FÖRSTUDIE INFÖR UTBILDNINGSSATSNINGAR - Malmö högskola

FÖRSTUDIE INFÖR 

UTBILDNINGSSATSNINGAR 

Kompetensutveckling rörande våld mot kvinnor 

i närstående relationer för socialtjänst och 

jourverksamheter i Skåne län 

Monica Johansson

Malmö högskolas utvärderingsrapporter 

No 2, 2007. 

FÖRSTUDIE INFÖR 


Monica Johansson 

Handledare: 

Ingela Kolfjord 

Annika Staaf 

Kompetensutveckling rörande våld mot kvinnor 

i närstående relationer för socialtjänst och 

jourverksamheter i Skåne län 

Malmö högskola, 2007 

Enheten för kompetensutveckling och utvärdering

© Copyright Malmö högskola 2007, Enheten för kompetensutveckling och utvärdering. 

ISSN 1654-7462 

ISBN 978-91-7104-042-8 

Holmbergs, Malmö 2007 

2

FÖRORD 

Tack till alla som deltog i workshop, besvarade frågeformulär och 

tog Er tid för samtal i samband med förstudien! Rapporten är ett 

resultat av Era uttryckta synpunkter och önskemål. 

3

INNEHÅLL 

DELRAPPORT DELRAPPORT I I .......................................................................... 7 

DELRAPPORT DELRAPPORT II II II ....................................................................... 93 

DELRAPPORT I................................................................... 7 

SAMMANFATTNING AV FÖRSTUDIEN ............................. 9 

1 UPPDRAG: FÖRSTUDIE ................................ 

.............................................. 

................................ 

.............. ..............15 

.............. 

1.1 Projektets syfte, mål och avrapportering.................................16 

1.2 Avgränsningar ........................................................................18 

2 UPPDRAGETS BAKGRUND ................................ 

......................................... 

................................ 

................................ ......... .........19 ......... 

2.1 Aktuella regeringsbeslut – fördelning av statsbidrag...............19 

2.2 Socialtjänst och jourverksamheter ..........................................21 

2.3 Vikten av kompetensutveckling på området ...........................22 

3 FÖRSLAG, ÖNSKEMÅL OCH BEHOV INFÖR 

UTBILDNINGSSATSNINGAR................................ 

................................ 

..................................... 

................................ ..... .....25 ..... 

3.1 Bakgrund – om utbildningar inom området............................26 

3.2 Kunskapsområden – utsagor om innehåll i utbildningar.........30 

3.3 Effekter av en utbildningssatsning ..........................................61 

3.4 Förslag och önskemål rörande utbildningsformer...................63 

4 FÖRSLAG PÅ ÖVRIGA SATSNINGAR I LÄNET ............. .............80 

............. 

4.1 Regional samordnare för information och utbildning.............80 

4.2 Granskning och kvalitetssäkring.............................................82 

4.3 Utvärderingar inom området ..................................................85 

4.4 Samordning av kvinnofridsverksamheter................................87 

4.5 Stöd vid nystart av jourer .......................................................88 

4.6 Specifik utbildning för tolkar..................................................89 

REFERENSER.....................................................................90 

4

DELRAPPORT II................................................................ 93 

UPPDRAG: FÖRSLAG TILL 

UTBILDNINGSSATSNINGAR ................................ 

...................................... 

................................ 

................................ ...... 95 

Projektets syfte, mål och avrapportering ......................................95 

Avgränsningar..............................................................................97 

INLEDNING ................................ 

................................................................ 

................................ ................................ 

................................. ................................ 99 

Disposition över Delrapport II ...................................................100 

Mottagare av utbildningsinsatser ...............................................101 

Kompetensutvecklingsbehov ......................................................102 

Kunskapsområden......................................................................103 

Målgrupperna – jourer och socialtjänst......................................105 

Önskade effekter ........................................................................106 

UTBILDNINGSINSATSER: ORGANISATION OCH 

GENOMFÖRANDE ................................ 

.................................................. 

................................ .................. 107 

UTBILDNINGSINSATSER: KONKRETA FÖRSLAG.......... .......... 109 

Utbildningar inom högskolor och universitet .............................109 

Utbildningar utanför eller i samarbete med högskolor och 

universitet...................................................................................116 

Konferenser, studiebesök och samverkanssatsningar..................121 

Arbetsplatsplacerad utbildning och studiecirklar........................124 

Övriga förslag i korthet..............................................................125 

AVSLUTANDE KOMMENTAR ................................ 

...................................... 

................................ ...... 126 

Bilaga till Delrapport I 

Förstudiens genomförande 

Bilaga till Delrapport II 

Referenslista 

5

DELRAPPORT I 

7

SAMMANFATTNING AV FÖRSTUDIEN 

På uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne län har Malmö högskola, 

Enheten för kompetensutveckling och utvärdering genomfört en 

studie om kompetensutvecklingsbehov inom området våld mot 

kvinnor i närstående relationer för personal inom socialtjänsten och 

för jourverksamma. I studien har synpunkter från kvinno-, tjej- och 

brottsofferjourer samt kommunala kvinnofridsverksamheter särskilt 

beaktats. Studien har sedan resulterat i förslag till utbildningsinsatser 

som är anpassade efter och svarar mot de berörda aktörernas behov. 

Rapporten 

I denna rapport redovisas de två delar som uppdraget har resulterat 

i. En grundlig redogörelse för studien återfinns i Delrapport I och i 

Delrapport II ges konkreta förslag inför utbildningssatsningar. 

Delrapporterna kan läsas separat eller som en sammanslagen text. 

Tillsammans bildar de en helhet som med fördel kan fungera som en 

grund för vidare diskussioner, förslag eller beslut vad gäller 

verksamhets- och kompetensutveckling inom området våld mot 

kvinnor i närstående relationer. 

9

Avgränsningar 

Avgränsningarna för detta uppdrag har satts upp av länsstyrelsen i 

Skåne län och har varit följande: 

10 

Förstudien har haft som mål att undersöka behov av 

kompetensutveckling i länet för att förbättra stödet till 

våldsutsatta kvinnor och deras barn 

Våldsutsattheten har rört det våld som sker i en närstående 

relation eller familj 

Länsstyrelsen i Skåne delar upp våld i nära relationer i två 

olika områden: ’våld mot kvinnor’ och ’hedersrelaterat våld’ 

och detta uppdrag har avgränsats till området ’våld mot 

kvinnor’ 

Målgrupperna i studien har avgränsats till socialtjänsten 

(med särskilt fokus på kommunal kvinnofridsverksamhet i 

de fall det finns i kommunen) och kvinno-, tjej- och brottsofferjourer 

i Skåne län 

Avgränsningarna tydliggjordes för informanterna som deltog i 

studien. Utsagorna i Delrapport I liksom de förslag till utbildningssatsningar 

i Skåne län som framställs i Delrapport II förhåller sig 

därmed till dessa avgränsningar. Förhoppningen är dock att rapporterna 

inspirerar till fortsatta studier liksom till framtida satsningar 

där dessa vidgas.

Befintliga utbildningar inom området 

Enligt utsagor från verksamma i kommunala kvinnofridsverksamheter 

finns det en stor brist på utbildning för personal inom socialtjänsten 

vad gäller våld mot kvinnor i nära relationer. Detta både i 

grundutbildningen och i form av fortbildning för anställda. Förstudiens 

representanter bedömer att behovet av grundkunskap såväl 

som fördjupad kunskap är stort inom socialtjänsten överlag. 

Representanterna från de ideella jourverksamheterna anser sig i 

många fall ha en relativt stor tillgång till kortare utbildningsinsatser, 

särskilt genom riksförbunden Sveriges kvinnojourers riksförbund 

(SKR) och Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i 

Sverige (ROKS). Trots detta framhålls att de önskar och är i behov 

av kompetensutveckling. Vid flera tillfällen under studien påpekas 

dessutom att bristen på ekonomiska resurser står i vägen för utbildning 

inom jourerna. Att utbildningarna oftast inte genomförs i 

Skåne utan i eller omkring Stockholm problematiseras också i 

samband med detta. 

Behov av kompetensutveckling 

Behovet av kompetensutveckling inom området våld mot kvinnor i 

närstående relationer bedöms av informanterna vara stort i socialtjänsten 

medan behovet varierar inom jourverksamheterna. Båda 

målgrupperna anser dock att det finns en brist på utbildningar som: 

är långsiktiga (och inte enbart består av kortare insatser) 

ges i Skåne län 

har blandade målgrupper för att förutom individuell 

fortbildning även skapa möjligheter till diskussioner mellan 

grupper och aktörer samt skapa ett kontaktnät för en 

förbättrad samverkan 

11

Efterfrågade kunskapsområden 

De kunskapsområden som under förstudien har urskiljt sig som 

viktiga för en grundkurs och för vidareutbildningar återges här i 

punktform. Områdena har delats in i fem olika teman med specificerade 

underrubriker. 

12 

Våld Våld mot mot kvinnor kvinnor och och och barn barn i i närstående närstående relationer relationer 

relationer 

Grundläggande kunskap om våld mot kvinnor i närstående 

relationer 

Barns utsatthet 

Våldets konsekvenser 

Kunskap om eftersatta grupper (’särskilt utsatta grupper’) 

Teoretiska Teoretiska perspektiv perspektiv 

perspektiv 

Synliggörande av olika synsätt och förklaringsmodeller 

Grundläggande genusvetenskap 

Maktanalyser 

Rättigheter, Rättigheter, lagar lagar och organisation 

Samverkanskunskap 

Juridiska perspektiv 

Straff-, social- och familjerättslig lagstiftning och tillämpning 

Bemötandefrågor 


Allmänt om våldsutsatta individers reaktioner 

Förnekelseprocesser 

Krisreaktioner 

Samtalsmetodik 

Motivationsarbete 

Förebyggande Förebyggande arbete arbete och och information 

information 

Dokumentation 

Statistik 

Ekonomihantering 

Kunskap för och om kunskapsspridning

Effekter av en utbildningssatsning 

Enligt förstudien kan effekter av en utbildningssatsning inom 

området innefatta: 

Att grundläggande kunskap om våld mot kvinnor och barn i 

närstående relationer sprids 

Att verksamma inom området får tillgång till efterfrågad 

vidareutbildning 

Att olika aktörer inom området får tillgång till kunskap om 

varandras skyldigheter, begränsningar och roller – 

samverkanskunskap 

Att det skapas förutsättningar för kunskaps- och 

erfarenhetsutbyte 

Att samverkan mellan olika aktörer förbättras 

Att ett konkret kontaktnät mellan kommuner och 

organisationer etableras 

Utbildningsformer 

De förslag på utbildningsformer som har framkommit under förstudien 

innefattar allt från långsiktiga kurser till kortare utbildningsinsatser. 

Det finns enligt informanterna från båda målgrupperna 

behov av grundläggande kunskap såväl som fördjupningskunskap 

inom området. Teoretisk såväl som erfarenhetsbaserad kunskap 

efterfrågas. Kurser anses exempelvis kunna förläggas på högskola 

eller universitet i Skåne län, på arbetsplatsen eller på studieförbund. 

13

Övriga satsningar i länet 

Förutom utbildningssatsningar ger informanterna i studien andra 

förslag på framtida satsningar i länet som de anser bör genomföras 

för att förbättra stödet för våldsutsatta kvinnor och deras barn. 

Dessa förslag innefattar: 

14 

En regional samordnare för information och utbildning inom 

området etableras och hit kopplas en ’tipsbank’ 

Förstärkt granskning och kvalitetssäkring av arbetet och av 

fördelningen av statliga ekonomiska bidrag genomförs 

Länsstyrelsen intar funktionen av en tredje part mellan 

kommun och jour vid eventuella konflikter 

Interna och externa utvärderingar inom området identifieras 

och genomförs 

Samordning av länets kvinnofridsverksamheter organiseras, 

inledningsvis av länets kvinnofridssamordnare 

Stöd vid nystart av jourer organiseras

1 UPPDRAG: FÖRSTUDIE 

Enheten för kompetensutveckling och utvärdering, Malmö högskola 

har på uppdrag av länsstyrelsen i Skåne län genomfört en förstudie 

inför en utbildningssatsning i länet. Studien har rört kunskapsbehov 

inom området våld mot kvinnor i närstående relationer. 

Målgrupperna för såväl studien som för utbildningssatsningen 

avgränsades av länsstyrelsen till att gälla socialtjänst och kvinnojoursverksamheter. 

Studien skulle resultera i förslag inför kommande 

utbildningssatsningar baserade på målgruppernas önskemål och 

behov. Utbildningsförslagen skulle enligt uppdraget särskilt beakta 

synpunkter från kvinno-, tjej- och brottsofferjourer samt kommunala 

kvinnofridsverksamheter. Uppdraget påbörjades i mitten av 

januari 2007 och avslutades i slutet av november 2007. 

Uppdraget har genomförts av projektledare Monica Johansson, 

Fil kand. i sociologi och genusvetenskap. 

Handledare och vetenskapliga rådgivare: Ingela Kolfjord, Docent i 

socialt arbete med inriktning mot rättssociologi och Annika Staaf, 

Fil dr. och lektor i socialt arbete med inriktning juridik. Båda är 

anställda vid Fakulteten för Hälsa och samhälle på Malmö 

högskola 1 . 

1 

Även medarbetare på Enheten för kompetensutveckling och utvärdering på Malmö högskola har till 

viss del varit en resurs under projektet. Detta gäller framförallt vid formulering av delar av Delrapport 

II (särskilt avsnittet Avslutande kommentar). 

15

1.1 Projektets syfte, mål och avrapportering 

Målet med projektet är att lägga en grund till utbildningssatsningar 

inom området våld mot kvinnor i närstående relationer för verk- 

samma inom ideella jourverksamheter och socialtjänsten i Skåne län. 

Projektet skall resultera i konkreta förslag till utbildningsinsatser 

som är anpassade efter och svarar mot berörda aktörers behov. 

Dessa behov undersöks genom en omfattande förstudie. 

Syftet med projektet är alltså tudelat: 

16 

1) Genomföra en förstudie för att undersöka vilka behov och 

önskemål verksamma inom ideella organisationer och socialtjänst 

i Skåne län har av kompetensutveckling inom området 

våld mot kvinnor i närstående relationer. 

2) Utarbeta förslag till konkreta utbildningssatsningar utbildningssatsningar som är 

anpassade efter och svarar mot berörda aktörers behov. 

Projektet genomförs enligt uppdragets formulering i tre faser: 

Fas Fas 1 

1 

Fastställande av aktörer 

och metod i samråd med 

länsstyrelsen i Skåne 

län. En workshop 

Avrapportering 

anordnas för att 

förankra uppdraget. 

Fas Fas Fas 2 

2 

Fältarbete, insamling 

och sammanställning av 

data. Frågeformulär 

skickas ut till berörda 

aktörer och intervjuer 

genomförs. 

Fas Fas 3 

3 

Analys, utformning 

av utbildningskoncept,avrapportering 

och avslut.

Avrapporteringen görs på grund av uppdragets tudelade karaktär i 

två delrapporter som kan läsas separat eller som en sammanslagen 

text 2 

. 

Delrapport Delrapport I I - Redovisning av resultat från förstudien 

Sammanfattning av förstudien 

Beskrivning av uppdraget och dess syfte och mål 

Kortfattad bakgrund för att placera uppdraget i en 

samhällelig och politisk kontext 

Förstudiens resultatredovisning angående utbildning 

Förstudiens resultatredovisning angående förslag på 

övriga satsningar i Skåne län 

Referenser 

Delrapport Delrapport II II II - Förslag till utbildningssatsningar som är baserade 

på resultaten från förstudien 


Sammanfattande beskrivning av olika utbildningsbehov 

Beskrivning av organisation och genomförande av 

olika utbildningssatsningar 

Konkreta utbildningsförslag 

Övriga förslag 

Avslutande kommentar 

Bilaga till Delrapport I: Förstudiens genomförande: redogörelse för uppdragets 

metodologiska upplägg 

Bilaga till Delrapport II: Referenslista: exempel på utbildningsmaterial 

2 Eftersom de två texterna skall kunna läsas separat har båda rapporterna samma inledningstext där 

uppdraget beskrivs. 

17

1.2 Avgränsningar 


Skåne och har varit följande: 

18 

Förstudien har haft som mål att undersöka behov av kompetensutveckling 

i länet för att förbättra stödet till våldsutsatta 

kvinnor och deras barn 

Våldsutsattheten har rört det våld som sker inom en närstående 





kvinnor’ 




i Skåne län 

Eftersom förstudien enligt uppdragets formulering har fokuserat 

på kommande utbildningssatsningar är det i huvudsak förslag och 

önskemål rörande kompetensutveckling som har kartlagts, inte 

andra frågor som berör de olika målgrupperna i arbetet med våldsutsatta 

kvinnor och deras barn. Däremot redovisas i texten genomgående 

övriga synpunkter i den mån de, trots den uttalade 

inriktningen, har uppkommit under studiens gång. 

Dessa utsagor kan lägga en grund för fortsatta studier, utredningar 

och utvärderingar eller inspirera till idéer för verksamhetsutveckling.

2 UPPDRAGETS BAKGRUND 

2.1 Aktuella regeringsbeslut – fördelning av statsbidrag 

Enligt uppgifter från länsstyrelsen i Skåne län fattade regeringen den 

15 februari 2007 beslut om att fördela 109 miljoner till Sveriges 

kommuner i syfte att förstärka och kvalitetsutveckla stödet till 

våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld. Av dessa gick 

14 miljoner till länsstyrelsen i Skåne län att fördela till Skånes 

kommuner. Syftet med dessa utvecklingsmedel, som skall utbetalas 

årligen under 2007 och 2008, är att både förstärka kvinnojours- och 

brottsofferjoursverksamheten i kommunerna och att förbättra och 

kvalitetsutveckla socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor och 

barn som bevittnat våld 3 . 

I juni 2006 överlämnade Utredningen om socialtjänstens stöd till 

våldsutsatta kvinnor sitt betänkande Att ta ansvar för sina insatser – 

Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor (SOU 2006:65). 

Utredningen visar att socialtjänsten på flera håll i landet har utvecklat 

sitt arbete och sina insatser men att det trots det finns brister i 

hur våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld i nära 

relationer blir bemötta inom socialtjänsten. Utredaren menar att 

både bemötandet och insatserna är beroende av vilken kommun 

man bor i och av enskilda handläggare inom socialtjänsten. 

3 Se länsstyrelsen i Skånes hemsida: http://www.m.lst.se/valdinararelationer/statsbidrag 

För närmare information och för aktuella regeringsbeslut se under rubriken 

Inbjudan att söka medel 2007-2008 på hemsidan eller: 

http://www.m.lst.se/NR/rdonlyres/00BF4DD4-21B7-4860-AB45-641CCEFF6D8F/0/Regeringsbeslut20070215.pdf 

19

Den 1 juli 2007 trädde en ändring av 5 kap. 11§ socialtjänstlagen i 

kraft. Denna lagändring baseras på propositionen Socialtjänstens 

stöd till våldsutsatta kvinnor (prop. 2006/07:38) och innebär att 

socialnämndens ansvar för att ge stöd och hjälp till brottsoffer 

framgår tydligt. Ändringarna innebär bland annat att socialnämnden 

skall, istället för som tidigare bör, särskilt beakta att 

våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld kan vara i behov 

av stöd och hjälp. Detta klargör att det inte är något frivilligt, att 

möjligheten att få stöd och hjälp inte skall vara beroende av i vilken 

kommun hjälpsökande kvinnor och barn är bosatta. Som ett 

komplement till lagändringen ingår ett förbättrat kunskapsstöd 

inom området 4 

. 

Från 2006 hade kvinno-, tjej- och brottsofferjourer i Skåne möjlighet 

att söka statliga ekonomiska utvecklingsmedel för sin verksamhet 

direkt från länsstyrelsen i Skåne län. De nya regeringsdirektiven 

innebär att jourverksamheterna nu hänvisas till att söka statliga 

medel från länsstyrelsen via kommunerna. Ovan redovisade utvecklingsmedel 

är alltså formulerade att avse en förstärkning och 

kvalitetsutveckling av stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som 

bevittnat våld i närstående relationer på lokal nivå och det gäller 

både kommunal och ideell verksamhet. 

4 

Se länsstyrelsen i Skånes hemsida: http://www.m.lst.se/valdinararelationer/statsbidrag 

För närmare information och för aktuella regeringsbeslut se under rubriken 

Inbjudan att söka medel 2007-2008 på hemsidan eller: 

http://www.m.lst.se/NR/rdonlyres/00BF4DD4-21B7-4860-AB45-641CCEFF6D8F/0/Regeringsbeslut20070215.pdf 

20

2.2 Socialtjänst och jourverksamheter 

Nedan görs en kortfattad beskrivning av uppdragets två mål- 

grupper, den kommunala socialtjänsten och de ideella kvinno-, tjej 

och brottsofferjourerna. 

Socialtjänsten har en omfattande verksamhet och insatserna 

innefattar rådgivning, stöd, bistånd och myndighetsutövning. 

Verksamheten består av huvudområdena Individ- och familjeomsorg 

och Vård och omsorg om äldre och fysiskt och psykiskt funktionshindrade 

(Norrman, 2003). Verksamheternas organisering varierar 

mellan kommunerna. Vad gäller våldsutsatta kvinnor och barn som 

bevittnar våld i närstående relationer är det i första hand Individ och 

familjeomsorgen (IFO) som betraktas som ansvariga, med sin 

uppgift att stödja, hjälpa och skydda utsatta grupper i samhället 

(SOU 2006:65 s. 25). 

I vissa kommuner finns det ”kommunala kvinnofridsverksamheter” 

i form av exempelvis kvinnofridssamordnare, specifika kvinnofridsteam 

och familjevåldsenheter eller kriscentrum för kvinnor, barn 

och män. Kvinnofridsverksamheternas organisation och innehåll 

varierar mellan kommunerna. I vissa kommuner är verksamheten till 

exempel integrerade i socialtjänsten, i andra bedrivs den åtskiljt i 

form av öppna mottagningar där den hjälpsökande individen kan 

vara anonym. 

Uppdragets andra målgrupp är de ideella organisationerna kvinno-, 

tjej- och brottsofferjourer. I slutet av 1970-talet bildades de första 

kvinnojourerna i Sverige. Kvinnojourerna är i huvudsak medlemmar 

antingen i Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i 

Sverige (ROKS) eller i Sveriges Kvinnojourers Riksförbund (SKR). 

ROKS bildades 1984 och SKR bildades 1996. Tjejjourerna vänder 

sig särskilt till unga kvinnor. Antalet kvinnooch tjejjourer beräknas 

idag vara ungefär 150 stycken (Steen, 2003 not s. 36) 5 . Den första 

Brottsofferjouren bildades i mitten av 1980-talet och har sedan dess 

vuxit snabbt i antal (Ryding, 2001). Idag finns det enligt BOJ, 

5 

För ROKS hemsida se http://www.roks.se och för SKRs hemsida se http://www.kvinnojour.com 

21

Brottsofferjourernas Riksförbund, drygt 100 brottsofferjourer i Sverige. 

Brottsofferjouren är en ideell organisation som arbetar för 

”bättre villkor för brottsoffer” 6 

. Brottsofferjourernas liksom kvinnooch 

tjejjourernas huvuduppgift är att ge medmänskligt, socialt och 

praktiskt stöd och hjälp till brottsoffer. En viktig del i båda 

verksamheterna är att erbjuda stöd och hjälp per telefon. Många 

kvinnojourer kan dessutom erbjuda hjälpsökande brottsoffer 

skyddat boende. 

Mellan jourverksamheterna och socialtjänsten kan det finnas ett 

antal potentiella konflikter. För att exemplifiera detta kan det bland 

annat handla om att de båda verksamheterna inte bara har olika 

roller gentemot de våldsutsatta kvinnorna och barnen, de har också 

olika utgångspunkter i sitt arbete och ibland olika synsätt på hur 

stödet och hjälpen bör se ut. Det finns dessutom en ekonomisk 

aspekt i relationen mellan jourer och kommuner som kan vara 

problematisk. Kommunerna ger till viss del ekonomiskt stöd till 

jourverksamheten, även om detta stöd varierar mellan olika kommuner 

(SOU 2006:65). Det kan också gälla ekonomiskt stöd till 

enskilda hjälpsökanden i form av exempelvis skyddat boende. 

2.3 Vikten av kompetensutveckling på området 

I antologin Perspektiv på kunskapsutveckling inom socialtjänsten 

utgiven av Socialstyrelsen skriver Monica Norrman (2003) att 

kompetensbrister och behov av kompetensutveckling ofta återkommer 

i Socialstyrelsens kartläggningar och utvärderingar av det 

sociala arbetet inom socialtjänsten. Detta gäller även för länsstyrelsernas 

årsrapporter om tillsynen av kommunernas socialtjänst. 

Det sociala arbetet som utförs inom socialtjänsten innebär ett möte 

med människor i behov av stöd och hjälp, vilket betyder att 

kunskaperna om yrkesområden måste vara uppdaterade. 

6 

Se Brottsofferjourernas Riksförbunds hemsida www.boj.se 

22

I socialtjänstlagen finns dessutom, skriver Norrman (2003), en 

paragraf 7 om att det skall finnas personal med lämplig utbildning 

och erfarenhet. 

Aktuella studier har visat att det finns en stor efterfrågan på kompetensutveckling 

inom området våld i nära relationer inom socialtjänsten 

(se SOU 2006:65; Eriksson m fl. 2006; Widding Hedin, 

2006). I den statliga offentliga utredningen Att ta ansvar för sina 

insatser: socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor från 2006 

beskrivs att det är svårt att upprätthålla kunskapen på området och 

att det, särskilt i mindre kommuner, är svårt att utveckla en 

specialistkompetens (SOU 2006:65 s. 13). Dessutom skriver utredaren 

att det finns en brist på kunskap om… 

…våldsutsatta kvinnor med missbruksproblem respektive 

funktionshinder och om de särskilda behov som kvinnor 

med utländsk bakgrund kan ha påtalas, likaså hur man 

inom socialtjänsten samtalar med och möter barn som 

upplever våld i nära relationer (ibid.). 

I samma utredning lyfts dessutom hinder för samverkan mellan 

olika aktörer inom området fram. Dessa härleds bland annat till 

faktorer som brist på resurser och kunskap om varandras verksamheter 

och regelverk (ibid. s. 14f). 

Även i den statliga rapporten Mäns våld – barns upplevelser. En 

kartläggning av interventioner, kunskap och utvecklingsbehov 

(Eriksson m fl., 2006) framgår att det finns en brist på samverkan 

mellan olika aktörer. Utredningen visar på att olika verksamheter 

inte känner till varandra även om de arbetar i samma region och 

med samma frågor. 

7 Enligt SoL - Socialtjänstlagen 3 kap. 3 § Insatser inom socialtjänsten skall vara av god kvalitet. För 

utförande av socialnämndens uppgifter skall det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. 

Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Se SoL på 

riksdagens hemsida: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=2001:453 

23

Detta kan kopplas till kompetensutvecklingsbehov och specifikt till 

behov av ’samverkanskunskap’, med andra ord kunskap om olika 

aktörernas verksamheter, skyldigheter och möjligheter. 

Även om kompetensutveckling och fortbildning efterfrågas av 

verksamma inom olika jourverksamheter (se Widding Hedin, 2006; 

Holmberg & Bender, 1998) finns det en annan tradition av både 

intern och extern kompetensutveckling inom kvinno-, och tjejjourerna 

liksom inom brottsofferjourerna. ”Kvinnojourskunskap” 

är till exempel ett samlingsbegrepp för den erfarenhetsbaserade 

kunskapen som finns på kvinnojourerna och som är integrerad med 

kurser och föreläsningar. Denna kunskap bygger på ett mångårigt 

engagemang och på internationell och nationell forskning på 

området våld mot kvinnor (Holmberg & Bender, 1998). 

Ett flertal jourer arrangerar studiecirklar, de håller föreläsningar för 

läkare, socialsekreterare, vård- och omsorgspersonal och studenter 

och de aktiva deltar själva på utbildningar och temadagar. 

Holmberg & Bender (1998) menar att jourernas kunskap bör ses 

som en resurs, inte minst för olika myndigheter. 

24 

*** 

*** 

Sammanfattningsvis urskiljs här hur socialtjänsten och jourverksamheterna 

har olika traditioner och förhållningssätt till utbildning. 

Troligtvis har de dessutom behov av olika nivåer och innehåll vad 

gäller utbildning. Samtidigt visar utredningar på att båda grupperna 

önskar och behöver mer utbildning inom området våld mot kvinnor 

i närstående relationer.

3 FÖRSLAG, ÖNSKEMÅL OCH 

BEHOV INFÖR UTBILDNINGS- 

SATSNINGAR 

I följande avsnitt återges de utsagor om kompetensutvecklingsbehov 

som har uttryckts under förstudien. Det gäller både kunskapsinnehåll 

och utbildningsformer. Informationen har hämtats från en 

workshop, från utskickade frågeformulär, från ett flertal intervjuer/samtal 

och från diverse möten 8 

. Till viss del har även information 

inhämtats via kontakter med personer via telefon eller e-post, eller i 

andra sammanhang såsom möten och utbildningar. Målgrupperna 

har varit socialtjänst (främst kommunal kvinnofridsverksamhet) och 

kvinno-, tjej- och brottsofferjourer i Skåne län. 

Störst utrymme i denna redogörelse har målgruppernas diskussioner 

kring konkreta förslag, önskemål och behov i relation till utbildning 

fått. Detta dels eftersom uppdragets mål är att med utgångspunkt i 

förstudiens resultat lägga fram förslag till utbildningssatsningar i 

Skåne län. Dels att det i uppdraget ingår att särskilt beakta synpunkter 

från kommunala kvinnofridsverksamheter och kvinno-, tjej- 

och brottsofferjourer i länet. Det är alltså förstudiens resultat som 

står i fokus vid utformning av förslag till utbildningssatsningar (se 

Delrapport II). 

8 För detaljerad beskrivning av förstudiens genomförande se bifogad metodbeskrivning – Bilaga till 

Delrapport I sist i rapporten. 

25

I följande avsnitt diskuteras alltså behov, önskemål och förutsättningar 

inför kommande utbildningssatsningar utifrån de två 

målgruppernas perspektiv. I vissa fall vävs deras gemensamma 

kommentarer samman, i andra belyses skillnaderna i utsagorna. 

För att bryta ner denna övergripande diskussion ges följande områden/teman 

särskilt fokus: 

26 

Konkreta förslag, önskemål och behov inför 

en utbildningssatsning – kunskapsinnehåll 

Konkreta förslag och önskemål rörande 

utbildningsformer 

3.1 Bakgrund – om utbildningar inom området 

Nedan redogörs inledningsvis för båda målgruppernas representanters 

utsagor om möjligheterna att få tillgång till kompetensutveckling 

inom området våld mot kvinnor i närstående relationer. 

Syftet med denna inledning är att ge en bakgrundsbild för att sedan i 

detaljerad form diskutera de konkreta förslag på kunskapsinnehåll i 

kommande utbildningssatsningar som framkommit under förstudien. 

Avslutningsvis ingår också en kortfattad redovisning för 

informanternas utsagor om vad en utbildningssatsning kan betyda 

och leda till i den egna praktiken och verksamheten.

Tillgång till utbildning – socialtjänstens perspektiv 

Studien påbörjades med en workshop den 28 februari 2007 där 

främst jourverksamma och verksamma inom kommunal kvinnofridsverksamheter 

bjöds in av länsstyrelsen i Skåne län att delta för 

att diskutera utbildnings- och samverkansfrågor. Under denna 

workshop 9 framkom av anställda inom socialtjänsten att bristen på 

kurser och utbildningar inom ämnesområdet våld i närstående 

relationer är stor såväl under som efter socionomutbildningen. 

Frågeformulären som skickades ut till representanter för så kallade 

kvinnofridsfrågor i samtliga kommuner visar på att de som är 

ansvariga för denna problematik i kommunerna inte nödvändigtvis 

har fått någon specifik utbildning eller gått någon kurs inom 

området. Ungefär hälften svarade att de fått någon form av utbildning. 

Med några få undantag handlade det om enstaka utbildningsdagar. 

Under förstudien genomfördes också intervjuer. Samtliga intervjupersoner/samtalspartners 

från de kommunala kvinnofridsverksamheterna 

menar att det är väldigt svårt att överhuvudtaget hitta 

utbildningar inom området. Några menar att de inte har hittat 

någon utbildning alls i Skåne län, andra har deltagit i några kortare 

utbildningsdagar. Några få har vid något tillfälle deltagit i en kurs 

på högskola/universitet. En verksamhet har startat en intern 

studiecirkel. 

En punkt som är återkommande både under workshopen och i 

intervjuer/samtal är att det är problematiskt att det helt saknas 

utbildning riktad till kvinnofridssamordnarna i kommunerna. Detta 

gäller såväl vidareutbildning för anställda som grundutbildning för 

nyanställda. Det påpekades också att det saknas en generell 

utbildning för personal inom socialtjänsten överlag. 

9 

För detaljerad beskrivning av förstudiens genomförande se bifogad metodbeskrivning – Bilaga till 

Delrapport I sist i rapporten. 

27

En intervjuperson säger: 

28 

Det måste vara mer än vår kommun som har behov 

av en mer övergripande [utbildning]. Det behöver 

inte vara så djupgående, men att man får en övergripande 

inblick i det här med kvinnofridsarbete och 

hur det utvecklas [..] Det har ju politikerna varit fullt 

införstådda med. Men var hittar man de här utbildningarna? 

Tillgång till utbildning – ett jourperspektiv 

Under intervjuerna/samtalen med representanter från jourverksamheter 

och i frågeformulären som skickades till samtliga jourverksamheter 

i Skåne län framgår att aktiva inom kvinnooch 

tjejjourerna har relativt stora möjligheter att få tillgång till utbildningar 

genom Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i 

Sverige (ROKS) och Sveriges Kvinnojourers Riksförbund (SKR). I ett 

frågeformulär beskriver en informant från en lokal jourverksamhet 

att deras aktiva får tillgång till utbildning av mycket god kvalitet 

genom sin nationella organisation. Här ges också exempel på 

erkända föreläsare inom området som de har utbildats av. 

Brottsofferjourer erbjuds också utbildningar genom sitt riksförbund. 

I frågeformulären från brottsofferjourer i Skåne län framgår det 

dock att ett flertal av brottsofferjourerna mer sällan än kvinnooch 

tjejjourerna har fått specifik utbildning som direkt rör kvinnor som 

utsatts för våld och hot om våld i närstående relationer. 

Utbildningarna som ges genom kvinnojourernas riksförbund 

arrangeras enligt utsagorna oftast i Stockholmsområdet, vilket ses 

som en nackdel. Det kostar pengar och tid att resa och övernatta. 

För vissa av de tillfrågade ses det som positivt och för andra negativt 

att det mestadels handlar om helgutbildningar. En intervjuperson 

anser att det ur ett lärandeperspektiv hade varit bättre om det gavs 

utbildningar i Skåne och påpekar att det inte är säkert att man har

tid och möjlighet att närvara vid helgutbildningar även om man 

arbetar inom en ideell organisation. 

Ett problem som alltså lyfts fram i relation till utbildning är att 

kurser eller andra utbildningsinsatser inte alltid är ekonomiskt 

tillgängliga trots att de erbjuds, eftersom varje utbildningstillfälle 

kräver att det finns pengar inom jouren avsatta till utbildning. 

Dessutom är det av ekonomiska skäl omöjligt att låta varje 

medarbetare/aktiv åka iväg på utbildning. Det sker därför ett urval. 

En intervjuperson säger att ekonomin tyvärr ligger som ”en bromskloss” 

för kompetensutveckling inom många jourer idag. En annan 

påpekar att det saknas resurser, kunskaper och tid för att dokumentera 

och sprida kunskapen från utbildningarna vidare ut till de 

övriga inom organisationen. På det sättet finns det en risk för att 

kunskapen stannar hos den enskilda medarbetaren som åker iväg på 

utbildning. 

För övrigt nämns i samtalen med jourer, angående tillgång till 

externa utbildningar, att: 

Det erbjuds väldigt lite kurser och utbildningar i 

Skåne. 

Det är svårt att överhuvudtaget hitta det som 

erbjuds ute i landet, utanför riksförbundets 

arrangemang. 

Utbildningarna som erbjuds är kortare insatser, inte 

långsiktiga satsningar. 

Brottsofferjourernas riksförbund beskrivs vara till 

stor hjälp för brottsofferjourer eftersom de får 

tillgång till filmer och annat utbildningsmaterial som 

de annars inte hade kunnat ta del av. 

29

3.2 Kunskapsområden – utsagor om innehåll i utbildningar 

Nedan ges en omfattande och utförlig redogörelse för de förslag och 

önskemål rörande kompetensutveckling som representanterna från 

målgrupperna under förstudien har gett uttryck för. Deras utsagor 

kommenteras i texten, och ges i några fall informativa och förtydligande 

komplement, där det anses underlätta förståelsen för de 

resonemang som förs fram. 

Följande grundliga redovisning av resultatet har ett trefaldigt syfte: 

1) Att ge representanternas utsagor utrymme i rapporteringen 

10 

. 

2) Att redovisa för grunderna till förslag för utbildningssatsningar 

(Delrapport II) 

3) Att inspirera och ge underlag till andra utbildnings-, 

utrednings- eller utvärderingsidéer inom området för att 

ytterligare förbättra stödet till hjälpsökande kvinnor och 

barn som bevittnar eller utsätts för våld eller hot om 

våld i närstående relationer. 

Tematiskt innehåll i utbildningssatsning - från workshop till 

frågeformulär 

Under den workshop 11 

som inledde uppdraget diskuterade jourverksamma 

och verksamma inom kommunala kvinnofridsverksamheter 

samverkans- och utbildningsfrågor. Den information som kom 

fram under dagen låg sedan till grund för hur förstudiens frågeformulär 

12 utformandes. Vid analys av vad som diskuterades på 

workshopen framkom bland annat att vissa önskemål och åsikter 

om kunskapsbehov återkom vid flertal tillfällen och kunde delas upp 

i sex olika teman/områden. 

10 

Detta för att i linje med uppdraget särskilt beakta synpunkter från målgrupperna. 

11 

Se bilaga till Delrapport I för närmare beskrivning av metoder som använts under förstudien. 

12 

Detta skickades ut till de som medverkat under workshopen samt till andra ansvariga för ’kvinnofridsarbetet’ 

i Skåne läns kommuner och till samtliga kvinno-, tjej- och brottsofferjourer i Skåne. 

30

Dessa områden ingick i frågeformuläret för att bedöma om det som 

kom fram under workshopen stämde överens med synpunkter och 

behov i andra organisationer/verksamheter och kommuner, om det 

på något sätt kunde ses som ett relativt representativt innehåll. De 

syftade också till att fungera som igångsättare eller inspiration till 

informanten att fundera kring och beskriva specifika behov, förslag 

och önskemål. 

Dessa kunskapsteman/-områden var 13 

: 

Våld mot kvinnor och deras barn 

Teoretiska perspektiv 

Rättigheter och regler 

Organisation 


Förebyggande arbete och information 

Svaren på frågeformulären från båda målgrupperna visar på 

önskemål och behov av kompetensutveckling inom samtliga givna 

temaområden. I svaren från jourverksamheterna graderades dock 

behov av kunskap inom området våld mot kvinnor och barn samt 

teoretiska perspektiv något lägre än de övriga områdena. I svaren 

från socialtjänsten graderades behov av kompetensutveckling inom 

teoretiska perspektiv samt organisation något lägre än övriga teman. 

Men till övervägande del visar svaren i frågeformulären från båda 

målgrupperna att de flesta informanterna är intresserade av, och 

anser att det finns ett stort behov av, kompetensutveckling inom 

samtliga sex temaområden. 

Förutom dessa teman har många dessutom angett egna förslag på 

andra kunskapsområden och/eller tydliggjort vad det är inom ett 

specifikt område som är särskilt viktigt för olika målgrupper, eller 

vad man anser att den egna målgruppen är i särskilt stort behov av. 

13 

I frågeformulären ingick några konkreta exempel under varje tema. 

31

Här följer önskemål om kunskap som informanter från 

socialtjänssssten 

socialtjän socialtjän socialtjän ten ten ten i huvudsak har preciserat i frågeformulären: 

Övergripande kunskap om våld mot kvinnor i närstående 

relationer, inklusive kunskap om reaktioner, om relations- 

och familjedynamiken, om signaler som kvinnor sänder ut 

och generellt om våldsproblematiken. 

Bemötande av kvinnor och barn och hur man bör agera i 

ett akut skede liksom i kontakten efter ett uppbrott från 

relationen. 

Specifik kunskap om olika perspektiv som tex. barnperspektiv, 

genusvetenskap, ’hedersrelaterat våld’, kvinnor 

som missbrukar och utsätts för våld. 

Lagstiftning och då främst aktuella lagändringar och 

lagstiftning som är relevant ur samtliga inblandades 

perspektiv (kvinnor, barn och män). 

Samverkan – erfarenhets- och kunskapsutbyte; samarbete 

mellan kommuner som ett resultat; samverkanskunskap 

och ”goda exempel”; mentorskap. 

Övrigt: mansperspektiv, riskbedömningar, metoder för stöd 

och behandling av kvinnor, barn och män. Tydliggörande 

av socialtjänstens och de ideella jourernas olika roller. 

Här följer önskemål om kunskap som informanter från 

kkkkvinno vinno----, vinno vinno , , , tjej---- tjej tjej tjej och och och och brottsofferjourerna 

brottsoffer brottsoffer brottsofferjourerna 

jourerna jourerna i huvudsak har 

preciserat i frågeformulären: 

Juridik och samverkanskunskap, alltså kunskap om 

lagstiftning och information om lagändringar såväl som 

kunskap om de regler och lagar som styr olika samhälleliga 

aktörers arbete. Även kunskap om vilka skyldigheter olika 

myndighetsinsatser har. 

Barnperspektiv. 

Bemötandefrågor, samtalsmetodik och om att hantera 

människor i kris. 

Uppdatering och information om aktuell forskning och 

utredningar. 

32

Genusvetenskap och kunskap om social konstruktion samt 

kunskapshöjning om normer och maktanalyser vad gäller 

kön, klass, nationell bakgrund och etnicitet men även 

missbruk, psykiska och fysiska funktionshinder och sexuell 

identitet. 

Diskussioner kring ’kritik av hedersbegreppet’. 

Administration; marknadsföring samt hur och var man 

söker pengar till organisationen. 

Övrigt: ledarskap och professionalisering, hur man presenterar 

sin verksamhet och kunskap utåt, barns språk, villkor 

och specifika förutsättningar samt lagstiftning och 

sekretess. 

*** *** 

*** 

Efter denna övergripande redovisning av resultat från frågeformulären 

följer nedan fördjupande diskussioner om olika kunskapsområden. 

Till stor del baseras innehållet på de diskussioner om 

förslag, önskemål och behov av kompetensutveckling som framkom 

under intervjuerna/samtalen med representanter. Även information 

från workshop, frågeformulär och informella möten med målgrupperna 

ingår dock till viss del i följande resultatredovisning. 

Samverkan, juridiska perspektiv och lagstiftning 

Vid workshop, i frågeformulär och i intervjuer/samtal är ett 

återkommande önskemål från båda målgrupperna att få tillgång till 

kunskap om olika aktörers arbets- och ansvarsområden, med 

betoning på hur arbetet är organiserat nationellt, regionalt och 

lokalt. En poäng som lyfts fram vid ett flertal tillfällen är att en 

fungerande samverkan är beroende av kunskap om de olika 

aktörernas arbete, särskilt vad gäller förutsättningar och hinder. 

Förstudien visar att kvinnooch tjejjourerna har ett särskilt stort 

intresse för och behov av juridisk kunskap. I samtal med aktiva i 

33

jourer tas följande behov upp: kunskap på en konkret och specifik 

nivå, som till exempel vad som gäller enligt aktuell lagstiftning kring 

besöksförbud, skyddad identitet, avhysning från lägenhet, vårdnad, 

umgänge, målsägandebiträde och familjerättslig juridik. Här 

beskrivs även ett behov av kunskap om socialtjänstlagen. I frågeformulären 

efterfrågas av representanter från kvinnojourer särskilt 

kunskap om socialtjänsten och polisväsendet, om vilka regler och 

lagar som styr deras arbete och vilka skyldigheter olika myndighetsinstanser 

har. 

Specifik kunskap om vilka regler och lagar som gäller för olika 

aktörer efterfrågas av samtliga informanter och intervjupersoner, 

liksom information om aktuell lagstiftning och lagändringar. I frågeformulär 

besvarade av representanter från socialtjänsten fokuseras 

särskilt på ny lagstiftning och på lagstiftning för alla parter som är 

inblandade (här i betydelsen: kvinnor som utsätts för våld, barn som 

bevittnat/upplevt och utsatts för våld samt våldsutövande män). 

Aktiva inom jourerna önskar mer kunskap om vilka skyldigheter 

exempelvis socialtjänsten, kommunala kvinnofridsverksamheter och 

polisen har i en situation där det förekommer våld i närstående 

relationer. Enligt intervjupersoner från jourverksamheter informerar 

inte alltid dessa aktörer de våldsutsatta kvinnorna om deras och 

andra aktörers skyldigheter. 

Enligt utsagor informerar personal inom myndigheter inte heller 

alltid om jourverksamheterna i kommunen eller i närliggande 

kommuner. Det ses av intervjupersonerna som oerhört viktigt att 

kvinnorna får korrekt information hos och om alla aktörer de kan 

komma att möta och har möjlighet att vända sig till. 

34

Samverkanskunskap och kunskap om juridik och lagstiftning efterfrågas 

alltså av flera anledningar: 

För att få en tydligare bild av alla inblandade aktörers 

arbetsområden, vad de kan och bör göra. 

För att underlätta dialog och samverkan med andra 

aktörer. 

För egen del, inte minst för att veta vad man kan kräva 

av andra aktörer inom området. 

För att kunna förmedla kunskap vidare till de som 

söker sig till organisationen/verksamheten för stöd och 

hjälp. 

’Före, mitt i och efter’ – grundläggande kunskap om våld mot 

kvinnor i närstående relationer 

Kontakten med våldsutsatta kvinnor och barn både inom kommunal 

och ideell verksamhet innefattar tiden före, mitt i och efter våldsamma 

och hotfulla händelser, och/eller ett eventuellt uppbrott från 

en våldsam och hotfull partner. Av den anledningen ges det under 

förstudien förslag på att en utbildningssatsning bör hantera samtliga 

av dessa tre faser. 

Under förstudien framkommer det att båda målgrupperna betraktar 

känslan av skuld och skam som dessa kvinnor ofta bär på som en 

grundläggande och viktig kunskap för en förståelse för våldsutsatta 

kvinnor och deras situation. Ur frågeformuläret som skickades till 

socialtjänsten i länet framgår av svaren att personal inom socialtjänsten 

framförallt efterfrågar, och anser att det finns ett stort 

behov av, övergripande kunskap om våld i närstående relationer. 

Detta inklusive kunskap rörande mekanismer efter våldshändelse 

eller uppbrott. 

35

I ett frågeformulär från en jourverksamhet står det att de anser att 

socialtjänsten behöver ”större kunskap om [..] de som vacklar i sina 

beslut att lämna mannen tex”. Här anser samma informanter att 

socialtjänsten också behöver mer kunskap om hur allvarlig psykisk 

misshandel är för den utsatta personen. 

Det beskrivs i några av samtalen med personal inom kommunala 

kvinnofridsverksamheter att det är viktigt med kunskap om att 

kvinnor som är utsatta för våld ofta genomgår en lång process, 

antingen för att kunna lämna den som utsätter henne för våld och 

hot om våld eller för att kunna gå vidare i eller utanför relationen. 

Några aspekter av detta belyses i dessa kommentarer från två olika 

informanter: 

36 

Det är väldigt viktigt att veta att det är långa processer. 

Att det inte är ”kris, sen fem samtal, sen är vi färdiga”. 

För bara att bryta en sådan relation kan ibland ta flera 

år. 

Det finns fortfarande en dragning till mannen och en 

önskan om att ha kontakt med honom, vilket har slutat 

med att de har kontakt med mannen i smyg. För de har 

inte velat såra sin behandlare. 

I flera samtal påpekas att personal inom socialtjänsten ofta har svårt 

att hantera när kvinnor som de träffar i sin yrkesutövning inte 

lämnar mannen som utsätter dem för våld. Denna problematik återkommer 

i intervjuer/samtal med personal inom socialtjänst såväl 

som i kommentarer exempelvis på utbildningstillfällen eller informella 

möten.

En intervjuperson från en kommunal kvinnofridsverksamhet tar upp 

den här problematiken och diskuterar i följande citat hur de i sin 

verksamhet försöker hantera det: 

Jag tror att det är mänskligt att man känner så, att ’jag 

plockar hem henne till mig’ eller vad som helst. Men det 

måste man ta hand om själv. Det kan man inte belasta 

henne med [..]. Men det är ju inte heller så att vi inte 

kommenterar det. [..]. Vi konfronterar rätt kraftigt människor 

som utsätter sig för fara. För det är ju vår uppgift 

att göra det. Men från att göra det till att ta ifrån 

henne… Det är en svår balansgång. 

Vid ett par samtal med personal från socialtjänsten talas det också 

om svårigheten att hantera de kvinnor som aktivt väljer att stanna 

hos den som utsatt/utsätter henne för olika former av våld. Så här 

säger en av intervjupersonerna: 

Det är svårt att hantera. Och det är ofta svårt att hantera 

för de som jobbar med kvinnor också, därför att man ser 

så många kvinnor som far så fruktansvärt illa. Och så 

lämnar de inte. Och då, i det läget säga ’jag ska hjälpa 

dig att vara kvar’. Det är svårt [..]. Där kvinnor förnekar 

eller förminskar och inte vill se problematiken och inte 

vill prata om vad som hänt, utan vill bara att han ska bli 

snäll och så. Så det är svårt att jobba med kvinnan och 

samtidigt jobba med att hon ska vara kvar. 

I samtal med personal inom kommunala kvinnofridsverksamheter 

beskrivs med andra ord att de som arbetar inom verksamheten såväl 

som de som arbetar i övriga delar av Individ och familjeomsorgen 

inom socialtjänsten upplevs ha svårt att bemöta kvinnor som inte 

lämnar den situation som de ser är skadlig för henne. Även vid ett 

samtal med en jourverksam togs denna problematik upp vad gällde 

hennes medarbetare inom jouren. Intervjupersonen menade att hon 

även inom jourverksam-heten har fått höra kommentarer som 

”varför går hon inte?” om enskilda hjälpsökande kvinnor. 

37

Holmberg & Bender (1998) visar som kontrast till denna kommentar, 

i sin rapport Våld mot kvinnor – män i kris 14 , att kvinnojourer 

ofta har en medvetenhet om att det kan ta tid för en kvinna som är 

utsatt för våld av en närstående partner att ta ett definitivt beslut. 

Inom dessa jourer menar de aktiva att det av den anledningen är 

väldigt viktigt att visa att kvinnan alltid är välkommen tillbaka, 

oavsett hur många gånger hon väljer att återvända till mannen 

(Holmberg & Bender, 1998 s. 74). 

Samtliga intervjupersoner från förstudien anser att kommentarer 

som ”varför går hon inte?” visar på en avsaknad av grundläggande 

kunskap om våldsutsatta kvinnor. Samtidigt påpekar några, som 

citaten ovan visar, att det en medmänsklig reaktion att ifrågasätta en 

sådan situation, men att det samtidigt är viktigt att som professionell 

lära sig hantera situationen utifrån den enskilda våldsutsatta 

kvinnans perspektiv. 

En annan, konkret dimension av detta (’före, mitt i och efter’) kom 

fram i samtal med några aktiva i jourverksamheter. Representanterna 

menar att det inom verksamheten behövs konkret och 

grundläggande kunskap för att på ett tydligt sätt kunna informera 

och stötta hjälpsökande kvinnor i frågor som: ’vad händer då?’ och 

’vad händer sen?’. När de till exempel får frågan ’vad händer om jag 

gör en polisanmälning?’ beskrivs det som oerhört viktigt att alla 

aktiva i verksamheten kan ge ett korrekt svar kring hur det går till 

och vad det leder till. 

Vid flera samtal, med representanter från jourer såväl som socialtjänsten, 

framgår det att det dessutom finns ett stort behov av 

kunskap kring våld överlag. Här menar intervjupersonerna både 

baskunskap kring våld som begrepp, kunskap om olika former av 

våld och hot samt kunskap om olika konsekvenser som våld kan få 

utifrån ett brottsofferperspektiv 15 . 

14 

En kartläggning av bland annat kvinnojoursverksamheter, utförd på uppdrag av Socialstyrelsen. 

15 

I frågeformulären som inkommit från personal inom socialtjänsten och i samtal med representanter 

från några av de kommunala kvinnofridsverksamheterna efterfrågas dessutom ett ”mansperspektiv” på 

frågan. Detta gäller både metoder för stöd och behandling av individuella män, kunskap om ”mäns 

roll i förändringen” och även mer teoretisk kunskap, och tillgång till aktuell forskning, om våldsutövande 

män. 

38

Hjälp- och stödsökande kontra hänvisning till verksamheter 

Under ett par samtal med representanter från olika kommunala 

verksamheter uppkom diskussioner kring skillnader i arbetet med 

individer som själva har sökt upp verksamheten mot de som av olika 

anledningar har hänvisats dit. En grundläggande skillnad som tas 

upp är hur våldsutsatta kvinnor (men även barn och män) bemöter 

frågan om våld i relationen. 

Om de har kommit till verksamheten på grund av att de har blivit 

hänvisade dit, till exempel i samband med en polisanmälan, menar 

en intervjuperson att det är vanligt att den våldsutsatta kvinnan 

beskriver sin situation i ord som ”allting är bra nu”. Det är också 

vanligt att barnet inte säger någonting alls och att mannen förnekar 

att han har utsatt sin partner och/eller sitt barn för våld och hot. Så 

här säger intervjupersonen: 

Jag märker också när det kommer anmälningar, de familjerna 

– även kvinnorna där – de är ofta inte motiverade. 

De har ringt polisen själv, men sen backar de och ofta säger 

de att ’nej, men det var inte så farligt’ och ’nu har han 

lovat att inte göra det här igen’. Och de lägger mycket 

skuld på sig själva. Det är rätt stor skillnad på de som är 

anmälda och de som kommer frivilligt. Det är svårt att 

fånga upp barn där och hjälpa de barnen. 

Denna del av det kommunala kvinnofridsarbetet, påpekar intervjupersonerna, 

skiljer sig markant från arbetet då en eller flera parter 

själva har sökt upp verksamheten för att få stöd och hjälp. Här 

menar intervjupersonerna att förutsättningarna liksom kunskapsbehoven 

ser olika ut. För att ge bättre stöd och hjälp i de sammanhangen 

då parterna inte själva sökt upp verksamheten efterfrågas 

kunskap om förnekelseprocesser och krisreaktioner. Kunskap kring 

motivationsarbete, samtal och praktisk hjälp ses däremot som mer 

aktuella i arbete med de personer som söker upp verksamheten på 

egen hand. En av intervjupersonerna önskar uttryckligen mer kunskap 

om just hur man kan hjälpa kvinnan att ”hitta tillbaka till 

självförtroendet och självkänslan”. 

39

Synliggörande av olika synsätt och förklaringsmodeller 

I flera intervjuer/samtal diskuteras vikten av att i en utbildningssatsning 

synliggöra, informera om och diskutera kring olika synsätt 

och förklaringsmodeller som existerar jämsides inom och mellan 

olika organisationer och verksamheter. Nedan förs ett kort resonemang 

kring några exempel på ’olika synsätt och förklaringsmodeller’ 

som intervjupersonerna menar att en utbildningssatsning 

borde diskutera och lyfta fram. 

I grunden handlar det oftast om hur våld mot kvinnor i närstående 

relationer definieras, om det definieras som ett individuellt problem 

eller som ett samhällsproblem. Om det definieras som ett individuellt 

problem står en individualistisk förklaringsmodell om ’avvikelser’ 

från normen i centrum för problemets förklaring. Om det definieras 

som ett samhällsproblem står istället synen på våldet som en 

samhällelig företeelse och maktstrukturer i centrum (Sandén, 2005). 

Ur en individualistisk förklaringsmodell, som har varit vanlig 

historiskt sett, ses både den som utövar våld och den som utsätts för 

våld som avvikande. Här kan utlösande faktorer hänvisas till 

missbruk eller till annan ’social utsatthet’. Alternativa förklaringsmodeller 

har vuxit fram och dessa utgår ifrån rådande makt- 

strukturer i samhället. Det kan då handla om könsmaktsstrukturer i 

kombination med andra maktstrukturer (Wendt Höjer, 2002). 

Sandén (2005) påpekar dock i rapporten Mäns våld mot kvinnor att 

det inte handlar om hur var och en definierar eller uppfattar våldet - 

mäns våld mot kvinnor är ett brott enligt brottsbalken. Våldshandlingen 

är kriminaliserad oavsett förklaringsmodell. 

I intervjuerna/samtalen med representanter för målgrupperna 

påtalas alltså vikten av att diskutera kring olika förklaringsmodeller 

som finns inom området våld mot kvinnor i nära relationer. Det 

beskrivs som viktigt för att olika verksamheter skall synliggöra för 

varandra var eventuella olikheter finns. Följande citat belyser vikten 

40

av att samtliga synsätt finns med i en långsiktig utbildningssatsning: 

[F]ör att se var man hittar möjligheterna och var man 

hittar svårigheterna. Och sen kanske man inte kommer 

till en samsyn, och det behöver man kanske inte göra 

heller. Men det är viktigt att man har klart för sig hur 

kommer den fram till det och hur kommer den fram till 

det? För det är lätt att man bara letar efter det som 

stämmer med sitt eget [synsätt]. Ska man ha en [långsiktig] 

utbildning så kan man inte välja att gå på den ena 

men inte på den andra, som när man går på lösa [utbildningsinsatser]. 

Personal inom kommunal kvinnofridsverksamhet såväl som aktiva i 

olika jourverksamheter måste förhålla sig till de olika synsätten och 

förklaringsmodellerna som existerar inom området. Synliggörande 

av och kunskap om olika synsätt och förklaringsmodeller inom 

området kan betraktas som viktiga dels för att underlätta dialog 

inom och mellan olika verksamheter och dels för att kunna urskilja 

när och varför eventuella meningsskiljaktigheter uppstår. I ett samtal 

påpekas dock vikten av att förklara att de olika perspektiven inte 

nödvändigtvis utesluter varandra i praktiken: 

Men det är också det att de inte utesluter varandra. För 

jag tror att där uppstår ett problem, att om man ’kramar 

om’ just det här perspektivet så är alla andra fel eller 

omöjliga. Det är inte det det handlar om. Utan lite från 

det och lite från det. Och det kan variera från fall till fall, 

faktiskt. 

Ett exempel på olika synsätt, som togs upp i diskussioner med några 

kommunala kvinnofridsverksamheter, är frågan kring om man bör 

eller inte bör samarbeta inom de olika områdena – arbetet med 

våldsutsatta kvinnor, barn och våldsutövande män – och i så fall på 

vilket sätt. I sådana diskussioner finns olika synsätt 16 

. 

16 I samtalen med målgrupperna i förstudien har svenska forskare som Margareta Hydén, Maria Eriksson 

och Carin Holmberg nämnts som exempel på representanter för olika synsätt i förhållande till 

frågan om samarbete kontra icke-samarbete. 

41

Grundläggande genusvetenskap 

Förstudien visar att flera representanter från jourverksamheter anser 

att det är viktigt att i en utbildningssatsning inkludera grundläggande 

genusvetenskaplig kunskap såväl som fördjupande diskussioner 

kring genusrelationer och andra sociala relationer. Att införa 

maktanalyser ur olika perspektiv ses som önskvärt. Vid några samtal 

framgår det att jourrepresentanter menar att kunskap om genus- 

och andra maktrelationer är låg inom socialtjänsten överlag. 

Detta tas även upp av ett par intervjupersoner från den kommunala 

kvinnofridsverksamheten. Samtidigt som en enskild kvinnofridssamordnare 

till exempel kan ha en genusvetenskaplig och strukturinriktad 

förståelse för frågan om våld mot kvinnor kan detta, enligt 

en intervjuperson, ifrågasättas av medarbetare inom socialtjänsten 

som kan betrakta frågan enbart ur ett individbaserat perspektiv. 

Det påpekas också av en intervjuperson att det kan förekomma 

kommentarer som att ”det är väl ingenting som hör hemma här, det 

är sånt som feminister håller på med” (citat). Intervjupersonen 

menar att en sådan inställning till en genusvetenskaplig grund i 

frågan kan fungera särskiljande och skapa en klyfta mellan kvinnofridsverksamheten 

och övrig socialtjänst. 

Samtidigt som flera intervjupersoner ser det som viktigt med grundläggande 

kunskap om genus och genusrelationer påtalar en intervjuperson 

från en kommunal kvinnofridsverksamhet hur viktigt det är 

att även tänka kring andra aspekter än enbart kön ur människors liv 

och identiteter, som exempelvis klass, sexualitet, etnicitet och nationell 

bakgrund. Hon säger: 

42 

Det känns som att grunden ändå skulle vara någonting 

med genusintroduktion till kön, genus, sexualitet, etnicitet 

[..] Det går ju in i vartannat. Det är svårt att särskilja 

etnicitet från klass och kön totalt, och samma med kön. 

Det är svårt att särskilja det från någonting annat [..]. 

Därför är det liksom ”jag vill veta om just det här”, men 

då kommer det och det också in här…

Det är viktigt, menar intervjupersonen, att inte fastna i att föra ut 

kunskap om till exempel ”olika kulturer” med betoning på 

’olikheter’, utan att diskutera svårigheterna med att särskilja en 

kategori från en annan. Här förespråkas att istället diskutera varför 

det inte går att förenklat kategorisera människor i dikotomier som 

svensk/invandrare eller hetero-sexuell/homosexuell eller arbetarlass/ 

medelklass eller funktionshindrad/icke-funktionshindrad osv. 

En annan intervjuperson menar också att det är svårt att dra linjen 

vid våldsutsatta kvinnor eftersom även män drabbas av våld och hot 

i närstående relationer, särskilt vid våld i nära relationer mellan 

män. 

Dessa reflektioner hör samman med jourverksammas kommentarer i 

frågeformulär och i samtal om vikten av kunskap kring maktanalyser 

i förhållande till kön/genus, etnicitet, nationell bakgrund, 

klass, sexuell identitet, ålder och funktionshinder. 

Eftersatta grupper – kunskap om ’särskilt utsatta grupper’ 

Flera av intervjupersonerna nämner vikten av att få mer kunskap 

om våldsutsatta kvinnor med funktionshinder, kvinnor som 

missbrukar och äldre kvinnor. Några nämner också att de vill ha 

kunskap våldsutsatta lesbiska kvinnors specifika erfarenheter. 

Denna efterfrågan återkommer från båda målgrupperna i svaren på 

frågeformulären och under diskussionerna under workshopen. 

I två inskickade formulär från olika jourverksamheter beskrivs 

särskilt att de anser att socialtjänsten behöver mer kunskap om 

bemötande av olika våldsutsatta grupper. I ett av formulären ges 

följande exempel: ”homosexuella; unga tjejer; personer med ickesvenskt 

etniskt ursprung”. I några besvarade formulär från jourer 

framgår också att det inom den egna verksamheten behövs mer 

kunskap om missbrukande kvinnor, kvinnor med psykisk ohälsa 

och kvinnor med olika funktionshinder (inte minst för att öka 

43

tillgängligheten). Även vid några intervjuer/samtal med olika 

kommunala kvinnofridsverksamheter uppkommer önskemål om 

kompetensutveckling vad gäller olika förbisedda grupper. Här följer 

två citat angående detta önskemål, från två olika intervjupersoner: 

44 

Jag tror det är viktigt också, som det pratas så mycket 

om, att man lyfter fram de här bitarna också med 

kvinnor med funktionshinder, missbrukande kvinnor är 

också en grupp, lesbiska kvinnor. Ja, det är många 

grupper som man inte tänker på. För även om…-, en 

grupp som är väldigt utsatta – kvinnor med invandrarbakgrund 

– så är de ändå… med ofta när man pratar 

kring det här, även om man kanske inte uttalar det. Men 

de är med i tankeverksamheten. Men ofta har man inte 

med kvinnor med funktionshinder, äldre kvinnor som 

har levt i destruktiva förhållanden år ut och år in och 

alltså, hur möter man dem? 

Sen skulle jag också vilja veta någon som kan det här 

med missbrukande kvinnor, psykiskt sjuka kvinnor, med 

funktionshinder, hur hjälper vi dem? För det gör vi ju 

inte överhuvudtaget nu. Kan man hjälpa dem på något 

sätt som är bättre än det vi gör idag? Det kan man ju 

såklart. 

Nedan följer vidare ett citat från en diskussion med en representant 

från en kommunal kvinnofridsverksamhet om kvinnor som nyligen 

har migrerat till Sverige, i relation till att vara utsatt för våld och i 

behov av stöd och hjälp från samhället: 

Vi har kvinnor här som är…-, själva misshandeln är 

misshandel, det spelar ingen roll. Och själva såren är 

samma sak, så när man förhåller sig till kvinnan är det 

vilket som helst, det är samma problematik. Däremot 

utsattheten kan vara mycket större hos en kvinna som 

inte kommer från Sverige. För att hon är kanske ensam 

här, dels för att hon kanske inte pratar bra svenska och 

inte kan fråga, inte har familj.

Från samma verksamhet följer här två citat från två olika medarbetare 

i personalgruppen, där de för ett resonemang om behov av 

specifik kunskap om ’särskilt utsatta grupper’ som utsätts för våld i 

nära relationer: 

Egentligen kan man ta bort alla indelningar och bara – 

som jag känner att vi har gjort mycket här – att vi har 

bestämt oss för att se alla som människor och försöka se 

att varje kvinna är unik och i varje fall utgår ifrån det. 

Hennes speciella behov. Ibland har det med religion att 

göra, ibland med kultur att göra, ibland med bostad-, jag 

vet inte. Ibland med ålder att göra, men det spelar ingen 

roll. Varje kvinna ses som en individ. 

Jag tror att människor känner att det spelar ingen roll om 

jag är helt korrekt, om jag inom mig inte har något 

problem med det. Om jag inom mig känner lika mycket 

respekt för henne så känner hon eller han, eller vem jag 

träffar, det. Det handlar om empati i grund och botten. 

Det är det människor skulle behöva utveckla. Istället för 

en massa papper på hur man ska förhålla sig. Har jag det 

i huvudet så kan jag inte lyssna på kvinnan, för jag då 

måste tänka på att jag inte får kränka henne. 

Efterfrågan av kunskap kring det som är specifikt för olika grupper 

av kvinnor, som har varit väldigt eftersatta grupper i både praktik 

och teori rörande våld mot kvinnor i nära relationer. Diskussionerna 

avgränsades här mestadels till att handla om önskemål om och 

avsaknaden av kunskap. Det var enbart våldsutsatthet i relation till 

missbruk som diskuterades mer ingående. Nedan återges olika 

aspekter av resonemang rörande detta. 

45

En intervjuperson som arbetar som behandlare inom socialtjänsten 

och som kommer i kontakt med många kvinnor med missbruksproblematik 

säger så här: 

46 

Nittio procent av de kvinnor som jag har [i behandling] 

nu har på något sätt blivit utsatta för våld. Sexuellt våld 

eller annan form av våld. Är utsatta för det eller har varit. 

Både i nära relationer men också utanför. När det 

kommer till missbruk så är ju risken för att bli utsatt för 

våld ofantligt stor. Men det är mycket i nära relationer. 

Alltså, det är många människor som har en relation med 

en man som fortfarande slår, men som hon fortfarande 

lever med. 

Vid ett samtal med representanter för en projektgrupp i Malmö 

kommun 17 

, som arbetar med hemlöshet, missbruk och våldsutsatthet 

i kombination, framkom också vikten av att förstå att kvinnor som 

missbrukar ofta utsätts för våld samtidigt som de ofta dessutom har 

en negativ bild av socialtjänsten. I socialtjänstens arbete med 

kvinnor som missbrukar, menar intervjupersonerna, att fokus 

hamnar på missbruket och inte på våldet och våldsutsattheten. I 

socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor saknas kunskap 

kring missbruk och kvinnor hänvisas ofta till att få behandling för 

missbruket först. Dessutom påtalas i samtalet med projektgruppen 

att det viktigt att tänka på att kvinnor kanske också hamnar i 

missbruk på grund av våld och hot: 

Många kvinnor missbrukar på grund av våld, men 

myndigheterna fokuserar bara på missbruket och tänker 

inte alls på våld. 

Projektgruppen anser att kunskap om kvinnor som missbrukar bör 

ingå i en kommande utbildningssatsning inom området våld mot 

kvinnor i närstående relationer. 

17 

Projektet: Bättre boende för hemlösa missbrukande kvinnor i Malmö, som genomförs på Malmö 

Stad Stadsdelsförvaltningen Kirseberg.

En annan intervjuperson från socialtjänsten menar i sammanhanget 

att det också finns en problematisk attityd inom socialtjänsten, 

nämligen att man ser våld ”som en del i livsföringen” när det gäller 

missbruk. Detta var ett problemområde som också fördes fram vid 

ett möte där just frågor om våldsutsatta kvinnor med missbruk stod 

i centrum 18 . Under mötet diskuterades bland annat 19 : 

Som missbrukare och kvinna är det väldigt vanligt att våld 

och hot om våld förekommer inte ”bara” av partnern utan 

även av andra män och kvinnor i omgivningen. 

Det är vanligt att kvinnor lägger skulden på sig själva både 

för våldet och för missbruket. 

Det är vanligt att våldet från olika myndigheters håll ses 

som en naturlig del av missbruket. 

”Väck inte den björn som sover” är en vanlig inställning i 

behandling av kvinnor som missbrukar – alltså ”prata inte 

om våldet för det öppnar upp för starka känslor”. 

Socialtjänsten har vanligtvis en syn på att det är viktigt att 

den våldsutsatta kvinnan får behandling för missbruket 

först och sen hanterar våldet, samtidigt som det borde vara 

tvärtom. Den signal som borde ges till kvinnorna är att 

man inte tolererar det våld och hot om våld som kvinnan 

blivit utsatt för. 

Genomgående under förstudien har det framkommit att kommunala 

kvinnofridsverksamheter såväl som jourverksamheter inte har 

möjlighet att arbeta med eller ta emot kvinnor som missbrukar. 

Vissa menar att detta är ett stort problem och önskar mer kunskap 

om denna problematik för att eventuellt kunna bli bättre på att nå 

dessa kvinnor. 

KIM-möte (Kvinnofrid i missbruksfrågor) i Malmö 14 maj 2007. 

Från anteckningar från mötet den 14 maj. 

18 

19 

47

Barnperspektiv 

Under förstudien har det visat sig att målgrupperna önskar och 

anser sig vara i stort behov av kunskap om barn som har bevittnat 

våld i nära relationer. Många bedömer också att andra aktörer inom 

området har bristfälliga kunskaper om barns utsatthet. Det 

efterfrågas kunskap om våldets konsekvenser för barn, om lagar, 

lagändringar och diskussioner om ’barn som brottsoffer’ och ’barn 

som far illa’. Under workshopen ges förslag om att grunda 

diskussionen i FNs konvention om barns rättigheter och i regeringens 

proposition Barn som bevittnat våld (2005/06:166). 

Denna efterfrågan hör samman med att socialtjänsten sedan 

lagändringen i 5 kap. 11§ socialtjänstlagen 15 november 2006 har 

fått ett utvidgat ansvar att beakta att barn som bevittnat våld eller 

andra övergrepp av eller mot närstående vuxna också är brottsoffer 

som är i behov av stöd och hjälp. Det är troligtvis med anledning av 

denna aktuella lagändring som diskussionerna under förstudien kom 

att fokusera på barn som har bevittnat våld, vilket gör att redogörelsen 

nedan också har detta fokus. 

Det är dock viktigt att inte skilja bevittnat våld från utsatts för våld. 

Detta dels eftersom många barn som lever i familjer där våld förekommer 

också själva blir utsatta för fysiskt och psykiskt våld. Det 

finns dessutom en förhöjd risk för sexuella övergrepp (Eriksson 

m fl., 2006 s. 15; se SOU 2006:65). Dels eftersom att som barn 

’bevittna’ våld också kan innebära att faktiskt ’utsättas’ för våldet. 

Begreppet ’bevittna’ kan riskera att ha en förmildrande effekt. 

En av intervjupersonerna inom en kommunal kvinnofridsverksamhet 

påtalar att barn historiskt sett har negligerats inom socialtjänsten, 

när det har handlat om mäns våld mot kvinnor. Hon säger: 

”Man såg inte att det berörde barnen, våldet var en sak mellan 

mannen och kvinnan”. 

Avsaknaden av ett barnperspektiv inom socialtjänsten belyses också 

i en rapport där våldsutsatta kvinnors egna röster om mötet med 

socialtjänsten har lyfts fram (se Sandén, 2005). I rapporten beskrivs 

48

hur kvinnorna upplevde att få pratade direkt med barnen och i de 

fall personalen gjorde det var båda föräldrarna närvarande, vilket av 

kvinnorna sågs som ett problem (Sandén, 2005 s. 47). Kvinnorna i 

studien tog också upp att barnen var rädda för deras pappa som 

utövat våld mot mamman och att många barn själva blivit utsatta 

för våld av pappan. 

En annan intervjuperson från socialtjänsten berättade också om att 

avsaknaden av ett barnperspektiv är och har varit ett problem i 

samarbete med polisväsendet. Intervjupersonen hänvisar till att 

polisen inte tillräckligt ofta har anmält till socialtjänsten om barn 

som bevittnat eller själva utsatts för våld i familjen. 

Detta sammankopplas med ett generellt samverkansproblem mellan 

socialtjänst och polis. Här för intervjupersonen också ett 

resonemang kring att polisen verkar ha avgränsat en anmälan om 

”Barn i fara” till att gälla endast vid direkt barnmisshandel och inte 

till de fall då barn har bevittnat eller upplevt våld och hot om våld i 

familjen. Även om det sedan lagändringen 2006 har skett en viss 

förändring 20 

, ser representanten stora brister i arbetet även inom 

socialtjänsten när dessa anmälningar kommer in. Hon menar att det 

fortfarande öppnas för få utredningar kring barn som bevittnat våld, 

vilket tyder på ett stort kunskapsbehov angående konsekvenser för 

barn som bevittnat våld. 

Detta bekräftas av en annan intervjuperson som arbetar inom en 

kommunal kvinnofridsverksamhet och specifikt med barn som 

utsätts och/eller bevittnat våld inom familjen. När hon skickar ett 

ärende vidare till utredning inom socialtjänsten, menar hon att det 

finns en viss oförståelse för att barn som ”bara” bevittnat våld 

faktiskt far illa. 

20 Den 15 november 2006 trädde en lagändring i 5 kap. 11 § i socialtjänstlagen i kraft där det tydliggörs 

att socialnämnden även ansvarar för att beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp 

av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp. 

49

Två representanter som intervjuades tillsammans säger så här: 

50 

IP A: Jag tycker jag märker det, när jag har lämnat till 

utredning, att ”Vad ska vi utreda här egentligen? Lite så. 

IP B: Ja, lite resonemanget kring att ”ja, men det är väl 

inget fel på-,… det är klart att man kan vara en bra 

pappa ändå”. Alltså, det resonemanget återkommer. Att 

han inte behöver vara en dålig pappa bara för att han har 

slagit en mamma. Det hör man. 

IP A: Man skiljer på papparollen. 

Här är det tydligt att det finns behov av diskussioner såväl som av 

kunskap inom socialtjänsten kring barns utsatthet i familjer där det 

förekommer våld och hot om våld. Det finns också behov av 

kunskap rörande socialtjänstens utvidgade ansvar för barn som är 

brottsoffer inom familjen och vad det innebär i praktiken. 

Familjerättslig lagstiftning och dess tillämpning 

Familjerättsenheten är en del av socialtjänstens individ och familjeomsorg. 

Kommunernas ansvar inom familjerättens område regleras i 

föräldrabalken och socialtjänstlagen och en grundläggande princip 

för arbetet är att barnets bästa ska vara i förgrunden (Socialstyrelsen, 

2007). Individer kommer i kontakt med den familjerättsliga 

enheten främst när det gäller frågor om vårdnad, umgänge eller 

samarbetssamtal (Eriksson, 2003 s. 122). 

Familjerätten har även i uppgift att yttra sig om enskilda ärenden 

genom att göra en utredning, på begäran av tingsrätten, som 

mynnar ut i en bedömning om vad som är till barnets bästa i vårdnads-, 

boende- eller umgängesfrågor. 

Under förstudien återkommer önskemål om kunskap om familjerättslig 

lagstiftning såväl som kunskap om hur den familjerättsliga 

tillämpningen är organiserad. Här påpekas också av flera representanter 

att den familjerättsliga enheten inom socialtjänsten är i behov

av kunskap kring våld mot kvinnor och barn i närstående relationer. 

Under workshopen problematiserades att socialtjänsten överlag och 

den familjerättsliga enheten speciellt i första hand fokuserar på 

familjen som en enhet, där de istället borde lägga fokus på de 

enskilda barnen och deras upplevelser och behov. Det påpekades att 

det finns ett stort behov av kunskap om barn som har bevittnat och 

utsatts för våld i familjen, särskilt vad gäller gemensam vårdnad. 

I några samtal med representanter från kommunala kvinnofridsverksamheter 

ses det som särskilt viktigt med kunskap om familjerättslig 

lagstiftning eftersom majoriteten av kvinnorna som de 

kommer i kontakt med har barn. Detta inte sällan med den partner 

som utsätter henne för hot, våld och kontroll. Men också för att 

familjerättsenheten skiljer sig från den övriga socialtjänsten, ”både i 

lagstiftning och annat”. Dessa intervjupersoner påpekar också att 

det saknas kunskap om våld i närstående relationer inom familjerättsenheten. 

En av dem, som också har egna erfarenheter från 

arbete inom familjerättsenheten, menar att det finns en risk för att 

våldet ”försvinner” när det kommer vidare dit, till exempel om det 

blir en vårdnadstvist. Hon säger: 

Då har det varit ett ”bråk”. Man vill inte se våldet [..]. 

Man vill inte se att det är så hemskt som det här våldet 

är. 

I samma samtal framgår det att intervjupersonen anser att det är 

viktigt att familjerättsenheten får mer kunskap om konsekvenser om 

våld och hot om våld. Särskilt påtalas vikten av kunskap om 

följderna vid psykisk misshandel. Detta ses som särskilt viktigt då 

familjerättsenheten gör bedömningar av barn som utsätts för våld 

och/eller bevittnar våld och hot om våld. Här diskuteras vikten av 

kunskap kring hur man samtalar med barn som skall utredas och 

kring vanliga krisreaktioner hos både barn och vuxna. Att göra 

bedömningar av en situation ”som den ser ut att vara” utan 

kunskap om hur människor reagerar i krissituationer ses av en av 

intervjupersonerna som ett potentiellt allvarligt problem inom 

utredningsverksamheter som exempelvis den familjerättsliga. 

51

Så här skriver en socialsekreterare som arbetar med kvinnofridsfrågor 

i frågeformuläret angående detta, ur en våldsutsatt kvinnas 

perspektiv: 

52 

Det är viktigt att hela socialtjänsten arbetar och hanterar 

frågor som rör våld mot kvinnor och deras barn lika. 

Ibland förlitar sig andra kollegor på att vi tar hand om 

problemet och sedan gör de utredningar som går stick i 

stäv med vad vi anser vara lämpligt. Tex. tvingas kvinnan 

till samarbetssamtal trots att våld förekommit och 

kvinnan är rädd för mannen. 

’Hedersrelaterat våld’ 

Länsstyrelsen i Skåne län gör under perioden då uppdraget genomförs 

en teoretisk uppdelning mellan ’hedersrelaterat våld’ och ’våld 

mot kvinnor i nära relationer’. Båda områden ingår dock inom den 

gemensamma beteckningen Våld i nära relationer. Föreliggande 

studie har på grund av uppdragets art avgränsats till området ’våld 

mot kvinnor i nära relationer’. Frågor rörande ’hedersrelaterat våld’ 

och utbildning har trots det till viss del diskuterats under förstudien. 

I frågeformulären från båda målgrupperna har önskemål om 

kunskap inom området framförts. 

Förslag har också lämnats angående vikten av att en utbildningssatsning 

hanterar det som skiljer ’hedersrelaterat våld’ från ’kvinnomisshandel’. 

I workshop, frågeformulär och i samtal har önskemål 

om att teoretiskt och praktiskt diskutera kring hedersbegreppet 

också uppkommit. Det förekommer också önskemål om diskussioner 

kring kritik av begreppet ’hedersrelaterat våld’. 

I intervjuerna/samtalen med både jourverksamma och representanter 

från socialtjänsten har det diskuterats kring om en utbildningssatsning 

bör eller inte bör skilja på ’våld i nära relationer’ och 

’hedersrelaterat våld’ som olika ämnesområden. Detta ses som en 

komplex fråga av samtliga. Å ena sidan uttrycker representanter att 

det vore fel att skilja ’hedersrelaterat våld’ från ’kvinnomisshandel’

då båda dessa begrepp handlar om våld i nära relationer. Om 

’hedersrelaterat våld’ utesluts från utbildningar om våld mot 

kvinnor i nära relationer menar några intervjupersoner att många 

våldsutsatta kvinnor automatiskt utesluts och osynliggörs. Å andra 

sidan betraktas det samtidigt som viktigt att belysa det som är 

specifikt med ’hedersrelaterat våld’. En intervjuperson anser att det 

är viktigt att belysa det som är specifikt samtidigt som hon är osäker 

på var gränsen för vad som är ”heder” bör dras: 

När det gäller de här flickorna då pratar man om 

flickor där familjen har rätt över hennes sexualitet och 

vem hon ska gifta sig med. Det handlar ju om det. Men 

heder är allt annat också [..] så jag vet inte var man drar 

gränsen. Ska vi släppa [begreppet] loss eller ska vi hålla 

oss till vad heder är? 

I relation till en utbildning menar intervjupersonen att det kan vara 

problematiskt att särskilja hedersrelaterat våld från annat våld mot 

kvinnor i närstående relationer, samtidigt som ”man måste vara 

medveten om att det är mer komplicerat att jobba med det”. Det 

komplicerade, menar hon, ligger i familjeband och i anknytningen 

som finns mellan familjemedlemmar. Intervjupersonen säger att 

problematiken är densamma för en kvinna som utsätts för våld av 

sin partner och för en kvinna som utsätts för våld av fler familjemedlemmar. 

Men påpekar att det är betydligt svårare att arbeta med 

kvinnor som är väldigt isolerade, som inte har ett stort socialt 

nätverk och som blir förföljda och hotade av flera personer i sin 

närmaste omgivning. Detta borde avspeglas i en utbildningssatsning, 

menar hon. 

En annan intervjuperson menar att så kallat ”hederstänkande” finns 

exempelvis i ”missbrukarkretsar”, även om det är en ”annan typ av 

heder”. Här diskuteras även att homo- och bisexuella ungdomar 

också riskerar att utsättas för våld som härleds till familjens ’heder’. 

Det framgår av förstudien att ’hedersrelaterat våld’ är ett etablerat 

begrepp inom både jourverksamheter och inom socialtjänsten 

samtidigt som det är långt ifrån utrett vad det innebär och hur det 

bör hanteras i relation till våld mot kvinnor i närstående relationer. 

53

Bemötandefrågor och samtalsmetodik 

Under förstudien framgår att det finns en stor efterfrågan på grundläggande 

kunskap om samtalsmetodik och bemötande. Frågeformulären 

som skickades till socialtjänsten visar på önskemål om 

kunskap om bemötande i ett akut skede, om hur man kan medverka 

till varaktig förändring, hur man kan hjälpa kvinnor som återvänder 

till en relation som anses skadlig för dem och hur man bör hantera 

kontakten efteråt. Även formulären som skickades till jourverksamheterna 

visar på efterfrågan om bemötandemetoder, samtalsmetodik 

och krisbearbetning. 

Överlag är detta ett ständigt återkommande önskemål från båda 

målgrupperna under studien, såväl vad gäller samtal med våldsutsatta 

och hotade kvinnor som med samtal med barn som bevittnat/utsatts 

för våld i familjen. Ofta handlar det om önskemål om en 

mer psykologiskt inriktad kunskap om hur människor sänder ut 

signaler om att våld förekommer och om hur man bör hantera 

människor som befinner sig i kris. 

I flera samtal diskuterades vikten av kunskap om det specifika med 

att samtala med våldsutsatta kvinnor. En fråga uppfattades vara 

särskilt viktig att lyfta fram, nämligen att professionella i samtal 

med kvinnor som utsatts för våld och hot i en närstående relation 

måste ha tålamod. Att förändra sin situation som våldsutsatt innebär 

ofta en lång process. Detta kommer upp i samtal med båda målgrupperna, 

och exempel ges på hur de i den egna organisationen 

eller verksamheten ibland ser och möter en otålighet bland medarbetare 

i relation till hjälpsökande kvinnor. 

54

En intervjuperson från jourverksamheten säger att medarbetare kan 

uttrycka att ”det begriper hon väl” - att hon måste lämna mannen. 

Hon menar att det är en attityd hon har sett även inom socialförvaltningen, 

men att det är vanligast inom polisen: 

Det är markant inom polisen, för det är första personen 

de träffar som är en myndighet. Och kommer det en 

polis, han sätter sig ner och säger ’men lilla vän, det 

förstår du väl att det inte är bra för dig, det här?’. Alltså, 

redan där har hon tappat förtroendet [..] För där har de 

nedvärderat dem och de har omyndigförklarat dem. 

Intervjupersonen menar att det är en anledning till varför det är 

oerhört viktigt att en utbildningssatsning innehåller bemötandefrågor 

och samtalsmetodik. En annan jourverksam menar att det är 

oerhört viktigt att aktiva inom jourverksamheter är bra på att samtala 

med våldsutsatta kvinnor och hon lyfter i följande citat fram ett 

dilemma i samband med detta: 

Det första samtalet är mycket viktigt för att få veta vad 

problemet är egentligen. Och sen ska man avgöra vad 

den här kvinnan behöver för hjälp. [..] Det är inte lätt. En 

del människor, även när de söker hjälp, har svårt att 

öppna sig och prata ut om sina problem, så man ska ge 

tid till dem. Men, problemet är att de som behöver 

socialtjänstens hjälp, det vill säga att socialtjänsten måste 

betala för henne för att hon ska placeras på en kvinnojour, 

det är ett problem. Man måste få veta vad det handlar 

om för att kunna ta kontakt med socialen [..] Och det 

är också viktigt att få veta om hon behöver skydd eller 

inte. Så det är olika sätt du kan ta emot dem på, men det 

är väldigt svårt. 

Här går det att skönja det problematiska i att ge den hjälpsökande 

tid att berätta vad det är som har hänt samtidigt som man snabbt 

kan behöva få information om hur allvarlig situationen är. Detta för 

att ge hjälpsökande adekvat hjälp och stöd. Detta dilemma, att 

ge tid till kvinnan att själv berätta och att samtidigt av praktiska 

skäl behöva en relativt snabb överblick över allvaret i situationen, 

55

diskuteras i ett annat samtal. 

56 

Det är klart att det är ett dilemma, men vill man ha reda 

på någonting som är svårt och som människor vill 

undvika att berätta för att de skäms, oftast, eller därför 

att de har skuldkänslor eller är jätterädda för vad som 

ska hända om de berättar, så finns det inget annat sätt än 

att bygga på förtroende. Du berättar inte för någon som 

du inte har förtroende för. 

Intervjupersonen anser att det allra viktigaste trots allt är att skapa 

ett förtroende hos kvinnan. 

Det finns olika teorier och tekniker kring samtalsmetodik och flera 

intervjupersoner menar att detta definitivt borde ingå som en del i 

en utbildningssatsning. I samtal med såväl jourrepresentanter som 

representanter från den kommunala kvinnofridsverksamheten upprepas 

att den här våldsutsattheten är en särskild problematik som 

både kräver och tar tid, vilket ses som viktig i relation till bemötande 

och samtalsmetodik. Det kräver tid i betydelsen att det tar tid 

att skapa ett förtroende och det tar tid att bedöma en annan människas 

situation. 

Intervjupersoner påtalar vikten av att inse att det inte finns några 

snabba lösningar i mötet med utsatta kvinnor och barn som söker 

stöd och hjälp i en situation där de är eller har varit utsatta för våld 

i närstående relationer. De måste bemötas med respekt för att detta 

ofta är en långsam process, enligt en intervjuperson, vilket måste 

återspeglas i samtalen.

Riskbedömningar 

I frågeformulären och vid några av samtalen har behovet av 

kunskap om riskbedömningar lyfts fram. Riskbedömning innebär en 

bedömning av hotbilden för våldsutsatta individer. Det handlar om 

formella rutiner och arbetsmetoder som framförallt används inom 

polisen, men det kan användas även av andra myndigheter (SOU 

2002:71). SARA är en vanlig riskbedömningsmodell som används 

av polis och kriminalvård och den gäller vid mäns våld mot kvinnor 

i allmänhet (Ekbrand, 2006). 

Några av intervjupersonerna i förstudien ställer sig kritiska till riskbedömningsmanualer. 

Det framhålls att manualerna är svåra att 

använda inom socialtjänsten och att de troligtvis är mer användbara 

för polisen. Här följer tre kommentarer från olika intervjupersoner: 

Vad är hög eller låg risk? Vad är hög risk för mig? Vad 

tycker jag är hög risk? Du kanske tycker något är hög 

risk som jag tycker är låg risk och tvärtom [..] Ibland är 

de övervärderade, de där bedömningarna. De är bra att 

ha men man ska inte lägga för mycket vid dem, för det 

läggs bedömningar i de också. Jag tror att man vill ha 

manualen som ska lösa alla problem. Ibland är det lite så. 

Och det finns ju inte. 

Jag tror att det ibland finns för stora förhoppningar på 

vad de här riskbedömningarna är. Det är inte fel att ha 

en grund i dem, för att göra det mer likvärdigt. Men 

ibland tror jag att man tror att det går att sätta… - ungefär 

som i socialt arbete i övrigt - att du kan skicka en 

manual till någon och så gör den det och så har du löst 

problemet. Det finns inte. 

Jag tror att man inte kan ha formulär. Jag kan begripa att 

människor önskar det, men jag tror att man måste tänka 

utifrån varje kvinna för sig. Det går inte att ha mallar. [..] 

Att använda både sig själv och den kvinnan i kontakten, 

etablera ett förtroende. Den första kontakten är på något 

sätt avgörande. 

57

Kommentarerna ovan visar att så kallade riskbedömningsmanualer 

anses vara användbara som vägledare för vilken typ av frågor man 

kan ställa i ett samtal. De bör dock inte användas på ett statiskt sätt. 

Det finns önskemål om kunskap om riskbedömningar samtidigt som 

mallar innebär vissa problem för tjänstemän inom socialtjänsten. 

Detta dels eftersom bedömningar alltid är individuella. Dels eftersom 

det kan vara svårt att etablera ett förtroende om man använder 

frågemallar på ett statiskt sätt. 

Trots en del kritiska funderingar menar vissa intervjupersoner alltså 

att kan användas i vägledande syfte. Någon påpekar samtidigt att 

det inte handlar om att använda en manual eller inte utan om vikten 

av att överhuvudtaget göra en riskbedömning över hur hotbilden ser 

ut, hur farlig situationen är för den hjälpsökande. Att inte göra det 

kan leda till att kvinnan som söker hjälp inte får det stöd hon 

behöver. Flertalet intervjupersoner, från båda målgrupperna, påpekar 

att även om de inte använder färdiga manualer bedöms alltid 

hotbilden i samtal med hjälpsökande kvinnor inom deras verksamheter. 

I utredningen Att ta ansvar för sina insatser (SOU 2006:65) lyfts en 

annan aspekt av riskbedömningar upp, nämligen att det är relevant 

att göra riskbedömningar vid ärenden inom socialtjänsten som rör 

vårdnad, boende och umgänge för att utreda risker för att barn kan 

komma att fara illa. Ett exempel som beskrivs är: 

58 

Domstolar och socialnämnder bör vara uppmärksamma 

på risken för våld och andra övergrepp och risken bör 

också väga tungt vid bedömningen av vad som är bäst 

för barnet (SOU 2006:65. s. 190). 

Olika faktorer bör betraktas som betydelsefulla för att avgöra risken 

för att barn kan komma att fara illa, som exempelvis faderns 

tidigare övergrepp, hot om övergrepp och allmänna attityd till våld 

(SOU 2006:65. s. 190).

Dokumentation, statistik och ekonomihantering 

Under workshopen diskuterades hur viktigt det är att dokumentera 

allt som sker i verksamheten eller organisationen. Det kan handla 

om att dokumentera utbildningar eller konferenser man har deltagit 

i. Det kan handla om att dokumentera möten – såväl möten med 

våldsutsatta och hjälpsökande personer som interna och externa 

möten med medarbetare och andra aktörer. Det ses som viktigt med 

dokumentation för verksamhetsutvecklingen, för att kunna föra 

relevant statistik och kunna göra korrekta uppföljningar och 

utvärderingar. 

Båda målgruppernas representanter diskuterar i samtalen frågor som 

rör dokumentation, statistikföring och ekonomihantering i organisationen 

eller verksamheten. I samtalen med aktiva i jourverksamheter 

och under workshopen framkommer att det kan behövas mer 

information och kunskap inom jourer kring ekonomihantering och 

hantering av budget på bästa sätt. Vid ett par tillfällen diskuterades 

med jouraktiva att det finns behov av en konkret utbildning eller 

kortare kurs i ekonomiska frågor. Den skulle innehålla kunskap om 

att lägga och följa en budget och annat som är relevant för ekonomihantering 

i en ideell verksamhet. 

Vid två olika samtal pratar representanter inom jourverksamheter 

om vikten av att få bättre kunskap om vad, hur och var man kan 

söka ekonomiskt stöd till verksamheten, utanför kommunen. Exempel 

på några frågor som diskuterades var: 

Hur formulerar man sig? 

Vilka fonder finns det? 

Vilka erfarenheter har andra när de har sökt? 

Här beskrivs både tidsbrist och resursbrist som ett hinder i det ständigt 

återkommande sökandet efter ekonomiska medel till verksamheten. 

Den akuta, praktiska verksamheten riktad mot kvinnor som 

söker stöd och hjälp kommer alltid i första hand. Därefter går 

mycket tid åt till att betala räkningar, fakturor och hantera 

bokföring. 

59

Dessutom diskuteras bristen på frivilliga och svårigheterna med att 

rekrytera nya medarbetare. Även om jourernas riksförbund anses 

vara den aktör där ovan beskrivna frågeställningar kan besvaras 

menar representanterna i denna studie att de inte har fått den typen 

av information från riksförbunden. Det antas även där bero på brist 

på både tid och resurser. Här efterfrågas denna typ av stöd. 

Även vid ett samtal med en representant från kommunal kvinnofridsverksamhet 

kom frågan om ekonomi och ekonomihantering 

upp som ett önskemål om innehåll i en utbildningssatsning. 

60 

*** 

*** 

Sammanfattningsvis efterfrågas grundläggande kunskap om våld 

mot kvinnor i närstående relationer inklusive samverkanskunskap; 

kunskap om juridik och lagstiftning; kunskap om olika förklaringsmodeller 

inom området; kunskap om barnperspektiv och ’särskilt 

utsatta grupper’. Även grundläggande genusvetenskap, kunskap om 

samtalsmetodik och familjerätt efterfrågas liksom diskussioner 

rörande hedersrelaterat våld, riskbedömningar samt betydelsen av 

dokumentation, statistik och ekonomihantering i berörda verksamheter.

3.3 Effekter av en utbildningssatsning 

Erfarenhets- och kunskapsutbyte samt ökad samverkan 

Det framgår av förstudien att det från båda målgrupperna finns 

önskemål och förhoppningar om att en utbildningssatsning ska leda 

till 

ett ökat kontaktnät inom och mellan kommuner och 

organisationer 

utrymme för att diskutera olika frågor som rör 

våldsutsatta kvinnor och barn i närstående relationer 

erfarenhets- och kunskapsutbyte 

Det finns ett intresse från ett flertal kommunala kvinnofridsverksamheter 

och från vissa jourer att få ta del av hur man arbetar i 

andra kommuner. De är också intresserade av vilka målgrupper 

andra kommuner har i sin verksamhet. Här finns önskemål om att 

knyta konkreta kontakter, få tips och idéer från andra och få ta del 

av framgångshistorier och problem som uppstått i andras verksamheter. 

En intervjuperson menar att olika verksamheter skapar sina egna 

”manualer” och utvecklar egna arbetssätt, och att det är både 

intressant och viktigt att få ta del av andras och dela med sig av det 

egna. I frågeformulären anges önskemål om att en utbildningssatsning 

resulterar i ett konkret samarbete mellan kommuner och att 

även mentorskap blir en följd. 

Nedan följer några problemområden i relation till samverkan mellan 

socialtjänst och jourverksamheter. Dessa har lyfts fram vid workshopen, 

återkom i intervjuer/samtal och fanns att finna i svaren på 

frågeformulären från jourer: 

61

62 

Det kan finnas kommunikationssvårigheter mellan 

socialtjänst och brottsofferjourer på grund av sekretesslagen 

Det finns viss okunskap inom jourer om socialtjänstens 

kunskapsområden 

Kvinnor som inte vill söka sig till kvinnojourer söker 

sig till brottsofferjourer och antalet hjälpsökande 

kvinnor har ökat hos brottsofferjourer de senaste åren. 

Anställda inom exempelvis socialtjänst (men även 

polisen och andra instanser) anser sig inte kunna gå på 

utbildningar eller möten på grund av tidsbrist. 

Jourerna bjuds inte in till socialtjänstens utbildningar 

Socialtjänsten kommer sällan till jourernas utbildningar 

Socialtjänsten gör inte studiebesök på jourer för att se 

hur verksamheten fungerar och hur förutsättningar 

faktiskt ser ut 

Vissa jourer i olika kommuner har svårt att samverka 

och lära av varandra 

Ibland förekommer det fördomar kring jourverksamheter 

I den här sista punkten har det betraktats som positivt att genom 

gemensamma aktiviteter (som till exempel utbildning) ”undanröja 

missförstånd, fördomar och flaskhalsar”. 

Under workshopen diskuterades hur en ökad och förbättrad 

samverkan kräver förhöjd kunskap om dessa aktörers olika roller, 

förutsättningar och skyldigheter. Här poängteras vikten av samverkan 

inte bara inom kommunen, utan också mellan kommuner, 

regioner och på nationellt plan. Under workshopen diskuterades 

även betydelsen av kontinuerliga möten som en kontaktyta, och att 

möten lägger grunden för ökad förståelse mellan olika parter. 

Ur ett jourperspektiv ses det som särskilt intressant att få en möjlighet 

till konkreta kontakter inom myndigheter, inte minst för att 

förbättra samverkan, vilket framgår både i frågeformulär och i 

samtal. Under workshopen framfördes det att jourverksamheterna 

är i behov av ökade medel till lokaler och anställningar och till

verksamheter för barn. Det önskas mer och bättre dialog mellan 

socialtjänst och kvinnojourer. Representanter både från jourer och 

kommunala kvinnofridsverksamheter påpekar vid flera tillfällen 

under förstudien att det är viktigt att i en utbildningssatsning 

utnyttja de resurser och den kunskap och kompetens som finns ute i 

verksamheterna och organisationerna. 

3.4 Förslag och önskemål rörande utbildningsformer 

Nedan redovisas olika förslag och önskemål rörande utbildningsformer 

som har framkommit under förstudien. Redovisningen 

innefattar en separat redogörelse för konkreta förslag och kommentarer 

från de båda målgrupperna; en diskussion kring utbildningssatsningars 

målgrupp och övriga förslag på upplägg av utbildningar. 

Avslutningsvis förs en kortfattad diskussion kring kunskapsspridning. 

Eftersom uppdraget innebär att särskilt beakta synpunkter från 

kommunala kvinnofridsverksamheter såväl som från jourverksamheter 

redogörs nedan för studiens representanters åsikter och 

önskemål. Inledningsvis ges konkreta exempel i citatform som 

uttryckts i frågeformulären, först från socialtjänstens representanter 

och sedan från jourverksamma. Därefter återges diskussioner kring 

vilka målgrupper som en utbildningssatsning borde vända sig till tillsammans 

med andra aspekter gällande former och upplägg. 

63

Konkreta förslag kring utbildningsformer från frågeformulär – 

socialtjänsten 

”Det är viktigt att utbildningssatsningen är långsiktig och att 

kunskapen underhålls och kompletteras” (bostads- 

samordnare) 

”Viktigt att det finns tid för diskussioner och att ta del av 

varandras erfarenheter” (socialsekreterare) 

”Ex. utbildning under ett år med regelbundna men inte så 

täta träffar. En del självstudier enligt någon form av kursplan. 

Föreläsningar med innehåll som inte håller sig på en 

allmän nivå utan ger fördjupad kunskap och kan inspirera 

till utveckling av arbetsmetoder (socionom). 

”Det behövs utbildning på många nivåer och för många 

olika målgrupper” (utvecklingssekreterare) 

”Kortare dagsutbildning/samverka/mentorskap med annan 

kommun” (socialsekreterare) 

”Erbjuda kommunens personal ett utbildningspaket 

innehållande grundkunskap som alla socialsekreterare bör 

inneha. Denna utbildning kan vara koncentrerad, ex 2 

dagar. Ev. litteratur som ska läsas in. De som gått utbildningen 

får någon form av intyg att man besitter denna 

grundkunskap” (enhetschef). 

”De som arbetar direkt med kvinnofrid bör ha utbildning i 

detta för att kunna möta kvinnorna och barnens behov på 

bästa sätt. Även de tjänstemän i organisationen som ej arbetar 

direkt med kvinnofrid bör uppdateras med information 

och kunskap av mer allmän karaktär för att likaså kunna 

möta och se dessa kvinnor och hjälpa dem vidare till de 

tjänstemän som arbetar direkt med kvinnor och barn” 

(socionom). 

”Gemensamma utbildningsdagar med arbetsgruppen i 

kommunen” (socialsekreterare). 

”Utbilda hela ’kommunens personal’ i att förstå signaler 

kvinnor och barn sänder ut” (socionom). 

64

”En serie av föreläsningar med olika innehåll. Ex. två heldagar 

per termin som är öppen för alla, där kommuner som 

kommit långt i sitt arbete kan delge sina kunskaper. Högskoleutbildning: 

ett antal föreläsningstillfällen och egna 

arbeten som examination, dvs. exempelvis utveckling/ 

utvärdering av egen eller annans verksamhet” (socionom). 

”Utbildning under två terminer regelbundet i grupp” 

(sektionschef). 

Överlag är ett återkommande förslag från personal inom socialtjänsten 

få men koncentrerade och regelbundna träffar under en 

längre period. Vissa anser att det är bra med självstudier mellan 

träffarna medan andra påtalar problemet med tidsbrist. Vikten av 

diskussioner är ett återkommande tema. Önskemål om handledning 

under utbildningen, samt förslag på utbildning på arbetsplatsen, ges 

också. 

Konkreta förslag kring utbildningsformer från frågeformulär – 

jourerna 

”Få men koncentrerade träffar, grupparbeten, självständigt 

arbete” (kvinnojour). 

”Mycket diskussioner, kunskapen fördjupas, eget tänkande 

är viktigt. Olika föreläsare, alltså inte samma hela tiden, för 

att få olika intryck och perspektiv” (tjejjour). 

”Hel- eller halvdagsutbildning med ’hemuppgifter’ som man 

sedan går igenom vid nästa träff. Exempel på upplägg: 3-4 

hel/halvdagar per år och gruppdiskussioner, gärna via 

Internet” (kvinnojour). 

Utbildningen får inte ta för mycket tid av den tid som 

behövs för att hjälpa de utsatta (brottsofferjour). 

”Heldagutbildning med många olika organisationer/ 

myndigheter inbjudna” (kvinnojour). 

65

”Det är viktigt att man satsar inom utbildningsområdet på 

våld i nära relationer oavsett yrkeskategori. Både vårdpersonal, 

socionomer, folkhälsovetare, sociologer, psykologer, 

etc. skall få obligatoriska kurser inom området för 

deras respektive arbeten etc.” (kvinnojour). 

”Teorier eller åsikter kring direkta formuleringar och ordval 

som kan vara passande/opassande i samtal med våldsutsatta 

kvinnor. Det blir ofta [i utbildningar] en djupgående analys 

av de mekanismer som styr/skapar en relation med våldsinslag. 

Jag skulle önska lika stor vikt lagd vid kommunikationen 

mellan hjälparen och den hjälpsökande” 

(brottsofferjour). 

”Vi hoppas på en rejäl kunskapshöjning vad gäller normer 

och maktanalyser, att praktiker i vår kommun inte ska sitta 

och prata om ’dom där’ invandrarna eller ’ni små flickor’. Vi 

hoppas att vi får fortsatta medel till anställningar så att vi 

har möjlighet att lägga ner den tid och energi en utbildning 

kräver – och att kunskapen stannar i organisationen” 

(tjejjour). 

”Vi skulle vilja förbättra våra kunskaper om vilka samhällsinstanser 

som har vilka skyldigheter, så att vi bättre kan 

identifiera var hjälpen ibland stannar upp för de hjälpsökande” 

(brottsofferjour). 

”Att grundläggande baskunskaper om våld mot kvinnor 

förmedlas, tex. maktperspektiv och normaliseringsprocessen. 

Att våld mot kvinnor är ett universellt problem som förekommer 

överallt. Att insikt och kunskap om detta skall 

minska diskriminering, rasistiska och stigmatiserande 

uttalanden och påhopp” (jour). 

”Varje utbildning skall utvärderas och användas som underlag 

för fortsatta utbildningar” (kvinnojour). 

Ett flertal informanter från olika jourverksamheter ger förslag på 

regelbundna träffar, för att få en kontinuitet i studierna och träffarna. 

Grupparbeten, diskussioner och personlig handledning önskas, 

och någon menar att långsammare än halvfart vore önskvärt. Här 

förekommer också förslag på helgutbildningar. 

66

Övriga kommentarer från jourer 

Vissa kommentarer handlar också om att jourerna i första hand inte 

är i behov av kompetensutveckling, eftersom de erbjuds utbildning 

inom jouren och av riksförbunden. De anser sig vara i större behov 

av finansiering till intern utbildning, till fortsatt verksamhet och till 

utveckling av verksamheten: 

”Medel till egen/intern utbildning” (kvinnojour). 

”Eftersom vi under 5 år deltagit i många kurser och utbildningar 

anser vi oss ha en bred utbildning” (kvinnojour) 

”Vi är inte i behov av kompetensutveckling eftersom vi har 

interna utbildningar för personal och frivilliga jourkvinnor. 

Inbjudna föreläsare har lång erfarenhet och kunskap” (jour). 

De som arbetar inom jouren vet bäst själva vilken kunskap 

de är i behov av och den tar de del av om de har ekonomi 

till det (kvinnojour). 

”Jag har kontinuerligt erbjudits fortbildning” (kvinnojour). 

Flera av brottsofferjourerna som har besvarat frågeformuläret har å 

andra sidan kommenterat att de antingen inte har fått utbildning i 

det specifika området våld mot kvinnor och barn i närstående 

relationer eller att de har tagit del av enstaka kortare utbildningsinsatser. 

67

Målgrupper för utbildningssatsningar – inom socialtjänst och 

jourverksamheter 

En av intervjupersonerna inom den kommunala kvinnofridsverksamheten 

uttrycker att utbildningsbehovet och upplägget beror 

mycket på vilken målgruppen är: 

68 

Det beror ju på om man sitter på en vanlig socialtjänst 

eller om man sitter på familjerätten, eller om man sitter 

med missbrukare, eller med barn eller med vuxna. Det 

beror ju jättemycket på. 

En intervjuperson från socialtjänsten påpekar att man borde utbilda 

de som på olika sätt arbetar med personer som missbrukar, och att 

assistenter som går hem till människor och hjälper dem i deras hem 

borde utbildas. Andra tycker det är viktigt att man också når skolor 

och förskolor, särskilt vad gäller ett barnperspektiv. Ett förslag som 

ges i samtalen är att hela socialtjänsten uppdateras i en allmän 

utbildning inom området. 

Hela socialtjänstens personal föreslås genomgå utbildning för att 

bland annat förstå de signaler som sänds ut av våldsutsatta individer 

och hur de ska bemöta kvinnor och barn i det akuta skeendet. Detta 

är särskilt viktigt, menar en informant, då det bör uppmärksammas 

att vissa regler och rutiner inom socialtjänstens generella arbete inte 

bör gälla vid våld i närstående relationer. Det kan handla om 

konkreta situationer som exempelvis regler kring ekonomiskt 

bistånd eller tillvägagångssätt vid skilsmässa. 

Några av intervjupersonerna från kommunal kvinnofridsverksamhet 

påpekar också vikten av att personal på ledningsnivå och politiker 

får utbildning i frågan, eftersom det är de som fattar beslut om 

resurser till verksamheterna. De måste förstå vad arbetet innebär 

och att det inte handlar om en enstaka insats utan att det innefattar 

påföljande, dyra, insatser efter den akuta. Det är viktigt att beslutsfattare 

förstår hur arbetet ser ut och vad det faktiskt kostar. Detta 

gäller både för jourverksamheter och för kommunala kvinnofridsverksamheter 

eftersom jourerna från och med år 2007 söker 

utvecklingsmedel för verksamheten från kommunen.

Andra påpekar vikten av att utbilda kvinnofridssamordnarna (och 

andra som arbetar inom kommunal kvinnofridsverksamhet) i 

kommunerna, dels de som nyanställs i någon form av specifik 

grundutbildning och dels vidareutbildning för de som redan är 

verksamma. En intervjuperson från en kvinnofridsverksamhet säger: 

För min egen del, jag har funderat kring vilken slags 

utbildning just jag skulle uppskatta mest: Det tror jag 

hade varit helst tillsammans med de som har något så där 

lika bakgrund och arbetssituation som jag. Där det är så 

jämförbart som möjligt och där man kan fördjupa och 

fokusera, snarare än att liksom bredda och det här 

grundläggande. 

Samtidigt påpekar intervjupersonen att det är viktigast med det 

grundläggande, att alla har kunskap om rättigheter, skyldigheter och 

vilka lagar som man ska förhålla sig till. Detsamma sägs vid ett 

annat samtalstillfälle där en intervjuperson menar att det är viktigt 

både med en grundutbildning och fortbildning riktad till de som 

arbetar aktivt i kvinnofridsverksamheter i kommunerna. Den 

kommunala kvinnofridsverksamheten beskrivs som komplex, som 

en verksamhet som innefattar långa processer där även barn ofta är 

inblandade. Det betraktas överhuvudtaget som ett omfattande och 

viktigt arbete där man behöver fördjupning av sina kunskaper. 

I samtalen med representanter från den kommunala kvinnofridsverksamheten 

framgår det alltså att de överlag är intresserade av och 

i behov av fortbildning inom området. Samtidigt påpekar de att det 

är ännu viktigare att grundläggande kunskap inom området når till 

övrig socialtjänst och övriga aktörer, inklusive politiker och annan 

personal på ledningsnivå, eftersom det är där de största bristerna 

anses finnas. 

I samtal med representanter från jourverksamheterna är det påtagligt 

att många av de aktiva känner en oro för att verksamheten inte 

kommer att få framtida ekonomiskt stöd. Detta påverkar troligtvis 

synen på kommande utbildningssatsning. Många är dock, som 

beskrivits ovan, intresserade medan andra anser att det är viktigare 

att fortsätta med intern utbildning och att satsa på andra delar av 

69

verksamheten. Det praktiska arbetet med de hjälpsökande kommer i 

första hand. 

Konkret i det här sammanhanget diskuterades det om aktiva inom 

jourerna kommer att få möjligheten att gå en utbildning och i så fall 

vem som ska gå. En av intervjupersonerna från en jourverksamhet 

ser det som viktigt att jourer åtminstone har en anställd inom 

organisationen och att det då är den personen som går en längre 

utbildning eller kurs: 

70 

För att kvinnojourerna och brottsofferjourerna ska få en 

högre status måste de ha en anställd person som har ett 

övergripande ansvar. Och den personen är kontaktperson 

till myndigheter. Den personen ska i första hand gå en 

sådan utbildning och bli professionell. 

Vid ett annat samtal ses det som viktigast att stödpersonerna inom 

jouren får möjlighet till en utbildningssatsning: 

Jag saknar mest en utbildning för stödpersoner generellt, 

vi som jobbar som stödpersoner, kontaktpersoner till 

kvinnorna. För hur mycket utbildningar vi än har gått på 

så tycker jag inte att jag har hittat någonting som fokuserar 

på hur vi som stödpersoner ska hantera en kris till 

exempel. 

*** 

*** 

Sammanfattningsvis visar förstudien överlag på ett stort behov av en 

generell utbildning inom området. Samtidigt har det under 

workshopen och i samtal med representanter från jourer och 

kommunal kvinnofridsverksamhet diskuterats kring vikten av att 

olika yrkesgrupper får tillgång till specialiserad kompetensutveckling. 

Detta gäller till exempel nyanställda kvinnofridssamordnare, 

aktiva inom kvinnojourer och personal inom olika 

enheter inom socialtjänsten. Det ses som viktigt att grundkunskap 

inom ämnesområdet når personal inom socialtjänsten överlag såväl 

som politiker och beslutsfattande personal på ledningsnivå.

Gemensam utbildning eller olika utbildningar för socialtjänst 

och jourer 

Både representanterna från jourverksamheter och från kommunala 

kvinnofridsverksamheter inom socialtjänsten diskuterade ingående 

vikten av en långsiktig utbildningssatsning och beskrev både 

för- och nackdelar med att ha en gemensam utbildning för både 

socialtjänst och jourer. Samtidigt påpekas att det naturligtvis är 

svårt att veta vad som är bäst för alla eftersom olika individer har 

olika behov. 

Till Till Till fördelarna fördelarna fördelarna med en gemensam utbildning hör möjligheten att 

öka samarbetet mellan kvinnojourer och socialtjänst. Detta är ett 

återkommande önskemål från båda målgrupperna som har kommit 

fram på workshopen, i frågeformulären och under intervjuerna/samtalen. 

En annan fördel handlar om att båda målgrupperna 

får en bättre bild av varandras verksamheter. Detta exemplifieras 

här av ett citat från en jourverksam intervjuperson: 

Det är en spridd missuppfattning att frivilligorganisationerna 

bara ’promenerar i parken’ med de skyddssökande. 

All gemensam aktivitet för att undanröja missförstånd, 

fördomar och flaskhalsar är av godo. 

Detta belyser en fråga som finns beskriven i vissa utsagor från 

representanter från jourverksamheterna, nämligen att det upplevs 

vara många som inte känner till hur jourerna arbetar, inte minst 

inom socialtjänsten. Vid ett flertal intervjuer/samtal har intervjupersonerna 

ofta först talat om svårigheter med en gemensam utbildning 

för att sedan lyfta fram fördelarna. Detta exemplifieras här av ett 

citat från en representant från en kommunal kvinnofridsverksamhet: 

Ju mer jag tänker på det… man möter ju ändå samma 

människor. Vi möter ju ändå människor med samma 

problem. Och på det sättet borde det inte skilja sig så 

mycket. Man borde kanske sammanföra mer än att 

bygga upp ytterligare barriärer. 

71

Under ett samtal med en intervjuperson från en kvinnojour händer 

samma sak. Hon inleder svaret på frågan om en separerad eller 

gemensam utbildning med att påpeka skillnaderna mellan socialtjänsten 

och jourerna, för att avsluta med poängen med en utbildning 

som är gemensam för de båda målgrupperna: 

72 

[D]eras perspektiv och våra perspektiv skiljer sig åt jättemycket. 

Det spelar ingen roll vilken frivilligorganisation 

eller ideell verksamhet egentligen, det skiljer sig åt jättemycket. 

De är en myndighet och har myndighetsutövning. 

Det har inte vi på samma sätt. Men det är 

väldigt intressant-, det är faktiskt sant, att vi borde ha 

kurser ihop så att vi vet vilka deras skyldigheter är och 

vilka rättigheter vi har gentemot dem, och vad vi har för 

skyldigheter gentemot dem. 

En annan intervjuperson från en jourverksamhet har starka åsikter 

om att inte skilja målgrupperna åt vid en kommande utbildningssatsning: 

Om du skiljer aktörerna i samhället åt, så har du ju redan 

skapat en gräns. Det ska inte ha någon betydelse om du 

jobbar på [socialförvaltningen] eller om du är ideell eller 

om du sitter i kyrkan eller om du är utredare på polisen. 

[..] du måste ju utgå ifrån personen. Hur ser det ut för en 

enskild person? Vem ska den möta? Vad har den 

personen för förutsättning i de olika organisationerna? I 

vilken ordning ska de mötas? osv. Man måste lägga 

utbildningen utifrån det. Om jag inte vet hur det går till 

på polisen kan jag inte berätta det för en som kommer hit 

som utsatt. 

Samtidigt tror samma intervjuperson att socialtjänsten inte har ett 

intresse för en gemensam kurs, eftersom hon menar att de jobbar 

mycket för sig själva som det är nu och de har inte kommit till 

utbildningsdagar som jouren har arrangerat. Men hon menar att 

”utbildningen ska ju sudda ut det här. Det är ju en del av utbildningens 

uppgift”. Hon säger: ”Vi måste ta bort gränserna och tänka 

mer gränslöst”. Däremot föreslås de båda målgrupperna börja med

en gemensam utbildning för att sedan delas upp i två olika specialutbildningar. 

Då behöver exempelvis inte aktiva inom jourverksamheter 

delta i en utbildning som handlar om specifika rutiner inom 

socialförvaltningen och vice versa. 

Till Till nackdelarna nackdelarna med en gemensam utbildning hör enligt representanterna 

i förstudien de båda målgruppernas olika roller, olika 

perspektiv och förhållningssätt, olikheter i det praktiska arbetet och 

överhuvudtaget skillnaderna som det innebär att arbeta ideellt och i 

en kommunal verksamhet. En annan skillnad mellan de båda 

målgrupperna som påtalas är möjligheten att gå en långsiktig 

utbildning. Som anställd inom socialtjänsten ingår kompetensutveckling 

i anställningen. Som ideellt verksam skiljer sig förutsättningarna 

att gå en kurs åt från individ till individ. En annan aspekt 

som lyfts fram är att aktiva inom jourverksamheterna inte alltid har 

en gemensam grundutbildning att bygga vidare på, som personal 

inom socialtjänsten har. 

Diskussionerna slutade dock ofta i ett både-och resonemang likt 

exemplen ovan. Några intervjupersoner menar att en gemensam 

utbildning ger en möjlighet att bygga upp ett kontaktnät, det ses 

som ett tillfälle att överbrygga gränser mellan verksamheterna och 

en möjlighet att få fördjupad kunskap om varandras arbetsområden 

och förutsättningar. 

Samtidigt menar representanter från båda grupperna att det kan 

vara problematiskt med en gemensam utbildning eftersom en ideell 

jourverksamhet och en kommunal verksamhet markant skiljer sig åt 

i flera avseenden. Det kan bland annat handla om skillnader i det 

praktiska arbetet, skillnader i hur och varför kvinnor och barn 

kommer i kontakt med personalen eller att de som arbetar inom 

socialtjänsten har en gemensam socionomutbildning att utgå ifrån. 

73

En skillnad mellan jourer och socialtjänst överlag som påtalas som 

viktig att tänka på inför en eventuell gemensam utbildningssatsning 

gäller personalens syn på våld mot kvinnor och barn i nära relationer 

som ett problem. En intervjuperson från en kommunal kvinnofridsverksamhet 

säger: 

74 

De som söker sig till [att jobba inom] jourerna tycker 

redan att detta är ett problem. Men det finns ett antal 

inom socialtjänsten som inte ser det här som ett problem. 

Så det behöver ju inte medvetandegöras på det viset inom 

jourpersonalen, på samma sätt. 

Överlag är dock representanterna från båda målgrupperna relativt 

positiva till en gemensam utbildningsdel för socialtjänst och jourer – 

om den är generell och handlar om det som är gemensamt när man 

möter utsatta kvinnor och barn. Här kan det alltså handla om 

teman som bemötande, våldsprocesser, konsekvenser av våld för 

barn, samhällets skyldigheter, barns rättigheter och andra grundläggande 

områden. 

Däremot finns det aspekter i arbetet som är specifikt för socialtjänsten, 

och här nämns exempelvis handläggning kring barn som 

far illa eller den myndighetsutövande dimensionen. Specifikt för 

jourverksamheter är exempelvis kunskap om grundläggande socialtjänstlagstiftning 

och vetskap om var och hur man kan söka ekonomiskt 

stöd utanför kommunen. 

Att en långsiktig utbildningssatsning inleds med en gemensam del 

för att sedan utmynna i två separata delar, specifika för de båda 

målgrupperna, är ett återkommande förslag under förstudien.

Kurs på högskola/universitet och andra utbildningsformer 

I frågeformulären fick informanterna en fråga om vilka utbildningsleverantörer 

och platser som skulle passa dem bäst för en långsiktig 

utbildning. Det fanns också utrymme i formuläret att ge egna 

förslag. Majoriteten av informanterna var positiva till en kurs på 

deltid, dagtid på högskola eller universitet, men även kurs på studieförbund 

och distanskurser föreslogs. De egna förslagen innefattade 

arbetsplatsplacerad utbildning, heltidsutbildning samt helgutbildningar. 

Vid intervjuerna/samtalen ansågs högskola/universitet vara den mest 

önskvärda platsen för en långsiktig utbildningssatsning av samtliga 

intervjupersoner, från båda målgrupperna. De menade också att den 

borde vara poänggivande. Intervjupersonerna menar att en koppling 

till högskola/universitet: 

säkerställer utbildningens kvalitet 

ger status inför arbetsgivare 

ger i förlängningen status till ämnet som samhällsproblem 

ger en synlig merit i form av poäng och/eller intyg. 

Trots intervjupersonernas fokus på kurs på högskola/universitet 

påpekades vid ett flertal tillfällen, från båda målgrupperna, att även 

andra utbildningsinsatser är viktiga för att nå en så stor grupp som 

möjligt. Annars riskerar, menar jourverksamma, ett stort antal 

kvinnor som arbetar inom kvinnojourer att utestängas från utbildning. 

Verksamma inom socialtjänsten framhöll också svårigheterna 

med att få tillåtelse av arbetsgivaren att gå en längre kurs på arbetstid. 

Ett förslag som kom upp i samtalen var att kortare konferenser 

anordnas i Skåne län och att information om dessa når ut till en stor 

målgrupp. Konferenser ses av några av representanterna som ett bra 

sätt att skapa kontakter på och att få information om aktuell forskning 

och olika perspektiv. Här lyfts dock en nackdel upp, nämligen 

att kortare konferenser ibland kan handla mer om de sociala 

aspekterna än på själva utbildningen. 

75

Det poängterades dock att även den sociala aspekten är nödvändig 

för att underlätta samverkan mellan olika aktörer. 

I diskussionerna fanns också en positiv inställning från båda målgrupperna 

till kortare men fördjupande hel- eller halvdagsutbildningsinsatser 

i regionen kring olika perspektiv inom området i serieform. 

76 

*** 

*** 

Sammanfattningsvis gavs under förstudien förslaget om att kombinera 

en långsiktig utbildning på högskola/universitet med kortare 

utbildningsinsatser. Exempel på kortare insatser var arbetsplatsplacerad 

utbildning, kortare konferenser som anordnas i Skåne län 

samt fördjupande hel- eller halvdagsutbildningsinsatser i serieform. 

Teoretisk och praktiknära kunskap 

Genom förstudien visar det sig överlag finnas önskemål och behov 

av både teoretisk kunskap inom området och praktisk erfarenhetsbaserad 

kunskap. Under avsnittet Kunskapsområden – utsagor om 

innehåll i utbildningar (se under 3.1.2) beskrivs dessa olika områden 

i detalj. Nedan redogörs istället för utsagor från representanterna 

rörande hur och varför teoretisk kunskap kan och bör kombineras 

med den praktiskt nära kunskapen i en utbildningssatsning. 

För en långsiktig kurs föreslås av flera intervjupersoner från båda 

målgrupperna att föredrag med mer teoretiskt innehåll förenas med 

en mer seminarieliknande form där det finns utrymme för disk- 

ussioner och mer praktisk och erfarenhetsbaserad kunskap. Några 

av intervjupersonerna menar att det finns ett stort intresse för 

utbildning på en praktisk nivå.

En intervjuperson från en kommunal kvinnofridsverksamhet 

uttryckte behovet så här: 

Det praktiska, nära. Det är rent personligen, för det är 

det praktiska arbetet som jag vill lära mig också, för att 

man ska veta hur man ska bemöta och hur man ska 

hantera vissa situationer. På ytan kan det ju verka ganska 

lätt på ett sätt, att ’här kommer en person med våldserfarenhet, 

vi har de här och de här alternativen att bevilja’. 

Men sen finns det så mycket annat också. 

Bemötande och hur man pratar kring våld. Och också, 

hur man hanterar en kvinna som kommer och man 

misstänker att det finns en våldssituation. Hur man 

frågar kring det. Ska jag gå rakt på sak eller ska jag linda 

in det? 

En annan intervjuperson förklarar behovet av ”det praktiskt nära”: 

Praktiskt kan ju vara olika saker. Jag tänker på det här 

med olika tekniker, och för någonstans är det ju genom 

erfarenheter man vet hur man ska göra, inte så mycket 

vad man läser. Så det är viktigt med det, tycker jag. I alla 

fall om man inte tänker sig att man ska ha en längre 

behandlingskontakt. Då är det ju mer teknik och mötet, 

det första mötet. Samtalsmetodik. 

Samtidigt som vikten av den praktiska kunskapen lyfts fram 

diskuteras i samtalen vikten av att en utbildning har en genomgående 

teoretisk grund. En intervjuperson från en kommunal 

kvinnofridsverksamhet pratar här om vikten av teoretisk kunskap 

vid samtal med våldsutsatta kvinnor och barn: 

Det är viktigt med den [teoretiska] kunskapen så att man 

har det i bakhuvudet när man intervjuar eller frågar, och 

sen den praktiska biten där man helt enkelt lär sig göra 

en bedömning. 

77

Kunskapsspridning 

En fråga som diskuterades under förstudien var vikten av att föra 

kunskap vidare ut i organisationen eller verksamheten, men även att 

få förbättrade möjligheter att anordna och genomföra kortare 

utbildningar externt. 

Ett förslag om kunskapsspridning gavs under förstudien, nämligen 

att en vidareutbildning ges till nyckelpersoner inom området (både i 

kommunal verksamhet och jourverksamheter) som dokumenterar 

och därefter ges möjligheten att föra kunskapen vidare ut till 

organisationen och utanför. Då handlar det, enligt förslaget, om att 

under en utbildning uppdateras om forskning och annan kunskap 

inom ämnet såväl som att få kunskap om hur man lägger upp olika 

utbildningsstrategier och utbildningsplaner. Att få stöd i hur dessa 

strategier och planer läggs upp på bästa sätt för olika målgrupper. 

I samtal med jourverksamheter har det vid flera tillfällen påpekats 

att det här är en ekonomisk fråga för en ideell organisation. Det 

kostar pengar att utbilda såväl som att få ta del av utbildning. Även 

i det sammanhanget har det framgått, och det framgick också under 

workshopen, att man önskar mer kunskap om hur man på bästa sätt 

genomför en utbildning. Det är alltså både en kostnadsfråga och en 

kunskapsfråga. 

Det har också visat sig från förstudien att flera jourer i länet redan 

ger och tar emot olika former av utbildningar. I vissa fall anses de 

utbildningarna hålla väldigt hög kvalitet, vilket innebär att det 

borde ses som en befintlig resurs och borde kanske utnyttjas av 

andra aktörer. Ett återkommande förslag under förstudien, från 

jourverksamma, är att deras kunskap utnyttjas och ses som en resurs 

i kommande utbildningssatsningar. 

Även personal inom vissa kommunala kvinnofridsverksamheter i 

regionen har erfarenheter av att hålla kortare utbildningar. Deras 

kunskap borde också utnyttjas. 

78

Övriga förslag på upplägg: sammanfattning från workshop 

Redan under workshopen gavs förslag på en konkret utbildningsform. 

Här redogörs för några förslag som båda målgrupperna 

diskuterade under dagen eftersom det speglar övriga önskemål och 

förslag som kommit fram under förstudiens gång: 

Att en utbildning dels består av en basutbildningsdel med 

grundläggande innehåll och en fortbildningsdel där olika 

perspektiv diskuteras närmare. 

Specialutbildning för kvinnofridssamordnare 

Uppdragsutbildning är en bra form 

Högskola/universitet är en bra plats för utbildningssatsningar, 

särskilt eftersom det ger status 

Att högskola/universitet kan vara problematiskt om det 

ställer krav på högskolebehörighet, då det riskerar att 

utesluta vissa aktiva inom jourverksamheter 

Distansutbildning är en fördelaktig utbildningsform eftersom 

det når en stor målgrupp, men nackdelen är att 

diskussions- och samverkansaspekten förloras. 

Fördelen med kurser på studieförbund är att det går att 

lägga upp en kurs i formen av en studiecirkel, vilket ger 

stor frihet för deltagarna, men det är samtidigt svårt att 

administrera och i en studiecirkel ställs höga krav på 

deltagarna. Extern kvalitetssäkring saknas. Garanterar 

inte en långsiktighet. 

Tillgång till mentorskap och handledning i samband med 

en utbildningssatsning 

Använd filmer och andra medier i undervisning 

Viktigt att lärare på kurser har hög kompetens 

*** 

*** 

Efter denna genomgång av utsagor rörande utbildningsform och 

upplägg följer ett kapitel om representanternas förslag rörande 

övriga satsningar som de anser borde genomföras i Skåne län för att 

förbättra stödet till våldsutsatta kvinnor och barn. 

79

4 FÖRSLAG PÅ ÖVRIGA 

SATSNINGAR I LÄNET 

I samtalen med representanter från båda målgrupperna gavs förslag 

på andra satsningar och samarbeten vad gäller våld i närstående 

relationer i Skåne län än direkt utbildning. Eftersom kompetensutveckling 

innefattar fler insatser än direkta utbildningsinsatser – 

särskilt om utbildningssatsningars långsiktighet och hållbarhet skall 

säkerställas – ingår dessa förslag i rapporten. 

Fokus för detta kapitel är: 

80 

Förslag på och utsagor om framtida satsningar och 

samarbeten i Skåne län 

4.1 Regional samordnare för information och utbildning 

Under förstudien visar det sig att det finns ett starkt önskemål från 

intervjupersonerna att det upprättas en regional samordnare för 

information och utbildning inom området våld i nära relationer. 

Länsstyrelsen i Skåne anses delvis ha en sådan roll i länet men föreslås 

under förstudien bli en mer betydande samordnare för både 

information och utbildning inom området våld i närstående relationer. 

Det ses av representanterna i förstudien som oerhört viktigt 

och angeläget att det finns en regional samordnare för information 

om, och utförande och organisering av, utbildningar.

En plats att vända sig till för information om exempelvis forskning, 

rapporter, lagändringar och projektmedel, men också mer allmänna 

(lokala, regionala och nationella) nyheter inom området efterfrågas. 

I samtalen påpekas att det är svårt att få tillgång till information om 

befintliga utbildningsinsatser. En intervjuperson menar också att det 

är svårt att veta vilka utbildningar som kommer framöver och 

menar att det vore väldigt bra om det även fanns samlad information 

om kommande utbildningar: 

Ja, för det är svårt det här som vi har pratat om, att veta 

vad kommer det för utbildningar? Använder jag mina 

utbildningspengar nu så är de slut och så kommer det 

kanske någon jättebra utbildning som man inte känner 

till, och då vore det bra att kunna gå in och se det på 

någon sida att ”sen kommer den och den”. Det behövs 

någon samordnare där för utbildningar. 

Länsstyrelsen föreslås alltså vara en regional samordnare av utbildningsfrågor 

och information utåt om vad som gäller inom området 

våld i nära relationer - lokalt, regionalt och nationellt. 

Forum – tipsbank 

Ett förslag som kommer upp i samtalen är att länsstyrelsen upprättar 

ett separat forum genom sin webbsida som skulle kunna 

fungera som en tipsbank och en kontaktsida över Skåne läns aktiviteter 

och aktörer. Exempel på innehåll som ges av representanterna i 

förstudien: 

Information som samordnar till utbildningar 

Sammanställning av tips på föreläsare inom området 

Tips och råd om tillvägagångssätt för att genomföra 

utbildningsdagar eller andra utbildningsformer. 

Tillgång till utvärderingar som man kan lära av och ha 

som mall för nya verksamheter eller för utveckling av 

verksamheten. 

81

82 

Information om aktuell forskning och utredningar 

(nationellt och internationellt). 

Ett register över tips och råd från och till andra aktörer i 

kommunerna. Det kan vara tips om utbildningar, kurser 

eller litteratur, eller information om hur man arbetar i 

sin kommun/verksamhet. Här borde man kunna 

kommunicera med varandra, ställa frågor och ge svar. 

En länk till en sida där det finns lättillgänglig vägledning 

och material till de som arbetar med våldsutsatta 

(eventuellt krav på inloggningsuppgifter här – likt ett 

intranät 21 ). 

4.2 Granskning och kvalitetssäkring 

Under förstudien har representanterna från båda målgrupperna ett 

önskemål om att länsstyrelsen är tydliga med hur tillsynen av socialtjänstens 

arbete med våldsutsatta kvinnor och barn kommer att 

utföras i framtiden 22 . Några intervjupersoner menar att tillsynen bör 

förstärkas och att länsstyrelsen bör vara mer styrande enligt deras 

ökade tillsynsbefogenheter över socialtjänsten. Ett exempel på detta 

är att länsstyrelsen bör kunna kräva av den kommunala verksamheten 

att det finns ett nätverk, en samverkansgrupp med olika 

aktörer inom och mellan organisationer i kommunen, som träffas 

regelbundet för att diskutera arbetet med våld i nära relationer. 

En representant från en kommunal kvinnofridsverksamhet ger en 

kommentar om att länsstyrelsen bättre än tjänstemän inom socialtjänsten 

kan nå exempelvis polis och åklagare, som ofta ses som de 

grupper som är svårast att få med i ett samarbete. I detta samtal 

21 

Kvinnofridssamordnaren i Hässleholm kommun har byggt upp ett intranät med information och 

handfasta råd finns tillgänglig för medarbetare inom socialförvaltningen. Här finns exempelvis en 

handbok, övergripande information som ses som viktigt i det praktiska arbetet, information om riskbedömning 

och säkerhetsplanering osv. 

22 

Den 3 maj 2007 fick länsstyrelsen i Skåne län förstärkt tillsynsdirektiv på området mäns våld mot 

kvinnor, med syfte att åstadkomma en aktivt granskande tillsyn med främjande inslag inom området 

(se länsstyrelsens hemsida www.m.lst.se).

ifrågasätts frivilligheten i att medverka i samverkansgrupper och att 

det istället borde ingå i arbetsplaneringar hos olika involverade 

aktörer. Samverkan inom socialtjänstens olika enheter borde också 

förstärkas, menar intervjupersonen. 

I samtal med representanter från båda målgrupperna föreslås 

tillsynen genomföras på annat sätt än bara genom att en skriftlig 

rapportering skickas in till länsstyrelsen. Här ges förslag på att 

länsstyrelsen söker upp den kommunala verksamheten och 

kontrollerar att och hur den utförs. Här ses det som av intresse att 

kontrollera om kommunens beskrivningar av verksamheten 

stämmer överens med vad de faktiskt gör. Det uttrycks också ett 

intresse för att granska om och hur kommunerna fördelar 

ekonomiska bidrag till jourerna, enligt nya regeringsdirektiv 23 , och 

vad denna nya situation innebär för de båda parterna. 

Av några jourverksamma lyfts det fram som viktigt att länsstyrelsen 

i detta arbete besöker jourerna. Vid några samtal säger intervjupersonerna 

att länsstyrelsen i Skåne har en god uppfattning om hur 

jourerna tidigare har sökt pengar och till vilka verksamheter, på 

grund av deras tidigare ansvar för fördelningen av pengar till 

jourerna. Av den anledningen anses länsstyrelsen redan ha en god 

inblick i deras arbete, vilket bedöms vara en bra grund för ett sådant 

uppföljningsarbete. 

Länsstyrelsen bör, enligt en representant från en jourverksamhet, 

också ansvara för att ge ”riktlinjer” för hur arbetet bör genomföras 

inom kommunerna. Dessa riktlinjer bör bygga på ”inventeringar 

och underifrånkunskap”, som intervjupersonen uttrycker det. 

Länsstyrelsen föreslås också i sin tillsynsroll ge tydliga och fasta 

riktlinjer till kommunerna angående jourernas ansökningar om 

ekonomiska medel. Detta genom att förslagsvis ge tydlig 

information om hur ansökningar ska skrivas och vad som ska ingå. 

Det beskrivs som viktigt att samtliga kommuner har samma rutiner. 

23 

Se ovan (under 2.1 Aktuella regeringsbeslut – fördelning av statsbidrag i kapitel 2: Uppdragets bakgrund). 

83

Granskning kopplat till samverkan och utbildning 

Vid ett samtal diskuteras att det eventuellt borde bli obligatoriskt att 

ha någon form av utbildning inom området när man arbetar med 

våldsutsatta kvinnor och barn i socialtjänsten. En av intervjupersonerna 

föreslår att alla ska ha den kunskapen och ”att man ska 

garantera det på något sätt, så att det blir en kvalitetssäkring”. En 

annan intervjuperson säger så här om att granska socialtjänsten: 

84 

Kan [länsstyrelsen] inte utöva mer ”tvång”? Att ’det här 

ska ni kunna’ och så. För det är många som får glida 

undan lite grann [..]. samtidigt är inte tvång så lyckat och 

bra, men kanske lite mer…’Vad är det den här socialförvaltningen 

gör?’ Gör man sitt arbete? Man har väl fått 

göra lite som man vill där. Exempelvis det här att man 

lämpar över det till kvinnojouren. 

Representanterna menar alltså att länsstyrelsen bör arbeta både med 

förstärkt tillsyn och ha en mer styrande roll, särskilt vad gäller 

samverkan. En intervjuperson anser att samverkan borde vara 

obligatorisk i den kommunala verksamheten särskilt eftersom det är 

ett lågprioriterat arbete. När samverkan är frivillig är informantens 

erfarenhet att aktörerna avstår från möten ”på grund av tidsbrist”. 

Detta måste åtgärdas, menar intervjupersonen. 

Tredje part mellan kommun och jour 

Länsstyrelsen föreslås fungera som en tredje part, eller medlare, 

mellan kommun och jour. Om en kommun och en jour har en 

konflikt eller om någon part inte är nöjd med tilldelningen av 

ekonomiska utvecklingsmedel till verksamheten exempelvis, bör 

möjligheten finnas att överklaga till förslagsvis länsstyrelsen. 

Kontakten bör enligt förslaget i en sådan situation inte gå direkt 

mellan kommun och jour, utan med länsstyrelsen som en mellanhand. 

Detta förslag återkommer vid flera samtal, alltså att 

länsstyrelsen borde vara en förmedlande länk mellan kommun och 

jour.

Här kan återigen nämnas den oro som jourverksamma har uttryckt i 

samband med nya regler för att ansökan av ekonomiska medel skall 

gå genom kommunerna. Det är naturligtvis viktigt att länsstyrelsen 

uppmärksammar denna oro och undersöker den eventuella konflikt 

som finns och kan uppstå mellan kommuner och jourer. I och med 

dessa förändringar vid utdelning av ekonomiska medel kan länsstyrelsens 

medlarroll alltså bli mer betydande, vilket är en fråga att 

utreda närmare. Länsstyrelsen borde förslagsvis genom rundabordssamtal 

diskutera fram förhållningssätt om hur jourernas oro och 

eventuella konflikter bör hanteras på bästa sätt. 

4.3 Utvärderingar inom området 

En stor del av intervjupersoner från de kommunala kvinnofridsverksamheterna 

efterfrågar utvärderingar av kvinnofridsverksamheterna 

och jourverksamheterna och menar att det finns väldigt få 

utvärderingar att tillgå. Detta gäller både nationella och internationella. 

I rapporten Utfall och effekter av sociala metoder för 

kvinnor som utsatts för våld i nära relationer från Socialstyrelsen 

beskrivs att det finns en klar brist på en enhetlig praxis inom social- 

tjänsten och det ses som i högsta grad önskvärt att de olika arbetssätten 

som tillämpas inom socialtjänsten utvärderas (Socialstyrelsen, 

2006 s. 10). 

Under förstudien ges förslag på att såväl interna som externa 

utvärderingar genomförs av egna och andras kommunala kvinnofridsverksamheter. 

Länsstyrelsen ses som den regionala aktören som 

borde tillsätta medel till och samordna utvärderingar inom området. 

Det handlar om att identifiera, publicera eller hänvisa till de 

utvärderingar som redan gjorts, men ännu mer om att ansvara för 

att utvärderingar genomförs. 

85

Ett flertal av de medarbetare inom de kommunala kvinnofridsverksamheterna 

som intervjuades under förstudien menar att det 

finns ett stort behov av, och intresse för, utvärderingar av dessa 

verksamheter i kommunerna. Förslag på frågor som enligt representanterna 

bör utvärderas och diskuteras: 

86 

Hur ser verksamheten ut? 

Vilka brister finns och hur skulle de kunna åtgärdas? 

Hur ser verksamhetens målgrupp ut? 

Påverkar val av modell i arbetet vilken målgrupp 

verksamheten har? 

Finns det grupper som har svårt att få hjälp, vad erbjuds 

de i så fall istället? 

Vad händer med de kvinnorna som är anonyma och 

inte registrerade när de lämnar verksamheten? 

Hur vet vi att de som har fått hjälp i verksamheten har 

fått bra hjälp? 

Uppföljning: Hur går det sen, efter ett halvår eller ett 

år? 

Hur hanteras frågan om anonymitet i förhållande till 

dokumentation? 

Hur för man på bästa sätt statistik inom verksamheter? 

Hur förhåller man sig till etiska ramar i en 

utvärdering? 

Ett konkret exempel på en regional utvärderingssatsning som ges 

under förstudien är att jämföra olika kommunala kvinnofridsverksamheter, 

som arbetar utifrån olika modeller, med varandra. 

Här handlar det förutom om att utvärdera varje enskild verksamhet 

också om att få en bild av hur arbetet ser ut i kommunerna, hur 

arbetet skiljer sig åt mellan kommunerna och vad det kan innebära 

för de hjälpsökande personerna. En annan fråga som representanterna 

anser bör utvärderas eller utredas handlar om vad det 

innebär för exempelvis kvinnofridssamordnare i kommunerna att 

deras arbete inte är organiserat regionalt eller nationellt. 

Under förstudien framförs dessutom önskemål om att länsstyrelsen 

utvärderar de kommande utbildningsinsatserna och använder 

resultatet som underlag för fortsatta utbildningar. Vid flera tillfällen

under förstudien ges förslag om att fördelningen av ekonomiska 

medel till olika verksamheter utvärderas 24 . Exempel på konkreta 

utvärderingsfrågor som föreslagits är: 

Hur fungerar fördelningen av medel från kommun till 

jourverksamheter? 

Hur ser ansökningarna ut? 

Vad innebär nya förfaringssätt vid fördelning av medel? 

Hur utvecklas relationer mellan kommuner och jourer 

i Skåne län, vilka tendenser går att urskilja? 

Hamnar jourerna i ett ökat beroende till kommunerna 

och hur ser det beroendet i så fall ut? 

Förutom att undersöka och besvara dessa och liknande frågor kan 

utvärderingar även tydliggöra roller och klargöra eventuella frågetecken 

som gäller olika verksamheter. 

4.4 Samordning av kvinnofridsverksamheter 

Det ses av förstudiens representanterna från kommunala kvinnofridsverksamheter 

som angeläget att kvinnofridsverksamheter över 

kommungränserna samordnas. Länsstyrelsen föreslås ansvara för en 

sådan samordning och organisering. Det beskrivs som viktigt att 

särskilt kvinnofridssamordnarna i de olika kommunerna har möjlighet 

att träffas för diskussioner, inte minst eftersom det finns olika 

synsätt och inriktningar på arbetet i olika kommuner. Vid ett samtal 

poängterades att det är viktigt att verksamheter utmanas, att det 

finns möjlighet att diskutera kring hur olika verksamheter kom fram 

till att de ville arbeta utifrån en viss modell och inte en annan, och 

att det finns ett öppet klimat för att diskutera både för- och 

nackdelar med olika modeller. Andra ser det som en viktig grund för 

kunskapsdelning. 

24 Detta har även diskuterats under Granskning och kvalitetssäkring ovan. 

87

Denna typ av samordning och samverkan över kommungränserna 

ses idag som en brist av flera av intervjupersonerna. Länsstyrelsen 

föreslås stödja en uppstart av ett regionalt organ för denna 

verksamhet. 

4.5 Stöd vid nystart av jourer 

Vid ett samtal med jourrepresentanter påpekas att om det, som de 

nya regeringsdirektiven föreslår, startas fler kvinnojourer är det 

viktigt att det finns tillgång till någon form av utbildning i hur man 

organiserar en kvinnojoursverksamhet och hur man organiserar 

utbildningsinsatser. Här menar en intervjuperson att en kvinnojour i 

Skåne som skulle starta fick lägga ner, trots att de fått ekonomiskt 

stöd, eftersom de inte hade kunskap om hur man skulle starta och 

vad som krävdes för att verksamheten skulle fungera. 

I samtalen diskuteras också att existerande journätverk borde få 

bättre förutsättningar för att dela med sig av denna typ av kunskap 

inom ramen för deras utbildning och samverkan. En sådan utbildnings- 

eller samverkanssatsning borde, enligt representanterna, få 

ekonomiska resurser för att genomföras. Där föreslås information, 

’goda exempel’ och misslyckanden diskuteras och föras vidare ut till 

nya verksamheter som stöd vid uppstart. Länsstyrelsens roll föreslås 

bli att ta ett ekonomiskt ansvar för att skapa förutsättningar för 

regional samordning och genomförande för en sådan satsning. 

88

4.6 Specifik utbildning för tolkar 

Ett annat förslag som lagts fram i ett samtal med representanter från 

en kommunal kvinnofridsverksamhet är att erbjuda tolkar utbildning 

i våld i nära relationer så att de kan ge stöd åt utsatta brottsoffer 

som inte känner till vilka rättigheter de har i Sverige; som inte 

känner sig säkra i kontakter med olika myndigheter och/eller som 

inte vet vart man vänder sig i olika ärenden. 

En intervjuperson menar att det finns ett stort behov av denna typ 

av hjälp och stöd samtidigt som de i sin kommunala kvinnofridsverksamhet 

inte har möjlighet att ge just den direkta hjälpen till 

enskilda kvinnor. Det finns varken tid eller resurser, menar hon, 

vilket ses som ett problem eftersom de i sin verksamhet har sett att 

det finns många kvinnor som är i behov av en kontaktperson i dessa 

ärenden. Om tolkar fick en grundutbildning i våld i nära relationer 

finns också större möjligheter för dem att upptäcka eventuellt våld 

genom olika nyanser i språket. Det handlar också om att de tolkar 

som vidareutbildar sig kunde få ett utvidgat uppdrag och bland 

annat följa med till läkare, till socialförvaltningen eller till advokat. 

Att vara länken mellan kvinnan och myndigheter, menar intervjupersonen. 

*** 

*** 

Dessa återgivna förslag från representanterna i förstudien avslutar 

Delrapport I. För en sammanfattning av resultatet se det inledande 

avsnittet Sammanfattning av förstudien ovan. 

För förslag till utbildningssatsningar baserade på förstudiens 

resultat, se Delrapport II nedan. 

89

REFERENSER 

Carlström Hagman, Lena-Pia & Carlström Inge (2006) Metodik för 

utvecklingsarbete och utvärdering. Studentlitteratur. Lund 

Ekbrand, Hans (2006) Separationer och mäns våld mot kvinnor. 

Sociologiska institutionen. Göteborgs universitet. Akademisk 

avhandling. 

Eriksson, Maria (med Biller, Helene & Balkman, Dag) (2006) Mäns 

våldsutövande – barns upplevelser: En kartläggning av interventioner, 

kunskap och utvecklingsbehov. Integrations- och jämställdhetsdepartementet. 

Fritzes. Stockholm 

Eriksson, Maria (2003) I skuggan av pappa – Familjerätten och 

hanteringen av fäders våld. Avhandling. Sociologiska institutionen. 

Uppsala universitet 

Holmberg, Carin & Bender, Christine (1998) Våld mot kvinnor – 

män i kris. En kartläggning av verksamheten på sju kvinnojourer 

och tre mansjourer 1997. Socialstyrelsen. Stockholm. 

Norrman, Monica (2003) ”Professionalisering för en kunskapsbaserad 

socialtjänst” (s. 91-110) i Perspektiv på kunskapsutveckling 

inom socialtjänsten (red.) Varg, Nils. Socialstyrelsen. Stockholm 

Ryding, Anna (2001) ”Tiden som retorisk resurs – om brottsofferjourers 

gränssättningar” (s. 155-182) i Det motspänstiga offret 

(red.) Åkerström, Malin och Sahlin, Ingrid. Studentlitteratur. Lund 

90

SOU 2006:65 Att ta ansvar för sina insatser – Socialtjänstens stöd 

till våldsutsatta kvinnor: betänkande. Utredningen om socialtjänstens 

stöd till våldsutsatta kvinnor. Fritzes offentliga 

publikationer, 2006. Stockholm 

SOU 2002:71 Nationell handlingsplan mot våld i nära relationer. 

Delbetänkande. Personsäkerhetsutredningen. Fritzes offentliga 

publikationer, 2002. Stockholm 

Steen, Anne-Lie (2003) Mäns våld mot kvinnor – ett diskursivt 

slagfält: reflektioner kring kunskapsläget. Forskningsrapport. 

Sociologiska institutionen. Göteborg universitet. 

Sandén, Per (2005) Mäns våld mot kvinnor. FoU Västmanland. 

2005:1 

Socialstyrelsen (2002) Att enas kring barnen med samhällets hjälp – 

samarbetssamtal när det förekommit våld i relationen. 

Socialstyrelsen. Stockholm 

Socialstyrelsen (2006) Utfall och effekter av sociala metoder för 

kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. En systematisk 

översikt. IMS Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete. 


Socialstyrelsen (2007) Statistik – Socialtjänst: Familjerätt 2006. 

Socialstyrelsen & Sveriges officiella statistik. Stockholm 

Wendt Höjer, Maria (2002) Rädslans politik: Våld och sexualitet i 

den svenska demokratin. Liber AB. Stockholm. Akademisk 

avhandling 

Widding Hedin, Lena (2006) Inventering av situationen och behovet 

för våldsutsatta kvinnor och deras barn i Skåne län samt åtgärdsförslag. 

Högskolan i Kalmar. Länsstyrelsen i Skåne län 

Propositioner 

(prop. 2006/07:38) Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor 

(prop. 2005/06:166) Barn som bevittnat våld 

91

Internet 

Länsstyrelsen i Skånes hemsida 

http://www.m.lst.se 

http://www.m.lst.se/valdinararelationer/statsbidrag 

BOJ - Brottsofferjourernas Riksförbund 

www.boj.se 

ROKS - Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige 

www.roks.se 

SKR - Sveriges Kvinnojourers Riksförbund 

www.kvinnojour.se 

SoL – Socialtjänstlag (2001:453) (Svensk författningssamling – SFS) 

Riksdagens hemsida 

http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=2001:453 

92

DELRAPPORT II 

93

UPPDRAG: FÖRSLAG TILL 


Projektets syfte, mål och avrapportering 

Målet med projektet är att lägga en grund till utbildningssatsningar 

inom området våld mot kvinnor i närstående relationer för 

verksamma inom ideella jourverksamheter och socialtjänsten i Skåne 

län. Projektet skall resultera i konkreta förslag till utbildningsinsatser 

som är anpassade efter och svarar mot berörda aktörers behov. 

Dessa behov undersöks genom en omfattande förstudie. 

Syftet med projektet är alltså tudelat: 

1) Genomföra en förstudie för att undersöka vilka behov och 

önskemål verksamma inom ideella organisationer och socialtjänst 

i Skåne län har av kompetensutveckling inom området 

våld mot kvinnor i närstående relationer. 

2) Utarbeta förslag till konkreta utbildningssatsningar 

utbildningssatsningar utbildningssatsningar som är 

anpassade efter och svarar mot berörda aktörers behov. 

Projektet genomförs enligt uppdragets formulering i tre faser: 

Fas Fas Fas 1 

1 

Fastställande av aktörer 

och metod i samråd med 

länsstyrelsen i Skåne 

län. En workshop anordnas 

för att förankra 

uppdraget. 

Fas Fas 2 

2 

Fältarbete, insamling 

och sammanställning av 

data. Frågeformulär 

skickas ut till berörda 

aktörer och intervjuer 

genomförs. 

Fas Fas 3 

3 

Analys, utformning 

av utbildningskoncept,avrapportering 

och avslut. 

95

Avrapporteringen görs på grund av uppdragets tudelade karaktär i 

två delrapporter som kan läsas separat eller som en sammanslagen 

text 1 

. 

Delrapport Delrapport I I - Redovisning av resultat från förstudien 

96 

Sammanfattning av förstudien 


Kortfattad bakgrund för att placera uppdraget i en 

samhällelig och politisk kontext 

Förstudiens resultatredovisning angående utbildning 

Förstudiens resultatredovisning angående förslag på 

övriga satsningar i Skåne län 

Referenser 

Delrapport Delrapport II II - Förslag till utbildningssatsningar som är baserade 

på resultaten från förstudien 


Sammanfattande beskrivning av olika utbildningsbehov 

Beskrivning av organisation och genomförande av 

olika utbildningssatsningar 

Konkreta utbildningsförslag 

Övriga förslag 

Avslutande kommentar 

Bilaga till Delrapport I: Förstudiens genomförande: redogörelse för 

uppdragets metodologiska upplägg 

Bilaga till Delrapport II: Referenslista: exempel på utbildningsmaterial 

1 Eftersom de två texterna skall kunna läsas separat har båda rapporterna samma inledningstext där 

uppdraget beskrivs.

Avgränsningar 


Skåne län och har varit följande: 

Förstudien har haft som mål att undersöka behov av 

kompetensutveckling i länet för att förbättra stödet till 

våldsutsatta kvinnor och deras barn 

Våldsutsattheten har rört det våld som sker i en närstående 





kvinnor’ 




i Skåne län 

Eftersom förstudien enligt uppdragets formulering alltså har lagt 

fokus på kommande utbildningssatsningar är det i huvudsak förslag 

och önskemål rörande kompetensutveckling som har utretts, inte 

andra frågor som berör de olika målgrupperna i arbetet med våldsutsatta 

kvinnor och deras barn. Däremot redovisas i texten genomgående 

övriga synpunkter i den mån de, trots den uttalade 

inriktningen, har uppkommit under studiens gång. 

Dessa utsagor kan lägga en grund för fortsatta studier, utredningar 

och utvärderingar eller inspirera till idéer för verksamhetsutveckling. 

97

INLEDNING 

Förslagen till utbildningssatsningar som redovisas i denna rapport 

grundar sig på de behov, önskemål och förslag som har framkommit 

under förstudien (se Delrapport I) 2 

. Förslagen som framställs nedan 

bör ses som olika exempel eller variationer som med fördel kan 

komplettera varandra för att säkerställa en långsiktighet i utbildningssatsningar 

inom området Våld mot kvinnor i närstående 

relationer i Skåne län. De kan också anpassas efter olika målgrupper. 

Enligt uppdragets formulering är målgrupperna för här redovis- 

ade förslag avgränsade till socialtjänsten och kvinno-, tjej- och 

brottsofferjourerna i Skåne län. De redovisade förslagen kan naturligtvis 

även rikta sig till andra aktörer som i sitt arbete kommer i 

kontakt med våldsutsatta kvinnor och barn, såsom personal inom 

hälso- och sjukvården, polisen och andra aktörer inom rättsväsendet 

och skolväsendet. Förslagen kan och bör utvecklas och anpassas till 

olika aktörers särskilda behov och önskemål. Förhoppningsvis leder 

de tillsammans med resultaten från förstudien till inspiration till, 

och lägger en grund för, satsningar på kompetensutveckling inom 

området för fler aktörer. 

2 Under sommaren 2007 önskade länsstyrelsen i Skåne län få ta del av ett utkast till ett konkret utbildningsförslag. 

I de samtal som fördes mellan Malmö högskola och länsstyrelsen i samband med detta 

önskemål beslutades att fokusera på ett uppdragsutbildningsförslag som skulle förankras även hos 

Kommunförbundet Skåne. Uppdragsutbildningsförslaget utgör ett av flera utbildningsförslag i föreliggande 

rapport. Förslaget lade grunden för genomförandet av en konkret uppdragsutbildning på 

Malmö högskola. 

99

Disposition över Delrapport II 

I följande delrapport redovisas inledningsvis för olika mottagare av 

utbildningsinsater. Därefter beskrivs de behov av kompetensutveckling 

som representanterna i förstudien har gett uttryck för. Därefter 

ges en övergripande bild över hur dessa representanter ser på 

organisation och genomförande av olika insatser. I rapporten 

redovisas sedan för ett antal konkreta förslag inför en utbildningssatsning 

för att avslutas med en kortfattad avslutande kommentar. 

100

Mottagare av utbildningsinsatser 

Förslagen som återges i denna delrapport tar hänsyn till olika behov 

gällande kunskapsnivåer, kunskapsinnehåll och utbildningsformer 

som framkommit under förstudien. Nivå, innehåll och form är 

beroende av en utbildnings syfte såväl som dess mottagare. 

Representanterna från de för uppdraget valda målgrupperna har 

diskuterat kring vikten av att en utbildningssatsning inom området 

når ett antal olika mottagare. Exempel som har återgetts under 

förstudien är: 

Kvinnofridssamordnare och/eller andra verksamma 

inom kommunal kvinnofridsverksamhet 

Jourverksamma 

Personal inom socialtjänstens enheter - individ och 

familjeomsorg, äldreomsorg samt stöd och service 

till personer med funktionshinder 

Beslutsfattare: politiker samt personal på ledningsnivå 

inom socialnämnd och socialtjänst 

De olika målgrupperna har olika behov. Förstudien visar exempelvis 

på att kunskapsbehovet hos verksamma inom kommunal kvinnofridsverksamhet 

och jourverksamma både handlar om introduktion 

för nyanställda och om vidareutbildning för anställda med 

utbildning inom området. 

För andra målgrupper bör utbildningsanordnaren noga reflektera 

över målgruppens behov inför uppbyggnad av utbildningsinsatser. 

Oavsett utbildningsinsats är det viktigt att anordnare tar hänsyn till 

det övergripande behovet av teoretisk såväl som evidensbaserad 

praktisk kunskap och att det i en utbildningsinsats finns utrymme 

för diskussioner och erfarenhetsutbyten. Hänsyn bör dessutom tas 

till eventuella önskemål om att en utbildningssatsning innefattar 

möten mellan olika aktörer. 

För fördjupande diskussion rörande mottagare enligt förstudiens 

resultat se Delrapport I. 

101

Kompetensutvecklingsbehov 

Kompetensutvecklingsbehoven som de urskiljt sig under förstudien 

kan grovt delas in i följande fyra kategorier: 

102 

1. Kunskapsbehov - olika kunskapsteman inom området Våld 

mot kvinnor och barn som har bevittnat våld i närstående 

relationer 

2. Kommunikationsbehov - den praktiska kommunikationen 

med och bemötande av våldsutsatta kvinnor och barn som 

har bevittnat våld 

3. Samverkanskunskap - kunskap om olika aktörers arbets- 

och ansvarsområden, hur arbetet är organiserat nationellt, 

regionalt och lokalt, olika aktörers arbete: förutsättningar 

och hinder 

4. Kunskapsspridning - kunskap och förutsättningar som förbättrar 

möjligheten att internt och externt föra kunskap 

vidare 

Det finns ingen självklar skiljelinje mellan de olika kategorierna. En 

utbildningssatsning kan byggas upp utifrån att förstärka deltagarnas 

kompetens på samtliga områden. Alternativt kan den fokusera på 

någon eller några kategorier, exempelvis på samtal och bemötande. 

För att stärka deltagarnas kompetens i samverkanskunskap och 

insatsernas bidrag till kunskapsspridning krävs särskilt beaktande av 

i vilka former utbildningen genomförs och hur målgrupper väljs ut. 

Sammantaget visade förstudien på behov av att skapa möjligheter 

till möten, erfarenhetsutbyten och ömsesidigt lärande. Det handlar 

om kunskapsbehov av olika temaområden inom ämnesområdet, om 

hur kommunikationen mellan aktörer kan förbättras och om hur 

kommunikationen mellan aktörer och brottsoffer kan förbättras. 

Dessutom önskas kunskap om metoder för kunskapsspridning både 

internt och externt.

Kunskapsområden 

Nedan ges en kortfattad och översiktlig sammanfattning över det 

kunskapsinnehåll som det enligt förstudien finns behov av. Här 

sammanförs inledningsvis de behov som är gemensamma för de 

båda målgrupperna. Därefter redogörs för specifika behov och 

önskemål från grupperna. 

Kunskapsinnehåll – gemensamt för båda målgrupperna 

Våld mot kvinnor i närstående relationer; våldsbegreppet 3 

; 

konsekvenser av våld och hot om våld 

Barnperspektiv; våldsutsatta barn och barn som har 

bevittnat/upplevt våld inom familjen 

Teoretiska perspektiv; olika synsätt och förklaringsmodeller; 

aktuell forskning 4 

Kunskap om våld och förbisedda grupper (’särskilt utsatta 

grupper’) inklusive olika perspektiv 5 

Samhällets ansvar; lagstiftning, juridik, rättsprocess 

Organisation och samverkan; olika aktörers skyldigheter 

och förutsättningar 

Bemötandefrågor; samtalsmetodik; krishantering 6 

Attitydfrågor; värderingsövningar 

Övrigt: kunskapsspridning; vikten av dokumentation och 

statistik; förebyggande arbete och information 

3 

Tex. att ’våld’ som begrepp innefattar fysiskt-, psykiskt-, sexuellt-, ekonomiskt- och materiellt våld. 

Här kan också hedersrelaterat våld föras in i diskussionen. 

4 

Förklaringar: individ-, social- och/eller strukturnivå. Individfokuserade-, familjeorienterade perspektiv 

och könsmaktsperspektiv. Hur forskningen har sett ut ur ett historiskt perspektiv och vilka tendenser 

som kan urskiljas i aktuell forskning inom olika områden. 

5 

’Särskilt utsatta grupper’ är ett samlingsbegrepp för grupper som till stor del har varit förbisedda i 

forskning kring våld mot kvinnor i närstående relationer. Det kan bland annat handla om våld och hot 

om våld riktat mot personer som missbrukar; mot personer som har ett fysiskt eller psykiskt 

funktionshinder/nedsatt funktionsförmåga; mot äldre kvinnor och unga tjejer; mot kvinnor som är i 

behov av tolk vid kontakt med myndigheter och organisationer samt våld i ’samkönade parrelationer’. 

Perspektiv: exempelvis hbt-perspektiv (homo-, bi- och transsexualitet), antidiskriminerings- och 

jämställdhetsperspektiv. Intersektionalitet. 

6 

Här handlar det om tiden ’före, mitt i och efter’ våldshändelser och utsatthet för våld i en närstående 

relation (tex. signaler som sänds ut; bemötande i det akuta skedet; långsiktiga samtal; bemötande 

’efteråt’). Teknik i mötet såväl som teorier och metoder. 

103

Förutom dessa gemensamma intressen och behov har förstudien 

visat att socialtjänst och jourverksamheter har vissa specifika 

önskemål och behov av kunskapsförstärkning. 

Kunskapsinnehåll – specifikt för jourverksamheter 

104 

Teoretisk och praktisk grundkunskap i juridik 7 

Genusvetenskap och kunskap om normer, maktanalyser 

utifrån kön, klass och etnicitet inklusive 

kritik av ’heder’ som begrepp i sammanhanget 

Hur man gör presentationer och organiserar egna 

föreläsningar/ utbildningar 

Administration och ekonomi; hur man söker medel 

till verksamheten; hur man lägger upp och följer en 

budget 

”Verklighetsförankring” - personer som själva 

utsatts för våld berättar om egna erfarenheter 

Kunskapsinnehåll – specifikt för socialtjänsten 

Grundkunskap i våld i närstående relationer 

Kunskap om hedersrelaterat våld 

Kunskap om och ur ett mansperspektiv 

Fördjupad kunskap om exempelvis familjerätt 

och rättsprocessen 

Fördjupad kunskap om samtalsmetodik – samtal 

med kvinnor, barn och män 

Handledning, mentorskap 

Praktisk kunskap om handläggningar 

Riskbedömning och säkerhetsplanering 

För en närmare beskrivning och för en fördjupad diskussion och 

redogörelse hänvisas till Delrapport I. 

7 Tex. socialtjänstlagen, sekretesslagen, målsägandebiträde, besöksförbud, skyddad identitet, avhysning 

från lägenhet, vårdnad, umgänge osv.

Målgrupperna – jourer och socialtjänst 

Målgrupperna som deltagit i förstudien har inbördes olikheter vilket 

till viss del har kommit till uttryck i deras syn på önskvärda 

kunskapsinnehåll i kommande utbildningssatsningar. Det finns 

också många kunskapsområden som båda grupperna gemensamt 

har behov av att fördjupa och bredda sin kunskap om. Detta förhållande 

ger anledning att noga överväga hur målgrupperna ska 

sättas samman inför olika utbildningsinsatser. Här ges en kort 

sammanfattning av de fördelar och nackdelar som har urskiljt sig 

under förstudien vad gäller en gemensam utbildning för personal 

inom socialtjänst och jourverksamma. 

För en fördjupande diskussion se Delrapport I. 

Fördelar med gemensam utbildning för båda målgrupper 

Leder till att kontaktnät upprättas vilket underlättar 

samverkan 

Betraktas som en möjlighet att överbrygga gränser mellan 

verksamheterna 

Leder till kunskap om varandras arbetsområden och 

synsätt 

Leder till kunskap om varandras arbetsmetoder 

Båda grupperna möter samma människor i sitt arbete – 

de hjälpsökande kvinnorna och barnen – och delar syftet 

att detta arbete skall förbättras och utvecklas 

Nackdelar med gemensam utbildning för båda målgrupper 

Målgrupperna har stora inbördes olikheter vad gäller 

förkunskap och erfarenhet 

Delar av innehållet är inte lika relevant för båda grupperna 

De två målgrupperna har ofta olika roller i förhållande 

till de hjälpsökande 

Personal inom socialtjänsten har en gemensam grundutbildning 

vilket inte jouraktiva nödvändigtvis har 

105

Önskade effekter 

Här återges kortfattat andra kommentarer från förstudien som är 

relevanta inför en utbildningssatsning med avseende på önskade 

effekter utöver en fördjupad kunskap inom aktuellt område. För en 

fördjupande diskussion se Delrapport I. 

Viktiga effekter av en utbildningssatsning 

106 

Ökat kontaktnät inom och mellan kommuner och 

organisationer 

Utrymme för diskussioner med utomstående med olika 

perspektiv 

Erfarenhetsutbyte och tillgång till ”goda exempel” 

Kunskapsutbyte 

Sammanfattande önskemål från målgrupperna 

Överbrygga kunskapsbrist inom socialtjänsten om 

jourverksammas kompetens, arbetsområden och 

arbetsmetoder 

Överbrygga kunskapsbrist inom jourer om socialtjänstens 

kompetens, arbetsområden och arbetsmetoder 

Överbrygga kommunikationssvårigheter mellan 

socialtjänst och jourer 

Tydliggörande av socialtjänstens och jourernas olika 

roller 

Jourverksamma önskar bli inbjudna till utbildningsinsatser 

för socialtjänsten

UTBILDNINGSINSATSER: 

ORGANISATION OCH 

GENOMFÖRANDE 

Målet med förstudien var att lägga en grund för kommande utbildningsinsatser 

för verksamma inom ideella jourverksamheter och 

socialtjänsten i Skåne län som var anpassad efter och svarade mot 

deras behov. 

I förstudiens workshop, frågeformulär och intervjuer/samtal har 

informanterna gett sin syn på hur utbildningsinsatser kan organiseras 

och genomföras för att tillgodose deras behov vad avser 

kvalitet, tillgänglighet och hållbarhet. 

Båda målgrupperna ger tydligt uttryck för att högskolor/universitet 

inom sitt ordinarie utbildningsutbud bör erbjuda utbildningar 

utifrån det innehåll som framkommit i förstudien. Motiv, som 

framförs av informanterna, för en högskoleutbildning är 

Utbildningens kvalitet säkerställs 

Utbildningen ger status inför arbetsgivare 

Utbildningen ger i förlängningen status till ämnet 

som samhällsproblem 

Utbildningen ger en synlig merit i form av poäng 

och/eller intyg 

107

Målgrupperna har framhållit vikten av att det utöver utbildningar 

inom högskolor och universitet kontinuerligt ges möjligheter för 

breda och smala målgrupper att delta i kortare utbildningar som 

fokuserar på olika perspektiv. Exempel på former för sådana 

kortare insatser som framförts är 

108 

Föreläsningar 

Seminarier 

Kortare kurser 

Konferenser 

Studiecirklar 

För denna typ av utbildningsinsatser kan utöver högskolor och 

universitet ett flertal olika utbildningsanordnare vara aktuella såsom 

Kommuner 

Kommunförbundet Skåne 

Studieförbund 

Folkhögskolor 

Privata utbildningsföretag 

Jourer 

Jourers riksförbund

UTBILDNINGSINSATSER: 

KONKRETA FÖRSLAG 

Nedan redovisas ett antal konkreta förslag till utbildningsinsatser. 

Vissa förslag är väl utvecklade vad avser såväl innehåll som former 

för genomförande och utbildningsanordnare medan andra bör 

betraktas som idéer att bygga vidare på. 

Utbildningar inom högskolor och universitet 

Utbildningar inom högskolor och universitet genomförs på grundläggande 

nivå, avancerad nivå och forskarutbildningsnivå. 

Utbildningarna genomförs som fristående kurser eller inom ett 

utbildningsprogram. En högskolas reguljära utbildningsutbud i form 

av fristående kurser och program presenteras årligen i en utbildningskatalog. 

Ansökningsförfarande, antagning, genomförande och 

examination är reglerade i särskilda förordningar. Dessa utbildningar 

är en fri nyttighet för deltagarna. Varje högskola beslutar om sitt 

utbildningsutbud såväl till omfattning som till innehåll inom de 

ramar som årligen fastställs av riksdagen. För att bli antagen till 

utbildningar krävs grundläggande högskolebehörighet och för vissa 

utbildningar därutöver särskilda behörigheter. 

Universitet och högskolor kan också genomföra utbildningar på 

uppdrag och dessa benämns uppdragsutbildningar. Uppdragsutbildningar 

kan motsvaras av kurser inom det reguljära utbildningsutbudet 

men kan i uppdragsform anpassas efter uppdrags- 

109

givarens behov vad gäller former för genomförande och utläggning i 

tid. Uppdragsutbildningar kan också specialdesignas till innehåll, 

form för genomförande och utläggning i tid efter en köpares önskemål. 

Väljer uppdragsgivaren att utbildningen skall genomförs i form 

av en kurs med en av högskolans fastställd kursplan ger också 

utbildningen möjlighet för deltagarna att få akademiska poäng. 

Skillnaden mellan en uppdragsutbildning och en utbildning som 

genomförs i högskolans reguljära utbildningsutbud är att uppdragsutbildningen 

ägs av en eller flera köpare (kan inte vara enskilda 

personer) och att 

110 

köparen har ett avgörande inflytande över innehåll, 

form och genomförande 

köparen utser deltagarna 

krav på högskolebehörighet ställs inte 

Nedan följer en relativt omfattande beskrivning av uppdragsutbildning 

som utbildningsform och hur denna kan vara ett led i att 

en kurs inom området inrättas som en del i det reguljära utbildningsutbudet 

på en högskola eller ett universitet i Skåne län. 

Förslag till utbildningar som kan genomföras som 

uppdragsutbildningar 

Under förstudien gavs främst två olika förslag på kursupplägg som 

bygger på idén om en grundkurs och en fördjupningskurs. Förslag 

till innehåll ges ovan 8 . För en närmare beskrivning och för en 

fördjupad diskussion om innehållet hänvisas till Delrapport I. 

Förstudien visar att flertalet informanter anser att en grundkurs är 

viktig för personal inom socialtjänstens olika enheter som inte 

arbetar specifikt inom kommunal kvinnofridsverksamhet, eftersom 

kompetensen inom området våld mot kvinnor och barn som 

8 

Se sid. 103-104

evittnat våld i närstående relationer där bedöms vara generellt sett 

relativt låg. Samtidigt framgår tydligt av förstudien att verksamma i 

kommunala kvinnofridsverksamheter och i jourverksamheter önskar 

och anser sig vara i behov av en långsiktig vidareutbildning. 

Förutom kompetensutveckling inom området anges erfarenhets- och 

kunskapsutbyte samt ökade möjligheter till samverkan som 

önskemål för en utbildningssatsning. Detta talar för en gemensam 

kurs för både socialtjänst och jourer. 

Nedan ges förslag på hur en grundkurs och en fortsättningskurs kan 

läggas upp. 

Förslag 1 

Grundkurs Grundkurs 

Fördjupningskurs 


Enligt förslag 1 är innehållet i grundkursen är generell och 

grundläggande. Fortsättningskursen är fördjupande. Båda 

kurserna är gemensamma för socialtjänst och tjej-, kvinno- 

och brottsofferjourer. 

Fördelar 

En bred och gemensam grundkurs och fortsättningskurs 

möjliggör en bred målgrupp och främjar samverkan. Det ger 

dessutom en gemensam grund. 

Nackdelar 

Det blir svårt att ”skräddarsy” utbildning till olika målgrupper, 

med delvis olika kunskapsbehov, vilket kan medföra 

att den blir för generell för vissa deltagare. 

111

112 

Förslag 2 

Enligt förslag 2 är innehållet i grundkursen generell och 

grundläggande. Grundkursen är gemensam för socialtjänst och 

tjej- kvinno- och brottsofferjourer, men istället för en gemensam 

fortsättningskurs efterfrågas en specialiserad och 

anpassad fördjupningskurs för olika målgrupper, som bygger 

på deras separata kunskapsbehov. 

Fördelar 

En gemensam grundkurs möjliggör en bred målgrupp och 

främjar samverkan och erfarenhetsutbyte. Fördjupningskursen 

är skräddarsydd och specialiserad efter olika verksamheters 

behov och önskemål. Den främjar samverkan inom verksamheter 

och mellan olika kommuner. 

Nackdel 

Om vissa väljer att inte gå grundkursen förloras samverkansaspekten. 

En gemensam grundkurs är viktig för att nå en så bred målgrupp 

som möjligt och för att möjliggöra samverkan mellan aktörer. 

Samtidigt kan en fördjupningskurs vara nödvändig för att vara 

kompetensutvecklande för verksamma som redan har kunskap om, 

och erfarenhet av, arbete inom den kommunala kvinnofridsverksamheten 

och i kvinnojourerna. Deras behov och önskemål om fördjupning 

skiljer sig åt 9 vilket gör att förslag 2 troligtvis är det mest 

relevanta förslaget. Det finns också stöd för det i förstudien. 

9 

Se sid. 104 

Grundkurs 

Grundkurs 



för socialtjänst och/eller 

kommunala kvinnofridsverksamheter 



för jourverksamheter/ 

ideella 

verksamheter

Uppdragsutbildning på Malmö högskola 

Enligt förstudien finns ett genomgående önskemål från representanter 

från båda målgrupperna att få tillgång till en gemensam och 

poänggivande kurs på högskola i form av en uppdragsutbildning. 

Förutsättningen för en uppdragsutbildning är att det finns en eller 

flera finansiärer som är villiga att köpa utbildningen, antingen i sin 

helhet eller som utbildningsplatser. Inom ramen för uppdraget och 

som ett resultat av förstudien har ett uppdragsutbildningsförslag 

utarbetats. Nedan redovisas detta förslag. 

Uppdragsutbildningen är utformad som en grundkurs som ges på 

kvartsfart under en termin. Den genomförs som en pilotkurs som 

utvärderas. Målgrupper avgränsas i denna pilotomgång till verksamma 

inom kvinno-, tjej- och brottsofferjourer samt personal inom 

kommunal kvinnofridsverksamhet eller övrig socialtjänst som 

kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnor och barn 10 

. 

Innehållet i kursen bygger på de för socialtjänst och kvinno-, tjej- 

och brottsofferjourers gemensamma kunskapsbehov och önskemål 

som har kommit fram under förstudien (se Delrapport I). Kursen 

omfattar 7,5 högskolepoäng och innehållande följande teman: 

Våld mot kvinnor i närstående relationer 

Våldsutsatta barn och barn som har bevittnat våld 

inom familjen 

Teoretiska perspektiv och aktuell forskning inom 

området 

Lagstiftning, juridik och rättsprocess 

Organisation och samverkan 

Samtalsmetodik 

Kunskapsspridning 

Målsättningen med kursen är att ge deltagarna förutsättningar för 

att tillägna sig ny kunskap, att vidareutveckla befintlig kunskap och 

att få ett underlag för intern och extern kunskapsspridning. 

10 Detta i enlighet med avgränsningar för förstudien, som har lagt grunden för uppbyggnaden av kurs- 

förslaget. 

113

Under kursen lämnas utrymme för kontinuerliga diskussioner 

mellan deltagarna med stöd av en kursledare. Utbildningen följs vid 

intresse upp av ytterligare kurser. 

Uppdragsutbildningen genomförs i Malmö och antal kursdeltagare 

avgränsas till runt 25. Kursdeltagarna träffas förslagsvis två heldagar 

i månaden under en termin. Mellan träffarna läggs viss tid på 

självständigt arbete. Arbetsformerna innefattar bland annat föreläsningar, 

diskussioner, erfarenhetsutbyten och eventuellt fältstudier i 

anslutning till examination. 

Särskild vikt kommer att läggas vid att involvera föreläsare som är 

erkända av målgruppen och som har specialiserad kunskap inom 

området våld mot kvinnor och barn i närstående relationer. Detta 

gäller både etablerade forskare och kompetenta praktiker inom 

såväl jourverksamheter som socialtjänst. Utbildningen ämnar ge 

deltagarna tillgång till information om ”goda exempel” på fram- 

gångsrika verksamheter och samverkansgrupper. 

Det är viktigt att teoretiska inslag varvas med praktiska exempel och 

föredrag. I utbildningen bör delar av studierna, diskussionerna och 

inlämningsuppgifterna vara direkt knutna till kursdeltagarens egen 

verksamhet. Detta för att främja framtida samverkan och erfarenhetsutbyten. 

Inslag av förslag på utveckling eller utvärdering av egen 

eller annan verksamhet alternativt en konkret plan för kunskapsspridning 

kan vara exempel på en arbetsform som gynnar framtida 

verksamhetsutveckling. 

Uppdragsutbildningen bör utvärderas med särskilt fokus på 

114 

Innehåll och nivå 

Former för genomförandet 

Målgruppens sammansättning 

Dess bidrag till samverkanskunskap 

Dess bidrag till kunskapsspridning 

En pilotutbildning som utvärderas skapar förutsättningar för en 

långsiktighet i en större utbildningssatsning. För att möjliggöra detta 

bör en deltagande och främjande utvärderingsinsats genomföras

förutom en sedvanlig kursutvärdering. Utvärderingen bör ha som 

syfte att ge underlag för framtida utbildningsinsatser. Detta inkluderar 

en diskussion kring anpassning av kursen till en mer heterogen 

målgrupp. Ytterligare kurser på grundläggande nivå kan alltså bli 

aktuella med förutsättning för att det finns ett intresse. Beroende på 

resultat av pilotomgången bör koncept utarbetas för uppdragsutbildningar 

av fördjupningskaraktär enligt de behov som framkommit 

i förstudien såväl som i utvärderingen. 

Sammanfattningsvis kan utvärderingsinsatsen ligga till grund för 

förändringar och förbättringar inför kommande terminer och 

utbildningsinsatser. Den kan bland annat ge information inför 

innehållsmässiga förändringar 

en breddad målgrupp 

utarbetandet av fördjupningskurser 

utarbetandet av en kurser i det reguljära 

kursutbudet på högskola eller universitet 

Förslag till utbildningar som kan genomföras inom högskolans 

reguljära utbildningsutbud 

Förslagen som getts i diskussionen ovan kring en uppdrags- 

utbildning kan tillsammans med redovisningen av förstudien i 

Delrapport I med fördel inspirera till genomförande av fristående 

kurser inom en högskola eller ett universitet. Kurserna eller delar av 

kurserna kan också utgöra delar i utbildningsprogram för socionomer, 

poliser, jurister, lärare, läkare, sjuksköterskor, psykologer 

med flera. Resultatet av utvärderingen av uppdragsutbildningen som 

beskrivits ovan kan också ligga till grund för utvecklandet av kurser 

inom det reguljära utbildningsutbudet. Förutsättningen för att 

sådana kurser inrättas är att respektive lärosäte beslutar att de skall 

ingå i utbildningsutbudet. 

115

Utbildningar utanför eller i samarbete med högskolor och 

universitet 

Informanterna i förstudien har framhållit vikten av att det utöver 

utbildningar inom högskolor och universitet kontinuerligt ges 

möjligheter för målgrupperna att delta i kortare utbildningar. 

Exempel på former för sådana kortare insatser som framförts är 

föreläsningar, seminarier, kortare kurser, konferenser och studiecirklar. 

Denna typ av utbildningsinsatser kan genomföras av ett flertal 

utbildningsaktörer som exempelvis enskilda kommuner, Kommunförbundet 

Skåne, studieförbund, privata utbildningsföretag, jourer 

och jourers riksförbund. Även högskolor och universitet kan genomföra 

flera av dessa olika typer av utbildningar, då i form av 

uppdragsutbildningar. De kan också samarbeta med exempelvis 

länsstyrelsen eller andra aktörer på fältet vid kortare utbildningar. 

Öppen föreläsningsserie i regionen 

Förstudien har visat på ett behov av både grund- och fördjupningskunskap 

om i sammanhanget ofta förbisedda grupper (’särskilt 

utsatta grupper’) och olika perspektiv. Det efterfrågas kunskap om 

våldsutsatthet i relation till exempelvis kvinnor som har fysiska eller 

psykiska funktionshinder, kvinnor som missbrukar, äldre kvinnor 

och unga tjejer, kvinnor och män som lever i samkönade 

parrelationer, kvinnor som nyligen har migrerat till Sverige och 

kvinnor som är i behov av tolk i möte med myndigheter. 

För att tillgodose de kunskapsbehov som finns i länet vad gäller 

olika perspektiv föreslås öppna föreläsningar i serieform anordnas. 

116

En serie med olika perspektiv ger en möjlighet till fördjupad 

kunskap, det möjliggör en förståelse för likheter och skillnader inom 

och mellan grupper och det skapar en helhetsbild över ett problem. 

Det kan också motverka stereotypa bilder av olika grupper individer 

som utsätts för våld i närstående relationer. Öppna föreläsningar i 

serieform möjliggör dessutom deltagande av en relativt stor målgrupp. 

Förslag på upplägg: En erkänd forskare och/eller praktiker med 

särskild kompetens inom det specifika området eller perspektivet 

föreläser. Därefter ges deltagarna möjligheter till frågor och 

diskussion. Föreläsningsserien bör innefatta mellan fem och sju tillfällen. 

Specifik kunskap om ’hedersrelaterat våld’, om barnperspektiv och 

om svårigheter att få samhälleligt stöd och hjälp på grund av hinder 

som språk och isolering efterfrågades också under förstudien. 

Särskilt representanter från socialtjänsten har dessutom uttalat ett 

behov av kunskap om män som utövar våld i närstående relationer. 

Fördjupningskunskap kring dessa områden kan ingå som en del i 

föreläsningsserien, som då utökas. Det kan också ges som specifika 

utbildningsinsatser i länet. 

Målgrupp: Studenter; jourverksamma, socialtjänst och övriga 

aktörer som arbetar med eller i sitt arbete kommer i kontakt med 

våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat och/eller utsatts för 

våld i närstående relationer. 

Syfte: Fördjupad kunskap inom avgränsade eftersatta områden. 

Skapa en helhetsbild över problemområdet. 

Utbildningsanordnare: Högskola/universitet, kommuner, kommun- 

förbundet Skåne, privata utbildningsanordnare, länsstyrelsen i Skåne 

län 

Omfattning: Halvdag – heldag per gång 

117

Seminarieserie – möte mellan teori och praktik 

Ett annat förslag kan vara att anordna seminarieserier där förslagsvis 

en teoretiker och en praktiker har ansvar för att i ett beskrivande 

PM återge ett ”fall” som deltagare har möjlighet att diskutera i 

seminarieform. Inspiration till innehåll under sådana seminarier kan 

exempelvis inhämtas från Delrapport I. 

Målgrupp: Studenter; jourverksamma, socialtjänst och övriga 

aktörer som arbetar med eller i sitt arbete kommer i kontakt med 

våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat och/eller utsatts för 

våld i närstående relationer. Deltagareantalet maximeras till 20 

Syfte: Ökad samverkan mellan teoretiker och praktiker, bidra till 

samverkan och kunskapsspridning 

Utbildningsanordnare: Högskola/universitet, kommuner, kommunförbundet 

Skåne, privata utbildningsanordnare, jourer och jourers 

riksförbund 

Omfattning: 2- 3 timmar (kan genomföras på kvällstid eller sen 

eftermiddag) 

Upplägg: Ett seminarium kräver förberedelser av alla deltagare. 

Deltagarna ges möjlighet att läsa texterna och ”fall” och förbereda 

frågor till författarna innan de möts på seminariet. På seminariet 

genomförs sedan en diskussion mellan författarna och deltagarna. 

Seminarieserier – möte mellan jourverksamhet och 

socialtjänst 

Ett förslag kan vara att anordna seminarieserier där förslagsvis två 

personer, en från vardera jourverksamheten och en från socialtjänsten, 

har ansvar för att i ett beskrivande PM återge ett ”fall” som 

deltagare har möjlighet att diskutera i seminarieform. Inspiration till 

innehåll under sådana seminarier kan exempelvis inhämtas från 

Delrapport I. 

118

Målgrupp: Verksamma inom jourverksamma och socialtjänst. 

Deltagareantalet maximeras till 20 

Syfte: Ökad samverkan mellan jourer och socialtjänsten, bidra till 

kunskapsspridning 



riksförbund 

Omfattning: 2- 3 timmar (kan genomföras på kvällstid eller sen 

eftermiddag) 

Upplägg: Ett seminarium kräver förberedelser av alla deltagare. 

Deltagarna ges möjlighet att läsa texterna och förbereda frågor till 

författarna innan de möts på seminariet. På seminariet genomförs 

sedan en diskussion mellan författarna och deltagarna. 

Introduktionskurser för olika målgrupper 

Under förstudien har det föreslagits att olika målgrupper får tillgång 

till kortare och övergripande utbildningar inom området våld mot 

kvinnor och barn i närstående relationer. Det har framkommit att 

nystartade jourer inte automatiskt får tillgång till organisationskunskap 

i samband med nystart, vilket betraktas som ett problem. 

Det har också visat sig att en organiserad kurs för nyanställda 

kvinnofridssamordnare efterfrågas. Ett annat förslag som har lagts 

fram är att det ges introduktionskurser i ämnet för tolkar i länet. 

Andra målgrupper för introduktionskurser är bland annat: 

Personal inom socialtjänstens individ och familjeomsorg, 

äldreomsorg och stöd och service till personer med 

funktionshinder 

Beslutsfattare: politiker samt personal på ledningsnivå 

inom socialnämnd och socialtjänst 

119

Här följer fyra exempel på introduktionskurser som bygger på 

förslag från förstudien: 

120 

1) Introduktionskunskap/organisationskunskap i form av kurs 

till nystartade jourer eller inför start av jourverksamheter. 

Praktiskt innehåll där andra jourer får möjlighet att delge sin 

praktiska och teoretiska kunskap. Exempel på innehåll: Hur 

man organiserar sin verksamhet, hur man organiserar 

utbildningar, ekonomihantering, sammanträdesteknik. 

2) Introduktionskunskap för nyanställda kommunala kvinnofridssamordnare. 

Kursen har innehållsmässigt en teoretisk 

kunskapsdel och en praktisk kunskapsdel. Konkret innehåll 

och genomförande bör diskuteras fram av etablerade 

kvinnofridssamordnare i länet och eventuellt i samarbete 

över regionen 11 

. 

3) Introduktionskurs för tolkar – utbildning av tolkar vad 

gäller våld i nära relationer. En sådan kurs har enligt förslag 

under förstudien som syfte att ge tolkar möjligheten att 

utvidga sina arbetsuppgifter till att fungera som ett stöd för 

hjälpsökande våldsutsatta kvinnor – utöver sitt uppdrag som 

tolk. Det handlar om vardagshjälp i både akuta och mindre 

akuta situationer. Hur detta förhåller sig till, och kan 

organiseras, med tanke på den auktoriserad tolkverksamheten 

12 

bör utredas närmare. 

4) Introduktionskunskap/grundläggande kunskap för personal 

inom socialtjänsten överlag och för beslutsfattande politiker 

samt personal på ledningsnivå inom socialnämnd och socialförvaltning. 

11 Detta förslag hör ihop med diskussionen kring uppstart av ett regionalt organ för samordning av 

kvinnofridsverksamheter och särskilt kvinnofridssamordnarna i länet som återges i Delrapport I (se 

4.4 Samordning av kvinnofridsverksamheter). Förslag: En regional samverkansgrupp inledningsvis 

bestående av kommunernas kvinnofridssamordnare för diskussioner och gör en övergripande behovs- 

och utvecklingsanalys bland annat inför konstruktion av introduktionskurs för nyanställda kvinnofridssamordnare. 

12 Se exempelvis kammarkollegiets beskrivning av tolkverksamhet. Kammarkollegiet utför bland annat 

den statliga auktorisationen av tolkar och ansvarar för tillsynen av deras verksamhet. De auktoriserade 

tolkarna ska följa ’god tolksed’, se: http://www.kammarkollegiet.se/tolktrans/godtolk04.pdf

Målgrupp: Personer som förbereder, eller just har påbörjat en ny 

verksamhet, påbörjat ett nytt arbete eller fått nya arbetsuppgifter 

samt personer som i sin yrkesutövning är i behov av grundläggande 

kunskap inom området 

Syfte: Introduktion till kunskapsfältet och praktisk kunskap beroende 

på målgruppens specifika behov 



riksförbund 

Omfattning: Förslagsvis 2-3 kurstillfällen om vardera 3 timmar 

(även om en kortare introduktion kan ges under ett kurstillfälle) 

Upplägg: Innehåll, utformning och teman väljs utifrån deltagarnas 

behov. 

Konferenser, studiebesök och samverkanssatsningar 

I förstudien framkommer behov av korta utbildningsinsatser i form 

av exempelvis endagskonferenser, studiebesök och samverkansaktiviteter. 

Nedan följer en lista av ämnen som kan ligga till grund 

för sådana insatser: 

Föreläsning om vikten av dokumentation och statistik 

Föreläsning om grunderna i utvärdering av verksamheter 

Seminarium om samverkan där praktiska erfarenheter och 

”goda exempel” står i centrum 

Kortare informationsdagar specifikt för jourer. Exempel: 

- Hur man gör presentationer och organiserar egna 

föreläsningar/utbildningar 

- Administration och ekonomi; att söka medel till 

verksamheter och budgethantering 

Studiebesök 

Personer med erfarenhet av att utsättas för olika former av 

våld eller hot om våld i en närstående relationer delar med 

sig av sina erfarenheter och kunskap 

Dessutom bör statliga ekonomiska medel säkras till jourerna för 

deras interna såväl som utåtriktade utbildningsinsatser. 

121

122 

*** 

Nedan följer några konkreta exempel på kortare utbildnings- och 

samverkanssatsningar. 

Verksamma inom kvinno-, tjej- och brottsofferjourer föreläser i 

kommunerna 

Kommunerna köper, som ett led i deras kompetensutveckling, 

förslagsvis in föreläsningar från kvinno-, tjej- och brottsofferjourerna 

i kommunen eller i närliggande kommuner, alternativt från 

deras olika riksförbund. På så vis utnyttjas jourernas kunskap och 

betraktas som en resurs i kommunerna. Dessutom får jourerna ett 

tillfälle och en möjlighet att informera om sitt arbete, vilket är 

viktigt av två huvudsakliga anledningar: 

Förstudien som genomförts och som presenteras i Delrapport I 

såväl som ett flertal aktuella rapporter och utredningar inom 

området, visar på att socialtjänsten ofta har en bristfällig 

kunskap om hur jourernas verksamhet ser ut och vilka förutsättningar, 

begränsningar och möjligheter verksamheten har. 

Denna kunskap är viktig inte minst för att kunna ge korrekt 

information till hjälpsökande kvinnor. 

I och med nya ansökningsförfaranden, då jourerna från år 2007 

ansöker om medel till sin verksamhet från kommunen 13 , är det 

dessutom viktigt att kommuner som har en bristfällig insyn i 

verksamheterna får en god kännedom om hur jourerna arbetar. 

Detta torde vara grundläggande för kommunerna så att fördelning 

av ekonomiska medel baseras på korrekt information och 

förståelse för de behov som jourerna har. 

13 Efter att år 2006 ha haft möjlighet att söka statliga ekonomiska medel direkt från länsstyrelsen.

Verksamma inom kommunal kvinnofridsverksamhet möter 

kvinno-, tjej- och brottsofferjourer 

Förslagsvis skapas också möjligheter för kommunala kvinnofridsverksamheter 

att informera jourverksamma om hur den kommunala 

verksamheten fungerar, hur den är organiserad och vilka lagar den 

vilar på. Här kan det också handla om att göra studiebesök och att 

genom diskussioner och vid behov skapa bättre förutsättningar för 

framtida samverkan. 

Verksamma jourer möter andra jourer 

Här kan också nämnas att de olika jourverksamheterna vid intresse 

bör få möjlighet att hålla organiserade diskussioner eller föredrag 

för varandra 14 

. Kvinno-, tjej- och brottsofferjourer har ofta olika 

fokus i sin verksamhet och inom olika jourer finns specialiserad 

kunskap inom varierande områden som bör förmedlas vidare. Detta 

gäller lokalt och regionalt, men även nationellt. 

Seminarium om samverkan mellan jourer och socialtjänst 

I vissa kommuner i Skåne län förekommer ett tätt samarbete mellan 

jourverksamheterna, och mellan jourverksamheterna och den 

kommunala kvinnofridsverksamheten 15 

. I de fall då det finns ett 

etablerat samarbete kan deras erfarenheter fungera som en resurs för 

övriga kommuner i regionen. Förslagsvis kan ett hel- eller halvdagsseminarium 

anordnas där det finns utrymme för beskrivning av 

samarbetets art liksom för frågor, diskussioner och erfarenhetsutbyten. 

Detta rimmar väl med behovet av att få tillgång till ”goda 

exempel” som har varit ett återkommande förslag från informanterna 

under förstudien. 

14 

Enligt representanter i förstudien gör vissa verksamheter gränsöverskridande studiebesök på olika 

jourer och andra organisationer, vilket sågs som positivt. 

15 

Enligt utsagor under förstudien exempelvis i Hässleholm kommun och i Lund kommun. 

123

Arbetsplatsplacerad utbildning och studiecirklar 

Förslagen som har återgetts ovan kan även förläggas som 

arbetsplatsplacerad utbildning eller utbildningar i studiecirkelform. 

Arbetsplatslärande är en form av utbildning som sker i anslutning 

till arbetet eller som en integrerad del av arbetet. Det utgör ett 

växande fält inom skolan men också inom offentlig sektor och 

näringsliv. Lärandet sker ofta i samverkan med externa anordnare 

av utbildning som exempelvis högskola, universitet och utbildningsföretag. 

Utbildningsaktiviteterna får en direkt relevans för deltagarna 

eftersom innehåll och form anpassas efter de anställdas reella 

behov. Fördelarna är bland annat att utbildningen blir mer verklighetsanknuten 

och kostnadseffektiv eftersom fler medarbetare kan 

delta i aktiviteterna. 

Arbetsplatslärande kan vara en form av uppdragsutbildning och 

innebär att hela eller delar av utbildningen förläggs på arbetsplatsen 

hos uppdragsgivaren. Det kan också handla om andra former av 

utbildningar och aktiviteter som föreläsningar, studiebesök eller 

diskussionsforum. Denna form är flexibel och i hög grad beroende 

av vilken typ av kompetensutveckling som efterfrågas. 

Studiecirkeln består ofta av en mindre grupp kursdeltagare och 

baseras på deltagarnas frivillighet. Den bedrivs antingen i formell 

regi av ett studieförbund eller annan utbildningsanordnare eller i 

informell regi av en enskild arbetsplats, arbetsgrupp eller organisation. 

Vissa studiecirklar är gruppstyrda medan andra i varierande 

grad styrs av en cirkelledare. Vissa ger stort utrymme för deltagarna 

att själva påverka innehåll såväl som arbetsformer medan andra 

innebär ett begränsat inflytande från kursdeltagarna. Denna studieform, 

som bygger på aktivt deltagande, är fördelaktig för organisationer 

eftersom kostnaderna är låga och utbildningsformen skapar 

reella möjligheter till erfarenhetsutbyte och kunskapsdelning. 

124

Övriga förslag i korthet 

Samordning av mötesplatser/nätverksträffar 

Här kan länsstyrelsen spela en avgörande roll genom att ta initiativ 

till olika samverkansaktiviteter, kanske i samarbete med någon 

annan aktör eller utbildningsleverantör. 

Tankesmedjor 

Tankesmedjor har länge funnits på det politiska området. Det är en 

mötesplats där ideologiska frågor och problem analyseras, 

diskussioner förs och debatter vidareutvecklas. På ungefär samma 

sätt skulle tankesmedjor inom området Våld mot kvinnor i 

närstående relationer kunna fungera. 

Utbildningsdesign 

Utbildningsinsatser kan ha ett mer otraditionellt upplägg, där olika 

former av teknik används i samband med kompetensutveckling. 

I förstudien har exempelvis Internetbaserade distanskurser i kombination 

med ett antal diskussionsträffar efterfrågats. Fördelen med 

distanskurser är att man når en stor målgrupp och att kurserna ger 

en större frihet vad gäller upplägg, än en mer traditionell utbildningsform. 

Nackdelen är att om denna form av distansutbildning 

inte kombineras med diskussionsträffar förloras ett stort syfte med 

kompetensutveckling, nämligen samverkansaspekten. 

125

AVSLUTANDE KOMMENTAR 

Utbildningssatsningar som är långsiktigt hållbara över tid förutsätter 

att de införlivas i det offentligt finansierade utbildningsväsendet. 

Förstudiens kartläggning av målgruppernas syn på var i utbildningsväsendet 

området våldsutsatta kvinnor och deras barn bör belysas 

pekar mot de professionsutbildningar som utbildar för arbete inom 

kommunernas socialtjänster, inom samhällets rättsväsende samt 

inom vård och omsorgssektorn. Dessa utbildningar ligger inom 

högskolornas och universitetens ansvarsområden. Föreliggande 

rapport kan vara ett viktigt underlag för lärosätenas övervägande 

om förändringar i de aktuella utbildningarnas innehåll. De organ 

inom lärosätena som fastställer utbildningsplaner och kursplaner 

har ofta representation från omgivande samhället och dessa 

personer bör ges möjlighet att ta del av rapporten. 

Ansvaret för att redan verksamma har relevant kunskap och 

kompetens ligger hos verksamheternas huvudmän. Det ingår således 

i arbetsgivaransvaret att ge personalen möjlighet att komplettera och 

bredda sin kompetens. I specifika fall kan staten rikta särskilda 

medel för kompletterande utbildningar inom olika områden. Ett 

sådant förfaringssätt är vanligt i samband med att grundläggande 

utbildningar inom högskolor och universitet genomgår större 

förändringar eller i samband med att lagstiftning förändras. 

Utöver de olika samhällsfunktioner som arbetar med problematiken 

kring våld mot kvinnor finns en omfattande frivilligverksamhet. 

Denna drivs bland annat inom kvinno-, tjej- och brottsofferjourer. 

Förstudien ha visat att det i många fall finns en bred och djup 

126

kunskap om den grundläggande problematiken för våldsutsatta 

kvinnor i dessa verksamheter, men att det finns områden där de 

anser sig vara i behov av stöd både i sin verksamhetsutövning och 

sin verksamhetsutveckling. Hittills har dessa jourer arbetat med 

frivillighet som bas kompletterat med visst ekonomiskt stöd från stat 

och kommun. Det finns för närvarande stora skillnader mellan hur 

och i vilken utsträckning det ekonomiska stödet till jourerna 

utformas och hur samarbetet mellan kommunerna och jourerna ser 

ut. Mycket talar för att kommunerna framöver kommer att få ett 

ökat ansvar för jourernas verksamhetsutveckling. Ett sådant utökat 

ansvar kan innefatta kompetensförstärkning och kunskapsspridning. 

Kostnader för kompetensutvecklingsinsatser 

Exempel på kostnader för vanligt förekommande kompetensutvecklingsinsatser, 

per deltagare: 

Föreläsningar för en stor grupp 

deltagare 

Konferenser 

Utbildningar anpassade för 

mindre grupper 

Uppdragsutbildningar 

200 - 500 skr/dag 

500 - 2 000 skr/dag 

1000 - 2 000 skr/dag 

1000 - 1500 skr/högskolepoäng 

Utbildningskostnader för olika kompetensutvecklingsinsatser är 

dock beroende av innehåll, organisering av insatserna och vilka 

distributionsformer som används. Styrande för innehåll, organisation 

och distribution är insatsernas syften och mål. 

127

128

BILAGA TILL DELRAPPORT I 

129

130

FÖRSTUDIENS GENOMFÖRANDE 

Redogörelse för uppdragets metodologiska upplägg 

För att samla in så mycket information som möjligt för att lägga 

fram ett välgrundat utbildningsförslag inför en långsiktig utbildningssatsning 

i Skåne län har ett flertal metoder använts. De tre 

huvudsakliga metoderna har varit: insamling av muntligt och skriftligt 

material vid en workshop, utskick och analys av frågeformulär 

samt intervjuer/samtal med representanter från målgrupperna. Dessutom 

har förstudien inneburit medverkan vid möten, seminarier och 

utbildningsinsatser, samt insamling av diverse information via 

forskning, rapporter, utvärderingar och utredningar. 

Nedan sammanfattande figur över förstudiens metodologiska upplägg 

inleder avsnittet. Därefter ges en detaljerad beskrivning över 

tillvägagångssättet, i huvudsak i metodologiskt kronologisk ordning. 

Workshop: 

Utförande. 

Bearbetning 

och sammanfattning 

av 

diskussionerna 

Enkät: 

Utformning, 

utskick och 

påminnelser. 

Sammanfattning 

av 

resultat 

Figur: metodologiskt upplägg av förstudien 

Intervjuer: 

Förfrågan, 

genomförande 

och sammanfattning 

av 

samtalen 

Kontinuerlig omvärldsanalys samt medverkan vid möten och 

utbildningstillfällen 

Analys: 

Sammanställning 

och 

analys av 

insamlat 

material 

Utformning av uppdrags- 

utbildningsförslag 

Avslut: 

Rapportskrivning 

och 

avrapportering 

131

Workshop 

För att förankra uppdraget bland målgrupperna inleddes 

förstudien med en heldagsworkshop på Malmö högskola den 

28 februari 2007. Länsstyrelsen i Skåne ansvarade för inbjudan och 

information till verksamma inom socialtjänsten och kvinno-, tjej- 

och brottsofferjourer i Skåne län. Ett trettiotal representanter 

medverkade i workshopen, med en jämn fördelning mellan socialtjänst 

och frivilligorganisationer. Representanter från länsstyrelsen i 

Skåne inledde dagen. Från Malmö högskola leddes workshopen av 

Monica Johansson (projektledare), Ingela Kolfjord (forskare och 

handledare i projektet) samt Kyriakos Theodoridis från Enheten för 

kompetensutveckling och utvärdering. 

Till formen var workshopen deltagarorienterad. Under förmiddagen 

diskuterade deltagarna på egen hand frågor kring 

samverkan, indelad i heterogena grupper (blandad grupp vad gäller 

både kommun och organisation). De enskilda gruppernas diskussioner 

redovisades därefter inför samtliga deltagare. Efter lunch delades 

deltagarna in i nya, denna gång homogena, grupper med deltagare 

från samma eller liknande organisation och kommun. Diskussionerna 

denna eftermiddag rörde önskemål och behov rörande en 

kommande utbildningssatsning. Redovisning av gruppdiskussionen 

skedde sedan på samma sätt som under förmiddagen, inför samtliga 

deltagare. Därefter avslutades dagen med en kort sammanfattning 

och information om nästa steg i förstudien. 

Under arbetet i grupperna sammanfattades diskussionerna av 

deltagarna själva och efter workshopen fick representanterna från 

Malmö högskola ta del av dessa anteckningar. Innehållet sammanställdes 

och skickades därefter ut till deltagarna tillsammans med en 

förfrågan om att även be medarbetare som inte kunde medverka på 

workshopen lämna in synpunkter och önskemål per e-post eller 

telefon till projektledaren. De uppmuntrades också att själva ta 

kontakt med projektledaren om de ville förtydliga något, föra fram 

fler synpunkter eller tips eller om de hade frågor. Några förslag 

angående utbildning inkom efter detta utskick. 

132

Frågeformulär 

Redovisningsmaterial och övriga anteckningar från workshopen den 

28 februari 2007 låg till grund för utarbetandet av frågeformulär 

som skickades ut till representanter från de två målgrupperna: till 

ansvariga för området våld mot kvinnor/kvinnofrid inom socialtjänsten 

i Skånes kommuner och samtliga kvinno-, tjej- och brottsofferjourer 

i länet. De skickades dessutom till de representanter som 

medverkat vid workshopen. De som svarat på frågeformulären 

benämns i rapporten ”informanter”. 

Formulärets frågor var mestadels kvalitativa och av öppen 

karaktär med syfte att låta informanten själv i stor utsträckning 

påverka innehållet i svaren. Formulärets utformning möjliggjorde 

stort utrymme för att framföra egna synpunkter och åsikter. 

Samtidigt gavs möjligheten att besvara ett mindre antal kvantifierbara 

svar, om det skulle saknas tid eller motivation att fylla i frågeformuläret 

i sin helhet. Formuläret konstruerades så att det inte 

skulle ta mer än maximalt tjugo minuter att besvara. 

Frågeformuläret bör betraktas som en kartläggning för att nå ett stort 

antal informanter och få en översikt över utbildningsbehov och 

utbildningsönskemål (se Carlström & Carlström Hagman, 2006 s. 

207). 

Frågeformulärets innehåll i korthet: 

Inledande frågor om verksamheten som bedrivs i kommunen 

Frågor om tidigare eller befintlig utbildning inom området våld 

mot kvinnor i närstående relationer 

Frågor rörande socialtjänstens och jourverksamheters behov av 

kompetensutveckling 

Frågor om eventuella verksamheter med särskilt hög kompetens 

inom området 

Frågor om konkreta önskemål rörande kompetensutveckling 

inom området (innehåll, upplägg, plats osv.) 

Utrymme för övriga kommentarer/förslag/synpunkter 

133

Syftet med formuläret var tudelat: 

1) att få en övergripande bild av 

134 

vad målgruppen önskar eller anser att det finns 

behov av utbildning inom 

vad målgruppen önskar och anser om olika 

utbildningsformer 

vad målgruppen anser sig (och andra) ha särskilt 

hög kompetens inom 

2) att få ett underlag 

inför intervjuer/samtal med ett antal representanter 

från målgrupperna 

för att urskilja områden som är särskilt väsentliga 

att fokusera på och diskutera vidare 

Det var också av intresse att genom frågeformulären 

testa om idéer som framkom under den workshop 

som inledde projektet kunde ses som 

relevanta för hela regionen 

ge involverade parter möjligheter att påverka 

innehåll och form i utbildning – inför utformning 

av utbildningsförslag och i förlängningen 

kommande utbildningssatsningar 

eventuellt identifiera intressanta intervjupersoner 

Formuläret var därför utformat på en generell och övergripande 

nivå snarare än specifik, och med mestadels öppna frågor med 

mycket utrymme för att ge egna förslag och synpunkter.

Utskick och påminnelser 

Den tionde april 2007 skickades 135 stycken frågeformulär ut till 

76 adresser, av vilka 50 gick till relevanta verksamheter inom 

Skåne läns 33 kommuner och 26 till Skånes kvinno-, tjej- och 

brottsofferjourer. I medföljande försättsblad gavs information om 

uppdraget och syftet med förstudien. Här uppmuntrades informanterna 

att kopiera och skicka in fler formulär, alternativ höra av sig 

för fler exemplar och här gavs information om möjligheten att vid 

behov vidarebefordra frågeformuläret till medarbetare som aktivt 

möter våldsutsatta kvinnor och barn i sitt arbete. Där gavs också 4 

maj 2007 som datum för sista inlämningsdag. 

Formulären skickades ut efter påsk, så att det inte skulle sammanfalla 

med ledighet. Det är viktigt att vara tillgänglig för att kunna svara 

på eventuella frågor i samband med enkätutskick. Första påminnelsen 

skickades ut per e-post den 4 maj 1 

till de adresser som inte 

skickat in besvarat formulär. En andra påminnelse skickades ut med 

post den 15 maj 2007 2 

till resterande verksamheter som inte 

besvarat formulären eller som projektledaren inte kommit i kontakt 

med i samband med kommande intervju/samtal. Frankerade svarskuvert 

bifogades både vid första utskick och vid sista påminnelsen. 

1 

Datumet fastställdes av tre anledningar. För det första var det viktigt att ge informanterna tid att 

vidarebefordra till någon annan inom organisationen, om den som fått formuläret antingen fått fler än 

ett eller om den personen ansåg någon annan bättre lämpad att besvara frågorna. För det andra för att 

ge informanterna tid att tänka efter, vilket är särskilt viktigt när ett frågeformulär består av ett antal 

öppna frågor. En tredje anledning var att undvika att en påminnelse skickas ut i samband med ledigheten 

runt första maj. 

2 

Vi fick in förfrågning om utskick av nya frågeformulär och svarskuvert av två olika verksamheter, 

vilket vi skickade ut till dessa. 

135

Konfidentialitet/anonymitet 

Inför utskick till socialtjänsten i kommunerna identifierades 

representanter som ansvarar för frågor/arbete rörande området våld 

mot kvinnor i närstående relationer 3 . Detta innebar att en specifik 

(ibland flera) medarbetare i kommunen fick frågeformuläret, medan 

det i försättsbladet framgick att personen kunde vidarebefordra 

formuläret till en eller flera medarbetare. Detta betyder att svaren 

var anonyma. Besvararens titel och kommun var dock känd (förutsatt 

att de svarade på inledande frågor i frågeformuläret). 

Inför utskick till jourerna identifierades samtliga kvinno-, tjej- och 

brottsofferjourer i Skåne län 4 

och varje jour fick två frågeformulär. 

Genom svaren kunde man urskilja vilken kommun och organisation 

svaren kom ifrån, samt om man var anställd i organisationen eller 

inte (förutsatt att de svarade på inledande frågor). Formulären 

skickades dock ut i organisationernas namn, inte till enskilda 

medarbetare. 

Frågeformulären hade ett kodsystem för att kunna avgöra vilka som 

hade svarat, för att inte skicka ut påminnelser till samtliga. Dessa 

koder raderades när svaret kommit in, vilket innebär att svaren 

hanterades konfidentiellt. 

3 Detta gjordes både genom en genomgång av informationen på kommunernas hemsidor och genom 

telefonsamtal till samtliga kommuner. I de flesta kommuner fanns givna kontaktpersoner – oftast efter 

att ha blivit vidarekopplad till socialförvaltningens växel i respektive kommun. I vissa fall gavs namn 

på personer i chefsposition som skulle vidarebefordra frågeformuläret till relevanta verksamma. 

4 Organisationernas adresser finns på Sveriges kvinnojourers riksförbunds (SKR:s) hemsida (där finns 

även de jourverksamheter som är medlemmar i ROKS) och genom Brottsofferjourernas Riksförbund 

(BOJ). I de fall ingen postadress angavs skickades en förfrågan om postadress ut till jourerna per 

e-post. Här informerades det om att de vid behov även kunde svara på frågeformuläret visa e-post. 

136

Besvarade frågeformulär 

Efter två påminnelser: 

Skåne läns 26 jourversamheter fick frågeformulär. 

Svar: : 19 19 ifyllda frågeformulär från 17 17 olika jourverksamheter 

Skåne läns 33 33 kommuner (socialtjänst) och 50 olika 

verksamheter fick frågeformulär: 

Svar: 36 ifyllda formulär, från 26 26 olika verksamheter 

och 20 olika kommuner. 

En större andel av jourverksamheterna som fick frågeformuläret har 

alltså svarat i jämförelse med de kommunala verksamheterna som 

fick frågeformuläret. Det går att urskilja att det är de mindre 

kommunerna som inte svarat, vilket kan ha en rad olika orsaker. 

Det är problematiskt att inte samtliga kommunala och frivilliga 

verksamheter besvarar ett frågeformulär där de har möjlighet att 

påverka både innehåll och form inför kommande utbildningssatsningar 

i länet, men uppdraget formulerades inte på det sättet att 

en sådan bortfallsanalys ingår i denna rapportering 5 . 

5 Det kan dock nämnas att eventuellt hade antal svar ökat om representanterna hade fått fler påminnelser 

att skicka in sina svar, men det ansågs inte vara önskvärt att skicka ut fler eftersom det kan 

skapa en negativ upplevelse av påtryckning. Det är oerhört viktigt att ha en positiv relation med 

representanterna från målgrupperna, som både är delaktiga i processen och föremål för utbildningssatsningarna. 

137

Intervjuer/samtal 

Under förstudien genomfördes under maj och juni 207 sammanlagt 

tolv intervjuer/samtal med 25 personer som arbetar inom 

kommunal kvinnofridsverksamhet 6 och inom ideella jourverksamhet. 

Vid några tillfällen gjordes enskilda intervjuer, men vid de flesta 

möten närvarade fler än en medarbetare från verksamheten. 

Samtalen tog mellan en och fyra timmar, i de flesta fall runt två 

timmar, och spelades efter intervjupersonernas/samtalspartnernas 

medgivande in på band 7 . Därefter transkriberades de i sin helhet. De 

som medverkat vid samtal under förstudien benämns i rapporten 

”intervjupersoner”. 

Personernas namn har inte skrivits ut, informationen har hanterats 

konfidentiellt och hanteringen av det insamlade materialet har 

kännetecknats av att inte fokusera på enskilda medarbetare och 

kommuner eller jourer. Vid ett par tillfällen fördes samtal med 

personer som inte arbetar direkt inom ”kommunal kvinnofridsverksamhet” 

utan inom övrig socialtjänst och som själva visat 

intresse för att diskutera utbildningsfrågor inom området. 

Som nämnts tidigare ger frågeformulär en översiktlig bild över ett 

område. Intervjuer och samtal ger i motsats till frågeformulär/enkäter 

möjlighet att specificera frågeställningar och få 

tillgång till med detaljerad information. Att intervjua/samtala med 

ett urval av representanter från kommunala kvinnofridsverksamheter 

och ideella jourverksamheter har haft som syfte att ge en 

fördjupad insyn i behov och önskemål kring kompetensutveckling 

inom området Våld mot kvinnor i närstående relationer ur 

målgruppernas egna perspektiv. Samtliga intervjupersoner/samtalspartners 

visade ett stort intresse för att samtala kring utbildningsfrågor. 

6 ”Kommunal kvinnofridsverksamhet” är här ett samlingsnamn för kvinnofridssamordnare, kvinno- 

fridsteam, familjevåldsgrupp och kriscentrum i kommunerna. 

7 Förutom vid två informella och direkt informativa möten. 

138

Behov av och förslag och önskemål rörande kompetensutveckling 

stod i centrum för samtalen. En temamall med följande innehåll 

fanns tillgänglig vid behov: 

Den Den Den lokala lokala verksamheten verksamheten - nuläget, brister och utveckling 

Utbildningssatsningar Utbildningssatsningar - befintliga och tidigare utbildningar 

Inför Inför utbildningssatsningar utbildningssatsningar - förslag, önskemål och behov 

Förslag Förslag på på framtida framtida framtida satsningar satsningar satsningar - i Skåne län 

Temamallen fungerade som en vägledare i samtalen och intervjufrågorna 

var öppna. Intervjupersonerna avgjorde dock tills stor del 

själva vilka områden de ansåg var viktigast att samtala kring och de 

hade möjlighet att associera fritt kring de olika temana. I vissa 

samtal diskuterades samtliga teman, i andra fokuserades på några. 

Urval av intervjupersoner/samtalspartners 

I ett par tillfällen initierade intervjupersonerna själva ett möte. 

Kontakt med andra intervjupersoner gjordes efter tips i frågeformulär 

och i andra möten. En tredje grupp kontaktades med en 

förfrågan om att delta i studien efter ett medvetet val som kan hänvisas 

till följande urvalskriterier: 

De skulle arbeta aktivt med kvinnor utsatta för våld i 

närstående relationer eller ha en samordnande roll i 

hanteringen av frågan inom kommunen. 

Det var av intresse att prata med personer som har 

både mångårig erfarenhet och kortare erfarenhet av 

kommunal kvinnofridsverksamhet och jourverksamhet. 

Från jourerna valdes representanter från kvinno-, tjej- 

och brottsofferjoursverksamhet. 

Hänsyn togs till en geografisk spridning över Skåne 

län. 

Hänsyn togs till en spridning gällande kommunernas 

storlek. 

139

Medverkan vid möten och utbildningsinsatser 

För att få en inblick i befintliga utbildningssatsningar och aktuella 

diskussioner har genomförandet av förstudien även inneburit 

medverkan vid möten, seminarier och utbildningsinsatser. Som 

exempelvis: 

140 

Seminarium Mäns våld mot kvinnor . Sveriges Riksdag, 

Stockholm 25 april 2007. 

KIM-möte (Kvinnofrid i missbruksfrågor – nationellt 

nätverk). Malmö 14 maj 2007. 

Heldagsföreläsning Kvinnofrid: Mäns våld mot 

kvinnor. Kristianstad 31 maj 2007. 

Möten anordnade av Länsstyrelsen i Skåne län. 

Som en del i en omvärldsanalys har dessutom har ett relativt 

omfattande skriftligt material i form av aktuella rapporter, 

utredningar, artiklar och litteratur identifierats och lästs och 

relevanta hemsidor har studerats. 

Referenser 

Referenser 

Carlström Hagman, Lena-Pia & Carlström, Inge (2006) Metodik 

för utvecklingsarbete och utvärdering. Studentlitteratur. Lund 

Övriga Övriga referenser 

referenser 

May, Tim (2001) Samhällsvetenskaplig forskning. 

Studentlitteratur. Lund 

Merriam, Sharan B. (2006) Fallstudien som forskningsmetod. 


Repstad, Pål (1999) Närhet och distans. Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. 


Trost, Jan (2001) Enkätboken. Studentlitteratur. Lund

BILAGA TILL DELRAPPORT II 

141

142

REFERENSLISTA 

Exempel på utbildningsmaterial 

Amnesty (2004) Mäns våld mot kvinnor i nära relationer: en sammanställning 

om situationen i Sverige. Amnesty. 

Amnesty (2005) ”Har ej prioriterat frågan” – En undersökning om 

svenska kommuners arbete för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. 

Amnesty 

Beausang, Angela (2003) ”Att leva i ett misshandelsförhållande – kvinnojoursrörelsens 

erfarenheter” (s. 233-253) i Våldsutsatta kvinnor – 

samhällets ansvar (red.) Heimer, Gun & Posse, Barbro. Studentlitteratur. 

Lund 

Brottsförebyggande rådet (2002) Att förebygga våld mot kvinnor i nära 

relationer: lokalt brottsförebyggande arbete. Brottsförebyggande rådet. 

Idéskrift 9. Rapport (2002:8) 

Brottsförebyggande rådet (2000) Grov kvinnofridskränkning: en 

kartläggning. Brottsförebyggande rådet. Brå-rapport (2002:11) 

Burman, Monica (2007) Straffrätt och mäns våld mot kvinnor. Om straffrättens 

förmåga att producera jämställdhet. Juridiska institutionen. Umeå 

universitet IUSTUS. Akademisk avhandling. 

de los Reyes, Paulina (2003) Patriarkala enklaver eller ingemansland? Våld, 

hot och kontroll mot unga kvinnor i Sverige. Integrationsverkets skriftserie 

IV. Integrationsverket. Norrköping. 

Eliasson, Mona & Ellgrim, Barbro (2006) Mäns våld mot kvinnor i nära 

relationer: En kunskapsöversikt. Sveriges kommuner och landsting. 

Eliasson, Mona (1997) Mäns våld mot kvinnor. En kunskapsöversikt om 

kvinnomisshandel och våldtäkt, dominans och kontroll. Natur och kultur. 

Stockholm. 

Granström, Görel (red.) (2004) Den onda cirkeln. Om brottsoffer, genus 

och rätten. Uppsala Publishing House AB. Uppsala 

143

Heimer, Gun & Posse, Barbro (red.) (2003) Våldsutsatta kvinnor – 

samhällets ansvar. Studentlitteratur. Lund 

Holmberg, Carin & Enander, Viveka (2004) ”Varför går hon? Om 

misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser. Kabusa böcker. 

Holmberg, Carin & Bender, Christine (2003) ”Det är något speciellt med 

den här frågan”. Om det lokalpolitiska samtalet om män våld mot 

kvinnor. Brottsoffermyndigheten 

Holmberg, Carin & Bender, Christine (1998) Våld mot kvinnor – män i 

kris. En kartläggning av verksamheten på sju kvinnojourer och tre 

mansjourer 1997. Socialstyrelsen. Stockholm. 

Hydén, Margareta (2001) ”Misshandlade kvinnors uppbrott: en 

motståndsprocess” (s. 92-118) i Det motspänstiga offret. Studentlitteratur. 

Lund 

Hydén, Margareta (1992) Kvinnomisshandel inom äktenskapet. Mellan det 

omöjliga och det möjliga Liber. Stockholm 

Jeffner, Stina (1999) Kvinnojourskunskap. En översikt av kvinnojourernas 

kunskap om sexualiserat våld, speglad mot aktuell forskning. ROKS, 

Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. 

Larsson, Eva (2006 [2003]) Närhet som gör ont: Om våld mot 

närstående. Brottsofferjourernas Riksförbund. 

Lundberg, Magnus (2001) Vilja med förhinder. Polisers samtal om 

kvinnomisshandel. Brutus Östlings Bokförlag Symposion AB. Stockholm 

Lundgren, Eva (2004) Våldets normaliseringsprocess. ROKS, 

Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Stockholm 

Lundgren, Eva; Heimer, Gun; Westerstrand, Jenny & Kalliokoski, Anne- 

Marie (2001) Slagen dam. Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige. 

Fritzes Offentliga Publikationer. Stockholm. 

Lövkrona, Inger (red.) (2002) Mord, misshandel och sexuella övergrepp: 

Historiska och kulturella perspektiv på kön och våld. Nordic Academic 

Press. Lund 

Nordborg, Gudrun & Sigfridsson, Anna (red.) (2003) Våldets offer – vårt 

ansvar: rapport från nordisk konferens hösten 2002. 

Brottsoffermyndigheten. Fritzes offentliga publikationer. 

144

Ryding, Anna (2001) ”Tiden som retorisk resurs – om brottsofferjourers 

gränssättningar” (s. 155-182) i Det motspänstiga offret (red.) Åkerström, 

Malin och Sahlin, Ingrid. Studentlitteratur. Lund 

Sandén, Per (2005) Mäns våld mot kvinnor. FoU Västmanland. 2005:1 

SARA – Bedömning av risk för framtida partnervåld: Manual med 

instruktioner och kommentarer (1999) av Kropp, Randall; Hart, Stephen; 

Webster, Christopher & Eavers, Derek. Svensk översättning av Belfrage, 

Henrik & Grann, Martin. Psykiatrisk regionsvårdscentrum, Landstinget 

Kronoberg. Forskningsenheten. 

Socialstyrelsen (2006) Utfall och effekter av sociala metoder för kvinnor 

som utsatts för våld i nära relationer. En systematisk översikt. IMS 

Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete. Socialstyrelsen. 

Stockholm 

Socialstyrelsen (2002) Att enas kring barnen med samhällets hjälp – 

samarbetssamtal när det förekommit våld i relationen. Socialstyrelsen. 

Stockholm 

Socialstyrelsen (2002) Tack för att ni frågar” – Screening om våld mot 

kvinnor. Socialstyrelsen. Stockholm 

Steen, Anne-Lie (2003) Mäns våld mot kvinnor – ett diskursivt slagfält: 

reflektioner kring kunskapsläget. Forskningsrapport. Sociologiska 

institutionen. Göteborg universitet. 

Weinehall, Katarina et al. (2006) Räkna med kostnader: en fallstudie om 

mäns våld mot kvinnor. Juridiska Institutionen, Umeå Universitet. 

Weinehall, Katarina (1997) Att växa upp i våldets närhet – ungdomars 

berättelser om våld i hemmet. Pedagogiska institutionen. Umeå 

universitet. Avhandling 

Wendt Höjer, Maria (2002) Rädslans politik: Våld och sexualitet i den 

svenska demokratin. Liber AB. Stockholm. Akademisk avhandling 

145

Barnperspektiv 

Arnell, Ami & Ekbom, Inger (2006 [1999]) ’och han sparkade mamma…’ – 

Möte med barn som bevittnat våld i sina familjer. Rädda barnen. 

Bangura Arvidsson, Maria (2003) Att vara barn på Kriscentrum – en 

rapport utifrån barnens perspektiv. Verksamhetsutvärdering. Kriscentrum 

för barn i Malmö. 

Eriksson, Maria (2007) (red.) Barn som upplever våld: nordisk forskning 

och praktik. Gothia. Stockholm. 

Eriksson, Maria (med Biller, Helene & Balkman, Dag) (2006) Mäns våldsutövande 

– barns upplevelser: En kartläggning av interventioner, kunskap 

och utvecklingsbehov. Integrations- och jämställdhetsdepartementet. 

Fritzes. Stockholm. 

Eriksson, Maria (2003) I skuggan av pappa – Familjerätten och hanteringen 

av fäders våld.. Sociologiska institutionen. Uppsala universitet. Akademisk 

avhandling. 

Irgens, Peter & Moqvist, Ingeborg (2002) Barnmisshandel ur BRIS och 

barns perspektiv: om fysiska, psykiska och sexuella övergrepp mot barn. 

BRIS. Stockholm. 

Lorentzi, Ulrika (2005) Barn på kvinnojour. En handbok från SKR. 

Sveriges kvinnojourers riksförbund (SKR). Stockholm 

Metell, Barbro (red.) (2001) Barn som ser pappa slå. Förslagshuset Gothia 

AB. 

Rädda Barnen (2003) Anmälningarna som försvann. Rädda Barnen 

Socialstyrelsen (2006) Barnahus – försöksverksamhet med samverkan 

under ett tak vid misstanke om brott mot barn. Delrapport. Socialstyrelsen. 

Stockholm 

Socialstyrelsen (2006) Grundbok: Barns behov i centrum (BBIC). 


Socialstyrelsen (2005) När mamma blir slagen: att hjälpa barn som levt 

med våld i familjen. Socialstyrelsen. Stockholm 

Socialstyrelsen (2002) Barn i skuggan av våldet. Socialstyrelsen. Stockholm 

146

’Eftersatta grupper’ 

Trygghet som saknas: Om våld och övergrepp mot äldre (2006) 

Brottsofferjourernas riksförbund; Studieförbundet Vuxenskolan & Sveriges 

Pensionärsförbund. 

Han var väl inte alltid så snäll: Våld mot äldre kvinnor (2002) Nationellt 

Råd för Kvinnofrid. Näringsdepartementet. Stockholm 

Eriksson, Hjelde (2001) Ofrid? - våld mot äldre kvinnor och män - en 

omfångsundersökning i Umeå kommun. Brottsoffermyndigheten. 

* 

Vägen vidare: trygghet & hopp: en handbok om att skapa kvinnojoursplats 

för våldsutsatt missbrukande kvinna framtagen av Vägen ut! Kooperativen 

(2007) Vägen ut! Kooperativen. Göteborg; SKR. Sveriges Kvinnojourers 

Riksförbund, Stockholm. 

Carin Holmberg, Goldina Smirthwaite & Agneta Nilsson (2005) Mäns våld 

mot missbrukande kvinnor – ett kvinnofridsbrott bland andra. 

Mobilisering mot narkotika. Stockholm. 

Världens sämsta brottsoffer: Om mäns våld mot missbrukande kvinnor och 

psykiskt funktionshindrade kvinnor (2003) Nationellt råd för Kvinnofrid. 

Stockholm. 

* 

Kristensen, Kerstin & Torgny, Karin (2006) Dubbelt utsatt? Om våld och 

övergrepp på kvinnor med funktionshinder. Bräcke Diakoni. 

Mäns våld mot kvinnor med funktionshinder (2007) Handau. 

Finndahl, Kerstin (2005) Synliggör det osynliga! Ett projekt om våld – 

funktionshinder – könsperspektiv. Handikappförbundens samarbetsorgan. 

Sundbyberg. 

Socialstyrelsen (2005) Våld mot kvinnor med psykiska funktionshinder: 

förekomst, bemötande och tillgång till stöd. Socialstyrelsen. Stockholm 

Lewin, Barbro (2002) Vem bryr sig? - om osynlighet och rättssäkerhet för 

brottsoffer med funktionshinder. . Brottsoffermyndigheten. 

147

Finndahl, Kerstin (2001) Våga se: en studie av förekomsten av våld mot 

kvinnor med funktionshinder. Forum - Kvinnor och handikapp. Stockholm 

När man slår mot det som gör ont. Våld mot kvinnor med funktionshinder 

(2001) Nationellt råd för kvinnofrid. Näringsdepartementet. Stockholm 

* 

Holmberg, Carin & Stjernqvist, Ulrica (2005) Våldsamt lika och olika – om 

våld i samkönade parrelationer. Skriftserie - Centrum för genusstudier. 

Stockholm universitet Rapport nr: 36 

Gårdfeldt, Lars (2003) Kvinna slår kvinna. Man slår man: Homosexuell 

partnermisshandel. Nationellt råd för kvinnofrid. Näringsdepartementet. 

Stockholm 

Övrigt: litteratur på engelska 

(marginalisering) 

Sokoloff, Natalie J. & Pratt, Christina (ed.) (2006) Domestic Violence at 

the Margins. Readings on Race, Class, Gender and Culture. Rutgers 

University Press. London 

Crenshaw W. Kimberlé (1994) ”Mapping the margins: Intersectionality, 

identity politics, and violence against women of color” (s. 93-118) i The 

Public Nature of Private Violence: The discovery of Domestic Abuse (ed.) 

Fineman A., Martha & Mykitiuk, Roxanne. Routledge. London 

Leventhal, Beth & Lundy, Sandra (ed.) (1999) Same-Sex Domestic 

Violence: Strategies for Change. Sage Publications. London 

148

Statliga offentliga utredningar och propositioner 

SOU 2006:65 Att ta ansvar för sina insatser – Socialtjänstens stöd till 

våldsutsatta kvinnor: betänkande. Utredningen om socialtjänstens stöd till 

våldsutsatta kvinnor. Fritzes offentliga publikationer, 2006. Stockholm 

SOU 2004:121 Slag i luften. En utredning om myndigheter, mansvåld och 

makt. Betänkande från Utredningen om kvinnofridsuppdragen 2004. 

Fritzes offentliga publikationer. Stockholm 

SOU 2002:71 Nationell handlingsplan mot våld i nära relationer. 

Delbetänkande. Personsäkerhetsutredningen 2002. Fritzes offentliga 

publikationer. Stockholm 

SOU 1995:60 Kvinnofrid. Slutbetänkade Kvinnovåldskommissionen. 

Socialdepartementet 1995. Fritzes offentliga publikationer. Stockholm 

Proposition prop.2006/07:38 Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor. 

Proposition prop. 2005/06:166 Barn som bevittnat våld. 

Proposition prop. 1997/98:55 Kvinnofrid 

Filmer – tips från informanter 

”Jag sa att jag hade en mardröm” 

”I skuggan av våldet” 

”Ingen ser oss” 

”Lika vär(l)d” 

149

Befintligt utbildningsmaterial för socialtjänst 

Socialstyrelsen (2003) Våldsutsatta kvinnor: ett utbildningsmaterial för 

socialtjänstens personal. Socialstyrelsen. Stockholm. Reviderad version 

2003. 

http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/77300759-4E50-4905-8099- 

38785E6D015F/1041/20031103.pdf 

Brottsoffermyndigheten (2000) Kvinnofrid – att förstå bakgrunden till mäns 

våld mot kvinnor och deras effekter. Ett utbildningsmaterial för personal 

inom rättsväsendet, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och kriminalvården. 

Författad av Gudrun Norborg. Brottsoffermyndigheten. 

http://www.brottsoffermyndigheten.se/Sidor/EPT/Bestallningar/PDF/Kvinnofrid.pdf 

Att samverka kring mäns våld mot kvinnor. Ett utbildningsmaterial för 

personal inom rättsväsendet-, hälso och sjukvården, socialtjänsten och 

kriminalvården. Polisen. 

http://www.polisen.se/mediacache/4347/4637/samverka_vald_man_kvinnor.pdf 

150

På uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne län har Malmö högskola 

genomfört en studie om kompetensutvecklingsbehov inom 

området våld mot kvinnor i närstående relationer för 

personal inom socialtjänsten och för jourverksamma. I studien 

har synpunkter från kvinno-, tjej- och brottsofferjourer 

samt kommunala kvinnofridsverksamheter särskilt beaktats. 

Studien har sedan resulterat i förslag till utbildningsinsatser som är 

anpassade efter och svarar mot de berörda aktörernas behov. 

I denna rapport redovisas de två delar som uppdraget har 

resulterat i. En grundlig redogörelse för studien åter nns i 

Delrapport I och i Delrapport II ges konkreta förslag inför 

utbildningssatsningar. Delrapporterna kan läsas separat eller som 

en sammanslagen text. Tillsammans bildar de en helhet som med 

fördel kan fungera som en grund för vidare diskussioner, förslag 

eller beslut vad gäller verksamhets- och kompetensutveckling inom 

området våld mot kvinnor i närstående relationer.

FÖRSTUDIE INFÖR UTBILDNINGSSATSNINGAR - Malmö högskola

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?