Grönska - Lunds Tekniska Högskola

Hur kan ensamhet och isolering motverkas och de äldres egna
resurser bättre tillvaratas?
I Sverige finns ungefär en halv miljon ensamstående personer över
sextiofem år. I vårt material bodde över hälften, femtiofem procent,
ensamma. Detta behöver naturligtvis inte betyda att alla
dessa människor också känner sig ensamma, men flera undersökningar
visar att mellan fem och femton procent av de äldre
själva upplever ensamhet (Kuller, 1985; l988a). Avsaknad av egna
barn eller nära släktingar utgör, liksom makas eller makes död,
vanliga orsaker till ensamhet. Det fanns i vårt material en del
som skilde ensamboende från sammanboende. De ensamma var i
genomsnitt nästan tre-och-ett-halvt år äldre än de sammanboende
(p=.000)(71). Även om man bortser från åldersskillnaden hade de
ensamstående också något lägre hälsoindex (p=.05)(72), de uppvisade
mer rädsla (p=.007)(7J) och tillbringade mindre tid utomhus.
skillnaden uppgick i genomsnitt till tjugo minuter per dag
(p=.02)(74). Det råder således ingen tvekan om att de ensamstående
äldre utgör en särskilt utsatt grupp.
Det förefaller dock inte som om man genom planering av den yttre
miljön särskilt skulle kunna tillgodose de ensammas situation.
Tidigare forskning har visat på svårigheten att med fysisk planering
främja sociala relationer, till exempel mellan grannar.
(Hedman, 1976; Hjärne, 1985; Kuller 1985, 1988a). Däremot har
flera interventionsprojekt varit mer framgångsrika. Grannansvarsprojektet
i Årsta, som nämndes i inledningen, ledde ju
till omfattande kontakter mellan de äldre och fritidsaktiviteterna
blev dubbelt så omfattande som i andra jämförbara bostadsområden
(Alfredsson, 1983; Simovici, 1981). Även i USA har sådana aktiveringsprogram
visat sig slå väl ut (Carp, 1978/79). Kuller
(1985, 1988a) fann att ungefär en tredjedel av pensionärerna
kunde tänka sig att hjälpa till på något servicecentrum eller
barndaghem. De äldre skulle också kunna engageras i skötsel och
förvaltning av det egna bostadsområdet. Man kan dock inte förvänta
sig att pensionärer skall ställa upp helt utan ersättning
(Hedqvist, 1983). Ändå förekommer det mycket ideellt arbete inom
Röda Korset, Svenska Kyrkan och olika pensionärsorganisationer,
bland annat den så kallade 'Väntjänsten'. Det pågår nu ett flertal
försök i Lund att på olika sätt aktivera äldre människor.
Vad betyder barndomsupplevelser och traditioner för utevistelsen
på äldre dar?
Berg (1968) har visat att människor tillägnar sig exakta och bestående
minnesbilder av sin barndornsmiljö. Han lät gamla människor
rekonstruera de platser, där de bott, då de var mellan fem och
femton år gamla. De bilder som korn fram var mycket exakta, och
Berg menar att dessa tidiga intryck ligger till grund för värde-.
ringar långt senare i livet.
Av de äldre i Lund mindes över sjuttio procent någon bestämd
plats från sin barndom. Minnena var genomgående ljusa och positiva.
De som hade något sådant barndomsminne tillbringade mer tid
utomhus på gamla dar. Vad ligger bakom ett sådant samband? Utgör
de ljusa barndomsminnena en inre drivkraft som får oss att återuppsöka
platser liknande dem vi minns? Eller är det helt enkelt
77