Juli 2011 Liahona - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

DE TALADE TILL OSS
allt lovat dem att ge dem instruktioner
innan de hoppade ner på kullen.
Sju timmar efter att fallskärmsbrandmännen
hade anlänt till kullen
kom en trött brandchef från gruppen
som bekämpat branden längre ner på
berget upp och hittade dem. Han blev
helt bestört. Han gick fram till gruppledaren
och frågade: ”Varför sitter
ni och gör ingenting på kullen? Vi
behövde verkligen er hjälp. Vi tappade
nästan kontroll över branden för
att vi inte fick någon hjälp. Och hela
den här tiden har ni suttit och tagit
det lugnt på kullen?”
Ledaren bland fallskärmsbrandmännen
förklarade situationen för
brandchefen. De hade fått löfte om att
få instruktioner från arbetsledaren. De
hade ihärdigt försökt få instruktionerna.
Men arbetsledaren hade ignorerat
dem och aldrig svarat på deras
anrop. Visst, de kunde se flera stigar
som gick ner till branden. Men de var
rädda att de skulle ta fel stig. Därför
bestämde de sig för att vänta tills de
fick de utlovade instruktionerna från
arbetsledaren.
Brandchefen räckte fram handen
och tog den lilla radion som fallskärmsbrandmännen
hade använt.
Sedan gick han omkring 45 meter
nerför en av stigarna som ledde
till branden. Han stannade och
försökte göra ett anrop. Arbetsledarens
röst kom tillbaka tydlig och
klar. Brandchefen gick sedan upp
på toppen av kullen och omkring
45 meter nerför en annan stig. Han
stannade och anropade arbetsledaren.
44 Liahona
Den bästa och
tydligaste vägledningenkommer
inte när vi
bara väntar på
att vår himmelske
Fader ska
sända hjälp och
vägledning,
utan när vi är
ivrigt upptagna
och fokuserade
på uppgiften.
Återigen hördes arbetsledarens röst
omedelbart.
Brandchefen gick tillbaka upp till
fallskärmsbrandmännen, kastade över
radion till gruppledaren och sade: ”Ni
är i en radioskugga. Allt ni behövde
göra var att börja gå nerför en av
stigarna så kunde arbetsledaren lätt ha
gett er instruktioner som lett er direkt
till den plats där han behövde er. I
stället satt ni och hängde här uppe och
var till ingen som helst nytta för oss.”
I våra behov av andlig vägledning
kan vi ofta frestas att göra precis som
fallskärmsbrandmännen. Vi befinner
oss på okänt område. Vi ser flera
möjligheter och vet inte riktigt vad vi
ska satsa på. Vi har fått löfte om inspiration
och hjälp från vår himmelske
Fader. Men den kommer inte alltid
med en gång. Vi blir frustrerade och
bestämmer oss för att helt enkelt sätta
oss ner och vänta tills den utlovade
vägledningen kommer. Vi väntar och
väntar och väntar, och undrar varför
vår gudomlige arbetsledare inte hjälper
oss på vägen.
När vi gör det ignorerar vi en
viktig princip i fråga om uppenbarelse.
Vår Fader i himlen förväntar sig
att vi använder vår egen intelligens,
förmåga och erfarenhet för att börja
utstaka vår kurs. När vi strävar framåt
längs stigen vi har valt befinner vi oss
i ett mycket bättre läge att ta emot
de kurskorrigeringar som han kan
ha för oss. Men om vi bara sätter oss
ner på kullen och lutar oss bakåt mot
vår ryggsäck tills han ger oss instruktioner
så riskerar vi att hamna i en
andlig radioskugga.
President Boyd K. Packer, president
för de tolv apostlarnas kvorum,
har sagt:
FOTOILLUSTRATION MATTHEW REIER © IRI