Juli 2011 Liahona - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

BUDSKAP FRÅN FÖRSTA PRESIDENTSKAPET
Jag har
bestämt mig!
Två små bröder stod uppe på en liten klippa med
utsikt över det klara vattnet i en blå sjö. Det var
en populär plats att dyka på och bröderna hade
ofta pratat om att hoppa i — något de hade sett andra
göra.
De ville båda hoppa men ingen ville vara först. Klippan
var inte så hög, men för de båda pojkarna verkade det
som avståndet ökade varje gång de lutade sig över klippan
— och modet försvann snabbt.
Slutligen gick en av bröderna med bestämda steg fram
mot kanten av klippan. Då viskade hans bror: ”Vi kanske
ska vänta till nästa sommar.”
Men den första broderns beslutsamhet drev honom
framåt. ”Jag har bestämt mig!”
Med ett plask var han nere under vattnet och kom
snabbt upp med ett triumferande rop. Den andra brodern
följde genast efter. Efteråt skrattade de båda åt den första
pojkens ord innan han hoppade ner i vattnet: ”Jag har
bestämt mig!”
Beslutsamhet är som att dyka ner i vattnet. Antingen har
man bestämt sig för att göra det eller så har man det inte.
Antingen fortsätter man framåt eller så står man still. Det
finns inget mellanting. Vi ställs alla inför beslut som förändrar
resten av vårt liv. Som medlemmar i kyrkan måste
vi fråga oss själva: ”Ska jag hoppa i eller bara stå och titta
ner vid kanten? Ska jag gå i vattnet eller bara känna av
temperaturen i vattnet med tårna?”
Några synder begås därför att vi gör något som är fel.
Andra synder begås därför att vi inte gör något alls. Att
4 Liahona
President
Dieter F. Uchtdorf
andre rådgivare i
första presidentskapet
bara vara ganska hängiven mot evangeliet kan leda till
frustration, missmod och skuldkänslor. Detta borde inte
gälla oss eftersom vi är ett förbundsfolk. Vi ingår förbund
med Herren när vi döps och när vi är i Herrens hus. Män
ingår förbund med Herren när de ordineras till prästadömet.
Inget kan vara viktigare är att hålla ett förbund vi
har ingått med Herren. Låt oss tänka på Rakels och Leas
svar till Jakob i Gamla testamentet. Det var enkelt och rättframt
och visade deras beslutsamhet: ”Gör … allt vad Gud
har sagt till dig” (1 Mos 31:16).
De som bara nästan är hängivna kan bara förvänta sig
att nästan få sådana välsignelser som ett vittnesbörd, glädje
och frid. Himlens fönster öppnar sig nästan för dem. Är det
inte dumt att tänka: ”Jag ska vara halvt om halvt hängiven
nu, men när Kristus kommer tillbaka ska jag vara 100 procent
hängiven.”
Hängivenheten mot våra förbund med Herren är en
frukt som kommer av omvändelse. Hängivenhet mot Frälsaren
och hans kyrka stärker vår karaktär och vår ande så
att Kristus, när vi träffar honom, omfamnar oss och säger:
”Bra, du gode och trogne tjänare” (Matt 25:21).
Det är skillnad på att ha en god föresats och att verkligen
göra något. De som bara har för avsikt att vara
hängivna kan hitta ursäkter för allt. De som verkligen är
hängivna möter sina utmaningar öppet och säger till sig
själva: ”Ja, det vore en bra anledning till att vänta, men jag
har ingått förbund så jag ska göra det som jag har bestämt
mig för att göra.” De söker i skrifterna och söker uppriktigt
vägledning från sin Fader i himlen. De tackar ja till och ärar