Grönska - Lunds Tekniska Högskola

KAPITEL 4. ÄLDRES UTEVISTELSE I SVERIGE OCH I TURKIET
Marianne Kuller och Rikard Kuller, Lund
Olcay Imamoglu och Vacit Imamoglu, Ankara
Problemställning och studiens genomförande
I detta kapitel redovisas resultat från en jämförande studie av
äldres förhållanden i Sverige och Turkiet. I Sverige intervjuades
äldre i sina hem om förhållanden rörande bland annat boende, arbete,
fritid, hälsa och ekonomi. För att speciellt belysa miljöns
betydelse valdes personerna från fem olika områden, ett centralt
område och ett förortsområde i Malmö, en stadsdel i Karlskrona
och samt ett inlands- och ett kustområde utanför Karlskrona (Bild
lla & b) (M. Kuller m.fl., 1990; Kuller, 1985, 1988a). Studien
replikerades i Turkiet på äldre personer, vilka bodde i tio olika
städer, Izmir, Ankara, Keyseri, Burdur, Zungoldak, Gaziantep,
Bulancak, Safranbolu, Nazilli och Milas (Bild 12a & b) (Imamoglu,
m. fl., 1993). Denna presentation behandlar de två samplens hälsa
och utevistelse.
Studiens övergripande syfte var att besvara följande frågor:
Tillbringar turkarna, som lever i ett mildare klimat, mer tid
utomhus än svenskarna? Bibehåller personer, som tillbringar mer
tid utomhus, hälsan bättre. Sover de bättre? Är de mindre mottagliga
för depression? Påverkar miljöfaktorer såsom grönska, typ av
boende och utomhusmiljöns utformning, tiden man tillbringar utomhus?
De två samplens sammansättning
Den svenska intervjugruppen bestod av 502 personer (245 kvinnor,
257 män) i åldrarna sextio till sjuttioett, med medelvärdet 65.2
år. Den turkiska gruppen bestod av 448 personer (166 kvinnor, 282
män) i åldrarna femtiofem till sjuttioett, med ett medelvärde om
62.4 år. Det faktum att den turkiska gruppen var något yngre än
den svenska kan motiveras av skillnader i förväntad livslängd och
pensionsålder i de båda länderna. År 1986 var den förväntade
livslängden i Sverige åttio år för kvinnor och sjuttiofyra år för
män, medan motsvarande siffror för Turkiet var sextiofem och sextioett
år. Ålderspensioneringen infaller i Turkiet för kvinnor
vid femtio år och för män vid femtiofem år, jämfört med sextio
till sextiofem år för Sverige. De både samplen kan sålunda, trots
skillnader i kronologisk ålder, anses vara jämförbara vad gäller
fysiologisk ålder. En annan skillnad mellan de båda samplen var
att turkarna bodde i städer, medan två av de svenska lokaliteterna
var landsbygd. Vid den statistiska bearbetningen har därför
analyserna också utförts på ett reducerat svenskt sampel av enbart
stadsbor. Närhelst denna skillnad haft betydelse för resultaten,
redovisas detta klart i texten.
63