Grönska - Lunds Tekniska Högskola

KAPITEL l. BEHOVET AV UTEVISTELSE
Inledning
Människor blir allt äldre framför allt i de industrialiserade
länderna. Vi har nu en medellivslängd här i landet kring åttio år
för kvinnor och kring sjuttiofem år för män. Ungefär en halv
miljon av de som lever idag är ännu äldre. Flertalet äldre människor
önskar bo kvar i den miljö de vant sig vid. I Sverige har på
senare tid satsningen på kvarboende och hemvård också gjort detta
möjligt, åtminstone för de allra flesta.
Oavsett om de äldre bor i egen bostad eller i särskilt boende,
finns det med högre ålder en ökande risk att de blir bundna till
en tillvaro inomhus. Orsaken kan vara rörelsehinder, som gör det
besvärligt att ta sig fram utomhus, rädsla att utsättas för våld
eller bristande motivation att gå ut. Samtidigt kan det konstateras
att det finns både medicinska, sociala och psykologiska skäl
att försöka upprätthålla en aktiv utevistelse hos äldre.
Medicinska skäl för äldre att vistas utomhus
I sjuttioårsåldern börjar både män och kvinnor att gå ned i vikt.
Förutom fett och vatten är det muskelmassan som minskar och skelettet
som kalkas ur. Härigenom minskar styrkan och rörligheten,
varvid risken för olyckor och skador samtidigt ökar. Framför allt
blir lårbensbrotten och höftfrakturerna vanliga (Mannius m. fl.,
1987; Mellström m.fl., 1987).
Urkalkningen av skelett och tänder beror till stor del på avsaknaden
av ett enzym, calciferol (vitamin-D), vilket medverkar vid
kalcium- och fosforomsättningen i kroppen. Calciferol bildas då
huden utsätts för ultraviolett ljus vilket ingår i naturligt
dagsljus men ej i det konstljus som används inomhus. Det föreligger
en årsrytm, som är korrelerad med utomhusvistelse, med mer
calciferol under sommaren än under vintern. Dessa värden sjunker
med ökande ålder, och rytmen slätas ut, så att vid nittiofem års
ålder värdena för vinter och sommar är desamma (Dattani m. fl.,
1984; Devgun m.fl., 1981).
Det tycks också vara så att personer som vistas på institution
har lägre calciferol än personer som bor i sina hem (Oster m. fl.,
1983; Toss m.fl., 1980). Äldre människor som bestrålas med ultraviolett
ljus får en förbättrad kalkförsörjning av skelettet. För
patienter, som tillbringade trettio minuter per dag på en oglasad
veranda, ökade calciferolnivån avsevärt (Neer m. fl., 1971; Reid
m. fl., 1986). För att motverka en urkalkning av skelettet rekommenderar
åldringsforskare att äldre människor vistas mer utomhus,
en rekommendation som även stöds av WHO (1979). (Tabell l)
9