ATT SKRIVA UPPSATS I HUMANEKOLOGI - Lunds universitet

Lunds universitet Reviderad version, VT06
Humanekologiska avd. Författare: Per Johansson
Reviderad: Ebba Lisberg Jensen
och Sabina Andrén
ATT SKRIVA UPPSATS
I HUMANEKOLOGI
Kort handledning
Meningen med uppsatsskrivande på kandidat- och magisternivå är att utveckla
och visa sin förmåga att självständigt prestera ett skriftligt akademiskt
arbete. Detta har flera aspekter. En är hantverksmässig – skicklighet i begagnandet
av bestämda språkliga verktyg och arbetsformer. En annan är innehållsmässig
– besittandet av relevanta och tillräckliga kunskaper om det man skriver om. En
tredje är en fråga om intellektuell förmåga och kreativitet. Här kommer
huvudsakligen den första aspekten att behandlas. Samtliga aspekter är dock
relevanta för bedömningen av det färdiga arbetet. Följande handledning är
uppdelad i tre delar:
1. Ämnesval och handledning
2. Uppsatsen: skrivteknik, utformning, referensteknik med mera
3. Slutseminarium och opposition
1. Ämnesval och handledning
Senast vid uppsatskursens början bör du ha bestämt dig för vad din uppsats
ska handla om. Ju mera specifik idé du har, desto bättre. Välj något som ligger
dig varmt om hjärtat och som faller inom humanekologins ramar. Följande
försök att ringa in vad humanekologi vid Lunds universitet handlar om
kan vara till hjälp:
Humanekologi är studiet av samspelet mellan människan och hennes totala
omgivning. Intresset riktas både mot hur människan anpassar sig till och nyttjar
sin omgivning och hur omgivningen påverkar och sätter ramar för mänsklig
verksamhet. Humanekologi studerar mänskligt liv och mänsklig verksamhet i
olika ekosystem och skilda kulturer i nuet och i det förgångna med syfte att nå
ökad förståelse för faktorer som påverkar samspelet mellan människa och miljö.
För att nå en helhetsbild krävs ett integrerat synsätt som överskrider de
traditionella gränserna mellan humaniora, samhällsvetenskap, naturvetenskap och
teknik.
I det här sammanhanget avses i första hand ‘människan’ som kultur- och
samhällsvarelse, inte t.ex. hennes biologiska, medicinska eller etologiska
aspekter. Målet är att kunna visa hur naturumgänge och materiell försörjning
hänger ihop dels med kulturella aspekter som identitet och symbolsystem,
dels med samhälleliga strukturer och institutioner.

Tidigare framlagda uppsatser i humanekologi vid Lunds universitet arkiveras
i avdelningens bibliotek. Gå gärna dit och be att få titta på dem!
När man är någorlunda klar över vad man är intresserad av att skriva om, är
det dags att hitta en handledare som är speciellt kompetent inom det ämnesområde
man valt. I första hand står avdelningens lärare och doktorander till
tjänst.
Rent praktiskt går det till på följande sätt. Senast vid första seminarietillfället
på uppsatskursen lämnar man till den kursansvarige läraren ett kort skriftligt
utkast om vad man vill skriva om (det kan räcka med en halv sida); glöm inte
att ange namn, e-postadress och telefonnummer. Med ledning av detta utkast utses
sedan en lämplig handledare (du kan också själv komma med önskemål).
Handledaren (eller Du själv) tar sedan kontakt och tid bestäms för en första träff. Du
bör dock inte vänta utan omedelbart sätta igång med planering, inläsning och
insamling av material! Om du inte får kontakt med Din handledare inom någon
vecka efter första seminariet: kontakta kursansvarig lärare.
Handledningstiden är begränsad till en tidsbudget om 20 timmar (10poängsuppsats)
respektive 28 timmar (20-poängsuppsats), vilket ska inkludera
handledarens arbetstid för alla ingående moment (möten, inläsning,
kommenterande, e-post osv). Du har rätt till högst 5 timmars personlig handledning
och det normala är att detta fördelas på ca 3 träffar.
I handledarens uppgifter ingår:
* att bistå med inringandet av ett uppsatsämne som går att utveckla och
genomföra under terminens lopp;
* att bistå med litteraturtips och andra råd;
* att kommentera och kritisera inlämnade utkast och den preliminära slutversionen
av uppsatsen;
* att, eventuellt i samråd med examinator, ge klartecken för slutseminarium.
I handledarens uppgifter ingår inte:
* att hjälpa till med själva skrivandet, litteratursökandet eller annat arbete i
samband med uppsatsen
* att språkgranska
Vad gäller språkgranskning, om sådan blir nödvändig, bör du ta hjälp av
vänner, släktingar eller andra bekanta. Som skriftliga hjälpmedel kan
rekommenderas:
* SAOL – Svenska akademins ordlista över svenska språket.
* Johannisson, T. & K.G. Ljunggren, red. 1984. Svensk handordbok: Kon- struktioner
och fraseologi. Stockholm.
* Svenska språknämnden. 1987. Skrivregler. Skrifter utgivna av Svenska
språknämnden, 4.)
Det bör nämnas att det är tillåtet att skriva såväl kandidat- som magisteruppsatser på
engelska, om man vill det. Vad som sagts angående språkgranskning är tillämpligt även
i sådana fall.

Vid första träffen med handledaren bör man alltså gemensamt precisera uppsatsens
kunskapsområde och bärande frågeställning. Man bör också diskutera
hur man söker kunskap inom det valda ämnesområdet, för att kunna belysa
den specifika frågeställning ni kommit fram till. En tidsplan för det fortsatta
arbetet bör också fastställas.
De väsentligaste bedömningarna för betygsättningen har att göra med:
- Hur klar och redig framställningen är, språkligt sett. Ingen oklar grammatik, inga
oklara, ej definierade begrepp av betydelse. Inga onödiga neologismer.
- Att uppsatsen har en klar och logisk struktur; en tydlig "röd tråd". Att varje del av
uppsatsen harmonierar med varje annan del. Det som syftet anger ska ske i texten, det
sker också. Inget hoppande mellan olika resonemang eller redogörelser.
Slutdiskussionen tar inte upp saker som inte behandlats tidigare. Det gäller att ha
ordning i sitt eget tänkande och att detta återspeglas i texten.
- Att framställningen är saklig och korrekt. Att inga uppenbart viktiga källor, från
humanekologisk synpunkt, har ignorerats.
- Huruvida skribenten uppvisar självständig analytisk och syntetisk förmåga och
presenterar nya, konstruktiva idéer och tankegångar, samt ett självständigt, konstruktivt
och kritiskt förhållningssätt till materialet och övriga källor.
Det sista kriteriet är av särskild betydelse för betyget väl godkänd. För övriga råd om
bedömningskriterier för godkänd respektive väl godkänd uppsats: konsultera
rekommenderad litteratur för uppsatskursen och ta upp ev. frågetecken med handledare
eller kursansvarig lärare.
Vid andra träffen med handledaren bör du strax innan ha lämnat ett råmanus
för en del av uppsatsen, jämte utförlig disposition för resterande delar. Det
hela bedöms med avseende på struktur, logik, klarhet, sakinnehåll, referatteknik,
källhänvisningar, språkbehandling etc. Vidare bedöms om resonemangen
följs upp (finns några lösa trådar? blir vissa delar alltför vidlyftiga?)
och om din kunskapsinhämtning är tillräcklig.
Inför en tredje och förmodligen sista träff ska du ha lämnat in en preliminär
slutversion av uppsatsen. Denna bedöms och diskuteras efter samma linjer
som tidigare och handledaren anger vad som krävs för att den ska bli helt
och hållet ”seminariefärdig”.
2. Uppsatsen: skrivteknik, utformning,
referensteknik med mera
Akademiskt uppsatsskrivande är, liksom annat skrivande, en form av hantverk.
Det förutsätter skicklighet i begagnandet av bestämda verktyg. Dessa
ser lite olika ut i olika discipliner, men vissa grunddrag är gemensamma.
Nedan kommer en del tips och anvisningar angående dessa verktyg att ges.
Man bör ha klart för sig att dessa tjänar dels forskarens eget arbete, dels
forskarsamhället i sin helhet. De tjänar forskarens eget arbete genom att hjälpa
till att strukturera och disciplinera de intuitioner och intressen som hela tiden

driver arbetet framåt. De tjänar forskarsamhället i sin helhet genom att underlätta
kommunikation och kontroll av data, resultat och referenser.
Detta innebär att författandet av en akademisk uppsats är något annat än
skrivandet av ”vanliga” uppsatser i grundläggande skolutbildning.
a. Allmän skrivteknik
Det första man gör innan man börjar skriva på allvar är att sätta sig in i det
valda ämnet (den specifika frågeställning som är uppsatsens kärna) och att
börja samla material. Redan från första stund är det av yttersta vikt att anteckna
allt som du finner relevant för ditt arbete. Skriv alltså från första början
och sedan hela tiden ner kortare avsnitt, formuleringar och idéer. Om du hittar
uppgifter i litteratur: glöm inte att anteckna källan (se nedan om referensteknik).
Om du glömmer detta blir det ett elände att hitta den exakta referensen
längre fram, när du ska göra litteraturförteckningen exempelvis. Detsamma
gäller andra typer av referenser (t ex intervjusvar, handskrifter, bilder etc).
Efter den första instuderingsperioden har man sedan en god grund av anteckningar
att arbeta vidare med. Under arbetets gång kommer du förmodligen själv att mer än
en gång bli överraskad över de vändningar det hela tar sig. För att kunna bibehålla
din arbetsdisciplin är det bra att följa vissa riktlinjer för hur man arbetar med
resonerande prosa, som det ju är fråga om här. Det viktigaste hjälpmedlet är en
grundläggande disposition, som du dock får vara beredd på att ändra, om så
krävs. Generellt ska uppsatsen innehålla följande delar:
* abstract
* inledning
* huvudtext, indelad i avsnitt
* avslutning, inklusive sammanfattning
* litteraturförteckning
* eventuella bilagor
Inledning och avslutning bör du spara till sist, tills huvudtexten är i stort sett
klar. För att nu återgå till de anteckningar du samlat på dig under den första
perioden av materialinsamling och instudering; det är på grundval av dessa som du
strukturerar den blivande huvudtexten:
1. Sortera dem efter innehåll och sätt preliminära underrubriker (detta hjälper
dig bl a att se vad du behöver skaffa mer material om).
2. Dela upp stoffet under varje rubrik efter tankeinnehåll och inbördes sammanhang;
detta bildar grund för styckeindelningen.
3. Sortera (de ännu delvis rudimentära) styckena i logisk ordning och knyt
ihop tankarna i texten.
Voilà! En första version av delar av uppsatsen är klar!
Efter nedanstående genomgång av mera formella krav på uppsatsskrivandet ska vi
återkomma till flera skrivtips.

. Citat, referat och referenser
Du bör noggrant följa de här angivna mallarna. Rätt refereringsteknik är A och
O i en akademisk uppsats, eftersom det är detta som placerar in ditt arbete i
det givna forskningssammanhanget och visar att det inte handlar om dilettanteri.
Om man omedelbart tar för vana att citera, referera etc exakt och riktigt,
så behöver man inte ödsla tid och energi på korrektioner och kompletteringar
i efterhand. Räkna alltså med att allt som rör referenshantering är mera tidskrävande
än du först tror.
* Citera exakt! Var noga med skiljetecken o d. Även felstavade ord bibehålles
som de står; kan markeras med – [sic!].
* Svårbegripliga ord får förklaras inom hakparentes – [ ].
* En kort del av texten får utelämnas; ange då att detta har skett genom hakparentes
med punkter – [...].
* Du får kursivera en del av texten, men måste då ange detta – (min
kursivering).
Exempel:
Muad’Dib [i e, the prophet featured in the book] gave us a particular kind of
knowledge about prophetic insight and its influence upon events which are […] set to
occur in a related system which the prophet reveals and interprets. […] such insight
operates as a peculiar trap for the prophet himself. He can become the victim of what he
knows […]. The danger is that those who predict real events may overlook the
polarizing effect brought about by overindulgence in their own truth. They tend to forget
that nothing […] can exist without its opposite being present (Herbert, 1979: 380; min
kursivering).
Detta är som synes ett längre citat och bör sättas som ett särskilt stycke, markerat
med vänsterindrag och med färre punkter i typsnittet än huvudtexten. Längre citat
bör undvikas, såvida de inte är nödvändiga som illustration eller för kritik. I andra
fall är det bättre att använda sig av referat (se nedan).
* Collage av lösryckta citat är bannlyst.
* Korta citat (högst tre rader) kan bakas in i löpande text, men måste då avgränsas
med citationstecken – ” ”. Sådana citat bör föregås eller efterföljas av
anföringssats, t ex: ” ”, påpekar X. eller X påpekar: ” ”.
* Citat infogat i ett annat citat anges med enkla citationstecken – ‘ ’.
Referat används för att sammanfatta någon författares eller uppgiftlämnares
sakuppgifter, synpunkter eller resonemang, vilka är relevanta för din framställning.
Anpassa härvid språket och stilen till din egen löpande text; infoga
dock gärna citat av nyckelord eller någon central mening. Glöm inte att ange
källan i direkt anslutning till referatet (se nedan). Bristande källhänvisning i
ett sådant fall är detsamma som plagiat! Egna synpunkter ska separeras från
själva referatet.
Det finns flera olika system för källhänvisningar. För att du ska slippa välja
rekommenderas här ett enda system, vilket också är det vanligaste, med
smärre variationer.

Grundmallen är (författare tryckår:sida).Observera att det skall vara
runda parenteser och att referensen står innanför punkten, aldrig utanför.
Antingen bakas referensen in i löpande text eller också ges den i början eller
slutet av ett referat eller resonemang.
Exempel (se också citatet ovan):
Problemet är att det industrisamhälle Schumacher (1981) skrev om på 1970-
talet inte längre existerar, eller rättare sagt: det existerar nu på ett helt annat
sätt än för tjugo år sedan (Castells 1996, Li 1995). De ”systemets herrar”
(ibid.: 43) han ondgjorde sig över, är de politiska och industriella ledare
som nu i allt större utsträckning av en ny generation ses som överspelade
eller akterseglade. Den ständiga förändringen och den basala
tillväxtnormativiteten i ekonomin kvarstår, men de yttrar sig numera på ett sätt
som förändrar hela samhällsproblematiken i grunden. De ”maskinnormer”
Schumacher kritiserar håller helt enkelt på att gradvis gå upp i rök, eftersom
själva maskinerna i viss mening håller på att bli ”levande” och kognitivt autonoma,
dvs allt annat än ”mekaniska” (Channell 1991, Dyson 1997, Kelly
1995, Warwick 1997). Orsaken till detta är den ”digitala revolutionen”
(Negroponte 1995). Li (1995: 3-4, 5) kommenterar de affärsmässiga och industriella
konsekvenserna av den digitala informationsteknologin (IT) på
följande sätt:
* Om man hänvisar till två eller flera sidor i en bok kan detta anges så här: (Li
1995:3f), om det är två sidor eller (Li 1995:3ff), om det är fler än två sidor.
* Om man refererar till samma text flera gånger i följd kan detta anges som
(ibid.:sida).
* Om man refererar till ett resonemang eller begrepp som är betecknande för
en hel bok, behöver man inte ange sidan.
* Referenser till Internetdokument sker i texten på samma sätt som till böcker/
artiklar (författare årtal). Vad gäller litteraturförteckningen, se
nedan.
Litteraturförteckningen i slutet av uppsatsen ska ta upp samtliga i texten angivna
referenser. Följande mallar ska användas för litteraturangivelser, i överensstämmelse
med det ovan rekommenderade refereringssystemet (lägg märke till alla skiljetecken
och parenteser, utom hakparenteser!):
Böcker: Efternamn, Förnamn. tryckår. Titel [kursiverad eller
understruken]: Eventuell undertitel. Förlagsort: Förlag.
Exempel:
Kelly, Kevin. 1995. Out of control: The new biology of machines. London: Fourth Estate.
Antologier: Redaktörens/redaktörernas Efternamn, Förnamn, red.
årtal. Titel [kursiverad eller understruken]: Eventuell undertitel.
Förlagsort: Förlag.
Exempel:
Stork, David G., red. 1997. HAL’s legacy: 2001’s computer as dream and reality. Cambridge,
Mass.: The MIT Press.

Tidnings-/tidskriftsartiklar: Artikelförfattarens Efternamn, Förnamn.
årtal. Artikelns titel. Tidskrift/tidning [kursiverad eller
understruken], årgång (ordningsnummer) eller [dagstidningar] datum:
sida/sidor [kan uteslutas vad gäller dagstidningar].
Exempel:
Hornborg, Alf. 1992. Machine fetishism, value, and the image of unlimited
good: Towards a thermodynamics of imperialism. Man, 27 (1): 1-18.
Artikel i antologi: Artikelförfattarens Efternamn, Förnamn. årtal.
Artikelns titel; i Antologins titel: Eventuell undertitel
[kursiverad eller understruken] (Redaktörens initialer Efternamn,
red.): sida/sidor. Förlagsort: Förlag.
Exempel:
Langton, Christopher G. 1996. Artificial life; i The philosophy of artificial life
(M. A. Boden, red.): 39-94. Oxford: Oxford University Press.
Internetdokument: Författarens Efternamn, Förnamn. År. Titel. URL
[kursiv eller understruken].
Exempel:
Speel, Hans-Cees. 1996 Memetics: On a conceptual framework for cultural
evolution. http://www.sepa.tudelft.nl/webstaf/hanss/einst.htm
Om det gäller artikel i tidskrift som publiceras på nätet: Författarens
Efternamn, Förnamn. År. Titel. Tidskriftens namn [kursiverat eller
understruket], Årgång (ordningsnummer). (URL)
Exempel:
Vaneechoutte, M. and Skoyles, J.R. 1998. The memetic origin of language:
Modern humans as musical primates. Journal of Memetics - Evolutionary
Models of Information Transmission, 2 (2). (http://www.cpm.mmu.ac.uk/jomemit/1998/vol2/vaneechoutte_m&skoyles_jr.html)
Opublicerade källor finns av flera slag (muntliga, personliga manuskript, arkiv).
Dessa redovisas lite olika beroende på beskaffenhet. Handledaren bistår
med instruktioner i förekommande fall.
Noter kan vara antingen fotnoter eller slutnoter. De senare placeras efter
uppsatstexten men före litteraturförteckningen. Båda sorterna markeras i
nummerordning med en liten, lätt upphöjd, siffra på lämpligt ställe i texten.
Noter används för kompletterande upplysningar eller utvikningar som skulle
störa ”flytet” i huvudtexten om de placerades där. Om du följer det här
rekommenderade systemet för referenser ska du inte ange referenser i form
av noter; däremot kan du behöva ange referenser i noterna, vilket då sker på
samma sätt som i huvudtexten.

Noter som referenser är en helt annan sak, det så kallade Oxfordsystemet. Då
anges hela den bibliografiska uppgiften i noten, alltså:
Artikelförfattarens efternamn, förnamn. Tryckår. Titel
(Kursiverad eller understruken). Förlag : Tryckort.
I de följande noterna skriver du bara efternamnet och sidan tex.
*Johnson s.43.
Observera att man inte har både noter med referenser och en litteraturlista
längst bak i uppsatsen. Antingen eller! På humanekologen föredrar vi dock
att du bara använder parentessystemet så här (Johnson 1998:43) kombinerat
med en traditionell litteraturlista.
Bilder kan placeras antingen på lämpligt ställe i texten eller i särskilda bildbilagor
sist i uppsatsen; i det senare fallet ska hänvisning finnas i den del av texten där
bilden är relevant. Ange konstnären eller fotografen samt bildkällan, dvs
copyrightinnehavaren.
Allmän utformning:
Uppsatsen skall naturligtvis vara överskådlig och snyggt uppställd. Normalt
räcker det med två rubriknivåer i en uppsats, alltså kapitelrubriker och underrubriker.
Använd inte systemet med siffror, alltså 1., 1.1.2, 1.1.2.1 etc. Detta system används
främst i tekniska uppsatser.
Nya kapitel börjar på en ny sida. Man börjar inte ett nytt kapitel med en
underrubrik, utan med text. Eventuella underrubriker kommer senare.
Nytt stycke börjar med ny rad och indrag, inte med blankrad som det är gjort
i denna text. Alltså skulle början på ett nytt stycke egentligen se ut så här:
Om man man skall skriva snyggt börjar ett nytt stycke
på en ny rad utan en blankrad ovanför… etc.
c. Ytterligare skrivtips och anvisningar
När det i denna handledning talas om ”huvudtext”, ”inledning”, ”avslutning”
och ”sammanfattning”, bör detta inte uppfattas som att rubriker med
just dessa ord ska finnas i uppsatsen. Däremot måste innehållet på något sätt
motsvara en sådan uppdelning. Studera publicerade uppsatser i olika akademiska
tidskrifter och välj den form som passar ditt ämne bäst.
Vi utgår från att huvudtexten börjar bli färdig. Gå igenom din text med följande
i åtanke:
* Kontrollera att en röd tråd löper genom texten och att fakta och resonemang
följer logiskt på varandra.
* Rada inte påståenden på varandra, utan sträva efter ”flyt” i framställningen.
Förklara och motivera (sakligt och logiskt, ej personligt) hur du tänker.
* Radera alla lösa trådar som inte för resonemanget framåt! Tänk hela tiden på att

du vänder dig till en intresserad men kritisk läsekrets, som gärna vill veta
vad du har kommit fram till, men som inte har tålamod med ovidkommande
(t ex alltför personliga) synpunkter. Ta bara med det som är viktigt för att belysa
och utveckla din frågeställning; uteslut alla självklarheter och undvik floskler.
* Se till att du sakligt och logiskt motiverar dina egna synpunkter och
ställningstaganden i förhållande till ditt material och i förhållande till andra
författare, som du refererar till.
Därefter kan det vara bra, om möjlighet finns, att pröva din text på en utomstående
läsare. Om inte annat, så är det dags att låta handledaren ta en titt.
Kontrollera gärna läsbarheten genom att läsa din text högt för dig själv.
Inledningen. Denna är en mycket viktig del av uppsatsen. Ett första utkast
kan göras på ett tidigt stadium, men som regel skrivs den bäst när huvudtexten
börjar bli färdig och man vet vad man har gjort. I inledningen motiveras valet av ämne
och preciseras den frågeställning som är central för uppsatsen. Motiveringen ska helst
knytas till någon redan pågående diskussion om ämnet i fråga; den bör inte ha
karaktären av ”jag tyckte det verkade intressant...”. Här ska också syftet med
uppsatsen beskrivas (att besvara, belysa eller kritisera etc). I förekommande fall ska
också de använda metoderna beskrivas och man bör härvid ange hur man avser att
bruka dem. Du ska inte redogöra för dina resultat i inledningen! Var noga med att
inte presentera några slutsatser innan du har redogjort för premisserna.
Avslutningen. Denna följer på huvudtexten. Här knyter du ihop dina resultat
och diskuterar dem utifrån den frågeställning du har angivit i inledningen. M a o
är avslutningen i själva verket en fortsättning och slutkläm på inledningen.
Huvudtextens uppgift är att redogöra för hur du har gått från den ena till den
andra.
En sammanfattning kan med fördel ingå som en del av den avslutande
diskussionen. Här tydliggör du de slutsatser och poänger som du genom arbetet har
kommit fram till. Denna del bör vara kort, koncis och kärnfull. Observera! Skilj denna
sammanfattning från det korta abstract (ca 10-15 rader) på engelska, som ska
placeras allra först i uppsatsen.
Framsidan. När uppsatsen är helt klar ska på första sidan anges uppsatsens titel,
författarnamn, vilken nivå det är fråga om, vilken termin uppsatsen läggs fram,
avdelningens namn samt uppgift om handledare.
3. Slutseminarium och opposition
Det är handledaren som ger klartecken om att uppsatsen kan anses färdig och med
stor sannolikhet kan få godkänt betyg. Den är därmed klar för inlämning till någon
av de uppsatsseminarietillfällen som erbjuds på avdelningen varje läsår (fn januari,
juni och augusti). Kursansvarig lärare utser sedan en lämplig opponent och
granskare/examinator av uppsatsen. För närmare anvisningar till dig som lägger
fram en uppsats eller skall opponera, titta på hemsidan efter särskild instruktion
samt följ råden från kursansvarig lärare!

Innan seminariet äger rum måste du låta kopiera ett antal exemplar av uppsatsen.
Sju kopior är obligatoriska: en till dig själv, en till handledaren, två till
examinator/granskare, en till opponenten, och två till våra arkiv. Utöver det
bestämmer du själv hur många kopior du vill låta göra. Hur många som behövs
beror bl a på hur många som kan tänkas komma till seminariet och hur många du
vill ha för eget bruk. Kopieringen bekostas av uppsatsskrivaren själv.
Du kan ta för givet, att när din uppsats väl har släppts fram till ett seminarium,
så håller den åtminstone godkänd kvalité. Så: slappna av!
Såväl opponent som respondent bör betänka, att en akademisk uppsats till
en del är en institutionell produkt, som – om den godkänns – kommer att utgöra
en del av avdelningens ansikte utåt och de facto blir till en del av den vetenskapliga
kulturen (detta gäller i synnerhet magisteruppsatser). Det är bl a
detta som gör akademiskt uppsatsskrivande till en speciell sorts verksamhet,
ej att förväxla med annat skrivande.
Om du inte kan lägga fram din uppsats samma termin som du går kursen, så
måste du omregistrera dig den terminen du avser att göra det. F n finns inga
tidsbegränsningar för hur sent en uppsats kan läggas fram. Du bör dock tänka på att
handledningstiden är strikt begränsad och att det är betydligt svårare att färdigställa
en uppsats utan möjlighet till kontinuerlig individuell handledning. Erfarenheten
talar för att sannolikheten för att du någonsin ska bli färdig minskar drastiskt med
tiden. Alltså: satsa på att bli klar i utsatt tid – och ta vara på resurserna som
avdelningen erbjuder i form av handledning, bibliotek, kursledning och
seminarieträffar med kurskamrater!
__________________ * __________________