

— 

h—˜—— 

u‚eƒƒix 

SKALA 1:10 000 

q 

ƒ˜—— 

r—— 

f———— 

q 

ƒ 

w 

 

0 100 200 300 m 

—

Håkanstorp från söder 1961. (Foto: Malmö Stadsbyggnadskontor) 

Kv Kallan. Arkitekt: HSB arkitektkontor Malmö och 

Thorsten Roos, 1948. (Foto: MKm aug 2000) 

Kv Kallan från söder. (Foto: MKm aug 2000) 

HÅKANSTORP 

73




Den första stadsplanen för hela Håkanstorp upprättades 1944 av Erik Bülow- 

Hübe. Man planerade för att uppföra flerbostadshus i området. Ett par kvarter 

reserverades dessutom för ytterligare villabebyggelse. Utmed Sallerupsvägen 

föreslogs flerbostadshus i två respektive tre våningar. Malmö Egnahemsförening 

protesterade dock mot planerna på en sådan ”högbebyggelse” i 

stadsdelen. ”Vi äro även rädda för att omtalade fastigheter kunna få prägel 

av hyreshus och att detta i väsentlig grad kommer att förstöra det lugn och 

den ro, som bör känneteckna ett egnahemsområde” framhöll man i sin skrivelse. 

Ingen hänsyn till fastighetsägarnas protester togs emellertid i stadsplanen, 

som fastställdes 1947. 

Uppbyggnaden började kort efter det att stadsplanen fastställts. 

Stadsplanen fullföljdes dock inte i sin helhet. Mellan huskropparna i kvarteret 

Kallan planerades ursprungligen låga butikslängor utmed Sallerupsvägen. 

I planområdets nordvästra del närmast väster om Fylkinggatan tänkte man 

sig en idrottsplats. Inget av detta genomfördes. 

1955 fastslogs en ändring och utvidgning av stadsplanen för Håkanstorp. 

Den nya stadsplanen, signerad Gunnar Lindman, innebar en påtaglig omvandling 

av stadsdelens tidigare relativt småskaliga bebyggelsekaraktär. Även 

gatunätet förändrades delvis. Det i 1947 års stadsplan föreslagna området 

för idrottsplats planerades nu istället för två bostadskvarter. 

Mellan Fylkinggatan och den nya huvudgatan Scheelegatan planerades 

ett bostadsområde med cirka 375 lägenheter i form av dels trevåningshus, 

grupperade i en större sluten gårdsbildning, dels av ett elvavåningshus förlagt 

vinkelrätt mot Sallerupsvägen. Tanken var att höghuset tillsammans med 

ett trevåningshus och en envåningslänga med butiker skulle bilda ett lokalt 

centrum i Håkanstorp. 

Även denna gång inkom ett antal fastighetsägare i området med en skrivelse 

mot ytterligare flervåningshus i Håkanstorp. Med hänvisning till de 

erfarenheter man hade av barnen från de befintliga flerbostadshusen, vilka 

använde Fylkinggatan som lekplats, förordade man istället ytterligare villabebyggelse. 

Trots protesterna uppfördes husen i kvarteren Kattfoten och 

Kungsliljan i princip enligt stadsplanen med början år 1958. 


1998 hade hela området 1 153 invånare, jämfört med drygt 2 000, 40 år 

tidigare. I Håkanstorp finns cirka 450 lägenheter i flerbostadshus, övriga 

bostäder utgörs av villor och radhus. 90% av lägenheterna består av Riksbyggens 

bostadsrätter medan resterande förvaltas av privata hyresvärdar. 

Majoriteten av lägenheterna har två respektive tre rum och kök. 


Håkanstorps äldsta flerbostadshus, Krassen 1, ritades av Jacobsson & 

Tullberg arkitektbyrå. Byggherre var Byggnads AB Tage Nilsson. De tre 

lamellhusen i kvarteret Kallan uppfördes av HSB och gestaltades av Thorsten 

Roos i samarbete med HSB arkitektkontor. Bebyggelsen i Kattfoten 

och Kungsliljan uppfördes av Riksbyggen och ritades av deras eget arkitektkontor. 

Trafik 

I 1955 års stadsplan togs stor hänsyn till biltrafik och stora ytor för parkering 

och garageplatser lades in. En strävan var att trafikseparera området.

Kv Kattfoten. Arkitekt: Svenska Riksbyggens 

arkitektkontor Stockholm, 1958. (Foto: MKm aug 2000) 

Kv Kattfoten från Scheelegatan. (Foto: MKm aug 2000) 

Kv Kattfoten från Sköldgatan. (Foto: MKm aug 2000) Kv Kattfoten, passage under hus. (Foto: MKm aug 2000) 

Kv Krassen mot Sallerupsvägen. Arkitekt: 

Jacobsson & Tullberg, 1947. (Foto: MKm mars 2000) 

Kv Krassen från Danska vägen. (Foto: MKm mars 2000) 

HÅKANSTORP 

75


Breda, omgivande huvudgator kompletterades med mindre lokalgator och 

gångvägar inne i bostadsområdet. 

Service 

Ursprungligen fanns i den lilla centrumanläggningen tobaksaffär, färghandel, 

frisör, snabbköp, blomsterbutik och konditori. Konditoriet, tobaks- och 

blomsterbutiken finns fortfarande kvar medan fastighetsmäklare, minilivs 

och gatukök är tillkomna senare. I anslutning till butikslängan finns även ett 

kapell, S:ta Katarina kyrka. Vid Sallerupsvägen, i Kardborren 14, fanns redan 

1925 en Solidarbutik. Den befintliga byggnaden uppfördes 1983 och 

rymmer ett snabbköp och ett postkontor. 


Håkanstorp som helhet kännetecknas av en småskalig bebyggelse, som huvudsakligen 

utgörs av egnahem, villor och radhus. Flerbostadshusen är koncentrerade 

till stadsdelens ytterkanter mot Sallerupsvägen och Scheelegatan. 

Även här är skalan måttfull, med undantag av det elva våningar höga 

skivhuset. 

Stadsdelens gränser är tydligt definierade. Småindustri- och verksamhetsområdena 

kring järnvägen omgärdar Håkanstorp i både väster och söder. 

Sallerupsvägen är en hårt trafikerad genomfartsled som verkar som en barriär 

mot den intilliggande stadsdelen Johanneslust i norr. I övrigt utgörs 

gatunätet av mindre och lugnare lokalgator, bortsett från Danska vägen som 

skär genom området. 

Egnahemmen i stadsdelens östra del bildar en sammanhållen miljö tillsammans 

med Håkanstorps äldsta kvarter från seklets början liksom den 

yngre villabebyggelsen. Bostadsområdena från 1940- och 50-talen är typiska 

exponenter för periodens funktionalistiskt präglade byggande med mer regionala, 

traditionella drag som sadeltak och fasader i tegel. Ett utmärkande 

område är kvarteret Kungsliljan med sitt centrum, S:ta Katarina kyrka och 

Håkanstorps enda höghus. 

Kvarteret Krassen 

1947 ritades ett tvåvåningshus i kvarteret Krassen av Jacobsson & Tullberg 

arkitektbyrå. Samma arkitekter gestaltade även omkring hälften av de enfamiljshus 

som vid samma tid byggdes i kvarteren Kronsippan och Kornellen. 

Kvarteret i övrigt präglas av egnahemsbebyggelse från 1920-talets mitt. 

Byggnaden har en L-formad plan där byggnadsdelarna är något förskjutna. 

Den är uppförd i två våningar förutom en lägre del som kopplar de vinklade 

huskropparna med varandra. Här finns idag en restaurang. Ursprungligen 

låg här ett postkontor, som flyttade till nybyggda lokaler i det angränsande 

kvarteret Kardborren i början av 1980-talet. 1955 tillkom ett underjordiskt 

garage, vars tak utgör gård till bostadshuset. 

Fasadmaterialet är gult, räfflat tegel, medan restaurangdelens fasad är 

täckt av ljusa stenplattor. Byggnaden har ett flackt sadeltak. De mönstermurade 

omfattningarna kring entrépartierna i kontrasterande rödbrunt tegel, 

liksom de franska balkongerna och de indragna hörnbalkongerna mot 

Sallerupsvägen är detaljer som ger karaktär åt den annars ganska sparsamt 

utsmyckade byggnaden. Lägenheterna utgörs huvudsakligen av två rum och 

kök. Balkongerna är troligtvis original, men entrédörrar och fönster är utbytta.

Kv Kungsliljan. Arkitekt: Svenska Riksbyggens 

arkitektkontor Stockholm, 1958. (Foto: MKm aug 2000) 

Kv Kungsliljan. S:ta Katarina kyrka. 

Arkitekt: Svenska Riksbyggens arkitektkontor 

Stockholm, 1958. (Foto: MKm aug 2000) 

Kv Kungsliljan. (Foto: MKm mars 2000) Butiker i kv Kungsliljan. (Foto: MKm aug 2000) 

Balkonger på höghuset i kv Kungsliljan. 


Entré i kv Kungsliljan. 


HÅKANSTORP 

77


Kvarteret Kallan 

Bebyggelsen i kvarteret Kallan utgörs av tre parallellställda lamellhus i tre 

våningar med gavlarna mot Sallerupsvägen. Bostadslängorna, som exteriört 

är helt identiska, ritades 1948 av HSB arkitektkontor i Malmö med Sven 

Grönqvist som huvudansvarig. Utformningen av fasaderna skedde i samarbete 

med arkitekt Thorsten Roos. Ursprungligen planerades också butikslokaler 

i en våning utmed Sallerupsvägen, mellan lamellhusen. Dessa uppfördes 

dock aldrig. 

Byggnadernas fasader är i gult räfflat tegel med utskjutande, markerade 

entréer och tegelomfattningar kring vissa fönster. Sadeltaken täcks av röda 

tegelpannor. Exteriören som helhet karaktäriseras av en enkel uppbyggnad 

och sparsam dekoration. Husen har en mycket tidstypisk utformning. 

Lägenheterna varierar mellan två till tre rum och kök, varav den förstnämnda 

är den vanligaste lägenhetsstorleken. På 1980- och 90-talen har flera 

exteriöra förändringar skett. Soprumstillbyggnader, entrédörrar i aluminium, 

utbyte av fönster och balkongfronter är exempel på detta. Dessa ingrepp har 

väsentligt förändrat byggnadernas ursprungliga karaktär. De öppna gårdsrummen 

mellan lamellerna med grönytor, häckar och piskplatser tycks dock vara 

relativt orörda. 

Kvarteret Kungsliljan 

I kvarteret Kungsliljan finns två bostadshus och en kyrka, som är sammanbyggd 

med en butikslänga utmed Sallerupsvägen. Merparten av serviceutbudet 

i Håkanstorp är förlagd till kvarteret. Det höga skivhuset fungerar som en 

arkitektonisk accent och ett landmärke i området. Att på så sätt markera en 

plats med en enda högre byggnad är typiskt för 1950-talet. 

Kvarteret Kungsliljan projekterades tillsammans med kvarteret Kattfoten 

år 1958 av Svenska Riksbyggens arkitektkontor. Tanken var att skapa en 

mindre grannskapsenhet i stadsdelen. Generellt präglas arkitekturen här av 

en mindre traditionell utformning och en betydligt större skala än tidigare. 

Det elva våningar höga bostadshuset är uppfört i rött tegel med markerade 

bjälklag i vit puts. Variationen i färg- och materialval delar rytmiskt in 

fasaden i ett rutmönster, som bryter ned den stora byggnadskroppens volym. 

En nedsänkt panncentral skjuter ut mot gårdssidan. Balkongerna är indragna 

i fasaden och vissa har blivit inglasade. Skivhuset kröns av ett plant tak med 

en välvd överbyggnad. Entrépartierna mot Scheelegatan är helt oförändrade 

med omfattningar i ljus marmor och glasade trädörrar. Fönstren är däremot 

utbytta och möjligen också balkongfronterna. Ett typiskt trapplan har fyra 

lägenheter, jämt fördelade på två respektive tre rum och kök. 

Envåningslängan som rymmer småbutiker och S:ta Katarina kyrka ligger 

utmed Sallerupsvägen och är sammanbyggd med det höga skivhuset. En passage 

finns dock in mot gården. Byggnadens fasadmaterial är gult tegel. Alla 

ursprungliga skyltfönster och entrédörrar i butiksdelen har ersatts av nya i 

aluminium. Förutom kyrkans skiffertäckta sadeltak med hög takresning har 

byggnaden plant tak. Kyrkans ingång vetter mot en mindre innergård med 

bland annat intressant utformad armatur. De uppglasade gavelpartierna samt 

entrépartiets stora skärmtak i kopparplåt ger speciell karaktär åt byggnaden. 

Kyrkan framstår närmast som en separat byggnadskropp, trots att den 

i själva verket ligger vägg i vägg med affärslokalerna. 

I kvarteret Kungsliljan finns även ett lägre bostadshus, som i skala och 

utförande anknyter till de äldre lamellhusen i kvarteret Kallan. Fasadmaterialet 

avviker dock; rött tegel med indragna, gråbruna putsade partier som markerar 

trapphusen. Såväl fönster som de utskjutande balkongerna är utbytta. 

Trevåningslamellen bildar tillsammans med höghuset och envåningslängan

en halvöppen plats. Gårdsmiljön är ganska torftig med huvudsakligen parkeringsplatser 

och varuintag för butikerna. 

Kvarteret Kattfoten 

I kvarteret Kattfoten ligger flerbostadshus ritade av Svenska Riksbyggens 

Arkitektkontor år 1958. Åtta hus bildar tillsammans en rektangulär, kvartersstor 

gård. Länkar förbinder huskropparna med varandra, och fungerar även 

som passager in till den kringbyggda gården. 

Byggnaderna ligger i svag sluttning, så att de har tre våningar mot gatan 

men fyra in mot gården. Mot gårdssidan är källarvåningen inredd med bostäder, 

med ett undantag där garageplatser finns i källaren. Fasadernas röda 

tegel kontrasterar mot de putsade gråbruna partierna (ursprungligen ädelputs) 

vid balkongerna. Även länkarna är putsade och försedda med ett enkelt 

målat mönster mot gatan. Husen kröns av sadeltak med röda tegelpannor. 

Bostadshusen har genomgått vissa förändringar, men den ursprungliga 

karaktären är som helhet relativt bibehållen. Balkongerna, som vetter mot 

gårdssidan, är utbytta och några inglasade. Även ursprungliga fönster och 

källardörrar har ersatts av nya. Däremot är entrépartierna i original med 

dörrar i trä och glas och kopparplåttäckta skärmtak. Lägenheterna är vanligtvis 

på två rum och kök, men här finns även lägenhetsstorlekar som spänner 

från ettor med kokvrå upp till fem rum och kök. 

Bebyggelsen i kvarteret Kattfoten utgör ett tidstypiskt bostadsområde med 

kopplade lameller kring ett stort gemensamt gårdsrum. Den stora innergården 

består av gräsmattor och planteringar, vilka korsas av stensatta gångar, samt 

lekytor, sitt- och piskplatser. 


Bebyggelsen är relativt välbevarad. Balkongrenoveringar, utbytta fönster och, 

i vissa fall, entrépartier har dock i mer eller mindre stor utsträckning förändrat 

det ursprungliga uttrycket. 

I områdets södra del förtätades kvarteren med några villor på 1970-talet 

kompletterat med radhus från sent 1980-tal. Under 2000 byggdes ytterligare 

två flerbostadshus utmed Sallerupsvägen i kvarteret Johanneslust. 


KALLAN 1 Sköldgatan 2 HSB brf Kallan HSB akitektkontor Malmö, Thorsten Roos 1948 



KARDBORREN 14 Sallerupsvägen 145 . Kjell Magnusson AB, Malmö 1983 

KATTFOTEN 1 Fylkinggatan 23 Riksbyggen brf Malmöhus nr 10 Svenska Riksbyggens arkitektkontor Sthlm 1958 



KATTFOTEN 1 Klubbegatan 10 Riksbyggen brf Malmöhus nr 10 Svenska Riksbyggens arkitektkontor Sthlm 1958 




KATTFOTEN 1 Sköldgatan 3 Riksbyggen brf Malmöhus nr 10 Svenska Riksbyggens arkitektkontor Sthlm 1958 

KRASSEN 1 Sallerupsvägen 147 Byggnads AB Tage A Nilsson Jacobsson & Tullberg Arkitektbyrå 1947 

KUNGSLILJAN 1 Sallerupsvägen 85 Riksbyggen brf Malmöhus nr 10 Svenska Riksbyggens arkitektkontor Sthlm 1958 



HÅKANSTORP 

79

80 KATRINELUND 

22 

†—— 

g—— 

KATRINELUND 

Katrinelund är ett till ytan litet bostadsområde med åtta åttavånings skivhus 

ställda parallellt runt en liten gröning. Husen har med sitt gula tegel i fasaderna 

och flacka sadeltak en för tiden typisk utformning. Husen har delvis olika 

utformning men de bygger på samma grundform och samspelar med sin 

sakliga och distinkta arkitektur väl med varandra. 

Katrinelund är ett litet bostadsområde i östra Malmö, uppfört i början av 

1960-talet. Det avgränsas av Sallerupsvägen i norr, järnvägen i öster, 

Katrinelundsgatan i söder och Östra Farmvägen i väster. Sallerupsvägen kantas 

av bostadsbebyggelse även på andra sidan. I övrigt är Katrinelund omringat 

av verksamhetsområden som Värnhems sjukhus i väster och en stormarknad 

i söder. 


v 

 

i—— 

ƒ 

 

ƒ2—222222222222 

‚xxix 

ƒ—— 

s 

 

— 

˜ 

 

 

 

 

u——— 

i——— 

Katrinelund ligger på gammal jordbruksmark. Namnet kommer från en gård 

som på 1800-talet tillhörde glasmästaren Peter Enelund, efter vars hustru 

Elna Catharina gården döptes. En annan gård i området var Eriksdal, belägen 

där Katrinelundsgatan idag mynnar i Östra Farmvägen. 

Norr om markerna gick landsvägen till Sallerup, nuvarande Sallerupsvägen. 

Vid slutet av 1800-talet anlades Cathrinelunds vårdanstalt vid 

nuvarande Katrinelundsgatans östra slutpunkt. Den fanns kvar fram till 1959 

i form av Katrinelunds barnhem, och idag ligger en förskola på platsen. 

På 1890-talet tillkom Kontinentalbanan, och ett stickspår till industrierna 

vid Industrigatan kom att utgöra områdets bågformade gräns i öster. I 

kvarteret Rönnen, väster om Östra Farmvägen där idag Värnhems sjukhus 

ligger, uppfördes 1897 Malmö arbetsinrättning. Några av dess byggnader 

finns bevarade på det nuvarande sjukhusområdet. 

 

s—˜—— 

i 

— 

ue„‚sxiE 

v…xh 

s 

N 

u—— 

—— 

u˜˜—— 

 

2 2 22222—22—2 

ƒ2 

u˜˜ 

 

ƒ 

—— 

SKALA 1:10 000 

p 

 

f—— 

ƒ —— 

u˜˜ 

r˜——— 

ƒ—— 

f—— 

ƒ 

‰ 

u— 

 

— 

 

u— 

r— 

0 100 200 300 m

Katrinelund med Håkanstorp i bakgrunden, 1961. (Foto: Malmö Stadsbyggnadskontor) 

Kv Katrinelund 16, nyligen uppfört i början av 1960-talet. 

(Foto: MKB) 

Katrinelund från sydväst. 

(Foto: MKB i början av 1960-talet) 

KATRINELUND 

81




I en stadsplan från 1940, signerad stadsingenjör Erik Bülow Hübe, var västra 

delen av kvarteret Katrinelund avsatt för offentliga byggnader. Här låg 

vid denna tid gården Eriksdal. Den östra delen av kvarteret, invid järnvägen 

där Katrinelunds barnhem låg, skulle användas för industriändamål. Denna 

stadsplan kom dock inte att realiseras. 

1958, under stadsplanedirektör Gabriel Winge, utarbetades en ny plan 

för området. Nu tänkte man sig i stället att kvarterets norra del skulle bebyggas 

med bostäder. En tillfartsgata skulle löpa genom kvarteret, och söder om 

den skulle det vara industrimark. Dessutom skulle en del av området, på den 

plats där barnhemmet låg, reserveras för allmänna ändamål, vilket i detta 

fall innebar ett barndaghem. Bostadsbebyggelsen skulle bestå av åtta åttavåningshus 

grupperade kring ett lekfält. Ungefär 670 lägenheter räknade man 

med att området skulle rymma. En butiksbyggnad i ett plan planerades vid 

Östra Farmvägen. När planen genomfördes uppfördes dessutom en liknande 

butiksbyggnad längre söderut på Östra Farmvägen. 


I Katrinelund finns ungefär 650 lägenheter. Av dessa utgör tvåor och treor 

92%. Utöver dem finns ett mindre antal ettor och fyror. 63% av lägenheterna 

är hyresrätter förvaltade av MKB, medan resten är bostadsrätter i HSBföreningen 

Eriksdal. 

1971 bodde drygt 1 700 personer i området, ett antal som 1998 hade 

minskat till drygt 1 000. En majoritet av hushållen bestod 1998 av en person. 

Drygt hälften av de boende var 1998 pensionärer. I ett av MKB:s hus 

finns så kallade seniorbostäder. 


Byggherrar var HSB och MKB. De tre husen i norr utmed Sallerupsvägen stod 

HSB för, och arkitekt var Sven Grönqvist på HSB:s arkitektkontor. De övriga 

husen uppfördes av MKB. Bror Thornberg och Thorsten Roos ritade de två 

skivhus som avslutar bebyggelsen i väster respektive öster. Det mittersta 

huset av de tre mot Katrinelundsgatan är ritat av Axel Carlsson, medan 

Fritz Jaenecke och Sten Samuelson stod för de två övriga. Utemiljön gestaltades 

på HSB:s sida av Per Friberg och för övrigt av Birger Myllenberg. 


När Katrinelund planerades skapades Katrinelundsgatan som en tillfartsväg 

till området från söder. En motsvarande tillfartsväg i norr blev Eriksdalsgatan. 

Dessa två är återvändsgator och avslutas med vändplatser i öster. Parkeringsplatser 

finns dels på gårdsmark mellan husen, dels i garagelängor 

utmed Katrinelundsgatan. I hörnet Östra Farmvägen–Katrinelundsgatan uppfördes 

en bensinstation som idag är bilverkstad. På såväl Östra Farmvägen 

som Sallerupsvägen finns busslinjer med hållplatser i områdets närhet. 

Service 

När bostadshusen i Katrinelund uppfördes byggdes även två butiksbyggnader. 

De placerades på var sin sida om det västligaste bostadshuset, vid Östra 

Farmvägen. I den norra butiksbyggnaden fanns ursprungligen ett konditori 

med tillhörande bageri samt en Konsumbutik. 1966 utvidgade Konsum och 

konditoriet försvann. Sommaren 2000 lade Konsumbutiken ner sin verk-

Kv Katrinelund 14 (i bildens mitt). Arkitekt: 

HSB arkitektkontor Malmö, 1960. (Foto: TT 2000) 

Gröningen med kv Katrinelund 15 i fonden. Arkitekt: 

Roos & Thornberg, 1960. (Foto: MKm aug 2000) 

Kv Katrinelund 13. Arkitekt: HSB arkitektkontor Malmö, 

1959. (Foto: TT 2000) 

Kv Katrinelund 12. Arkitekt: HSB arkitektkontor Malmö, 

1959. (Foto: MKm aug 2000) 

Katrinelundsgatan mot norr. (Foto: MKm aug 2000) Katrinelundsgatan med garagelänga. 


KATRINELUND 

83


samhet, förmodligen efter hård konkurrens från det nyöppnade lågprisvaruhuset 

söder om Katrinelundsgatan. Den södra butiksbyggnaden innehöll 

vid inventeringstillfället en mindre livsmedelsbutik och ett gatukök. I 

övrigt ligger Katrinelund inte långt från Värnhemstorget med det breda utbud 

av butiker och service som finns där. 


Bebyggelsen består av åtta skivhus i åtta våningar grupperade kring en central 

grönyta. Skivhusen är symmetriskt placerade med gavlarna vända mot 

den långsmala gräsplanen, med undantag av de två skivhus som sluter området 

vid kortsidorna. Området är väl sammanhållet eftersom husen är relativt 

enhetliga i höjd, volym och material och vetter mot den gemensamma grönytan. 

Byggnadernas grunddrag är i princip desamma: skivhus i åtta våningar 

klädda i gult tegel med flacka sadeltak. Enhetligheten innebär dock ingen 

ensartad arkitektur, då fasadernas utformning är rikt varierad. De enskilda 

husen särskiljer sig med sina karaktärsfulla balkonger och omsorgsfullt utformade 

entréer. 

Utemiljön består dels av den långsmala gräsytan omgiven av almar i områdets 

mitt, dels av gårdar mellan varje hus. En typisk gård har parkering, 

cykelställ och lekplatser indelade i fack med hjälp av klippta bokhäckar. På 

senare tid har en viss upprustning av utemiljön skett, vilket fört med sig fler 

skyddade sittplatser och modernare lekplatser. Ett resultat är också att 

landskapsarkitekten Per Fribergs ursprungliga intention med en enkelhet och 

klarhet försvunnit. Enhetligheten mellan den södra och norra delen har brutits 

på grund av att områdets förvaltare har olika skötselplaner. På HSBsidan 

är almarna hamlade och häcken kring gräsplanen jämnklippt, medan 

de på MKB-sidan är fritt växande. 

Katrinelund 11 och 15 

De två bostadshus som är placerade på vardera kortsidan om grönytan ritades 

av Thorsten Roos och Bror Thornberg år 1960 för MKB:s räkning. Husen 

är närmast identiska och präglas av det gula fasadteglet och av indragna 

balkongpartier fördelade över fasaden. Den regelbundna planen med två 

centrala trapphus har utskjutande partier, vilket varierar fasaden och bryter 

ned skalan. Balkongfronterna är utförda i blåmålad betong med ett prickmönster 

i relief, något som ger arkitekturen en spännande och lekfull karaktär. 

Entréerna ramas in av sidoväggar med skärmtak, ursprungligen klädda i 

svart mosaik. Det östra huset har kvar originalmosaiken medan det västra 

huset vid Östra Farmvägen numera har beige klinker. Entréportarna är genomgående 

utbytta mot nytillverkade dörrar i röd aluminium. Interiörerna i 

entré och trapphall på nedre plan är välbevarade med en påkostad mosaik i 

gröna nyanser. Även pivåfönstren i trä är ursprungliga. Den enda större förändring 

som skett är att partier av gavlarna klätts i röd och blå korrugerad 

plåt i samband med tilläggsisolering 1986. 

Katrinelund 16 och 18 

Två av skivhusen i Katrinelund är ritade av Fritz Jaenecke och Sten Samuelson. 

De ligger söder om områdets grönyta, vid Katrinelundsgatan, på var sin 

sida om det mittersta åttavåningshuset, ritat av Axel Carlsson. 

Jaenecke & Samuelsons hus har en oregelbunden plan med bredare partier 

vid ändarna, förskjutna åt öster respektive väster. Denna volymbearbetning 

ger de gula tegelbyggnaderna ett varierat och mindre monolitiskt 

utseende. Fasaderna domineras till stor del av sammanhängande balkongpartier 

med fronter och sidostycken i betong. Detta sätt att utforma fasader

Gångväg längs den centrala gröningen. 


Kv Katrinelund 17 från norr. Arkitekt: 

Axel Carlsson, 1959. (Foto: MKm aug 2000) 

Kv Katrinelund 11. Arkitekt: Roos & 

Thornberg, 1960. (Foto: MKm aug 2000) 

Entréparti i kv Katrinelund 12. Arkitekt: 

HSB arkitektkontor Malmö, 1959. 


Balkonger i kv Katrinelund 18 (t h) och 11. 


Kv Katrinelund 16 från sydost. Arkitekt: 

Jaenecke & Samuelson, 1959. Om- och 

tillbyggt 1998 för seniorboende. 

Arkitekt: SAMARK. (Foto: TT 2000) 

KATRINELUND 

85


är typiskt för Jaenecke & Samuelson och kännetecknar många av deras bostadshus 

från den här tiden. 1997 omfärgades fronterna i omväxlande rött 

och ljust rosa. De stora balkongpartierna i samtliga väderstreck ger byggnaderna 

en luftig karaktär. 

I det västra huset har seniorbostäder inrättats, och 1998 gjordes en tilloch 

ombyggnad vid entréerna i öster och väster. Ramper och en terrass anlades 

och i bottenvåningen inrättades foajé och cafélokal. 

HSB-husen 

Den norra raden av skivhus i Katrinelund består av tre byggnader ritade 

1959 av Sven Grönqvist på HSB:s arkitektkontor. De är enhetligt utformade, 

med något varierande balkonggruppering som enda skillnad. Långsidorna 

har indragna mittpartier, och på kortsidorna är fasaden något utvinklad. 

Det finns både utanpåliggande och indragna balkonger. Fronterna är i grön 

korrugerad plåt, och de utanpåliggande balkongerna har mot norr en karakteristisk 

fristående sidovägg i vitmålad betong med dekorativa räfflor. På 

västfasaderna finns fönsterbröstningar och balkongfronter i grön mosaik. 

Även entréerna är omsorgsfullt utformade med vinklade skärmtak i stål och 

korrugerad grön plåt som effektivt accentuerar ingångarna till huset. Originaldörrarna 

i stål med stavformade glashandtag på insidan ger i all sin enkelhet 

en känsla av finess och kvalitet, liksom de rymliga entréhallarna med väggbeklädnad 

i grön marmor. 

Från volymbearbetningen med de vinklade gavlarna till detaljer som 

mosaikbröstningar och dörrhandtag vittnar dessa byggnader om arkitektens 

omsorg och skicklighet. 


Inga genomgripande förändringar har skett med bebyggelsen i Katrinelund. 

Den mest omfattande om- och tillbyggnaden utgör anpassningen till seniorboende 

vid entréerna i Katrinelund 16. Det är en tillbyggnad som avviker 

tydligt från det ursprungliga huset, men som samtidigt lämnar det ostört. 

Den mest visuella förändringen i kvarteret är omfärgningen av vissa balkonger 

till rött och ljust rosa. I övrigt har endast mindre förändringar genomförts, 

såsom byte av fönster och entrédörrar. För att minska bullerstörningar 

från järnvägen i de mest närliggande byggnaderna har man låtit 

sätta in ljudisolerande fönster och monterat ventilhuvar. I de fall balkonger 

har glasats in har det skett diskret och reversibelt.

Kv Katrinelund 18. Arkitekt: Jaenecke & Samuelson, 1959. (Foto: Jaenecke & Samuelson från början av 1960-talet) 


KATRINELUND 11 Eriksdalsgatan 9 MKB Thorsten Roos & Bror Thornberg 1960 

KATRINELUND 12 Eriksdalsgatan 7 HSB brf Eriksdal HSB arkitektkontor Malmö 1959 



KATRINELUND 14 Östra Farmvägen 4 HSB brf Eriksdal HSB arkitektkontor Malmö 1960 

KATRINELUND 15 Östra Farmvägen 6 MKB Thorsten Roos & Bror Thornberg 1960 

KATRINELUND 15 Östra Farmvägen 8 MKB Thorsten Roos & Bror Thornberg 1960 

KATRINELUND 16 Katrinelundsgatan 4 MKB Fritz Jaenecke & Sten Samuelson 1959 

KATRINELUND 17 Katrinelundsgatan 6 MKB Axel Carlsson 1959 

KATRINELUND 18 Katrinelundsgatan 8 MKB Fritz Jaenecke & Sten Samuelson 1959 

KATRINELUND 

87

88 KRONPRINSEN 

rewwe‚ƒE 

w2 

r…ƒ 

—2 2 

‚xiE 

fi‚s„ƒryvw 22 

eƒui‚ 2 —2 22 

2 2 2 2 

222222—22—2 

u2222—2222 

2 

i e 

— ‚— 

— ƒ—— 

— 

KRONPRINSEN 

Tanken med Kronprinsen var att det skulle utgöra en stad i staden med 

bostäder, service, garage, idrottsanläggning med mera under ett och samma 

tak. Komplexet utgörs av fem skivhus med en sammanhängande bottenvåning. 

Höghuset blev, med sina 27 våningar, Nordens högsta bostadshus. 

Inspirationen till anläggningen – i synnerhet höghuset – kom från Amerika. 

Kronprinsen är, till såväl form som innehåll, en manifestation av det 

moderna. Med sina rena linjer och skarpskurna profil är höghuset ett uttryck 

för en rationell tanke driven till sin spets och det utgör modernismens 

höjdpunkt i Malmö. 

Kronprinsen ligger i utkanten av Malmös centrala delar. I norr avgränsas 

området av Regementsgatan, i väster av Carl Gustafs väg, i söder av Fågelbacksgatan 

och i öster av Mariedalsvägen. 

Områdets begränsade areal är högt exploaterad men omfattar endast tre 

byggnadskomplex: Sydkrafts kontor, idrottsplatsen Hästhagen samt själva 

Kronprinsen: en anläggning med bostäder, handel, idrottshall med mera. 


—— 

f——— 

i —— 

‚2222222222—22—2 

 

— 

ƒ— 

f 

— 

‚ 

q— ‚˜—— 

ƒ— —— 

p˜ 

g— r—— 

v ˜—— 

„ —— 

u 

 

x 

x 

p 

˜ 

— 

 

 

€ 

‡ 

˜ 

r — 

u— 

w—— 

År 1897 flyttades Skånska Husarregementet från Drottningtorget till Malmös 

dåvarande utkant. Den yta som användes var en del av stadens tidigare 

donationsjordar, vilka var avsedda för allmännyttiga ändamål. Husarregementet, 

vilket även kallades Kronprinsens husarer, därav platsens namn, 

var i bruk fram till 1928. Därefter fungerade kasernerna som bland annat 

nödbostäder. Först mot slutet av 1950-talet revs regementet för att ge plats 

åt ny bebyggelse. 

 

x 

€ 

 

— 

— 

„ —— 

†— ‚ 

h— 

s— 

p22222˜2—22222—22—2 

„ 

v 

— 

u2y—2 

i—2 

v— 

u‚yxE 

€‚sxƒix 

i 

N 

ƒ 

 

˜ 

h‚y„ƒix 

i— v— 

s— 

u—— 

„˜ 

—˜ 

g— 

SKALA 1:10 000 

w— ˜ 

22„ 

ƒ2222222— 

g—2 

r 

q— 

0 100 200 300 m 

„

Kronprinskomplexet från nordväst, 1964. (Foto: Malmö Stadsbyggnadskontor) 

Kronprinsen under uppförande från öster. (Foto: Malmö Stadsbyggnadskontor) 

KRONPRINSEN 

89




Området hade fram till utbyggnaden av den nuvarande bebyggelsen en annan 

kvartersindelning. Mellan Mariedalsvägen och Malmö Borgarskola fanns 

fyra kvarter, där Carl Gustafs väg löpte igenom i nordvästlig riktning. Vägens 

riktning ändrades i och med 1959 års stadsplan, då en ny kvartersindelning 

gjordes. Detta ledde till att Sigvard Grubbesgatan och Carl Herslows 

gatan försvann helt respektive delvis, medan Edward Lindahlsgatan kom att 

omvandlas till en gång- och cykelstig. 

I stadsplanen från 1959 fastställdes att kvarteret i väster skulle utformas 

som ett kombinerat kontors-, handels- och bostadskomplex med två tiovåningshus, 

två sexvåningshus, ett 27-våningshus samt en överbyggd innergård. 

Kvarteret i öster skulle nyttjas till allmänna ändamål och ett förslag var 

att placera en lärarhögskola i den norra delen. För att undvika att Regementsgatan 

skulle komma att uppfattas som alltför institutionsartad uppfördes 

istället Sydkrafts kontor. 

På tomten intill tillkom på 1970-talet Hästhagens idrottsplats. 

Stadsplaneförslaget, som var utformad av stadsplanechefen Gabriel Winge 

i samarbete med byggherren Hugo Åberg och arkitekten Thorsten Roos, 

mötte motstånd hos Kungliga Byggnadsstyrelsen. Invändningarna var många 

men gällde främst hushöjderna. Den omgivande bebyggelsen var i fyra till 

fem våningar och den föreslagna höjden på sex, tio och 27 våningar ansågs 

bli ett främmande inslag i stadsbilden. Den överbyggda gården menade man 

skulle skapa en ojämn stadsbild och de höga byggnaderna skulle ge en överexploatering. 

Även ur brandsäkerhet och av sociala skäl ansågs husen vara 

för höga. Farhågor fanns även om en ökad trafikbelastning och de parkeringsbekymmer 

som detta skulle åsamka. 

Trots Byggnadsstyrelsens invändningar kom planen att genomföras. 


Kronprinsen omfattar 677 lägenheter i varierande storlekar, från ett till sex 

rum och kök men med ett stort antal om tre rum och kök. En stor del beboddes 

1998 av ensamstående pensionärer och omflyttningsfrekvensen för området 

var låg. Lägenheterna i husen förvaltas av Hugo Åbergs fastighetsförvaltning. 


Kronprinsen ritades 1963 av Thorsten Roos och hans medarbetare Kurt 

Hultin i samarbete med ingenjören Carl Nordström. Byggherre var Hugo 

Åberg, Malmös storbyggare. Sydkrafts kontor och dess tillbyggnad ritades 

av Klas Anshelm 1962 respektive 1972. Arkitekt till Hästhagens idrottsplats 

läktare och omklädningsrum var Knut Andersson, 1973. 

Trafik 

Området ligger vid korsningen av två trafikerade vägar, Regementsgatan och 

Mariedalsvägen vilket gör området lättillgängligt med såväl bil som buss. I 

stort sett hela Kronprinsenkomplexets källare rymmer ett garage och i detta 

finns en bilverkstad med biltvätt. I markplan ligger dessutom ännu år 2001 

en bensinstation.

Kronprinsen. Arkitekt: Thorsten Roos, 1959–61. 

Landskapsarkitekten Per Friberg utformade terrassen. 

Helgeandskyrkan. Invigd 1962. Arkitekt: Thorsten Roos. 

Kronprinsen från söder. Under det välvda taket finns 

tennishallen. 

Bensinstationen vid Mariedalsvägen jämte nerfarten till 

garaget, då Nordens största med plats för 400 bilar. 

Butiksgallerian på 1960-talet. Kronprinsen under uppförande. Byggentreprenör var 

Skånska Cementgjuteriet. (Alla bilder på sidan ur 

”Kronprinsen – en stad i staden” från 1967.) 

KRONPRINSEN 

91


Service 

En av idéerna med Kronprinsenkomplexet var att anläggningen utöver bostäder 

skulle erbjuda all tänkbar service under samma tak. I köpcentret finns 

såväl dagligvarubutiker som detaljhandel. Här finns även post, bank, kafé 

och restaurang. Den friliggande byggnaden öster om byggnadskomplexet 

rymmer både en läkarmottagning och en kyrka. 


På sträckan längs Slottsparken består bebyggelsen söder om Regementsgatan 

av solitära byggnadsvolymer, vilket ger en öppen stadsbild. Sydkrafts 

kontorsbyggnad och Kronprinsen bildar avslutning på detta stråk. De solitära 

byggnaderna framhävs av att gatans norra sida saknar bebyggelse. Från 

Fågelbacksgatan är intrycket av området däremot mer sammansatt med 

idrottsplats och bostadshus. 

Kronprinsen och Sydkrafts kontor uppfördes i stort sett samtidigt och 

har både likheter och olikheter i sina arkitektoniska uttryck. Båda har en 

rationalistisk och modernistisk rätvinklighet och fasaduttryck som baseras 

på upprepning. Medan Sydkraft byggs upp av ett spel mellan horisontalitet 

och vertikalitet betonas i Kronprinsen främst höjden genom det 27 våningar 

höga skivhuset. I fasadmaterialet skiljer sig de två anläggningarna åt. Kronprinsen 

har dels en blå, närmast immateriell kakelfasad, dels betongelement. 

Sydkrafts fasad har en stark materialverkan genom det grova mörkröda teglet, 

typiskt för den brutalistiska arkitektur som Klas Anshelm var en företrädare 

för. 

Kronprinsen 

Idéerna bakom Kronprinsen, och främst höghuset, föddes hos byggmästaren 

Hugo Åberg redan under slutet av 1930-talet. Han ville skapa en markering 

av gränsen mellan innerstaden och Slottsstaden. Samtidigt ville han prova 

att bygga med ”amerikanska hushöjder”, vilket han ansåg var framtidens 

byggande. Först 1957 kunde Hugo Åberg köpa regementsområdet och två 

år senare påbörja bygget av Kronprinsen. 

Skivhusen byggdes först och inflyttning skedde kontinuerligt under tiden 

som byggandet pågick. 1964 stod komplexet klart och omfattade då ett kontorshus 

ut mot Regementsgatan, ett loftgångshus mot Fågelbacksgatan, kyrkooch 

läkarhuslänga ut mot Edward Lindahlsgången, ett köpcentrum och ordinarie 

bostadshus. Det kakelklädda 27-våningshuset inrymde, förutom 

butikscentret i bottenvåningen, även bostäder, kontor, en restaurang i den 

översta våningen, Översten kallad, och en TV-studio, varifrån Kronprinsens 

interna TV sändes två gånger i veckan. De reklamfinansierade sändningarna, 

vilket var ett juridiskt undantag på sin tid, pågick fram till 1980-talet, 

då de svenska kabelkanalerna började sända. Interntelevisionens program 

bestod av bingo, pratprogram, intervjuer och filmer. 

Läkarhuset var ursprungligen en liten avlöpare till Malmös allmänna sjukhus 

och i ett första skede planerades även ambulansintag. På ovanvåningen 

fanns även enkelrum för boende, vilka senare omvandlades till kontor och 

därefter integrerades läkarmottagningen. I samma byggnad rymdes även 

Helgeandskyrkan, som var en filial till S:t Petri församling. 

Kronprinstorget, som köpcentret kom att heta, erbjöd ett uppbåd av butiker: 

leksaker, kläder, optik, radioartiklar, färg, vitvaror och blommor. Här 

fanns även ett café, en varietérestaurang och en bank. I anslutning till inomhustorget 

låg också varuhuset EPA, vilket lades ner i mitten av 1970-talet. Kronprinsen 

servade även de boende och besökarna med motionsanläggningar 

som tennishall, gymnastiksal, fäktningshall och bowlingbanor.

Kronprinsen från Regementsgatan. 


Huset vid Mariedalsvägen sett från terrassen. 


Fasad mot Fågelbacksgatan. (Foto: MKm aug 2000) 

Huset med loftgångar vid Fågelbacksgatan från terrassen. 


Butiksgallerian. (Foto: MKm aug 2000) 1993 fick Kronprinsen nya entréer, utformade av 

arkitekterna Hultin & Lundquist. (Foto: MKm aug 2000) 

KRONPRINSEN 

93


På Kronprinsens västra sida, åt Mariedalsvägen, låg en servicestation för 

bilar, och intill denna kunde såväl besökare som boende köra ner i byggnadskomplexets 

garage, som rymde 1300 parkeringsplatser. Det stora antalet platser 

berodde på ett mekaniskt system av så kallade Plymoth-plattor som gjorde 

att fordonen kunde parkeras tätt. Systemet är i augusti 2000 fortfarande i 

funktion. Nere i det underjordiska garaget fanns även såväl smörj- som tvätthall, 

som under de första åren hade öppet dygnet runt. 

Sju meter under marken låg panncentralen som försåg byggnaderna med 

värme. Värmeanläggningen var för sin tid experimentell och var främst avsedd 

för att eldas med träflis, vilket Hugo Åberg ansåg var en bortglömd 

nationalekonomisk tillgång. Denna anordning visade sig dock för dyr i drift 

och byttes därför på 1970-talet mot fjärrvärme. Lägenheterna värmdes med 

golvvärme vilket var något av en nyhet på 1960-talet. 

Lägenheterna i husen är, med undantag av loftgångshuset, koncentrerade 

kring centrala trapphus, vilket gör att de mindre lägenheterna blir enkelsidiga. 

I höghuset finns inga genomgående lägenheter. 

Kronprinsen är uppbyggt kring en asymmetrisk plan och bebyggelsen 

består av fem skivhus i sex, tio och 27 våningar samt av en fristående 

tvåvånings byggnad som inrymmer en läkarmottagning och en kyrka. 

Skivhusen har gemensam bottenvåning, vilken utgör köpcentrat Kronprinstorget. 

Mellan husen bildas därmed en upphöjd innergård med två olika 

nivåer. Den lägre nivån fungerar som förbindelse mellan husen och här är 

landskapsarkitekten Per Fribergs ursprungliga planteringsfack för blommor, 

buskar och träd bevarade. Den övre gårdsdelen, som domineras av det välvda 

taket från den underliggande tennishallen, har lekoch sittytor samt basketplan 

och badmintonbana. Gårdsmiljön omgestaltades i mitten på 1990-talet, 

då planteringsfacken avlägsnades och utgörs år 2000 av mer sammanhållna 

gräsytor med slingrande asfalterade gångar emellan. 

Två-, sex- och tiovåningshusen är uppförda i betongelement medan 27våningshuset 

är klätt i kakelplattor i olika blå nyanser. Byggnadskomplexets 

butiksfasader har glaserad stavmosaik, vilket är ett material som fortsätter 

in i några entréer. Såväl skivhus som höghus har helt indragna balkonger. 

Dess fronter är i samma material som resten av fasaderna, vilket ger en sammanhängande 

slät fasadyta. Balkongnischerna målats i olika färger. De lägre 

husens fasader artikuleras främst genom fönsterbanden. 


Några få större genomgripande förändringar har skett i Kronprinsen sedan 

dess uppförande. Den största är att kontorshuset ut mot Regementsgatan 

omvandlades 1994 till gruppboende för dementa. 

Den lägre delen i öster har genomgått ett flertal transformeringar från 

EPA:s livsmedelshall till försäkringskassa i mitten på 1970-talet till den separata 

butiksgatan Hugo’s Corner i slutet av 1990-talet. 

Entréerna till köpcentret förändrades i mitten på 1990-talet med nya 

skärmtak och nya armaturer. Även gårdsmiljön förändrades mitten på 1990talet. 

Butikernas fönster och dörrar har delvis bytts ut och gallerian har ändrat 

utseende ungefär vart tionde år medan entréer och fönster till bostäderna 

är i stort bevarade.


DROTSEN 1 Regementsgatan 48 Sydkraft Klas Anshelm 1962 

INNERSTADEN 10:14 Hästhagens idrottsplats Malmö stad Knut Andersson 1973 

KRONPRINSEN 1 Fågelbacksgatan 11 Hugo Åberg Thorsten Roos & Carl Nordström 1960 

KRONPRINSEN 1 Fågelbacksgatan 13–15 Hugo Åberg Thorsten Roos & Carl Nordström 1959 

KRONPRINSEN 1 Mariedalsvägen 32 Hugo Åberg Thorsten Roos & Carl Nordström 1959 

KRONPRINSEN 1 Regementsgatan 52 Hugo Åberg Thorsten Roos & Carl Nordström 1961 

KRONPRINSEN 1 Regementsgatan 54 Hugo Åberg Thorsten Roos & Carl Nordström 1960 

Sydkrafts kontorsbyggnad från sydväst. 

Arkitekt: Klas Anshelm, 1962. (Foto: MKm aug 2000) 

Sydkrafts kontorsbyggnad från 

Restaurang Översten i Kronprinsen. 


KRONPRINSEN 

95

96 KULLADAL – BLEKINGSBORG 

KULLADAL – 

BLEKINGSBORG 

Blekingsborg består av ett kvarter i Kulladal som för övrigt mest utgörs av 

villor och radhus. Blekingsborg är en liten, men för 1950-talet typiskt 

utformad grannskapsenhet: ett sammanhängande, utifrånmatat område med 

husen grupperade kring en grönyta och butiker samlade i höghusens 

bottenvåningar. Husen har ett intressant samspel med varandra och den 

centrala gröning som med sin skålformade yta omgärdad av buskplanterade 

vallar binder samman området och dess olika hustyper. Husens fasader i rött 

och gult tegel är karaktäristiska för sin tid. De låga, röda lamellhusens 

utformning är typiska för det tidiga 1950-talets nyrealism. De fyra 

tolvvåningshusen representerar de höga skivhusens inträde i stadsbilden. 

I översiktsplanen för Malmö 2000 utpekas Blekingsborg som ett av 


Stadsdelen Kulladal är belägen i Malmös södra delar. Området avgränsas i 

öster av Trelleborgsvägen och i söder av Inre Ringvägen. I väst ligger Gröndal 

och norr om Kulladal finns köpcentret Mobilia. 

Den huvudsakliga bostadsformen i Kulladal är enfamiljsbostäder, varav en 

stor del utgörs av egnahem från tiden innan 1940. Det finns dock två områden 

inom Kulladal med flerbostadshus – dels Blekingsborg, dels Per Albins hem. 


— 

— 

 

Namnet Blekingsborg stammar från den så kallade plantagelycka som låg 

söder om Ystadvägen. Platsen var fram till byggandet av dagens bostadsområdets 

inte bebyggd. 

—— 

t 

 

p 

222222222 

 

N 

r 

€ 

f 

—— 

˜ 

e 

2 

2 

222 

f˜ 

f—— 

 

—— 

s —— 

…—— —— 

w—— 

fyr…ƒ 

fviusxqƒfy‚q 

—— 

f 

˜ 

 

… 

 

2 

 

 

 

 

„ 

p——— 

p— 

 

f—— 

t 

‚˜— 

t ‚˜ 

ƒ 

˜˜ 

r—— 

— 

0 100 200 300 m 

SKALA 1:10 000 

w—

Blekingsborg 1964. (Foto: Malmö Stadsbyggnadskontor) 

Blekingsborg från väster 1958. 


Kv Blekingsborg 1, låghus gatufasad. Arkitekt: HSB 

arkitektkontor Malmö 1956. (Foto: TT feb 2002) 

Låghusen i Blekingsborg vid början av 1960-talet. 


Kv Blekingsborg 1, låghus med inglasade balkonger. Arkitekt: 

HSB arkitektkontor Malmö 1956. (Foto: MKm mars 2000) 

KULLADAL – BLEKINGSBORG 

97


På 1936 års Malmökarta finns ett torg, kallat Backatorget, och en nordsydlig 

gata, kallad Vesslegatan, inritade i kvarteret. 1941 fastställs en stadsplan 

för denna del av Kulladal och området reserveras då för industriändamål. 



En ny stadsplan för utbyggnaden av bostäder upprättades av stadsplanechefen 

Gunnar Lindman 1955. Planen omfattade både nuvarande Blekingsborg 

och den sydvästra delen av Heleneholm. 

Utformningen skedde i samarbete med arkitekterna Fritz Jaenecke, Sten 

Samuelson, Thorsten Roos och Bror Thornberg. I samband med stadsplanearbetet 

genomfördes omfattande tekniska och ekonomiska undersökningar 

– den så kallade ”höghusutredningen” – i avsikt att utreda för- och nackdelar 

med höghusbebyggelse. 

Trelleborgsvägen hade vid tidpunkten för planen inte dagens bredd, men 

planerades att byggas ut till en fyrfilig huvudled. Infarten till bostadsområdena 

kom därför inte att läggas med infart från denna utan från Stadiongatan 

och Per Albin Hanssons väg (då Lindeborgsgatan). 

Bebyggelsen i kvarteret Blekingsborg skulle komplettera Kulladal med 

butiker, vilka förlades i höghusens bottenvåningar. I den norra delen skulle 

inrymmas såväl apotek som läkar- och tandläkarmottagningar och ett barndaghem. 

I skarven mellan bostadshusen och Trelleborgsvägen markerades 

plats för en bensinstation. Bostadshusen i området ritades 1956 och stod 

klara kort därefter. 


Inom Blekingsborg finns 574 lägenheter, samtliga bostadsrätter i HSB:s regi. 

Storleken på lägenheterna varierar från ett rum med kokvrå till sju rum och 

kök. 


Bostadshusen inom kvarteret Blekingsborg är dels ritade av HSB i Malmös 

arkitektkontor med Sven Grönqvist som ansvarig, dels av Thorsten Roos 

och Bror Thornberg 1956. Byggherrar var två bostadsrättsföreningar inom 

HSB:s brf Erikslust och brf Blekingsborg. 1957 ritade Sture Kelfve barndaghemmet 

som Malmö Stad lät uppföra vid Stadiongatan. 

Trafik 

Blekingsborg är ett utifrånmatat område med ett bilfritt inre. Parkering sker 

dels i anslutning till Blekingsborgsgatan, som leder runt området i söder och 

öster, dels i en parkeringsgata längs Per Albin Hanssons väg, dels i underjordiska 

garage mellan tolvvåningshusen. I det nordöstra hörnet ligger en 

bensinstation. 

Allmänna kommunikationer in till Malmös centrum finns längs Per 

Albin Hanssons väg och till Rosengård och Limhamn längs Stadiongatan. 

Service 

År 2000 är servicen på Blekingsborg begränsad till en närbutik och en videobutik. 

På andra sidan Stadiongatan finns köpcentret Mobilia, tillkommet i 

början på 1970-talet. Där finns alla typer av detaljhandel samt post och 

systembolag.

Gröningen med lamellhus i bakgrunden. 

(Foto: MKm juni 2000) 

Kv Blekingsborg 6, låghus från parken. Arkitekt: 

Roos & Thornberg 1956. (Foto: MKm mars 2000) 

Kv Blekingsborg 6, Blekingsborgsgatan 13, gatufasad. 

Ny tegelfasad från 1994. (Foto: MKm mars 2000) 

Markbeläggning vid höghus. 


Kv Blekingsborg 3, dagcentrum. Arkitekt: Sture Kelfve, 

1957. (Foto: MKm mars 2000) 

Kv Blekingsborg 6. 



99



Inom ett relativt begränsat område uppvisar Blekingsborg tre olika hustyper, 

samtliga uppförda med fasader i tegel. Området karakteriseras av de olika 

byggnadernas samspel med varandra och den centrala grönytan. På ett tidstypiskt 

vis har husen olika fasadmaterial beroende på hushöjd: de högre gult 

tegel och de lägre rött. De fyra höga husen bildar med sin strama, distinkta 

arkitektur ett kraftfullt blickfång i stadsbilden, särskilt från nordväst. Deras 

storskalighet bryts ner av att de placerats förskjutna i sidled, vilket också ger 

en dynamisk relation till grönytan. 

De lägre husen i söder fick en relativt ovanlig utformning med souterrängvåningar. 

Även dessa hus fick en stram utformning med pulpettak, skivor av 

tegel och indragna balkonger. Genom de förändringar de genomgått har de 

förlorat den skärpa som ursprungligen präglade deras arkitektur. 

Den låga huslängan i öster har en mer traditionell framtoning med sadeltak 

och mönstermurningar. 

Skivhus 

Längs Per Albin Hanssons väg står de fyra skivhusen i tolv våningar. De har 

gaveln mot gatan och är placerade parallellt med omkring 45 meters avstånd. 

Husen står i omkring 60 graders vinkel mot gatan och med en förskjutning 

i sidled. De är näst intill identiska. De två närmast Stadiongatan 

har sina entréer vända söder ut medan de två följande har dem vända mot 

norr. 

Skivhusen har förskjutna takfall vilket ger en karakteristisk profil. Fasaderna 

är i gult tegel medan butiksfasaderna i bottenplan är markerade med 

ljusa klinkers. 

Balkongerna är, i alla väderstreck utom mot söder, utanpåliggande och 

sammankopplade i vertikalled. På längsfasaderna bildar de fyra framträdande 

vertikala enheter som bidrar till husens påtagliga vertikalitet. Husen har fönster 

utan poster som grupperats rytmiskt tillsammans med balkongpartierna. 

I sydlig riktning ligger balkongerna indragna i fasaden. Fronterna är i vit 

korrugerad plåt. 

Trapphus är förlagda i husens inre med två hissar. På bottenvåningarna 

finns inga lägenheter utan enbart butiker och gemensamma utrymmen. 

Den översta tolfte våningen består endast av halva husbredden och här är 

hälften av lägenheterna etagelägenheter, vilka innefattar sex till sju rum och 

kök, till skillnad från husens övriga som är på ett, två och tre rum och kök. 

Mellan husen finns underjordiska garage vars tak bildar ett upphöjt gårdsrum 

med lite grönska och några sittmöbler. 

Lamellhus 

På motsatta sidan av grönytan ligger två lamellhus i tre respektive fyra våningar, 

vilka i sitt formspråk delvis ansluter till det tidiga 50-talets arkitektur. 

Ett är långsträckt och har sju trapphus medan det närmast Stadiongatan 

endast har två trapphus. Entréerna är vända in mot gården. De båda huskropparna 

är sammankopplade med en smal länk med balkonger. 

Husen har flacka sadeltak och fasaderna är i rött tegel med mönstermurning 

i form av gula tegelpilastrar. De utanpåliggande balkongerna har 

sidstycken i betong. 

Lägenhetsstorlekarna är tvåor, treor och fyror. I det långsträckta huset, ut 

mot Blekingsborgsgatan, finns verksamhetslokaler i bottenplanet medan det 

i det kortare finns en frisörsalong i gaveln. Husen har fått nya fönster, entréer 

samt inglasade balkonger.

Grönområde 

Genom att utnyttja schaktmassor från bygget skapade landskapsarkitekten 

Per Friberg en skålformad grönyta omgärdad av buskplanterade vallar, vilken 

binder samman området och dess olika hustyper. Husen avskiljs på ett 

subtilt sätt från grönytan med gångbanor. Längs dessa tornar vallen upp sig 

med nerklippt hagtorn längs kanten. Innanför vallen ligger en stor skålformad 

gräsplan med lekplats, sittmöbler och en stor skulptur, längs ena långsida 

finns en liten scen. 


1994 ansökte bostadsrättsföreningen om bygglov för att klä de lägre husen i 

söder med Marmoroc-skivor. Stadsbyggnadskontoret motsatte sig materialvalet 

och istället kläddes husen med tegel. Bostadsrättsföreningen menade 

att detta medfört en onödig fördyring och överklagade beslutet. Frågan drevs 

vidare i flera instanser tills Regeringsrätten slutligen gav bostadsrättsföreningen 

rätt trots att detaljplanen 1997 ändrats så att området markerats 

som särskilt kulturhistoriskt värdefull miljö. 


BLEKINGSBORG 1 Blekingsborgsgatan 1 HSB brf Eriksfält HSB arkitektkontor Malmö 1956 

BLEKINGSBORG 1 Blekingsborgsgatan 3 HSB brf Eriksfält HSB arkitektkontor Malmö 1956 

BLEKINGSBORG 1 Per Albin Hanssons väg 50 HSB brf Eriksfält HSB arkitektkontor Malmö 1956 

BLEKINGSBORG 1 Per Albin Hanssons väg 52 HSB brf Eriksfält HSB arkitektkontor Malmö 1955 

BLEKINGSBORG 3 Stadiongatan 6 Malmö stad Sture Kelfve 1957 

BLEKINGSBORG 6 Blekingsborgsgatan 7–15 HSB brf Blekingsborg Thorsten Roos & Bror Thornberg 1956 

BLEKINGSBORG 6 Per Albin Hanssons väg 54 HSB brf Blekingsborg HSB arkitektkontor Malmö 1955 

BLEKINGSBORG 6 Per Albin Hanssons väg 56 HSB brf Blekingsborg HSB arkitektkontor Malmö 1955 

Kv Blekingsborg 1, från parken. Arkitekt: HSB 

arkitektkontor Malmö 1956. (Foto: MKm mars 2000) 

Kv Blekingsborg 6, höghus. Arkitekt: HSB 

arkitektkontor Malmö 1956. (Foto: MKm mars 2000) 


101

102 KULLADAL – PER ALBINS HEM 

—— 

—— 

 

—— 

—— 

e 

—— 

t 

u—— 

—— 

KULLADAL 

– PER ALBINS HEM 

Kringgärdat av småhus och motorväg ligger Per Albins hem som en liten, 

avskild enklav av flerbostadshus i stadsdelen Kulladal i södra Malmö. 

Per Albins hem präglas av en enhetlig och tidstypisk arkitektur med låga 

hus i gult tegel och höga plåtklädda hus. Husen är placerade kring en enplans 

butiksbyggnad med parkeringshus. Bebyggelsens ensartade utformning och 

strikta rätvinkliga gruppering – utan grönområde i mitten – avviker från 

tidigare områden och sätter i viss mån mönstret för den senare delen av 

1960-talet. 

Kulladal avgränsas i öster av Trelleborgsvägen och i söder av Inre Ringvägen. 

I väst ligger Gröndal och norr om Kulladal finns köpcentret Mobilia. 

Den huvudsakliga bostadsformen är enfamiljshus, varav en stor del utgörs 

av egnahem från tiden före 1940. Resterande bebyggelse utgörs mestadels 

av radhus. Det finns dock två områden med flerbostadshus inom Kulladal, 

Per Albins hem och Blekingsborg. 


t 

 

r2—2 

222 

˜22 

e22 

2 22 

€2 

u— 

— 

 

 

s— 

ƒ —— 

…˜——— 

p 

22222222 

g 

 

 

 

 

w 

r 

 

— 

 

— 

 

i—— 

ƒ„e„ƒwexxix 

2 2 2 2 2 ˜2 2 2 2 2 2 2 2 2 

ywf…hƒE 

wexxix 

ƒ„e„ƒE 

wexxix 

„2 

u———— 

u— 

q—— 

— 

…—— —— 

u— —— 

u— 

 

Namnet Per Albins hem är en hyllning till statsministern Per Albin Hansson 

vars födelsehem finns bevarat vid Per Albin Hanssons väg, ett stenkast från 

området. Området var i huvudsak obebyggt fram till 1960-talet. En del hus 

fanns dock och det vägnät som fanns utlagt hade gatunamn som Tjäder- och 

Hägergatan. 

w—— 

q——— 

ƒ—2 

q——— 

x—2 

 

ƒ— 

w——— 

p 

f——— 

r 

q ——„——— 

…˜— 

— 

u˜˜ 

—— 

q—— 

ƒ 

— 

— 

— 

p———— 

‚—— 

r —— 

22 

‚ —— 

v——— 

h—— 

ƒ——— 

ƒ— 

 

†ƒ„‚e 

ƒhi‚u…vve 

N 

p 

w—— 

i——— 

‚ 

i—— 

‚—— 

f—— 

ƒ—— 

u— 

e 

u— 

— 

i— 

 

 

†—— 

0 100 200 300 m 

SKALA 1:10 000 

‚— 

f 

f

Per Albins hem. Alla husen i området ritades av HSB 

arkitektkontor Malmö, 1964. (Foto: MKm mars 2000) 

Entré- och balkongfasad. (Foto: MKm aug 2000) 

Låghus, entréfasad mot öster. (Foto: MKm mars 2000) Kv Statsmannen, fasad mot söder och Kulladalsgatan. 


Entré, låghus. (Foto: MKm mars 2000) 

Per Albins hem mot norr från Kulladalsgatan. 


KULLADAL – PER ALBINS HEM 

103




Platsen hade så sent som i generalplanen 1956 avsetts att bebyggas med 

småhus i likhet med resten av Kulladal. Behovet av nya bostäder var dock 

större än beräknat och i en reviderad generalplan för Malmö från 1962 hade 

ytterligare stora områden reserverats för höghusbebyggelse, bland annat Per 

Albins hem. 

Stadsplanen för Per Albins hem fastställdes 1964. Den förespråkade en 

”utåtvänd” stadsplanelösning där bebyggelsen grupperades kring en butiksbyggnad 

med parkeringsgarage och omgavs av grönskande friytor för lek 

och rekreation. Det normala hade tidigare varit att bebyggelsen placerades 

runt en central grönyta. 

Den ”utåtvända” planen innebar också att området skulle nyttja redan 

etablerade konsumtions- och serviceinrättningar i Kulladal. På Per Albins 

hem skulle det enbart finnas en byggnad för närbutiker samt bilservice vid 

infarten. 

Bebyggelsen i området skulle omfatta tre- och åttavåningshus samt enplans 

radhus. Flerbostadshusen skulle omfatta cirka 750 lägenheter och det 

skulle finnas parkering för 1180 bilar. För att skapa en bilfri tillgänglighet 

lades en gång- och cykelväg runt området. 

Utgångspunkt för planen var att den intilliggande järnvägen mellan Malmö 

och Falsterbo planerades att läggas ner och att detta område skulle bli till 

parkmark samt att den intilliggande Trelleborgsvägen avsågs att byggas ut 

till motorväg. 

Invändningar mot planen kom både från den intilliggande Egnahemsföreningen 

som ansåg sig blivit lurad på en låg villabebyggelse och från Byggnadsstyrelsen 

som ansåg att husen ur bullersynpunkt var för höga för att 

läggas så nära den planerade motorvägen. Trots dessa invändningar fullföljdes 

den tänkta stadsplanen. Husen ritades och uppfördes 1964. 


Lägenheterna i området är anpassade till 1960-talets barnfamilj och utgörs 

därför till största delen av trerummare. Antalet tvåor och fyror är något 

mindre medan det endast finns ett fåtal ettor. Samtliga lägenheter är bostadsrätter. 

Per Albins Hem har ett högt kvarboende vilket ger en hög medelålder 

i området. 


Alla husen som ingår i Per Albins hem ritades 1964 av HSB arkitektkontor i 

Malmö. Byggherre var HSB genom de två bostadsrättsföreningarna Kulladal och 

Per Albins hem. Även butiksbyggnaden och garaget är utförda i samma regi. 

Trafik 

Per Albins hem har endast en tillfartsgata och utanför bebyggelsen finns grönområden. 

Platsen präglas av ett visst lugn men samtidigt är bilens närvaro 

ändå påtaglig. Områdets kärna utgörs av en stor garagebyggnad med 

parkeringsdäck. Dessutom står bilar parkerade längs hela Kulladalsgatan 

som går runt parkeringshuset. Grönskan dämpar visserligen ljudet från motorvägen 

i öster men dess närvaro är ändå märkbar. Genom en tunnel under 

motorvägen kan gående och cyklande nå Västra Söderkulla på andra sidan. 

Den tidigare servicestationen vid infarten har omvandlats till annan verksamhet. 

Allmänna kommunikationer saknas i direkt anslutning till Per Albins 

hem men finns inom gångavstånd på Per Albin Hanssons väg.

Höghus i kv Statsmannen. Arkitekt: HSB arkitektkontor 

Malmö, 1964. (Foto: MKm mars 2000) 

De höga husen i Per Albins hem hade ursprungligen 

fasader av lättbetongelement men de har alla fått nya 

fasader i plåt. (Foto: MKm jan 2002) 

Höghus med utsikt mot Heleneholm. (Foto: MKm aug 2000) Gård mellan höghus. (Foto: MKm aug 2000) 

Gavelfasader på höghus. 


Cykelväg mot 

Västra Söderkulla, 

under motorvägen. 

(Foto: MKm mars 

2000) 

Entréparti, höghus. 



Garage i kv 

Ombudsmannen. 

(Foto: MKm jan 

2002) 

105

Service 


Inne i själva Per Albins hem är servicenivån låg. Här finns endast en matvarubutik 

och en frisörsalong. Övrig service finns vid Per Albin Hanssons 

väg eller i köpcentret Mobilia norr om Kulladal. 


Per Albins hem bryter Kulldals låga profil med mestadels enfamiljshus. På 

ett för tiden helt typiskt sätt består bebyggelsen av åttavånings skivhus och 

trevånings lamellhus. I norr och söder reser sig de höga husen, och däremellan 

finns den lägre bebyggelsen. Husen har, till skillnad från områden som 

planerades omkring 1960, placerats i ett strikt mönster, vinkelrätt mot varandra 

och med minimala förskjutningar. Planen avviker också på så sätt att 

grönytorna placerats utanför området istället för i mitten, vilket tidigare var 

regel. Centralpunkten i området är ett torg med butikslänga och garage med 

parkeringsdäck. Genom att bilar och parkering har koncentrerats till det 

centrala garaget har gårdarna kunnat utnyttjas till en rik plantering med 

träd och annan grönska. Där finns också en stor uppsättning av lekredskap 

samt tennisbana och boulebana. 

De höga husen har fått nya fasader medan de låga har kvar sin tidstypiska 

utformning: enkla huskroppar med platta tak, fasader i gult tegel, den 

ena längsfasaden bestående av sammanhängande partier med indragna balkonger 

och däremellan tegelpartier. 

Per Albins hem har ett lugn och en avskildhet, nästan så att området 

känns otillgängligt, främst beroende på läget i staden och den enda möjliga 

tillfarten med bil via Per Albin Hanssons väg, vilken inte är att betrakta som 

en viktig genomfartsled. 

Höghusen 

De åtta våningar höga skivhusen står i två grupper med vardera tre hus. De står 

längst i norr och längst i söder och har placerats parallellt i nord-sydlig riktning, 

med en smärre förskjutning i sidled och med omkring 45 meters mellanrum. 

Fasaderna hade ursprungligen ljusgrå lättbetongelement men kläddes med 

plåt i slutet av 1990-talet på grund av fuktproblem. Den silverfärgade plåten 

har satts upp med olika mönster på de olika husen. Trots detta har plåtinklädnaden 

inte förtagit den arkitektoniska styrka som finns i de geometriskt 

enkla byggnadsvolymerna. 

Balkonger finns dels på gavlarna, dels i två grupper på ena längsfasaden. 

De har fronter av blå plåt. Vissa är inglasade. Ovanför de åtta bostadsvåningarna 

har huset ytterligare en våning med mindre fönster. Fasaden avslutas 

uppåt med en obruten taklinje och ett plant tak vilket ger husen en 

karaktär av skarpskuret block. 

Varje hus har tre trapphusen och varje trapphus har tre lägenheter per plan. 

Trapphusen är belägna vid fasaden med fönster, en något ovanlig lösning vid 

mitten av 1960-talet, då trapphusen oftare förlades mörkt i husens inre. Trapphuset 

är i bottenplan genomgående, vilket gör att husen varken får tydlig framsida 

eller baksida. Husen rymmer lägenheter på ett till fyra rum och kök. 

Låghusen 

De tre våningar höga lamellhusen har platt tak och fasader i gult tegel. Husen avslutas 

uppåt med en vit plåtsarg, vilket ger husen en markerad horisontalitet. Gavlarna 

har klätts in med plåt. Inklädnaden är individuellt utformad med olika mönster. 

Lamellhusen finns i två utformningar: de norra och östra har balkongsida 

mot Kulladalsgatan och entréer mot gårdssidan. På denna sida har de

också fönsterbröstningar i mosaik, en utsmyckning som ofta återkommer i 

Malmös arkitektur vid den här tiden. Entréerna till dessa hus har bevarade 

dörrar i teak och glas till skillnad från de i söder och väster som har fått sina 

utbytta mot små vindfång i glas och eloxerad aluminium. Dessa hus har sina 

mosaikbröstningar mot gatan medan både balkonger och entréer är vända 

in mot gården. Trapphusen är här markerade i fasaden med ”tegelgaller” 

framför fönstren. De sistnämnda husen rymmer enbart treor medan de i norr 

och öster även har tvåor. 

Torget med parkeringsdäcket 

Den rödbruna tegelbyggnaden som utgör områdets mittpunkt sträcker sig 

över hela kvarterets bredd. Verksamheten består år 2000 av en matvarubutik, 

en frisör och en lokal för HSB:s fastighetsskötare. En butikslokal står 

tom. I byggnadens västra gavel finns ingången till Kulladals dagcenter. 

Framför butikerna ligger det lilla torget. Detta avgränsas mot norr av en mur 

med bänkar och en relief av Per Albin Hansson, som gett namn åt området. 

Parkeringshuset är sammanbyggt med butiksbyggnaden och upptar resten 

av kvarteret. Genom markens lutning är garaget delvis under mark. 

Ovanpå garaget finns ett öppet asfalterat parkeringsdäck med uppfart från 

söder. Fasaderna har blå skivor med öppna partier för ljusinsläpp. Utnyttjandegraden 

av den övre parkeringen är låg. 


Framförallt skivhusen har genomgått radikala förändringar genom fasadbeklädnaden 

av plåt. Låghusen har här endast fått sina gavlar inklädda. Fönstren 

i hela området har bytts ut liksom balkongfronter. Entrédörrar är till en 

stor del bevarade medan skivhusens rostfria ståldörrar har ersatts med tämligen 

smäckra aluminiumdörrar. Någon förtätning har inte skett. 


OMBUDSMANNEN 1 Kulladalsgatan 7 HSB brf Per Albins hem HSB arkitektkontor Malmö 1965 

STATSMANNEN 1 Kulladalsgatan 4 HSB brf Per Albins hem HSB arkitektkontor Malmö 1964 








STATSMANNEN 4 Kulladalsgatan 20 HSB brf Kulladal HSB arkitektkontor Malmö 1964 






Torget i Per Albins hem. (Foto: MKm aug 2000) Butiker vid torget. (Foto: MKm aug 2000) 


107

108 LORENSBORG 

 

 

f 

 

r 

— 

r—— 

— 

f‚ihui‚x 

i˜— 

f 

€ 

LORENSBORG 

Lorensborg karakteriseras av kontrasten mellan höga och låga byggnader – 

även om de tre sextonvåningshusen dominerar stadsbilden. Lorensborg var 

det första riktigt storskaliga bostadsområdet i landet och kom att bli unikt i 

Malmö eftersom höga skivhus i fortsättningen enbart byggdes som enstaka 

solitärer. Storskaligheten kan sägas representera det sena 1950-talets 

stadsbyggande samtidigt som arkitekturen i ornamentik och omsorg om 

detaljer ansluter till decenniets förra del. När Lorensborg byggdes var 

grannskapstanken levande men den stora skalan gjorde att ett enda samlande 

centrum här ersattes med fem platsbildningar. Husen i Lorensborg hade från 

början en relativt varierad utformning – en omväxling som förstärkts av de 

förändringar som flera av husen genomgått. 

Lorensborg ligger i Malmös västra del och avgränsas i norr av John 

Ericssons väg och i söder av Stadiongatan. Genom Lorensborg sträcker 

sig Lorensborgsgatan och mot öster ansluter området till Stadionparken 

och Malmö Stadion. I väster finns Vendelsfridsparken och villaområdet 

Solbacken. 


w— 

†˜ 

 

f 

†v„ix 

 

r—— 

† 

† 

† 

 

— 

vsix 

 

ƒ˜— 

ƒ˜— 

 

†ixhivƒp‚sh 

v222222˜222222—22—2 

ƒ—— 

p———— 

Fram till mitten av 1950-talet var området obebyggd jordbruksmark med 

undantag av ett par lantgårdar, varav den ena fick ge namn åt det nya bostadsområdet. 

Gården Lorensborg var uppkallad efter jordbrukaren Nils Hanssons 

son Gustav Lorens, som levde fram till 1954. I samband med projekteringen 

av området revs gårdsbyggnaden, ett öde som även drabbade gårdarna 

Perstorp och Vendelsfrid. Den sistnämnda lever kvar i gatu- och 

kvartersnamnet Vendelsfrid. Falkmansgatan och Hallingsgatan uppkallades 

 

revvsxqƒE 

fy‚q 

h— r— 

r— —— 

† —— 

ux…„ƒ„y‚€ 

N 

x‰„y‚€ 

 

vy‚ixƒfy‚q 

ƒ 

ƒ— 

— 

SKALA 1:10 000 

u˜222 

0 100 200 300 m

Lorensborg från sydväst, 1964. (Foto: Malmö Stadsbyggnadskontor) 

De södra delarna av Lorensborg under uppförande, 

januari 1959. (Foto: Emy Norberg, Malmö 


Kv Lorensborg från Stadionparken, slutet av 1950-talet. 

(Foto: tillhör Bror Thornberg) 

LORENSBORG 

109


efter betydande rådmän i Malmö, då jorden ursprungligen var en magistratsvång. 

När Lorensborg var nybyggt kallades området även Stadionstaden. 



Stadsplanen för Lorensborg började projekteras 1954 och fastställdes 1956. Husens 

läge preciserades inte i planen utan endast hushöjder reglerades. Denna typ av 

stadsplan benämndes elastisk eftersom det under arbetets gång fanns möjligheter 

att ändra husens läge och form. Med planen följde dock en s k ”illustrationsplan”, 

vilken helt och hållet kom att följas. Den hade utformats i samarbete mellan 

stadsplanerarna Gunnar Lindman och Gabriel Winge och arkitekterna Thorsten 

Roos, Bror Thornberg, Fritz Jaenecke och Sten Samuelson. 

Bebyggelsen skulle variera mellan tre och sexton våningar. Bostadsområdet 

skulle enligt stadsplanen omfatta cirka 2 500 lägenheter, skola, barndaghem 

och en panncentral med tvätteri och fritidslokaler. Allehanda service 

och handel skulle finnas samlat kring torgbildningar. 

Stadsplanen, särskilt avseende hushöjderna, var inte helt okontroversiell 

och Byggnadsstyrelsen skrev i sitt utlåtande: ”en för svenska förhållanden i 

stort sett ny och oprövad form av bebyggelse , och Byggnadsstyrelsen hyser 

viss tveksamhet om dess lämplighet ur bland annat bostadssociala och allmänna 

trevnadssynpunkter”. Man beslöt dock att godkänna förslaget men 

med förbehållet att bebyggelsen skulle betraktas som ett experiment. 


1961 bodde över 8 000 människor i Lorensborg. Tio år senare hade invånarantalet 

sjunkit till drygt 6 500 och 1998 hade Lorensborg omkring 3 900 

invånare fördelade på de cirka 2 500 lägenheterna. Av dessa är 61% hyresrätter 

och 39% bostadsrätter. Den största kategorin av lägenheter utgörs av 

trerummare, följt av tvårummare. 


Endast två byggherrar, HSB och MKB, deltog i uppförandet av Lorensborgs 

bostadshus. Antalet arkitekter var något större. De arkitektkontor som var 

involverade var Thorsten Roos & Bror Thornberg, Fritz Jaenecke & Sten 

Samuelson, HSB arkitektkontor i Malmö samt Svenska Riksbyggens arkitektkontor 

i Stockholm. Lundaarkitekten Hans Westman ritade Lorensborgsskolan. 

Trafik 

Bilens ökade betydelse är påtaglig i stadsplanen för Lorensborg, inte enbart 

i trafikplaneringen utan även vad gäller service och parkering. Det planerades 

för 1 000 parkeringsplatser, varav 350 i varmgarage. Gatunätet utformades 

med säckgator med infart från Lorensborgsgatan. Separata parkeringsgator 

skiljer bostadsbebyggelsen från Lorensborgsgatan. Bilar kan även parkeras 

i underjordiska garage eller i några fall i husens bottenvåningar. 

Den allmänna kommunikationen till Lorensborg utgörs av bussar som 

passerar på såväl Lorensborgsgatan som de omgivande vägarna. 

Vid uppförandet av Lorensborg uppfördes tre bensinstationer med full 

service inom området. År 2000 finns två obemannade bensinmackar kvar. 

Service 

Lorensborg var ursprungligen väl tillgodosett med kommersiell service. I flera 

av husens bottenplan placerades lokaler som innehöll butiker och verksam-

Kvarteren Lorensborg och Hallingstorp från 

John Ericssons väg, juni 1959. 


Höghuset i kv Lorensborg, slutet av 

1950-talet. (Foto: tillhör Bror Thornberg) 

Höghuset i kv Lorensborg, slutet av 

1950-talet. Arkitekt: Roos & Thornberg, 

1956. (Foto: tillhör Bror Thornberg) 

Kv Nytorp från Lorensborgsgatan, slutet av 1950-talet. 


(Foto: Jaenecke & Samuelson) 

Kvarteren Lorensborg och Nytorp från Roskildevägen, 

juni 1959. (Foto: Emy Norberg, Malmö 


Pelare i bottenvåningen på höghuset i 

kv Lorensborg, ursprungligt utseende. 

(Foto: tillhör Bror Thornberg) 

LORENSBORG 

111


heter av skilda slag: livsmedelsbutiker, konditorier, frisörer, tobaksaffärer, 

blomsterhandel, klädaffärer, parfymeri, bokhandel, TV & radio-affär, systembolag, 

bank, post, läkarmottagning etc. Utbudet var brett och likt det 

man finner i stadskärnan. År 2000 är variationen och utbudet påtagligt mindre, 

men fortfarande finns det man dagligen kan tänkas behöva. 


Bebyggelsen i Lorensborg har en blandad karaktär, såväl avseende byggnadstyper, 

hushöjder som fasadutformning. Visserligen överväger enkla geometriska 

byggnadsvolymer, skivhus eller lamellhus, men variationen är stor till 

exempel avseende fasadmaterial. Denna variation har förstärks genom de 

förändringar som flera av husen genomgått. 

Lorensborg var ett av de första områden där betongelementteknik användes 

i stor skala, vilket avsatte tydliga spår i arkitekturen: i de högre husens 

fasadutformning lät arkitekterna elementtekniken komma till uttryck. I flera 

fall har detta försvunnit vid fasadförändringar. Den lägre bebyggelsen har 

fasader huvudsakligen i tegel. 

På östra sidan om Lorensborgsgatan ligger tre skivhus i sexton våningar 

vilka dominerar stadsbilden. De har placerats i en subtil båge för att förstärka 

gaturummet. Lorensborgsgatan delar området i två delar och bildar, 

tillsammans med de långa husfasaderna på ömse sidor, en ryggrad i nordsydlig 

riktning. 

Olika bebyggelsegrupper i området bildar olika slags rumsligheter i vilka 

de två intilliggande grönområdena från båda sidor flyter in. Mindre grupper 

av skivhus i åtta och nio våningar står parallellt, medan trevånings lamellhus 

bildar U-formade gårdar. 

Bebyggelsen på Lorensborg har en storskalighet som pekar framåt mot 

1960-talets byggande, samtidigt finns utsmyckningar i form av abstrakta 

mönster och en omsorgsfull utformning av till exempel entréer, något som är 

typiskt för 1950-talet. Flera av husen präglas av att stora fasadpartier – i 

vissa fall hela fasader – utgörs av sammankopplade balkonger. 

Del av kvarteret Lorensborg 

Höghuset längst i norr ritades 1956 av Thorsten Roos och Bror Thornberg 

och uppfördes av MKB. Det fick en fasad med heltäckande balkonger på 

längsfasaderna. Huset fick en markerad vertikalitet genom att vertikala stöd 

placerades utanpå balkongerna. Dessa fortsatte i de nedre våningarna i triangulära 

stöd av betong. För övrigt fick betongelementtekniken styra indelningen 

av fasaderna. Betongelementen hade en yta av frilagd ballast eller 

mörkbrun klinker. 

Huset genomgick år 2000 en genomgripande ombyggnad, utformad av 

det danska arkitektkontoret KHR. Den ursprungliga fasaden togs bort helt 

och hållet. Stora fasadytor glasades upp och de nya balkongerna fick fronter 

helt i glas. Ändringar skedde även interiört, främst för att förbättra brandsäkerheten. 

Den lägre delen i nio våningar fick redan under 1990-talet en ny 

fasad med skivmaterial över den ursprungliga betongelementfasaden. 

Kvarteret Nytorp 

Kvarteret Nytorp består av ett litet butikscentrum i ett plan, fyra lamellhus i 

fyra våningar samt ett bostadshus i sexton och nio våningar. Den högre bebyggelsen 

sluter kvarteret mot Lorensborgsgatan medan de lägre husen är 

placerade vinkelrätt mot de högre och den gård som bildas fortsätter in i 

Stadionparken. 

I början av 1950-talet hade Jaenecke & Samuelson i samarbete med Skån-

Lorensborg från John Ericssons väg. Närmast det 

ombyggda höghuset i kv Lorensborg. (Foto: TT 2000) 

Kv Lorensborg 3 från öster. Arkitekt: Roos & 

Thornberg, 1956. Det lägre huset fick ny fasadbeklädnad 

på 1990-talet. (Foto: MKm april 2000) 

Rest av gammal pilallé i kv Lorensborg. 

(Foto: MKm april 2000) 

Höghuset i kv Lorenborg under ombyggnad. 


Butiker vid torget i kvarteret Lorensborg. 


Kv Lorensborg 1. Arkitekt: HSB arkitektkontor Malmö, 

1956. Huset försågs 1983 med balkonger vilket det 

ursprungligen saknade. (Foto: MKm april 2000) 

LORENSBORG 

113


ska Cementgjuteriet utvecklat en teknik att bygga med betongelement. Syftet 

var att minska behovet av arbetskraft i byggandet. Ett experimenthus, 

”Allbetonghuset”, byggdes vid Rönneholmsparken med en fasad helt täckt 

med balkonger. På Lorensborg användes betongelementtekniken i full skala 

vilket också fick prägla utformningen av fasaderna i höghuset i kvarteret 

Nytorp. Sextonvåningshuset har kvar sitt ursprungliga utseende, trots att en 

fördjupning av balkongerna skedde under 1980-talet, medan delen i nio våningar 

har klätts med plåtkassetter. Balkongfasaden är också resultat av en 

estetik baserad på minimalism och upprepning. Medan de högre husen präglas 

av betongelementtekniken har de lägre fasader i gult tegel 

Lägenhetsstorlekarna varierar, mest förekommer tvåor och treor. Arkitekterna 

kom själva att förlägga sitt kontor till den översta våningen i höghuset. 

Del av kvarteret Knutstorp 

Bakom ryggraden av höghus längs Lorensborgsgatan är skalan något lägre. 

Längst i norr och söder ligger skivhus i åtta våningar, placerade vinkelrätt 

mot Stadiongatan respektive John Ericssons väg. Husen ritades av HSB arkitektkontor 

i Malmö år 1956 och samma hustyp finns förutom i kvarteret 

Knutstorp även i kvarteren Lorensborg och Hallingsborg. 

Husen har flacka papptäckta sadeltak och gult tegel i fasaderna. Bjälklag 

och väggar har markerats på längsfasaderna så att ett rutnätsmönster bildas. 

Husen saknade ursprungligen balkonger – något som vid den här tiden var 

mycket ovanligt – men alla har fått nya utanpåliggande balkonger, något 

som i väsentlig grad har förändrat husens utseende. 

Byggnadernas bottenvåningar är indragna och rymmer garage. Samtliga 

hus har utbytta och utbyggda entréer men i några hus har trapphusinteriören 

bevarats med effektfulla mosaiker. 

Vardera hus har två trappuppgångar och lägenheterna varierar i storlek 

från 1,5 rum och kokvrå till sex rum och kök. 

Lamellhus i kvarteret Vendelsfrid 

I kvarteret Vendelsfrid närmast väster om Lorensborgsgatan ligger långsträckta 

huskroppar i tre våningar med inredd vind. Några av husen är sammankopplade 

och de bildar två gårdar, kringbyggda på tre respektive fyra 

sidor. Gårdarna skiljs åt av Vendelsfridsgatan och en parkeringsplats. I huset 

söder om parkeringsplatsen finns butiker i bottenvåningen. 

Husen i den norra delen ritades av Thorsten Roos och Bror Thornberg, 

1956. Byggherre var MKB. 

Husen har pulpettak och fasader med rött tegel och indragna balkonger. 

Ovanför entréerna finns konkava, plåtinklädda, burspråk vars säregna form 

ger husen dess karaktär. De ursprungliga entrédörrarna av trä är bevarade. 

På balkongsidan har husen dekorativa bröstningar i mönstrad betong. 

Husen i den södra delen av kvarteren ritades av Svenska Riksbyggens 

arkitektkontor och uppfördes av MKB. De har gult tegel i fasaden och putsade 

fönsterbröstningar på entréfasaden. Även dessa hus har originaldörrar 

bevarade i entréerna. 

Storleken på lägenheterna varierar men två och tre rum och kök dominerar. 

Skivhus i kvarteret Vendelsfrid 

Längst in i kvarteret Vendelsfrid, ut mot Vendelsfridsparken, ligger fyra 

skivhus i åtta våningar. Byggnaderna är ritade 1956–58 av Svenska Riksbyggens 

arkitektkontor. De ligger parallellt på rad utan förskjutningar och 

med omkring 60 meters mellanrum. 

Husen hade ursprungligen fasader i eternit och helt indragna balkonger

Kv Nytorp 2, fasad mot norr och Hallingsgatan. 



Kv Nytorp 1, butiker mot Lorensborgsgatan. Arkitekt: 

Jaenecke & Samuelson, 1958. (Foto: MKm april 2000) 

Kv Nytorp 2 från gårdssidan. (Foto: MKm april 2000) 

Kv Nytorp 2. (Foto: MKm april 2000) 

Parkeringsgata och bensinmack. (Foto: TT 2000) Kv Nytorp från söder. (Foto: TT 2000) 

LORENSBORG 

115


men omgestaltades 1989. Husen fick då större balkonger och fasader i beigerosa 

puts. 

Bottenvåningarna rymmer tvättstugor, kontor, samlingslokaler (varav de 

flesta står tomma år 2000), och i en av byggnaderna finns även en kyrkolokal. 

Varje hus har tre trappuppgångar med fyra lägenheter per plan. Storleken på 

lägenheterna utgörs främst av två och tre rum och kök. 

Lorensborgsskolan 

I kvarteret Lorensborg ligger bostadsområdets skola. Institutionen består av 

fyra olika byggnadskroppar, varav en är en barack tillkommen under slutet 

av 1990-talet. Skolan ritades kring 1960 av Hans Westman. Fasaderna var 

ursprungligen i gult tegel, och husen hade motfalls- och pulpettak. Huskropparna 

placerades fritt kring en skolgård. 

I slutet av 1990-talet genomgick skolan en radikal ombyggnad då 

ytterväggarna slammades i rött, gult, blått och vitt och motfallstaken ersattes 

med sadeltak. Arkitekt för ombyggnaden var BM Matsson arkitektkontor. 

I samband med ombyggnaden tillkom en ny entré. 

Skolans utemiljö förnyades samtidigt som skolbyggnaderna bland annat 

med en nedsänkning med sittplatser. 

Panncentralen 

I utkanten av Lorensborgsområdet, intill villaområdet Solbacken, ligger en 

panncentral. Byggnaden innehöll ursprungligen även fritidslokaler och ett 

tvätteri. 

Byggnaden har ett motfallstak med en högre och en lägre del. Husets 

murverk är indelat med vertikala och horisontella band med fyllning i rött 

tegel och glasblock. Både från söder och norr finns nedfarter för bilar till 

källaren. På husets entrésida finns en lastbrygga och trappor upp till de olika 

verksamheterna. 

Verksamheterna i byggnaden var år 2000 småföretag, pizzeria samt kultur- 

och fritidslokal. 

Huset ger ett något förfallet intryck, särskilt baksidan där till exempel 

armeringsjärnen i spiraltrappann skymtar fram. På baksidan och vid lastbryggan 

på husets framsida finns fortfarande originaldörrar kvar. Deras utformning 

är identisk med entrédörrarna till butiker och trapphus i kvarteret 

Vendelsfrid. 

Panncentralen ritades 1956 av Svenska Riksbyggens arkitektkontor i Stockholm. 

Stadionparken och Vendelsfridsparken 

Lorensborgsområdet är rikt på grönytor, vilka griper in från områdets två 

baksidor, det vill säga från Vendelsfridsparken i väster och Stadionparken i 

öster. Tanken var att de stora grönområdena skulle smälta samman med 

bostadsområdets grönytor. De gröna rummen mellan skivhusen i kvarteret 

Vendelsfrid kan ses som en fortsättning på den intilliggande parken med 

endast en cykelstig emellan, och grönskan från de U-formade gårdarna på 

andra sidan Lorensborgsgatan flyter in i det intilliggande parklandskapet. 

Enstaka bostadsrättsföreningar har dock valt att bryta det gröna flödet genom 

att omgärda sin del med staket och plank. Likaså avgränsas skolans 

domäner med ett staket ut mot Stadionområdet.

Kv Vendelsfrid från Vendelfridsgatan. 


Sydöstra hörnet av kv Vendelsfrid 7 från Lorensborgsgatan. 

Arkitekt: Svenska Riksbyggens arkitektkontor Stockholm, 

1957. (Foto: MKm april 2000) 

Panncentral m m i kv Vendelsfrid 9. Arkitekt: Svenska 

Riksbyggens arkitektkontor Stockholm, 1956. 


Kv Vendelsfrid 6. Arkitekt: Svenska Riksbyggens 

arkitektkontor Stockholm, 1958. (Foto: MKm april 2000) 

Kv Vendelfrid 2 mot Lorensborgsgatan. Arkitekt: 

Roos & Thornberg, 1956. (Foto: MKm april 2000) 

Butikslänga i kv Vendelfrid 7. (Foto: MKm april 2000) 

LORENSBORG 

117


Platsbildningar 

Lorensborg har flera små platser med handel och serviceutbud. I anslutning 

till de tre sextonvåningshusen finns någon typ av torg- eller platsbildning. I 

kvarteret Lorensborg bildas ett torg i hörnet av kvarteret. I norr sluts torgrummet 

av en fristående, enplans butikslänga där Systembolaget ligger. I 

fonden av torget är butiker inrymda bottenplanet på ett av skivhusen. Här 

finns diverse verksamheter som köttaffär, frisör och restaurang. Mot söder 

ligger en enplansbyggnad förbunden med det intilliggande sextonvåningshuset 

och i dess bottenplan, som nås genom en passage, fortsätter butikerna. 

Mitt på torget finns en fontän med mosaikmotiv på botten med en tillhörande 

skulptur av en glad lax som är på väg ner i vattnet. 

I kvarteret Nytorp finns en enplansbyggnad med ett inomhustorg. Fasaden har 

blå glaserade klinkers och markerad betongkonstruktion. Här finns post, några få 

butiker och en restaurang, vilken liksom blomsterbutiken kan nås utifrån. Från 

inomhustorget når man även hobby- och samlingslokaler i husets källarplan. 


Flera av husen i Lorensborg har genomgått stora fasadförändringar. Särskilt påtaglig 

är den genomgripande ombyggnaden av höghuset närmast John Ericssons väg. 

Höghuset i mitten har visserligen också fått ny fasad, men i detta fall genomfördes 

den på ett sådant sätt att husets karaktär inte förändrades. Balkongerna 

fördjupades men fronterna fick samma utformning som tidigare. 

Flera andra hus i Lorensborg har fått nya fasadutformningar och för övrigt 

består förändringarna främst i nya eller inglasade balkonger. 

De lägre husen har till stor del fått behålla sina ursprungliga utseenden. 

Till några få har det byggts nya soprum vid entréerna. 


HALLINGSBORG 1 Dammfrivägen 52 HSB brf Åsunden HSB arkitektkontor Malmö 1957 



HALLINGSBORG 1 Hallingsgatan 7 HSB brf Åsunden HSB arkitektkontor Malmö 1955 

HALLINGSBORG 1 Lorensborgsgatan 3–5 HSB brf Åsunden HSB arkitektkontor Malmö 1956 

KNUTSTORP 1 Lorensborgsgatan 12 HSB brf Järven HSB arkitektkontor Malmö 1957 

KNUTSTORP 2 Vendelsfridsgatan 2 HSB brf Stenmården HSB arkitektkontor Malmö 1957 

KNUTSTORP 2 Vendelsfridsgatan 4 HSB brf Stenmården HSB arkitektkontor Malmö 1957 

KNUTSTORP 3 Stadiongatan 49 HSB brf Stenmården HSB arkitektkontor Malmö 1956 



KNUTSTORP 6 Lorensborgsgatan 14 HSB brf Järven HSB arkitektkontor Malmö 1955 

LIEN 1 Vilebovägen 25 Malmö stads elverk Hans Westman 1958 

LORENSBORG 1 Falkmansgatan 1 HSB brf Roxen HSB arkitektkontor Malmö 1957 




LORENSBORG 2 Lorensborgsskolan Malmö stad Hans Westman 1960 

LORENSBORG 2 Lorensborgsskolan Malmö stad BM Matsson arkitektkontor (ombyggnad) 1996 

LORENSBORG 3 Lorensborgsgatan 4 MKB Thorsten Roos & Bror Thornberg 1956 

NYTORP 1 Hallingsgatan 6 MKB Fritz Jaenecke & Sten Samuelson 1957 

NYTORP 1 Lorensborgsgatan 8 MKB Fritz Jaenecke & Sten Samuelson 1958 

NYTORP 1 Vendelsfridsgatan 5 MKB Fritz Jaenecke & Sten Samuelson 1957 





VENDELSFRID 2 Dammfrivägen 58 MKB Thorsten Roos & Bror Thornberg 1956 

VENDELSFRID 2 Hallingsgatan 8 MKB Thorsten Roos & Bror Thornberg 1956 

VENDELSFRID 2 Lorensborgsgatan 11 MKB Thorsten Roos & Bror Thornberg 1956 

VENDELSFRID 2 Vendeslfridsgatan 11 MKB Thorsten Roos & Bror Thornberg 1956 

VENDELSFRID 4 Dammfrivägen 63 MKB Svenska Riksbyggens arkitektkontor Sthlm 1956 

VENDELSFRID 5 Vendelsfridsgatan12 MKB Svenska Riksbyggens arkitektkontor Sthlm 1957 

VENDELSFRID 5 Vendelsfridsgatan13 MKB Svenska Riksbyggens arkitektkontor Sthlm 1957 

VENDELSFRID 6 Stadiongatan 61 MKB Svenska Riksbyggens arkitektkontor Sthlm 1958 

VENDELSFRID 7 Lorensborgsgatan 13 MKB Svenska Riksbyggens arkitektkontor Sthlm 1958 

VENDELSFRID 7 Stadiongatan 57–59 MKB Svenska Riksbyggens arkitektkontor Sthlm 1957 

VENDELSFRID 7 Vendelsfridsgatan 10 MKB Svenska Riksbyggens arkitektkontor Sthlm 1957 

VENDELSFRID 9 Dammfrigatan 61 MKB Svenska Riksbyggens arkitektkontor Sthlm 1956

Kv Knutstorp 1. Arkitekt: Svenska Riksbyggens 

arkitektkontor, 1957. På 1980-talet fick fasaden ny 

färgsättning och inglasade balkonger. (Foto: TT 2000) 

Kv Hallingsborg 1. Arkitekt: HSB arkitektkontor Malmö, 

1956. (Foto: MKm april 2000) 

Kv Knutstorp 2, Vendelsfridsgatan 2–4, gårdssidan. 



Kv Hallingsborg 1 från Dammfrivägen. 


Kiosk vid Lorensborgsgatan. (Foto: MKm april 2000) Lorensborgsskolan. Ursprungligen ritad av Hans 

Westman, 1960. Om- och tillbyggd 1996, arkitekt: 

BM Matsson arkitektkontor. (Foto: MKm april 2000) 

LORENSBORG 

119

120 NYDALA 

‚ 

—— 

—— 

‚—— 

ƒ—— 

u— 

u— 

— 

NYDALA 

— 

i— 

 

 

Nydala har en tidstypisk utformning såväl avseende stadsplan som husfasader. 

Området är uppbyggt som en grannskapsenhet med bebyggelsen grupperad 

kring en central grönyta. Bebyggelsen består huvudsakligen av lamellhus i 

tre eller fyra våningar och högre hus i åtta våningar. De högre husen har 

placerats närmast parken. I enlighet med grannskapsidealen finns såväl skola 

som ett torg med kommersiellt utbud inom området. Vid torget ligger på 

tidsenligt sätt ett trettonvåningshus som ett utropstecken. 

Nydala ligger i Malmös södra del. Området avgränsas i norr och öster av 

Eriksfältsvägen, i söder av Professorsgatan och i väster av Munkhättegatan 

och Nydalastigen. 


—— 

e——— 

†——— 

‚——— 

e—— 

i——— 

f ——— 

v——— 

f——— 

r——— 

‚ 

— 

x—— 

Nydala var fram till början av 1960-talet en del av Fosies jordbruksmark. 

Stadsdelen Fosie utgjorde tidigare en del av byn Hindbys ägor och inkorporerades 

i Malmö stad 1931. Här låg två gårdar, Nydala och Helenetorp, 

vilka köptes upp av Malmö Stad inför byggandet av flerbostadshus. I väster 

fanns redan småhusbebyggelse från 1920-talet, som under 1960-talet kompletterades 

med radhus. 

Liksom de flesta bostadsområden som tillkom under 1900-talet fick 

Nydala alltså sitt namn efter en gård på platsen. Ägaren, slaktarmästaren 

Lars Jönssons änka, Emma flyttade 1908 från Emmydal i Mellersta Förstaden 

till en ny egendom som därav fick namnet Nydala. 



h 

 

— 

— 

— 

x—— 

€— 

 

‚ 

i22222222222—22—2 

viu„y‚x 

ewex…ixƒix 

€ 

 

v 

— 

0 100 200 300 m 

SKALA 1:10 000 

Malmö Stad köpte in markområdet 1956 och två år senare utformades en 

stadsplan för Nydala. Den omfattade även det intilliggande Hermodsdal, 

v 

r 

r 

— 

e 

‚— 

eht…xuE 

„ix 

€—— 

N 

—— ƒ 

x—— 

 

u—— 

e 

x‰heve 

e 

 

€‚ypiƒƒy‚x 

ri‚wyhƒhev 

2 

 

ui‚E 

†ixix 

evwrq 

x—— 

e 

 

e 

weqsƒ„i‚x 

r—— 

x—— 

ƒ— 

s— 

†— 

ƒ 

q

Nydala under byggnad, från söder. (Foto: Malmö Stadsbyggnadskontor) 

Nydalatorget, 1961. (Foto: MKB) Nydala från nordost, Eriksfältsgatan. 1961. 

(Foto: MKB) 

Höghusen vid Nydalaparken under uppförande. 

(Foto: MKB) 

Hus vid Nydalatorget, början av 1960-talet. 

(Foto: MKB) 

NYDALA 

121

122 NYDALA 

men trots den gemensamma planen skiljdes de två områdena åt som självförsörjande 

enheter i fråga om service och handel. 

Nydala skulle omfatta flerbostadsbebyggelse med fyra- och åttavåningshus 

grupperade kring ett centralt grönområde. De höga skivhusen skulle 

utgöra kantbebyggelse för grönytan. Områdets bebyggelse skulle struktureras 

som gårdsbildningar, vilka växelvis bildade parkeringsgårdar, och lekoch 

rekreationsgårdar. 

Nydalaparken skulle genom en cykel- och gångväg förbindas med grönområden 

i de intilliggande bostadsområdena Hermodsdal och Almhög. Söder 

om Nydalaparken var en skola planerad. Intill denna låg Nydalagårdens bevarade 

mangårdsbyggnad vilken avsågs att användas för ungdomsverksamhet. 

Denna revs dock då den ansågs vara i för dåligt skick. Områdets service 

skulle koncentreras till ett torg accentuerat av ett tretton våningar högt hus. 

I stadsplanen för Nydala ingick även området mellan Munkhättegatan och 

Eriksfält som skulle bebyggas med friliggande eller sammanbyggda småhus. 

Mot stadsplanen restes invändningar mot att fyravåningshusen skulle få 

uppföras utan hiss. Hiss ansågs alltför kostsamt och planen godkändes med 

motiveringen att bottenvåningen låg i markplan. 


Nydala omfattar 2 836 bostäder varav 87 i småhus. Området är jämfört 

med andra områden tättbebyggt med ett stort antal invånare per hektar mark. 

Storleken på lägenheterna är främst två- och trerummare. Drygt hälften av 

lägenheterna upplåts som hyresrätter medan resten är bostadsrätter. 


I Nydala finns flera olika arkitekter och byggherrar representerade. Här finns 

både bostadsrättsföreningar inom Svenska Riksbyggen och HSB samt hyreshus 

uppförda av både det kommunala bostadsbolaget MKB och av privata 

fastighetsägare. Husen i området är ritade av arkitekter som Axel Carlsson, 

Bror Thornberg, Göran Stendahl & Bengt Serwe samt av Svenska Riksbyggen 

och HSB arkitektkontor i Malmö. 

Trafik 

Nydala är uppbyggt efter trafikseparerande principer med korta säckgator 

som tillfarter. Dessa leder till parkeringsgårdar framför eller mellan husen. 

På ett par platser i området finns underjordiska garage men i övrigt sker 

parkering i markplan på parkeringsgårdarna och längs säckgatorna. Det finns 

inga servicestationer för bilen inom området. 

Snirklande genom området löper Nydalastigen, en kombinerad gång- och 

cykelstig som förbinder Nydala med Almhög och Hermodsdal. På denna går 

ett eltåget som är ett allmänt kommunikationsmedel mellan bostadsområdena. 

Service 

Servicen är koncentrerad till Nydalatorget som ligger centralt i områdets 

norra del. Här finns, sommaren 2000, diverse butiker samt apotek, systembolag, 

post och bank. Servicen innefattar även ett konditori, en pizzeria och 

en mötesplats inom EU-projektet Urban. På torget bedrivs också torghandel 

i en liten skala, med både grönsaker och kläder till försäljning. 

Ute i området finns inga butiker utan enbart mindre verksamheter i 

källarlokaler, till exempel skomakeri.

Nydalatorget. Utsmyckningen på väggen kallas 

”Mytologisk strid” av Bertil Gadö. (Foto: Emy Norberg, 

1966. Malmö Stadsbyggnadskontor) 

Kv Adjunkten 1. Arkitekt: Serwe & Stendahl, 1961. 


Kv Lektorn 1, gård. Arkitekt: HSB arkitektkontor 

Malmö, 1961. (Foto: MKm juli 2000) 

Studentbostadshuset på Nydala. Arkitekt: Bengt Edman. 

(Foto Emy Norberg, 1966. Malmö Stadsbyggnadskontor) 

Kv Adjunkten 1, låghus. Arkitekt: Axel Carlsson, 1961. 

Tegelbelagda tak var relativt ovanligt på flerbostadshus 

vid den här tiden. (Foto: MKm juli 2000) 

Kv Lektorn 4 från Nydalaparken. Arkitekt: HSB 

arkitektkontor Malmö, 1961. (Foto: MKm juli 2000) 

NYDALA 

123

124 NYDALA 


Nydala har en relativt blandad bebyggelse, där olika byggherrar och arkitekter 

satt sin prägel på de olika delarna. Området präglas dock av tegelfasaderna, 

där det gula teglet dominerar. Husen består främst av lamellhus i tre 

eller fyra våningar eller åttavåningshus. Den lägre bebyggelsen omgärdar de 

högre husen vilka bildar en inre krans kring Nydalaparken. Nydalatorget 

markeras på tidstypiskt maner av ett skivhus i tretton våningar. 

Bebyggelsen är grupperad så att området sluts mot de trafikerade vägarna, 

Eriksfältsgatan och Munkhättegatan. I det inre öppnar sig gårdarna mot 

Nydalaparken. Trots den genomtänkta trafiksepareringen i området är bilens 

närvaro påtaglig genom de stora parkeringsytor som ligger på varannan gård. 

Runt om i Nydala har stora ansträngningar lagts på utsmyckning i form 

av blomsterarrangemang och skulpturer. I MKB:s del av området har skyltar 

målats med blomstermotiv och garagenedfarterna med bilmotiv. 

Del av kvarteren Lektorn och Adjunkten 

Omdelbart norr om Nydalaparken ligger fyra åttavåningshus med gavlarna vända 

mot parken. De har flacka, valmade sadeltak och fasader i räfflat gult tegel. 

Husen har två trapphus med fem lägenheter per trapplan där en enrummare 

blir enkelsidig. Planlösningen ger husen en förskjuten byggnadskropp. 

De på tidstypiskt sätt indragna balkongerna har till stor del glasats in och 

fått nya fronter. På två av husen har de även byggts ut. Även fönster och 

entréer har bytts ut. 

De två byggnaderna i kvarteret Lektorn är ritade av HSB arkitektkontor 

Malmö, 1961, medan de två i kvarteret Adjunkten är ritade av Axel Carlsson 

för MKB samma år. 

Lamellhus i kvarteret Lektorn 

I nordvästra hörnet av kvarteret Lektorn ligger långsträckta lamellhus i fyra 

våningar. Husen är ritade av HSB:s arkitektkontor 1961. 

De är uppförda i gult tegel och har flacka papptäckta sadeltak. Husen 

karakteriseras av att entréer och trapphus markeras med omfattningar i vit 

mosaik och bröstningar i brunt eller turkosfärgat glas. Denna dekor förekommer 

även på husens gavlar. 

Kvarteret Lektorn har en påkostad utemiljö med skulpturer, lekmiljöer 

och planteringar. Trots att en upprustning skedde i början av 1990-talet har 

äldre växtmaterial fått stå kvar. 

Kvarteret Amanuensen 

Söder om Nydalaparken ligger kvarteret Amanuensen som omfattar tre låghus 

och tre höghus. Husen är ritade1961–62 av Svenska Riksbyggens arkitektkontor 

och uppfördes av bostadsrättsföreningar inom Svenska Riksbyggen. 

Husen har gult borstat tegel i fasaderna och pulpettak. Höghusen har 

endast balkonger mot väster och på entréfasaderna mot öster har fönstren 

grupperats i korta fönsterband vilket ger husen deras karaktär. Från öster 

upplevs husen som enkla geometriska volymer medan västfasaderna domineras 

av de numera inglasade och utbyggda balkongpartierna. På gavlarna 

finns röda och gröna fönsterbröstningar av skivmaterial, en färgsättning som 

på höghusen återkommer som foder mellan fönstren. I övrigt är husens fönster 

och dörrar originalutförande.

Kv Lektorn 6. Arkitekt: HSB arkitektkontor Malmö, 

1961. (Foto: MKm juli 2000) 

Kv Amanuensen 3. Arkitekt: Svenska Riksbyggens 

arkitektkontor Malmö, 1961. Balkongerna utvidgades och 

glasades in 1995. (Foto: MKm juli 2000) 

Kv Professorn 2. Arkitekt: Svenska Riksbyggens 

arkitektkontor, 1960. Bakom fyravåningshusen skymtar 

de högre husen med förskjutna takfall. 


Fyllningar av turkosfärgade skivor bildar accenter i 

den gula tegelmuren. Kv Lektorn 6. (Foto: MKm juli 

2000) 

Fönsterband på fasad mot öster i kv Amanuensen 3. 


Kv Professorn 1. Arkitekt: Svenska Riksbyggens 

arkitektkontor, 1960. (Foto: MKm maj 2000) 

NYDALA 

125

126 NYDALA 

Del av kvarteret Professorn 

Närmast Nydalaparken i kvarteret Professorns norra del ligger tre skivhus i åtta 

våningar. Husen är ritade 1960 av Svenska Riksbyggen och byggda i deras regi. 

De tre husen karakteriseras av de förskjutna takfallen. Husen har fasader 

i gult tegel medan gavlarna har tilläggsisolerats och klätts med aprikosfärgad 

korrugerad plåt. Västfasaderna domineras främst av stora utbyggda och 

inglasade balkonger med ramar av aluminium i rött och fält i ljust grönt. På 

fasaderna mot öster har balkongpartier tillkommit. Gårdarna mellan husen 

är lummigt gröna och har även små skulpturer. 

Studenthuset i kvarteret Lektorn 

Ut mot Munkhättegatan ligger ett hus som med sin arkitektur kraftigt avviker 

från resten av bebyggelsen i Nydala. Huset uppfördes som studentbostäder 

1965 av Akademiska Föreningen i Lund för studerande på den närbelägna 

lärarhögskolan. Husets arkitekt var Bengt Edman, som även har ritat 

Akademiska Föreningens studentbostadsområden Sparta och Vildanden i 

Lund, samt studenthuset Pireus invid stadionområdet i Malmö (numera hotell 

Ibis). Studenthuset har genomgått relativt omfattande förändringar, särskilt 

åt Munkhättegatan men är ändå ett tydligt exempel på Edmans brutalistiska 

arkitektur. 

Det fyra våningar höga loftgångshuset är uppfört i betong och mörkt 

brunrött tegel. Gatufasaden täcks av loftgångar och trappor med ett hisstorn 

i ljust gråmålad betong som centralpunkt. Räckena på såväl trappor som 

loftgångar har vid ombyggnad fått en kraftig röd färg som blir en markant 

accent. 

För att minska insynen i lägenheterna har tegelpartier i fasaden dragits ut 

intill fönstren. Lägenheterna är alla trerummare med en öppen planlösning 

mellan allrum och kök. 

Mot parken utgörs fasaden av en tegelskiva med öppningar innanför vilka 

balkongerna ligger som små loggior. 

Genom husets källarplan går en passage. Här ligger några lokaler som 

ursprungligen var avsedda som gillestuga och hobbyrum, men som med tiden 

har ändrat funktion. Under en period inrymdes här en bokhandel. Passagen 

nås från husets framsida via ramper medan den på baksidan öppnar 

upp sig i form av en terrassering mot Nydalaparken. Som kontrast till den 

råa betongen är såväl ramp som terrassering belagd med en stensättning av 

gatsten, vilken fortsätter ut genom gångstigen mot Munkhättegatan. 

Nydalaskolan 

Mitt i Nydalaområdet ligger Nydalaskolan. Skolan omfattar fem friliggande 

byggnader i en och två våningar med olika funktioner. Skolan ritades 1963 

av Bror Thornberg. Den genomgick en omfattande ombyggnad 1993, utförd 

av BM Matsson arkitektkontor. 

Husen präglas av gult fasadtegel, gröna tak och fönstersnickerier. 

Skolans utemiljö är till stor del asfalterad, men tanken är att barnen ska 

nyttja den intilliggande Nydalaparken och dess bollplan. Mindre lekanläggningar 

finns dock inom skolgården liksom en stor skulptur av en gås. 

Fritidshem och daghem 

Nydalaområdets fritidsgård och ett daghem ligger i Nydalaparkens östra 

del. Två röda tegelbyggnader skapar genom vinklade huskroppar var sitt 

hörn en rumsbildning. Fritidsgården har en omväxlande arkitektur med va-

Kv Lektorn 5, studenthuset. Arkitekt: Bengt Edman 

1965. Ombyggnad av bl a loftgångar och trappor, 

1992, arkitekt: Sydark. (Foto: TT 2000) 

Nydalaskolan. Arkitekt: Bror Thornberg, 1963. 

Ombyggnad 1993: BM Matsson arkitektkontor. 


Fritidsgård i kv Nydala vid Nydalaparken. 

Arkitekt: Clas Almquist, 1964. (Foto: MKm juli 2000) 

Kv Lektorn 5, fasad mot Nydalaparken. 


Nydalaskolan från Kollegiegatan. (Foto: MKm juli 2000) 

Kv Magistern 4. Arkitekt: Axel Carlsson, 1960. 


NYDALA 

127

128 NYDALA 

rierande våningshöjder, fasadpartier i eternit, fönsterbröstningar i mosaik 

samt både sadel- och pulpettak medan daghemmet är en enklare enplansbyggnad 

med flackt sadeltak och enhetligt fasadmaterial. Den egentligen gemensamma 

gården är delad genom att daghemmet omgärdas av staket och 

buskage, vilket gör den till en mer avskild enhet. Daghemmets område sträcker 

sig med sina lekredskap en bit in i Nydalaparken. Byggnaderna är ritade 

1964 av Clas Almquist. 

Nydalatorget 

Nydalatorget, områdets kommersiella centrum, ligger i den norra delen, mellan 

parken och Eriksfältsgatan. Torget domineras av de omgivande höga husen. 

Platsen markeras i stadsbilden av det tretton våningar höga skivhuset. Detta har 

likadan fasadutformning som de två närbelägna skivhusen, det vill säga gult 

tegel med markerade bjälklag i betong vilket ger husen en viss horisontalitet. I 

husens bottenvåningar skjuter en butiksdel ut. En enplans butikslänga utgör en 

något förskjuten förlängning av skivhuset väster om torget. 

Torgrummet präglas i viss mån av en cykelbana som löper över platsen 

och fortsätter ner under Eriksfältsgatan. Platsen är för övrigt belagd med ett 

rutmönster av gatsten i olika kulörer. 


ADJUNKTEN 1 Adjunktsgatan 2 MKB Bengt Serwe & Göran Stendahl 1961 

ADJUNKTEN 1 Adjunktsgatan 3 MKB Axel Carlsson 1961 

ADJUNKTEN 1 Adjunktsgatan 4 MKB Bengt Serwe & Göran Stendahl 1961 

ADJUNKTEN 1 Eriksfältsgatan 65 MKB Axel Carlsson 1961 

ADJUNKTEN 1 Eriksfältsgatan 67 MKB Axel Carlsson 1961 

ADJUNKTEN 1 Lektorsgatan 4 MKB Axel Carlsson 1961 

ADJUNKTEN 1 Lektorsgatan 6 MKB Axel Carlsson 1961 

AMANUENSEN 2 Humanistgatan 2 Riksbyggen brf Malmöhus 12 Svenska Riksbyggens arkitektkontor Malmö 1962 

AMANUENSEN 2 Munkhättegatan 36 Riksbyggen brf Malmöhus 12 Svenska Riksbyggens arkitektkontor Malmö 1962 





LEKTORN 1 Eriksfältsgatan 61–63 HSB brf Nydala HSB arkitektkontor Malmö 1961 

LEKTORN 1 Munkhättegatan 59 HSB brf Nydala HSB arkitektkontor Malmö 1961 

LEKTORN 2 Lektorsgången 3–5 HSB brf Nydala HSB arkitektkontor Malmö 1961 

LEKTORN 3 Lektorsgången 5 HSB brf Nydala HSB arkitektkontor Malmö 1961 


LEKTORN 5 Munkhättegatan 32 Akademiska Föreningen, Lund Bengt Edman, Lund 1965 


MAGISTERN 4 Eriksfältsgatan 73 MKB Axel Carlsson 1960 

MAGISTERN 4 Eriksfältsgatan 73 MKB Svenivar Ekstrand 1960 



MAGISTERN 5 Eriksfältsgatan 71 MKB Göran Stendahl, Bengt Serwe 1960 

MAGISTERN 6 Eriksfältsgatan 77 MKB Svenska Riksbyggens arkitektkontor Malmö 1960 



NYDALA 1 Helenetorpsgatan 3 Malmö Stad Clas Almquist 1964 

PROFESSORN 1 Eriksfältsgatan 83 Riksbyggen brf Malmöhus 11 Svenska Riksbyggens arkitektkontor Malmö 1960 

PROFESSORN 1 Eriksfältsgatan 85 Riksbyggen brf Malmöhus 11 Svenska Riksbyggens arkitektkontor Malmö 1960 

PROFESSORN 1 Kollegiegatan 1 Riksbyggen brf Malmöhus 11 Svenska Riksbyggens arkitektkontor Malmö 1960 





PROFESSORN 3 Nydalaskolan Malmö Stad Bror Thornberg 1963 

PROFESSORN 4 Kollegiegatan 6 Malmö Samverkande Byggmästare Thorsten Roos 1960 

PROFESSORN 5 Kollegiegatan 4 Malmö Samverkande Byggmästare Thorsten Roos 1960 

PROFESSORN 6 kollegiegatan 2 Malmö Samverkande Byggmästare Thorsten Roos 1960 

PROFESSORN 7 Eriksfältsgatan 91 Malmö Samverkande Byggmästare Thorsten Roos 1960 

PROFESSORN 7 Eriksfältsgatan 93 Malmö Samverkande Byggmästare Thorsten Roos 1963 

PROFESSORN 8 Professorsgatan 1 Byggnads AB Malmsjö och Persson Thorsten Roos 1963 

PROFESSORN 8 Professorsgatan 3 Byggnads AB Malmsjö och Persson Thorsten Roos 1963 

PROFESSORN 9 Professorsgatan 5 Henning Persson Thorsten Roos 1963 

PROFESSORN 10 Professorsgatan 7 Hugo Svenssons Byggnads AB Thorsten Roos 1962 

PROFESSORN 11 Professorsgatan 9 Albert Persson Tage Jansson, Per W Persson 1962 

PROFESSORN 12 Professorsgatan 11 Sigvard Persson Tage Jansson, Per W Persson 1962 

PROFESSORN 12 Professorsgatan 13 Sigvard Persson Tage Jansson, Per W Persson 1962 

PROFESSORN 15 Professorsgatan 12 Byggnads AB L. Borgström Tage Jansson, Per W Persson 1963

Det är ett relativt livfullt torg med mycket folk i rörelse. Det nyttjas till 

exempel till torghandel av såväl grönsaker som kläder. Här finns ett café 

som sommartid har en mindre uteservering. Centralt på platsen står en trappstegsformad 

fontän som kan användas som sittplats då vattnet är avstängt. 

Husen som omger torget är ritade 1960–61 av Göran Stendahl och Bengt 

Serwe och uppförda av MKB. 

Nydalaparken 

På tidstypiskt sätt är bebyggelsen på Nydala grupperad kring ett centralt 

placerat grönområde, Nydalaparken. Den stora grönytan kantas och genomkorsas 

av gång- och cykelbanor. En stor del av ytan upptas av en bollplan. 

Parkens östra del avslutas vid fritidsgården och daghemmet vars lekområde 

sträcker sig en bit ut i parken. Avslutningen i öster utgörs av en terrassering 

mot studenthuset. 

Under år 2000 förändrades Nydalaparken, till exempel anlades en amfiteater 

och en temalekplats med inriktning på cirkus. Bollplanen minskades 

något och kompletterades med en inlinebana. Några buskage glesades ur 

och en del av grönytan blev till en äng. Förändringarna tillkom under medverkan 

av boende i området. 


Bebyggelsen i Nydala har, främst under 1990-talet, genomgått både fasadoch 

gårdsomvandlingar. Många hus har fått inglasade och utbyggda balkonger 

samt nya fönster. Fasaddekorationer av olika slag har också tillkommit 

för att försöka förändra området. Skolan har genomgått en omfattande 

ombyggnad. Någon förtätning har inte skett förutom en smärre utbyggnad 

av Konsumbutiken på torget. 

Nydalatorget med fontän i betong och diabas av 

Birre Ericson (1991). (Foto: MKm maj 2000) 

Kv Professorn 12. Arkitekt: Tage Jansson & 


Väggutsmyckning vid Nydalatorget. Se bilden överst på 

sid 123. (Foto: MKm maj 2000) 

Kv Professorn 7 och 9 med rest av en gammal pilallé. 

Arkitekt: Thorsten Roos, 1963. (Foto: MKm juli 2000) 

NYDALA 

129

130 SEGEVÅNG 

 

22—22222 

ƒ— —— 

—— 

‚ 

ƒ —— 

SEGEVÅNG 

Segevång karakteriseras av en sinnrik och varierad gruppering av låga 

lamellhus och höga skivhus. Husens relation med den ovala, ”ögonformade” 

gröningen i områdets mitt bryter ner den relativt stora skalan. Husen fick en 

saklig gestaltning med variationer i utformningen av fasaderna som 

samspelade med stadsplanen. Genom förändringar av byggnaderna har detta 

till stor del gått förlorat. Den långsträckta bågformade huskroppen som 

tillsammans med gröningen ger Segevång identitet utgör en skyddande mur 

mot omgivande vägar och inramar samtidigt gröningen. 

I översiktsplanen för Malmö 2000 utpekas hela Segevång som ett av 


Segevång är beläget i nordöstra Malmö. Området ligger nära motorvägen 

och avgränsas i norr och öster av Lundavägen respektive Inre Ringvägen. I 

väster gränsar det till Rostorps egnahemsområde från 1920-talet, och i söder 

till Östra sjukhuset, numera Sege park. Området uppfördes runt år 1960 

och präglas av flerbostadshus i varierande höjd, belägna kring en oval grönyta. 


u —— 

—— 

w——— 

ƒ—— 

2222—222p222— 

ƒ 

qyxf‚‰xi„ 

u—— 

Namnet Segevång kommer från Segeån som rinner nordöst om området. 

Sege är ett dialektalt ord som betyder lågland utmed vattendrag, sankmark. 

Före den nuvarande bebyggelsen utgjordes området av jordbruksmark, delvis 

inom Malmö Stad, delvis tillhörande Västra Skrävlinge by. 

Landsvägen till Lund gick genom Segevång, och vid ån fanns en krog, 

Sege krog. Vid sekelskiftet fanns planer på att anlägga en begravningsplats 

på området, men dessa blev inte genomförda. Västra Skrävlinge inkorporerades 

i Malmö Stad 1911, och på 1920-talet byggdes Rostorps egnahems- 

 

€…€svvix 

qyxp‚exƒix 

qyxvygui„ 

ƒ22222222222222 

N 

ƒ„‚e2ƒt…ur…ƒi„ 

SKALA 1:10 000 

ƒ 

 

 

— 

 

0 100 200 300 m

Segevång från torget, några år in på 1960-talet. (Foto: Emy Norberg, Malmö Stadsbyggnadskontor) 

Kv Ögonlocket, 1962. (Foto: Emy Norberg, 

Malmö Stadsbyggnadskontor) 

Kv Ögonlocket från parken. (Foto: MKm juli 2000) 

Kv Ögonlocket 1, 1962. Arkitekt: Roos & Thornberg, 

1958. (Foto: Emy Norberg, Malmö Stadsbyggnadskontor) 

Kv Ögonlocket 1, fasaden förändrad 1988 efter ritningar 

från K-Konsult. (Foto: MKm juli 2000) 

SEGEVÅNG 

131

132 SEGEVÅNG 

område. Östra sjukhuset anlades på 1930-talet och på 1940-talet uppfördes 

ett flertal nya byggnader på sjukhusområdet. 



Stadsplanen för Segevång utarbetades i slutet av 1950-talet av Gunnar Lindman 

och fastställdes 1958. Området utgjordes av en obebyggd yta mellan 

Lundavägen, Östra sjukhuset och Rostorps egnahemsområde. Motorvägen 

från Lund slutade vid denna tid vid Sege å, men i samband med planläggningen 

av Segevång planerades en utbyggnad av infarten mot staden. 

Grundidén i stadsplanen var att bebyggelsen skulle grupperas kring ett 

centralt parkområde. En lång sammanhängande, bågformad byggnad var 

avsedd att skydda mot nordliga vindar och begränsa parkytan mot norr. På 

andra sidan parken planerades nio niovåningshus placerade med kortsidorna 

mot grönytan. Även de skulle vara förskjutet grupperade i en båge, och intill 

dem tre- och fyravåningshus kring gårdar. Sammanlagt skulle området rymma 

ungefär 1 800 bostadslägenheter. 

Trafiken i området separerades, och bilarna hänvisades till två tillfartsgator. 

1 000 parkeringsplatser planerades i markplanet och möjligheter lämnades 

för varmgarage under mark. Som ett internt huvudstråk tänkte man 

sig en gång- och cykelväg utmed det centrala parkområdet. Där detta stråk 

mynnade i Östra Fäladsgatan skulle ett kommersiellt centrum finnas – ett 

smalt torgrum med butikslängor på två sidor. Torget vetter ut mot Östra 

Fäladsgatan mittemot villakvarteren i Rostorp. Även i niovåningshusens 

bottenvåningar mot gång- och cykelstråket planerades närbutiker och 

gemensamhetslokaler. I gång- och cykelstråkets östra ände placerades ett 

barndaghem. Norrut, mellan det svängda huset och Lundavägen, lades 

Segevångsskolan. 

Man lade stor vikt vid grönytorna i stadsplanen. Det centrala parkområdet 

skulle genom ett brett parkbälte förbindas med de öppna markerna kring 

Sege å. I och med anläggandet av Inre Ringvägen i början av 1960-talet skars 

dock denna förbindelse av. I anslutning till parkbältet placerades skolan. 

Närheten till Bulltofta flygplats var en faktor som togs upp i stadsplanen. 

Det fanns avtal mellan Kungliga Luftfartsstyrelsen och staden, och även internationella 

bestämmelser beträffande bebyggelsehöjden på flygplatsers 

infartszoner. Vid tiden för stadsplaneförslaget fanns planer på en ny landningsbana 

på Bulltofta. Om dessa inte skulle bli genomförda fanns möjlighet 

för ytterligare höghus på nordöstra Segevång, konstateras i stadsplaneförslaget. 

Några sådana kom dock inte att uppföras. 


På Segevång finns ungefär 2 000 lägenheter. Något mer än hälften av dessa 

är bostadsrätter, medan resten är hyresrätter förvaltade av MKB. Större delen 

av lägenheterna består av två eller tre rum och kök, och en mindre andel 

utgörs av ettor och fyror. 

I början av 1970-talet hade Segevång 5 600 invånare, ett antal som 1998 

hade sjunkit till 3 700. Hälften av hushållen bestod 1998 av en person. 


Utbyggnaden av Segevång genomfördes med HSB, MKB och Svenska Riksbyggen 

som byggherrar. Huvudansvarig på HSB:s arkitektkontor var Sven 

Grönqvist, och han stod för en stor del av ritningarna för bebyggelsen i kvarteret 

Ögonlocket. Den bågformade byggnaden i kvarteret Ögonfransen rita-

des dels av Sven Grönqvist för HSB, dels av Thorsten Roos och Bror 

Thornberg för MKB. Kvarteret Ögonbrynet byggdes i MKB:s regi och arkitekter 

var Bengt Serwe och Göran Stendahl. Landskapsarkitekten Walter 

Kohl var upphovsman till utemiljön på Segevång. Skolan ritades av Lundaarkitekten 

Hans Westman och barndaghemmet av Clas Almquist. 

Trafik 

Segevångs läge karakteriseras av närheten till de stora trafiklederna. I områdets 

inre härskar dock lugnet och grönskan, tack vare bebyggelsens utformning 

och trafiksepareringen. Segevångsgatan och Kronetorpsgatan fungerar 

som tillfartsvägar för bilarna, och inne bland bebyggelsen förekommer endast 

gång- och cykelvägar. Parkering är anordnad i markplanet dels på parkeringsplatser 

mellan de lägre byggnaderna i kvarteret Ögonlocket och utmed 

Segevångsgatan, dels i låga, långsträckta garagelängor utmed Kronetorpsgatan. 

I kvarteren Ögonlocket och Ögonbrynet finns också två underjordiska 

garage. En bensinstation, föreslagen redan i den ursprungliga stadsplanen, 

är belägen i kvarteret Ögonbrynet, vid Kronetorpsgatan. 

Service 

När Segevång planerades i slutet av 50-talet förlades ett flertal serviceverksamheter 

till området. Dessa placerades dels i affärslängorna kring torget, 

dels i trevåningshusen utmed Kronetorpsgatan. Vid torget fanns från 

början bland annat blomsterhandel, postkontor, frisersalong och konditori. 

Dessa verksamheter finns fortfarande kvar, och Segevångstorget erbjuder 

dessutom service i form av bland annat en livsmedelsbutik, en garnaffär samt 

torghandel. I butikslokalerna mot Kronetorpsgatan fanns snabbköp, charkuteri, 

bageri, kafé, damfrisör, tobaksaffär och tvättinrättning. I början av 

1980-talet byggdes dessa om till två större livsmedelsbutiker. 


Segevång ligger, till skillnad från många andra storskaliga bostadsområden i 

Malmö, ensamt och relativt isolerat. Det inramas av två stora trafikleder i 

nordväst och nordost – Lundavägen samt Inre Ringvägen. De närmaste omgivningarna 

består för övrigt av villaområdet Rostorp samt Östra sjukhuset 

och dess parkmiljö. 

Segevång har en omsorgsfullt utformad utemiljö och områdets särskilda 

karaktär ges av relationen mellan den i storlek varierande bebyggelsen och 

det centrala, ögonformade grönområdet. I norr ligger ett karakteristiskt, långsträckt 

och bågformat hus i fyra våningar som bildar mur ut mot Lundavägen 

och samtidigt omsluter den stora centrala grönytan. I söder står nio 

tvärställda niovåningshus placerade i en båge så att de följer gröningens kant. 

Söder om de höga husen finns hus i tre och fyra våningar som bildar 

mindre gårdsrum av olika karaktär. I en kil mellan Kronetorpsvägen och 

Östra Sjukhuset ligger fem hus i en självständig gruppering. 

Husen fick en saklig och relativt enhetlig utformning med smärre variationer. 

De högre husen fick dels fasader i rött tegel, dels klädda med 

skivmaterial. De lägre husen uppfördes med gult tegel i fasaderna. 

Husens fasader delas upp i sammanhängande partier med balkonger, vissa 

helt indragna andra något utskjutande, och partier med fasadtegel och fönster. 

I delar av den lägre bebyggelsen hade balkongfronterna ursprungligen 

omväxlande mörka respektive ljusa kulörer. Husen har flacka sadeltak eller 

pulpettak klädda med papp eller korrugerad etenit. 

Den ögonformade gröningen ger tillsammans med det bågformade byggnaden 

Segevång dess identitet. Ögonformen är grundtemat i områdets struk- 

SEGEVÅNG 

133

134 SEGEVÅNG 

tur och har därtill gett upphov till alla kvartersnamn. Det långsmala parkrummet 

består av en gräsplan kantad av buskage och med dungar av bland 

annat högresta popplar här och var. Den utformades av Walter Kohl 1960. 

Segevång har utöver den centrala parken flera grönskande bostadsgårdar 

samt mera vildvuxna delar i de yttre gränspartierna som exempelvis ängen 

mellan kvarteret Ögonbrynet och Östra sjukhuset. 

Kvarteret Ögonlocket 1 

Fastigheten Ögonlocket 1 i västra delen av Segevång består av sammanlagt 

sju byggnader. Fastigheten domineras av två närmast identiska skivhus i nio 

våningar. Husen vänder gavlarna mot den stora ovala gröningen i områdets 

mitt, och är de västligaste av de nio höghusen på Segevång. Båda husen ritades 

1958 av Thorsten Roos och Bror Thornberg, beställare var MKB. Huset 

intill områdets centrum rymmer, utöver bostäder, MKB:s kontor och två frisörsalonger. 

Byggnaden är genom ett smalt betongtak länkat till en av torgets 

butikslängor. Nästa skivhus är kopplat till ett trevåningshus i samma fastighet, 

men upplevs ändå som en separat huskropp. 

Ursprungligen var långfasaderna klädda med ljusgrå Malmex-plattor. 

Sammanhängande horisontella linjer av fönsterbröstningar och balkongfronter 

i eternit skapade en randig effekt. Gavlarna var i rött tegel, vilket 

medförde ytterligare kontrastverkan. Fasaderna är sedan sent 1980-tal kraftigt 

omgestaltade. Skivhusen tilläggsisolerades och kläddes med rött tegel 

samt plåtkassetter i vitt, rosa och rött. Våningshöjden betonas av de vertikala 

banden i rött tegel respektive rosa plåt. Ett brokigt mönster bildas av 

den varierade färgsättningen i bröstningar och de inglasade balkongernas 

fronter. Det livliga uttrycket förstärks av plåtens kryssknäckta profil, nya 

utvinklade fönster och utbyggda burspråk. Entréerna har fått skärmtak burna 

av pastellfärgade stålpelare. 

De flacka taken har två höga påbyggnader som rymmer hissmaskinrum. 

Dessa syns på avstånd och ger husen en speciell karaktär. 

Storleken på lägenheterna varierar, men en vanlig fördelning är fem lägenheter 

med ett till tre rum och kök per trapplan. 

Utemiljön är öppen med stora gräsytor och högresta almar. Gränsen mellan 

bostadsgårdarna och parken känns flytande, vilket betonar öppenheten. 

Den yttre omgestaltningen innebär att arkitekturen idag vittnar mer om 

1980-talets stilriktning än om det sena 1950-talets formspråk. 


Kvarteret Ögonlocket sträcker sig utmed Kronetorpsgatan och består av ett 

tjugotal låghus och nio höga skivhus. Fastigheten Ögonlocket 9 ligger i områdets 

västra del, och består av två fyravåningshus, ett trevåningshus och ett 

niovåningshus. Byggnaderna ritades 1959 av Sven Grönqvist på HSB:s arkitektkontor, 

liksom en stor del av resten av kvarteret. Byggherre var HSB. 

De tre låghusen är grupperade i U-form kring en gård. Mot Kronetorpsgatan 

i söder avgränsas den av fyravåningshuset, och mot norr öppnar den 

sig mot cykelbanan och Segevångs centrala grönyta. I norr ligger också det 

nio våningar höga skivhuset, som är ett i raden av nio stycken volymmässigt 

likadana byggnader, grupperade i en båge utmed grönytan. 

De låga lamellhusen är i gult tegel, med putsade partier vid trapphusen, 

och kröns av flacka sadeltak täckta av svart papp. På väst- respektive sydfasaderna 

finns balkonger som i början av 1990-talet utvidgats och glasats 

in. De nya balkongutbyggnaderna har avfasade hörn. Fronterna är i beige 

laminat med vita aluminiumlister. Även niovåningshuset har denna typ av 

nya balkonger, dock med grå laminatskivor.

Kv Ögonlocket 1, mot norr med Sydsvenska Dagbladets 

kontorshus i bakgrunden. (Foto: MKm juli 2000) 

Loftgångshuset i kv Ögonlocket 1, fasad mot gata. 

Arkitekt: Roos & Thornberg, 1959. 


Kv Ögonlocket mot öster från loftgångshuset. 


Kv Ögonlocket 1, höghuset närmast torget, sett från öster. 


Gård i kv Ögonlocket 1. Längst bort syns loftgångshuset. 


Kv Ögonlocket 9. Arkitekt: HSB arkitektkontor Malmö, 

1959. (Foto: MKm juli 2000) 

SEGEVÅNG 

135

136 SEGEVÅNG 

Utöver de utvidgade och inglasade balkongerna är detta ett för Segevång 

förhållandevis välbevarat skivhus. Vid entrén finns det ursprungliga lite snedställda 

betongtaket bevarat, och östfasadens burspråk klätt i grå mosaik har 

också tydlig karaktär av det tidiga 1960-talets form och materialval. Låghusens 

entréer är dock inte lika välbevarade. Vid förbättring av sophanteringen 

1988 försvann de ursprungliga nätta skärmtaken och ersattes av utbyggda 

entréer med soprum. Denna tillbyggnad kläddes i beige klinker och fick ett 

tegeltäckt tak och mintgröna plåtdetaljer. De nya entrédörrarna är i brun 

aluminium. 

Liksom andra delar av kvarteret Ögonlocket utmärks denna del av en 

välskött och prunkande gård, med skyddad uteplats och närhet till större 

grönytor. 

Kvarteret Ögonfransen 

Bebyggelsen i kvarteret Ögonfransen består av en nästan 500 meter lång 

bågformad byggnad. Den utgör två skilda fastigheter och uppfördes av två 

byggherrar, HSB och MKB. Byggnaden ritades 1959, den östra delen av Sven 

Grönqvist på HSB:s arkitektkontor, och den västra delen av Thorsten Roos 

och Bror Thornberg för MKB. 

Den låga men långsträckta byggnadskroppen fungerar som en skyddande 

mur mot trafiken på den närliggande gatan och motorvägen. Innanför bågen 

breder Segevångs centrala grönyta ut sig. Kontrasten mellan trafiken utanför 

och lugnet och grönskan innanför är påtaglig. 

Byggnaden är ett suterränghus, med tre våningsplan mot gatan och fyra 

mot grönytan. Fasadmaterialet är gult tegel, och de parvis grupperade utanpåliggande 

balkongerna har sidoväggar i vitmålad betong. Dessa balkongpartier 

ger fasaden ett varierat om än repetitivt uttryck. Lägenheterna i 

suterrängvåningen har uteplatser mot parkytan, och under sommarhalvåret 

är övergången från grönska till bebyggelse närmast flytande. Den låga omslutande 

byggnaden och parken med dess högresta träd harmonierar väl med 

varandra. 

Mot Segevångsgatan varieras fasaduttrycket genom delvis indragna balkonger, 

vitmålade fasadpartier vid trapphusen och fönsterbröstningar i brun 

puts. På två ställen finns passager genom bottenvåningen. 

Förändringar i byggnaden har utförts på olika sätt av de olika förvaltarna, 

bland annat vad gäller inglasning av balkonger. Hela den långa byggnadskroppen 

ger trots dessa variationer ett enhetligt intryck. 

I väster är byggnaden sammanlänkad med en envånings affärslänga vid 

Segevångs torg. Byggnadens sista del före torget är förskjuten norrut. Bland 

boende på Segevång finns en föreställning att det skulle skett ett misstag när 

man började bygga: när man byggt den första västligaste delen, skulle man 

ha insett att man kommit för långt norrut och skulle hamna för nära motorvägen. 

Därför skulle resten av byggnadskroppen justerats till i en ny sträckning, 

och därmed uppstod förskjutningen. Om förklaringen stämmer eller 

om det var ett sätt att vidga gårdsrummet där torget tar vid är ovisst. I det 

ursprungliga stadsplaneförslaget finns dock inte förskjutningen. 

Kvarteret Ögonbrynet 

Kvarteret Ögonbrynet ligger i södra delen av Segevång mellan Kronetorpsgatan 

och Östra sjukhuset. Bebyggelsen består av bostadshus, en obemannad 

bensinstation och en kiosk. Bostadshusen utformades av arkitekterna 

Bengt Serwe och Göran Stendahl år 1958 och byggherre var MKB. 

De fem lamellhusen har en fri öppen gruppering där fyra är placerade 

parallellt medan det femte, står i 90° vinkel mot de andra, parallellt med 

Östra Fäladsgatan. Husen har fyra våningar, med varierat antal trapphus,

Kv Ögonlocket 9 mot norr. (Foto: MKm juli 2000) Kv Ögonlocket 7. Arkitekt: Svenska Riksbyggens 

arkitektkontor, Malmö 1960. 1990 fick det högre huset 

delvis ny fasadbeklädnad, större balkonger m m. 


Kv Ögonfransen 2. Arkitekt: HSB arkitektkontor Malmö, 

1960. (Foto: MKm juli 2000) 

Kv Ögonfransen 1 från gatan. Arkitekt: Roos & Thornberg 

1959. (Foto: MKm juli 2000) 

Skarven mellan MKB:s del (t h) och HSB:s del (t v) i den 

långa böjda huskroppen i kv Ögonfransen. 


Inglasade balkonger på låghus i kv Ögonlocket. 


SEGEVÅNG 

137

138 SEGEVÅNG 

och är uppförda i gult tegel med flacka valmade sadeltak täckta av korrugerad 

eternit. Fönstren har en och två lufter med karmar av vitlackerad aluminium. 

På gavlarna finns utvinklade fönster. Entréerna har omfattningar klädda 

med mosaik i olika färger som blått, lila och grönt. De har fått nya aluminiumdörrar. 

Balkongpartierna är indragna med skiljeväggar i betong och vetter 

mot söder eller väster. Fronterna är i mönstrad omålad betong och väggarna 

har under 1999 fått en färgsättning som harmonierar med mosaiken kring 

portarna. Denna förändring framhäver de i övrigt likartade husens individualitet 

och stämmer väl överrens med den ursprungliga intentionen. Lägenheterna 

består främst av två respektive tre rum och kök grupperade i trespännare. 

Den ursprungliga planeringen av de öppna gårdarna gjordes av trädgårdsarkitekt 

Walter Kohl. Bebyggelsen saknar tydligt avgränsade gårdsmiljöer, 

dels för att husen är fritt utplacerade på en grönyta, dels för att ett par ytor 

ovan och under jord används till bilparkering. Kvarteret präglas trots detta 

av en lummighet som förstärks av närheten till Östra sjukhusets uppväxta 

park. Bebyggelsen är som helhet, inte minst i jämförelse med övriga Segevång, 

påfallande välbevarad. De olikfärgade mosaikomfattningarna vid entréerna 

och balkongfronterna med deras enkla mönstring är detaljer som 

gör dessa byggnader till goda representanter för en omsorgsfullt utformad 

boendemiljö från åren omkring 1960. 


Det sista området som uppfördes på Segevång var den östligaste delen av 

kvarteret Ögonlocket, fastigheten Ögonlocket 15. Här planerades 1963 nio 

tre- och fyravåningshus grupperade kring två gårdar med planteringar och 

lekplatser samt en gård med parkering. Byggherre var Riksbyggen, och för 

ritningarna stod deras eget arkitektkontor i Malmö. Den svängda Kronetorpsgatan 

leder utmed två sidor av kvarteret, i söder och öster. I norr tar en 

grönyta vid och i väster fortsätter kvarteret Ögonlockets bebyggelse med 

tre-, fyra- och niovåningshus. 

De gröna gårdarna är kringbyggda med fyra fristående lamellhus med 

flacka pulpettak. Mot grönytan i norr ligger tre hus parallellt och något 

förskjutna. De ligger tämligen tätt och bildar tillsammans med en längre 

byggnad mot Kronetorpsgatan i öster en inramning åt området. Mot Kronetorpsgatan 

i söder avgränsar två fyravåningshus gårdarna. 

Fasaderna är i gult tegel, och de ursprungligen indragna balkongerna är 

numera utvidgade och inglasade. De är grupperade parvis och har nya fronter 

i ljus laminat. De fyra hus som avgränsar området i norr och öster har på 

gatufasaderna fönsterbröstningar i vit laminat. Tillsammans med fönstren 

bildar dessa vita fält som delar in fasaden vertikalt. På de övriga husen har 

de fasader som saknar balkonger ett tämligen säreget utseende. Här är samtliga 

fönster symmetriskt grupperade kvadratiska enluftsfönster, och fasaden 

är inte specifikt artikulerad vid trapphusen, något som annars är mycket 

vanligt. Detta gör att dessa fasader ger ett strängt och slutet intryck. 

Byggnaderna i denna del av kvarteret Ögonlocket skiljer sig något från de 

andra i kvarteret. Dels har de fått en annorlunda utformning, bland annat 

med pulpettak istället för sadeltak, dels är de mycket enhetligt utformade 

och utgör på så vis en tydligt urskiljbar grupp. Även förändringarna har 

skett genomgående och enhetligt. 

Segevångsskolan 

Segevångsskolan är fritt placerad på en öppen yta i nordost, mellan det 

svängda bostadshuset och motorvägen. Skolan ritades omkring 1962 i samband 

med att bostadsområdet Segevång planerades. Upphovsman var den

Kv Ögonbrynet 2. Arkitekt: Serwe & Stendahl, 1958. 


Kv Ögonlocket 15. Arkitekt: Svenska Riksbyggens 

arkitektkontor, Malmö 1963. (Foto: MKm juli 2000) 

Kv Ögonlocket 15 från Kronetorpsgatan. 


Entréfasad i kv Ögonbrynet 2. (Foto: MKm juli 2000) 

Gårdsmiljö i kv Ögonlocket 15. (Foto: MKm juli 2000) 

Torget i den västra delen av Segevång. 


SEGEVÅNG 

139

140 SEGEVÅNG 

Lundabaserade arkitekten Hans Westman, som tidigare bland annat ritat 

Mellanhedsskolan och Lorensborgsskolan. Skolan består av flera länkade 

huskroppar i en respektive två våningar och bildar i princip en F-formad 

plan. Grupperingen skapar två åtskilda skolgårdar med en administrationsdel 

i två plan som avdelare. Fasadmaterialet är genomgående rött tegel och 

byggnaderna kröns av flacka pulpettak med en bred sarg i ärgad kopparplåt. 

Sargen har på ett par mindre partier ersatts med grönlackerad plåt. Den 

vertikala betoningen förstärks av de längsgående fönstren i vitt, numera utbytta 

mot aluminiumramar. Två separata längor i röd träpanel, som innehåller 

förskola, ligger avsides och bildar tillsammans ytterligare en gård. 

Arkitekturen är funktionellt saklig och uttrycket präglas av en återhållsamhet 

i detaljer och material. Karaktären har bibehållits trots mindre förändringar 

i form av nya fönster och dörrar. 


De förändringar som skett i området varierar beroende på bostadshusens 

olika förvaltare. Flertalet av byggnaderna har fått fönster och balkongfronter 

utbytta under 1980–90-talen. En vanlig åtgärd är utvidgning och inglasning 

av befintliga balkonger, vilket medfört ett förändrat arkitektoniskt uttryck. 

Några av de höga husen har fått helt nya fasader efter tilläggsisolering och 

beklädnad med andra material än de ursprungliga. Entrépartierna har i flera 

fall utökats för att ge plats åt exteriöra soprum och samtliga har fått portar 

i aluminium. Gårdarna har efter hand rustats upp och försetts med bland 

annat pergolor, skyddade sittplatser och nya lekredskap. Trots att ingen 

av byggnaderna återfinns i originalskick har området som helhet behållit 

sin karaktär och utgör ett gott exempel på bostadsarkitektur från tidigt 

1960-tal. 

Segevång under byggnad. (Foto: Emy Norberg, 1960. Malmö Stadsbyggnadskontor)

FASTIGHET ADRESS BYGGHERR E ARKITEKT ÅR 

PUPILLEN Segevånggskolan Malmö stad Hans Westman, Lund 1961 

ÖGONBRYNET 2 Kronetorpsgatan 29 MKB Bengt Serwe, Göran Stendahl 1958 


ÖGONBRYNET 2 Kronetorpsgatan 31–33 MKB Bengt Serwe, Göran Stendahl 1958 



ÖGONFRANSEN 1 Segevångsgatan 1–11 MKB Thorsten Roos & Bror Thornberg 1959 

ÖGONFRANSEN 2 Segevångsgatan 13–21 HSB HSB arkitektkontor Malmö 1960 

ÖGONFRANSEN 4 Segevångsgatan 23 Malmö stad Clas Almquist 1963 

ÖGONLOCKET 1 Kronetorpsgatan 40–42 MKB Thorsten Roos & Bror Thornberg 1959 

ÖGONLOCKET 1 Östra Fäladsgatan 10 MKB Thorsten Roos & Bror Thornberg 1959 

ÖGONLOCKET 1 Östra Fäladsgatan 2–4 MKB Thorsten Roos & Bror Thornberg 1958 



ÖGONLOCKET 7 Kronetorpsgatan 78 MKB Svenska Riksbyggens arkitektkontor Malmö 1960 





ÖGONLOCKET 9 Kronetorpsgatan 44 HSB brf Västkusten HSB arkitektkontor Malmö 1959 




ÖGONLOCKET 10 Kronetorpsgatan 52 HSB brf Kronetorp HSB arkitektkontor Malmö 1959 




ÖGONLOCKET 12 Kronetorpsgatan 60 HSB brf Almedal HSB arkitektkontor Malmö 1959 





ÖGONLOCKET 14 Kronetorpsgatan 70 HSB brf Segevång HSB arkitektkontor Malmö 1960 



ÖGONLOCKET 15 Kronetorpsgatan 90 Riksbyggen brf Malmöhus nr 15 Svenska Riksbyggens arkitektkontor Malmö 1963 









ÖSTRA SJUKHUSET 2 Paviljong 3a, 4, 6a, 8 Malmö stad Fritz Jaenecke 1947 

ÖSTRA SJUKHUSET 2 Paviljong 5a Malmö stad Fritz Jaenecke & Sten Samuelson 1954 

ÖSTRA SJUKHUSET 2 Paviljonger Malmö stad Carl–Axel Stoltz 1932 

ÖSTRA SJUKHUSET 2 Östra Sjukhusets kyrka Malmö stad Carl–Axel Stoltz 1932 

Segevångsskolan i kv Pupillen. Arkitekt: Hans Westman, 

1961. (Foto: MKm juli 2000) 

Segevångsskolan från söder. (Foto: MKm juli 2000) 

SEGEVÅNG 

141

142 VÄSTRA SÖDERKULLA 

u———— 

u— 

q—— 

— 

ƒ—— 

VÄSTRA SÖDERKULLA 

Västra Söderkulla byggdes av HSB i två etapper, dels i början av 1960-talet, 

dels i slutet av decenniet. Området uppvisar en tidstypisk bebyggelsestruktur 

med en variation av höga och låga flerbostadshus. Söderkulla avviker dock 

från andra bostadsområden i Malmö från 1960-talet, dels genom att det 

finns ett nät av gator istället för endast säckgator, dels genom att det inom 

området finns påtagliga nivåskillnader. Samtidigt som merparten av husen 

har en tidstypisk arkitektonisk utformning med tegelfasader, finns det en 

relativt stor andel hus med fasader av betongelement. 

Västra Söderkulla ligger i Fosie i Malmös södra del. Det angränsar i norr till 

villaområdet Eriksfält, mot söder till Inre Ringvägen och i väster till 

Trelleborgsvägen. Munkhättegatan utgör skiljelinje mot Östra Söderkulla. 


w 

Området var fram till uppförandet av flerbostadsområdet på 1960-talet obebyggd 

jordbruksmark med ett trädgårdsmästeri och ett antal koloniträdgårdar 

i områdets södra del. Ursprungligen var det planerat att Västra Söderkulla 

skulle bebyggas med småhus liksom i angränsande Eriksfält, i enlighet med 

en stadsplan från 1945. 



2 2 2 2 2 ˜2 2 2 2 2 2 2 2 

x—2 

pqivE 

rexhve‚ix 

„‚…feh…‚ix 

qisƒrex 

„2 


†evu‰‚sex 

 

q——— 

q 

‚ 

ƒ— 

p 

— 

u—— 

En stadsplan för Söderkulla upprättades år 1959 av stadsplanechefen Gabriel 

Winge. Det planerade området omfattade den norra delen av området. 

Planen avsåg en bebyggelse med både flerbostadshus och småhus. Längst i 

w 

—— „——— 

˜ 

—— 

feteh‚ix 

ƒ— 

ƒ—2 

q— 

ƒ 

— 

— 

v——— 

h—— 

ƒ——— 

ƒ— 

 

i——— 

—2 

ƒ—— 

y —— 

2 —22 

2 2222222 

w2 

‚—— 

f—— 

gs‚u…ƒE 

‚yƒixE €‚sxƒiƒƒex 

ue†evti‚ix 

„‚sƒ„ex 

xsfiv…xqix 

sƒyvhi 

‚eqxe‚u 

pyƒsi„y‚€ 

€e‚ƒspev 

‚rixE 

q…vhi„ 

N 

i— 

 

 

f ——— 

—— 

v——— 

f——— 

r——— 

‚ 

— 

— 

— 

— 

x—— 

x—— 

€— 

 

‚ 

— 

r 

€ 

 

r 

— 

ƒ„‚e2 


0 100 200 300 m 

SKALA 1:10 000

Söderkulla i början av 1960-talet. 


Kv Söderkulla och Berguvsgatan från väster. 

(Foto: TT 2000) 

Kv Cirkusprinsessan och Söderkulla från Tornfalksgatan 


Kv Trubaduren och Fågelhandlaren från sydost. 

(Foto: TT april 2000) 

Kv Söderkulla från Söderkullaparken. 

(Foto: TT 2000) 

Kv Rosenkavaljeren 2, gatufasad. Arkitekt: HSB 

arkitektkontor Malmö, 1962. (Foto: MKm sept 2000) 


143


norr och i väster planerades sammanbyggda eller friliggande enfamiljshus. 

Bostadshusen skulle för övrigt utgöras av fyra- och åttavåningshus samt 

ett trettonvåningshus på krönet i områdets sydvästra del. Huvuddelen av 

husen skulle grupperas kring ett parkområde där höghuset skulle utgöra blickfång 

i söder. Omkring 1 400 nya lägenheter planerades medan småhusen 

skulle sörja för ett 70-tal hushåll. 

Ett skolområde reserverades i områdets östra del. Handelsverksamhet 

skulle finnas vid ett torg jämte skolan, i anslutning till den interna huvudgatan, 

Tornfalksgatan. Ett område för bilservice planerades vid nuvarande 

Munkhättegatan. Mark reserverades för cirka 800 parkeringsplatser i markplanet, 

med möjlighet att bygga garage även under markplan. Den första 

etappen av Söderkulla uppfördes 1960–64. 

Stadsplanen för den södra delen fastställdes 1966 och föreskrev bebyggelse 

i två, tre, fem och åtta våningar. En park planerades centralt i en sänka 

i området, kring vilken husen grupperades i olika formeringar. Fyra säckgator 

ledde in till husen från de omgivande gatorna. Vid parken föreslogs 

byggandet av en lekskola och i planområdets södra del en fritidsgård. Husen 

ritades 1966 och uppfördes kort därefter. 


1971 bodde nästan 6 800 personer i Västra Söderkulla. Antalet hade vid 

slutet av 1990-talet minskat med mer än en tredjedel till drygt 4 200. Av de 

drygt 2 200 lägenheterna är nästan hälften trerummare. I stort sett samtliga 

upplåts som bostadsrätter. 

De allra flesta lägenheterna bebos år 2000 av hushåll på en till två personer. 

Medelåldern i området är förhållandevis hög och flyttfrekvensen är låg. 


Västra Söderkulla är helt dominerat av HSB. Bostadsbolagets arkitektkontor 

i Malmö har ritat husen och sju olika bostadsrättsföreningar har stått 

som byggherrar. Den ursprungliga planen för utomhusmiljön är ritad av Per 

Friberg. 

Trafik 

Gatunätet i den norra delen av Västra Söderkulla följer ett mer traditionellt 

mönster med bilgator mellan husen. Området är väl planerat för bilen med 

ett stort antal underjordiska garage samt parkeringsplatser i markplan. Parkering 

sker även längs områdets gator. För bilservice finns en bensinstation i 

området. 

Genom cykel- och gångvägar under de omgivande trafiklederna förbinds 

Västra Söderkulla med Per Albins Hem i väster, Lindeborg och Lindängen 

söder om Inre Ringvägen samt Östra Söderkulla och Hermodsdal i öster. 

Området har sedan uppförandet varit tillgängligt med buss. 

Service 

Servicen i Västra Söderkulla är koncentrerad till Söderkullatorget och till ett 

mindre butikscentrum på Tornfalksgatan. Utbudet består av dagligvarubutiker 

och mindre detaljhandel. 


Västra Söderkulla karakteriseras av en varierad bebyggelse med omväxlande 

höga och låga flerbostadshus. Husen har grupperats på ett relativt fritt sätt i

Kv Ragnarök 1. Arkitekt: HSB arkitektkontor Malmö, 

1966. (Foto: MKm sept 2000) 

Kv Söderkulla 7. Arkitekt: HSB arkitektkontor Malmö, 

1961. Huset fick nya utvidgade balkonger 1999. 


Äldreboende i kv Fosietorp 4, byggt i slutet av 1990talet. 

Arkitekt: HSB region syd. (Foto: MKm sept 2000) 

Entréparti i kv Ragnarök 4. (Foto: MKm sept 2000) 

Kv Söderkulla 4 från parken. Arkitekt: HSB 

arkitektkontor Malmö, 1961. Fasaderna förändrade med 

utvidgade balkonger, fönsterbyten m.m. under 1980- och 

90-talen. (Foto: MKm sept 2000) 

Kv Tristan 1. Arkitekt: HSB arkitektkontor Malmö, 1966. 



145


olika vinklar i förhållande till varandra. Söderkullaparken i norr och 

Fosietorpsparken i söder flyter in mellan husen. I den södra delen är stadsplanen 

mer strikt med flertalet hus parallellt ställda eller grupperade kring 

rektangulära gårdar. 

Den största delen av bebyggelsen utgörs av en variation av fyravåningshus 

och åttavåningshus i gult eller rött tegel. Några hus i den södra delen har 

fasader av betongelement. Ett trettonvånings skivhus är placerat på områdets 

högsta punkt och kontrasterar med sina loftgångar och blå fasad mot 

övrig bebyggelse i området. 

Karakteristiskt för området är att det delvis inte är trafikseparerat. Delar 

av området är tillgängligt för genomgående biltrafik, vilket ger en viss karaktär 

av traditionell stad, något som förstärks av att flera hus ligger parallellt 

med gatorna. Den kuperade terrängen framför allt i områdets södra och 

västra delar sätter ytterligare sin prägel på området. 

Lamellhus i kvarteret Fågelhandlaren 

I den södra delen av kvarteret ligger två lamellhus i fyra våningar. De uppfördes 

år 1960. Huskropparna ligger svagt förskjutna och utgör gränsen mot 

villaområdet Eriksfält i norr. Husen har gult tegel i fasaden, vilken kröns av 

en vit sarg i plåt. Taket är plant. Balkongerna, placerade mot sydväst, är 

utbyggda och inglasade. Karakteristiskt för husen är fönsterbröstningarna i 

blå glaserade Höganäs-klinker som skapar ett effektfullt mönster på fasaden. 

Samtliga dörrar och fönster är utbytta liksom de ursprungliga klinkerpartierna 

kring entréerna. Varje trapphus har tre lägenheter per plan. Lägenheterna 

är fördelade på två- och trerumslägenheter med enkelsidig och 

genomgående planlösning. 

Kvarteret Trubaduren och del av kvarteret Söderkulla 

På ömse sidor om Söderkullatorget och dess förlängning Söderkullastigen 

ligger tre skivhus. De ritades 1960 av HSB arkitektkontor i Malmö. De är i 

åtta våningar och placerade i nord-sydlig riktning, parallellt ställda med en 

viss förskjutning i sidled. Torgrummet bildas av enplans butiksbyggnader 

med markanta skärmtak. Ett av höghusen vid Söderkullagatan har butiker i 

bottenvåningen. 

Höghusen har fasader i gult tegel och har flacka pappklädda sadeltak. 

Balkongerna har samlats på fasaderna mot väster. De ursprungliga balkongerna 

har ersatts med nya, utbyggda och inglasade, vilka färgmässigt skiljer 

kvarteren åt. På gavlarna finns burspråk. Fönsterna är företrädesvis enlufts. 

Entréerna har kvar sina ursprungliga, smäckra skärmtak i rostfritt stål men 

samtliga hus har fått nya entrédörrar. I kvarteret Söderkulla har södergavlarna 

klätts med gul plåt. 

De geometriskt enkla byggnadsvolymerna, den strikta fönstersättningen 

och de stora sammanhängande balkongpartierna ger husen en kraftfull och 

tydlig arkitektur. De har en i alla avseenden för Malmö tidstypisk utformning. 

Även de förändringar som skett är typiska för bebyggelse från början 

av 1960-talet. 

Husen har två trapphus som förlagts mörkt i husets inre. Varje trapplan 

har fem lägenheter, fördelade på tvåor, treor och fyror. 

Kvarteren Geishan och Bajadären 

Längs Trelleborgsvägen, på båda sidor den lätt sluttande Södra Gulsparvsgatan, 

ligger tvåvånings lamellhus i nordsydlig riktning. Husen är uppförda 

1962 med två lägenheter per trapplan. Lägenheterna är genomgående och 

har fyra eller fem rum och kök. Fasaderna är i gult tegel och det flacka

Kv Fågelhandlaren 1. Arkitekt: HSB arkitektkontor 

Malmö, 1960. (Foto: MKm sept 2000) 

Kv Trubaduren från väster och Söderkullaparken. 

(Foto: TT 2000) 

Kv Trubaduren 3 med butiker i bottenvåningen mot 

Söderkullagatan. Arkitekt: HSB arkitektkontor Malmö, 

1960. (Foto: MKm sept 2000) 

Kv Fågelhandlaren och Trubaduren från 

Söderkullaparken. (Foto: TT 2000) 

Kv Trubaduren 1. Arkitekt: HSB arkitektkontor Malmö, 

1960. (Foto: MKm sept 2000) 

Butiker i kv Trubaduren 3. (Foto: MKm sept 2000) 


147


sadeltaket är täckt med papp. Balkongerna är utanpåliggande samt inglasade 

med röd ram och vita fyllningar. Hus i två våningar är ett ovanligt inslag i 

bostadsområden med flerbostadshus från 1960-talet. 

Höghuset i kvarteret Söderkulla 

Det tretton våningar höga skivhuset ligger på en höjd i områdets västra del. 

Huset uppfördes 1962 och utgör blickfång och riktmärke och kontrasterar 

mot den lägre omgivande bebyggelsen. 

Höghusets östra fasad domineras av loftgångar som markeras i en avvikande 

kulör. Huset tilläggsisolerades 1981 och kläddes då med plåt i en 

ljusblå kulör. År 2000 gjordes ett byte av fasadmaterial till fasadplattor i 

polyester som ska efterlikna det ursprungliga fasadmaterialet. 

Huset består av genomgående treor och till varje lägenhet hör en ny, utbyggd 

och inglasad balkong mot väster. 

Del av kvarteren Söderkulla och Cirkusprinsessan 

På Tornfalksgatans norra sida ligger fem åttavåningshus ritade 1961. De har 

placerats med gavlarna vända mot gatan. Fasaderna är i rött tegel och taken 

plana med uppstickande hisstorn. I en vinkel markeras husets vertikalitet 

med vita mosaikbröstningar. 

Husen har två trapphus med fem lägenheter per trapplan, där enbart 

enrummaren blir enkelsidig. Planlösningen ger byggnaderna breda gavlar 

och smalare mittparti. Lägenheterna i husen är från ett rum och kök till fyra 

rum och kök. 

Husen har fått nya utbyggda, inglasade balkonger med röda och blå ramar 

samt vita fyllningar. Byggnaden i kvarteret Cirkusprinsessan har därtill 

även fått gavlarna inklädda i röd korrugerad plåt. 

Gårdarna mellan husen präglas av de underjordiska garagen som endast 

tillåter en låg vegetation. 

Kvarteren Rhenguldet, Ragnarök, Parsifal och Fosietorp 

Kvarteren är belägna i den södra delen av Västra Söderkulla och bebyggdes 

1966 i den andra utbyggnadsetappen. På 1990-talet förtätades kvarteren 

Fosietorp och Nibelungen. 

Bebyggelsen utgörs av hus i tre och åtta våningar. Låghusen, består såväl 

av lamellhus som av sammanbyggda byggnadsvolymer som ligger något förskjutna. 

Husen mot söder ligger i öst-västlig riktning medan de högre husen 

mot norr ligger i nord-sydlig riktning. Husens fasader är av betongelement 

med frilagd ballast. Ursprungligen hade dessa en ljus kulör men luftföroreningar 

har gjort fasaden mörkare, vilket tillsammans med de bruna fönsterbågarna 

gett ett dovt intryck. Som kontrast mot den mörka fasaden står 

balkongfronter i orange och orangerött. Några av dessa, något utskjutande 

balkonger, har glasats in. 

Som kontrast till de standardiserade betongelementen står låghusens entréer. 

Dessa skjuter ut från fasaden och är gjorda i teak och glas. 

Längs husen finns planteringar men för övrigt domineras gårdsytorna av 

bollplaner och lekredskap. Lägenheterna i de låga husen är treor, fyror och 

femmor medan det även finns mindre lägenheter i de höga husen. 

Söderkullaskolan 

Söderkullaskolan ritades år 1963 av Ericson Gynnerstedt Ågren Arkitekter 

AB. Skolan omfattar låg-, mellan- och högstadium. Skolan består, förutom, av

Gårdsmiljö i kv Söderkulla 2. (Foto: MKm sept 2000) 

Höghuset i kv Söderkulla med kv Geishan i förgrunden. 


Kv Parsifal 2. Arkitekt: HSB arkitektkontor Malmö, 

1966. (Foto: MKm sept 2000) 

Entréfasad i kv Bajadären. Arkitekt: HSB arkitektkontor 


Höghusets loftgångar. Arkitekt: HSB arkitektkontor 


Kv Parsifal 2. Entréfasad. (Foto: MKm sept 2000) 


149

Söderkullaskolan i kv Valkyrian. Arkitekt: Ericson 

Gynnerstedt Ågren, 1963. (Foto: MKm sept 2000) 


huvudbyggnaden i tre våningar, av tre sammanlänkade huskroppar i ett plan 

mot norr, tre tillfälligt uppställda skolpaviljonger placerade på skolgården samt 

en nyare större sporthall i skolområdets södra del. Samtliga byggnader, förutom 

skolpaviljongerna, är uppförda i gult tegel. Skolan byggdes om år 2000. 

Söderkullaparken och Fosietorpsparken 

De två större grönområdena med sammanhängande gräsytor är placerade i 

områdets nordvästra och centrala delar. Planeringen av grönområdena har 

till viss del anpassats efter ett antal bevarade äldre pilevallar som genomkorsar 

området, troligen i överensstämmelse med äldre ägogränser. Plantering 

av nya pilevallar har skett längs gång- och cykelstråk. Söderkullaparken 

omfattar även en bollplan och en större lekplats i parkens norra del. HSB 

gjorde betydande insatser för konstnärlig utsmyckning i anslutning till sina 

bostadsområden, så även i Västra Söderkulla. Här finns välkända konstnärer 

representerade: Karin Norelius med skulpturen ”Födelse i rymden” i 

Fosietorpsparken och Willy Gordon med skulpturen ”Mor och barn” på 

Söderkullatorget. Samtliga grönområden inom Västra Söderkulla är utformade 

av Per Friberg, 1962 respektive 1966. 


Planteringarna mellan husen karakteriserades från början av storskalighet 

och ensidighet, med ett fåtal växtarter i stora grupper. Det ensidiga växtvalet 

har ersatts av en större artrikedom och individualitet. Den första omgestaltningen 

av den yttre miljön ägde rum på 1970-talet, framför allt av 

gårdsmiljöerna. Under 1990-talet har ytterligare förändringar av utemiljön 

skett. 

Under 1990-talet förtätades delar av Västra Söderkulla, i kvarteret 

Fosietorp med nybyggnader för ett sjukhem och vårdcentral. Platsen var tidigare 

en öppen yta ut mot Munkhättegatan. I kvarteret Nibelungen ersattes 

Hagaskolans provisoriska baracker av ett vårdhem och ett bostadshus. 

En viss förtätning har också skett genom tillkomsten av så kallade miljöhus 

för sopsortering. Ett större sådant, som även rymmer områdets fastighetskontor, 

ligger på parkeringsplatsen till butikscentrat i kvarteret Nibelungen. 

Flertalet hus i Västra Söderkulla har genomgått samma förändringar; balkong-, 

fönster- och entrébyte. De nya balkongernas utformning är likartad i 

hela området. 

Söderkullaskolans idrottshall. (Foto: MKm sept 2000)


BAJADÄREN 1 Södra Gulsparvsgatan 23 HSB brf Söderkulla HSB arkitektkontor Malmö 1962 




CIRKUSPRINSESSAN 1 Tornfalksgatan 10 HSB brf Artisten HSB arkitektkontor Malmö 1961 

CIRKUSPRINSESSAN 2 Berguvsgatan 9 HSB brf Artisten HSB arkitektkontor Malmö 1962 



CIRKUSPRINSESSAN 4 Tornfalksgatan 12–20 HSB brf Fosietorp HSB arkitektkontor Malmö 1966 

FOSIETORP 1 Ormvråksgatan 27–31 HSB brf Fosietorp HSB arkitektkontor Malmö 1966 

FOSIETORP 2 Ormvråksgatan 19–25 HSB brf Fosietorp HSB arkitektkontor Malmö 1966 

FOSIETORP 4 Ormvråksgatan 15 HSB HSB Region S arkitektsektionen 1990 

FOSIETORP 5 Ormvråksgatan 17 HSB HSB Region S arkitektsektionen 1990 

FÅGELHANDLAREN 1 Duvhöksgatan 1 HSB brf Duvhöken HSB arkitektkontor Malmö 1960 

FÅGELHANDLAREN 1 Duvhöksgatan 3 HSB brf Duvhöken HSB arkitektkontor Malmö 1960 

FÅGELHANDLAREN 2 Lövsångaregatan 2–28 HSB brf Duvhöken Borohus 1963 

GEISHAN 1 Södra Gulsparvsgatan 24 HSB brf Söderkulla HSB arkitektkontor Malmö 1962 

ISOLDE 1 Södra Gulsparvsgatan 48–52 HSB brf Silversmeden HSB arkitektkontor Malmö 1966 




NIBELUNGEN 1 Tornfalksgatan 3–5 HSB Konstruera, Arkitekter och Ingenjörer AB 1997 

NIBELUNGEN 2 Tornfalksgatan 9 HSB brf Fosietorp HSB arkitektkontor i Malmö 1967 

PARSIFAL 1 Ormvråksgatan 60–64 HSB brf Fosietorp HSB arkitektkontor Malmö 1966 

PARSIFAL 2 Kungsörnsgatan 5–11 HSB brf Fosietorp HSB arkitektkontor Malmö 1966 



RAGNARÖK 1 Kungsörnsgatan 10–16 HSB brf Fosietorp HSB arkitektkontor Malmö 1966 




RHENGULDET 1 Kungsörnsgatan 2–8 HSB brf Fosietorp HSB arkitektkontor Malmö 1966 

ROSENKAVALJEREN 2 Tornfalksgatan 1 HSB brf Söderkulla HSB arkitektkontor Malmö 1962 

ROSENKAVALJEREN 3 Söderkullagatan 23 Malmö stad Axel Carlsson AB 1967 

SÖDERKULLA 1 Berguvsgatan 2 HSB brf Berguven HSB arkitektkontor Malmö 1960 



SÖDERKULLA 3 Söderkullatorget 2 HSB brf Berguven HSB arkitektkontor Malmö 1961 

SÖDERKULLA 4 Berguvsgatan 3 HSB brf Söderkulla HSB arkitektkontor Malmö 1961 

SÖDERKULLA 5 Tornfalksgatan 8 HSB brf Söderkulla HSB arkitektkontor Malmö 1961 




SÖDERKULLA 9 Södra Gulsparvsgatan 26 HSB brf Söderkulla HSB arkitektkontor Malmö 1962 

TRISTAN 1 Södra Gulsparvsgatan 32–36 HSB brf Silversmeden HSB arkitektkontor Malmö 1966 

TRISTAN 2 Södra Gulsparvsgatan 38–42 HSB brf Silversmeden HSB arkitektkontor Malmö 1966 

TRUBADUREN 1 Duvhöksgatan 6 HSB brf Duvhöken HSB arkitektkontor Malmö 1960 



TRUBADUREN 3 Söderkullatorget 3 HSB brf Duvhöken HSB arkitektkontor Malmö 1960 

VALKYRIAN Söderkullaskolan Malmö Stad Ericson Gynnerstedt Ågren Arkitekter, Sthlm 1963 

Söderkullaparken från norr. (Foto: TT 2000) Cykelstig från Fosietorpsparken under Ringvägen till 

Lindeborg och Almvik. (Foto: MKm sept 2000) 


151

152 ÖSTRA SÖDERKULLA 

 

2 2 2 2 2 ˜2 2 

„2 

q——— 

ƒ— 

‚ 

u——— 

ÖSTRA SÖDERKULLA 

Östra Söderkulla är ett till ytan litet bostadsområde som stadsplanemässigt 

hänger samman med de södra delarna av Västra Söderkulla. Området präglas 

av en strikt och relativt öppen struktur där de storskaliga, enkla byggnadsvolymerna 

i gult tegel dominerar. 

Östra Söderkulla ligger i Fosie och är beläget i Malmös södra del. Det gränsar 

i norr till Nydala, mot söder till Inre Ringvägen och i öster till Hermodsdal. 

Munkhättegatan utgör gräns mot Västra Söderkulla. 


ƒ—2 

q— 

— 

ƒ— 

p 

— 

h—— 

u—— 

ƒ——— 

ƒ— 

 

†ƒ„‚e2 


„——— 

Bebyggelsen i Östra Söderkulla uppfördes på jordbruksmark. I den norra 

delen av kvarteret Dressören låg sedan tidigare ett par äldre villor. 



Stadsplaner för området Östra Söderkulla upprättades åren 1961 och 1966 

av stadsplanechefen Gabriel Winge. Båda planerna hade samband med Västra 

Söderkulla. Den första stadsplanen avsåg kvarteret Dressören i den norra 

delen. På platsen befintlig villabebyggelse tänktes förtätad med enfamiljshus 

i form av sammanbyggda vinkelhus. 

Med stadsplanen från 1966 kom villabebyggelsen istället att ersättas med 

flerfamiljshus i två, tre och fem våningar. Planen omfattade förutom den 

södra delen av kvarteret Dressören även kvarteren Lohengrin och Tannhäuser. 

År 1968 fastställdes en stadsplaneändring som innebar att den nordöstra 

delen av området skulle tas i anspråk för uppförandet av en barnstuga. Änd- 

i——— 

f—— 

—2 

2 —22 

22222222 

w2 

 

y —— 

ƒ— —— 

i— 

 

 

f ——— 

x—— 

v——— 

f——— 

h‚iƒƒ‚ix 

vyrixq‚sx 

„exxr…ƒi‚ 

N 

r——— 

‚ 

— 

— 

— 

— 

x—— 

€— 

 

‚ 

— 

€ 

 

r 

— 

SKALA 1:10 000 

 

r— 

e 

€ 

ri‚wyhƒE 

hev 

r 

h—— 

0 100 200 300 m 

u

Skivhus i kv Lohengrin. (Foto: MKm sept 2000) Skivhus i kv Lohengrin 2 före ombyggnad av balkonger. 



Kv Tannhäuser. Arkitekt: HSB arkitektkontor Malmö, 

1966. (Foto: MKm sept 2000) 

Entréparti i originalutförande i kv Tannhäuser. 


Entréfasad i kv Tannhäuser 2. (Foto: MKm sept 2000) Skulpturen ”Treklang” av Gunnel Friberg (1974) 

i kv Tannhäuser. (Foto: MKm sept 2000) 


153


ringen innebar också att flerbostadshusen grupperades om så att tre- och 

femvåningshusen förlängdes och tvåvåningshusen slopades. Husen ritades 

och byggdes under åren 1966–68. 


Samtliga lägenheter i Östra Söderkulla utgörs av bostadsrätter och majoriteten 

är trerummare. Området hade år 1971 drygt 1 600 invånare, ett antal 

som i slutet av 1990-talet sjunkit till drygt 1 000. Invånarna har en jämförelsevis 

hög medelålder. Bostadsområdet har en låg flyttfrekvens. 


Samtliga flerbostadshus är uppförda och ritade av HSB:s arkitektkontor i 

Malmö och uppförda av HSB. Förskolan Tornfalken ritades av Axel Carlsson. 


Östra Söderkulla är trafikseparerat och områdets två gator är säckgator med 

parkeringsplatser i mitten. Från Ormvråksgatan finns nedfarter till de underjordiska 

garage som ligger mellan skivhusen i kvarteren Lohengrin och Tannhäuser. 

Service 

Inom själva Östra Söderkulla saknas handel och service, med undantag av 

en förskola. Dagligvaruhandel finns dock i det intilliggande Västra Söderkulla 

och ytterligare allmän service som post och bank finns på det närbelägna 

Nydalatorget. 


Östra Söderkulla består av endast tio flerbostadshus i tre kvarter. De är i tre, 

fem respektive åtta våningar. Husen ligger vinkelrätt mot varandra, låghusen i 

öst-västlig riktning och höghusen i nord-sydlig. Husen vänder långsidorna mot 

parkytorna i söder och öster. Området får sin karaktär av den i huvudsak 

öppna och tämligen glesa strukturen och husens geometriskt enkla volymer i 

gult tegel. Gårdsmiljön mellan husen är uppvuxen med lummig grönska. 

Del av kvarteret Dressören 

I kvarteret Dressören finns dels enfamiljshus, dels två flerbostadshus i tre 

respektive fem våningar. De ritades 1966 av HSB arkitektkontor i Malmö. 

Norr om Tornfalksgatan ligger femvåningshuset, ett relativt ovanligt våningsantal 

för den här typen av bostadshus. Söder härom ligger trevåningshuset, 

vilket har små förskjutningar i både höjd och sidled. 

Båda husen har långsträckta fasader och horisontaliteten understryks dels 

av den taksarg i vit plåt som kröner fasaderna, dels av att fönstren är liggande 

treluftsfönster. Horisontaliteten bryts av vertikala partier med vitt 

skivmaterial mellan fönsterna. Husen har fasader i gult tegel. De ursprungliga 

utanpåliggande balkongerna har delvis blivit inglasade. Fönster och entréer 

har bytts ut. 

Del av kvarteret Tannhäuser 

Skyddade med vallar från Inre Ringvägens trafikbuller ligger tre lamellhus i 

den södra delen av kvarteret Tannhäuser. Byggnaderna är ritade 1966 av 

HSB arkitektkontor i Malmö. Husen i tre våningar är uppförda i gult tegel 

med plana tak och vit taksarg. Mot gårdssidan har de ursprungliga entré-

Kv Dressören 1. Arkitekt: HSB arkitektkontor Malmö, 

1966. (Foto: MKm sept 2000) 

Inglasade balkonger i kv Tannhäuser 3. 


Inglasade balkonger på skivhus i kv Tannhäuser. 


Nyinsatt aluminiumdörr i kv Dressören. 


Kv Tannhäuser 3. (Foto: MKm sept 2000) 

Fasad mot väster på skivhuset närmast 

Hermodsdalsparken i kv Tannhäuser. 



155


erna i teak och glas bevarats medan de på motsatta sidan bytts ut. Balkongerna 

har byggts ut och glasats in. Den framförliggande grönytan har omvandlats 

till inhägnade uteplatser för lägenheterna i bottenplanet. Gårdsmiljön 

karakteriseras av uppvuxna träd och buskage. Här finns även en liten 

stenlagd plats omgiven av träd med en staty. Lägenheterna i husen består av 

lägenheter från två till fem rum och kök. 

Höghus i kvarteren Lohengrin och Tannhäuser 

Mitt i Östra Söderkulla ligger fem skivhus i åtta våningar. Husen är ritade av 

HSB arkitektkontor i Malmö, 1966 respektive 1968. De är liksom områdets 

övriga bebyggelse uppförda i gult tegel och består av geometriskt enkla 

byggnadsvolymer med plana tak. 

I kvarteret Tannhäuser har husen fått gavlarna inklädda med gul plåt och 

nya utbyggda och inglasade balkonger. Balkongerna är placerade mot öster 

och mot väster är fasaderna släta med olika fönstertyper rytmiskt grupperade. 

Samma fönstersättning, men med fasader i betongelement, återfinns på 

husen på andra sidan Munkhättegatan. 

I kvarteret Lohengrin har husen en något annorlunda utformning vad 

avser balkongplacering och fönstersättning. Samtliga hus har utbytta entréer. 

Lägenheterna utgörs av två- och trerummare. 

Förskolan Tornfalken, kvarteret Dressören 

I fonden av Tornfalksgatan och som avgränsning ut mot Hermodsdalsparken 

ligger Tornfalkens förskola. Skolan utgörs av tre enplansbyggnader med sadeltak. 

Fasaderna är putsade ljusgula och gavelrösten är klädda med mörk 

laserad träpanel. Den södra längan var fram till 1994 barnavårdscentral. 

Hermodsdalsparken 

Öster om Östra Söderkulla bildar Hermodsdalsparken övergång till Hermodsdal. 

Parken är enkelt uppbyggd med stora sammanhängande gräsytor. I den 

östra kanten av parken går en cykelväg som fortsätter under Inre Ringvägen 

till Lindängen. Från parken, mellan kvarteren Dressören och Lohengrin går en 

annan cykelstig, nedsänkt och vidare ner under Munkhättegatan mot Västra 

Söderkulla. I parkens södra del finns stora, lätt kuperade gräsytor där det på 

sina ställen finns rester av gamla pilalléer. Härifrån fortsätter grönytan ut i ett 

parkstråk som sträcker sig mer än två kilometer längs Inre Ringvägen. 


Liksom i Västra Söderkulla har genomgripande förändringar av gårdsmiljöerna 

ägt rum, främst under 1990-talet. HSB har satt sin prägel på 

upprustningarna, vilket medfört en viss standardisering. Förändringar i form 

av byte av entréer, inglasning och utbyggnad av balkonger och fönsterbyte 

har skett så gott som i samtliga hus. 


DRESSÖREN 2 Tornfalksgatan 22–30 HSB brf Tornfalken HSB arkitektkontor Malmö 1968 

DRESSÖREN 4 Tornfalksgatan 32 Malmö Stad Axel Carlsson 1967 

DRESSÖREN 5 Tornfalksgatan 1–21 HSB brf Tornfalken HSB arkitektkontor Malmö 1968 

LOHENGRIN 2 Ormvråksgatan 9–13 HSB brf Tornfalken HSB arkitektkontor Malmö 1968 

LOHENGRIN 3 Ormvråksgatan1–5 HSB brf Tornfalken HSB arkitektkontor Malmö 1968 

TANNHÄUSER 1 Ormvråksgatan 38–42 HSB brf Hagalund HSB arkitektkontor Malmö 1966 



TANNHÄUSER 3 Ormvråksgatan HSB brf Hagalund HSB arkitektkontor Malmö 1966 

TANNHÄUSER 3 Ormvråksgatan HSB brf Hagalund HSB arkitektkontor Malmö 1966 

TANNHÄUSER 3 Ormvråksgatan HSB brf Hagalund HSB arkitektkontor Malmö 1966

Gårdsmiljö i kv Tannhäuser. (Foto: MKm jan 2002) Kv Tannhäuser från Ormvråksgatan. 


Parkeringsplatser i Ormvråksgatan med kv Tannhäuser 

till vänster. (Foto: MKm jan 2002) 

Daghem i kv Dressören. Arkitekt: Axel Carlsson, 1967. 


Gång- och cykelstråk längs Hermodsdalsparken. 


Tunnel för gång- och cykelväg under Munkhättegatan 

mot Västra Söderkulla. (Foto: MKm sept 2000) 


157

Gullviksborg vid mitten av 1960-talet. (Foto: Malmö Stadsbyggnadskontor) 

158 ÖSTRA SÖDERKULLA

Byggnadsplanerna för Borgmästaregården presenterades i SDS vintern 1964. 


159


Rättelser till Del 1: 1945–55: 

sidan 29, bildtext i mitten till höger, ska vara: 

Kvarteret Örehus 4, Ribersborg. 

Arkitekt: Thorsten Roos & Carl Nordström, 1955. 

sidan 135, bildtext överst till vänster, ska vara: 

Kvarteret Ljungbyhus 11, Nicoloviusgatan 6. 

Arkitekt: Svenivar Ekstrand, 1957. 

sidan 139, längst ner på sidan, ska vara: 

ÖREHUS 3 Limhamnsvägen 18 Henning Persson Thorsten Roos & Bror Thornberg 1953 

ÖREHUS 4 Limhamnsvägen 16 Hugo Åberg Thorsten Roos & Carl Nordström 1955 

sidan 159, bildtext i mitten till höger, ska vara: 

Kvarteret Intagan 32, vid Lantmannagatan. 

Ritat av Richard Weichselbaumer, 1965.

En mycket stor del av våra bostäder byggdes under årtiondena 

efter 1945. Deras utformning speglar den period då Sverige 

genomgick en utveckling till en modern välfärdsstat. Denna skrift 

behandlar bostadsområden som uppfördes i Malmö under tiden 

mellan 1955 och 1965. Bostadsmiljöerna beskrivs i text och bild och 

sätts in i ett historiskt sammanhang. Inventeringsarbetet har genom- 

förts av Malmö Kulturmiljö, genom projektet Storstadens arkitektur 

och kulturmiljö, på uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne Län. 

Storstadens arkitektur och kulturmiljö initierades genom den s k Storstadspropositionen 

(Utveckling och rättvisa – en politik för storstaden på 

2000-talet, prop 1997/98:165). Uppdraget bestod i att öka kunskapen om 

arkitektur och kulturmiljöer i storstäderna, särskilt från efterkrigstiden. 

Projektet har genomförts parallellt i Stockholm, Göteborg och Malmö 

och arbetet har samordnats av Riksantikvarieämbetet.

Ladda ner rapporten som pdf (17,4 Mb) - Malmö stad

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?