Studieverkstaden Kroksbäcksskolan

9 (19)
verksamhet som enligt eleven riktade sig till ”pluggisar” eller ”svaga” elever. Att besöka studieverkstaden
var inget som eleven ville göra, det var heller ingen som krävde det.
Samtidigt som eleven tog avstånd från sina studier i skolan och enligt egen utsaga mest
”drev” omkring i skolan, förvärrades situationen i hemmet. Kommunikationen mellan elev
och föräldrar blev allt mer svårhanterlig och enligt eleven själv fanns där ingen gemensam
förståelse.
Föga överraskande var det första betyget i årskurs 9 mycket svagt med endast betyget godkänt
i ett fåtal ämnen. Situationen förblev densamma även under vårterminen och elevens
sista betyg såg ut att var ännu sämre. Vid detta lag hade elevens situation diskuterats av lärare
och ledning vid skolan. Ett samarbete mellan ett av skolans spår och lärare i studieverkstaden/modersmålslärare
upprättades och eleven gavs möjligheten att gå om årskurs nio.
Enligt eleven var det ett flertal faktorer som gjorde att denne valde att acceptera erbjudandet
om att gå om årskurs nio. Dels hade situationen hemma blivit påtagligt ohållbar, och
eleven ansåg att det delvis var dennes ansvar att ”rycka” upp sig och därmed familjens situation
som helhet. Dels hade eleven fått förtroende för en av lärarna i studieverkstaden och
kände att studierna kanske skulle lyckas, för första gången fanns det en lärare som eleven
kunde öppna sig för.
Eleven kom under det kommande året att arbeta mycket hårt med att inhämta förlorad kunskap.
Vid flera tillfällen kom eleven att vända sig till studieverkstaden och modersmålslärare,
samtidigt som undervisningen i ordinarie klass gav mer och mer. Lärare i studieverkstaden
hade kontinuerlig kontakt med föräldrar och kunde delge dem information om framsteg
och baksteg, samtidigt som eleven sa sig känna en ökad närvaro av föräldrar i dennes skolliv.
Det nära samarbete som upprättades kring eleven mellan klasslärare, studieverkstadens lärare
och modersmålslärare gav eleven det stöd och den vägledning som behövdes för att denne
skulle vända en nedåtgående trend. Utöver detta kom kontakten till föräldrar att innebära
att elevens motivation och vilja till förändring kunde förstärkas.
Eleven säger själv att det inte främst var språkliga brister som föranledde svårigheter, en åsikt
som delas av de lärare som arbetat med eleven. Det som fick eleven att ändra kurs var
dels en ändrad pedagogik och en intensifierad föräldrakontakt. Den ändrade pedagogiken
innebar framförallt att eleven erhöll individuell undervisning och enskilt stöd. Detta tillsammans
med en ökad påpassning från både föräldrar och lärare, medförde att eleven bröt den
negativa trenden.
Elevens sista betyg i årskurs nio vårterminen 2003 visade att eleven lyckats med att bryta
trenden. Eleven hade nu betyget minst godkänt i samtliga ämnen och kunde söka sig vidare
till gymnasiet. I samtal med eleven framkommer en positiv syn på framtiden, studiemotivationen
bör anses för mycket hög och framförallt poängterar eleven själv vid flera tillfällen
betydelsen av goda studieresultat.
För elevens vidkommande har stödet och undervisningen i studieverkstaden, tillsammans
med övriga lärares medverkan, inneburit en radikal attitydförändring. Eleven säger själv att
denne idag inte behöver utmärka sig med ett visst beteende, det fungerar lika bra att synliggöra
sig själv med kunskap – en insikt som eleven tillskriver tiden i studieverkstaden.