Juli 2011 Liahona - The Church of Jesus Christ of Latter-day Saints

FOTO MED TILLSTÅND AV PEIHOLANI KAUVAKA
EN
KÄRLEKSFULL
MORS
LIVSUPPGIFT
Peiholani Kauvaka
När jag växte upp i Tonga hjälpte mamma
ibland till att undervisa i seminariet.
Från det att jag var fem år tills jag var 10
väckte hon mig ofta före seminariet och ledde
mig till huset där lektionerna hölls. Fastän det
var mindre än en halv kilometer att gå på stigen
genom guavabuskarna brukade hon fråga mig:
”Är du rädd?” Jag svarade modigt: ”Nej.”
Sedan brukade hon säga: ”En dag måste du
vara modig och tjäna din himmelske Fader. Han
har gett oss allting, till och med en plan som gör
att vi kan återvända och bo hos honom. En dag
kommer du att gå ut som missionär och tjäna
honom av hela ditt hjärta, din själ, ditt sinne och
din styrka. Du måste förbereda dig nu för att bli
en bra missionär.”
Så småningom flyttade mina föräldrar och
resten av familjen till Ontario i Kalifornien i USA.
Mamma befann sig plötsligt i ett okänt land, utan
att kunna tala språket och mitt i en kulturchock.
Liksom en höna som samlar sina kycklingar
under vingarna brukade hon samla ihop alla
oss barn och gå ner på knä och vädja till sin
himmelske Fader att inget av barnen han hade
gett henne skulle falla bort från Jesu Kristi Kyrka
av Sista Dagars Heliga. Mina föräldrar använde
familjebön, dagliga skriftstudier, regelbundna
fastor, hemaftnar varje vecka och kyrkans möten
för att söka vår himmelske Faders hjälp i att
stärka vår familj.
Ovan: Författarens
far,
Moses, mor,
Lavinia och
brorsdotter
på tempelområdet
i
Los Angeles i
Kalifornien
år 1999.
VÅRT HEM, VÅR FAMILJ
Mina föräldrar uppmuntrade oss att uppföra
oss som missionärer tidigt i livet. Vi hade alltid
vita skjortor på oss till kyrkan och kortklippt
hår som missionärerna. Som präst brukade jag
välsigna sakramentet och mina yngre bröder förbereda
och dela ut sakramentet som lärare och
diakoner. Jag såg hur mamma och pappa iakttog
oss för att se att vi trofast utförde våra plikter.
Innan jag åkte ut som missionär sade mamma:
”Gör din del så gör jag min. Jag ska fasta och
be för att du ska hitta personer att undervisa.”
Hon fastade och bad för alla fyra sönerna när de
var ute som missionärer. Vi tjänade trofast och
hedervärt allihop.
Under vårt sista samtal innan mamma dog
sade hon: ”Peiholani, jag har lärt dig allt som
jag anser är det viktigaste i det här livet och i
nästa. Och det är att Jesu Kristi evangelium är
sant. Jesu Kristi sonande blod frälser din själ.
Hedra förbunden du har ingått med Herren i
templet. Om du gör allt detta så kan vår familj
vara tillsammans igen en dag. Det vet jag utan
tvivel eftersom vår himmelske Fader och Jesus
Kristus lever.”
Mitt vittnesbörd byggdes på evangeliet, av
varje ord som mamma och pappa sade. Jag
vet att vår familj kommer att vara tillsammans
igen en dag eftersom mina föräldrar fullföljde
sin uppgift att undervisa oss om evangeliet och
leda oss till Frälsaren. ◼
Juli 2011 15