Grönska - Lunds Tekniska Högskola

FÖRORD
Allt fler människor bor kvar hemrna upp i hög ålder. Tillvaron i
eget hem utgör en stor och grundläggande livskvalitet, men vi får
inte blunda för det faktum att många äldre blir ensamrna och
isolerade i sina bostäder. Ett sätt att bryta isoleringen är att
vistas mer utomhus, att ta del av stadens liv.
I det forskningsprojekt som här redovisas, har vi försökt kartlägga
hur äldre människor i Lund själva ser på sin utemiljö. Hur
mycket vistas man utomhus, när och varför? Vad är bra i utemiljön,
och vad skulle kunna bli bättre?
Utevistelse har av flera skäl påståtts ha en positiv inverkan på
hälsan. Vi har inventerat litteraturen på området och försökt utreda
de bäst dokumenterade hälsoeffekterna. Vi har också försökt
att ytterligare belysa hälsoaspekten i våra egna undersökningar.
Rapporten omfattar också en jämförelse mellan utevistelse i
Sverige och Turkiet. Dessa resultat baseras på en av våra tidigare
studier som replikerats i Turkiet av professor Olcay Imamoglu
och professor Vacit Imamoglu vid Middle East Technical University
i Ankara.
Idag är de äldre inte någon svag grupp i samhället, men som individer
är många äldre ändå svaga. I en tid då marknadskrafterna
styr blir de svaga mer utsatta. Det är därför glädjande att vi
här i landet har en stor och ökande äldreforskning. Det är inte
heller numera bara frågan om forskning om de äldre utan för de
äldre, syftande till bättre villkor för de gamla. Det är vår förhoppning,
att vi i någon utsträckning har kunnat leva upp till
detta syfte.
Forskningsprojektet har stötts av Byggforskningsrådet och vi vill
tacka för deras långsiktiga ekonomiska stöd. Vi vill också tacka
vår referensgrupp som har bestått av marknadschef Per Olof
Järvegren, landskapsarkitekt Håkan Persson, stadsarkitekt Agneta
Staaf samt docent Owe Åhlund. Ett särskilt tack vill vi rikta
till bitr. stadsarkitekt Bengt Aronsson, Tekn. Dr. Jan Janssens
och amanuens Thorbjörn Laike som på olika sätt hjälpt oss med
projektet och slutrapporten. Slutligen vill vi också tacka alla
de äldre i Lund som genom att besvara våra frågor möjliggjort
projektet.
Lund i juni 1994
Rikard Kuller
Docent
Marianne Kuller
Forskningsingenjör
3