Grönska - Lunds Tekniska Högskola

Grönområdenas utveckling i Lund
Ursprungligen fanns innanför den gamla stadsvallen, förutom Lundagård,
gamla Botaniska trädgården och Paradislyckans planteringar,
även obebyggda ängar och privata trädgårdar. Vid mitten av
artonhundratalet, då folkmängden ökat avsevärt, breddades gatorna,
Lundagårds murar revs och innanför den gamla stadsvallen anlades
en ringväg av breda trädplanterade esplanader.
Under nittonhundratalets första del byttes parkernas slingrande
promenader mot klassicerande anläggningar. På trettiotalet anlades
idrottsplaner och i parkerna anordnades lekplatser för barnen.
Fyrtiotalets brist på arbetskraft gjorde att nyanläggningar
avstannade. Befintliga grönområden utnyttjades som potatislotter.
Efter fyrtiotalet anlades parkerna efter ett mer naturlikt mönster
där gräsmattor och buskage följde terrängens former. Gränsen
mellan park och bostadsområde var inte längre lika distinkt.
På femtiotalet styrdes planeringen av ideer om att varje stadsinvånare
skulle ha tillgång till service på nära håll, och dit räknades
också parkerna. Möjligheter till idrottsutövning och konstupplevelser
skulle också främjas och göras tillgänglig för allmänheten.
Fotbollsplaner anlades och offentlig konst sattes upp i
bostadsområdena. sextiotalets miljonprogram kom även att prägla
parkerna. Utemiljöerna planerades slentrianmässigt på ytor anpassade
efter byggkranars framkomlighet. Växturvalet blev enahanda
och asfalten ett allt vanligare inslag. Sjuttio- och åttiotalen
har inneburit en återgång till humanare format i byggandet. Även
när det gäller staden, eftersträvar man en ekologisk helhetssyn
och betraktar den som en egen biotop med speciella förutsättningar
för växt- och djurliv (Klintberg, 1990).
Park- och naturvårdsnämnden erbjöd under 1991 ett femtiotal friluftsarrangemang
i kommunens parker, till exempel folkdanslag,
blåsorkester, körer, spelmanslag, teatergrupper och studentorkestrar.
Flertalet arrangemang ägde rum under tiden maj till
augusti och var förlagda till stadsparken.
De mest attraktiva platserna
Mot bakgrund av denna kortfattade beskrivning av Lunds uteplatser
och grönområden skall vi nu redovisa de platser som de äldre
brukar besöka. Totalt namngavs sex torgplatser, trettiotvå parker,
sex kyrkogårdar samt en mängd stadsdelar, promenad- och
cykelstråk, koloniområden och naturområden (Tabell 7). Enbart
sådana platser som nämnts av minst fem personer redovisas här.
Platser som nämnts av enstaka personer återfinns i Appendix.
Det finns några 'magneter' dit de äldre dras i stort antal.
stadsparken i Lund nämndes av allra flest, nämligen etthundrasjuttiotvå
personer (Bild 2a & b). Genom stadsparken löper Högevall,
som utgör den sista resten av den befästning som tillkom på
trettonhundratalet och omgav hela staden. I början av artonhundratalet
blev vallen betesplats och överläts strax därefter
till Akademin som promenadplats. Lunds invånare bildade 1860 ett
parkbolag för att förhindra att promenadplatsen bebyggdes. 1904
45