MÖJLIGHETERNAS BOK - Malmö stad

MÖJLIGHETERNAS BOK 

Guldstunder i de äldres vardag


I din hand håller du en bok om goda exempel på guldstunder i de äldres vardag. Detta är 

bara ett litet axplock av det som händer på de särskilda boendena inom Malmö stad. 

Läs, inspireras och ta gärna kontakt med oss. 

Vi hoppas att boken ska ge inspiration till ännu fl er guldstunder.


© 2009 Guldstunder i de äldres vardag, 

Husie stadsdelsförvaltning, 

Malmö stad 

Text: Monica Ljungberg 

Foto: Arvi Kaaman 

Grafi sk form: Rara Typer AB 

Tryck: Holmbergs, Malmö 2009 

Papper: Galerie Art Silk, 130g 

ISBN: 978-91-633-5737-4

Innehåll 

VAD DRÖMMER DU OM? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 

Kroppen må vara gammal, men livslusten 

fi nns kvar. 

EN TOKIG HATT-TORSDAG . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 

Ta på en knasig, rolig eller vacker hatt. Och se 

vardagen i ett nytt ljus. 

KÄNSLAN SITTER KVAR . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 

Därför är en promanad viktig, trots att 

minnet är kort. 

FÖRMIDDAGEN HOS FRISSAN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 

Följ med Ragnhild när hon får sitt hår fi xat. 

Att gå till egna frisören betyder mycket. 

PÅ TRÄFF HOS VINKLUBBEN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 

Lördagsmys utan TV. Pratglada har roligt 

över lite vin och chips. 

MIDSOMMAR I MINNENAS TRÄDGÅRD . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 

Dragspelsmusik, jordgubbstårta och glada 

barn med spring i benen. 

KONSTEN ATT STICKA EN HALSDUK . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 

Den som en gång lärt sig sticka, kan alltid 

skapa med garn. 

EN SOLIG DAG PÅ VEN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 

Spänn fast rullstolar och rollatorer. Nu åker vi 

på utfl ykt. 

SKA VI CYKLA EN SVÄNG? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 

Ta på hjälmen. Så trampar vi iväg och köper 

glass. 

DET DOFTAR SOMMAR . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 

Bertil sköter blomlådorna. 

TA EN GLAD SVÄNGOM . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 

Sätt fart på trötta ben! Selva tar med alla på 

en musikalisk resa. 

MÖBLER SOM SKAPAR HEMKÄNSLA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 

Loppisfynd förvandlar trista korridorer till ett 

minne blott. 

PYSSLA MED FÄRG & FORM . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 

Kreativt skapande med penslar och lera. 

SKOGSPROMENAD I TRÄDGÅRDEN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 

Här kan alla njuta av uteliv – året runt. 

FIKA EN TRAPPA UPP . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64 

Succé – trots att det bara är öppet en timme 

i veckan. 

TID ATT NJUTA I SPA-HÖRNAN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 

Handmassage, lackade naglar och 

väldoftande parfym. 

PÅ SPANING EFTER ROSOR . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72 

Passa på att gå en sväng innan regnet 

kommer. 

KONTAKTLISTA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76

Guldstunder i de äldres vardag är ett 

projekt som fi nansieras av statliga stimulansmedel 

och sträcker sig från januari 

2007 till och med 2010. Projektet omfattar 

alla stadsdelar i Malmö med Husie 

som projektägare. 

Målsättningen är att utveckla och höja 

kvaliteten i det sociala innehållet på våra 

särskilda boenden. 

Det särskilda boendet är en boende- och 

vårdform där det ges omvårdnad och 

tillsyn dygnet runt. Malmö kan erbjuda 

två olika former av boende för äldre: 

Vårdboende och gruppboende. Båda 

boendeformerna består av lägenheter 

eller rum förlagda i grupp med gemensamma 

utrymmen. Gruppboende har 

en särskild inriktning på personer med 

demenssjukdom. 

Guldstunders arbete handlar bland annat 

om att lyfta fram personalens betydelsefulla 

roll när det gäller att skapa en aktiv 

och meningsfull vardag för de boende. 

Visionen är att Guldstunder blir en permanent 

verksamhet. 

Guldstunder i de äldres vardag 

tel: 040-34 66 88 

Föreningsgatan 22, 2 vån 

211 52 Malmö 

www.malmo.se 

4 | MÖJLIGHETERNAS BOK

Vad drömmer du om? 

Vad drömmer du om? Med den enkla frågan fi ck 

Radojka Lazic på Blombuketten reda på vad den äldre 

kvinnan mest av allt önskade. Och kunde dessutom 

uppfylla hennes önskan – att få se havet. Radojka hann 

ordna en tur till Västra Hamnen innan kvinnan blev alltför 

sjuk. En liten utfl ykt som betydde så otroligt mycket – för 

båda. 

Att få hjälp att åka till sin egen frisör, få naglarna lackade 

eller ta en cykeltur – allt är exempel på guldstunder i de 

äldres vardag. Det kan också handla om att ordna en 

omöjlig utfl ykt, starta en vinklubb eller börja med musik och 

dans trots att nästan alla sitter i rullstol. Och så kanske det 

viktigaste av allt, den nära lilla stunden där man tar sig tid att 

samtala på rummet, gå en promenad just när solen skiner 

eller åka och se en spännande hockeymatch. 

Alla önskar vi olika saker. Att se de boende som personer 

– att vara lyhörd för den enskildes önskan, behov och 

möjligheter – det är grunden. Någon älskar att lyssna på 

dragspel, medan andra njuter mest av jazz eller opera. 

Att bli gammal och sjuk är svårt. Man är i livets slutskede, men 

fortfarande en människa av kött och blod, fylld med drömmar, 

önskningar och intressen. Alla har vi rätt till ett värdigt liv – hela 

livet. Som gamla behöver vi har mer än vård. Vi behöver också 

ha innehåll i vår vardag. Vi vill fortsatt bli sedda och lyssnade 

på. Därför startade projektet Guldstunder i de äldres vardag. 

Vi har besökt nästan alla särskilda boenden i Malmö, vi har 

haft över tvåtusen besökare i vår inspirationsverkstad och 

vi erbjuder olika utbildningar för att stärka personalens 

kompetens. Att vara professionell i sitt yrke handlar både 

om att ha kunskap och förmåga att omsätta det i praktiken. 

Samt att känna stolthet över att man gör ett bra jobb. 

”Ingen mår bra av att bara sitta ensam på sitt rum och vänta 

på att maten serveras. Att ge alla en extra stund eller hitta 

på roliga saker skapar en positiv miljö. Man får sjufalt tillbaka 

av det man ger. Våra boende blir mindre depressiva och mer 

glada. Då trivs vi ju ännu bättre. När man tillbringar en så stor 

del av sitt liv på en arbetsplats måste man trivas och känna 

stolthet över det man gör. Det är en förutsättning.” 

Så resonerar Juan-Carlos Medina på Högsåkerns vårdboende. 

Vi vet att vi satt igång nya tankar och inspirerat många att 

förändra sitt arbetssätt. Både i stort och smått. 

I Möjligheternas bok har vi samlat goda exempel från olika 

särskilda boenden i kommunen. Med boken vill vi väcka 

både lust och mod att förändra. 

Vi vet att man med enkla medel kan ge vardagen ett rikare 

innehåll. 

Det är möjligt att göra skillnad. 

Allt är möjligt. 

Du kan. 

Irmeli Dahlbacka, Rebecca Calmeyer och Gizella Nemeth 

Guldstunder i de äldres vardag, Malmö stad 

MÖJLIGHETERNAS BOK | 5

En tokig hatt-torsdag 


Suzanne valsar runt i en knallrosa glittrig cowboyhatt 

och serverar kaff e. Ur kassettspelaren ljuder 

smittande musik. Alla fj orton runt bordet är uppklädda 

i snygga hattar och ser förväntansfulla ut. Några 

hattar är knasiga och får oss alla att skratta. 

En hög supportermössa med tre mjuka fotbollar som 

tofsar hör till de galnaste. Bertil som bär den, tycker 

den är OK. Lite konstig, men kul. 

– Välkomna på hattfest, säger Suzanne och snurrar 

ett varv extra för att alla ska få se hennes glittriga hatt 

ordentligt. Idag är vi alla lite extra fi na till kaff et. 

Visst är det så. Bredvid en dramatisk hatt med knallröd 

sjal, sitter en beige pillerhatt med sött fl or. En bit 

bort syns en österrikisk hatt med fj äder intill en följsam 

tyghatt med blommor. 

– Oj, sådan stilig hatt!, utropar Agnes förtjust och 

tittar uppskattande på sin granne, en glad man i sina 

bästa år iförd en klassiskt båtmössa som dekorerats med 

en gul fj äril. 

Kaff et serveras och kakorna åker fram. Det är hembakt, 

köpebröd och små gräddbullar på stora fat. Det är 

torsdag eftermiddag klockan två och hattfesten är höjdpunkten 

på Söderkullahemmet. 

– Konjak eller Baileys till kaff et? frågar Bodil, visar 

fram starkvarorna och fyller på glasen. De fl esta damerna 

väljer Baileys. Det fnissas lite överallt, men någon 

får en hostattack och tycker att innehållet är i starkaste 

laget. Och blir nöjd med ett glas saft istället. 

Många får klädsamma rosor på kinderna. Anna sträcker 

på sig i sin rullstol och sjunger med vacker stämma en 

glad visa för alla. Hon får rungande applåder till tack. 

Bordet är vackert dukat med guldkantad kaff eservis 

och fl era blombuketter i små vaser. 

– Mmm, vad det luktar gott säger Greta och borrar 

ner näsan i buketten. Det är jasmin, saxifraga, styvmorsviol 

och förgätmigej, säger hon bestämt. 

Bodil sitter bredvid i en klädsam grön fi lthatt och 



nickar. Tidigt i morse var hon ute på sin kolonilott och 

plockade blommorna till dagens fest. Det spröda fi nporslinet 

har hon också hämtat hemifrån. 

– Det blir så mycket trevligare om vi dukar extra 

fi nt och har blommor på bordet. De allra fl esta uppskattar 

det, menar Bodil Hansen som tillsammans med 

Suzanne Nilsson arbetar som aktiverare på Söderkullahemmet 

i Fosie. 

Många har problem med motoriken och använder 

plastkoppar med tvåhandsgrepp eller pipmugg till vardags. 

Men när det är fest sker något märkligt. 

– Alla kan plötsligt hålla de här gamla kaff ekopparna 

utan att spilla och ingen tappar något. Att använda 

fi nporslin känns som något alldeles extra. 

”Hatt arna är ett 

sätt att få igång 

ett samtalsämne” 

Att duka festligt har de gjort förut. Hattfesten var något 

nytt. 

– Vi har både köpt och lånat ihop lite hattar, halsband 

och scarves för den här dagen. Hattarna är ett sätt att få 

igång ett samtalsämne. Dessutom får alla lite roligt att 

titta på. Själv kan man ju känna sig lite extra fi n i hatt. 

Bandet spelar en tjoig polska och många ber om en 

påtår. Både av kaff e och konjak. Kakorna har en strykande 

åtgång. 

Till slut lyckas Suzanne locka upp Bertil för en vals. 

Och till allas förtjusning dansar en rosa cowboyhatt 

och en knasig supportermössa med fotbollar runt kaffebordet. 


Att hinna med 

Bodil Hansen och Suzanne Nilsson har båda lång 

erfarenhet av arbete inom äldrevården. Men fysiska 

hinder har gjort att de inte längre klarar ett 

tungt jobb. De nya tjänsterna som aktiverare handlar 

om att ge de boende en extra stimulans. 

– Jag har med åren allt mer insett hur viktiga sådana 

här stunder är, säger Bodil. Det behöver inte vara 

hattfester eller något annat specialarrangemang. Det 

kan bara vara att sitta ner en stund för att prata, läsa 

tidningen eller gå en promenad. 

Men hon vet också hur svårt det kan vara att hinna 

med, eller snarare att prioritera det framför allt praktiskt 

som måste göras. 

– Men att få stimulans är viktigare än något annat. 

Det handlar ofta om att få tillbaka lite livsglädje. Att se 

glädjen i blicken hos någon som man suttit och pratat 

med en liten stund, sådant värmer. Hos båda. 

Samarbete med närliggande förskolan är också uppskattat. 

Både bland gamla och unga. Det brukar bli 

några träff ar om året, särskilt vid högtider som jul, påsk 

och midsommar. 

– Ibland lånar vi en bil, tar med ett par boende och 

åker på utfl ykt. Det är otroligt uppskattat, berättar 

Suzanne. Sist vi var iväg en tur till Österlen blev en 

äldre man så lycklig över turen att han grät. Han var så 

innerligt glad över att få göra något annat än att sitta 

inne. Såklart blir man själv rörd och gråter en skvätt. 

Det är ju sådana stunder som driver oss att göra ett 

ännu bättre jobb. 

– Jag brukar säga att vi personal jobbar i de boendes 

hem. Och sedan är det bara att tänka – så som jag själv 

vill ha det hemma, så vill jag ju ha det här, menar Suzanne. 

10 | MÖJLIGHETERNAS BOK 

SÖDERKULLAHEMMET 

Söderkullahemmet i stadsdelen Fosie är ett särskilt boende 

med fyra avdelningar och 49 boende.

Känslan sitter kvar 

Det tar en stund innan alla rullstolar och rollatorer 

trixat sig ut från hissar och våningsplan. Sensommarsolen 

värmer och himlen är knallblå. En perfekt 

dag för en promenad. 

Man behöver inte gå så långt för att hamna i en riktig 

idyll. Gamla Kirseberg ligger runt knuten. En tur längs 

gathus med blommande stockrosor och kullerstensgator 

är populär. Några av de boende på Norra Bulltoftavägen 

har till och med växt upp här. Äppelträden dignar 

av frukt, en katt springer glatt mellan gränderna och 

ljudet av fågelkvitter sätter alla i rätt stämning. 

– Det var en skön promenad, konstaterar Ruth. Jag älskar 

att vara ute och brukar sitta i trädgården och njuta 

av solen. Synd bara att här inte är så många att prata 

med. 

För så är det. Har man sinnet i behåll är det inte lätt att 

konversera med boende på avdelningar med demenssjuka. 


Men att göra saker trots att många inte minns det efteråt 

är ändå viktigt. 

– Känslan sitter kvar, menar Suzanne Öhgren. Därför 

är det viktigt att alla får uppleva något man mår bra av. 

Här försöker vi fånga tillfället när vi hittar på saker. Det 

kan vara en promenad när solen skiner, berätta historier 

för varandra medan vi väntar på maten eller att åka och 

äta på restaurang med några boende. Sådant är viktigt. 

Förra året gjorde Suzanne en något längre resa. En boende 

med rötterna i Ungern önskade att få hälsa på sin 

släkt i hemlandet. 

– Först trodde vi att det var omöjligt, men sedan 

började vi fundera. Vi tänkte att det skulle vara fantastiskt 

kul för vår boende att besöka sitt hemland innan 

det blev för sent. 

Tillsammans med en kollega reste Suzanne med 

henne till Ungern. Personalen bjöd på sin tid och den 

boende på resa och uppehälle. 

– Man kanske inte ska vara för snabb och säga 

att det inte går. Det går alltid att hitta en lösning. 

Såklart var det en jobbig resa på många sätt. Men 

samtidigt väldigt rolig. Det uppskattades förstås av 

vår boende och inte minst av hennes närstående i 

Ungern. 

– Men för att det ska fungera behöver man ha en chef 

som uppmuntrar oss när vi vill göra saker och som vågar 

låta oss testa nya saker. Allt inom rimliga gränser förstås. 

Att ha roligt på jobbet är viktigt. 

– Det är ju upp till den som jobbar att skapa en bra 

stämning. Visst, vi har många arbetsuppgifter som ska 

utföras, men man får inte se det här som ett jobb, vilket 

som helst. Man måste tycka om att ha med människor 

att göra. 

– Samtidigt är det också viktigt att utveckla sig själv 

inom yrket, att gå på kurser, fortbilda sig och utbyta erfarenhet. 

Sådant som får en att bli bättre på sitt jobb. Till 


exempel taktil massage. Det har vi nyligen lärt oss. Många 

av våra äldre tycker det är skönt att få händerna masserade. 

Norra Bulltoftavägen jobbar också mycket med tydlighet 

i dukning vid måltider. 

– Till helgerna dukar vi fi nt med särskilda glas, dukar 

och brutna servetter. Vi brukar också ha fester vid 

våra traditionella högtider. 

Det betyder kräftskiva på sensommaren, kalkonfest i 

oktober och så förstås speciell mat till jul, påsk och midsommar. 

Just maten ligger Suzanne Öhgren varmt om 

hjärtat. 

– Vi har länge önskat att själva få laga maten här. 

Olika beslut gör att vi fått färdiglagad mat levererad 

hit. Men det är ju inte alltid så kul. För många äldre 

är maten dagens höjdpunkt. Därför tycker jag att man 

ska kunna önska särskild mat. Inte minst för att känna 

lukten från grytor och kastruller när den tillagas. Äntligen 

får vi nu börja laga egen kvällsmat igen. Det ska bli 

fantastiskt kul. Att laga mat är bland det bästa jag vet. 

– Härligt, säger Ruth. Jag hoppas vi får Janssons 

frestelse. Det tycker jag om. 

– Det blir det, lovar Susanne. Det blir mer husmanskost 

som de fl esta av våra boende gillar. 

NORRA BULLTOFTAVÄGEN 63 

Norra Bulltoftavägen i stadsdelen Kirseberg är ett särskilt 

boende med tre avdelningar och 24 boende.

”Att göra saker trot s att 

många inte minns det 

eft eråt är ändå viktigt” 


Förmiddagen 

hos frissan 

I 

trettio år har jag gått till samma frisör. Så klart 

vill jag fortsätta att gå hit även om jag nu fl yttat 

till ett vårdboende, berättar Ragnhild. Min 

frisör Karin kan ju mitt hår bäst och vet hur jag vill 

ha det. 

Sedan sätter hon sig tillrätta i frisörstolen framför 

en stor spegel. Det ska bli hårtvätt, permanent 

och klippning. Karin kammar genom hennes hår 

och de börjar prata som de gamla vänner de är. Om 

kändisskvaller i damtidningar och om det kanske 

ska bli en liten fi n färgton i håret idag. Och så 

skrattar de tillsammans åt minnet av en annorlunda 

frisyr som Ragnhild propsade på för många år sedan. 

Hon har fått sällskap till frisören av Margaretha 

Andersson på Rönnbärets vårdboende. 

– Att sköta om sitt utseende är viktigt. Att vara 

välklädd, ha nystrukna blusar och se snygg ut i håret 

får många att må bättre. Det är ju bara att se till 

sig själv. Att kunna gå till sin egen frisör är en del av 

det. Det ger livet en liten guldstund. 

Margaretha är kontaktperson för Ragnhild och hon 

är den som brukar följa med på färdtjänstturen till 

frissan. 

– Det här är Ragnhilds egna stund. Den behöver 

hon få njuta av alldeles själv. Jag håller mig i bakgrunden 

och brukar ta en promenad under tiden. 




”Det här är Ragnhilds 

egna stund” 


”Min fr isör Karin kan 

ju mitt hår bäst och vet 

hur jag vill ha det ” 


Medan Margaretha tar en promenad får Ragnhild 

håret tvättat, rullat, permanentbehandlat och klippt. 

Väntetiden hos frisören fördriver Ragnhild med att 

bläddra i skvallertidningar och småprata med andra 

kunder. Snart är det dags för föning. Resultatet blir 

fantastiskt fi nt. Ragnhild själv är väldigt nöjd. 

– Ja, nu känner man sig snygg igen. Det var hög tid 

att få håret lagt, säger hon med ett leende. 

När det inte blir besök hos frisören brukar de ta en 

sväng till köpcentrat Mobilia för att prova kläder. 

Ibland sitter de bara och pratar en stund. 

– Jag tror inte man ska krångla till det för mycket 

med avancerade utfl ykter. Snarare vara lyhörd och 

lyssna på vad den boende har lust att göra. Och sedan 

göra det individuellt. Många tycker det är pinsamt att 

åka på utfl ykter i grupp. De föredrar att göra något på 

egen hand tillsammans med oss personal. 

På Rönnbäret fi nns inga schemalagda aktiviteter. 

– Det betyder inte att vi inte hittar på saker, men vi 

vill inte känna oss låsta. Vad vi gör beror på de boendes 

dagsform och hur vädret ser ut. Är det fi nt väder försöker 

vi vara ute så mycket som möjligt. 

Över huvud taget fi nns inga särskilda fasta rutiner 

på boendet. 

– Vi vill att man ska få äta frukost när man har lust, 

antingen på sitt eget rum eller tillsammans med andra. 

Många tycker om att äta frukost för sig själv, njuta av 

sin morgontidning och sedan dricka kaff e vid olika 

RÖNNBÄRET 

Rönnbäret i stadsdelen Västra Innerstaden är ett vårdboende 

med fem avdelningar och 48 boende. 

tider. Det måste man respektera. Det är ju inga dagisbarn 

vi har hand om. Det är vuxna människor som ska 

behandlas därefter. Även om en del har grav demenssjukdom 

ska man inte omyndigförklara dem. 

– Bemötandet av äldre, framförallt de som drabbats 

av demenssjukdom, är något man måste diskutera mer 

på våra vårdutbildningar. 

EFTER 

FÖRE 


Kyrkovalet, sommarens bränder utanför 

Aten och Los Angeles, rött vin till 

fi sk, Jugoslaviens förre president Tito, 

ishockey, norrländsk blåbärspaj, thailändska 

bärplockare och TV-profi len Lasse Holmqvist. 

Allt detta och mycket mer diskuterades 

när vinklubben på Päronskogen hade sin 

traditionella lördagsträff . 

De sex deltagarna sitter fi nklädda i vardagsrummet. 

Alla har fått var sitt glas med vin 

och i små skålar ligger spröda chips. Personalen 

David Kärvemo och Bo Knutsson har 

också tagit plats i soff orna. Det dröjer inte 

länge förrän samtalet tar fart och det skålas 

första gången. Det blir många skratt och 

kvällen känns lite extra festlig, långt från 

skränande TV-program. 

– Idén till vinklubben kom nog från Danmark, 

berättar David. Tanken är att göra helgen 

lite festligare, öka gemenskapen och helt 

enkelt ha trevligt. Men det är helt frivilligt 

att vara med. Hur många som kommer varierar 

varje vecka. Några dagar innan brukar vi 

samla in pengar. Sedan går vi och köper vin. 

Idag serveras en väl kyld Mikkelsberg, en av 

de mer uppskattade sorterna. På avdelningar 

med demenssjuka är Baileys mer populärt. 

Personalen försöker alltid sitta med och prata 

en stund. 

– Egentligen är det inte stora utfl ykter 

eller aktiviter som är guldstunder. Men det är 

saker som får våra boende att prata och längta 

tills det händer. Den riktiga guldstunden 

får man oftast på tu man hand med en boende. 

Man kanske sitter på rummet och pratar 

om något eller tar en promenad tillsammans. 


På träff hos vinklubben 



Det viktiga är att bli sedd och bekräftad. Vad man gör 

spelar inte så stor roll. Huvudsaken är att man fi nns där, 

just då i den stunden. 

David stortrivs och försöker ständigt utveckla jobbet. 

Personalen går kontinuerligt på kurser och har inspirerats 

mycket av projektet Guldstunder. 

– Jag känner stor respekt för äldre människor, trivs 

i deras sällskap och försöker göra deras tillvaro lite 

bättre. 

Yngre män är inte överrepresenterade i personalgrupperna. 

Men det ska bli ändring på det. 

– Jag ska snart gå ut i skolorna och berätta om vad 

man gör på våra särskilda boenden. Jag tror många har 

en väldigt skev uppfattning av vad vårt jobb går ut på. 

Det här är både intressant och roligt. Jag hoppas att jag 

kan locka fl er att börja inom yrket. 

Det är dags för en skål. Vinklubben höjer sina glas, 

tar var sin klunk och njuter av den svala drycken. När 

deltagarna diskuterat om det är okej att dricka rött 

vin till fi sk och varför det på senare tid varit så många 

stora skogsbränder i världen, glider samtalet in på 

hockey. 

– Vi ska ju gå på Malmö Arena och se Björklöven 

spela mot Malmö Redhawks, säger Lars. Han kommer 

från Norrland, liksom David. Hockey är ett gemensamt 

intresse. 

– Javisst. Om en vecka är det match. Då ska du och 

jag få se Björklöven spöa Malmö. Det ska bli roligt! 

PÄRONSKOGEN 

Päronskogen i stadsdelen Hyllie är ett särskilt boende med 

fyra avdelningar och 38 boende. 

”Idag serveras en väl 

kyld Mikkelsberg 


Midsommar i Minnenas trädgård 


Feststämningen ligger i luften. Svenska 

fl aggan vajar i toppen av en liten majstång 

i Minnenas trädgård på Södergården. 

När spelmannen tar första tonerna på 

sitt dragspel dyker barnen från förskolan upp 

med skratt och spring i benen. 

Många som bor här har också haft spring 

i benen. Men sitter nu i rullstol eller är lite 

stela. En del lever i en annan värld. Nu har 

de alla bänkat sig ute vid borden för att fi ra 

midsommar. Den sjuttioårige spelmannen 

klämmer i med små grodorna och de fl esta 

lyser upp av att se barnen hoppa runt den 

lövklädda stången. Men barnen behöver inte 

vara ensamma länge. Ett par boende hoppar 

in i ringdansen och dansar med. Stämningen 

är på topp. 

– Det här är underbart både för barnen 

och de gamla, menar Hanna Sjöberg, mamma 

till Astrid som går på förskolan Pandan. 

Det är viktigt att barnen träff ar olika generationer. 

Själva har vi mor- och farföräldrar på 

annan ort och kan inte träff a dem så ofta. 

Katarina Hansson, ansvarig för förskolan 

Pandan håller med: 

– Det är viktigt att barnen får umgås med 

äldre. Vi har trevligt och gillar att komma 

hit. Vi brukar öva in lite sånger som vi sjunger 

här vid årets högtider. 

– Allt började med att två äldre män och 

personal från Södergården kom till oss och 

frågade om vi ville ha ett samarbete. Svaret 

var självklart ja, och det har vi inte ångrat. 

I högtalarna ljuder en smäktande Taubevals. 

Barnen busar omkring bland buskar och 

vattenspel. Trädgården är nyanlagd och det 

växer gammeldags blommor i varenda rabatt. 


– När jag kom hit för två år sedan fanns här bara en 

gräsmatta och ett svårgenomträngligt busksnår, berättar 

Christin Jönsson, sektionschef på Södergården. Inte 

en enda blomma. Det var en trist trädgård. 

Nu är nästan alla buskar borta och runt hela trädgården 

löper en asfalterad gång. Perfekt för rollator och 

rullstol. Här växer rosor, lavendel, dagliljor och daggkåpa. 

I den romantiska avdelningen prunkar pioner, 

brudslöja och akleja. 

– Mitt krav var att det alltid ska fi nnas något som 

blommar i trädgården. Så att vi varje vecka kan plocka 

in en bukett att sätta på borden, säger Christin som 

själv älskar blommor. 


”Vad vore väl en 

midsommar utan 

jordgubbstårta” 

De ssutom fi nns det uppbyggda odlingslådor för sallad, 

rädisor och jordgubbar. 

– Man ska kunna plocka själv och stoppa direkt i 

munnen. Sådant väcker minnen till liv. Det man odlat 

själv smakar dessutom extra gott. 

Längs hela trädgården fi nns bänkar och lite avskilda 

sittplatser om man vill vara för sig själv med besök. 

Eller bara sitta ner och njuta av dofter och blomning, 

eller av det porlande vattenspelet. 

– Trädgården skapades nästan helt utan hjälp av maskiner. 

Det var mest handkraft och våra boende följde 

förändringen dag för dag. De var mycket engagerade, 

berättar Christin. 

– Jag trivs fantastiskt bra här, säger Kalle glatt och


” De fl es ta lyser upp 

av att se barnen 

hopp a runt den lövklädda 

stången” 


kramar grannen Essys hand lite extra. Här får vi vara ute. 

Själv hjälpte jag till med trädgården. Den är fi n. 

Spelmannen har lagt av dragspelet, gått över till keybordet 

och sjunger med vacker stämma. Det är dansvänliga 

toner och personalen lockar fl era boende att dansa på 

den gröna gräsmattan. Solen skiner och det är skönt att 

vara ute. Det är det många som tycker. Men mest av allt 

Britta som är ute i trädgården nästan varje dag. 

– Jag tycker om att vara ute. Det är underbart och 

det jag älskar mest, säger hon med ett leende och solbrända 

kinder. 

Att sitta i trädgården är en guldstund i ordets rätta 

bemärkelse. 

– Vad som är en guldstund är olika för alla som bor 

här. För Britta är det att kunna sitta ute. För en annan 

är det att få ett glas vin och en cigarett. Eller kanske 

att handla i en speciell aff är. Vi måste vara lyhörda för 

vad våra boende vill. Ibland är det rena detektivarbetet. 

Men vi brukar komma på det. Förr eller senare, säger 

Christin Jönsson. 

– För ofta blir den demenssjuke en annan person än 

när han eller hon var frisk, och tycker om andra saker. 

Vårt jobb är att hitta guldstunder för alla. 

Med drygt 30 år i vården har hon gedigen erfarenhet. 

Både av sådant som är bra och dåligt. Drivkraften 

är att sprida goda erfarenheter till personalen. 

Amela Mujanic är undersköterska från Bosnien och en 


av dem som arbetar på Södergården. Efter ett antal år 

inom vården har hon fått fl era viktiga insikter. 

– Vi har mycket rutiner som man säkert kan ägna 

hela sin arbetstid åt. Ingen blir förstås gladare av det. 

Men om man ägnar en stund åt varje boende, kanske 

går in på deras rum, tittar i album och pratar. Då händer 

något. De boende blir lugnare och gladare och jag 

tycker jobbet är roligare. 

– Eller så tar vi en sväng i trädgården. Då blir alla 

jätteglada. Om alla hade haft en sådan här trädgård 

hade nog livet förlängts för de fl esta, säger hon med ett 

skratt. 

För att skratta och vara glad är också viktigt. 

– Många är sjuka och deprimerade. De behöver pig- 


gas upp. Och det gör man bäst genom att vara glad och 

pigg. Vi kanske kan dansa, spela kort, lägga pussel eller 

spela boll. Men viktigast är att försöka sprida glädje. 

Det ger liv. 

– Mina egna föräldrar är gamla och sjuka i Bosnien. 

Så den kärlek jag inte kan ge dem, den ger jag till de 

gamla här. Jag hoppas att någon i Bosnien tar hand om 

mina föräldrar på samma sätt som jag sköter om våra 

boende, säger hon tankfullt. 

Nu serveras kaff e, saft och jordgubbstårta med grädde. 

Alla låter sig väl smaka. För vad vore väl en midsommar 

utan jordgubbstårta, dans kring midsommarstången 

och dragspelsmusik…

”Det här är underbart både 

för barnen och de gamla” 

Samarbete 

Södergården har samarbete både med Pandans 

förskola och med en lågstadieklass på Munkhätteskolan. 

Förskolan kommer till Södergården några 

gånger om året, särskilt vid högtider som Lucia, jul, påsk 

och midsommar. 

Samarbetet med skolan drivs som ett EU-projekt för att 

bygga broar mellan generationer. 

– Jag måste säga att jag var tveksam till samarbetet 

först. Det kändes stökigt att ha en hel klass med 24 

åttaåringar här. Alla gamla orkar inte riktigt med det, 

berättar Christin Jönsson. 

– Men vi valde ut några av de piggaste varje gång 

som eleverna kunde prata med. De hade förberett frågor 

och sjöng för oss varje gång. Musik går alltid hem 

här och att barn sjunger gör det extra kul. Sedan satt vi 

och pratade och spelade fi a med knuff . 

– En gång var vi med några boende i skolan, men oftast 

har eleverna varit här. Det är enklast så. Som avslutning 

på året hade vi en gemensam utfl ykt med fest på 

stranden i Sibbarp. Samarbetet har fungerat jättebra. 

Jag ångrar absolut inte att vi tackade ja till det. Eleverna 

och de gamla trivs med varandra. Tyvärr glömmer våra 

boende ofta bort att barnen har varit här. Men just i 

stunden är det fantastiskt. Och visar vi kort på besöket 

– då minns de! 

SÖDERGÅRDEN 

Södergården i stadsdelen Fosie är ett särskilt boende med 

tre avdelningar och 24 boende. 



Konsten att 

sticka en 

halsduk

Å 

h, så lugnt och skönt det är, säger 

Elsa med ett leende och stickar 

ytterligare ett varv på sin fi na 

vinröda halsduk. Det här är bra för 

nerverna. 

På bordet ligger högar med vackra 

garn och mängder av tidningar med 

bilder och beskrivningar på olika stick- 

och virkprojekt. Runt bordet sitter 

handarbetssugna deltagare som stickar, 

bläddrar i tidningar och diskuterar 

mönster. 

– Det är så fantastiskt roligt, 

säger Tina Bardh på Celsiusgatan 

som satte igång stickklubben i julas. 

Själv älskar jag att handarbeta och 

jag hoppas att min entusiasm smittar 

av sig. Varje gång vi träff as gör vi det 

också extra mysigt med lite saft och 

kakor. 

Idén till stickklubben kom efter ett 

besök på ett stickkafé. 

– Dit kom även många äldre och 

då slog det mig att våra boende kanske 

skulle vara intresserade. Först 

frågade jag några, men de sa att de 

inte kunde sticka. Då tog jag hit lite 

garn, virknålar och stickor. Och satte 

det i händerna på några som plötsligt 

började sticka. För har man en gång 

lärt sig det, då sitter det i ryggmärgen. 

Men ibland händer det ju att 

man inte minns att man faktiskt 

kan. 

Både Elsa och Gun kan. Gun stickar 


avancerade mönster med garnbyte i rosa och vinrött. 

– Vad det ska bli? Tja, kanske en halsduk, säger hon 

och skrattar. 

– Minns du att vi var i garnaff ären och handlade, 

frågar Tina. 

– Javisst, vi tog taxi dit och de hade väldigt mycket 

att välja på. Det var svårt att bestämma sig. Men det 

blev rosa till slut. 

Lena sitter också med. Hon stickar inte, men tycker om 

att bläddra i tidningarna. Hon gillar framför allt mönster 

på barnkläder. 

– Det är absolut populärast bland alla deltagarna, 

berättar Tina. Sådana bilder gör ju att man minns allt 


man stickade till sina egna barn. Allt från små koftor 

och mössor till sockar. Det är härliga stunder när minnet 

återvänder. 

– Det är ju faktiskt bedårande sött, säger Tina som på 

lediga stunder själv stickar till sitt barnbarn. Men idag 

virkar hon en grön- och blårandig grytlapp. 

Att deltagarna trivs går inte att ta miste på. 

– Jag hoppas att fl er kan ordna stickklubbar. Det ger 

så otroligt mycket. Och är betydligt bättre än medicin. 

Själv går jag snart i pension, berättar Tina. Det hade 

ju varit fantastiskt om det fanns en stickklubb där jag 

hamnar som riktigt gammal.

”Det här är bra 

för nerverna” 



CELSIUSGATAN 

Celsiusgatan i stadsdelen Centrum 

är ett särskilt boende med fyra avdelningar 

och 40 boende.

Tinas tips för stickklubbar 

y Åk gärna till garnaff ären tillsammans med den boende. 

Att själv få välja garn och färg är extra roligt. 

y Välj gärna något enklare projekt. Det är roligare att 

bli färdig efter hand med mindre saker. Halsdukar och 

grytlappar är perfekt. 

y Samla ihop så många mönstertidningar du kan, gärna 

med barnmönster. De fl esta gillar att bläddra i dem, titta på 

bilder och diskutera. 

”Idén till stickklubben 

kom 

eft er ett bes ök på 

ett stickkafé” 

y När man handarbetar är det perfekt att prata om vad 

man stickade som yngre. Minnet återvänder ofta korta 

stunder. 

y Skapa en mysig hörna där ni träff as. Försök få det lugnt 

runt omkring och duka alltid upp med lite fi ka. 

y Förankra projektet med annan personal. De måste ta 

över dina arbetsuppgifter under tiden. Men att sitta ner och 

pyssla får de boende att må bra och bli lugnare. 


Solen strålar och havsbrisen fl äktar skönt. 

Svenska fl aggan smattrar i vinden när 

M/S Stjerneborg styr fören mot vackra 

Ven. Bland alla semesterlediga turister fi nns 

också en grupp mogna män och kvinnor från 

avdelningen Kastanjen på Gyllebogården. 

Rollatorerna står fastsurrade och rullstolsburna 

hålls i fasta grepp på däck. Förväntningen 

lyser i ögonen. 

När båten angjort Bäckviken går gruppen 

sakta över landgången, fullastade med kylboxar. 

För här ryms dagens lunch och fi ka. 

Promenaden går längs överdådigt blommande 

trädgårdar. 

– Aldrig att jag trodde jag skulle få se Ven 

igen. Just nu är här så vackert med blommande 

rosor och tjusiga hortensior. Det var 

många år sedan jag var här senast, säger Ally 

medan hon styr rollatorn mot grillplatsen vid 

stranden. Visst är det vackert på andra sidan 

ön, men idag är jag tacksam att vi inte behöver 

gå uppför den branta backen till cykeluthyrningen, 

säger hon och skrattar. 

– Förr cyklade jag fl era gånger från Malmö 

till Landskrona och tog båten över till 

Ven, berättar Lisa. Men det var ett tag sedan. 

Det är roligt att få komma hit igen. 

Vid stranden fi nns sittplatser till alla. För 

många är vandringen de hundra metrarna 

från båten till grillplatsen en stor utmaning. 

Men det går. Snabbt kommer svalkande 

drycker fram och lite nyplockade körsbär 

att smaka på. Medan personalen sätter fart 

på grillen får alla njuta av glittrande hav och 

Vens backafall. 


En solig dag 

på Ven


– Den här utfl ykten är vårt eget initiativ från början till 

slut, berättar Mikael Karlberg medan han tar fram de 

välmarinerade grillspetten. Vi bestämde vart vi skulle 

åka, hyrde minibussar, bokade biljetter och förberedde 

maten. Hittills har ju allt gått fantastiskt bra. Tänk 

att det fanns en massa lediga sittplatser här vid grillen, 

säger han och ler. Det är sådana här saker som gör att 

våra boende håller sig friskare och att begynnande demenssjukdom 

kan fördröjas. 

– När våra boende har en tid hos läkare brukar jag 

t.ex. ta vanlig buss istället för färdtjänst. Då får de boende 

se både barn, ungdomar och vanliga människor. 

Dessutom är det betydligt roligare än att bara se väntsalar 

och vårdhem. 


– Det är mycket upp till oss personal vad vi hittar 

på. Och vi hittar på mycket, säger Farideh Ahmmady 

som med van hand grillar mat till sexton personer. 

Alla har sin uppgift. Från grillen sprider sig aptitretande 

dofter från korvar och grillspett. Snart serveras 

nylagad mat och aptiten är stor. För maten smakar 

otroligt gott. Det är potatissallad, avokadosås och en 

tomatsallad med sting. 

– Det här smakar fantastiskt gott, säger Birgit. Undrar 

vad det är för krydda i tomatsalladen? 

Rosario de Mejia vet. Hon är ansvarig för utfl yktsmaten. 

– Det är en klassisk tomatsallad med koriander från

”Bland alla semes terlediga 

turist er fi nns 

också en grupp mogna 

män och kvinnor fr ån 

Gyllebogården” 


”Det är sådan här saker som gör att 

våra boende håller sig fr iskare ” 


mitt hemland El Salvador. Den blir godast om man gör 

den en dag innan. 

Matkomplimangerna är många och fl era vill gärna 

ha påfyllning. Att ha picknick på stranden i Bäckviken 

är något alldeles extra. Strax kommer efterrätten fram. 

Rosario har just skurit upp läskande vattenmelon och 

alla låter sig väl smaka. 

– För att ordna utfl ykter och annat som sätter guldkant 

på tillvaron krävs engagemang från personalen. 

Det krävs någon eldsjäl som drar igång aktiviteter. Då 

hänger de fl esta på. Alla är förstås inte intresserade. 

Men ofta vill de vara med efter ett tag, när de ser vilken 

skillnad det gör, berättar Rosario som är utbildad sjuk- 

sköterska från Sydamerika. Jag tror det är mycket som 

behöver förändras inom fl era vårdboende. Många som 

är vana vid ett aktivt liv mår inte bra av att bara sitta 

sysslolösa på ett vårdhem. Man ska t.ex. kunna få den 

mat man är van vid, dricka vin om man vill eller lyssna 

på sin favoritmusik. 

Medan kaff evattnet puttrar på ett medhavt trangiakök 

är det dags för frågesport. Det är snåriga gåtor och roliga 

frågor. Ulla är en alert dam som snabbt har svar på 

det mesta. Hon kan huvudstaden i Tyskland, namnet 

på Victorias blivande man och anser bestämt att det är 

kärleken som brinner utan att man tänder någon eld. 

Skratten blir många och innan det är tid att åka hem 


Hälsningar fr ån Ven 

igen är det dags för prisutdelning. Alla får en fi nt inslagen 

present – ett väldoftande ljus att tända i sin lägenhet 

på Gyllebogården. 

Det är dags att ta färjan till fastlandet. Solen har satt 

friska rosor på bleka kinder. 

– Jag är mycket nöjd med utfl ykten. Den var fantastiskt 

välorganiserad. Det måste ha varit jobbigt och tagit 

tid att arrangera, misstänker Gillis, som har Mikael 

som kontaktperson. 

– Det är klart att sådana utfl ykter som vi gör idag 

kräver lite extra jobb. Men vi gör det gärna. Vi märker 

ju att det extra vi gör ger så mycket glädje tillbaka, och 

glädjen smittar av sig. Stämningen blir till slut väldigt 


familjär. För alla på avdelningen där jag jobbar är min 

familj. Samtidigt gör vi utfl ykten också för vår egen del. 

Att hitta på roliga saker får alla att må bättre – både 

personal och boende, menar Mikael Karlberg medan 

han sätter sig framför ratten på en av de inhyrda minibussarna. 

GYLLEBOGÅRDEN 

Gyllebogården i stadsdelen Västra Innerstaden är ett vårdboende 

med fyra avdelningar och 67 boende.


Ska vi cykla en sväng? 


Oj, oj, oj. Vad är det här? Ska vi ut och cykla? Det 

ska bli kul, säger Ellen förtjust medan hon parkerar 

rollatorn intill den fräcka tvåsitscykeln. 

– Vi får inte glömma hjälmarna, hojtar Lotta Flenhag. 

Synd på din fi na frisyr, men med den här på blir 

du ju en riktig racertant. 

Ellen ler vackert och gör sig redo för en tur i racerfart. 

Sedan trampar de iväg på en härlig cykeltur runt i 

Limhamn. Det är en varm dag i juni. Rosorna prunkar 

i trädgårdarna, solen skiner och vinden fl äktar skönt. 

Ellen är lycklig. Att få cykla en tur ger en känsla av frihet 

och svunna tider när kroppen orkade mer. Ofta går 

turen ner till en glasskiosk. Enligt reklamen serverar de 

stans godaste mjukglass. En populär utfl ykt. 

Från förarplatsen kan Lotta Flenhag styra och trampa 

cykeln. Och passagerarplatsen görs säker med bälte om 

magen och kardborreband kring tramporna. När orken 

tryter går det bra att vila. Då får den som styr trampa lite 

extra. 

– Det är roligt att vara ute och cykla med de boende, 

tycker Lotta Flenhag. Många lever upp och tycker det 

är fantastiskt roligt. Det är ju också ett enkelt sätt att 

komma ut på en utfl ykt. Ellen och jag har varit ute fl era 

gånger. Dessutom ger det bra motion. Både för mig och 

den som följer med, säger hon och skrattar. 

– Att göra något extra för de boende är både viktigt och 

roligt. Man får så mycket positivt tillbaka för det man 

gör. Ibland kan det räcka att gå in i deras lägenhet, vara 

glad och prata en stund. Bara en sådan sak gör skillnad. 

Då man lämnar dem har de ett leende på läpparna. 

– Annetorpsgården är ett gruppboende för demenssjuka 

och tyvärr är det inte så många som minns vad vi 

gjorde för en timme sedan. Men just när vi gör det. Där i 

stunden. Då fi nns glädjen där. Och det är värt guld – en 

guldstund. 


Det doftar 

sommar 


På innergården står fl era upphöjda blomlådor. Här 

blommar lavendel, tagetes, nejlikor och rölleka. 

Bertil går med spänstiga steg för att sköta om 

dem. Rollatorn är bara ett extra stöd. 

– Jag hade mycket växter hemma i min trädgård. Jag 

gillade att sköta blommorna, säger Bertil medan han 

vattnar de torra blomlådorna. Men jag känner inte igen 

alla blommor nuförtiden. 

– Jo, den där gula vet du namnet på, lockar Lotta. 

Den börjar på T. 

– Javisst! Tagetes heter den, säger han bestämt. 

Sedan är det dags för ogräsrensning. Hackan verkar 

vara försvunnen. Idag får han nöja sig med en liten 

planteringsspade. 

– Tja, det här är ju inte en hacka, säger han och vrider 

på verktyget. Men spaden funkar att rensa med. 

Med van hand hackar han raskt igenom lådan. 

Blomdoften får Bertil att böja sig ner och ta ett extra 

doftande andetag. Det luktar sommar. Jorden luckras 

upp, ogräset försvinner och minnet återvänder för en 

stund. 

– Vad som är guldstund är ju olika för alla. Men 

vi försöker hitta något som gör alla glada. Vi har ju 

en liten buss som rymmer åtta personer. Tack vare att 

det räcker med ett vanligt körkort, kan vi enkelt göra 

utfl ykter med några boende. Ibland åker vi till Vellingeblomman. 

Vi handlar växter, fi kar och har roligt 

tillsammans. Sist köpte vi jordgubbsplantor. Dem fi ck 

Bertil plantera när vi kom hem. 

Lotta är kontaktperson för Ellen. 

– Ibland åker Ellen och jag till Engelbrektsboden. 

Då provar jag lite kläder. För Ellen älskar att titta när 

jag visar upp olika utstyrslar. Hon har mycket bestämda 

åsikter om vad som är snyggt eller inte. Vi brukar ha 

riktigt roligt! 

Ut fl ykterna dokumenteras ofta i bild. Fotona sitter i 

pärmar hos de boende och ute i korridoren. En kvinna 

lyser med hela ansiktet på en bild. Bredvid henne står 

en stor häst som hon håller. 

– Ja, det är min häst, säger Lotta och ler. En gång 

hälsade vi på den. Den turen mindes den demenssjuka 

kvinnan resten av sitt liv. Hästens mjuka mule som 

puff ade på hennes kind. Det var en riktig guldstund. 

ANNETORPSGÅRDEN 

Annetorpsgården i stadsdelen Limhamn-Bunkefl o är ett 

gruppboende med tre avdelningar och 24 boende. 


Taktfasta trummor tonar upp i bakgrunden. Snart 

överröstar de allt. Ljudet av den exotiska musiken 

får alla att röra på sig. Mer eller mindre. 

– Nu är vi i Afrika, säger Selva Sampallo och dansar 

runt till de rytmiska tonerna. 

I en ring runt henne sitter ett femtontal boende i trädgården 

på Högsåkerns vårdboende. Alla har fått var sin 

färgglad scarves att vifta med. I början går det lite trögt, 

men i takt med att världsdelarnas musik avverkas stiger 

stämningen. När välkända balalajkatoner från Ryssland 

strömmar ut från cd-spelaren spritter det i benen hos 

99-årige Sture. Snart virvlar han runt i ringen med Selva 

på stadiga ben och med ett stort leende. 

– Nja, inte är jag så bra på att dansa längre, säger 

han blygsamt. Jag var bättre förr. Men visst har jag 

dansat mycket i mina dar, senast på Tuppens servicecentrum. 

Smittande cirkusmusik gör alla glada. Att ha svaga 

ben är inget hinder för dans. Dansande personal drar 

in rullstolsburna i ringen för en glad svängom. Oj, 

vad rullstolar kan svänga. Trötta blickar glimtar till av 

glädje och plötsligt är man ung för en stund. Dramatisk 

musik från operan Svansjön ger alla en välbehövlig 

paus. Selva låtsas dansa på tå och säger att alla nu ska 

vara prima ballerinor. Det blir glada skratt. 

– Jag har gått en kurs i ”Dans, sång och musik som arbetsmetod”, 

berättar hon i en paus. Det är kul och lätt. 

Inget svårt alls. Det kan alla göra. Det viktigaste är att 

man bjuder på sig själv, att spexa och skoja lite. Trots 

att jag egentligen är väldigt blyg, så gör jag det. 

– Man kan spela in olika typer av musik från hela 

världen. Viktigast är att musiken har tydlig rytm, säger 

hon. Här spelar jag allt från vals och tango till salsa och 

hawaiimusik. 

P lötslig befi nner vi oss på en spansk tjurfäktningsarena. 

Selva knyter scarvsen runt midjan, knäpper med fi ngrarna 

och dansar fl amenco. De som kan klappar takten. 


Ta e n 

glad 

svängom

”Viss t har jag dansat 

mycket i mina dar” 



”Trött a blickar glimtar till 

av glädje och plöt sligt är 

man ung för en stund” 


Möbler 

som skapar 

hemkänsla 

J 

ag gick en kurs hos Guldstunder för ett halvår sedan 

och blev superinspirerad, berättar Juan-Carlos 

Medina på Högsåkerns vårdboende. Jag såg hur 

fi nt de inrett med gamla möbler och tänkte att vi också 

skulle kunna göra det. 

Sagt och gjort. Första bordet köpte han själv hos Myrorna 

med pengar från personalens handkassa. När 

det väl kommit på plats, väcktes intresset hos resten av 

personalen. 

– Plötsligt var alla engagerade med inredningen. 

Någon fi xade dukar, andra tavlor och några är duktiga 

på att arrangera. 

Långa, trista korridorer med stödhandtag har ge- 


nomgått en fullständig förvandling. Det står stolar, 

bord och små sittgrupper lite överallt. 

– Förutom att det är fi nt att titta på, kan man ju slå sig 

ner och vila en stund. De boende har blivit förtjusta i förändringen, 

försäkrar Juan-Carlos. Liksom de anhöriga. 

Vid varje bord fi nns roliga arrangemang att titta 

på: En sjöskumspipa, en antik tändare och en gammal 

tändsticksask vid ett bord. 

På ett spegelbord ligger en ask med festhandskar och 

glittriga halsband. Ett matsalsbord är uppdukat med 

fi nporslin, trolldegskakor, kandelabrar och blomsterbuketter. 

På väggarna hänger korsstygnsbroderier, fl amskvävnader 

och oljemålningar. Det känns trivsamt och

hemlikt. I fi karummet står en skivspelare på ett skåp, 

fyllt med hundratals LP-skivor. 

– Jag tog hit min skivsamling som mest består av klassisk 

musik. Jag tänkte att de äldre nog har glädje av den. 

Och nog är det så. Sedan musiken kommit till kaff erummet 

är förändringen total. 

– Förut kom de boende, drack sitt kaff e under 

tystnad och gick sedan snabbt till sin lägenhet. Nu 

är det annorlunda. Musiken inbjuder till spontana 

samtal mellan de boende. Det har blivit trevligare att 

dricka kaff e och alla stannar minst en timme extra. 

Vi får ofta byta skivor och bjuda på påtår. Det känns 

roligt! 

”Sedan musiken kommit 

till kaff erummet är 

förändringen tot al” 



Pyssla med 

färg & form

Bordet är täckt med skyddsplast, massor av färger 

i höga tuber, penslar och lerfi gurer. Pysselsugna 

deltagare strömmar till. Det är färg- och formaktivitet 

på Högsåkerns vårdboende. 

Förra veckans lerfi gurer har torkat, ska få färg och 

förvandlas till kylskåpsmagneter. Nittiofemåriga Elsa 

målar en jordgubbe med säker hand. När bladen ska 

färgläggas krävs skarpare blick. 

– Jag tror jag ska gå och hämta min glasögon. Man 

vill ju att det ska bli snyggt gjort. 

Juan-Carlos hjälper Siv med att hälla ut trögfl ytande 

färger på ett stort papper. Men en bred skrapa drar de 

fram spännande mönster. Koncentrationen är total. 

– Jag började jobba här för fyra år sedan. Då hände 

det inte särskilt mycket. Det tyckte jag var ganska tråkigt. 

Så jag började fundera på vad man skulle kunna 

göra. 

Efter några besök på Panduro började han experimentera 

med olika pyssel: Träfi gurer med tandpetarben, 

pyttesmå pilkorgar med söta kycklingar och 

färgglada snögubbar. Nu har de också provat fram den 

bästa modelleran. 

– Vi har hittat en sort som inte kladdar och som 

heller inte behöver brännas för att torka. Det är fi gurer 

från en sådan lera som vi målar idag. 

Elsa har hittat sina glasögon och fortsätter med jordgubbens 

fi nare delar. 

– Nu händer det mycket här, säger Juan-Carlos. Vi 

har också gympa varje vecka, liksom bingo, frågesport, 

gudstjänst och dans. Dessutom gör vi mycket utfl ykter. 

Vi har tillgång till en minibuss och när det är fi nt väder 

brukar vi köra en sväng. Ibland kör vi runt i Malmö så 

att de äldre kan se hur staden förändras. Västra Hamnen 

är ett populärt utfl yktsmål. 

– Ibland åker vi till en restaurang. Alla som vill äta à 

la carte kan följa med. Det är uppskattat. 

– Ofta åker vi bara ner till stranden med en kaf- 

fekorg och fi kar. Eller så tar vi en promenad till en 

närliggande hästgård eller ett koloniområde. Kortaste 

utfl ykten? Ja, den går nog till Konsum här intill. Nu på 

sommaren handlar vi glass, säger han och skrattar. 

Pysslandet vid bordet fortsätter. Elsa har snart målat 

färdigt en giraff . 

HÖGSÅKERN 

Högsåkern i stadsdelen Limhamn-Bunkefl o är ett vårdboende 

med två avdelningar och 23 boende. 



Skogspromenad 

i trädgården 

Förr fanns här en prunkande handelsträdgård 

med fl era växthus. Idag är det platsen för ”En 

trädgård för alla sinnen”. En prunkande oas 

som får oroliga demenssjuka att må bra. Så bra att 

lugnande mediciner inte behövs. 

– Jag vet inte så mycket om blommor, men de är 

vackra att se på, berättar Majken under en vandring 

bland blommande strandveronikor och irisar. Jag 

tycker om att röra på mig så att kroppen inte blir så 

stel. Ett par gånger om dagen är jag nog ute. Då trivs 

jag riktigt bra, säger hon och ler. 

Vårdboendet Blombuketten i Husie har något 

många drömmer om – en välplanerad blommande 

trädgård med massor av sittplatser. En trädgård som 

ringlar sig runt huset på en bred asfalterad gång, bjuder 

på fem spännande rum med olika teman och får 

äldre att trivas utomhus. 

Att trädgården har en avgörande betydelse vet 

Radojka Lazic. Med drygt trettio års erfarenhet 

inom äldrevården ser hon skillnaden. 

– Vi utnyttjar trädgården maximalt och är ute 

så mycket som möjligt. För många är det en glädje 

att komma ut, berättar Radojka på avdelningen Iris. 

Särskilt de som är för dåliga för att kunna följa med 

på utfl ykter. 

– Ett par pigga boende har dessutom kunnat vara 

ute i trädgården på egen hand. För dem har det varit 

en befrielse att slippa vara påpassade hela tiden. De 

mår väldigt bra av det. 

När någon blir orolig brukar annars personalen ta 

den boende på en promenad i trädgården. 

– Då har vi mycket att titta på. Vi kan också 

enkelt föra in samtalet på blommor, bär och buskar. 

Det gör att vi inte behöver ge lugnande medicin 

under dagtid. På natten kan det ändå i vissa fall behövas. 


– Vi har alla fått vara med och planera trädgården. 

Så därför känns det extra roligt att se den växa 

fram. Vi i personalen vet till exempel hur viktigt det 

är att ha många sittplatser. Många äldre behöver vila 

ofta. 

– Dessutom ville vi ha växter som blommar hela 

säsongen. För vi plockar ofta in buketter till avdelningen. 

En del är så sjuka att de faktiskt inte kan gå ut. Då 

kan färska blommor på bordet glädja enormt. 

Ett trädgårdsrum är designat som en liten strand med 

sand, vattenporl, torktåliga växter och gräs. En annan 

heter körsbärsdalen och är som vackrast på våren. 

– Då blommar en äng med massor av olika blommor 


under körsbärsträden. Det är nog den del av trädgården 

jag tycker bäst om, säger Radojka. 

D et fi nns förstås mycket att äta också. I odlingslådor 

växer jordgubbar och smultron. Intill dignar vinbärsbuskar, 

hallon och krusbär av frukt. 

– Oj, oj. Det ska bli spännande. Vad kan vi hitta 

idag, undrar Majken. 

Snart har hon händerna fulla av nyskördade bär. 

Namnen på bären kommer blixtsnabbt. 

– Krusbär såklart! Men fy så sura de är, säger hon 

med ett skratt. Jag tycker bäst om smultronen. 

Plötsligt hörs allsång ljuda över trädgården. En annan 

avdelning har bänkat sig på sin uteplats för att sjunga klassiska 

visor. Majken tar några danssteg och sjunger med.

”Snart har hon händerna 

fulla av nyskördade bär” 



BLOMBUKETTEN 

Blombuketten i stadsdelen Husie är ett särskilt boende med 

fyra avdelningar och 44 boende.

– Vi brukar både sjunga och dansa mycket, berättar 

Radojka. Det går alltid hem. Jag har tryckt upp lite 

sånghäften och brukar ta fram dem när vi har bänkat 

oss vid borden och väntar på maten. Och så bjuder vi 

på oss själva. Ingen är rädd för att göra bort sig. Sången 

gör att vi har roligt tillsammans. 

Radojka var nyligen på kurs i ”Dans, sång och musik 

som arbetsmetod” på Guldstunder. 

– Den gav mycket som jag har nytta av i mitt arbete 

och var dessutom en bekräftelse på att det vi gör är rätt. 

En övning hon fi ck lära sig var att fråga var och en 

vilka önskningar de har. 

– En kvinna med mycket fysiska handikapp önskade 

att få se havet i våras. Jag tänkte att jag ska göra allt 

”Vi utnytt jar trädgården 

maximalt” 

i min makt för att uppfylla hennes önskan. Men våren 

gick fort och var väldigt regnig. Alla dagar var hon 

heller inte pigg. Men sista dagen innan min semester 

åkte vi till Västra Hamnen. Där satt vi, tittade ut över 

havet och åt glass. Kvinnan njöt i fulla drag, och frågade 

till slut i vilket land vi var för att få uppleva en 

sådan syn. 

– Och vi är båda så glada över att det blev av. Nu 

efter sommaren har hon blivit sämre och skulle inte 

klara en utfl ykt. Men att fråga efter vad de boende önskar 

och drömmer om. Det kommer jag fortsätta med. 

Har vi tur kan jag uppfylla deras önskan. Om inte, så 

kanske det räcker att prata om den och titta på bilder. 

För man får aldrig sluta drömma. 


Fika en trappa upp 

Välkommen till vårat café. En stort skylt med vackert 

handtextade bokstäver hälsar både boende 

och anhöriga välkomna till det nystartade kaféet. 

Trängseln är stor. Det är många som vill ha kaff e och 

nybakat. Och till det lite konjak eller likör. 

– Idén föddes när vi satt och pratade med Guldstunder 

om vad vi kunde göra här. Vi ville göra något för 

alla avdelningar. Någon föreslog kafé. Och så blev det, 

berättar Eva Glans på Lindeborgs Gård. 

Problemet var att hitta ett lämpligt utrymme. 

– Vi tänkte riva väggen till vårt personalrum. Där 

sitter vi ändå aldrig, säger Eva. Men det fi nns lagar som 

säger att ett sådant rum måste fi nnas. Vi kunde heller 


inte använda en lägenhet. Alla behövs för boende. 

Resultatet blev trapphuset till andra våningen. Visserligen 

litet och trångt, men det fungerar. När kaféet 

inte är öppet ställs sittmöblerna undan. På hyllor intill en 

gammal skänk trängs vackra kakburkar från förr med en 

äldre våg och en kassaapparat från förra sekelskiftet. 

– Vi har försökt förvandla utrymmet till en mysig plats, 

så likt ett gammalt kafé som möjligt. Vi har varit och 

letat rekvisita i många second hand-aff ärer. Kassaapparaten 

lyckades vi tjata oss till att få köpa på Sopstationen. 

Den är så fi n att de egentligen ville ha den själva. 

– Sittmöblerna kommer från Ikea, porslinet är gammalt 

och dukarna har vi själva sytt.

”Personalen har för stunden 

förvandlats till kafébiträden” 


”Under den timme fi ket 

är öpp et är det fullsatt ” 


Kaféet har blivit en succé. Många ser fram 

emot en stunds avbrott i vardagen. Varje torsdag 

kommer boende och anhöriga för att köpa 

kaff e med hembakat. Och lite starkt till för 

den som önskar. Under den timme fi ket är öppet 

är det fullsatt och personalen har för stunden 

förvandlats till kafébiträden. Alla undrar 

nyfi ket vilka kakor det serveras denna vecka. 

– Det blir lite olika. När prinsessan Victoria 

förlovade sig hade vi bakat prinsesstårtor. Det 

blev uppskattat, säger Eva och ler. 

– Först var fi kan gratis, men alla ville betala. 

Så nu tar vi femton kronor för kaff e, kakor 

och likör. Pengarna går till nya inköp i kaféet. 

Tanken är att med små medel och liten arbetsinsats 

skapa en mötesplats för alla. 

– Det har fungerat bra, menar Eva Glans. 

Avdelningarna skiftas om att ansvara för kaféet. 

Det blir ofta många och intressanta samtal när 

så många träff as för att fi ka. Nackdelen är att 

många boende med demenssjukdom blir oroliga 

av ett kafébesök. Men för de andra boende har 

det blivit en av våra absolut populäraste aktiviteter. 

Hur ser framtiden ut? 

– Efter en tid erbjöd vi även konjak och likör 

till kaff et. Nu funderar vi på att ordna levande 

musik och kanske ett lotteri. Det kommer att 

utvecklas med nya saker. 

LINDEBORGS GÅRD 

Lindeborgs Gård i stadsdelen Hyllie är ett särskilt 

boende med fyra avdelningar och 36 boende. 


I 

ett hörn står en skön fåtölj. På bordet intill fi nns 

nagellack, doftande massageolja och parfymer. Det 

här är SPA-hörnan på Husiegård en sen onsdagseftermiddag. 

Wanda har satt sig tillrätta. Snart ska hennes 

naglar få lite färg. 

– Jag brukar ju aldrig måla naglarna, så jag vill inte 

ha för stark färg. Knallrött blir för mycket. 

– Då tar vi något mer diskret, säger Annika Nilsson 

som för stunden tagit på sig rollen som manikyrist. 

Vad säger du om den här? Och så håller hon upp 

ett svagt kopparskimrande lack med namnet ”Orifl 

ame Nailpolish Number 7 – Long Wear”. 

– Ja, den är snygg. Den tar vi, säger Wanda förtjust. 

Händerna placeras på en mjuk kudde och Annika skakar 

fl askan. Under tiden naglarna lackas diskuterar de 

dagens maträtt, kroppkakor och kvällens herrmiddag. 

– Men det är ju trist att inte vi kvinnor är välkomna, 

menar Wanda. 

– Ja, men ni kvinnor ska få en egen stund. Det ska 

snart bli Afternoon Tea för alla damer här. Då får ni 

gott te och goda kakor – utan herrarna. 

– Det låter förstås trevligt – och rättvist, säger 

Wanda och skrattar. 

S tunden i SPA-hörnan går fort. Medan lacket torkar 

väljer Wanda en parfym. 

– Idag är det onsdag, den brukar man ju kalla ”lillelördag”. 

Såklart ska man lukta gott då, säger Annika och 

båda skrattar medan de doftar igenom parfymlagret. 

Medan Annika sätter lite rosendoft från Sonia 

Rykiel bakom öronen på Wanda så beundras de nylackade 

naglarna. 

– Men oj, så fi n jag blir. Det här var ju roligt. 

Idén till det egna SPA-rummet kom i våras när personalen 

diskuterade vad ett överblivet utrymme intill 

tvättstugan skulle användas till. Istället för att ge 


Tid att njuta 

i SPA-hörnan


handmassage, fotvård eller måla naglar inne på de 

egna rummen, görs behandlingarna numera i SPAhörnan. 

En nyhet är också att den som har födelsedag blir särskilt 

mycket ompysslad. 

– Då ser vi till att fi nkläderna kommer fram och att 

den som vill får alla de behandlingar vi kan erbjuda i vår 

SPA-hörna. Dessutom får födelsedagsbarnet önska sin 

älsklingsrätt till middag. Födelsedagen ska bli lite speciell. 

– Det här rummet blev en perfekt SPA-hörna. Alla 

tycker det känns mycket mysigare att sitta här och bli 

ompysslad. Vi brukar ibland sätta på lite musik och 

tända ljus. Det är mycket uppskattat, försäkrar Annika. 


– Många njuter mer av en stund i vår SPA-hörna än 

av en stor utfl ykt. Här kan vi få en nära och personlig 

stund med de boende. Det behövs inte mycket för att 

sätta en guldkant på dagen. 

När Wanda tar sin rollator och promenerar iväg dröjer 

sig en svag doft av Sonia Rykiel kvar i korridoren. 

HUSIEGÅRD 

Husiegård i stadsdelen Husie är ett särskilt boende med 

fyra avdelningar och 40 boende.

”Det behövs inte mycket för att 

sätt a en guldkant på dagen.” 


Inga älskar att vara ute. Hon tar på en varm jacka, 

mössa och får en värmande fi lt över benen. Ulla 

Borgström glömmer städningen för stunden och 

följer med henne på en promenad bland blomstergatorna 

i kvarteret. 

Det är höstkallt och blåser friskt. Men solen lyser 

vackert. Sådana dagar tar man tillvara på Bellisgården. 

– Rosor är ju alltid rosor, hävdar Inga. Har vi tur 

fi nns det några som blommar än. 

Tillsammans med Ulla går hon på spaning efter 

vackra blommor. Och konstaterar efter en stund att det 

faktiskt fi nns oktoberblommande rosor och pelargoner. 

De diskuterar växternas namn och Inga berättar gärna 

om sin egen trädgård. 


På spaning efter rosor 

– Den var fi n och där älskade jag att vara. Förstås 

hade jag massor av rosor. Mest röda och sådana som 

doftar mycket. För det ska rosor göra. 

Efter promenaden blir det en värmande kopp kaff e. 

Under tiden har ett par andra boende just avslutat ett 

parti inomhusboule. Tanken är att anpassa aktiviteterna 

till vad de boende har lust att göra. 

– Alla vill inte alltid göra samma sak. Våra boende 

är alla olika individer och vi måste lyssna på vad de vill 

göra, menar Ulla. Dessutom ta tillvara tillfället just när 

de har ork och lust. För det är viktigt att göra något. 

Inte skulle man ju själv vilja bara sitta en hel dag utan 

att hitta på något. 

Plötsligt kommer en pigg hund skuttande. Han är

”Rosor är ju alltid rosor. 

Har vi tur fi nns det 

några som blommar än” 



”Ulla, ta reda på 

om rosorna doft ar”

en kopia av seriefi guren Tintins hund och heter förstås 

Milou. Han får ofta följa med matte Malin på jobbet. 

Många boende lyser upp när han nyfi ket ser sig omkring. 

Att få klappa och prata med en snäll hund tycker 

de fl esta är mysigt. Men Inga är svårfl irtad. 

– Jag är mer en kattälskare, avslöjar hon. 

Ulla har över trettio års erfarenhet inom äldrevården 

och konstaterar att mycket faktiskt har blivit bättre. Att 

prioritera samvaron med de boende istället för städning 

är viktigt. 

– Genom att umgås med den enskilde individen lär 

vi känna våra boende mycket bättre och får en mer nära 

relation. Så skulle jag själv vilja bli behandlad när jag 

blir gammal. Dessutom trivs jag bättre på jobbet och 

känner mig nöjd med det jag gör. Och det viktigaste av 

allt – våra boende är gladare och mer positiva. 

Inga tittar ut genom fönstret och upptäcker att det 

ösregnar. 

– Vilken tur att vi hann gå en sväng innan regnet 

kom. Det var en riktigt skön promenad, säger hon med 

ett leende. 

BELLISGÅRDEN 

Bellisgården i stadsdelen Husie är ett vårdboende med 13 

boende. 

”Många boende lyser upp när 

han nyfi ket ser sig omkring” 


Kontaktlista 

Söderkullahemmet 

Tornfalksgatan 5 


Tel: 040-34 46 70 

Norra Bulltoftavägen 63 

Norra Bulltoftavägen 63 


040-93 10 51 

Rönnbäret 

Pildammsvägen 30-32 


040-34 49 18 

Päronskogen 

Andersgatan 14 


040-34 00 32 

Södergårdens vårdboende 

Jöns Risbergsgatan 4 


040-34 73 66 

Celsiusgatans vårdboende 

Celsiusgatan 22 


040-34 49 84 

Gyllebogården 

Mellanhedsgatan 26 A 


040-34 50 71 


Annetorpsgården 

Västanväg 119 

216 16 Limhamn 

040-34 59 96 

Högsåkern 

Högsåkerringen 47 

216 22 Limhamn 

040-13 33 39 

Blombuketten 

Stenkällevägen 83 


040-34 48 21 

Lindeborgs Gård 

Lindeborgsgatan 44 


040-34 75 71 

Husiegård 

Ernst Jakobssons gata 7 


040-34 78 76 

Bellisgården 

Bellisgatan 13 


040-34 46 60

Cykla och köpa en glass, få naglarna lackade, ta sig en svängom och gå till den egna 

frisören. Eller varför inte ta en tur till Ven? Allt är det exempel på guldstunder i de 

äldres vardag. Möjligheternas bok vill ge inspiration till fl er stunder av lycka.

MÖJLIGHETERNAS BOK - Malmö stad

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?