Grönska - Lunds Tekniska Högskola

24
8
6
4
2
Den genomsnittliga utevistelsen för hela året har vi uppskattat
till ungefär två timmar om dagen. Även om denna siffra rymmer en
viss osäkerhet, överstiger den de av Wigren (1984) redovisade
uppgifterna för svenska äldre-äldre (l timme) och yngre- äldre
(1.75 timmar). Om man däremot jämför med svenskar i åldrarna
55-71 år, så är de äldre Lundaborna dagligen ute kortare tid,
vinter som sommar (M. Kuller m. fl., 1990; se också kapitel 4).
Vi kan också bryta ned Lundamaterialet i undergrupper för att
studera om utevistelsen minskar med ökande ålder. Som framgår av
Figur 4 sker det verkligen en minskning från i genomsnitt 2.3
timmar i den tidiga sjuttioårsåldern ned till omkring 1.5 timmar
efter åttioårsåldern. Minskningen gäller båda de undersökta årstiderna
(Vinter, p=.002; Sommar, p=.0004)(5). Detta är naturligtvis
också vad vi har anledning förvänta, men det finns ändå anledning
lägga märke till att regelbunden utevistelse förekommer
upp i hög ålder. I hela vårt material på 640 personer var det endast
fem stycken som uppgav att de inte alls vistades utomhus på
vintern. Ytterligare tolv personer var ute endast en gång i
veckan. Över sjuttio procent uppgav att de om vintern var ute så
gott som dagligen. För somrnaren ökade denna andel till nittio
procent. Det fanns ett mönster i svaren som tydde på att ungefär
hälften gick ut en gång om dagen, året runt, varken mer eller
mindre.
Timmar per dag
-8-
-0--
-8- Lundastudien
-0-
Sommar
-0-- Vinter
Alder -65 66-70 71-75 76-80 81-
Figur 4. Utevistelsen minskar med stigande ålder. Data från
Lundastudien jämfört med uppgifter från några tidigare
studier. (l= M. Kuller m.fl., 1990; 2 = Kuller &
Steen, manuskript; 3 =Wigren, 1984)
En allmän föreställning är att äldre personer är morgontidiga och
följaktligen är som mest aktiva tidigt på dagen. Forskning om
människans biologiska klocka har emellertid visat att flertalet