Grönska - Lunds Tekniska Högskola

KAPITEL 5. SLUTSATSER OCH FÖRSLAG
Undersökningen av de äldre i Lund har gett kunskap både om utevistelsens
förutsättningar och om de krav som kan och bör ställas
på god utemiljö. Detta har blivit ytterligare belyst genom en
jämförelse mellan utevistelse i Sverige och Turkiet. Vi skall nu,
som ett försök att sammanfatta resultaten, återvända till de sju
frågeställningar vilka låg till grund för projektet.
Vilka krav har äldre människor på en bra utemiljö?
Det man framför allt önskar är att få komma ut, få frisk luft och
motion, uppleva natur och grönska samt träffa andra människor.
Detta skulle kunna sammanfattas i tre ord: hälsa, naturupplevelse,
gemenskap. Det finns stor enighet om detta. Vi har sett att
de flesta äldre vistas utomhus en eller ett par timmar om dagen
året runt. Jämförelsen med den turkiska befolkningen pekar på att
svenskarna, trots det bistra klimatet, vistas mycket utomhus.
Även studier av Abrams (1988) och Andorka (1988) tyder på att
äldre svenskar tillbringar mer tid utomhus än äldre människor i
andra länder. Altergott och Duncan (1988) förklarar detta med att
det finns en kulturell faktor i de äldres livsstil som avspeglas
i deras dagliga liv. Säkert är att man i Sverige av tradition
fäster stor vikt vid natur och utevistelse.
Det är dock inte de mer krävande aktiviteterna, trädgårdsskötsel,
cykelturer eller bad, som dominerar utevistelsen. I stället går
man ut och promenerar, går ut och handlar, eller går ut för att
besöka någon. Vardagligt och föga spännande, kanske, men viktigt
för att bibehålla rörlighet och bryta ensamhet. En mjuk och varlig
aktivering av sinnena och kroppen. I Lund verkar man ha lyckats
ganska bra med detta. Det finns både tillräckligt med grönska
och med uteplatser.
Trots gemensamma behov finns det ändå stora individuella skillnader.
Torget, parken, kyrkogården, eller den lilla undanskymda
platsen, alla har sina förespråkare. Berglund m.fl. (1985) fann
att äldre människor sällan utnyttjade stadsdelsparkerna. Detta
stämmer inte med våra iakttagelser. Vi har i stället sett hur
rörelsemönstret varierar. Många stannar hemmavid, andra dras till
centrum eller rör sig vida omkring. När åldern tilltar och hälsan
försämras minskar reviret, men behoven kvarstår (Jmf. Altergott &
Duncan, 1988; Bonnes m. fl., 1990). Detta ställer krav på mångfald
och variation i planeringen. Det räcker inte att planera storstilat
och centralt. Det är minst lika viktigt att bevara stadsdelsparker
och promenadstråk samt underhålla uteplatser och mindre
grönområden.
75