Prosodi – talets rytm och melodi Prosodi och prosodiska drag

Prosodi – talets rytm
och melodi
Mattias Heldner
KTH Tal, musik och hörsel
heldner@kth.se
• Till exempel är det i alla språk möjligt att
framhäva vissa stavelser i orden med
hjälp av betoningar, och att framhäva
vissa ord (eller fraser) i yttranden med
hjälp av accenter.
• Många språk har dessutom ordtoner eller
ordaccenter som kan användas för att ge
olika betydelser till en och samma sträng av
segment.
Prosodi och prosodiska
drag
• Vokaler och konsonanter brukar kallas för
segment eller segmentella drag och
är naturligtvis viktiga byggstenar i talet.
• Men, segmenten kan kombineras med andra
typer av byggstenar som använder talets
rytm och melodi för att få fram olika
betydelser, eller för att underlätta
kommunikationen.
• En annan viktig byggsten som finns i alla
språk är möjlighen att avgränsa enheter
från varandra, eller att gruppera ord till
större enheter. Dvs talets motsvarighet till
skriftens skiljetecken!
• En annan sorts avgränsningar som framför
allt förekommer i samtal talar om att vi
pratat färdigt och att någon annan kan ta
över ordet –!det som brukar kallas
turtagning.

• Betoningar, accentueringar, avgränsningar,
grupperingar m fl företeelser i talet som
förmedlas med talets rytm och melodi
brukar kallas prosodiska drag.
Den svenska intonationsmodellen
(Gösta Bruce, 1977)
• 3 nivåer av framhävning (alt. betoning,
prominens):
• betonad
• accentuerad
• fokuserad
Prosodiska drag
• Framhävningar (betoningar,
accentueringar och fokuseringar): den
svenska intonationsmodellen
• Grupperingar och avgränsningar
• Turtagning/interaktionskontroll
• Framhäver (och utsträcker sig över) olika
stora enheter i talet:
• Betonade vs. obetonade stavelser inom
en fot (fot: minst en betonad stavelse, men
vanligen också en obetonad)
• Accentuerade vs. oaccentuerade fötter
inom ord (val mellan ordaccenter:
accent I (akut) och accent II (grav),
men ingen skillnad i framhävning)
• Fokuserade vs. accentuerade vs.
oaccentuerade ord inom yttranden

Framhävningar
• Fokusaccent: den starkaste graden av
framhävning av ord
• Ordaccent (accent I och II): en svagare
grad av framhävning av ord
• Oaccentuerad: den lägsta graden av
framhävning ett ord kan ha
• Dvs fokuserad vs. accentuerad vs.
oaccentuerad handlar om relationer
mellan ord i yttranden
• Ord- och fokusaccenter förstärker den
framhävning som ges av betoningar
• Ett fokuserat ord innehåller (minst) en
betonad stavelse; foten som den
betonade stavelsen ingår i är markerad med
en ordaccent; och dessutom innehåller
det fokuserade ordet en fokusaccent
• Betoningar: framhävning på
stavelsenivå
• Dvs betonad vs. obetonad handlar om
relationer mellan stavelser inom ord
• Ett accentuerat ord innehåller (minst)
en betonad stavelse och foten som den
betonade stavelsen ingår i är markerad med
en ordaccent
• Ett oaccentuerat ord innehåller minst
en betonad stavelse (men däremot inga
ord- eller fokusaccenter)

• Ord kan innehålla två betoningar
• Huvud- och bibetoningar (kallas även
primär- och sekundärbetoningar)
• Huvudbetoning = betonad stavelse
med ordaccent
• Bibetoning = betonad stavelse utan
ordaccent
Vilka ord blir
fokuserade?
• Huvud- och bibetoningar ffa relevanta i
sammansatta ord med accent II,
samt i vissa icke sammansatta ord med
accent II
• Icke sammansatta och sammansatta ord
med accent I har inte några bibetoningar
• I ett fokuserat sammansatt ord med
accent II sitter ordaccenten på den
huvudbetonade och fokusaccenten på
den bibetonade stavelsen
Vilka ord blir
fokuserade?
• “Accent is predictable, if you are a mind
reader”
(‘accent’ = fokusering i detta citat...)
• Talaren fokuserar ord (eller andra
enheter) för att han/hon menar att de är
viktiga att framhäva av någon anledning.

• Ord kan t ex framhävas för att de
innehåller ny information, men det kan
också lika gärna bara vara ett ord som
talaren vill framhålla
• Fokusering är ett medel för att
underlätta lyssnarens förståelse av
det som sägs genom att peka ut de
viktigaste delarna av ett yttrande.
• Ett prosodiskt medel för att göra ett
fokuserat ord mer framhävt är med en
fokusaccent.
• Man brukar säga att den nya informationen
står i fokus.
• Tumregel: Ord som innehåller ny
information tenderar att stå i fokus och
framhävas. Delar av meningen som
innehåller given information, tenderar
att stå utanför fokus och framhävs inte.
Ny och given
information och fokus
• Normalt säger man saker i ett
sammanhang. Då tas vissa omständigheter
för givna (t ex något som redan har
nämnts i sammanhanget), medan andra
utgör ny information.
• Det är naturligt att uppmärksamheten
riktas mot, eller fokuseras på, det nya.
• Och så kom Torsten till Rom.
• Anta att samtalet handlar om Torsten och hans
resor. Då är det Rom som är nytt i
sammanhanget, som står i fokus och framhävs
med en fokusaccent
• Och så kom Torsten till ROM!

• Och så kom Torsten till Rom.
• Anta i stället att samtalet handlar om
människor som brukar besöka Rom. Då
ligger det nya i att just Torsten kom dit.
• Ordet Torsten står då i fokus och framhävs
med en fokusaccent. Resten av meningen
hålls undan.
• Och så kom TORSTEN till Rom!
Vilka ord blir
accentuerade?
Hur realiseras
fokusaccenter akustiskt?
Figure 1. The f0-contributions of word accent, sentence accent and terminal juncture. Schematized f0-contours of one accent I- and one
accent II-word. The arrows, drawn in thick lines, indicate word accent fall, sentence accent rise and terminal juncture fall. Note. Picture
and caption from Bruce (1977), © Gösta Bruce 1977. Reprinted with permission.
Vilka ord blir (betonade
och) accentuerade?
• Lyssna till följande mening och dess orddelar:
• Torsten hade vaknat på badstranden.
• Genom att lyssna till eller själv säga denna
mening får man en vink om vilket slags ord som
normalt framhävs i en mening...
• ...och vilka som inte gör det

• Om vi gör en grov uppdelning i
innehållsord (Torsten, vaknat,
badstranden) och funktionsord
(”grammatiska” ord, hade, på) finner vi att:
• Innehållsord tenderar att framhävas
(accentueras eller fokuseras)
• Funktionsord inte tenderar att
framhävas.
Var hamnar
betoningarna inom
orden? Ordbetoning
• Innehållsorden är semantiskt tunga.
• Funktionsorden semantiskt lätta.
• Innehållsorden är – som namnet antyder –
laddade med mera betydelseinnehåll än
funktionsorden.
• Tumregel: Semantiskt tunga ord är också
fonetiskt tunga.
Ordbetoning
• Vi har sagt att ord i yttranden kan vara mer
eller mindre framhävda. Men även stavelser
inom ord kan vara mer eller mindre
framhävda. Ord kan vara ganska långa, och
betoningen fördelar sig inte jämnt över alla
stavelser.

• I allmänhet är det en av ordets stavelser
som uppbär det mesta av ordbetoningen.
Men – som vi snart ska få se – är det ibland
motiverat att tala om ”huvudbetoning” och
”bibetoning”.
• Var i ordet – dvs på vilken stavelse – som
ordbetoningen faller varierar mycket bland
jordens språk.
• Svenskan har rörlig betoning där
betoningens placering bestäms av stavelsens
kvantitet
• Rörlig betoning ger upphov till minimala par
som skiljer sig åt enbart genom
betoningens placering
• ’formel — for’mell
‘Japan — ja’pan
‘kanon — ka’non
‘tekniker — tek’niker
• I vissa språk behöver man bara räkna
stavelser för att veta var betoningen ska
placeras.
• Exempelvis betonas ord i swahili och polska
nästan alltid på andra stavelsen från slutet
(”penultima”). I sådana språk är då
betoningen helt förutsägbar.
• I svenska är det inte fullt så enkelt. Tänk på
ord som dietist, typisk, uthållig. Där faller
betoningen på första, andra resp. tredje
stavelsen från slutet.
Hur vet man var
betoningen hamnar?

• Är svenskans ordbetoning förutsägbar? Ja, i
stor utsträckning, men inte på ett lika
enkelt sätt som i t ex swahili och polska.
• För att förutsäga var den betonade
stavelsen hamnar i ett svenskt ord måste
man analysera ordets morfologiska struktur
• NB, med den betonade stavelsen menas i
det följande en betonad stavelse med
ordaccent. Med bibetonade stavelser menas
“betonade” stavelse utan ordaccent.
Vi går igenom de olika
fallen. Hur beter sig
betoningen i de olika
fallen?
Morfemtyp Ordtyp Exempel
1 Rotmorfem Enkelt stor, man, dräkt
2 Två rotmorfem Sammansatt stor+man, stor+mans+dräkt
3 Prefix typ 1 Avlett av+lasta, sam+språk,
4 Prefix typ 2 Avlett be+tona, för+säkra
5 Avledningssuffix typ 1 Avlett läs+bar, en+het
6 Avledningssuffix typ 2 Avlett läs+ning, språk+lig,
7 Avledningssuffix typ 3 Avlett typ+isk, tjock+is
8 Avledningssuffix typ 4 Avlett
diet+ist, inform+ant, form+era;
prins+essa, lejon+inna
9 Böjningssuffix typ 1 Böjt fråg+or, väg+de, stor+a
10 Böjningssuffix typ 2 Böjt lag+en, läs+er, hög+re
1) Enkla ord bestående
av enstaviga rotmorfem.
• T ex last, bil, ton, språk
• Inga problem – betoningen ligger på den
enda tillgängliga stavelsen.

2) Två rotmorfem
• T ex lastbil, tonspråk
• Sammansättningar är vanliga i svensk ordbildning.
• En sammansättning är en kombination av två
innehållsmorfem. Därför naturligt att båda leden
får någon slags betoning.
• Flerledade sammansättningar får normalt betoning
på första och sista ledet (t ex stormansdräkt).
3) Prefix typ 1 (av-,
sam- etc).
• T ex av-lasta, sam-språk
• Har ett relativt fylligt betydelseinnehåll.
• Tar betoning på samma sätt som första
ledet i sammansättningar.
• De avledda ord som bildas med dessa
prefix har alltså precis samma
betoningsmönster (dvs huvud- och
bibetoning) som sammansättningarna
• Den första betoningen brukar kallas
huvudbetoning, den andra bibetoning.
• Flerstaviga sammansatta ord får dessutom
ofta en rytmiskt alternerande betoning som
t ex ordet stormansdräkten där första och
tredje stavelsen är starkare betonade än
andra och fjärde.
4) Prefix typ 2 (be-, för-
etc).
• T ex be-tona, be-lasta, för-säkra
• Helt obetonade prefix.
• De avledda ord som bildas med dessa
prefix har alltså all betoning på
rotmorfemet.

5) Avledningssuffix typ
1 (-sam, -bar, -het etc).
• T ex Läs-bar, språk-sam, en-het
• Har betoning på samma sätt som sista ledet
i sammansättningar.
• De avledda ord som bildas med dessa suffix
har samma betoningsmönster som
sammansättningar.
7) Avledningssuffix typ
3 (-isk, -is etc).
• T ex typ-isk, tjock-is
• Helt obetonade; all betoning ligger på
rotmorfemet.
6) Avledningssuffix typ
2 (-ig, -lig, -ing, -ling, -
ning etc).
• T ex råd-ig, språk-lig, lön-ing, älsk-ling, läsning
• Har ett visst mått av betoning, ibland kallat
svag bibetoning (eller svagt bitryck).
• Huvudbetoningen ligger på rotmorfemet.
8) Avledningssuffix typ
4 (-ist, -ant, -era etc).
• T ex diet-ist, form-ant, form-era
• Mest suffix med romanskt ursprung.
• De är speciella i det att de själva tar all
betoning. Rotmorfemet alltså obetonat.

9) Böjningssuffix typ 1
(-or, -de etc).
• T ex fråg-or
• Har svag bibetoning.
• Resulterande ord påminner
betoningsmässigt om avledningssuffixen av
typ 2(-ning, -lig).
Hur realiseras
betoningar akustiskt?
• Vilka akustiska medel använder vi för att
markera betoning?
• Detta varierar inom inte alltför vida ramar i
jordens språk.
• Om vi tar svenska som exempel finner vi
att det huvudsakliga sättet att uttrycka
betoning fonetiskt är med längd...
10) Böjningssuffix typ 2
(-en, -er etc).
• T ex lag-en, bil-en,
• Obetonade
• De ord som bildas påminner därför till sin
betoning om avledningssuffixen av typ 3 (is,
-isk).
Betonade stavelser är
långa stavelser!
• Betonade stavelser är långa stavelser
• Lyssna på följande mening:
• PrinSESSan SOVer på ÄRTen (betonade
stavelser markerade med stora bokstäver).

• Om vi jämför stavelserna sess och sov
finner vi att
• i sess är vokalen relativt kort medan
följande konsonant är lång
• i sov är vokalen relativt lång medan
följande konsonant är kort
• Vilket är sambandet mellan vokal- och
konsonantlängder i betonade svenska
stavelser?
jas k a b a d a ja s ka b a dd a
• Men, stavelser kan vara “långa” på olika sätt
• Jfr bada vs badda
• a i bada är längre än a i badda
• d i bada är kortare än d i badda
Distinktiv kvantitet
• När ljuds längd fungerar betydelseskiljande
på detta sätt säger man att språket har
kvantitet, eller mer precist att kvantitet är
distinktiv i språket ifråga.

•
•
•
•
•
•
•
Vilka tidsmarginaler
handlar om?
Från spektrogrammen kan vi uppskatta att den
längsta vokalen (a i bada) är drygt 250 ms och att
den kortaste konsonanten (d i bada) är mindre än
100 ms.
Alltså om skillnader i storleksordningen 150
tusendelar mellan extremvärdena.
Ganska liten skillnad, men fullt tillräckligt för att
uppfattas!
Kvantitet vs kvalitet
Formanterna i /a/ olika i bada och bada
Formanternas frekvenslägen motsvarar vokalernas
klangfärg
Vokalerna har olika klangfärg
Lyssnar man på vokalerna isolerat blir skillnaden
ännu mer märkbar
jas k a b a d a ja s ka b a dd a
•
•
•
Exempel på ett mycket vanligt fenomen:
Ljud kontrasterar ofta på flera sätt samtidigt. I det
här fallet samverkar längd och klangfärg till
skillnaden mellan långt och kort a
Kontrasten mellan ord som bada och badda blir
mer robust

• Olika faktorers betydelse kan dock variera
från ljud till ljud. När det gäller kvantitet har
det visats att:
• skillnaden mellan ord som ful och full –
med stor klangfärgsskillnad mellan lång och
kort vokal – huvudsakligen uppfattas med
ledning av klangfärgen
• ord som väg och vägg – med liten
klangfärgsskillnad – särskiljs huvudsakligen
på basis av längd
•
•
•
Kvantitet i svenska
Svenskan hade tidigare ett kvantitetssystem som
omfattade alla fyra logiskt möjliga kombinationer
av vokal- och konsonantlängd, dvs lång–lång, långkort,
kort–lång och kort–kort.
Numera finns bara lång–kort och kort–lång kvar i
de flesta dialekter och i standardsvenskan.
Rester av det gamla systemet finns dock kvar i en
del dialekter. Kortstavighet (kort–kort) finns t ex
bevarad i pitemålet.
• LYSSNA på:
• val – vall"" ful – full" väg – vägg
• Var är skillnaden störst?
Kvantitet i svenska
• Kvantitetsskillnaderna förekommer endast i
betonad stavelse
• Komplementär längd
• lång vokal och kort eller ingen konsonant
V:(C)
• kort vokal och lång konsonant eller
konsonantkluster (där första C är långt)
VC: , VC:C, VC:CC, VC:CCC ...

Betoning och fonotax
• I betonade stavelser kan alla långa och
korta vokaler förekomma
• I obetonade stavelser saknas kontrasten
mellan lång och kort
• I stavelsen före den betonade (pretoniska)
finner vi samtliga kortvokalkontraster utom
den mellan /u/ och /o/
• Ännu längre bort kan bara [!] eller
["] och [a] förekomma
• I stavelser efter den betonade (posttoniska)
krymper det möjliga vokalinventariet med
avståndet från den betonade stavelsen
• Första posttoniska stavelsen kan innehålla
alla korta vokaler utom [œ]
• Andra posttoniska stavelsen kan bara
innehålla [i], [u], [a], [!] eller ["] och [#]
Svenskans ordaccenter

• Det finns två tonala ordaccenter i svenska
– grav och akut
• Den grava accenten kallas också accent II
och den akuta accent I
• Observera att det är bara i betonade
stavelser som man gör kontrasten mellan
grav och akut accent.
• När har man grav resp. akut accent i
svenska? (Obs. att vi får inskränka oss till
mellansvenskt standarduttal – som alltid
finns det en stor dialektal variation.)
• Följande meningar kan illustrera skillnaden
mellan grav och akut accent:
• Vi har enar i milan.
• Vi har Enar i Milan.
Morfemtyp Betoning? Accent? Exempel
Ett rotmorfem betonat akut last, språk, ton
Två rotmorfem
(sammansättning)
båda betonade grav ton+språk
Prefix typ 1 betonat grav av+lasta, sam+språk,
Prefix typ 2 obetonat akut be+tona, för+säkra
Avledningssuffix typ 1 betonat grav läs+bar, en+het
Avledningssuffix typ 2 betonat grav läs+ning, språk+lig, mån+e
Avledningssuffix typ 3 obetonat akut typ+isk, tjock+is
Avledningssuffix typ 4 betonat akut diet+ist, inform+ant, form+era; prins+essa, lejon+inna
Böjningssuffix typ 1 obetonat? grav fråg+or, väg+de, stor+a
Böjningssuffix typ 2 obetonat? akut mån+en, läs+er, hög+re

Vilka ord har accent I
och vilka har accent II?
• Enstaviga ord har alltid accent I
• Sammansättningar har nästan alltid accent II
• Formella sammansättningar har accent II
• Lexikaliserade sammansättningar, t ex
måndag, blåbär, trädgård, har ofta accent I
• Tvåstaviga betonade suffix som -essa och -
inna har accent II
• Ord avledda med obetonade prefix be-, för-
ger accent I även om stammen är accent II
• Obetonade suffix av typen -isk och -is ger
accent I
• Betonade suffix av typen -ist, -ant, -era ger
accent I
• Ord avledda med betonade prefix som
sam- och av- har accent II
• Ord avledda med betonade suffix som -
sam, -bar, och -het har accent II
• Suffixen -ig, -lig, -ing, -ling, och -ning ger
accent II
• Vad händer i längre ord, t ex flerledade
sammansättningar?
• Huvudbetoningen faller normalt på första
ledet och bibetoningen på det sista
• ‘Deger,fors - ‘Degerfors,gatan -
‘Degerforsgat,puckeln
• ‘Kram,fors etc.
• Men... som vanligt finns det alltid undantag...
• Hörne’fors - Hörne’fors,gatan -
Hörne’forsgatepuckel,svängen
• För’ening - För’enings,gatan

Slutsats:
• Svenska är inte ett tonspråk i samma
mening som kinesiska eller vietnamesiska.
En skillnad är att svenskans accenter till
största delen grammatiskt förutsägbara –
ordtoner är typiskt lexikalt betingade.
Ordaccenter
• Betonade stavelser med en ordaccent
kännetecknas av en rörlig tonkontur.
Tonhöjden når typiskt en topp i samband
med en betonad stavelse.
Hur realiseras
ordaccenter akustiskt?
Figure 1. The f0-contributions of word accent, sentence accent and terminal juncture. Schematized f0-contours of one accent I- and one
accent II-word. The arrows, drawn in thick lines, indicate word accent fall, sentence accent rise and terminal juncture fall. Note. Picture
and caption from Bruce (1977), © Gösta Bruce 1977. Reprinted with permission.

Akustik och prosodi
• Och omvänt, att en tonhöjdsförändring från
50 Hz till 100 Hz upplevs som lika
stor som en från 100 Hz till 200 Hz, trots
att förändringarna är olika stora mätt i Hz
• Tonhöjd uppfattas på en logaritmisk
skala mycket lik den halvtonsskala som
används inom musiken
Frekvens, uppfattad
tonhöjd, halvtoner
• Uppfattad tonhöjd förhåller sig inte
linjärt i förhållande till frekvens
• Detta innebär bl a att en förändring från
100 Hz till 200 Hz upplevs som större
än en från 200 Hz till 300 Hz, trots att
förändringarna är lika stora mätt i Hz
• Tumregel för halvtonstransformering: En
fördubbling (eller halvering) av
frekvensen motsvarar en förändring med
en oktav (12 halvtoner)

Interval Frequency ratio Cents Semitones
Unison 1.000000 : 1 0 0
Semitone or minor second 1.059463 : 1 100 1
Whole tone or major second 1.122462 : 1 200 2
Minor third 1.189207 : 1 300 3
Major third 1.259921 : 1 400 4
Perfect fourth 1.334840 : 1 500 5
Augmented fourth/Diminished fifth 1.414214 : 1 600 6
Perfect fifth 1.498307 : 1 700 7
Minor sixth 1.587401 : 1 800 8
Major sixth 1.681793 : 1 900 9
Minor seventh 1.781797 : 1 1,000 10
Major seventh 1.887749 : 1 1,100 11
Octave 2.000000 : 1 1,200 12
F0 distribution kvinnlig
talare (Hz)
!
ST=(12 / log(2)) * (log(f/F))
ST =
12log f
F
log2
12log
ST = !
f
F
log2 "
12log 200
100
log2
" 12log2
log2 =12
F0 distribution manlig
talare (Hz)

0.8779
0
Jämförelse kvinnlig och
manlig talare (ST)
–0.8145
0 3.09006
Time (s)
10
–5
0 0.5 1 1.5
Time (s)
2 2.5
–5
33.09006
10
7
4
1
–2
ST-transformation
• Transformation från Hz till semitoner gör
kvinnor, män och barn mer jämförbara
• Alltid bra idé och nödvändigt om man vill
jämföra talares omfång, storlek på F0rörelser
eller dylikt
• Man måste inte alltid räkna/transformera
själv...
Är det här mänskligt tal?
Är det ett samtal?
Hur många människor?
Hur många kvinnor och
hur många män?
Övriga?
Någon bekant?
Vad handlar det om?

Är det här lämpliga ställen
att säga något?
+12
0
-12
Före tystnader vid
talarskiften
Borde man hålla tyst här?
Före tystnader där det
inte var talarskiften
+12
0
-12