Grönska - Lunds Tekniska Högskola

30
som kan åtgärdas med bättre planering, det vill säga fysiska hinder
av olika slag, trafik och platser att vistas på, angavs
totalt tjugoåtta gånger.
Tabell 5. Varför var det besvärligt att gå ut? Antal personer
som angett respektive skäl.
Hälsoskäl, Egen sjukdom eller närståendes, Åldersskäl 131
Vädret - blåst, is, halka (varav vinter 14, sommar 8) 22
Fysiska hinder inomhus, trappor, avsaknad av hiss, etc 13
Fysiska hinder utomhus, trottoarer 7
Biltrafik, cykeltrafik 6
Behöver hjälp 3
Sociala skäl, t.ex. rädsla 3
Trängsel på gator, mycket folk 2
Saknar gemensam samlingsplats l
Svårt att lokalisera sig l
saknar plats att vila på l
Totalt 190
Utevistelse och hälsa
En enkätundersökning kan inte ge underlag för någon detaljerad
bedömning av hälsoläget hos de som besvarat enkäten. Det finns
visserligen formulär för bedömning av subjektivt hälsoläge, sjukdomsanamneser,
med mera, vilka visat sig ha god validitet, men
sådana formulär är omfattande och kunde inte medtagas i denna undersökning
(Kaplan & Garnacho, 1983; M. Kuller, rn.fl. 1990, samt
kapitel 4; Mossey & Shapiro, 1982; Östberg, 1992). Däremot har vi
tagit med en fråga om subjektivt hälsoläge samt ett par frågor om
sömnkvalitet och funktionsnedsättning.
Sextio procent av våra personer ansåg sig vara ungefär lika friska
som andra i samma ålder, trettiofem procent kände sig friskare
och fem procent kände sig sjukare. Andelen som trodde sig vara
friskare, relativt sett, ökade från sjuttio- till åttioårsåldern
för att därefter stabiliseras (p=.002)(13)(Figur 10). Det kan
finnas olika förklaringar till detta, till exempel att de mest
sjuka fallit bort, men det kan också bero på kohortskillnader
eller på förnekande av faktisk ohälsa.
Beträffande funktionsbortfall var synnedsättning vanligast och
förekorn hos fyrtioett procent, följt av nedsatt hörsel (37%),
nedsatt rörelseförrnåga (25%) och balansrubbningar (22%). Som väntat
sker också här en ökning med ökande ålder, särskilt efter åttioårsåldern
(Figur 11).