Vindkraft i Hallands län - Beskrivning av det ... - Länsstyrelserna

Vindkraft i 

Hallands län 

Beskrivning av det halländska landskapet 

ur ett vindkraftsperspektiv 

1

2 

Förord 

När man rör sig i det halländska landskapet, från öppen kust eller skärgård 

i väster, över slättland, sprickdalslandskap och mellanbygd till de djupa 

skogarna i öster frågar man sig varför Nils och gåsen inte landade i Halland 

i ”Nils Holgerssons underbara resa”. För det är ju ett skiftande och vackert 

landskap som visar upp sig. 

Detta landskap är till stora delar ett resultat av människans påverkan under 

flera århundraden. Denna påverkan sker hela tiden och även i framtiden 

kommer landskapet att förändras av våra aktiviteter. Med en kunskap om 

och en beskrivning av landskapets värden, finns förutsättningar att agera 

så att dessa förändringar sker utan stora negativa konsekvenser. 

En av människans största utmaningar i dag är att minska beroendet av 

ändliga resurser genom att bl.a. satsa på förnybar energi. Därigenom kan 

vi minska utsläppen av koldioxid och motverka klimatförändringar. Mot 

denna bakgrund har Sveriges riksdag satt upp en planeringsram att det 

år 2020 ska vara möjligt att bygga vindkraft i Sverige för en elproduktion 

på 30 TWh. Det innebär att antalet vindkraftverk i landet behöver öka från 

knappt 900 till 3 000-5 000 stycken. 

Halland har från vindenergisynpunkt synnerligen goda förutsättningar för 

vindkraftsetableringar. Det har fått till följd att planering och etablering av 

vindkraft har kommit långt i länet. Föreliggande utredningsrapport ska 

ses som ett kompletterande planeringsunderlag som kan utgöra stöd hos 

såväl länsstyrelse, kommuner som andra aktörer för fortsatt arbete med 

vindkraftsutbyggnaden. 

För slutsatser och förslag i de framtagna underlagsrapporterna står 

respektive författare. 

Cecilia Engström, länsarkitekt. Länsstyrelsen Halland

Innehåll 

Sammanfattande bedömning 

Landskapsbeskrivning sidan 5 

Stora opåverkade områden 5 

Tysta områden 6 

Landsbygdsutveckling 7 

Landskapsbeskrivning – underlag vid bedömning av 

landskapets tålighet för vindkraftsetableringar 

Inledning 11 

Översiktlig landskapsbeskrivning 13 

Landskapets formas 14 

Ett landskap i förändring 19 

En fortsatt förändring 38 

Landskapskaraktärer 41 

Sammanfattande karaktärsbeskrivning 42 

Klippig kust 44 

Sprickdalslandskap 48 

Flack kust 52 

Slättbygd 56 

Mellanbygd 60 

Skogsbygd 64 

Landskapskaraktärernas tålighet för vindkraft 69 

Sammanfattande bedömning av tålighet och känslighet 70 

Frågeställningar för analys av landskapets känslighet och tålighet 72 

Checklista för bedömning av landskapets karaktär 76 

Klippig kust 77 

Sprickdalslandskap 80 

Flack kust 84 

Slättbygd 88 

Mellanbygd 93 

Skogsbygd 97 

Källor 101 

Stora opåverkade områden 

– enligt 3 kap. 2§ miljöbalken 103 

– i kommunernas översiktsplaner 109 

Tysta områden 121 

Landsbyggdsutveckling 131 

3

4 

Sammanfattande 

bedömning 

Länsstyrelsen Halland har under 2010, med stöd av bidrag från Boverket, 

genomfört ett projekt som syftar till att beskriva och värdera det 

halländska landskapet ur olika aspekter. Ett viktigt mål har varit att klargöra 

och förstärka kunskapen kring vissa bedömningsgrunder inom 

länsstyrelsens olika sakområden med avseende på lokaliseringar av 

vindkraftsetableringar. Genom att publicera materialet offentligt kan 

det komma till användning även vid kommunernas planering för vindkraft 

liksom för exploatörers överväganden i samband med planering 

för nya etableringar. 

De områden som projektet innefattat är följande: 

— Naturmiljö 

— Kulturmiljö 

— Landsbygdsutveckling 

— Landskapsbild 

Inom området naturmiljö har begreppet Stora opåverkade områden respektive 

Tysta områden studerats. 

Inom området kulturmiljö har en redovisning av historisk utveckling 

och människans påverkan på landskapet gett underlag för en förståelse för 

hur dagens landskap blivit vad det är. 

Inom området landsbygdsutveckling har en intervjustudie gjorts av hur 

etablering av vindkraft bedöms ha påverkat utveckling och attityder på 

landsbygden, positivt och negativt. 

Inom området landskapbild har en utredning tagits fram, som ger en 

översiktlig beskrivning av det halländska landskapet, beskriver olika landskapkaraktärer 

och bedömer landskapskaraktärernas tålighet för vindkraft. 

Projektet har genomförts under ledning av cheferna för rätts- och 

förvaltningsenheten, beredskaps- och samhällsbyggnadsenheten, kulturmiljöenheten, 

miljöenheten samt enheten för naturvård och miljöövervakning. 

För det praktiska genomförandet har stått en arbetsgrupp med 

representanter för ovan nämnda enheter. Ingående utredningar har genomförts 

av praktikanter, projektanställda medarbetare och konsulter, se 

vidare nedan. 

För slutsatser och förslag i de framtagna rapporterna står respektive författare. Materialet 

ska ses som ett inventerings- och kunskapsunderlag. Länsstyrelsens ställningstagande 

och bedömningar med anledning av det framtagna materialet framgår nedan 

under beskrivningarna av respektive utredningsrapport.

Landskapsbeskrivning 

Rapporten redovisar inledningsvis en översiktlig landskapbeskrivning som 

grundar sig på händelser som varit viktiga eller rent av avgörande för framväxten 

och funktionen hos de olika landskapskaraktärer och kvaliteter som 

finns i det halländska landskapet. Detta avsnitt studerar främst geologiska 

och kulturhistoriska skeenden som haft betydelse i sammanhanget. 

I nästa avsnitt redovisas de landskapkaraktärer som Halland består av: 

klippig kust, sprickdalslandskap, flack kust, slättbygd, mellanbygd och 

skogsbygd. Beskrivningarna grundar sig främst på litteraturstudier och 

besiktningar i terrängen. 

Slutligen görs en bedömning av landskapets tålighet och känslighet för 

vindkraftsetableringar. Bedömningen grundar sig på konsultens erfarenheter 

från andra liknande uppdrag, de inledande avsnitten i utredningen 

samt ett resonemang med projektets arbetsgrupp. 

Hallands avlånga figuration med väl avgränsade karaktärsområden gör 

att landskapet blir känsligt eller mycket känsligt för förändringar jämfört 

med landskapet i många andra län. Detta innebär inte att vindkraftsetableringar 

bör undvikas, men ställer särskilda krav på att landskapets 

värden beaktas särskilt noga i planeringen. Som underlag för detta finns i 

rapporten en ”checklista för bedömning och konsekvenser gällande landskapets 

karaktär”. 

I samband med prövning av nya verk är frågor kring landskapsbild en 

av många aspekter som ska tas med i avvägningen. Rapporten kan bidra 

till att planeringen av vindkraftsetableringar blir mer genomtänkt. 

Länsstyrelsens bedömning 

Landskapsbeskrivningen utgör ett kunskapsunderlag som kan användas 

i samband med planering av nya vindkraftverk i länet. Underlaget 

har tagits fram i syfte att erbjuda förbättrade möjligheter att hantera 

frågor kring landskapsbild och det halländska landskapets natur- och 

kulturvärden ur ett övergripande perspektiv. Frågorna är viktiga och 

rapporten kan utgöra en utgångspunkt och ett underlag att förhålla 

sig till i planeringen. Med stöd av framtagen checklista finns förutsättningar 

att beskriva konsekvenserna i det enskilda fallet. 

Stora opåverkade områden 

Projektet har beträffande stora opåverkade områden dels inneburit en beskrivning 

av vad begreppet innebär och hur det behandlas i lagstiftningen 

och rättsfall, dels en studie av hur begreppet beskrivs i de halländska kommunernas 

översiktsplaner. 

Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är 

påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön ska enligt 

3 kap 2 § miljöbalken skyddas så långt det är möjligt mot åtgärder som 

kan påtagligt påverka områdenas karaktär. Skyddet ska avvägas mot andra 

intressen. Vägledning för detta ska göras i kommunens fysiska planering. 

Begreppet ”Stora opåverkade områden” är ett relativt begrepp. Beroende 

på omständigheterna kan det även avse förhållandevis små områden. 

5

6 

Detta får relateras till förhållandena i övrigt i den berörda kommunen. 

Antalet rättsfall som närmare belyser begreppet är endast ett fåtal och 

dessa ger inga närmare riktlinjer för tillämpningen av bestämmelserna. 

Redovisningen av ”Stora opåverkade områden” i hallandskommunernas 

översiktsplaner är av skiftande karaktär. En kommun har överhuvudtaget 

inte berört begreppet. I andra är stora delar av kommunernas yta 

definierade som sådana områden, men med skiftande riktlinjer för hanteringen. 

Länsstyrelsen avser i kommande sammanfattande redogörelse, 

inför översiktsplanernas aktualitetsprövningar, att framföra närmare synpunkter 

på hur kommunerna lämpligen hanterar begreppet i framtida 

översiktsplanearbeten. 


Begreppet ”Stora opåverkade områden” utgör juridiskt inget absolut 

hinder för etablering av vindkraft. En etablering inom ett utpekat sådant 

område får bedömas från fall till fall med utgångspunkt från vad 

översiktsplanen redovisar. 

Tysta områden 

Tystnad är en kvalitet som har stor betydelse, inte minst vid friluftsliv i 

naturen. I vindkraftsprojektet har det därför varit viktigt att fundera på 

hur tystnad ska definieras samt undersöka om det finns några tysta områden 

i Halland. Utgångspunkt för studien har varit ett antal ur natur- och 

kulturmiljöhänseende viktiga områden, som är belägna i förhållande till 

vägar och andra kända bullerkällor så att man kan förmoda att tystnaden 

är en kvalitet i dessa områden. 

Utgångspunkt för denna studie har varit att redovisa områden där 

ljudpåverkan från samhällsalstrat buller inte överstiger 35 dB(A). Eftersom 

det ”naturliga” bakgrundljudet (trädsus, fågelkvitter etc.) ofta överstiger 

35 dB(A) är det i regel inte möjligt att ge sig ut i områdena och mäta 

ljudnivåerna. Arbetsgruppen har därför fastnat för att istället låta göra en 

kvalificerad beräkning av det buller som uppstår från vägnätet. En sådan 

beräkning ger inte en hel sanning om bullerförhållandena men ändock en 

indikation. Det ska observeras att beräkningarna redovisar en nivå som 

utgör ekvivalentnivå för ett årsmedeldygn. Tidvis kan ljudutbredningen 

bli större och maxvärdena breder naturligtvis ut sig betydligt längre, fast 

under ett kort ögonblick. 

Beräkningar har gjorts för fyra delområden, Körsveka, Tira öar, Långhultamyren 

och Kloö. Resultatet visar att ljudnivåerna relativt snabbt 

klingar av från vägområdena. Skulle vägbullret vara det enda som påverkar 

skulle även andra delar av Halland kunna rubriceras som tysta områden. 

Så är givetvis inte fallet. Inom och i anslutning till de undersökta 

områdena finns sannolikt också ett antal andra bullerkällor såsom skogsmaskiner, 

industribyggnader, bostäder, fläktar etc. 

I relation till vindkraftsetableringar kan det dock vara intressant att 

jämföra ljudutbredningen.


Studien föranleder ingen specifik 

bedömning från länsstyrelsens sida. 

Landsbygdsutveckling 

Företrädare för ett antal av de kommuner, i vilka vindkraftsparker etablerats 

på senare år, har intervjuats med frågor om hur de bedömer att 

vindkraften påverkat bygdens utveckling. Eftersom utbyggnad av vindkraftsparker, 

speciellt i mer perifera bygder, har skett företrädesvis under 

de senaste fyra-fem åren är det svårt att dra några säkra slutsatser om påverkan 

på bygdens utveckling. De iakttagelser som är någotsånär enhetliga 

är att etableringarna har haft störst effekt under byggfasen. Många 

entreprenörer har nyttjat lokala hotell och matställen. Maskinfirmor och 

materialleverantörer har också utnyttjats på lokal nivå. Efter parkernas 

uppförande är utbytet mindre. I några fall förekommer en viss ”vindkraftsturism”, 

men i de flesta fall begränsar sig nyttan till en eller annan 

lokalt anställd serviceperson. 

Den största lokala nyttan kan ses där etableringen har kombinerats 

med ekonomiska tillskott. Det kan vara upplåtelseersättning till markägare, 

möjligheter till andelsägande eller något slag av s.k. bygdepeng. Dessa 

ekonomiska tillskott går ofta in i lokala projekt eller som ren inkomstförstärkning, 

vilket gynnar lokal konsumtion. 

Ekonomiska fördelar för enskilda berörda och/eller bygden har också 

inneburit en positiv attityd till vindkraftetablering, främst bland dem som 

får ta del av den ekonomiska kompensationen. Ju tidigare dessa frågor 

klarlagts för inblandade desto smidigare har planerings- och genomförandeprocesserna 

kunnat ske. 

Vissa kommuner har kunnat utnyttja vindkraftsetableringar i lite 

större skala i marknadsföringssammanhang, kommunen visar ett aktivt 

miljöintresse. 


Vindkraftsexploatörerna kan gärna uppmärksammas på vikten av att i 

ett tidigt skede av planeringsprocessen ha en bra kontakt med berörda 

i bygden och med dessa diskutera på vilka sätt som en etablering 

kan gynna utvecklingen. 

7

Landskapsbeskrivning 

Halland 

Underlag vid bedömning av 

landskapets tålighet för vindkrafts- 

etableringar Hallands län 

9

10 

Läshänvisning 

Rapporten är indelad i tre delar: Översiktlig landskapsbeskrivning, 

Landskapskaraktärer och Landskapskaraktärernas tålighet för vindkraft. 

Den Översiktliga landkapsbeskrivningen beskriver de byggstenar som varit viktiga för de karaktärer 

och funktioner vi finner i landskapet idag. Kapitlet ger svar på frågan; varför ser landskapet ut som 

det gör i Halland? 

Kapitlet Landskapskaraktärer beskriver Hallands olika landskapskaraktärer. 

Kapitlet Landskapskaraktärernas tålighet för vindkraft beskriver landskapskaraktärernas generella 

tålighet för vindkraftsetableringar. I kapitlet beskrivs också hur vindkraftsetablieringarna kan 

utformas för att de ska harmoniera med landskapets karaktär. 

Beställning: Länsstyrelsen Halland www.lansstyrelsen.se Telefon: 035 – 13 20 00 

Framställt av: Ekologigruppen AB + KMV forum AB www.ekologigruppen.se 

Telefon: 08 – 556 026 80 www.kmvforum.se, Telefon: 0704 – 37 88 77 

Foton (där inget annat anges): Ekologigruppen AB Kartor och GIS: Ekologigruppen AB Teckningar: Ekologigruppen AB 

Uppdragsansvarig: Lena Brunsell, Ekologigruppen AB Medverkande: Karin Görlin och Karin Terä, Ekologigruppen AB, 

Monica Mossberg och Johannes Kruusi, KMV forum AB

Inledning 

Denna landskapsbeskrivning utgör en del av Länsstyrelsen i Hallands arbete 

med att erbjuda beslutsunderlag som främjar en god planering vid 

vindkraftsutbyggnad. Den har tagits fram av Ekologigruppen AB i samverkan 

med KMV forum AB. 

Vindkraftverk är redan idag ett vanligt inslag i Hallands slätt- och kustbygder. 

Nu har också intresset ökat för att etablera verk i skogsbygden. 

Inför denna starka utveckling av vindkraftsetableringar är det viktigt att 

analysera och ta ställning till hur dessa påverkar landskapet. Är alla landskapskaraktärer 

lika lämpliga för vindkraft? Finns det områden som vi bör 

lämna fria? Hur gör vi när nya verk ska placeras in i ett landskap där många 

verk redan finns? Hur utvecklar vi landskapets resurser optimalt i förhållande 

till andra intressen? Istället för att enbart se till vilka värden som finns 

i landskapet idag bör man även genom ett utvecklingsperspektiv se vilka 

värden som vindkraften kan tillföra framtidens landskap. Det är också viktigt 

att identifiera delar av landskapet som har starka konflikter med andra 

allmänna intressen och sådana områden som är sårbara för vindkraftsexploatering. 

Landskapsbeskrivningen har sitt fokus på vindkraftsfrågor, i vilket sammanhang 

den visuella aspekten är viktig, men den kan även användas 

för bedömningar av andra anspråk på mark och vatten i länet. Dess utgångspunkt 

finns i den europeiska landskapskonventionens helhetssyn 

på landskapet. Konventionen, som tillkommit på initiativ av Europarådet, 

har målet att lyfta fram landskapets betydelse för människan. Konventionen 

slår fast att de europeiska landskapens kvalitet och mångfald utgör 

en gemensam resurs och att det är viktigt att samarbeta över kommun, 

län och landsgränser för att skydda, förvalta och planera denna resurs på 

bästa sätt. 

11

12 

å hade vildgässen äntligen brutit upp en morgon och flugit neråt 

Halland. Pojken hade till en början inte funnit något särdeles nöje 

i att titta på det landskapet. Han tyckte, att det inte var något nytt 

att se där. I östra delen var det höglänt med stora ljunghedar, som påminde 

om Småland, och längre mot väster var det täckt med runda, kala bergkullar 

och sönderskuret av vikar ungefär på samma sätt som Bohuslän. 

Men när vildgässen fortsatte resan söderut längs det smala kustlandskapet, 

hade pojken suttit och hängt ut över gåshalsen och inte lyft ögonen från 

marken. Han såg hur kullarna glesnade och slätten bredde ut sig. På samma 

gång märkte han, att kusten blev mindre och söndertrasad. Skärgården utanför 

den glesnade och försvann, och det vida, öppna havet kom ändå fram 

till fastlandet. 

Och så upphörde skogen... ...Här hade slättmarken tagit herraväldet. Den 

bredde ut sig ända bort till synranden. Det fanns stora skogsplanteringar, 

men ingen vildskog. Just detta, att landet låg så öppet med åker vid åker, 

gjorde, att det påminde pojken om Skåne. Den nakna kusten med sandfält 

och tångvallar tyckte han sig också känna igen. Han blev både glad och ängslig, 

när han såg detta. ”Nu kan jag inte vara långt hemifrån,” tänkte han. 

Landskapet förändrade sig nog. Åar kommo brusande ner från Västergötland 

och Småland och bröto slättens enformighet. Sjöar, mossar, ljunghedar 

och flygsandsfält lade sig i vägen för åkrarna, men dessa bredde ut sig allt 

vidare, ända till Hallandsås reste sig nere vid Skånegränsen med sina vackra 

klyftor och dalgångar. 

Nils Holgerssons underbara resa, LIII, Resan till Vemmenhög

Översiktlig 

landskapsbeskrivning 

I detta kapitel förklaras de händelser som varit viktiga eller rent av 

avgörande för framväxten och funktionen hos de olika landskapskaraktärer 

och kvaliteter vi finner i Hallands landskap idag. Beskrivningen förklarar 

hur enskilda företeelser som träder fram i den lilla landskapsskalan 

hänger ihop i ett större sammanhang. 

Kapitlet inleds med beskrivning av de viktigaste geologiska händelser 

som format landskapet. Därefter beskrivs hur människans bruk påverkat 

landskapet och vilka avtryck detta har gjort. Slutligen beskrivs i korthet 

vilka förändringar i landskapet som sker idag. 

13

14 

Berggrunden har haft stor 

betydelse för landskapets 

utseende. Speciellt gränsen 

mellan de nordliga sprickdalslandskapen 

och de sydliga 

landskapen blir tydlig när man 

studerar en bergartskarta. 

Landskapet formas 

Hallands landskapskaraktärer har sin bas i berggrundens sammansättning 

och hur denna har formats av förändringar i jordskorpan, istider och väder 

och vind. 

Sprickdalarna och Hallandsåsen 

Berggrunden, som utgör en av jordens äldsta urberg med en ålder av 2 miljarder 

år, består huvudsakligen av gnejs. Urberget var ursprungligen en del 

av en stor bergskedja men genom årmiljonernas lopp har erosion och istider 

brutit ner berget till dagens relativt flacka landskap. 

Även jordskalv har påverkat landskapets utseende mycket, speciellt under 

en period för ca 250 miljoner år sedan. Skalven har brutit upp berggrunden 

och sprickor som än idag är synliga i form av sprickdalar framförallt i skogs-

ygden och i Hallands nordliga sprickdalslandskap. Ofta rinner landskapets 

åar genom dessa dalar. Den mäktiga Hallandsåsen är också resultatet av oro i 

landskorpan. Åsen reste sig i landskapet när berget sänktes utmed sprickor i 

urberget på ömse sidor om åsen för ca 80 miljoner år sedan. Fenomenet kallas 

horst. Sprickdalarna och Hallandsåsen har gett landskapet en väst-östlig respektive 

sydväst -nordostlig riktning. 

Skogen och slätten och däremellan 

Nästa viktiga tidsperiod för Hallands landskap av idag pågick för mellan 

150 miljoner och 2 miljoner år sedan. Det var då landskapet genom erosion 

delades upp i en nedre stor platå, dagens slättlandskap, och en övre stor 

platå, dagens skogslandskap och därmed också fick en tydligare nordvästsydostlig 

riktning. Erosionen var under denna tidsperiod betydande både 

eftersom stora delar av Sydsverige vid flera tillfällen låg under vatten och för 

att klimatet var varmt och fuktigt. Vatten och vind eroderade långsamt ner 

berggrunden. Eftersom berggrunden i dagens slättlandskap var mjukare än 

berggrunden i dagens östliga skogslandskap och i det nordliga sprickdalslandskapet 

eroderade detta ner snabbare. De bergshöjder som idag sticker 

upp i slättlandskapet, speciellt mellan Halmstad och Falkenberg, och som 

skapar en flikig gräns mellan skogslandskapets platå och slättlandskapets platå, 

hade en hårdare berggrund än det omgivande landskapet och eroderade 

därför inte lika mycket. Sådana berg kallas restberg. Höjdskillnaden mellan 

de båda slätterna varierar idag mellan 130-180 meter. 

De mjuka och böljande landskapsformer som syns i det som idag kallas 

mellanbygden, d.v.s. gränslandet mellan kustslättens platå och skogsbygdens 

platå, antas vara en strandbrink som tagit sin form för ca 100 miljoner år 

sedan. 

Jordarna bildas 

För drygt 2 miljoner år sedan började istidernas era. Istiderna har ytterligare 

slipat landskapets toppar och gröpt ur dess dalar. Den fördelning av jordar 

som finns i landskapet har skapats av den senaste istiden som startade på 

allvar för ca 80 000 år sedan och lämnade Halland isfritt för 13 000 år 

sedan. En viktig gräns för jordarternas fördelning är den högsta kustlinjen. 

Högsta kustlinjen är den nivå där havet nådde som högst efter inlandsisens 

avsmältning. 

I södra Halland går den högsta kustlinjen 60 meter högre än dagens havsyta 

och i norra Halland går den 90 meter över dagens havsyta. I det nordliga 

sprickdalslandskapet var det nästan bara de högsta partierna i öst som stack 

upp över kustlinjen. Så gott som hela skogsbygden, med undantag av några 

djupa dalar, låg över högsta kustlinjen medan kustslätten, med undantag av 

några restberg låg under högsta kustlinjen. 

Ovanför högsta kustlinjen är den dominerande jordarten morän. Morän 

består av osorterat krossat berg i en blandning av kornstorlekar, från lera till 

stora block, som inlandsisen lämnade efter sig när den smälte undan. Jordlagret 

är ofta bara några meter tjockt men på några ställen, både i skogsbygden 

och på kustens restberg, har nordost-sydvästliga höjdryggar i form av så 

kallade drumliner bildats. Morän går också att hitta på slätten och på havsbotten 

i form av ändmoräner. Dessa löper parallellt med kustlinjen och kan 

15

16 

Högsta kustlinjen har haft 

stor betydelse för jordarternas 

fördelning i landskapet 

och därmed för hur landskapet 

ser ut idag. 

ge landskapet ett tvättbrädsliknande mönster. En mycket mäktig ändmorän 

är Fjärås Bräcka som ligger tvärs över Lygnerns dalgång och som dämmer 

upp sjön till 15 m över havsytan. 

Under högsta kustlinjen har all mark en gång varit havsbotten. I takt med 

att landet höjt sig ur vattnet har vågornas rörelser spolat bort moränen från 

de högsta och brantaste partierna och lämnat kalspolade berg efter sig. Detta 

är särskilt tydligt i det nordliga sprickdalslandskapets där höjdpartierna än i 

dag har stora partier med berg i dagen och ett mycket tunt jordtäcke. Lägre 

ner i landskapet sorterade isälvar och vågor det krossade berget i fraktioner. 

Det grövsta materialet avlagrades främst vid isälvarnas stränder i landskapets 

högre partier och vid deras mynningar i dagens mellanbygd. Avlagringarna 

skapade landformer såsom terrasser, rullstensåsar och deltan. I landskapets 

lägre partier, d.v.s. i sprickdalslandskapets dalar och dagens kustslätt, avlagrades 

de finaste sedimenten och ett bitvis mäktigt lerlager bildades. När kusten 

fortsatte höja sig ur vattnet forslade isälvarna ut stora mängder sand över

kustslätten och dagens sandiga landskap bildades. I kustslätten finns också 

spår från istiden i form av sjöar som bildats i gamla dödisgropar. I övrigt är 

slätten sjöfattig. 

Sjöar, våtmarker och vattendrag 

Nederbörden i Halland, speciellt i dess södra delar nära Hallandsåsen, är förhållandevis 

hög. Länet utgör också avrinningsområde för angränsande län. 

Detta gör att vatten är ständigt närvarande i skogsbygd och mellanbygd i 

form av porlande bäckar, åar, sjöar och våtmarker. Länets största vattendrag, 

Lagan, Ätran, Nissan och Viskan är förmodligen rester från floder som avvattnade 

en stor issjö som inlandsisen lämnat efter sig på det sydsvenska 

höglandet. Förutom dessa fyra stora åar finns flera många mindre åar över 

hela Halland som ofta flyter fram i landskapets nordost-sydvästliga sprickor. 

Inlandsisen lämnade också många sjöar efter sig. Med tiden har flera av dessa 

sjöar omvandlats till kärr eller myrar. I slättbygden har många sjöar dikats 

Halland är ett vattenrikt 

landskap. Åar och porlande 

bäckar är ett viktigt inslag i 

landskapet och i framförallt 

skogarna finns stora myr- och 

sjöområden. 

17

18 

bort och vattendragen har tyglats och kulverterats och våtare marker täckdikats. 

Här är det framförallt de något större åarna som ibland har lämnats i 

ett friare lopp genom landskapet. 

Pågående processer 

Även efter istiden och än i våra dagar skapas nya jordlager och landskapet 

omformas. Samma processer som verkade för att bryta ner våra urberg för 

miljontals år sedan pågår än idag även om vittringen går så långsamt att vi 

inte upplever den. Landhöjningen, som i norr är 0,8 mm och i söder 0,1 

mm är synlig i grunda havsvikar där ny mark långsamt reser sig ur vattnet. 

Vågorna svallar fortfarande ut material och bildar klapperstensfält, sanddyner 

och strandvallar. I åkerlandskapet fraktar vind och vatten iväg jord i 

en ständigt pågående jorderosion. Vid åmynningar avlagras sand och lera 

och utmed låglänta kustavsnitt utvecklas marskland. Marskland är en ovanlig 

jordart som består av omväxlande lager av tunna sand-och torvskikt. I 

skogslandskapet har torvmarker skapats genom årtusendena i processer som 

fortfarande pågår.

Ett landskap i förändring 

Ett landskap är inte något beständigt. Det förändras i en ständigt 

pågående process av dem som bor och verkar där. Genom brukandet 

tillförs landskapet nytt innehåll och nya årsringar, samtidigt som tidigare 

årsringar påverkas och ibland helt försvinner. 

I dagens Halland kan spåren efter människor följas 13 000 år tillbaka 

i tiden. Det var då isen efter den senaste istiden hade släppt sitt kalla 

grepp om landskapet. Ända sedan dess har människor brukat de 

naturgivna resurserna och nyttjat landskapets former och dess geologi 

för att hitta de bästa platserna för boplatser, jordbruket, kyrkor, samhällen 

och kommunikationsleder. 

Kulturmiljön i landskapet 

Människan formar landskapet genom sin användning. De fysiska spår i landskapet 

som människan genom alla tider åstadkommer är vår kulturmiljö. Den hjälper till att 

förklara varför vår omgivning ser ut som den gör och varför regioner och områden 

uppfattas på ett visst sätt. Karaktären på ett landskap idag baseras till stor del på hur 

området använts historiskt. Oftast kan man finna flera tidsepoker, både från förhistorisk, 

historisk och modern tid, sida vid sida. För att få ett hållbart samspel mellan 

dåtid, nutid och framtid i landskapet är det viktigt att alla spår tillsammans klarar av 

att återge berättelsen om människans närvaro och den utveckling landskapet har haft 

fram till vår samtid. 

Kulturmiljöanalys baserad på epokmetod 

Kulturmiljöanalysen i denna rapport är baserad på en epokmetod där olika epoker 

som berättar om Hallands läns utveckling identifierats. Epokernas innehåll och 

kulturhistoriska strukturer konkretiseras sedan i olika teman och skalor. Epokerna 

sorteras från en övergripande nivå, där större mönster och strukturer framgår, ned till 

värdeområden och byggstenar. Byggstenarna kan vara frekvent förekommande spår 

som stenmurar eller mer sällsynta spår som kaptensgårdar. De spänner över tid från 

fornlämningar till moderna inslag som Ringhals. De olika nivåerna skapar tillsammans 

Hallands olika landskapskaraktärer. 

Värdeområden, ”titthål” och vardagslandskap 

Landskapets karaktärer består av värdeområden och vardagslandskap. Värdeområdena 

är miljöer som särskilt väl förklarar de mönster och strukturer som uppstått genom 

tiderna. Här ser man ett tydligt samspel mellan byggstenar/spår och strukturer och 

mönster och de visar de tydligaste, bästa exemplen på historiska händelser. Många 

områden kan därför fungera som ett ”titthål” in i ett eller flera historiska skeenden i 

Hallands utveckling. Vissa värdeområden i länet är mångfacetterade och berättar om 

flera epokers utveckling medan andra är tydliga en-epoks-landskap. I vardagslandskapet 

är mönstren och strukturer av betydelse och byggstenarna kan ha höga kulturhistoriska 

värden. Däremot är samspelet mellan byggstenar och mönster/strukturer 

inte lika tydligt som i värdeområdena. Upplevelsen av ett vardagslandskap blir därför 

oftast inte lika stark som i de mer sammansatta miljöerna. 

Flera av värdeområdena finns representerade bland de kulturmiljöer som utpekats 

som särskilt skyddsvärda (riksintressen, kulturreservat eller kommunala kulturmiljöområden). 

Andra områdestyper har inte uppmärksammats i skyddssammanhang. Det 

gäller t.ex. de mer moderna miljöerna som uppstått i samband med t.ex. jordbruksreformer 

på 1960-tal eller fritidshusområden. 

Dokumentvärde 

Gemensamt för värdeområdena och vardagslandskapet är att de har ett dokumentvärde. 

Dokumentvärde betyder att miljön har ett värde som fysiskt källmaterial i landskapet. 

Dokumentvärdet är grundläggande eftersom upplevelse- och brukarvärden 

utgår från dokumentvärdet, t.ex. för utveckling av kulturturism eller forskning. 

19

20 

Redan på bronsåldern 

etablerades en nordlig och 

en sydlig kultur som än idag 

är synlig i landskapet. 

Landskapet som en spelplats för makt och politik 

Sedan människorna kom till Halland har landskapet varit en spelplats för 

makt och politik. Människor har alltid velat manifestera sin makt genom 

att lämna efter sig synliga spår i landskapet. Lämningar från äldre stenåldern 

döljer sig ofta under marken, de synliga spåren har sedan länge utplånats av 

tidens tand. I Halland finns fysiska spår från yngre stenåldern och framåt. 

Människorna anländer 

När de första människorna anlände till dagens Halland utgjordes landskapet 

av en karg tundra med flockar av vildrenar. Människorna var förmodligen 

renjagande nomader som följde efter bytesdjuren. Den första kända boplatsen 

ligger i Skatmossen nära Ås i Viskadalen. Under de följande årtusendena 

fortsatte fler människor att komma till området och befolkningen ökade. I 

det nuvarande Halland finns det från yngre stenåldern lämningar efter flera 

kulturgrupper som antingen har bott här samtidigt eller efter varandra. 

Avtryck i dagens landskap 

– Boplatser från äldre stenåldern, den äldsta kända i Skatmossen i 

Viskadalen, ca 13 000 år gammal 

– Megalitgravar (dösar), gånggrifter och hällkistor från yngre 

stenåldern, förekommer på ett 40-tal platser i hela Halland från 

Klastorp i norr, via Lejeby i söder och till Pengakullen i Torup 

i öster 

Två kulturer etableras 

Under bronsåldern etablerades det två ”kulturer” – en nordlig och en sydlig. 

De två kulturområdena kom att påverka utvecklingen i landskapet en lång 

tid framöver t.ex. syns det genom gravskick under bronsåldern och genom 

bebyggelseskick fram till industrialismens tid. 

Vikingatid och tidig medeltid präglades av utveckling, befolkningsökning 

och expansion av jordbruksmarken. Under tidig medeltid skedde en omfattande 

nykolonisation i skogsbygden. Landskapet var nu tätt befolkat och det 

fanns flera centralbygder/småriken, 

t.ex. Viskadalen, Himledalen, 

Ätradalen och Susedalen. När Halland 

kristnades utgjorde bygderna 

grunden för den nya administrativa 

organisationen, t.ex. socken- 

och häradsindelningen. Under tidig 

medeltid satte kyrkobyggandet 

fart och på 1200-talet uppfördes 

sockenkyrkor av sten i de flesta 

av socknarna. Den tidigare indelningen 

i en sydlig och nordlig del 

bestod vilket påverkade administrationen 

och maktförhållandena. 

Under medeltiden fick adeln en 

stark ställning vilket ledde till feodala 

inslag i samhället.


– Kuströsen från bronsåldern i norra Halland 

– Högar från bronsåldern i södra Halland, t.ex. i Kvibille och på 

Eldsbergaåsen 

– Gravar och gravfält från yngre bronsåldern och äldre järnåldern 

som avgränsar odlingsterritorier 

– Aristokratiska stormannamiljöer från yngre järnåldern 

– Fornborgar 

– Labyrinter, rösen och stensättningar vid kusten 

– Gravfält från yngre järnåldern, t.ex. Li i Fjärås Bräcka 

– Kyrkor med medeltida anor och medeltida kyrkplatser. 

Sockencentra med kyrka, skolhus och andra offentliga byggnader 

T.ex. kyrkbyarna i Onsala, Vinberg, Jälluntofta och Femsjö 

– Skärgårdskapell 

Nya maktcentrum uppstår 

För att styra handeln, som på 1100-talet hade börjat utvecklas starkt, grundades 

städerna Laholm vid utloppet från Lagan, Halmstad vid Nissan 

och Falkenberg vid Ätran på 1200-talet. Varberg grundades vid Viskan på 

1300-talet och Kungsbacka vid Kungsbackaån på 1400-talet. På Onsalahalvön 

grundades på 1400-talet också staden Gåsekil, men den upphörde 

redan på 1500-talet. Städernas platser hade också strategisk betydelse och 

i Kungsbacka, Varberg, Falkenberg och Laholm anlades borgar eller befästningar. 

Slottet i Halmstad var ursprungligen en kungsgård. Tre av städerna, 

Halmstad, Falkenberg och Varberg flyttades under de följande århundradena 

innan de fick sina nuvarande lägen, Varberg t.o.m. tre gånger. 

De många gravhögarna i 

Halland är spår från forna 

tiders maktspråk. 

21

22 

Efter bildandet av de tre nordiska rikena låg Halland i gränslandet mellan 

Danmark (som under medeltiden hade herraväldet över landskapet), Norge 

i norr och Sverige i öster. Gränsen markerades med stenar och andra gränsmärken 

och i Halland, liksom i angränsande områden i norr och öster, uppfördes 

befästningar. Det strategiska läget gjorde att landskapet och befolkningen 

drabbades hårt av krigshärjningar. 

Under åren 1349-50 drabbades Halland hårt av digerdöden. En stor del 

av befolkningen dog, flera gårdar lades öde och den positiva utvecklingen 

stannade av under de följande hundra åren. 


– Gränsmarkeringar, befästningar och skansar från medeltiden till 

slutet av 1600-talet, t.ex. skansarna i, Långaryd, Nissaryd, Onsala, 

Slättåkra och Veddige 

– De medeltida städerna med sina många lägen och med fästningar 

eller lämningar efter dessa 

– Lämningar efter medeltida kloster 

Halland blir svenskt och får sina nuvarande gränser 

Från mitten av 1500-talet drabbades Halland och dess befolkning av en över 

hundraårig period av krig mellan Danmark och Sverige vilket ledde till stor 

förödelse. 1645 blev landskapet svenskt och det fick sina nuvarande gränser. 

I slutet av 1600-talet infördes svensk lag och administrationen började 

försvenskas. Efter att först ha ingått i ett västsvenskt och skånskt generalguvernement 

blev Halland ett eget län 1719 med Halmstad som residensstad. 

Efter ändringar 1971 och 1974, då bland annat Hylte kommun bildades, 

fick länet sina nuvarande gränser. 


– Krigsminnen 

– Residenset och länsstyrelsen i Halmstad och andra byggnader i 

länet med koppling till offentlig verksamhet. 

Jakt, fiske och de agrara näringarna 

Jordbrukets långa historia i Halland har lämnat efter sig en mängd fysiska 

spår och värdeområden. Karaktäristiskt för de agrarhistoriska miljöerna är 

att de på grund av jordbrukets ständiga utveckling ofta består av flera spår 

från olika tidsepoker. 

Jägare och samlare 

Det var uteslutande genom jakt, fiske och samlande av ätbara växter, fågelägg 

och liknande som stenåldersmänniskorna försörjde sig. Människans påverkan 

på landskapet var lite. Vid den här tiden var Halland ett frodigt landskap 

som dominerades av ädellövskogar med bl.a. ek, hassel och lind. Det var 

också varmare än idag, sommarens medeltemperatur var 2-3 grader högre. 

Under yngre stenåldern eller bondestenåldern, ca 5 500 år sedan, började 

man också bruka jorden och påverkan på landskapet blev mer påtaglig.

Jordbruk under förhistorisk tid 

Jordbruket introducerades på bred front under bronsåldern. Klimatet var 

fortfarande gynnsammare än idag även om värmetiden började avta och 

förutsättningarna för jordbruk var goda. Man bedrev både åkerbruk och 

boskapsskötsel inom etablerade områden, extensivt över stora ytor. Senare 

under bronsåldern och äldre järnåldern bedrevs ett rörligt jordbruk där flera 

gårdar sannolikt samverkade inom stora röjningsröseområden. Även bosättningarna 

var rörliga. Åker, bete och senare även äng alternerade och samvarierade 

över stora, relativt öppna gräsmarksytor. På lätta, stenfria jordar 

brukades sannolikt bassängformade åkrar, s.k. celtic fields. Fiske och jakt var 

viktiga binäringar. 

Under äldre järnåldern skedde en klimatförsämring som sannolikt bidrog 

till att man började stalla in djur och detta möjliggjorde i förlängningen 

gödsling. Järnredskap introducerades vid samma tid. Klimatförändringen, 

som också gav ökad nederbörd, gjorde att myrmarker började breda ut sig. 

Ädellövskogarna blev allt mer dominerade av bok som gynnades av det kallare 

klimatet. 


– Stora områden med fossila åkrar och röjningsrösen från tiden för 

jordbrukets etablering framför allt i mellanbygden och skogsbygden 

Jordbruk under medeltiden 

Jordbruksmarken expanderade och jordbruket utvecklades under järnåldern. 

På 1000-1100-talen fick det agrara samhället en fastare struktur både när 

det gäller bebyggelselägen och odling. Detta berodde sannolikt på ett ökat 

behov av kontroll från en tydlig överhet i form av danska kungamakten och 

lokala stormän. Brukandet omorganiserades med hjälp av s.k. bandparceller, 

långsmala tegar, över stora områden. I skogsbygden startade en omfattande 

kolonisation under tidig medeltid. Utvecklingen fortsatte under 1200-talet 

då ensädet troligen introducerades. Det nya sättet att bruka åkern ledde till 

att åkermarken och bebyggelsen fick fasta lägen. Samtidigt förlorade bandparcellsystemet 

sin huvudsakliga funktion. 

På många ställen i Hallands 

skogar kan man hitta spår 

från jordbruk, t.ex. i form av 

förfallna stenmurar. 

23

24 

På 1400-talet bytte jordbruket inriktning vilket ledde till att odlingslandskapet 

förändrades. Städerna och marknaden fick ett större inflytande över den 

agrara näringen. Boskapsskötseln blev allt viktigare och handeln med animalieprodukter 

ökade, medan spannmålsproduktionen fick mindre betydelse. 

Framför allt i slätt- och mellanbygd skapades de stora hägnadslagen som 

ändrade landskapets rumsliga organisation. Åkermarken samlades innanför 

hägnaden medan gårdarna placerades i anslutning till den. Byarna fick därför 

en struktur som liknar glest placerade ensamgårdar. Utanför hägnaden 

låg skogen och betesmarken som brukades gemensamt av flera gårdar och/ 

eller byar. 

Som nämnts tidigare skapade digerdöden, men också det försämrade klimatet 

och missväxt, en minskning i befolkningen under 1300-talet. Flera 

gårdar övergavs och ödelades under denna tid. Vid mitten av 1400-talet började 

de av digerdöden ödelagda gårdarna återkoloniseras i en liten omfattning. 


– Bandparceller, fossila åkrar och stensträngar från medeltidens 

odlingsexpansion 

– Ödegårdar efter digerdödens härjningar 

– Landskapets rumsliga organisation som skapades med 

hägnadslagen under 1400-1600-talen, t.ex. Äskhults oskiftade by 

– Äldre stenmurar, odlingsrösen och fägator 

Skogen och jorden utarmas under 1500-1700-talen 

Skogen hade vid medeltiden blivit en viktig resurs. Den användes för uttag 

av byggnadsmaterial och ved och tillverkning av träkol, pottaska och salpeter. 

Nyttjandet var intensivt och snart började skogens resurser utarmas. 

Också det intensiva betestrycket innebar en hård belastning på skogen. Under 

1600-talet började ljunghedarna breda ut sig alltmer. Slättbygden, som 

under 1300-talet fortfarande var ganska skogrik, var på 1600-talet ett öppet 

område med åkrar och betesområden. På många platser vid kustslätten och 

även på några håll i mellanbygden orsakade det hårda betestrycket problem 

med sandflykt. I skogsbygden fanns det dock ännu stora skogsområden dominerade 

av bok. 


– Ljunghedar, t.ex. i Mästocka 

– Skogslandskap med gammal bokskog, t.ex. Åkulla bokskogar 

– Tångallmänningar vid kusten 

– Kolningsanläggningar 

– Äldre stenmurar, odlingsrösen och fägator 

1800-talets agrara revolution och skogsplanteringens tid 

Vid mitten av 1800-talet kulminerade problemen i det halländska jordbruket. 

Sandfälten och ljunghedarna fick nu sin största utbredning, en tredjedel 

av landskapets yta täcktes av ljunghed. Skogslandskapets bokskogar var i 

stora delar borta. Där skogarna fanns kvar präglades de av utmarksbete och 

var förmodligen betydligt glesare än idag.

Den agrara revolutionen med sina nya odlingsmetoder (t.ex. vallodling 

och märgling) och redskap (t.ex. stålplogen) gjorde att utvecklingen vände 

snabbt efter mitten av 1800-talet. Tyngre jordar, t.ex. tidigare ängsmarker 

och betesmarker, kunde odlas upp. Utmarksbetet upphörde. Godsen och 

storjordbruken var ofta drivande för den agrara revolutionen. Det var här 

man först införde de jordbrukstekniska nyheterna som sedan spreds vidare 

till de mindre gårdarna. 

Vid laga skiftet under 1800-talets andra hälft, och delvis vid de tidigare 

skiftesreformerna koncentrerades ägandet av jordbruksmark. Ett helt nytt 

landskap med raka ägogränser och vägar började ta form. Bebyggelsen flyttade 

ut till stora sammanhängande ägor. De gamla tegarna samlades i stora 

åkerfält med regelbundna former och impediment togs bort. Med hjälp av 

sjösänkningar ökades åkerarealen och åkrarna började täckdikas. På kustslätterna 

skapades det fullåkerslandskap som fortfarande präglar området idag. 

På 1800-talet planterades vid kusten träd som skydd för att hindra sandflykten 

och i mellanbygden och skogsbygden gjordes omfattande granplanteringar 

på ljunghedar. 


– Tallplanteringar och strandvallar för att hindra sandflykten 

– Ett storskaligt odlingslandskap präglat av laga skifte och den 

agrara revolutionen framför allt på slätten, i sprickdalslandskapet 

och delvis i mellanbygden. T.ex. storjordbruken Lindhult, 

Sperlingholm, Stjärnarp, Vapnödalen och Dömestorp 

– Raka stenmurar och odlingsrösen från tiden vid laga skiftet 

– Märgelgravar 

– Sjösänkningar och rätning av åar och diken efter laga skiftet 

– Granplanteringar i skogsbygden och delvis i mellanbygden 

Jordbruk under 1900-talet 

På 1940-talet nådde odlingsmaximum i Halland, därefter har jordbruket 

genomgått omfattande rationaliseringar. Det storskaliga industrijordbruket 

har tagit över helt och många små enheter har lagts ner. Antalet betes- 

Vid mitten av 1800-talet 

täcktes en tredjedel av 

Halland av ljunghedar. 

25

26 

djur har minskat och djurhållningen har koncentrerats till färre områden. I 

mellan-och skogsbygden har de tidigare öppna markerna börjat växa igen. 

Planteringen av gran fortsatte ända fram till 1990-talet och Hallands skogar 

domineras idag av produktionsskog. Jämfört med andra delar av landet är 

odlingslandskapet dock fortfarande välhävdat och det finns många djur kvar. 

De små gårdarna i skogsbygden har omvandlats till hästgårdar och sommartorp. 

En stor del av torpen och gårdarna längs kusten, på slätten och i 

mellanbygden används också som fritidshus. 

Under 1980-tal arbetade man hårt med en omställning av jordbruket. 

Sedan 1990-talet påverkar EU jordbruket och program för olika miljöinsatser 

har införs. 


– Industrijordbruket efter 1960- och 1970-talets rationaliseringar 

med obrutna åkermarker utan landskapselement framför allt i 

södra Halland, kring Laholm 

– Rester från omställningsperioden i form av igenplanteringar av 

åkermark med salix eller granskog 

– De röjda landskapselementen, betesmarkerna, kantzoner mm och 

de nya grödorna, t.ex. majs visar effekterna av dagens jordbruks 

politik 

– Svinstallar och lösdriftsanläggningar från 1990-talet och framåt 

för den nutida djurhållningen 

Handel, industri, fiske och turism 

Handel, industri, fiske och senare även turism har varit viktiga näringar vid 

sidan av jord- och skogsbruket i Halland. Fysiska spår och värdeområden 

finns från medeltiden fram till idag. 

Järnhantering och handel under medeltiden 

Under järnåldern bedrevs järnframställning åtminstone i gränstrakterna mot 

Småland och Skåne. På medeltiden tillverkades järn i stor skala i Järnmölle 

och Järnvirke söder om Varberg. 

Vid 1100-talets mitt började handeln utvecklas starkt tack vare den nordtyska 

handelsexpansionen. I Halland uppstod först små handelsplatser, ofta 

med namn på köpinge, men redan på 1200-talet grundades städer vid utloppet 

av de fyra åarna. Kungsbacka som också var en gammal handelsplats fick 

sina stadsprivilegier på 1400-talet. Den ökande handeln resulterade i en allt 

livligare hamnverksamhet där Varberg och Halmstad var de viktigaste hamnarna. 

Härifrån skeppades också produkter från dåvarande Sverige, som t.ex. 

levande oxar och andra animalieprodukter, virke, pottaska och tjära. 


– Slaggvarpar efter järntillverkning på järnåldern i gränstrakterna 

mot Småland och Skåne 

– Lämningar efter medeltida järntillverkning i Järnmölle och Järnvirke 

– De medeltida handelsstäderna med sina många lägen

Den halländska industrin 

Industrin var länge en liten näring i Halland. Den första större anläggningen 

var järnbruket i Rydö som grundades på 1740-talet. På landsbygden fanns 

också några mindre pappersbruk, tegelbruk och sågverk. I Halmstad startades 

i slutet av 1700-talet några manufakturer. De första industrietableringarna, 

t.ex. tegelbruk, livsmedelindustrier och stenindustrier använde främst 

lokala resurser, men tack vare de bättre kommunikationerna etablerades på 

1800-talet också industrier där råvaran hämtades utanför Halland. Exempel 

på dessa är sågverk och mindre pappersbruk där råvaran kom från Småland. 

När de planterade skogarna i början av 1900-talet var avverkningsmogna 

började massa- och pappersindustri etableras i skogsbygden. 

Efter 1950 fick den halländska skogsindustrin lönsamhetsproblem och 

fick genomgå omfattande strukturrationaliseringar. På 1960-talet blev också 

de miljöproblem som beror på industrin allt tydligare, framför allt i Nissan. 

Ett stort antal små industrier lades ner, i stället gjorde industrin investeringar 

på några få stora och rationella enheter samtidigt som reningen av utsläppen 

förbättrades. Två exempel är pappersbruket i Hyltebruk som moderniserades 

i början av 1970-talet och Värö bruk som i början av 1970-talet etablerades 

på Väröhalvön. 

I slutet av 1800-talet börjar de halländska åarna användas för elproduktion. 

Ett av de första vattendragen i hela landet som reglerades för kraftproduktion 

var Lagan. Vattenkraftsutbyggnaden var omfattande och resulterade, 

när den vid mitten av 1900-talet var klar, i ett femtiotal vattenkraftverk med 

tillhörande anläggningar såsom dammar m.m. i de fyra stora åarna och även 

i några mindre vattendrag. Under de senaste decennierna har Halland blivit 

ännu viktigare som kraftproducent. Ringhals kärnkraftverk på Väröhalvön 

startade 1975. Till anläggningen hör också Lahalls gasturbinkraftverk som 

producerar stödkraft till Ringhals. Vindkraftverken har också blivit ett allt 

vanligare inslag i Hallands landskap. 

Halland är rikt på åar och 

vattendrag och vattenkraftsutbyggnaden 

har varit 

omfattande. 

27

28 


– Lämningar efter stenindustrin, t.ex. Fästningsbrottet i Varberg och 

Söndrum i Halmstad 

– Bevarade byggnader och lämningar efter andra industrier såsom sågverk, 

kvarnar, tegelbruk m.m. 

– Pappers- och massaindustrin i Hyltebruk och Värö bruk 

– Bryggerierna i Falkenberg och Halmstad 

– Textilindustrierna i Halmstad och Oskarström 

– Flera mindre livsmedelsindustrier på landsbygden 

– Slottsmöllan i Halmstad, en kulturhistoriskt värdefull industrianlägg- 

ning där vattenkraften användes för produktionen 

– Rydöbruk i Hylte kommun, en välbevarad industrimiljö som startade 

som ett järnbruk på 1700-talet och omvandlades till en skogsindustri vid 

sekelskiftet 1900 

– Ett femtiotal anläggningar för produktion av vattenkraft längs de stora 

åarna, t.ex. Lagadalen i Laholms kommun med flera välbevarade kraft- 

verksmiljöer från tidigt 1900-tal 

– Ringhals kärnkraftverk med tillhörande anläggningar 

– Vindkraftsetableringar 

Fisket blir verksamhetsgren 

Bättre kommunikationer i slutet av 1800-talet skapade goda förutsättningar för 

näringslivets utveckling. Fisket som tidigare framför allt hade bedrivits i åarna, 

t.ex. är laxfisket i Lagan känt redan på medeltiden, kunde tack vare kommunikationerna 

utvecklas. Många nya fiskehamnar och fiskelägen etablerades. 


– Medeltida fiskeläget i Träslövsläge 

– Tomtningar vid kusten, sannolikt husgrunder från säsongsbosättningar 

från medeltiden och senare 

– Fiskelägen från fiskets expansion från slutet av 1800-talet och början av 

1900-talet i norra och mellersta Halland, t.ex. Videberg, Bua, Galtabäck 

och Glommen 

Militär verksamhet 

År 1902, efter indelningsverkets avskaffande, bildades Hallands regemente 

som 1907 flyttade till nybyggda kaserner i Halmstad. Vid försvarsbeslutet 

2000 lades regementet ner samtidigt som ett luftvärnsregemente flyttades 

från Göteborg och lokaliserades till kasernerna i Halmstad. I Halmstad låg 

även en flygflottilj åren 1944-1998. Skjutfält och övningsfält som militären 

har använt och fortfarande använder finns på flera platser i Halland. Värn 

och andra militära anläggningar från 1900-talet bör finnas på flera platser i 

Halland, dock är bara några enstaka registrerade i fornlämningsregistret. 


– Kasernområdet i Halmstad från 1907 

– Skjutfält och övningsfält, t.ex. Mästocka från 1980-talet 

– Värn och andra militära lämningar från världskrigen och kalla kriget, 

t.ex. i Onsala

Turism, kurbad och shopping 

Badkulturen vid kusten startade i början av 1800-talet, först som ett överklassnöje 

i form av kurorter, kallbadhus och societetshus. Hälsoaspekten var 

viktig fortfarande vid sekelskiftet 1900 då sanatorier för tbc-sjuka anlades 

vid kusten och i skogsbygden. I början av 1900-talet började den strikta 

badkulturen ersättas med friare badliv med friluftsbad vid kusten, sommarvillor 

och havsbadorter. På 1930-talet, efter införandet av semesterlagen, 

omvandlas badkulturen till ett allmänt folknöje och stränderna i Halland 

blir stora turistmål. De första stugbyarna etablerades vid havsbaden. 

Under de senaste decennierna har turismen ökat i Halland. Det är framför 

allt badturismen som idag präglar hela kusten med ett stort antal badstränder, 

campingplatser och stugbyar. Många har vuxit till stora anläggningar, 

t.ex. Mellbystrand och Tylösand. 

I Halland ligger Sveriges största turistiska besöksmål, GeKås i Ullared med 

över fyra miljoner besökare per år. Efter det att varuhuset grundades 1963 

har det utvecklats till ett av landets största handelsområden. Större köp- 

centra har under de senaste decennierna också vuxit fram utanför de större 

städerna, framför allt längs E6:an, vid länets viktigaste kommunikationsstråk. 

I Kungsbacka finns Kungsmässan. 

Såsom i andra delar av Sverige har golfbanor blivit ett allt vanligare inslag på 

den halländska landsbygden. Sammanlagt finns idag ett trettiotal golfbanor 

i Halland. 


– Badortsmiljöer, t.ex. Särö i Kungsbacka kommun, Tyludden i Halmstad 

och kallbadhuset från 1864 och Societetshuset från 1886 i Varberg 

– Sanatorier, t.ex. i Apelviken, Spenshult och Fagered 

– GeKås i Ullared 

– Köpcentra utanför städerna, t.ex. Varberg Nord samt Eurostop utanför 

Halmstad längs E6:an 

– Badplatser, campingplatser och områden med fritidshus (ofta i tallskog 

som planterats som skydd mot sandflykt), t.ex. i Skrea, Åsa och Frillesås 

– Golfbanor 

De många sandstränderna i 

Halland är en viktig turistattraktion. 

29

30 

De vackra stenvalvsbroarna 

man kan hitta här och var i 

Halland började byggas på 

1700-talet. 

Kommunikationernas landskap 

Av de gamla kommunikationsstråken är det nord-sydliga det tydligaste i 

Halland idag med E6 och Västkustbanan. Flera andra fysiska spår och värdeområden 

har bevarats till idag. 

Vägarna 

Redan i början av medeltiden, men sannolikt ännu tidigare, hade de kommunikationsstråk 

som ännu idag utgör stommen för dagens kommunikationer 

etablerats i Halland. Den viktigaste nord-sydliga förbindelsen var kustvägen, 

även kallad Kungsvägen. Viskanstigen, Ätrastigen (Redvägen) och 

Nissastigen följde de tre ådalarna i sydväst- nordostlig riktning. Lagastigen 

längst ner i söder följde Lagans ådal från väst till öst. 

På 1600-talet började vägnätet rustas upp för att uppfylla dåtidens svenska 

standard. Det anlades körbara vägar till Västergötland och gästgiverier 

börjar uppföras i enlighet med gästgiveriförordningen. Under 1700-talet infördes 

sten som brobyggnadsmaterial. 

I bilismens barndom, under 1920-30-talen, förbättrades vägnätet i Halland 

genom att nya landsvägar anlades och äldre vägsträckningar byggdes om. 

Arbetena drevs ofta som sysselsättningsåtgärder, s.k. AK-arbeten. Karaktäristiskt 

för AK-vägarna är vägutformningen med långa raksträckor, dragna utan 

någon större anpassning till terrängen och tvära kurvor vid de större hindren. 

På 1930-talet byggdes också den gamla Kustvägen, senare Rikstvåan, om för 

bilismens behov. Ända till i slutet av 1950-talet, då man började bygga förbifarter, 

passerade vägen rakt igenom städerna. Första motorvägsträckan invigdes 

1972. Idag är hela E6:an genom Halland motorväg.


– De medeltida vägarna 

– Slingriga skiljelinjevägar 

– 1600-talets vägar med gästgiverier och milstolpar 

– 1700-talets vägar med stenvalvbroar 

– Skogsvägar som bildats av en äldre stig 

– Väghållningsstenar 

– AK-vägar, framför allt i skogsbygden, pollare och räcken 

– Industrialismens broar av stål och betong 

– Bevarade sträckningar efter Rikstvåan 

– E6:an 

Sjöfarten 

Sjöfarten var en viktig binäring i kustsocknarna redan på 1500-talet, trots 

myndigheternas regleringar och förbud. Sjöfarten var framför allt betydelsefull 

för befolkningen på Onsalahalvön. En typisk företeelse för Onsala 

är de s.k. kaptensgårdarna som uppfördes främst under 1700-talet av 

välbeställda fraktskeppare. Det stora uppsvinget fick sjöfarten först efter 

införandet av seglationsfriheten 1832. Ångbåtstrafiken gjorde det möjligt 

att nå platser som inte hade varit tillgängliga tidigare. Bland annat startades 

ångbåtstrafik på linjen Göteborg-Köpenhamn-Lübeck på 1850-talet. 

Med ångbåtstrafiken började badkulturen etableras vid kusten i slutet av 

1800-talet, först som ett överklassnöje i form av kallbadhus och societetshus. 

Under senare delen av 1800-talet utvecklades sjökommunikationerna 

påtagligt. Hamnarna förbättrades och sjösäkerheten ökade genom 

utbyggnaden av fyr- och lotssystemet. Idag finns ett par större hamnanläggningar 

och från Varbergs hamn finns färjeförbindelse till Danmark. 


– Äldre hamnanläggningar, antingen i bruk eller lämningar efter dessa 

– Ångbåtsbryggor 

– Kaptensgårdar på Onsalahalvön 

– Fyrar och lotsplatser 

– Dagens hamnar 

Järnvägen 

I slutet av 1800-talet revolutionerades kommunikationerna även på land. 

Ett omfattande järnvägsnät anlades. Järnvägen knöt samman Halland 

med de omgivande landskapen och på så sätt ändrades befolkningens tidigare 

rörelsemönster. Handeln ökade och i alla städer byggdes hamnarna 

ut. Längs järnvägen uppstod nya stationssamhällen med stationshus, magasin, 

hotell och annan service, oftast uppförda i karaktäristisk järnvägsarkitektur. 

Idag är Västkustbanan den viktigaste järnvägen. 


– Äldre järnvägsträckningar, antingen i bruk eller lämningar efter dessa 

– Västkustbanan 

– Landeryd längs Halmstad-Nässjö järnvägar, en välbevarad 

järnvägsmiljö från sekelskiftet 1900 

31

32 

Radiostationen Grimeton 

och dess sex antenntorn är 

värdsarv. 

Grimetons radiostation 

År 1925 invigdes Grimetons radiostation för trådlösa radioförbindelser. Stationen 

ingick i ett världsomspännande nät för långvågsstationer. Idag är anläggningen 

världsarv. 


– Grimetons radiostation med sina sex antenntorn, ett landmärke 

Boende och bebyggelse från medeltiden till idag 

Den kulturgräns som på bronsåldern delade Halland i en nordlig och sydlig del 

påverkade även byggnadsskicket. I den södra delen har inflytandet från Skåne, 

Själland och kontinenten varit starkare medan impulserna i norr och öster har 

kommit från Norge och Jylland men även från de angränsande svenska landskapen. 

Under medeltiden var de sydliga influenserna tydliga i stadsbebyggelsen, 

kyrkobyggandet och högreståndsbebyggelsen i södra Halland. 

Säterier och herrgårdar 

Under medeltiden fick adeln en stark ställning i Halland vilket ledde till feodala 

inslag i samhället. Under 1300-1500-talen fanns drygt 20 större gårdar 

och säterier, med viss koncentration till de allra nordligaste och sydligaste 

delarna och runt Halmstad. Efter medeltiden förvandlades flera tidigare kronohemman 

till säterier och många nya säterier anlades. 

På 1600-talet omvandlades säterierna till storslagna arkitektoniska skapelser 

med syfte att stärka maktupplevelsen. Karaktäristiskt för en säterimiljö 

vid denna tid var en påkostad herrgård med parkanläggning, alléer,

vattennära anläggningar, stora ekonomibyggnader och arbetarbostäder. Till 

anläggningen hörde också ofta utgårdar och torp utanför själva herrgårdsmiljön. 

Under 1800-talet var säterierna och andra storjordbruk ofta drivande 

för skiftesreformerna och den agrara revolutionen. Det var här man 

först införde de jordbrukstekniska nyheterna som sedan spreds vidare till de 

mindre gårdarna. 


– Säteri- och herrgårdsmiljöer från 1600-talet, t.ex. Sperlingholm, 

Stjärnarp, Vapnö, Skottorp och Dömestorp 

Landbygdens bebyggelse 

På landsbygden i hela Halland följde man den sydgötiska byggnadstraditionen 

med högloftstugan som består av en låg bostadsdel flankerad av två 

högre byggnader. Däremot varierade byggnadstekniken beroende på tillgången 

till byggnadsmaterial. Knuttimringstekniken dominerade i skogsrika 

områden i öster, men den användes i hela Halland, framför allt för bostadshus. 

Skiftesverkstekniken var vanlig i hela Halland, men tekniken skiljde sig 

mellan söder och norr. I södra Halland upp till Ätradalen var korsvirkestekniken 

vanlig, även om uthus byggdes i korsvirke även längre upp i norr. 

I slutet av 1700-talet slutade man att använda den då ålderdomliga högloftsstugan 

som bostadshus och den ersattes söderifrån av loftstugan eller 

den s.k. Hallandslängan. Karaktäristiskt för denna är en låg byggnadshöjd, 

alltid i en våning, en långsmal form, ett brant tak och en asymmetrisk exteriör. 

Den inre funktionen speglas i fasaden, t.ex. markeras stugans placering 

i mitten av huset av två tätt sittande fönster. Byggnadstekniken med skiftesverk 

gjorde att byggnaderna relativt enkelt kunde byggas på i någon av 

ändarna vilket i vissa fall gett riktigt långa byggnader. 

Genom Hallandslängan blev skillnaderna i byggnadskulturen mellan 

norr och söder ännu tydligare. I norr kom influenserna från Västergötland 

och Göteborg där handel och sjöfart skapade ett välstånd som tog sig uttryck 

i bebyggelsen. Husen byggdes högre och bredare vilket troligen beror 

på knuttimringstraditionen som gjorde det svårare att bygga på längden. De 

asymmetriska fasaderna med de tätt sittande fönstren vid stugan dröjde sig 

dock kvar. Husen målades ofta i en ljus färgsättning. Taken fick gärna en 

flackare takvinkel och belades med tegel. 

Ytterligare en skillnad i byggnadsskicket ser man i inlandet och skogsbygden. 

Här är husen högre till skillnad från de på slätten. Likheterna med en 

västgötsk tradition är tydligare i de norra delarna medan en mer småländsk 

byggnadstradition tar över i de södra delarna. Dock handlar det om knuttimringstradition 

i båda fallen. 

Ungefär samtidigt med Hallandslängan fick den fyrbyggda sydsvenska 

gården sitt stora genombrott i hela Halland. Gårdsformen hade börjat utvecklas 

i Skåne under medeltiden och därefter spridas norrut så att den i 

början av 1700-talet är allmänt förekommande i södra Halland och relativt 

vanlig också i mellersta Halland. Också i norra delen av landskapet fanns det 

kringbyggda gårdar redan i början 1700-talet, men gårdsformen med en eller 

två uthuslängor var fortfarande vanligast. Typiskt var att gårdsplanen var 

belagd med stenhällar. 

33

34 

Gård med nyare 

ekonomibyggnader. 

Under senare delen av 1800-talet löstes den slutna gårdsformen upp något. 

I många fall försvann en uthuslänga på gårdarna, vanligen den mittemot 

manbyggnaden. Vartefter nya, större ekonomibyggnader tillkom hamnade 

bostadshuset lite mer avsides. Vid de utskiftade gårdarna, där nya byggnader 

byggts, ersatte trädrader de sammanbyggda husen för en skyddande effekt. 

Under 1800-talet fick det sydsvenska byggnadsskicket, med synligt korsvirke, 

puts eller tegel ett genomslag, tidigare hade det dolts under fasadbeklädnad. 

I inlandet och skogsbygden bygger man under 1800-talet gärna bostadshus 

i 1,5 eller 2 våningar som är bredare än tidigare och med en relativt flack 

taklutning. I socknarna närmast Småland och Västergötland blir byggnader 

med symmetrisk exteriör vanliga. Under 1870-talet fick det symmetriska 

fasadidealet fullt fäste i hela länet. Gemensamt var bredare, högre hus med 

verandor, frontespiser och snickarglädje, ofta målade i ljus oljefärg. Taken 

var utskjutande sadeltak med tegel eller plåt. Genomslaget har sin grund i 

laga skiftet då flytt/nybyggnation ofta krävdes liksom att nya ekonomiska 

förutsättningar gavs. Med nya produktions- och transportmöjligheter utjämnades 

de regionala skillnaderna då materialet inte längre var beroende av 

naturgivna förhållanden. 

Fram till 1930-tal var salsbyggnaden starkt dominerande, ofta i 1,5 plan och 

med en murstock. Den nya typen av byggnader var ivrigt påhejade av myndigheter 

och arkitekter som förespråkade ett mer rationellt och ekonomiskt byggande. 

Med funktionalismen på 1930-talet infördes nya stilideal där målet var att skapa 

ändamålsenliga och praktiska byggnader. På 1940-talet fick funktionalismen en 

mjukare form som kan kallas folkhemmets arkitektur. 

Efter 1950 har bebyggelsen på landsbygden genomgått en påtaglig omvandling. 

För nya jordbruksmetoder har man uppfört nya typer av ekonomibyggnader, 

t.ex. stora lösdriftsstallar. Vid många av gårdarna har nya modernt 

utrustade bostadshus uppförts, vilket i många fall ger generationer av 

bebyggelse vid en och samma gård. I andra fall har de gamla mangårdsbyggnaderna 

övergivits och ibland rivits eller fått förfalla. 


– Byggnader kopplade till 1800-talets storjordbruk 

– Högloftsstugor 

– Hallandslängor

– Sydsvenska, fyrbyggda gårdar 

– Byggnader uppförda med lokal byggnadsteknik, knuttimring, skiftesverk 

eller korsvirke 

– Byggnader uppförda i samband med skiftesreformerna 

– Byggnader med symmetrisk exteriör, panelarkitektur och snickarglädje 

från slutet av 1800-talet 

– Salsbyggnader från början av 1900-talet 

– Villor och egnahem från början av 1900-talet 

– Funktionalismens arkitektur från 1930-talet 

– Folkhemmets arkitektur från 1940-50-talet 

– Byggnader på landsbygden efter 1950, kopplade till jordbrukets rationa- 

liseringar och viljan att ha ett modernt boende. 

Bebyggelsen i städerna 

De halländska städerna grundades som handelsstäder på medeltiden, Laholm, 

Halmstad och Falkenberg på 1200-talet, Varberg på 1300-talet och 

Kungsbacka på 1400-talet. Alla utvecklades långsamt under de följande århundradena. 

Under samma tid flyttades tre av städerna, Halmstad, Falkenberg 

och Varberg, innan de fick sina nuvarande lägen, Varberg t.o.m. tre 

gånger. År 1662 beskrivs städerna vara ”så ödhe, oregulerade och ussle, at 

hoos dem störste oordning finnes och eet ursprung till lanzens uselhet”. 

Halmstad var länge den största staden, en utskeppningshamn som på 

1500-talet fick förvaltningsfunktioner och på 1700-talet blev residensstad. 

Efter en brand 1619 fick staden en renässansplan. När Varberg 1666 flyttades 

till sin nuvarande plats fick staden ett uppsving och bebyggelsen reglerades 

efter en strikt rutnätsplan. Vid mitten av 1700-talet var Varberg länets 

största stad. Laholm var i slutet av 1700-talet länets tredje stad, sannolikt 

tack vare att jordbruket hade en snabb utveckling i södra Halland. Falkenberg 

och Kungsbacka var utpräglade småstäder som båda upplevde ett uppsving 

i slutet av 1700-talet, men de drabbades sedan av svåra stadsbränder 

på 1840-talet. Även de andra städerna drabbades av bränder, Laholm 1811, 

Halmstad 1845 och Varberg 1863. 

I och med industrialiseringen började städerna att utvecklas på 1870-talet, 

först i Halmstad. En strikt rutnätsplan för Östra Förstaden, kring järnvägen, 

lades ut 1884. Området fick en storstadsmässig prägel med representativa 

hus. På 1920-talet byggdes villastäder och på 1930-talet fick staden hyreshus 

i funktionalistisk anda och efter modern stadsplan. Också i Varberg var slutet 

av 1800-talet en tid av positiv utveckling. Efter branden 1863 uppfördes 

påkostade stenhus i tidens stilarkitektur. Också den förnäma badkulturen i 

Varberg resulterade i påkostade byggnader, bland annat kallbadhuset 1864, 

societetshuset 1886 och varmbadhuset 1925. Bostadsbebyggelsen i Varberg 

under första halvan av 1900-talet präglades av egnahem och villor. 

I Falkenberg var det främst området kring järnvägen som exploaterades 

för ny bebyggelse under första halvan av 1900-talet, då främst i form av villor. 

På 1920-talet uppfördes egna hem på östra sidan av Ätran. På 1920-30-talen 

ville staden profilera sig som turiststad och bland annat Grand Hotel uppfördes. 

Laholm behöll sin medeltida struktur när större hus i två våningar 

började uppföras i slutet av 1800-talet. På 1930-talet ökade byggnadsverksamheten. 

Bland annat fick staden sin första industri, ett linberedningsverk. 

35

36 

I Halmstad finns höghus och 

hamnanläggningar som gör 

att staden blir väl synlig i det 

flacka landskapet även på 

långa avstånd. 

Bostadshus uppfördes till största delen utanför den gamla staden. Efter branden 

1846 fick staden en regelbunden stadsplan och nya byggnader uppfördes. 

I arkitekturen fanns influenser från Göteborg. I slutet av 1800-talet 

började staden växa utmed järnvägen, utanför det medeltida stadsområdet. 

Bebyggelsen hade villastadskaraktär. 

Den tydliga gränsen mellan stad och land fanns länge kvar i Halland. Efter 

1950 har städerna vuxit och gränserna har blivit otydligare. I alla städer har 

det skett saneringar av centrumkvarteren under de senaste decennierna vilket 

har lämnat sina avtryck i stadsbilden, men framför allt Laholm, Falkenberg 

och Kungsbacka har bevarat sin småstadskaraktär. På 1970-talet började en 

låg villabebyggelse breda ut sig utanför städerna. Det är inte ovanligt med villamattor 

som idag sträcker sig flera kilometer utanför centrum och dominerar 

landskapet utanför städerna. Framför allt i de större städerna som Halmstad 

och Varberg finns också högre flerbostadshus. I båda städerna har man de 

senaste åren också uppfört riktigt höga hus som utgör nya landmärken. 


– Medeltida och andra äldre byggnader i städerna, uppförda före brän- 

derna på 1800-talet 

Badturismen är en viktig näring och längs kusten finns stora områden med stugbyar.

– Den medeltida stadsplanen i Laholm och de andra städernas 

rutnätsplaner 

– Byggnader uppförda efter stadsbränderna på 1800-talet i städerna 

– Byggnader som är kopplade till järnvägen 

– 1970-talets villabebyggelse utanför stadskärnorna 

– Höghus från 2000-talet 

Hus för fritid 

Ett påtagligt inslag i Halland, framför allt längs kusten, är hus som har uppförts 

för att användas på fritiden. De första sommarhusen var de påkostade 

sommarvillorna som vid sekelskiftet 1900 uppfördes av välbärgade borgare i 

närheten av badorterna. För det mer naturliga friluftslivet på 1910-20-talet 

uppfördes mindre och enklare fritidshus. Karaktäristiskt för dessa är den 

nationalromantiska arkitekturen. 

Åren mellan 1930 och 1950 är sportstugornas tid. Då börjar större områden 

med fritidshus exploateras, ofta i de tallplanteringar som tidigare utgjort 

skydd mot sandflykten. På 1970 och 80-talen börjar omvandlingen av 

fritidshusen till permanentbostäder, vilket innebar att huset byggs om och 

till. En omvandling som fortsatt och blivit allt vanligare idag. Parallellt med 

permanentningen uppförs idag också nya områden för fritidshus. 


– Byggnader som är kopplade till badkulturen, t.ex. kallbadhuset från 

1864 och Societetshuset från 1886 i Varberg 

– Sommarvillor från sekelskiftet 1900 

– Nationalromantiska fritidshus från 1910-20-talen 

– Sportstugor från 1930-50-talen 

– Större fritidshus, anpassade för permanentboende från 1970-talet och 

framåt 

37

38 

En fortsatt förändring 

Hallands landskap är under ständig förändring. Den största påverkan på dagens 

landskap har städernas och tätorternas utbredning, omstruktureringar i 

odlingslandskapet och vindkraftsutbyggnaden. Men även mer tillfälliga händelser, 

som stormen Gudrun som härjade några januaridagar 2005, kan få 

stor påverkan. 

Hallands städer växer på ett annat sätt idag än tidigare. Istället för att 

växa med tydliga årsringar som de tidigare gjort planeras de nu efter kollektivstråk 

vilket skapar en stjärnlik och mer utspridd struktur. Även på höjden 

sker förändringar när nya höghus planeras och byggs i vissa städer. Tidigare 

inordnade sig den i stora delar låga och småskaliga bebyggelsen, där även 

den mer storskaliga bebyggelsen sällan når mer än fem våningar, i det flacka 

landskapet. När höghus byggs blir städerna tydligare i landskapet och husen 

blir landmärken synliga på långt håll. Ytterligare en bebyggelseomvandling, 

som pågått under en längre tid, är permanentandet av kustens fritidsbebyggelse. 

Istället för småskalig fritidsbebyggelse kantas allt fler kuststräckor av 

tätt bebyggda permanenthusområden med stora villor som på små fritidshustomter 

klättrar nedför sluttningarna mot vattnet. I anslutning till städerna 

och de större vägarna sker också en förvandling när stora industrihallar 

och huvudlager etableras. 

Det stora bebyggelsetrycket har också konsekvenser för odlingslandskapet. 

När bebyggelseområden växer ut på odlingsmark fragmenteras odlingslandskapet. 

Detta har på sina håll, särskilt på Onsalahalvön, lett till jordbruksnedläggningar 

och igenväxande marker. Odlingslandskapet påverkas 

också av att brukningsenheterna behöver bli allt större för att jordbruk ska 

vara lönsamt. Små enheter läggs ner. I skogslandskap och i fragmenterade 

tätbebyggda landskap leder detta till att det traditionella jordbruket helt försvinner. 

I vissa fall ersätts de av hästgårdar som med sina ofta vita staket 

lämnar ett tydligt avtryck i landskapet. I de öppna slättbygderna köps de små 

enheterna upp av större gårdar och brukningsenheterna blir allt större. 

En annan förändring i landskapet är själva synen på och användningen 

av landskapet. Allt fler använder landskapet som ett fritidslandskap snarare 

än som en del i sin försörjning. Denna förändring har bland annat lett till 

att allt fler områden omvandlas till golfbanor. Den syns också i form av de 

många småskaliga turistverksamheter som utvecklats på landsbygden och 

som ofta utgör ett viktigt komplement till jordbruket t.ex. ”ekomuseum”, 

bo på lantgård och bed & breakfast. 

När stormen Gudrun passerade Halland lämnade den spår efter sig som 

kommer att vara synliga för en lång tid framöver. De mest synliga spåren 

består av de många ”Gudrunhyggena” som skapar stora öppna områden i 

skogen. Stormen kan också ha haft en mer indirekt påverkan på landskapet 

när skogsbrukarna drabbats ekonomiskt. 

Vindkraftsutbyggnaden är dock den landskapsförändring som kanske 

snabbast och tydligast påverkar upplevelsen av Hallands landskap. Tidigare 

var det framförallt slätterna som var aktuella. Idag vänds istället blickarna i 

allt högre grad mot skogsområdena.

Regeringen har satt upp som mål att Sverige år 2020 ska producera 30 TWh. 

År 2009 var den totala produktionen av vindkraftsel i Sverige 2,5 TWh. Av 

detta producerades 0,2 TWh i Halland. Detta gjorde Halland till den tredje 

största producenten näst efter Skåne och Västra Götaland. 

En av de absolut viktigaste 

landskapsomdanarna i 

Halland idag är trycket från 

vindkraftsetableringar. Denna 

karta visar en ögonblicksbild 

från november 2010. 

Kartan är något missvisande 

eftersom punkterna i ett 

fåtal fall representerar flera 

verk. Ett sådant exempel är 

etableringen ute i havet vid 

Stora Middelgrund. Här representerar 

punkten 108 verk 

39

Landskapskaraktärer 

I detta kapitel beskrivs Hallands olika landskapskaraktärer. Ett landskaps 

karaktär beror på naturgeografiska strukturer, historisk användning, nutida 

användning och landskapets rumsliga och visuella struktur. Indelningarna 

av landskapets karaktär skiljer sig något åt beroende på var fokus för analysen 

av landskapets karaktärsdrag legat. I denna rapport har fokus legat på 

de aspekter som är viktiga för planering av vindkraftsetableringar. Nedan 

finns tips på rapporter där landskapskaraktäriseringar gjorts med andra 

perspektiv. 

Landskapskaraktärerna är generella till sin karaktär och indelningen har 

gjorts på en regional skala. Detta innebär att det inom varje landskapskaraktär 

finns områden där vissa strukturer skiljer sig, eller är tydligare eller 

svagare uttryckta, än i den övergripande landskapskaraktären. I några områden, 

där det bedömts särskilt viktigt, har sådana särskilda områden lyfts 

ut som delområden. 

Landskapskaraktärerna har identifierats genom litteraturstudier, kart- 

och GISanalyser, fem dagars fältstudier samt kontakter med personer med 

lokal kännedom. 

Tips på andra skrifter om Hallands landskap och dess karaktärer: 

Halland delas in i regioner med utgångspunkt i agrarhistoria: 

Larsson, K., Frisk, M., 1999. Agrarhistorisk landskapsanalys över Hallands län – 

länsöversikt. Landskapsprojekt 1999:7. 

Norden delas in i regioner beroende på naturgeografiska förutsättningar: 

Nordiska ministerrådet, 1984. Naturgeografisk regionindelning av Norden. Sveriges 

Nationalatlas, 1996. Sveriges geografi. 

Sverige delas in i regioner med hänsyn på landskapsbild och markanvändning: 

Sveriges Nationalatlas, 1994. Kulturlandskapet och bebyggelsen. 

41

42 

Sammanfattande karaktärsbeskrivning 

Halland är karaktärsmässigt indelat i två områden. I norr är landskapet 

präglat av sprickdalar. I söder är landskapet istället uppdelat i en stor 

slättplatå och en stor skogsplatå. 

Sprickdalslandskap, som är relativt vanliga i Sverige, är ur ett internationellt 

perspektiv en ovanlig landskapskaraktär. Kusten med sina många 

öar och vikar är även ovanlig ur ett nationellt perspektiv. Det nordliga 

sprickdalslandskapet har delats in i två karaktärer: 

Klippig kust – kuststräckan med en flikig skärgård och kala berg, vindpinade 

tallskogar, strandängar, fritidsbebyggelse och tätbebyggda bostadsområden. 

Sprickdalslandskap – det hårt exploaterade sprickdalslandskapet med uppodlade 

och bebyggda dalar avgränsade av skogsklädda branter. 

Landskapen i de södra delarna har en särprägel i att olika karaktärer ligger så 

tätt inpå varandra. På en 20 minuters biltur går det att färdas från kust via 

slättbygd och mellanbygd upp till skogsbygden. Den tydliga uppdelningen i 

två platåer gör också att det ofta finns tydliga visuella kopplingar mellan de 

olika karaktärerna. Från kust och slätt bildar ofta mellanbygd och skogsbygd 

en tydlig skogsklädd höjd i öster. Från mellanbygd och skogsbygd erbjuds 

utblickar över slättbygd och klara dagar kanske ända ut till kusten. De södra 

landskapen har delats in i fyra karaktärer: 

Flack kust – kuststräcka med flacka strandängar, låg fritidshusbebyggelse, 

tallplaneringar och stränder som avgränsas av sanddynor. 

Slättbygd – jordbruksområden som i vissa delar är mycket öppna, storskaliga 

och rationaliserade och i andra delar får en viss småskalighet och rumslighet 

genom landskapselement som stenmurar och skogsplanteringar. 

Mellanbygd – kuperat landskap med en variation av småskaliga jordbrukslandskap 

och bokskogar och barrskogar. 

Skogsbygd – skogsområden med ett stort inslag av småskaliga odlingsbygder 

insprängda i produktionsskogen och brukssamhällen i de större ådalarna.

44 

Särö Västerskog. 

Foto: Bergslagsbild AB 

Klippig kust 

I norra Halland finns en klippig kust av bohuskaraktär. Den präglas dels 

av sprickdalslandskapets möte med havet, dels av 1900-talets fritidshusbebyggelse 

och det höga bebyggelsetrycket. Den sorts skärgård som 

bildas i sprickdalslandskap är ovanlig både ur ett nationellt och internationellt 

perspektiv. 

Landskapets former 

Mötet mellan sprickdalslandskapet och havet skapar en småflikig kust där 

höjdpartierna bildar uddar och öar och dalarna blir havsvikar. Eftersom hela 

området legat under högsta kustlinjen och klippor även nu utsätts för havets 

vågor och vind är jordlagren på uddar, höjdpartier och öar mycket tunna. 

På vissa ställen sträcker sig det kala berget långt in på land och öarna saknar 

ofta helt trädvegetation. De kala bergshällarna, där gräs, ris och buskar 

klamrar sig fast i skrevorna, utgör ett dominerande karaktärsdrag. Längre in 

på fastland tar en gles och vindpinad tallskog med ett stort inslag av berg i 

dagen över. 

I dalarna finns ibland odlingslandskap präglat av laga skiftet. På grund 

av terrängen är det dock fortfarande småskaligt med små åkrar, stenmurar 

och odlingsrösen. I takt med att bostads- och fritidshusområden brett ut sig 

längs kusten har odlingslandskapet fragmenterats och bitvis övergivits. Idag 

finns endast rester av kustens jordbruk och på en del öar finns lämningar 

efter skärgårdsjordbruk. 

Skärgårdens öar är relativt små, endast ett fåtal når uppåt 2 km 2 . Vissa 

öar sticker upp 20-30 meter över vattenytan medan andra har en flackare 

profil. På fastlandet är övergången mellan de flacka dalarna och bergen ofta 

skarp med branta bergskanter. Ofta är skillnaden mellan dalarna och de om-

givande höjderna mellan 15-30 meter men på enstaka ställen höjer sig bergskarmarna 

både 50 och nära 100 meter över dalen. Växlingen mellan vikar 

och uddar ger en variation av landskapsrum och skalor. Nere i vikarna bildas 

väl avgränsade rum som endast öppnar sig ut mot havet och skärgårdens öar. 

Landskapets upplevs här ha en tydlig riktning som följer dalens sträckning 

och utblickarna mot havet. Ute på uddar och uppe på höjdpartier är istället 

siktlängderna oändliga. Här upplever man både sprickdalslandskapets östvästliga 

riktning och kustens nord-sydliga riktning tydligt. 

Trots landskapets tydliga riktningar är orienterbarheten relativt låg. Serien 

av öar och vikar kan lätt förväxlas med varandra och det är inte alltid lätt 

att förstå hur landskapet hänger ihop. Vissa öar har dock så speciella former 

att de kan bilda lokala landmärken. Ytterligare landmärken i landskapet är 

de fyrar som finns här och var på öar och uddar. 

I den klippiga kusten finns 

inga delområden. 

45

46 

Exempel på den klippiga 

kustens fritidsbebyggelse 

som allt mer övergår i 

permanentbostäder. 

Bebyggelse 

Bebyggelsen har traditionellt sett lokaliserats till landskapets skyddade dalar 

i anslutning till bra hamnlägen och jordbruksmarker. På de kala och klippiga 

höjdpartierna har byggnadsverk som ska vara väl synliga, eller som använder 

vinden, placerats. Exempel på detta är de bronsåldersrösen, fyrar och väderkvarnar 

som än idag går att hitta i landskapet. Det gamla bebyggelsemönstret 

förstärker landskapets öst-västliga riktning. 

Under 1900-talet har landskapet längs den klippiga kusten förändrats avsevärt. 

De första förändringarna kom när badkulturen tog fart vid 1900-talets 

början, nästa förändringsperiod startade på 1940-talet när fritidshusbebyggelsen 

ökade och idag är trycket på att både omvandla fritidsbebyggelsen 

till permanentboende och på att bygga nytt stort. En del bebyggelseområden 

har bevarat en förhållandevis småskalig, låg och varierad karaktär med lång 

kontinuitet. Husen, både i samhällena och i jordbrukslandskapet, är i huvudsak 

ljusmålade trähus. Inom samma område hittar man fiskartorp från 

de tidigaste fiskelägena, restauranger och badanläggningar från badortseran 

och moderna permanentbostäder. I andra områden, speciellt i närheten av 

Göteborg och Kungsbacka, har karaktären på områdena förändrats genom 

de relativt stora byggnader som tillkommit på de små fritidshustomterna. 

Genom fritidshusbebyggelsen har man även lämnat dalgångarna och man 

kan idag finna boendelägen, både fritidshus och permanentboenden, även 

på klipporna där man tidigare endast kunde finna ”nyttobyggnader” som 

väderkvarnar och fyrar.

Särpräglade natur-, kultur- och rekreationsvärden 

Rekreationsvärdena längs den klippiga kusten är främst knutna till de många 

badklipporna och de långa utblickarna över havet. Samtidigt finns många 

höga natur- och kulturvärden som även de är en viktig del av rekreationslandskapet. 

Eftersom få öar och uddar är bebyggda kan landskapet ibland nästan 

upplevas orört. I en del vikar finns betade strandängar som rest från ett äldre 

sätt att bruka markerna. Dessa rymmer vanligtvis höga natur- och kulturvärden. 

De är speciellt värdefulla för rastande och häckande fåglar. Både 

längs kusten och på öarna finns också skogar präglade av utmarksbete liksom 

ljungbevuxna kusthedar. Själva vattenområdena rymmer också höga naturvärden 

och ett rikt fiske, bl.a. tjänar grunda vikar och fjordar som yngelkammare 

för många fiskarter. I en del vikar finns åmynningar som skapar 

en intressant miljö där sötvattnet blandas med havet och åarnas sediment 

skapar marskland. 

Den långa kontinuiteten och användningen av den klippiga kusten syns 

på många håll tydligt. De tidigaste spåren består bland annat av områden 

med stora bronsåldersrösen. Den rikedom som fisket bar med sig återfinns 

i bebyggelsen, t.ex. i kaptensgårdarna och i kyrkorna. Andra lämningar från 

fisket och sjöfarten är labyrinter, rösen och stensättningar, välbevarade lotsplatser 

och lotsbebyggelse samt gamla hamn-och fiskelägen. Här finns också 

Sveriges äldsta fyrplats, Nidingen. Att landskapet blomstrade under slutet 

1800-talet och fram till ungefär 1930 visar sig även i den ”moderna” slottsanläggningen 

Tjolöholm. 

47

48 

Sällstorpsdalen, vid 

Svenstorp, Sällstorp socken. 

Foto: Pär Connelid, Kula HB 

Sprickdalslandskap 

Landskapet norr om Varberg upp till Hallands nordliga gräns består av 

ett sprickdalslandskap. Landskapskaraktären är dels starkt präglad av 

närheten till storstadsregionen Göteborg med ett stort bebyggelsetryck, 

dels av en starkt kuperad terräng med odlingslandskap i dalarna och 

skogslandskap på höjderna. Sprickdalslandskap är ur ett internationellt 

perspektiv en mycket ovanligt landskapstyp. 


Sprickdalslandskapets landskapsformer är dramatiska. Höjdskillnaderna mellan 

de uppodlade dalarna och de skogsbeklädda bergspartierna når ofta över 

100 meter. Bergsbranterna bildar tydliga väggar kring dalarna och rumsligheten 

är stark. Även landskapets riktning följer de tydliga sprickdalarna och 

är främst nordost-sydvästlig. Bergspartierna är långsmala och ofta är det en 

ensam bergsrygg som skiljer dalgångarna åt. Från höjdpartierna kan utsikten 

över dalarna och omgivande höjder ibland bli milsvid och landskapsrummet 

känns oändligt. I dalarna kan siktlängderna i dalens riktning bli långa. 

Sprickdalslandskapets odlingsområden bär tydliga spår efter ett laga skiftat 

landskap. De större dalarna är relativt hårt rationaliserade. Speciellt i 

anslutning till Kungsbacka får landskapet närmast slättkaraktär och skalan 

är stor. Andra dalar är trängre och rymmer fler landskapselement, främst i 

form av stenmurar, vilket ger landskapet en mer småskalig karaktär. De flesta

större vägar och ådalar följer dalarnas riktning. Tvärs över dalarna finns en 

struktur bestående av ägogränser, som syns i diken och stenmurar, och ett 

finmaskigt småskaligt vägnät. Småvägarna följer jordbruksskiftena och blir 

därför kurviga med tvära svängar. De flesta dalar är flacka men på en del ställen 

har meandrande åar skapat böljande former. 

Stora delar av sprickdalslandskapet har legat under högsta kustlinjen vilket 

syns tydligt på höjdpartiernas stora områden med berg i dagen. Uppe på 

höjderna dominerar gles barrskog och en del fuktigare skog medan ädellövspartier 

är vanligt förekommande i sluttningar. 

Bebyggelse 

Sprickdalslandskapets gårdar och samhällen har traditionellt sett placerats i 

odlingslandskapets kanter, intill de branta bergssidorna, för att lämna den 

värdefulla jordbruksmarken så ostörd som möjligt. Ekonomibyggnaderna 

består ofta av sammanbyggda större enheter som ligger vid gårdarna. Nästan 

inga ekonomibyggnader går att finna i åker- och betesmark. Kyrkor har ofta 

Delområden: 

1. Onsalahalvön och 

Sandsjöbackar 

2. Lygnern 

49

50 

fått en relativt undanskymt position i förhållande till de höga bergsbranterna 

och fungerar därför endast i undantagsfall som landmärken. Bebyggelsen 

utgörs främst av ljusmålad träbebyggelse från sekelskiftet men den har ofta 

drag från ombyggnationer från 1940-50 tal. Många hus är byggda i den tradition 

som ger högre och bredare byggnader med en flackare takvinkel än i 

söder. Dock har de gemensamt med husen i söder den asymmetriska fasaden 

med de tätt sittande fönstren vid stugan. Ett sentida inslag i landskapet är 

låga villasamhällen som växer ut över slätten. I sprickdalslandskapet finns relativt 

mycket bevarandevärd bebyggelse. Man kan se högre koncentrationer 

av den ut mot havet, efter de större vägsträckningar och en viss del i tätorterna. 

Runt Kungsbacka finns också externa verksamhetsområden och ett 

tätt nät av infrastruktur i form av vägar, järnväg, ledningar och ett stort antal 

master. Sprickdalslandskapet är överlag starkt präglat av människan. 


Friluftslivet i området är främst knutet till småskaliga odlingslandskap, stora 

naturreservat och landskapets sjöar, ådalar och ädellövskogsområden. Även 

de största naturvärdena är knutna till dessa områden med sötvattenstrandängar, 

ljunghedar och hagmarker. Viktiga fågelområden finns bland annat i 

anslutning i Viskans dalgång. Den långa kontinuiteten och användningen av 

sprickdalslandskapet syns på många håll tydligt i olika kulturmiljöområden. 

De tidigaste spåren av mänsklig aktivitet består bland annat av fornborgar, 

rösen och gravfält med resta stenar. I bebyggelsen finner man väderkvarnar, 

säteri-och herrgårdsanläggningar samt sockencentra med kyrka, prästgård 

och sockenstuga. Spår efter tidig markanvändning finns i form av fossila odlingslandskap 

med bandparceller och röjningsrösen liksom i rester av betad, 

bränd och restaurerad ljunghed. 

Delområden 

Onsalahalvön och Sandsjöbacka 

Sprickdalslandskapets västligaste del, som utgörs av Onsalahalvön och Sandsjöbacka, 

är mer småbrutet och har mindre tydliga riktningar än det östliga 

sprickdalslandskapet. Höjdskillnaderna mellan slätt och bergskrön är något 

mindre dramatiska, även om de på sina ställen når uppåt 80 meter. Landskapet 

är också mycket tätbebyggt och odlingsområdena splittras upp av 

växande samhällen. Samtidigt finns en koncentration av skyddade områden 

med höga natur-, kultur- och rekreationsvärden. Sandsjöbacka är Hallands 

största naturreservat på land och rymmer ljunghedar, hällmarker, sjöar samt 

en mäktig moränrygg, den ljunghedstäckta Sandsjöbackadrumlinen. Här 

finns också Vallda kyrkby som inhyser medeltidskyrka med sockencentrum, 

bybebyggelse från 1800-talets mitt, säteri samt storgården Gustavsberg med 

odlingsmarker och trädgårdsanläggningar. I området finns en stor andel bevarandevärd 

bebyggelse.

Lygnern 

Sjön Lyngern är Hallands näst största sjö och i anslutning till denna finns 

både storslagna utblickar och områden med höga värden för natur, kultur 

och friluftsliv. Sjön, som är ett populärt fiskevatten med bl.a. insjööring, 

omges av värdefulla löv-, bland-och tallskogar och på många platser kan 

man få upplevelser av orördhet och stillhet. I ekmiljöerna kring Lygnern 

finns även Hallands enda kända population av Ekoxe. Vid Lygnern finner 

man även ångbåtsbryggor som visar på den livliga trafik som en gång gått på 

sjön. I dess västra kant finns den geologiskt intressanta Fjärås Bräcka, en 4 

km lång och mycket markant israndbildning. Härifrån kan man se ut över 

både sjön Lygnern och havet. Bräckan är också ett mycket intressant kulturmiljöområde 

som visar en förhistorisk färdled med flera fornlämningar. Här 

finns bland annat ett stort gravfält med resta stenar, fossilt odlingslandskap 

och återskapade ljunghedar. 

Inte långt från Lygnern finns den känsliga kulturmiljön runt Äskhult. 

Äskhult är ett unikt värdeområde och ”titthål” in i ett 1700-talslandskap. 

Här finns en mycket välbevarad oskiftad bymiljö med tät bebyggelse av 

1700-talskaraktär i ett restaurerat, småskaligt och landskapselementstätt odlingslandskap 

från samma tid. 

51

52 

Gamla Köpstad, ovanför 

Galtabäck, Tvååker socken. 


Flack kust 

Söder om Varberg ner till Hallands sydliga gräns karaktäriseras landskapet av 

en mycket flack kust. De många strandängarna sätter en särprägel på landskapet 

liksom de långa sandstränderna. Framför allt i anslutning till sandstränderna 

finns långa band av fritidsbebyggelse. De större städerna Varberg, 

Falkenberg och Halmstad ligger som tydliga landmärken längs kusten. Kusten 

är ur ett nationellt perspektiv ett viktigt rekreationslandskap och här 

finns också mycket viktiga fågellokaler. 


Den flacka kusten präglas av långa sandstränder, stora sanddyner, strandängar, 

åmynningar och steniga uddar. 

Dess landskapsformer upplevs ofta storskaliga samtidigt som närmiljön 

ibland är småskalig och detaljrik. Längs kusten avlöser vikar med sandstränder 

och vikar med strandängar varandra. Vikarna med sandstränder är ofta 

tydligt avgränsade från det bakomliggande landskapet av gräsbevuxna sanddyner. 

Dynerna är vanligen mellan 5-10 meter höga. Bakom sanddynerna 

finns tallplanteringar, fritidshusområden och rester av odlingslandskap. I 

vikar som rymmer strandängar är avgränsningen mot bakomliggande landskap 

mindre tydlig. Strandängarna övergår i mindre åkerfält som ibland ramas 

in av stenmurar. Basen är ett laga skiftat landskap som sträcker sig ut 

mot havet. Här finns också enstaka ljunghedar. I en del vikar mynnar någon 

av landskapets många åar.

1 

Uddarnas profil är oftast låg. I området mellan Halmstad och Falkenberg går 

dock restberg ända ut till kusten med höjder som närmar sig 50 meter. Vid 

uddarna går ofta berget i dagen och här finns ibland klapperstensfält, strandvallar 

och klippor med tydliga isräfflor. Vegetationen består av gräs, örter, ris 

och i några fall av små samlingar vindpinade tallar och lövträd. 

Landskapets flackhet gör att landskapsrummen ofta upplevs oändliga. 

Endast i några av de djupare vikarna skapas ett mer avgränsat landskapsrum. 

Siktlängderna är mycket långa. På många ställen, där även slättbygden är 

flack och öppen, kan man se ända in till mellanbygden och skogslandskapet i 

öster. Eftersom det, med ett fåtal undantag, inte finns några öar blir utblickarna 

ut mot horisonten obegränsade. 

Landskapets har både en tydlig nord-sydlig riktning som följer kustlinjen 

och en öst-västlig riktning som skapas av havets dragningskraft, landskapets 

uddar och tidigare odlingsstrukturer. Det flacka landskapet och de långa 

siktlängderna gör att de landmärken som finns i landskapet, främst i form 

av fyrar, låga vindkraftverk, Hallandsåsen och kuststäderna, är väl synliga på 

långa avstånd och orienterbarheten är god. 

Delområden: 

1. Laholmsbukten 

53

54 

Bebyggelse 

Längs kusten sträcker sig ett långsmalt band av fritidshusområden som här 

och var övergår i samhällen och städer. Den äldre bebyggelsen, som vittnar 

om den tidigaste användningen av kusten, består främst av torp, kapell, fyr- 

och lotsplatser, fiskelägen samt kvarnar med eller utan vingar. Ofta återfinns 

dessa på de stenigare hällarna i närheten av strandängarna eller integrerade i 

fritidshusområdena. 

Nästa årsring som syns är den tidiga badortsbebyggelsen. Fritidshusbebyggelsen, 

som började dyka upp på 1920-tal och utvecklades till stugområden 

från 1940-50-tal och framåt, finner man främst i anslutning till sandstränderna 

i de tidigare sandflyktsområdena. Under 1970-tal kommer de första 

större husen och stugområdena börjar permanentas. Idag sker allt större om- 

och tillbyggnader på de mindre tomterna. En gemensam nämnare är dock 

att all bebyggelse i tidigare sandflyktsområden är låg och relativt småskalig. 

De för en hukande tillvaro bakom sanddynerna. Längs kuststräckan finns 

också de tre städerna Varberg, Falkenberg och Halmstad som möter havet 

med hamnområden, sandstränder och strandpromenader. 

I den flacka kusten finner man stora mängder bevarandevärd bebyggelse. 

Den största koncentrationen finner man i städerna men efter hela kusten 

ligger den kulturhistoriska bebyggelsen tätt. 


Den flacka kusten, som historiskt sett har varit ett produktionslandskap, är 

idag i stor utsträckning ett rekreationslandskap. Rekreationsvärdena är knutna 

till de många bad- och fritidshusområdena liksom golfbanor men också 

till landskapets kultur- och naturvärden. Rester av produktionslandskapet, 

i form av strandängar, enstaka ljunghedar och tallplanteringar, smälter in i 

dagens fritidslandskap och är en del av det. 

Naturen i hela kuststräckan är mycket präglad av närheten till havet och 

de många åarnas utlopp. De många och väl betade strandängarna är ett slående 

inslag. Historiskt sett har strandängarna varit livsavgörande för att få 

foder till djuren. De är artrika områden med intressant flora och en rikedom 

av fågelarter. Några av Sveriges bästa rastplatser för fåglar finns här. Höga 

värden är också knutna till de enstaka ljunghedarna som utgör relikter från 

tidigare epoker i Hallands landskapshistoria. 

Förutom de stora strandängarna och de mindre åkerskiftena är de många 

tallplanteringarna för sandflykt en slående rest av ett tidigare kargt landskap. 

Även i skogspartier långt in på land kan man hitta strandvallar från tidigare 

strandlinjer och sanddyner. 

Andra viktiga spår från människors bruk genom tiderna är tångallmänningar, 

pirar, båkar och annan verksamhet som har med havet att göra. Det 

finns också många spår som vittnar om att kusten alltid varit en viktig mötesplats 

redan innan det blev ett rekreationslandskap. De tidigaste spåren 

utgörs av högar, klapperstensgravfält, stensättningar och hålvägar och de senare 

av handelsplatser, städer och hamnar.

Delområden 

Laholmsbukten 

Laholmsbukten, som är en av Sveriges största bukter, skiljer sig från övriga 

kusten i skala och komplexitet. Med undantag av några mindre uddar med 

fast berg och morän vid Laxvik utgörs stranden av en enda lång välvd sandstrand 

kantad av sanddyner. Buktens är tydligt avgränsad av Hallandsåsen i 

söder och Halmstad i norr. Skalan är storslagen och dess form gör att man 

upplever att den omsluter havet till ett enda stort landskapsrum. I Laholmsbukten 

finns områden med hög koncentration av kulturhistorisk bebyggelse, 

t.ex. i Mellbystrand och Skummelövsstrand. Lagan, liksom Genevadsån med 

sitt vandrande utlopp, har sina mynningar här. 

55

56 

Hunnestad, nära Bengt- 

Jönsgård, östra delen av 

Hunnestad socken. 


Slättbygd 

Det landskap som kanske främst förknippas med Halland är slättbygden. 

Det är detta uppodlade, flacka och relativt tätbebyggda landskap som 

man ser när man färdas genom landskapet med tåg eller på motorvägen. 

En viktigt särprägel för slättbygden är dess ådalar. 

En annan särprägel är att skogen så gott som alltid bildar en väl synlig 

gräns åt öster. 


Hallands slättbygd är i stora delar en modern fullåkersbygd med stora rationellt 

brukade åkrar och stora gårdar. Öppenheten gör att siktlängderna 

kan bli mycket långa. Vyerna är vida och gårdar och samhällen, som ofta är 

lokaliserade till landskapets flacka höjdpartier eller i anslutning till större vägar 

och åar, syns på långa avstånd. Detta gäller även landskapets landmärken 

som främst består av bronsåldershögar, kyrkor, silos och vindkraftverk. 

Grunden för slättbygden är laga skiftet. Dock har området genomgått 

genomgripande rationaliseringar under 1900-talets senare hälft och de flesta 

markslag och småskaliga landskapselement har försvunnit. Rationaliseringsgraden 

varierar något i landskapet. I söder har igenläggning av diken 

och täckdikningarna gjort att åkerytorna blir oändliga och landskapet upplevs 

mycket storskaligt och lågkomplext. I resterande slättbygder finns fler 

landskapselement t.ex. i form av diken och murar kvar och skalan är något 

mindre. I dessa landskapsavsnitt gör igenväxningen i diken och på holmar

1 

2 

2 

att landskapet inte känns lika öppet och storskaligt. Slättbygden bryts, speciellt 

i de inte fullt lika rationaliserade delarna av planterade tallskogar mot 

sandflykten. I dessa områden kan man också finna stora sanddrivor. Trädridåerna 

och skogsplanteringar fungerar som landskapsavdelare vilket ger en 

tydligare rumslighet och en variation i landskapsbilden beroende på var i 

landskapet man står. 

Slättbygden är ofta mycket flack men på gränsen mot mellanbygden och 

i anslutning till en del av åarna finns ett inslag av ett mer böljande odlingslandskap 

med ädellövsområden och hagmarker. Riktningarna i landskapet 

beror på var i landskapet man befinner sig. De storskaliga landskapsformerna 

med skogen i öster och havet i väster bildar tillsammans med infrastruktur 

som järnväg och motorväg en nord-sydlig riktning. Samtidigt ger ådalarna 

med sina trädridåer ibland en väst-östlig riktning. 

De många åarna har en varierande betydelse för upplevelsen av landskapet. 

Vissa är uträtade och inrättar sig närmast obemärkt i landskapet. Andra har 

grävt sig ner i de mjuka sedimenten i ett meandrande lopp vilket skapat 

böljande dalar med raviner. Landskapet runt dessa ådalar upplevs ofta småskaligt, 

variationsrikt och med tydlig rumslighet. 

3 

Delområden: 

1. Varbergsslätten 

2. Slätten mellan Falkenberg 

och Halmstad 

3. Laholmsslätten 

57

58 

Bebyggelse 

Slättlandskapets bebyggelse har också sin grund i laga skiftet. Ofta är det 

stora enheter med större mangårdsbyggnader. Kring bebyggelsen, men också 

i åkermarken, finns läplanteringar. Här hittar man även de flesta nya, stora 

ekonomibyggnaderna så som svinstall och lösdriftshallar. I söder finner man 

de kringbyggda gårdarna, vissa med den stensatta gårdsplanen kvar. Det 

finns även spår av den långa äldre bebyggelsen i en våning med branta tak. I 

norr är ekonomibebyggelsen lite mer lösligt samlad vid gården, så även den 

nyare ekonomibebyggelsen. 

På slättbygden finns många av de större gods- och herrgårdsmiljöerna. 

Miljöerna är väl sammansatta, arkitektoniska helheter med beståndsdelar 

som större ekonomibyggnader, arbetarbostäder, parkanläggningar och alléer. 

Ofta ligger de i anslutning till en kyrka med medeltida ursprung. Till dessa 

miljöer finns storskalig produktionsmark, med spår efter tidiga rationaliseringar 

som till exempel sjösänkningar och årätningar. I dessa storskaliga 

marker finns även många märgelgravar. 

Kyrkorna har ursprungligen ofta placerats en bit utanför samhällena med 

åkermark ända in på kyrkogården. I vissa fall har kyrkan vuxit ihop med 

byn/samhället genom nya bebyggelsemattor. 

Mellan samhällena finner man generationer av kommunikationsstråk. 

Spåren syns i form av broar från olika tidsepoker, milstolpar, gamla gästgiverier, 

värdshus och motell m.m. Efter järnvägen ser man före detta stationssamhällen, 

gamla banvallar och stationshus. Slätten har en hög koncentration 

av kulturhistorisk bebyggelse. Man finner den både i samhällena, men 

även efter de större vägarna och i åkerlandskapet. 

Gemensamt för slätterna, både i norr och i söder, är att de möter städerna 

på ett liknande sätt. Fortfarande märks tydligt hur brukandet av markerna 

går kant i kant med staden. Endast några av städerna har ett omland av 

köpcentra eller industri. De övriga städerna möter fortfarande ganska direkt 

odlingsmarker eller markanta skogspartier. Detta gör att städerna framträder 

på ett tydligt sätt och i sig blir landmärken, vilket de måste ha varit under 

mycket lång tid. E6:an har brutit mönstret med tillfarter in till städerna men 

utgör fortfarande i de flesta fall en låg etablering i landskapet som inte stör 

siktlinjen in mot städerna. 


Slättlandskapet är framförallt ett produktionslandskap. Dess rekreationsvärden 

är främst knutna till ådalarna och till kulturmiljöer såsom säteri och 

herrgårdslandskap. Vid dessa båda finns ofta områden med ädellövskog och 

hagmarker. I anslutning till åarna finns ibland strandängar, våtmarker och 

sjöar av stort värde för fåglar och fågelskådare. Flera av åarna är goda fiskevatten 

med bland annat vildlax. Trotts att ådalarna ligger mitt i ett mycket 

människopåverkat slättlandskap finns det sträckor med stark naturkaraktär. 

I det lågkomplexa slättlandskapet blir de få kulturhistoriska byggstenar/ 

spår som finns kvar mycket tydliga. Bronsåldershögar är ett ofta förekommande 

och viktigt karaktärsdrag i slättbygden. Det finns även lämningar 

efter järnåldersgravfält, fossilt odlingslandskap, hålvägar, medeltida kloster 

och laxfiske. Mycket förenklat kan man säga att det i slättlandskapet finns

någon byggsten från bronsålder genom högarna, någon byggsten från laga 

skiftena i form av bebyggelsen och bebyggelselägena och flest byggstenar 

från rationaliseringarna i jordbruket under 1960- och 70-tal fram till idag. 

På ett fåtal platser finns våtmarker och sjöar som bildats i dödisgropar liksom 

intressanta geologiska formationer såsom fossila flygsandfält, kustmoräner, 

israndsbildningar och fossil tundramark. 

Delområden 

Varbergsslätten 

Varbergsslätten präglas av stora åkerarealer och långa siktlängder som här 

och var bryts av små skogspartier. Vindkraftsetableringar finns i så gott som 

hela landskapsavsnittet. Dessa finns i varierande höjder och består dels av 

enskilda verk utspridda i landskapet, dels av grupper där verken ofta placerats 

i tydliga rader. Här finns också radiomasterna Grimeton som utgör ett 

historiskt och särpräglat landmärke i landskapet. Ätran skapar en bred och 

bitvis djup dalgång med raviner och biflöden. 

Slätten mellan Falkenberg och Halmstad 

Slätten mellan Falkenberg och Halmstad är insprängd mellan den utskjutande 

mellanbygden. Detta sätter en tydlig prägel på området och slätten får en 

tydligare rumslighet och inramning av omgivande skogsområden. Området 

skiljer sig från de övriga slättområdena eftersom det inte finns några vindkraftsverk 

här. Nissan, Suseån och Fylleån med biflöden utgör mycket natursköna 

dalgångar med meandrande åar och kuperade omgivningar. I området 

finns många exempel på områden som gått i bräschen för jordbrukstekniska 

innovationer, t.ex. Sperlingsholm och Vapnödalen. 

Laholmsslätten 

Laholmsslätten är en mycket storskalig slätt med få element som bryter siktlängderna. 

Vindkraftverk finns utspridda över hela slätten, ofta som ensamt 

stående verk. Lagans vattensystem korsar slätten och kring denna finns bitvis 

en kuperad bygd med stora natur- och friluftsvärden. 

59

60 

Valinge, strax nordost om 

Valinge kyrka. 


Mellanbygd 

Landskapskaraktären Mellanbygd utgörs av de kuperade och mosaikartade 

områdena som finns på gränsen mellan slättplatån och kustplatån, vid 

de restberg som skjuter ut i slätten mellan Halmstad och Falkenberg och 

vid Hallandsåsen. Mellanbygden har en pittoresk särprägel som småskalig 

levande landsbygd, något som idag är ovanligt i Sverige. 


Mellanbygden är ett komplext och böljande landskap med uppodlade dalar 

och skogsbeklädda höjder. Detta gör att upplevelser av siktlängder, skala, 

rumslighet och orienterbarhet varierar mycket beroende på var man befinner 

sig i landskapet. Från en del höjdlägen blir rumsligheten vid och siktlängderna 

långa över intilliggande dalar och bergshöjder längre bort. Från vissa 

höjder finns också vida utblickar mot slättlandskap och kust. Ibland har bebyggelse 

växt fram i höjdlägen och bykyrkorna utgör då landmärken synliga 

från långa avstånd. Fallhöjden från skogslandskapet till slättlandskapet är 

mellan 100-150 meter. 

Även i de stora dalgångarna är siktlängderna ofta långa. I de mindre dalgångarna 

finns ofta en stark rumslighet och siktlängderna är korta. Ibland 

öppnar sig dalgången upp mot det storskaliga slättlandskapet. Riktningarna 

i landskapet följer dalgångarnas och åarnas nordost-sydvästlig riktning. När 

man passerar landskapet i denna riktning upplevs orienterbarheten som god

medan variationen mellan berg och dalar gör orienterbarheten i nordsydlig 

riktning svagare. 

Skogen består till övervägande del av planterad barrskog men inslaget av 

ädellöv är stort, speciellt i anslutning till de öppna dalgångarna. Odlingsbygden 

är småskalig med många landskapselement såsom ägogränser, spår av 

fossila odlingsmarker, bronsåldershögar, stenmurar, odlingsrösen och diken. 

Här finns många slingrande småvägar mellan byar och i skiljelinje mellan 

markslag eller mellan åkertegar. Där dalgångarna breder ut sig och bildar 

större jordbruksområden är det åkermark som dominerar landskapsbilden 

medan det på bergssluttningar och i trängre dalar är mer vanligt med hagmarker 

och betad före detta åkermark. Oftast är markerna mycket välhävdade. 

I mellanbygden blir det tydligt att Halland är ett landskap rikt på vatten. 

Både på höjder och i dalar finns sjöar, våtmarker och myrar. Åar av olika 

storlek rinner genom så gott som alla dalgångar och vid branter bildas porlande 

bäckar. 

Delområden: 

1. Åkulla bokskogar 

2. Mellanbygden vid 

Falkenberg och Halmstad 

3. Hallandsåsen och Stensån 

61

62 

Bebyggelse 

Bebyggelsen är blandad och man finner både små och stora gårdar i landskapet. 

Den största delen av bebyggelsen består av laga skiftesgårdar men här 

finns även torp upp mot skogskant. Idag sker en omvandling till hästgårdar 

vilket ger en nybyggnation av häststallar. De många herrgårdarna ligger i anslående 

lägen, ofta i lövskogsområden, vid vatten eller på en höjd. Till dessa 

finns även parkanläggningar, påkostade ekonomibyggnader, alléer och ett 

förhållandevis storskaligt produktionslandskap. I mellanbygden finns även 

löst grupperad bybebyggelse som vittnar om äldre bebyggelselägen liksom 

modern villabebyggelse och mindre tätorter. Spår efter tidigare järnvägar 

syns i form av gamla stationshus och järnvägsbroar samt bankar som numera 

fungerar som cykel- eller gångstråk. I mellanbygden finner man inte en lika 

stor koncentration av bevarandevärd bebyggelse. Det finns dock en skillnad 

i norr och söder där fler kulturhistoriska byggnader finns i norr. 


Mellanbygdens mosaikartade och kuperade landskap är tack vare sina höga 

natur- och kulturvärden ett populärt friluftslandskap. Karaktären lockar 

med stora ädellövskogar som erbjuder upplevelser av orördhet och stark 

naturkaraktär, ett småskaligt levande produktionslandskap med många betande 

djur samt kulturhistoriskt intressanta miljöer. Åarna och sjöarna är 

rika fiskevatten, många gårdar erbjuder boende och här finns vandrings och 

cykelleder både genom skogslandskapen och odlingslandskapen. 

Mellanbygden rymmer många strukturer, mönster och byggstenar från 

olika tidsepoker men även företeelser. Det kan handla om riktigt gamla odlingsstrukturer 

till hela herrgårdsanläggningar, laga skiftesmönster och moderna 

inslag i form av rejäla skogsplanteringar. De tidigaste spåren av mänsklig 

aktivitet är de stora arealerna med fossilt odlingslandskap, de förhistoriska 

gravarna, centralplatser och rester från tidig medeltida järnframställning. 

Delområden 

Åkulla bokskogar 

Åkulla bokskogar är ett kuperat skogslandskap rikt på sjöar och bokskogar. 

Området är glesbefolkat och landskapet upplevs i stora delar orört och naturligt. 

Vid de många sjöarna öppnar landskapet upp sig och siktlängderna 

över omgivningen kan bli långa. Området rymmer stora naturvärden och är 

ett populärt rekreationslandskap. 

Mellanbygd vid Falkenberg och Halmstad 

I anslutning till Falkenberg och Halmstad finns restberg som skapar ett 

landskap av mellanbygdskaraktär med skogsklädda höjdpartier och jordbrukslandskap 

i dalarna. I detta område är gränsen mellan mellanbygd och 

slättlandskap glidande. Odlingslandskapen kan ibland vara vidsträckta men 

strukturer som diken m.m. gör att landskapets skala och struktur fortfarande 

hör hemma i mellanbygden.

Hallandsåsen och Stensån 

Hallandsåsen har ett böljande, småbrutet odlingslandskap med steniga betesmarker, 

stenmurar och odlingsrösen. Bebyggelsen karaktäriseras av mindre 

gårdar med ekonomibyggnaderna samlade vid gårdsläget. Stora granplanteringar 

bryter av landskapet med jämna mellanrum. Här finns också 

stora bokskogar. Vägarna går ofta i skiljelinje mellan markslag eller mellan 

åkertegar. Hallandsåsen norrsluttning utgör tillsammans med Stensån, som 

ringlar sig fram vid dess fot, ett av Hallands mest värdefulla naturområden. 

Från Hallandsåsens brant är utblickarna över omgivande landskap ibland 

vidsträckta och själva åsen är i sig väl synlig från stora områden. Landskapet 

i anslutning till Stensån är böljande med bebyggelsen liggande i åsens kant. 

I vissa avsnitt är spåren efter ett odlingslandskap innan laga skiftet oerhört 

tydligt med små, flikiga åkrar, stenmurar och spår av fägata. Delområdet har, 

till skillnad från övrig mellanbygd, en tydlig nordvästsydostlig riktning. 

63

64 

Ån Nissan, strax nordost 

om Lopered/Öllsjö, Torups 

socken. 


Skogsbygd 

I Hallands östra delar karaktäriseras landskapet av en ovanligt levande 

och varierad skogsbygd. Det går inte att färdas långa bitar genom skogen 

utan att landskapet öppnas upp i odlingsområden och i anslutning 

till ådalarna finns samhällen och bruksmiljöer. 


De största områdena av skogsbygden täcks av produktionsskog, främst i form 

av granplanteringar. Samtidigt är landskapet ovanligt varierat och rikt på 

både sjöar, vattendrag, våtmarker, lövskogspartier och jordbruksområden. 

Odlingsområdena bildar väl avgränsade och småskaliga landskapsrum. 

De liknar varandra både gällande struktur, mönster och byggstenar. Odlingslandskapet 

är präglat av lagaskiftet även om markslagen ofta rationaliserats 

till viss del idag, t.ex. har åkrarna mist sina flikar och gipar. Däremot 

finns i de flesta fall många byggstenar i form av stenmurar och i viss mån 

rösen kvar. I det södra skogslandskapet finns en typ av större odlingsområden 

där karaktären påminner om igenplanterade öppna odlingsbygder. I 

väster, i gränstrakterna mot mellanbygden, är skogslandskapet kuperat med 

dalar som sträcker sig i en sydväst-nordostlig riktning. Längre österut övertar

en skogsplatå och landskapsformerna blir flackare med otydliga riktningar. 

I skogsbygderna med de större odlingsområdena kan man fortfarande finna 

en del naturgivna betesmarker, något som annars är bortrationaliserat. 

Dock finns fortfarande en del djur men betet sker idag på åkermarker 

med vallodling. När produktionsskogen möter odlingsområdena sker detta 

direkt vilket förstärker känslan av plötsliga öppningar i landskapet. Brynzoner 

är näst intill obefintliga. 

En viktig karaktär i skogslandskapet är åarna som ofta skurit sig ned till 

djupa dalar. Här är ådalarna som mest frapperande, med sina höga fallhöjder, 

många kraftverk med tillhörande anläggningar och bruksorter på rad. I 

många av åarna finns kraftverksstationer, som format landskapet med dammar, 

tilloppskanaler och sjösystem. 

I själva skogslandskapet är utblickarna begränsade även om kalhyggen 

kan skapa tillfälliga luckor. Däremot kan utblickarna från de högst belägna 

odlingslandskapen bli milsvida. Trotts att det främst är skog man ser från 

Delområden: 

1. Sjölandskapet 

2. Simlångsdalen – 

Tönnersjöheden 

65

66 

dessa platser blir upplevelsen sällan den av ett orört landskap. Ofta syns 

master eller kraftledningar och själva vetskapen om att nästa odlingsområde 

ligger nära påverkar intrycket. Upplevelser av orördhet finns däremot i anslutning 

till en del av landskapets sjöar och myrar. Över de större myrarna 

och sjöarna kan siktlängderna bli relativt långa. Eftersom dessa ligger i de 

flackare delarna av skogen begränsas utblickarna dock till det landskapsrum 

myrarna och sjöarna utgör. Även från den närliggande slättbygden erbjuds 

utblickar över skogslandskapen. 

Bebyggelse 

Landskapets jordbruksbebyggelse är främst lokaliserad till höjdlägen, ibland 

på drumliner, eller i anslutning till sjöar och ådalar. Oftast ligger bebyggelsen 

i utkanten av odlingsområdet med åkermarken samlad mot mitten. 

På höjderna kan man finna bebyggelse med radbykaraktär och i de större 

områdena kan bebyggelse även finnas i dess mitt. 

Bebyggelsen har likheter med en västgötsk och småländsk byggnadstradition 

med ett högre och mer symmetriskt utseende än i övriga Halland. Bebyggelseenheterna 

är relativt små. De härstammar främst från sekelskiftet 

1800/1900 men bär tydliga spår från senare tiders ombyggnationer. Här finns 

också generationer av bebyggelse med allt från 1940-tal fram till idag. Ekonomibebyggelsen 

ligger samlad vid gårdsläget. Idag ser man på många håll en 

omvandling av jordbruksenheterna till hästgårdar med nya häststallar. 

I skogsbygden finns också tydliga spår efter det järnvägsnät som gått från 

kusten och inåt landet. Många både större och mindre järnvägspunkter och 

stationssamhällen återfinns, både fungerande och nedlagda. Vid dessa finns 

rester av järnvägsgata med karaktäristisk bebyggelse som stationshus, hotell, 

lokstallar och järnvägsbostäder. 

Landskapets större samhällen ligger främst i anslutning till ådalarna, t.ex. 

Nissan med bruksorter som följer efter varandra. Gemensamt för dessa orter 

är ett lågt läge i dalgången med stora fabriker och rester av tillhörande 

bruksbebyggelse som arbetar-och direktörsbostäder. Kraftverksstationerna i 

anslutning till åarna har en arkitektonisk utformning som kan ta sig uttryck 

även i förstärkande drag som alléer, räcken och stenbankar. 

I skogsbygden finns mycket välbevarad äldre bebyggelse, både i byar men 

även i sockencentra. Den högsta koncentrationen finns i Nissadalen och i 

tätorterna medan den blir mer utspridd i övriga skogslandskapet. 


Skogslandskapen är ofta viktiga vardagsrekreationslandskap där man vandrar 

och plockar svamp och bär. Eftersom stora delar utgörs av produktionsskog 

är naturvärdena främst knutna till enstaka ädellövskogsområden, sjöar, 

vattendrag, våtmarker och jordbruksområdena. 

De många odlingsområdena är ofta en sista öppen rest av ett tidigare betydligt 

mer omfattande odlingslandskap. Granplanteringarna döljer äldre odlingsstrukturer 

som hänger samman med de idag öppna ytorna. I dessa odlingslandskap 

finns ofta spår från alla odlingsperioder och de blir därigenom 

komplexa miljöer med långa tidsdjup. Även långt från dagens odlingsområden

går det att hitta stora friliggande områden med skogsplanterade fossila odlingslandskap. 

De fossila odlingslandskapen vittnar, tillsammans med förhistoriska 

gravar, hålvägar och liknande, om tidig kolonisation av skogsbygderna. 

När man färdas genom skogslandskapet gör man det på mycket gamla vägsträckningar, 

i de flesta fall följer vägens utformning och sträckning de tidigaste 

stigarna. Här finner man också nyare rakare vägar, s.k. AK-vägar, som var 

en del av arbetskommissionens vägsatsningar med början på 1930-tal. 

Delområden 

Sjölandskapet 

Den östra delen av Hylte är ett naturskönt område rikt på sjöar. Här finns 

bland annat sjön Bolmen som är Sveriges 10:e största sjö. Området är ett 

populärt fritidsområde särskilt för vandring, båtsport, fritidsfiske, bad samt 

natur-och kulturupplevelser. Där landskapet öppnar upp sig vid sjöarna kan 

siktlängderna över omgivande skogar ibland bli långa och sjöarna bildar tydliga 

landskapsrum. Bitvis upplevs landskapet orört. 

Simlångsdalen – Tönnersjöheden 

I delområdet finns en unik koncentration av ostörda våtmarker där områden 

med höga naturvärden länkas samman av områden med lägre värden. I dess 

närhet finns också flera områden med naturskogar och kulturbygder med 

äldre odlingslandskap och Mästocka ljunghed. Myrlandskapet kan på många 

ställen upplevas orört även om skjutfältet som ligger inom området minskar 

denna upplevelse stundvis. Långhultamyren är t.ex. ett väglöst och ganska 

oländigt område som utgör ett populärt besöksmål. Siktlängderna över myrarna 

och det omgivande skogslandskapet kan bitvis vara långa. 

67

Landskapskaraktärernas 

tålighet för vindkraft 

I detta kapitel beskrivs hur tåliga eller känsliga de olika landskaps- 

karaktärerna är för vindkraftsetableringar. För varje karaktär förs också ett 

resonemang kring hur många etableringar karaktären tål, vilken storlek 

på etableringar som passar och hur dessa ska utformas. Storleken på de 

verk som diskuteras är beroende av vilken verksstorlek som är aktuell 

i karaktärerna med hänsyn till vindförutsättningar. I skogsbygden har 

bedömningen därför gjorts gällande verk som är över 150 meter höga 

medan den för övriga områden gjorts för verk över 120 meter. Kriterierna 

för tålighets- och känslighetsanalysen beskrivs på sidorna 72-76. 

Tålighetsbedömningar har gjorts på en regional skala. Detta innebär 

att bedömningen är en generalisering och att det inom en karaktär eller 

ett delområde som bedömts som tåligt kan finnas områden som är 

känsliga och vise versa. 

Eftersom vindkraftverk är högresta byggnadsverk som placeras i de 

mest vindutsatta lägena på höjder eller i öppna landskap syns de långt 

och kan påverka kringliggande landskapskaraktärer och delområden. För 

varje karaktär förs därför ett resonemang kring hur vindkraftsetableringar 

inom karaktären påverkar omgivande karaktärer. 

På grund av den generella skalan ska tålighetsbedömningarna och 

utformningsförslagen ses som ett underlag att kritiskt förhålla sig till. När 

det är dags att diskutera vindkraftsetableringar på en specifik plats bör 

man, med bas i analysen och karaktärsbeskrivningen, fundera på om den 

aktuella platsen ska ges en annan tålighetsbedömning än den bedömning 

som gjorts för den karaktär där platsen ligger. 

69

70 

Sammanfattande bedömning 

av tålighet och känslighet 

Halland är ett tätbefolkat län. Även i skogsbygden finns byar och gårdar 

insprängda på många platser. Vindskraftsetableringar kommer därför att 

påverka många människors livsmiljö vart de än placeras. Landskapet har 

också en långsmal form med långa siktlinjer mellan kust, slätt och skogsbygd. 

Detta innebär att verk placerade i slättbygden även blir väl synliga 

från kusten och att verk placerade i mellanbygd eller skogsbygd kan bli 

synliga både från kust och slätt. Detta, tillsammans med att det redan idag 

finns en stor mängd vindkraftsverk i de vanligtvis tåliga slättbygderna, gör 

att Halland saknar landskap som är tåliga för vindkraftsetableringar. Det 

betyder inte att det inte går att hitta lämpliga platser för etableringar där 

dessa kan samspela med landskapet. Det är dock viktigt att inom dessa 

områden särskilt noga analysera hur etableringar påverkar upplevelsen av 

landskapet och att ta fram strategier för hur och var verken ska placeras. I 

slättbygderna kan det handla om att skapa möjligheter för att i samverkan 

med markägarna ersätta de mindre verken med större verk. I skogsbygden 

och den flacka kusten, där det ännu inte finns så många etableringar, 

finns det istället möjlighet att genom god planering tillse att etableringar 

sker på de absolut lämpligaste platserna och på ett sätt som inte hindrar 

framtida etableringar i för stor utsträckning. 

Ett steg mot hållbar vindkraftsutbyggnad 

En möjlig väg framåt mot en hållbar vindkraftsutbyggnad i Halland är en 

regional landskapsdesignplan. En sådan plan skulle kunna peka ut, på en 

mer detaljerad nivå, var i de olika landskapskaraktärerna det är lämpligt med 

vindkraftsetableringar och hur dessa ska utformas för att skapa en harmonisk 

helhet. Genom att ta ett sådant helhetsgrepp på landskapet kan man hitta 

utformningar som stärker landskapets särdrag och som gör att vindkraftverken 

i de olika karaktärerna samspelar med varandra. Planen skulle också 

kunna peka ut om det ska finnas områden i Halland som ska lämnas fria 

från vindkraftsetableringar. Om en regional landskapsdesignplan ska bli användbar 

är det viktigt att den tas fram i samverkan med länsstyrelsen, kommunens 

tjänstemän och politiker, markägare, vindkraftsföretag och boende 

i Halland.

I tålighetsbedömningen har landskapskaraktärerna och delområdena delats in i tre kategorier: 

En Landskapkaraktär som är tålig för vindkraftsetableringar kan i stor utsträckning klara av 

vindkraftsetableringar. Att landskapet är tåligt för vindkraftsetableringar betyder däremot inte 

att det klarar all sorts etablering och att det är lämpligt att ha vindkraftverk överallt. Även i 

tåliga landskap är det viktigt att planera parkernas placering så att de inte tillsammans får en så 

stor inverkan att landskapets värden förstörs. 

En Landskapkaraktär som är känslig för vindkraftsetableringar är ett komplext landskap 

med en variation av känsliga och mer tåliga områden vilket gör att etableringar måste göras 

med stor eftertanke. 

En Landskapskaraktär som är mycket känsliga för vindkraftsetableringar rymmer så höga 

eller känsliga värden att vindkraftsetableringar i stort sett bör undvikas inom dessa områden. 

Väsentliga kvaliteter i landskapet skulle gå förlorade och dess karaktär förändras negativt. 

71

72 

Frågeställningar för analys av 

landskapets känslighet och tålighet 

Nedan förklaras kortfattat hur vindkraftsetableringar kan påverka 

landskapet sett utifrån de olika frågor som behandlas i känslighets- och 

tålighetsanalysen. Avsnittet utgör en bas för att förstå de bedömningar 

som gjorts i analysen. 

Landskapets skala, rumslighet och komplexitet 

Landskapets skala, rumslighet och komplexitet har stor betydelse för hur 

tåligt det är för vindkraftsetableringar och för hur stora parkerna kan vara. 

För att inte vindkraftverken ska dominera i landskapet bör de placeras där 

de kan samverka med, eller underordna sig, landskapets skala. Vindkraftverk 

skiljer sig med sin storskalighet från de flesta landskapselement. Ett kyrktorn 

är t.ex. sällan högre än 15-25 meter vilket gör att de flesta verk är 4-6 gånger 

högre än kyrkan. Vindkraftverk har på grund av sin skala, färg och höjd en 

tendens att dominera ett landskap på ca 10 gånger verkets egen navhöjd. 

Vindkraftverkens storlek gör att de i storskaliga landskap generellt sett har 

större möjlighet att samverka visuellt med landskapets övriga komponenter. 

I landskap med många småskaliga element, eller om verket placeras i anslutning 

till ett småskaligt föremål på vilket man kan uppskatta höjden, gör 

skillnaden i skala att verken kan kännas oändligt höga och dominanta. 

Hur vi upplever vindkraftverken påverkas också av hur de placeras i landskapsrummet. 

Landskapsrum kan vara olika tydliga, från tydligt avgränsade 

odlingsområden i skogen till det nära på oändliga landskapsrummet vid det 

öppna havet. Genom att begränsa vindkraftsetableringen till ett landskapsrum 

ger man anläggningen en tydlig lokalisering. När landskapsrummen 

är tydliga blir påverkan från vindkraftverk en bit bort i angränsande landskapsrum 

ofta mindre påtaglig eftersom man upplever att de står ”någon 

annanstans”. På samma sätt kan vindkraftverk som placerats i angränsande 

landskapsrum i landskap där gränserna är mindre tydliga påverka även 

kringliggande landskapsrum i större utsträckning. 

Med komplexitet menas hur många element, såsom bebyggelse, infrastruktur 

och vegetation, som landskapet rymmer. Vindkraftverken blir ett 

nytt element i landskapet som ökar dess komplexitet. Om landskapet redan 

är komplext, kan vindkraftverk leda till att landskapsbilden blir rörig eftersom 

det blir ytterligare ett element att relatera till. Eftersom verken rör sig, 

och nattetid även blinkar, bidrar detta ytterligare till komplexiteten. Påverkan 

blir större om verken har en höjd som kräver vitt högintensivt blinkande 

ljus. Idag går den gränsen vid en totalhöjd på 150 meter eller mer. Samtidigt 

upplever många att stora verk ger ett mer harmoniskt intryck eftersom deras 

rotorblad ser ut att rotera långsammare. I vissa lågkompexa landskap, t.ex. 

ensartade slättlandskap, kan vindkraftverken tillföra något till landskapet 

om dessa utformas och lokaliseras på ett bra sätt. Om vindkraftverk

sprids ut över landskapet ger dessa ofta ett rörigt intryck även i ett i övrigt 

lågkomplext landskap jämfört med om samma antal hade inordnats i väl 

avgränsade grupper. För att en anläggning ska uppfattas som en väl samlad 

grupp bör det inbördes avståndet mellan verken inte vara för långt och avståndet 

mellan grupperna vara tillräckligt stort. Det lämpliga avståndet kan 

inte beskrivas i generella termer utan det är topografi, geografi, vyer och 

utblickar som i det enskilda fallet måste avgöra. 

Landskapets orienterbarhet, siktlängder, riktningar och landmärken 

Man kan inte endast utifrån landskapets siktlängder bedöma om ett landskap 

är känsligt eller tåligt för vindkraftsetableringar. I landskap med långa 

siktlängder blir dock ett större område påverkat av en vindkraftsetablering 

än i landskap med korta siktängder, varför risken för att känsliga områden 

påverkas blir större. Där siktlängderna är långa eller vyerna är vida kan också 

flera vindkraftsetableringar bli synliga från en och samma plats och ge en 

massverkan som påverkar upplevelsen av landskapet mer än vad det enskilda 

verket/den enskilda parken gör. Det är därför viktigt att analysera hur olika 

vindkraftverk inom ett och samma område samverkar med varandra. Om 

många verk kommer inom synhåll eller om parkerna omringar landskapet 

blir intrycket ofta dominerande. Om verken har olika storlek och rotorbladen 

därför rör sig i olika takt blir intrycket istället rörigt. 

Landskapets orienterbarhet, riktningar och landmärken kan påverkas av 

vindkraftsetableringar. Genom en okänslig placering kan vindkraftverken 

konkurrera ut existerande landmärken eller bryta mot landskapets riktningar 

och minska landskapets orienterbarhet och läsbarhet. På samma sätt kan en 

medveten utformning av en vindkraftsetablering användas för att framhäva 

landmärken eller skapa nya landmärken, förtydliga riktningar och öka orienterbarheten 

i landskapet. 

Landskapets tidssamband 

En viktig aspekt att studera vid landskapsanalys är tidssambandet, det vill 

säga det historiska sambandet mellan vindkraftverket och landskapet. Vindkraftverk 

är moderna och industriella i sin utformning och utgör påtagliga 

avtryck från vår tid. Ett landskap som redan är påverkat av moderna anläggningar 

och senare tids markanvändning har därför större förutsättningar att 

tåla vindkraftverk än ett landskap där få förändringar skett under de senaste 

årtiondena. Anledningen till detta är att sambanden mellan strukturer och 

byggstenar är mer disparata och fristående. 

I moderna landskap kan vindkraftsetableringar användas för att förstärka 

historiska strukturer. En vindkraftpark som placeras på lämpligt avstånd 

längs med tydliga befintliga linjer i en kulturmiljö såsom gränser, siktlängder 

eller avläsbara samband, kan samverka med värdena. Kraftverksanläggningen 

blir ett nytt tillägg som förstärker det tidigare landskapet och ögat 

kan sortera vad som är gammalt och vad som är nytt. Denna nya tidsepok 

bör dock etableras utan att omistliga spår går förlorade. Om etableringen av 

anläggningen tar bort för många element, splittrar riktningen, skapar nya 

boställen på bekostnad av de gamla samt ger nya rörelsemönster kommer 

73

74 

den historiska läsbarheten att försvagas. När tillräckligt många spår försvunnit 

har en karaktär gått förlorad och en ny tillkommit. 

I de landskap där det finns ett tydligt samspel mellan byggstenar/spår 

och strukturer och mönster, blir en etablering utav vindkraft svår, näst intill 

omöjlig inom eller i områdenas närhet. I särskilt känsliga miljöer som utgör 

”titthål” in i en annan tid kan även vindkraftsetableringar mycket långt bort 

påverka upplevelsen. När man som besökare kommer till ett område som pekats 

ut som värdeområde har man en förväntan på ett visst ”historiskt utseende” 

vilket kan störas om fel inslag kombinerats med området. Upplevelsen 

kan även påverkas av ljud. När vindkraftverk placeras i dessa landskap kan de 

minska läsbarheten och ”dra in” landskapet i vår tid. De utpekade områden 

som finns idag fångar dock främst en tidigare historia i Halland men inte de 

modernare historiska ”titthålen” som bör finnas för att kunna berätta hela 

Hallands utveckling fram till idag. Avsaknaden av representanter från alla 

tidsepoker i utpekade värdeområden gör att vardagslandskapet bör hanteras 

med större försiktighet där potentiella ”titthål” kan finnas. 

I vindkraftssammanhang brukar moderna kulturmiljöer av mer industriell 

karaktär betecknas som mer lämpade för vindkraftsetablering än till 

exempel småskaliga odlingslandskap. Detta beror till viss del på att dessa 

kulturellt sett redan upplevs som produktionslandskap. Dock finns endast 

få sådana områden med en storskalig industri som skulle kunna fungera väl 

med vindkraft i Halland. 

Vid en etablering av vindkraft bör möjligheterna finnas kvar att fortsätta 

bruka landskapet på samma sätt som förut eftersom detta ofta är avgörande 

för ett fortsatt omhändertagande av de kulturhistoriska sambanden. 

Grad av mänsklig påverkan och naturkaraktär 

Vindkraftverk är tydligt människoskapta element. Detta gör att många upplever 

att vindkraftverk är ett främmande inslag i landskap med naturkaraktär. 

I områden med höga naturvärden kan även den lokala påverkan i form 

av vägdragningar med mera skada känsliga strukturer. Vindkraftverken kan 

genom de ljud de alstrar även påverka områden där själva verken är utom 

synfältet. Nattetid syns de på långt avstånd på grund av varningsbelysningen. 

Områden som upplevs orörda av människor är extra känsliga. Orörda landskap 

där befintliga vägar och kraftledningar saknas påverkas också mer än 

landskap där befintliga vägar och kraftledningar kan användas. Etablering av 

vindkraft medför åtgärder som schaktning, gjutning av betongfundament, 

ledningsdragning, väganläggning med mera som innebär bestående förändringar 

av miljön. 

I denna landskapsanalys tas påverkan på värdefull natur endast upp översiktligt 

eftersom kunskapen om värdefulla miljöer på en regional skala blir 

generell. De områden som lyfts fram som känsliga är miljöer viktiga för 

häckande, rastande och sträckande fåglar. Dessa har bedömts som känsliga 

eftersom fåglar dels kan förolyckas när de kolliderat med vindkraftverk, dels 

för att det finns risk att vissa fågelarter skräms av verken och blir störda i 

sin sträckning eller häckning. Vidare har områden som rymmer våtmarker 

och andra känsliga hydrologiska strukturer bedömts som känsliga eftersom 

vindkraftsetableringar riskerar att påverka hydrologin i området. Slutligen

har grunda havsvikar bedömts som känsliga eftersom de ofta är viktiga reproduktionslokaler 

för fisk. 

Naturreservat har inte lyfts fram som särskilda objekt i denna landskapsanalys 

eftersom det inte rymts på denna regionala nivå. Det är därför viktigt 

att vara medveten om att det, även inom de områden som bedömts som 

tåliga med hänsyn till påverkan på värdefull natur, kan förekomma naturreservat 

som är känsliga för vindkraftsetableringar. 

Landskapets bruksvärde 

Vid en vindkraftsetablering är det viktigt att ta hänsyn till hur denna kan samverka, 

eller motverka, landskapets bruksvärde. 

I Halland är stora delar av landskapet ett produktionslandskap med inriktning 

på jord- och skogsbruk. Dessa två verksamheter är ofta tåliga för vindkraftsetableringar 

eftersom de i stor utsträckning samverkar med vindkraftsetableringar. 

Vindkraftsetableringarna tar upp förhållandevis små markområden och 

verksamheterna kan fortsätta tätt inpå vindkraftverken. I skogslandskapet kan 

vägar byggda för vindkraftsetableringar användas i skogsbruket. 

Landskapet i Halland har också ett bruksvärde som boendemiljö och som 

område för friluftsliv och natur- och kulturturism. I dessa sammanhang är 

påverkan på bruksvärdet mer komplext. Inkomster från vindkraftsetableringar 

kan vara viktiga för möjligheten att fortsätta bo i vissa områden. Samtidigt är 

det många som upplever att vindkraftverk utgör ett negativt inslag i landskapet 

om de hamnar för nära deras vardagslandskap och bostad. I många av de 

populäraste rekreationsområdena ligger dragningskraften i egenskaper såsom 

stark historisk förankring, småskalighet, naturkaraktär och orördhet, värden 

som kan störas av vindkraftsetableringar. Detta gör att landskapets bruksvärde 

för boende, friluftsliv och turism är mer känsligt för vindkraftsetableringar. 

I anslutning till städer/tätorter kan vindkraftverk även komma i konflikt 

med möjligheten att växa eftersom bland annat bullret gör bostadsbebyggelse 

olämplig inom en ganska stor yta kring verken. 

Hur en vindkraftsetablering påverkar människors intresse av att bo och vistas 

i ett landskap varierar från person till person. En och samma vindkraftsetablering 

kan av en person upplevas som mycket störande medan en annan person 

upplever den som ett positivt inslag, kanske som en symbol för en klimatvänlig 

energiframställning. Det är därför viktigt med en bred dialog där alla berörda får 

komma till tals i samband med planering av en vindkraftsetablering. 

Unika och representativa särdrag 

Landskapets särprägel handlar om vad som är speciellt i landskapet i förhållande 

till andra landskap ur ett regionalt, nationellt och internationellt 

perspektiv. Om ett landskap är särpräglat är det särskilt viktigt att ett resonemang 

förs kring hur vindkraftsetableringar påverkar denna särprägel och hur 

viktig särprägeln är att bevara. Med representativitet menas hur representativ 

en karaktär, eller en del i karaktären, är för den här typen av landskap t.ex. 

om det finns strukturer som gör att läsbarheten av landskapets natur- och 

kulturhistoriska utveckling är stor. Även i dessa representativa landskapsavsnitt 

är det viktigt att diskutera hur vindkraftverk påverkar landskapet. 

75

76 

Checklista för bedömning och beskrivning av 

konsekvenser gällande landskapets karaktär 


— Hur kan vindkraftsetableringen samverka med landskapets skala? 

— Finns landskapselement i anslutning till etableringen som gör att 

vindkraftverkens skala understryks på ett olämpligt sätt? 

— Är vindskraftverken placerade i ett landskapsrum eller går etableringen över 

i flera rum? 

— Riskerar vindkraftsetableringen att öka komplexiteten i landskapet på ett sätt 

som gör att landskapet kan upplevas för rörigt? 


— Samspel eller konflikt med befintliga vindkraftverk t.ex. olika storlekar 

och utformning? 

— Samspel eller konflikt med framtida utbyggnad av vindkraftverk? 

— Kommer många etableringar att bli synliga från en och samma plats och 

ge en massverkan som dominerar landskapet/riskerar platsen att omringas 

av etableringar? 

— Påverkar vindkraftsetableringen viktiga utsiktsplatser eller siktlängder? 

— Påverkar vindkraftsetableringen viktiga landmärken? 

— Påverkar vindkraftsetableringen orienterbarheten i landskapet? 

— Samverkar etableringen med landskapets riktningar och former? 


— Bidrar eller motverkar vindkraftsetableringen till de historiska strukturerna och 

riktningarna i landskapet? 

— Riskerar vindkraftsetableringar att ta bort viktiga byggstenar och försvåra 

läsbarheten av de historiska tidssambanden? 

— Riskerar vindkraftsetableringarna att skapa nya strukturer som försvårar 

läsbarheten av de historiska tidssambanden? 


— Finns områden av naturkaraktär och hur påverkas dessa? 

— Finns områden som upplevs tysta/orörda/vildmark och hur påverkas dessa? 

— Hur påverkar vindkraftverken fåglar och fladdermöss? 

— Finns områden där stora djur kan skrämmas av verksamheter kring verken? 

— Hur påverkar verken reproduktionslokaler för fisk? 

— Kan hydrologiska förhållanden påverkas negativt? 

— Finns känsliga naturtyper som kan påverkas av vindkraftsetableringar? 


— Hur kan vindkraftverken samverka med användningen av området? 

Landskapets särprägel och representativitet 

— Har området en unik särprägel och hur påverkas den? 

— Hur representativt är området för landskapskaraktären och hur påverkas 

representativiteten av vindkraftsetableringar? 

— Kommer vindkraftverken att påverka ”titthål”/värdeområden i landskapet? 

— Kommer etableringen att påverka möjliga framtida ”titthål”/värdeområden?

Klippig kust 

Landskapskaraktären i den klippiga kusten är mycket känslig för vindkraftsetableringar. 

Känsligheten ligger i landskapets småskalighet, dess 

bruksvärde som fritids- och boendelandskap och de många känsliga kultur- 

och naturlandskapen. De långa siktlängderna gör att vindkraftverk 

placerade även i tåligare avsnitt skulle påverka känsliga avsnitt. Eftersom 

den klippiga kusten internationellt och nationellt sett är en ovanlig och 

uppskattad karaktär är det särskilt viktigt att inte uppföra anläggningar 

som förtar upplevelsen av kusten. 

Ett undantag är dock området i anslutning till Värö bruk och Ringhals liksom 

hamnområdet vid Varberg som idag är så påverkade att ytterligare 

verk kan vara möjliga. 

Analys av påverkan på landskapet och lämplig placering 


Den klippiga kustens småskalighet, med förhållandevis små vikar och öar 

och låga berg gör att vindkraftverk skulle upplevas dominanta. Endast vid 

ett fåtal platser där vikarna öppnar upp sig och skalan ökar kan vindkraftverk 

samspela med landskapets skala. Ofta ligger dock småskaliga landskapsrum 

och storskaliga rum nära inpå varandra varför verk placerade i miljöer som 

tål etableringar kommer att påverka mer känsliga miljöer. 

Om vindkraftsetableringar uppförs i landskapet bör dessa främst placeras 

i anslutning till uddar och höjder för att på så sätt förstärka rumsligheten i 

vikarna. Eftersom berget går i dagen i dessa områden kommer inte bara vindkraftverken 

påverka landskapet betydligt utan även deras kringanläggningar 

som inte kan grävas ned. Om vindkraftverk placeras i själva viken riskerar de 

att splittra rumsligheten och bli mycket dominerande inom densamma. En 

sådan placering innebär samtidigt att kringanläggningar döljs bättre och att 

påverkan på landskapet när man står någon udde bort minskar. 


De långa siktlängderna från uddar och öar gör att man från dessa platser 

kommer att se vindkraftverk från långa avstånd och att stora landskapsavsnitt 

påverkas. Från dalarna kommer främst de verk som placerats i vattnet, 

på öar precis utanför viken eller på höjderna kring viken att synas. Eftersom 

bergen i landskapet sällan når över 30 meter kan även verk placerade i intilliggande 

vikar bli synliga. 

Om verken koncentreras till väl avgränsade grupper på enstaka platser, t.ex. 

i anslutning till hamnar eller grund, kan de fungera som landmärken och underlätta 

orienterbarheten i landskapet. De långa siktlängderna gör samtidigt 

att det är viktigt att ta hänsyn till landskapets småskaliga landmärken i form av 

fyrar och kyrkor som lätt konkurreras ut av vindkraftverk. Andra landmärken 

i form av speciella ö- och bergsformationer är tåligare om vindkraftverk place- 

77

78 

I den klippiga kusten finns 

inga delområden. 

ras på ett sätt som lyfter fram och förtydligar dessa former. De långa siktlängderna 

från uddar och öar gör att olika vindkraftetableringar lätt kan komma 

inom samma synfält och konkurrera med varandra på ett olämpligt sätt. 

Om vindkraftsetableringar uppförs i landskapet bör dessa anläggas i en 

väst-ostlig rad. En sådan placering lämnar horisontlinjen fri och förstärker 

landskapets riktning. Om de istället placeras i en syd-nordlig riktning riskerar 

de att stänga av siktlinjer ut över horisonten och fler landskapsrum 

i dalarna skulle påverkas. Ute i vattnet kan även mindre grupper anläggas 

eftersom en sådan gruppering kan efterlikna öarnas form. 

Den klippiga kustens småskalighet och värde som upplevelselandskap 

bidrar till dess känslighet för vindkraftsetableringar.


I de flesta delar av den klippiga kusten är de historiska tidssambanden svåra 

att läsa av på grund av den hårda exploatering som skett. Landskapet har ofta 

en modern prägel som kan rimma väl med vindkraftsetableringar. 

Samtidigt finns fortfarande flera spår kvar i det splittrade landskapet. 

Det är viktigt att en etablering av vindkraftverk sker så att dessa spår inte 

utraderas så att dokumentvärdet går förlorade. Om vindkraftetableringar 

sker i en öst-västlig riktning på höjdpartierna kan dessa samspela med, och 

i vissa fall understryka, den tidigare etableringsriktningen och uppvisnings 

och produktionsstrukturen där rösen, kvarnar och fyrar placerades på höjderna. 

Man bör dock undvika etableringar i de områden där spår i form av 

bronsåldersrösen, fyrar och väderkvarnar fortfarande ger tydliga historiska 

inblickar. 

Vindkraftsetableringar skulle dock skalmässigt bryta mot de historiskt 

sett mer småskaliga boende-och brukarstrukturerna i området. I området 

finns ett antal kulturmiljöer där spåren av tidigare markanvändning är så 

tydliga att de fungerar som ”titthål” in i förgången och vindkraftverk i deras 

närhet bör undvikas. 

I samband med havsetableringar bör man uppmärksamma eventuella 

vraklämningar. 


Eftersom kusten främst är ett boende- och rekreationslandskap och inte ett 

produktionslandskap kommer även mindre vindkraftsetableringar upplevas 

som främmande inslag som ger en ny storskalig och industriell dimension 

till landskapet. Placerade i anslutning till landskapets strandängar, kusthedar 

och äldre skogar skulle verken riskera att störa den tydliga naturkaraktären. 

Verk i närheten av strandängar som utgör viktiga fågelområden bör också 

undvikas. Även de grunda havsvikar som utgör viktiga reproduktionslokaler 

för fisk bör undantas från etableringar. 


De flesta av landskapets bruksvärden, såsom boende, båtsport och bad, är 

till stor del beroende av upplevelsen av landskapet. Landskapets attraktivitet 

ligger delvis i landskapets naturkaraktär och de upplevelser av orördhet som 

finns här och var. Det är därför särskilt viktigt att vindkraftverk placeras med 

stor hänsyn till dessa upplevelser. Vindkraftverk kan också konkurrera med 

möjligheten att fortsätta utveckla kusten som boendemiljö eftersom bostäder 

inte kan byggas i verkens närhet. 


Eftersom landskapskaraktären är ovanlig internationellt och nationellt sett 

samt rymmer många områden med höga natur-, kultur- och rekreationsvärden 

är det särskilt viktigt att vindkraftsetableringar görs med stor varsamhet. 

79

80 

Sprickdalslandskap 

Sprickdalslandskapet är känsligt för vindkraftsetableringar. Käns-ligheten 

ligger främst i att vindkraftverk kan upplevas dominerande i anslutning 

till de småskalig sprickdalarna och att de kan bidra till ett rörigt intryck i 

de mer storskaliga men komplexa och hårt exploaterade områdena nära 

Kungsbacka. 

De storskaliga landskapsformerna och karaktären av produktionslandskap 

gör dock att vindkraftsetableringar kan vara möjliga i storskaliga 

dalområden med lägre komplexitet och en bit in på de större skogsklädda 

höjderna. Etableringar på höjderna närmast dalarna bör undvikas. De 

dramatiska höjdskillnaderna mellan dal och krön tillsammans med 

vindkraftsverkens höjd ger i dessa lägen ett mycket dominerande intryck. 

Delområden 

Onsalahalvön och Sandsjöbacka 

Delområdets kombination av högexploaterade områden, stort bebyggelsetryck, 

småskalighet och insprängda natur- och kulturlandskap gör det mycket 

känsligt för vindkraftsetableringar. Eftersom miljöerna ligger tätt inpå varandra 

kan verk placerade i mer tåliga miljöer komma att påverka även mer 

känsliga miljöer. Gårdsverk kan dock skalmässigt och karaktärsmässigt passa 

in i vissa jordbrukspräglade dalar med större brukningsenheter eftersom de 

endast blir synliga inom detta landskapsrum. 

Lygnern 

De höga natur-, kultur- och friluftsvärden som finns vid Lygnern och dess 

närområden gör området mycket känsligt för vindkraftsetableringar. Etableringar 

kan störa upplevelsen av orördhet och naturkaraktär som finns längs 

stora delar av sjön. Felaktigt placerade verk skulle också kunna förstöra de 

storslagna siktlängderna. Äskhult är ett unikt ”titthål” och vindkraftsetableringar 

i anslutning till värdeområdet är olämpligt. En sådan etablering skulle 

störa upplevelsen av att stiga in i en annan tid men kan också påverka dokumentvärdet. 

Även vid vindkraftsetableringar på långa avstånd från Äskult 

bör man analysera påverkan på viktiga utblickar och siktlängder från den 

unika miljön. Även i anslutning till ”titthålet” Fjärås Bräcka är det olämpligt 

med vindkraftsetableringar. Detta värdeområde är dock mer tåligt för vindkraftsetableringar 

en bit bort eftersom det redan idag omges av ett landskap 

tydligt påverkat av modern tid. 



Där sprickdalarna i anslutning till kusten öppnar upp sig i ett hårt rationaliserat 

odlingslandskap gör skalan att vindkraftverk kan samverka med land-

skapet. I de mest exploaterade delarna i anslutning till Kungsbacka är komplexiteten 

i landskapet dock så hög, med infrastruktur, bebyggelse i olika 

skala och olika jordbrukselement, att vindkraftverk riskerar att bidra till att 

landskapet upplevs mycket rörigt. I anslutning till de trängre sprickdalarna 

som rymmer många landskapselement, skulle vindkraftverk bli dominerande 

i skala. 

Vindkraftverk placerade på höjderna kan bli mycket påtagliga om de placeras 

för nära dalarna. Bergens höjd och branthet gör att en upplevelse av att 

verken ”överfaller” landskapet lätt skapas. Vindkraftsetableringar bör därför 

främst ske på höjder en bit bort från dalarna och den första höjden intill dalen 

lämnas orörd. Ytterligare en anledning till detta är att vindkraftsverkens 

kringanläggningar kommer att bli väl synliga på de glest beskogade och steniga 

höjderna. Genom att lägga verken en höjd bort kan kringanläggningar 

döljas något när man ser verken från dalarna. Gårdsverk intill dalarnas stora 

gårdar passar väl in i landskapets skala. 

Delområden: 

1. Onsalahalvön och 

Sandsjöbackar 

2. Lygnern 

81

82 

Rumsligheten i sprickdalarna är ofta så tydlig att den inte behöver framhävas 

genom verkens placering. Om verk placeras i en linje uppe på bergskanterna 

kan effekten bli att landskapet upplevs inringat och instängt. Det är därför 

bättre att placera verken i tydligt avgränsade grupper på höjderna. I dalarna 

bör verken placeras i deras utkanter så att dalen inte bryts upp i flera rum. 

Om det handlar om gårdsverk bör de stå i anslutning till gårdarna. 


Eftersom siktlängderna i dalarna ofta är begränsade till den aktuella dalen 

kan vindkraftverk sällan användas som landmärken för att öka landskapets 

orienterbarhet. De begränsade siktlängderna i dalarna gör det relativt enkelt 

att undvika att de kyrkor som fungerar som landmärken påverkas negativt 

av vindkraft. Vid vindkraftsetableringar är det dock viktigt att ta hänsyn till 

hur dessa upplevs från viktiga utsiktsplatser på höjdpartierna varifrån siktlängderna 

kan vara mycket långa. 

Vindkraftverk placerade i dalarna bör följa landskapets nordost-sydvästliga 

riktning. Om vindkraftverken placeras tvärs landskapets riktning skulle 

de dels kunna bryta siktlängderna längs dalarna och dels skulle de försvaga 

landskapets särprägel som sprickdalslandskap. Som nämns ovan bör vindkraftverk 

på höjderna främst placeras i grupper. 


Genom sin exploatering har de storskaliga dalarna många moderna byggstenar 

vilket gör att ögat redan från början har en acceptans för nya inslag. I de 

mer småskaliga dalarna saknas idag många nyare byggstenar. Här kan man 

resonera på två sätt. Det kan vara just på grund av det homogena landskapet 

som en vindkraftsetablering kan vara möjlig. I en del landskapsavsnitt kan 

karaktären klara en etablering så länge verken inte ligger i det avgränsade 

tydliga landskapet. Laga skifteslandskapet blir än tydligare i förhållandet till 

vindkraftsetableringen. Med andra ord ett då och ett nu. I andra landskapsavsnitt 

kan den sammanhållna miljön vara mer känslig och bör hållas fri från 

moderna etableringar så att upplevelsen av landskapet hålls ostörd. Känsligheten 

ur denna aspekt behöver därför analyseras från plats till plats. 

Den historiska riktningen i sprickdalslandskapet är nordost-sydvästliga 

och i de dalar som är stora nog att samspela med vindkraftverk bör verk placeras 

i denna riktning för att samverka med den historiska strukturen. Vid 

etableringar på bergshöjderna är etableringens utformning med hänsyn till 

historiska aspekter mindre viktig eftersom skiftesstrukturerna pågår i dalen 

och sambandet med höjden är svagt. 

Sprickdalslandskapet kan tåla vindkraftsetableringar på de större skogshöjderna. 

För att inte etableringarna ska upplevas allt för dominerande över dalarna bör de 

placeras bortom den första höjden.


Eftersom sprickdalslandskapet i stora delar är hårt exploaterat är det tåligt ur 

denna aspekt. I de få områden med naturkaraktär såsom sjöar, åar, strandängar 

och de stora naturreservaten riskerar vindkraftverk att försvaga naturupplevelsen. 

I anslutning till vissa sjöar och Viskans ådal finns också viktiga 

fågelområden och vindkraftverk i anslutning till dessa skulle kunna störa, 

skada eller skrämma fåglarna. 


Landskapets bruksvärde som produktionslandskap med inriktning på jordbruk 

kan samverka väl med vindkraftsetableringar. Samtidigt kan vindkraftsetableringar 

komma i konflikt med landskapets bruksvärde som boendelandskap. 

Vindkraftverk begränsar inte bara möjligheten att bygga bostäder 

i deras närhet rent fysiskt. I vissa redan idag hårt exploaterade landskapsavsnitt 

kan vindkraftsetableringar innebära att landskapet får en industriell 

karaktär vilket kan minska dess attraktivitet som boendemiljö. Eftersom det 

finns boende i så gott som alla landskapsavsnitt kommer det alltid att finnas 

personer som blir tydligt berörda av verken. 

Eftersom sprickdalslandskapet är ett starkt exploaterat och tätbebyggt 

område blir de luckor av rekreationslandskap med upplevelser av orördhet, 

natur och historia extra värdefulla att bevara fria från negativ påverkan av 

vindkraftsetableringar. 


Eftersom sprickdalslandskapet ur ett internationellt perspektiv är en mycket 

ovanlig landskapskaraktär är det särskilt viktigt att analysera hur de områden 

som visar upp landskapets historia och geologi påverkas av vindkraft. 

Några av sprickdalslandskapets värdeområden och ”titthål” till historien är 

av spektakulär art och särskilt känsliga för vindkraftsetableringar även när 

dessa görs en bit bort. I sprickdalslandskapet finns även många potentiella 

”titthål”/värdeområden för kommande utpekanden. Därför bör en aktsamhet 

vidtas vid etableringar av vindkraft så att inte dessa landskap skadas. 

83

84 

Flack kust 

Landskapskaraktären i den flacka kusten är känslig för vindkraftsetableringar. 

Känsligheten ligger i dess höga värden som rekreationslandskap, 

de många områdena med naturkaraktär och dess betydelse för fåglar. De 

långa siktlängderna gör också att det är svårt att placera verk här utan att 

störa områden med höga värden. Siktlängderna gör också att även ett fåtal 

etableringar kommer att ge ett tydligt avtryck i landskapet och riskerar 

att konkurrera med varandra visuellt. 

Karaktären kan dock rymma ett fåtal mindre grupper av vindkraftsetableringar 

på noggrant utvalda platser, företrädesvis i anslutning till hamnar 

och industrier. 

Delområden 

Laholmsbukten 

Laholmsbuktens särprägel som mycket långsräckt bukt gör att det i detta 

område är särskilt viktigt att inte bryta upplevelsen av bukten genom vindkraftsetableringar. 

Eftersom bebyggelse och infrastruktur ofta göms bakom 

sanddynerna finns också bitvis en naturkaraktär som skulle kunna störas 

om vindkraftverk placerades i anslutning till bukten. Verk i anslutning till 

Halmstad skulle dock inte störa upplevelsen av bukten eftersom staden ligger 

i viktens kant och redan rymmer flera väl synliga storskaliga element. 



På landskapsnivå är den flacka kustens landskapsformer ofta storskaliga nog 

att samspela även med stora verk. Den ofta småskaliga närmiljön gör dock att 

det kan vara svårt att hitta etableringsplatser som på lokal nivå samspelar med 

verkens skala. Undantagen finns främst vid städerna och en del lågkomplexa 

partier. Landskapselementen är dock relativt få och vindkraftetableringar i begränsad 

omfattning skulle inte göra upplevelsen av landskapet för rörigt. 

Vindkraftverk som placeras i strandkant eller i vattnet bör främst placeras 

i anslutning till landskapets uddar. En sådan placering skulle stärka vikens 

rumslighet. Om vindkraftverk istället placeras i själva viken skulle dessa 

splittra upp rumsligheten och bli dominerande. 


Landskapets långa siktlängder gör att vindkraftverk kommer att bli väl synliga 

från långa avstånd och påverka stora landskapsavsnitt. Olika vindkraftetableringar 

kan lätt komma inom samma synfält och konkurrera med varandra 

på ett olämpligt sätt. På bergiga uddar blir även kringanläggningar 

synliga på långt avstånd i landskapet om de inte kan grävas ned. 

De långa siktlängderna gör att det är viktigt att ta hänsyn till landskapets

1 

småskaliga landmärken i form av fyrar och kyrkor som lätt konkurreras ut 

av vindkraftverk. Om verken koncentreras till väl avgränsade grupper på 

enstaka platser kan de fungera som tydliga landmärken som t.ex. markerar 

läget för städerna och öka orienterbarheten i landskapet ytterligare. 

Vindkraftverk som placeras ute i vattnet eller precis vid strand bör företrädesvis 

anläggas i en väst-ostlig rad. En sådan placering lämnar horisontlinjer 

fri och förstärker riktningen ut mot havet. Vindkraftverk som placeras 

i en nord-sydlig riktning ute i vattnet skulle bryta horisontlinjen på en lång 

sträcka och därmed dominera utblickarna mot havet. 

Om vindkraftverk placeras i anslutning till en vik bör de placeras på land 

en bit innanför den omedelbara strandlinjen och följa landskapets nordsydliga 

riktning. 

Delområden: 

1. Laholmsbukten 

85

86 


Eftersom äldre avsnitt och moderna, ganska exploaterade avsnitt, ligger 

inom samma landskapsavsnitt längs den flacka kusten påverkas nästan alltid 

värdefulla kulturmiljöer och strukturer av vindkraftsetableringar. Att landskapet 

tidigare varit ett produktionslandskap kan förespråka en viss tålighet 

för vindkraft som en förlängning av den kulturhistoriska karaktären. De 

kulturhistoriska spårens art, och det faktum att de nu utgör en del av ett 

upplevelselandskap, gör dock den flacka kusten känslig för etablering. Känsligheten 

ligger bland annat i att vindkraftsetableringar skulle bryta mot den 

historiskt sett låga skalan. Eftersom det är svårt att dölja kringutrustningen 

i det flacka landskapet kan påverkan öka. Kringutrustningen är svår att inlemma 

på ett bra sätt eftersom få historiska eller naturliga former, som skulle 

få anläggningen att smälta in i miljön, finns. 

Eftersom landskapets äldre och nyare byggstenar kontrasterar mot varandra 

i riktning, där den förra har en öst-västlig riktning och den senare en 

nord-sydlig riktning, kommer olika tidsåldrar framhävas beroende på i vilken 

riktning man väljer att placera verken. Ur ett kulturhistoriskt perspektiv 

är ingen av riktningarna mer rätt än den andra. 

I samband med havsetableringar bör man uppmärksamma eventuella 

vraklämningar. 


Eftersom kusten främst är ett boende- och rekreationslandskap och inte ett 

produktionslandskap kommer även mindre vindkraftsetableringar upplevas 

som främmande inslag. Samtidigt är graden av mänsklig påverkan hög och 

verk placerade på strategiska platser kan upplevas som ett naturligt inslag i 

landskapet. Verken kan förstärka upplevelsen av vinden från havet när de 

snurrar snabbt på blåsiga dagar och står still på lugna dagar. 

I de områden som har en tydlig naturkaraktär, såsom strandängar och 

sandstränder omgivna av sanddyner, kan naturupplevelsen riskera att försvagas 

av vindkraftetableringar om de placeras i deras närhet. Vindkraftverk kan 

också minska de upplevelser av orördhet och oändlighet som ibland finns 

Vindkraftverk i den flacka kusten blir synliga på långa avstånd. 

Detta gör att etableringar placerade i de mer tåliga storskaliga 

landskapsavsnitten ofta också kommer att påverka upplevelsen 

i mer småskaliga områden.

när man vänder sig ut mot havet. Verk i närheten av strandängar och vikar 

viktiga för fåglar bör dessutom undvikas. Vindkraftverk längs kusten kan 

också orsaka problem för sträckande fåglar. Vindkraftverk i de grunda havsvikar 

som utgör viktiga reproduktionslokaler för fisk bör också undantas 

från etableringar. 

För att inte landskapskaraktären ska övergå från upplevelselandskap till 

produktionslandskap, och för att det även i fortsättningen ska finnas områden 

som upplevs orörda eller dåtida, är det viktigt att antalet verk och etableringar 

inom ett och samma siktområde är begränsat till ett fåtal. 


De flesta av landskapets bruksvärden, såsom boende, bad och fågelskådning, 

är till stor del beroende av upplevelsen av landskapet. Det är därför särskilt 

viktigt att vindkraftetableringar uppförs med stor hänsyn till dessa värden. 


Kustens stora värde som fågellokal och som semester- och fritidslandskap 

gör att det är särskilt viktigt att ta hänsyn till dessa aspekter vid vindkraftsetableringar. 

Vidare bör Laholmsbuktens karaktär som lång obruten kust 

med i stora delar naturkaraktär bevaras. 

Längs den flacka kusten finns många potentiella ”titthål”/värdeområden 

för kommande utpekanden av mer moderna inslag. Därför bör en aktsamhet 

vidtas vid etableringar av vindkraft så att karaktären i dessa områden inte 

förstörs. 

87

88 

Slättbygd 

Landskapskaraktären i slättbygden är känslig för vindkraftsetableringar. 

Känsligheten ligger till stor del i det faktum att landskapet redan har 

genomgått en stark vindkraftsutbyggnad. Det gör att nya verk, som 

dessutom ofta har en större storlek än de gamla, är svåra att inordna i 

landskapet utan att upplevelsen blir rörig och karaktären industriell. De 

landskap som ännu inte exploaterats är ofta känsliga med tanke på sin 

mer småskaliga struktur men också med tanke på sin särprägel som av 

vindkraft oexploaterade områden. I samtliga slättlandskap finns ådalar 

som är viktiga friluftsområden av naturkaraktär där upplevelsen riskerar 

att störas av närliggande verk. 

Delområden 

Varbergsslätten 

Varbergsslätten är känsligt för ytterligare vindkraftsetableringar eftersom 

många av de mer tåliga områdena redan är exploaterade. Landskapet i de ännu 

oexploaterade områdena har ofta en småskalig karaktär där vindkraftverk kan 

upplevas dominerande. Här finns även världsarvet Grimetons radiostation 

med de mäktiga luftmasterna. Intrycket av dessa skulle störas av vindkraftverk 

som är lika höga som masterna, har en mer kompakt form samt är i rörelse. 

Grimetons radiostation behöver därför en tydlig frizon för att upplevelsen och 

förståelsen av dess unikhet i världssammanhang ska framgå. 

Slätten mellan Falkenberg och Halmstad 

De öppna slättpartierna mellan Falkenberg och Halmstad är känsliga för 

vindkraftsetableringar på grund av sin småskalighet. Det är också ett bitvist 

komplext landskap vilket gör att vindkraftverk kan skapa ett rörigt intryck i 

landskapet. Delområdets särprägel som ur vindkraftssynpunkt oexploaterat 

gör också att det är viktigt att ta ställning till om vindkraftverk ska anläggas 

här eller om det ska finnas kvar som vindkraftsfritt slättlandskap i Halland. 

Laholmsslätten 

De många relativt små och utspridda vindkraftverken som redan idag finns 

på Laholmsslätten gör landskapet känsligt för vindkraft. Om ytterligare verk 

ska uppföras på Laholmsslätten behövs en strategi för framtida vindkraftsutbyggnad 

tas fram, t.ex. i form av en landskapsdesignplan som tydligt visar hur 

vindkraftverken ska grupperas och vart de ska placeras. I denna plan skulle 

även nedmontering av äldre verk till fördel för de nya vara nödvändig.

1 

2 

2 



I slättbygderna finns en storskalighet och rationaliseringsgrad, speciellt i de 

södra delarna kring Laholm, som gör att landskapet kan rymma stora verk. 

Landskapets vida rumslighet gör samtidigt att etableringar placerade även 

en bit bort kommer att läsas in som en del av landskapsrummet. Om vindkraftsetableringar 

sprids ut över landskapet kan detta ge en upplevelse av att 

man omringas av verk. Upplevelsen av landskapet kan då lätt övergå från 

det av ett jordbrukslandskap till ett vindkraftslandskap. Om vindkraftverk 

sprids ut på ett ostrukturerat sätt över landskapet kan även de lågkomplexa 

storskaliga jordbruksområdena upplevas röriga. 

I slättbygdens mellersta och norra delar gör de bitvis småskaliga strukturerna 

att större grupper av vindkraftverk kan upplevas dominerande medan 

3 

Delområden: 

1. Varbergsslätten 

2. Slätten mellan Falkenberg 

och Halmstad 

3. Laholmsslätten 

89

90 

ett fåtal verk kan samverka med landskapet. Eftersom rumsligheten här är 

mer komplex, med kuperade former och trädridåer som gör att landskapet 

öppnar och sluter sig i olika rum, är det viktigt att verken placeras på ett 

sätt så att de inte gör landskapsrummen än otydligare och skapar ett rörigt 

intryck. Samtidigt finns en möjlighet att arbeta med landskapets element för 

att dölja verken så att de inte blir synliga från särskilt känsliga miljöer. 

Gårdsverk kan skalmässigt fungera i de flesta av slättens landskapsavsnitt 

där inte större verk finns. Där större verk finns kan gårdsverken upplevas som 

störande inslag eftersom rotorbladen snurrar i en annan takt än de större verken. 

De större verken drar även in gårdsverken i en mer industriell skala och 

gårdsverken kan därför bidra till att landskapet upplevs mer exploaterat. 

Ådalarnas bitvisa småskalighet gör att vindkraftverk i deras närhet kan upplevas 

dominerande. 


Slättbygdens långa siktlängder gör att vindkraftsetableringar placerade i 

olika landskapsavsnitt blir synliga samtidigt. Verken riskerar här att konkurrera 

visuellt med varandra, speciellt om de skiljer sig från varandra i storlek 

och utformning. Eftersom verken är väl synliga strukturerande element är 

deras placering också mycket viktig för upplevelsen av landskapet. Detta gör 

det särskilt viktigt att verken i landskapet följer en gemensam struktur och 

riktning. Genom att följa de stora landskapsformernas nord-sydliga riktning 

kommer denna att framhävas och ådalarnas riktning får en än mer underordnad 

betydelse. Om verken istället följer ådalarnas öst-västliga riktning 

kommer deras betydelse för landskapet förtydligas och upplevelsen av ett 

landskap som rinner ut i havet framhävs. 

De långa siktlängderna gör att vindkraftsetableringar ofta kommer att 

påverka landmärken som bronsåldershögar och kyrkor. För att inte påverkan 

på dessa ska bli negativ bör ett respektavstånd hållas till dessa. Hur långt avståndet 

bör vara beror på landskapets utseende i övrigt och på etableringens 

omfattning. Vindkraftverken kan i sig själva fungera som nya landmärken. 

För att vindkraftverk ska fungera som landmärken får det inte finnas för 

många etableringar av liknande slag i landskapet. 


Slättbygden varierar i sina strukturer och mönster och därigenom även 

i sin tålighet. 

Slättbygden har ofta en storskalighet och låg komplexitet som gör 

att vindkraftverk kan passa i skala. Eftersom det redan finns många 

mindre vindkraftverk i flera områden riskerar dock nya etableringar 

att skapa ett rörigt och ibland industriellt intryck.

I söder gör avsaknaden av många tidsskikt i landskapet och den historiska 

karaktären som produktionslandskap att landskapet i stora delar är tåligt ur 

kulturmiljösynpunkt. Den hårda rationaliseringen är samtidigt ett viktigt 

sentida tidsavtryck som på sätt och viss splittrats av den utspridda vindkraftsetableringen 

som skett hittills. När nya etableringar planeras är det viktigt 

att förstärka det rationaliserade draget genom väl planerade anläggningar 

på få områden. Luftledningar bör undvikas eftersom det stör upplevelsen 

och möjligheten att läsa rationaliseringarna. Man bör också noga reflektera 

över hur vindkraften i området kan utformas för att samverka med gårdarnas 

struktur som utgör ett centralt karaktärsdrag. Storleken på etableringarna är 

exempelvis av betydelse för att bibehålla sammanhanget till gårdarna, likaså 

deras placeringen i landskapet. En enda stor park kan i detta område bli ett 

störande inslag eftersom den skulle konkurrera med den tidigare långtgående 

enskilda gårdsstruktur. 

Eftersom rationaliseringarna inte gått lika långt i de norra slättbygderna 

är landskapet här mer komplext ur kulturhistorisk vinkel. Riktningen i landskapet 

är fortfarande rörelsen ut mot havet, från gårdsenhet, via åkerstrukturerna, 

till betena ute vid havet. En placering av vindkraftverk i en öst-västlig 

riktning kan förstärka den gamla brukningsstrukturen. Möjligen kan även 

vindkraftverken följa laga skifteslandskapets strukturer och placeras i en linje 

följandes en av dessa raka odlingsstrukturer. 

I anslutning till städerna är det viktigt att etableringarna inte bryter den 

långtgående kontinuiteten med stark visuell kontakt mellan staden och det 

omgivande landskapet. I det sammanhanget kan man även reflektera över 

hur ytterligare etableringar i samband med E6 skulle te sig. Miljön i anslutning 

till E6:an är i sig tålig men etableringar längs denna skulle ytterligare 

bryta den tidigare väst-östliga historiska riktningen. 


Vindkraftverk samverkar på ett bra sätt med slättbygdens karaktär av rationaliserat 

produktionslandskap. På vissa platser är antalet vindkraftverk redan 

idag stort. Ytterligare verk måste placeras in varsamt för att landskapets karaktär 

inte ska gå från jordbrukslandskap till industriellt vindbrukslandskap. 

I närhet av de avsnitt i ådalarna där det finns möjlighet att uppleva avskild- 

91

92 

het och landskapsavsnitt av naturkaraktär skulle upplevelsen kunna förtas av 

vindkraftverk. Vid åarna finns också våtmarksområden av vikt för fåglar som 

är känsliga för vindkraftsetableringar. 


Landskapets bruksvärde som produktionslandskap med inriktning på jordbruk 

kan samverka väl med vindkraftsetableringar. Samtidigt kan vindkraftsetableringar 

komma i konflikt med landskapets bruksvärde som boendelandskap. 

Vindkraftverk begränsar inte bara möjligheten att bygga bostäder 

i deras närhet rent fysiskt. Som nämns ovan kan vindkraftsetableringar i 

vissa landskapsavsnitt innebära att landskapet får en industriell karaktär och 

därmed kan det komma att upplevas mindre attraktivt som boendemiljö. 

Eftersom det finns boende i så gott som alla landskapsavsnitt kommer det 

alltid att finnas personer som blir berörda av verken. Slättbygden är ett attraktivt 

landskap för boende och rekreation. De luckor i landskapet som är 

förknippade med upplevelser av orördhet, natur och historia är extra viktiga 

att skydda från negativ påverkan av vindkraftsetableringar. 


Stora slättlandskap utan vindkraftverk blir allt ovanligare både i Halland, 

Sverige och ur ett nationellt perspektiv. Detta gör landskapsavsnittet mellan 

Falkenberg och Halmstad speciellt. Slättbygden har även en särpräglad 

struktur i form av de många ådalarna som korsar landskapet. Som nämns 

ovan kan vindkraftverk användas för att framhäva detta. Även närheten till 

skogen och havet som nästan alltid är närvarande i slättbygden är speciell. 

Om vindkraftverk placeras i en nord-sydlig riktning riskerar de att bryta 

detta samband medan en väst-östlig riktning kan förstärka sambandet. 

I slättbygden finns områden förknippade med särskilda värden som 

fungerar som ”titthål” till Hallands historia. Dock koncentreras dessa till 

företeelsen herrgårdsanläggningar, kyrka med sockencentra och fornlämningsmiljöer, 

vilket gör att flera representativa områden för andra tidsepoker 

fortfarande saknas. Därför bör en viss aktsamhet ske vid vindkraftsetableringar 

så att inte framtida potentiella värdeområden skadas. 

Gemensamt för dessa områden är att de är väl sammanhållna miljöer. 

Inom själva värdeområdena är vindkraftsetableringar olämpliga eftersom dokumentvärden 

kan gå förlorade och strukturer kan brytas. Känsligheten för 

etableringar i närmiljön varierar. Många herrgårdar och sockencentra rymmer 

även moderna inslag vilket gör att de känns som en delar det moderna 

landskapet och kan samspela med vindkraftverk. I andra miljöer finns starkare 

upplevelser av att landskapet stannat i en annan tidsepok och dessa 

är mer känsliga. Eftersom miljöerna ligger mitt i en slättbygd med nutida 

karaktär är de oftast tåliga för vindkraftetableringar på avstånd.

Mellanbygd 

Mellanbygden är en landskapskaraktär som är mycket känslig för vindkraftsetableringar. 

Känsligheten ligger dels i dess karaktär som upplevelselandskap, 

dels i småskaligheten och de ibland stora höjdskillnaderna mellan 

dal och höjd som gör att vindkraftverk skulle upplevas dominerande i 

landskapet. En annan viktig faktor i bedömningen är mellanbygdens läge 

i landskapet. Den stora höjdskillnaden mellan slättbygden och de högre 

partierna i mellanbygden gör att vindkraftverk placerade här skulle kunna 

upplevas som en mur mellan slätten och skogsbygden och bli ett dominerande 

inslag i landskapet även från slätten och kusten. Landskapet rymmer 

också många områden med naturkaraktär och landskapsavsnitt med 

en potential att bli viktiga kulturhistoriska värdeområden och ”titthål” och 

vars karaktär är känslig för vindkraftverk. 

Delområden 

Åkulla bokskogar 

Naturkaraktären och möjligheterna att uppleva orördhet för de många besökarna 

till Åkulla bokskogar gör tillsammans med höga kultur- och naturvärden 

att området är mycket känsligt för vindkratsetableringar. De långa 

siktlängderna från höjdpartier invid sjöarna bidrar till känsligheten eftersom 

vindkraftverk skulle bli väl synliga från dessa även om de stod en bit bort. 

Mellanbygden mellan Falkenberg och Halmstad 

Småskaligheten i odlingslandskapet gör att vindkraftverk skulle kunna upplevas 

dominerande i skala. De långa siktlängderna från omgivande slättlandskap 

gör att vindkraftverk på de mer tåliga skogshöjderna skulle bli synliga 

från långa avstånd och riskera att dominera landskapet. Detta, tillsammans 

med det faktum att mellanbygden ligger insprängd mellan de enda av vindkraft 

oexploaterade slättlandskapen i Halland, gör området mycket känsligt 

för vindkraftsetableringar. 

Hallandsåsen och Stensån 

Odlingslandskapen vid Hallandsåsen är med sina ofta småskaliga strukturer 

och landskapsavsnitt rika på strukturer från tidigare generationers landskap 

mycket känsligt för vindkraftsetableringar. Hallandsåsen syns på mycket 

långt avstånd från slättbygden och vindkraftverk här skulle utgöra ett mycket 

dominant inslag. 



Mellanbygden har i de flesta delar en småskalighet som gör att vindkraftsetableringar 

skulle upplevas dominerande. Det finns dock enstaka områden 

93

94 

Delområden: 

1. Åkulla bokskogar 

2. Mellanbygden vid 

Falkenberg och Halmstad 

3. Hallandsåsen och Stensån 

där skogen eller slätten antar en större skala. Landskapets komplexitet, med 

många landskapselement, småskaliga områden nära inpå mer storskaliga 

områden och små och stora gårdar i ett och samma landskapsavsnitt, gör 

dock att det är svårt att hitta områden där vindkraftverk inte påverkar känsliga 

strukturer och landskapsrum. I anslutning till de större gårdar som finns 

här och var kan gårdsverk passa in skalmässigt. 

Mellanbygdens småskaliga och något pittoreska karaktär gör 

att vindkraftsetableringar riskerar att upplevas storskaliga och 

främmande.


Inom mellanbygden gör de korta siktlängderna i dalarna att vindkraftverk 

i omgivande landskap främst skulle bli synliga från landskapets höjdpartier. 

Sett från höjdpartierna kan vindkraftsetableringar konkurrera med de fåtal 

kyrkor som idag utgör markanta landmärken. Eftersom siktlinjerna är korta 

är möjligheten att använda vindkraftverk för att skapa nya landmärken eller 

underlätta orienterbarheten begränsad. 

Vindkraftverk placerade i mellanbygden skulle däremot bli väl synliga från 

många områden i slättbygden och till viss del från den flacka kusten. Sett därifrån 

kan vindkraftverk i mellanbygden upplevas som en mur mellan slättbygd och 

skogsbygd, något som skulle förstärkas av de markanta höjdskillnaderna. 

Om vindkraftsetableringar ändå uppförs i mellanbygden bör de placeras i 

grupper som anpassas till höjdpartiets form. Tydliga riktningar kan upplevas 

främmande i den mångfaciterade mellanbygden. Verk placerade i en nordsydlig 

riktning skulle påverka flera landskapsrum. Det skulle också förstärka 

effekten av gräns mellan skogsbygden och slättbygden och minska läsbarheten 

av mellanbygden som en flytande övergång där de båda karaktärerna 

knyts samman. 


En vindkraftsetablering i mellanbygden kan vara problematisk eftersom variationen 

av företeelser, rörelser, riktningar och historiska dimensioner är 

stor. Vissa ytor kan kännas mer moderna och kan därmed rymma en vindkraftsetablering 

ur denna aspekt. Sida vid sida ligger dock områden med en 

oerhörd variation av både strukturer, mönster och byggstenar/spår. Om en 

vindkraftsetablering ändå kommer till kan variationen användas genom att 

förstärka en viss byggsten. Vid en etablering bör det äldre vägnätet värnas så 

att inte anslutningar till anläggningen åstadkommer onödiga utraderingar. 


Trots att mellanbygden är ett produktionslandskap gör dess småskalighet 

och variationsrikedom att det har karaktären av ett upplevelselandskap. Stora 

vindkraftverk med sin industriella produktionskaraktär skulle kontrastera 

mot, och försvaga, denna karaktär. 

95

96 

Även många ädellövskogar med tydlig naturkaraktär och upplevelser av 

orördhet är känsliga för vindkraftsetableringar. Väl utvecklade brynzoner 

och bokskogar i anslutning till de öppna markerna kan skapa upplevelsen 

att man snarare omges av områden av naturkaraktär än produktionsskog. 

Vindkraftverk i skogen skulle kunna minska denna upplevelse. 


Vindkraftverk kan samspela med landskapets bruksvärde som jord- och 

skogsbrukslandskap. Eftersom vindkraftverksetableringar kan ge en betydande 

påverkan på landskapet i form av skalförskjutning och förändringar 

av landskapskaraktär är det svårare för verken att samverka med värden som 

turism-, fritids-och boendelandskap. 


Mellanbygdens ibland pittoreska särprägel som småskalig levande landsbygd 

skulle kunna försvagas av storskaliga element som vindkraftverk. 

I mellanbygden är de utpekade värdeområdena färre än t.ex. i slättbygden. 

Dock kan sägas att det i landskapet finns många potentiella värdeområden 

och ”titthål” för kommande utpekanden. Därför bör en aktsamhet 

vidtas vid etableringar av vindkraft då vardagslandskapet innehåller många 

värdeområden för olika tidsepoker.

Skogsbygd 

Landskapskaraktären i Hallands skogslandskap är, till skillnad från många 

andra svenska produktionspåverkade skogslandskap, känslig för vindkraftsetableringar. 

Känsligheten ligger främst i de många småskaliga odlingsmiljöer. 

Skalan på dessa miljöer gör att vindkraftverk inom odlingslandskapen 

är olämpliga och att verk i deras närhet skulle upplevas dominerande. 

Själva skogen är dock ofta tålig för vindkraftetableringar eftersom den 

är starkt påverkad av skogsproduktion. Den starka rumsligheten i odlingslandskapen 

med tydliga gränser mot den omgivande produktionsskogen 

gör att även relativt stora vindkraftsetableringar en bit bort i landskapet 

kan samverka med karaktären. Det är dock viktigt att vindkraftsetableringar 

samlas till ett begränsat område i förhållande till enskilda odlingsmiljöer. Om 

flera vindkraftsetableringar uppförs runt odlingsområdet kommer det ge en 

upplevelse av att området stängslas in av vindkraftverken. Detta gör att det 

även i skogslandskapen krävs en god planering och samordning för att hindra 

att verken sprids ut och tillåts dominera landskapet. Vid uppförande av 

vindkraftverk i skogs-bygdens västra delar bör man också ta hänsyn till upplevelserna 

från slätten där siktlängderna över skogsbygden kan bli långa. 

Delområden 

Sjölandskapet 

Den östra delen av Hylte kommun är mycket känsligt för vindkraftsetableringar 

på grund av sitt attraktiva friluftslandskap med en rikedom på sjöar, 

områden av naturkaraktär och långa siktländer. Här finns också många småskaliga 

områden varifrån vindkraftverk skulle upplevas dominerande. 

Simlångsdalen – Tönnersjöheden 

Områdets känsliga hydrologi och dess höga värden för fågelliv och för friluftsliv, 

med bitvis väglösa områden med vildmarkskaraktär, gör att Simlångsdalen-Tönnersjöheden 

är mycket känsligt för vindkraftsetableringar. 



Skogsbygdens storskaliga produktionsskogar kan rymma stora vindkraftsetableringar. 

Även landskapets myrar och sjöar har ofta en storskalig och 

lågkomplex karaktär som samspelar med verkens storlek. Däremot har landskapets 

samhällen och odlingsområden en småskalighet som gör att vindkraftverk 

inom dessa, eller i deras absoluta närhet, skulle bli dominerande. 

Den tydliga rumsligheten i odlingsområdena, där produktionsskogen omringar 

landskapet, gör dock att vindkraftverk placerade en bit bort i skogen 

ofta tydligt tillhör produktionsskogen. Detta minskar påverkan på odlings- 

97

98 

Delområden: 

1. Sjölandskapet 

2. Simlångsdalen – 

Tönnersjöheden 

områdenas skala. Eftersom odlingsområdena ofta ligger tätt kan det dock 

vara svårt att hitta etableringslägen som inte kommer nära något odlingsområde. 

Landskapets orienterbarhet, siktlinjer, riktningar och landmärken 

Eftersom siktlinjerna i själva skogsbygden är korta kommer vindkraftverken 

främst bli synliga från områdets sjöar, myrar, odlingsområden och tillfälliga 

hyggen. Endast från odlingslandskap i höjdlägen kommer flera etableringar 

inom samma siktlinje att vara synliga samtidigt. Detta gör att det inte är 

lika viktigt med en enhetlig utformning av vindkraftsetableringarna. Här 

2 

1

kan man koncentrera sig på att hitta en utformning som passar den specifika 

platsens förutsättningar. Eftersom skogsbygden ofta är riktningslös kan 

grupper kännas mer naturliga än rader. I anslutning till ådalar kan dock 

rader kännas mer naturligt. Att placera vindkraftverk i rader längs kraftledningar 

är inte att rekommendera eftersom det skulle framhäva ledningen 

även från långa avstånd. 

Vid etableringar i de västra delarna av skogsbygden är det samtidigt viktigt 

att ta hänsyn till att dessa kan bli synliga från slättbygden. Om flera 

vindkraftverk placeras nära inpå varandra i skogsbygdens kant kan de, tillsammans 

med de ibland starka höjdskillnaderna mellan dem, lätt upplevas 

dominerande. 

De ofta korta siktlinjerna gör att vindkraftverk sällan kan användas som 

landmärken inom skogsbygden. Däremot kan de ibland användas som landmärken 

för den som tittar ut över skogen från slätten. Lokalt kan vindkraftverk 

påverka kyrkor som fungerar som landmärken i samhällen. 


De sammanhållna miljöer som skogsbygdens odlingsområden utgör kan 

klara en etablering så länge den inte ligger inom det avgränsade området 

utan i dess utkant. En etablering i utkanten av en sådan miljö kan ha effekten 

att det avgränsade rummet blir än tydligare i sina strukturer. I vissa 

landskap med höga kulturvärden kan det dock vara just den sammanhållna 

miljön som gör att området ska hållas fritt från moderna etableringar så att 

upplevelsen av landskapet hålls ostörd. 

För att etableringarna ska samspela med kulturmiljön bör de utformas så 

att de bygger på, och om möjlig förstärker, vissa av de äldre strukturerna. 

I anslutning till ådalarna, som uppbär en industriell karaktär, kan vindkraft 

vara möjlig i samband med de modernt utformade, större vattenkraftsanläggningarna. 

I anslutning till bruksorterna är vindkraftetableringar 

olämpliga eftersom orterna är placerade djupt ner i dalgången och etableringarna 

skulle kunna dominera över landskapet. Där ådalarna har en mer 

agrar karaktär är det mindre lämpligt eftersom en småskalighet finns som 

lätt tas över av en vindkraftsanläggning. 

Känsligheten i Hallands skogslandskap ligger främst i de många 

odlingsmiljöerna. Många av dessa miljöer tål dock etableringar 

i den intilliggande skogen så länge delar av utblickarna från 

området lämnas fria från verk. 

99

100 


Skogsbygdens karaktär, med både produktionsskogar och odlingslandskap av 

produktionskaraktär, gör att vindkraftverk ofta kan samspela med landskapet 

ur denna aspekt. Det faktum att stora delar har en produktionskaraktär 

gör det samtidigt särskilt viktigt att identifiera de områden som har en tydlig 

naturkaraktär med upplevelser av orördhet, t.ex. myr- och sjölandskap, och 

undanta dessa områden från etableringar. 

Vindkraftetableringar i anslutning till de myrar som utgör viktiga fågelområden 

bör särskilt undvikas. I skogsbygden, som i stora delar är ett mörkt 

landskap nattetid, kan blinkande vindkraftverk ge extra stor påverkan. 


Landskapets bruksvärde som produktionslandskap kan samverka med, och 

förstärkas, av vindkraftsetableringar. Eftersom siktlinjerna är korta och de 

största samhällena dessutom ligger i ådalar med än kortare siktlinjer kan 

etableringar ofta göras utan att mångas boendemiljö påverkas. Samtidigt gör 

den utspridda bebyggelsen i många små odlingsområden att det är svårt att 

helt undvika påverkan för boende. Om påverkan är negativ eller positiv beror 

dock på den boendes syn på landskapet. Många boende i skogsbygden har 

en tydlig koppling till produktionslandskapet vilket kan ge en positiv inställning. 

Samtidigt uppskattar många stillheten och lugnet och vindkraftverk 

kan uppfattas som en negativ påverkan. Många av de attraktivaste naturupplevelserna 

är knutna till upplevelser av orördhet och tystnad, upplevelser som 

störs av vindkraftsetableringar. 


Skogsbygdens särsprägel kan ofta samspela med en vindkraftsutbyggnad om 

den inte hindrar utvecklingen av samhällena. Vindkraftverk, om det är lokalt 

ägda, kan istället ge ett bidrag till de boende. 

I skogsbygden är de utpekade värdeområdena få. Dock finns många potentiella 

värdeområden och ”titthål” som har stor betydelse för berättandet 

om hallands framväxt. Det fossila odlingslandskapet är en mycket vanlig och 

ofta ytmässigt stor komponent i Halland och en stor andel finns i skogsbygden. 

Många gånger räknas dessa områden till fornlämningsbegreppet vilket 

kan ha betydelse för arkeologiska utredningar i fortsatta planskeden. Dessa 

fossila odlingslandskap utgör även viktiga värdeområden och ”titthål” till 

Hallands historia varför en aktsamhet bör ske vid hanteringen av vardagslandskapet 

i skogsbygden. Eftersom ett utpekande av värdeområden ännu 

inte gjorts i den utsträckning som behövs är hänsyn extra viktig. I skogsbygden 

bör även hänsyn tas till de tidigare byggstenarna för kommunikationer 

t.ex. vägnätet och spåren efter järnvägarna så att inte anslutningar till vindkraftsanläggningarna 

åstadkommer onödiga raderingar.

Källor 

Skriftliga källor 

Ahnlund, B, 2005. Halländskt byggnadsskick – allmogens byggen. 

Ingår i Älskade hus – Årsboken Halland 2005. 

Bengtsson, S, Folkesson, M, 1994. Bevarandeprogram för 

odlingslandskapet i Hallands län. Länsstyrelsen i Hallands län, 

Meddelande 1994:11. 

Bergsjö, A., 1997. Värdebeskrivning av kustområdet i Halland – ett 

regionalt planunderlag för områden av riksintresse enligt 3 kap NRL. 

Meddelande nr 1997:4. 

Boverket, 2009. Vindkraftshandboken - Planering och prövning av 

vindkraftverk på land och i kustnära vattenområden. 

Boverket, 2009. Vindkraften och landskapet– att analysera 

förutsättningar och utforma anläggningar. 

Bringéus, N-A, 1991. Arbete och redskap. Gleerups Malmö. 

Brundet, J., et. al., 2005. Artpools- och traktsanalys av 

lövträdbärande marker i Blekinge, Skåne och Hallands län. 

Meddelande 2005:16. 

Brunnström, L, Spade, B, 1995. Elektriska vattenkraftverk. 

Kulturhistoriskt värdefulla anläggningar 1891-1950 . 

Riksantikvarieämbetet. 

Carlie, L., et.al., 2003. Halläningen och Hallandsåsen – människa, 

natur och kultur under 3000 år. 

Carserud, L., 1997. Geologiska sevärdigheter i Halland. 

Connelid, P, Mascher, C, 2001. Det halländska kulturlandskapet från 

vikingatid till idag. Ingår i Historien och Framtiden i Halland. 

Dahlberg, Markus (red), 2003. Halland, landskapets kyrkor. 

Forskningsprojektet Sockenkyrkorna, RAÄ. 

Eking, P., 1971. Halland: en landskapsguide. 

Erlandsson, J. red, 2000. 

Områden av riksintresse för naturvård i Hallands län. 

Falkenbergs kommun, 2006. Riktlinjer för placering av vindkraft – 

Policy för Falkenbergs kommun. 

Fredén, C. (red.), 1994. Berg och jord. Sveriges National Atlas. 

Frisk, M., Larsson, K., 1999. Agrarhistorisk landskapsanalys över 

Hallands län. Länsöversikt. Riksantikvarieämbetet, Hallands 

länsmuseer Landsantikvarien, Länsstyrelsen i Hallands län. 

Landskapsprojektet 1999:7. 

Goth, M., 2010. Femtio härliga vandringar i Halland. 

Halmstads kommun, 2009. Vindkraft – tematiskt tillägg till ÖP 2000. 

Helmfrid, S. (red.), 1994. Kulturlandskapet och bebyggelsen. 

Sveriges National Atlas. 

Helmfrid, S. (red.), 1996. Sveriges geografi. Sveriges National Atlas. 

Hernborg, K, 1992. Ängs- och hagmarker i Hallands län. 

Information från Länsstyrelsen i Hallands län. 

Hylte kommun, 2008. Vindkraftsplan för Hylte kommun – tematiskt 

tillägg till översiktsplanen ÖP 2001. 

Kungsbacka kommun, 2010. Översiktsplan för vindkraft - Tillägg till 

Översiktsplan för Kungsbacka kommun, ÖP06. 

Lagerlöf, S., 1907. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. 

Laholms kommun, 2009. Vindkraften i Laholm - Tillägg 

till den kommunomfattande översiktsplanen avseende 

vindkraftsutbyggnad på land. 

Larsson, K., utan årtal. Det Halländska landskapet. Hallands 

länsmuseer, landsantikvarien, Länsstyrelsen i Hallands län. 

Larsson, K., Simonsson, G., 2003. 

Den halländska skogen – människa och mångfald. 

Länsstyrelsen Halland, 1992. E6:ans närområde i Halland. 

Länsstyrelsens meddelandeserie 1992:6. 

Länsstyrelsen i Hallands län, 1996. Områden av Riksintresse 

Kulturminnesvård Hallands län – Revidering 1996 av områden 

som är av riksintresse för kulturminnesvården enligt 2 kap 6§ NRL. 

Meddelande nr 1996:14. 

Länsstyrelsen Hallands län, 2006. Levande arv. 

Länsantikvariens årsredogörelse. 

Länsstyrelsen Hallands län, 2009. Vindkraft och kulturmiljövärden – 

utgångspunkter för planering. Promemoria 2009-04-21. 

Länsstyrelsen Hallands län, 2009. Enheten för naturvård och 

miljöövervakning betänkanden angående Tvärgruppsprojekt 

vindkraft Hallands län. Promemoria 2009-04-21. 

Naturvårdsverket, 2006. Vindkraft på land. 

Naturvårdsverket, 2009. 

Människors upplevelser av ljud från vindkraftverk. 

Nordiska ministerrådet, 1984. 

Naturgeografisk regionindelning av Norden. 

Riksantikvarieämbetet, 2000. Kulturmiljö och vindkraft. 

Spade, B, Carlsson, G, 2007. Avtryck från en epok. 

Industriminnen i Halland. Länsstyrelsen i Hallands län. 

Sporrong, U et.al., 1995. Svenska landskap. 

Shami, E., 2010. Stora opåverkade områden enligt 3 kap. 2 § 

miljöbalken. PM, Länsstyrelsen i Hallands län. 

Thornell, G., utan årtal. Södra Hallands geologi. 

Varbergs kommun, 2010. Vindkraftsutredning, 

Varbergs kommun, 2010. Översiktsplan för Varbergs kommun. 

Wiking-Faria, P., 1997. 

Sevärt i Halland – vägvisare till natur, kultur och friluftsliv. 

Wiking-Faria, P., 2001. 

Hallands historia under 1000 år – Ett urval skeenden i nya perspektiv. 

Ingår i Historien och Framtiden i Halland. 

Internet 

Skyddad Natur, Naturvårdsverket. 

http://sn.vic-metria.nu/skyddadnatur/ indexKarta.htm 

Sveriges Länskartor, Länsstyrelsernas GIS-tjänster. 

http://gis.lst.se/lanskartor/ 

Personkontakter 

Abrahamsson, Anne-Charlotte. Kommunekolog, 

Halmstad kommun. 2010-11-18. 

Andersson, Stefan. Miljöchef och handläggare vindkraft, 

Hylte kommun. 2010-11-15. 

Flinck, Jonny. Miljöinspektör, Kungsbacka kommun. 2010-11-15. 

Häggström, Leif. Antikvarie, Kulturmiljö Halland. 2010-11-19. 

Jansson, Karl-Axel. Planeringssekreterare, 

Laholms kommun. 2010-11-19. 

Larsson, Jeanette. Planarkitekt, Varbergs kommun. 2010-12-01. 

Risholm, Johan. Planarkitekt, Falkenbergs kommun. 2010-11-29. 

LÄNSSTYRELSENS ARBETSGRUPP 

Arvidsson Rosén, Annika. Vindkraftshandläggare, Länsstyrelsen 

Halland. 

Johansson, Stefan. Vindkraftshandläggare, Länsstyrelsen Halland. 

Martinsson, Henrik. Biolog, Länsstyrelsen Halland. 

Mascher, Catharina. Historisk – geograf, Kula HB. 

Olsson, Anna –Lena. Vindkraftshandläggare, Länsstyrelsen 

Halland. 

Pihl, Kjell. Planarkitekt, Länsstyrelsen Halland. 

Sjöö, Kristofer. Bebyggelseantikvarie, Länsstyrelsen Halland. 

101

102

Stora opåverkade 

områden 

enligt 3 kap. 2 § miljöbalken 

Inledning 

I 3 kap. miljöbalken (MB, SFS 1998:808) finns grundläggande bestämmelser 

för hushållning med mark- och vattenområden. Bestämmelserna 

är i första hand avvägningsregler och anger vilka intressen som har särskild 

betydelse för samhällsutvecklingen och därför särskilt ska beaktas, för att 

en god hushållning med mark- och vattenområden ska uppnås, när markanvändningsfrågor 

ska avgöras. 1 Hushållningsbestämmelserna i 3 kap. 

ska, liksom de särskilda områdesspecifika hushållningsbestämmelserna i 4 

kap., tillämpas vid prövning av frågor enligt vad som anges i 2 kap. 6§ MB 

i de fall som gäller ändrad användning av mark- eller vattenområden. 

I 3 kap. 2§ miljöbalken (MB, SFS 1998:808) föreskrivs: 

”Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är 

påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så 

långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas 

karaktär.” 

Bestämmelsen innebär att vid eventuell exploatering av mark- och vattenområden 

som är opåverkade eller endast obetydligt påverkade, bör det 

noga övervägas om inte verksamheten hellre bör förläggas till ett sådant 

område som redan är påverkat av exploatering. En avvägning ska därvid 

göras mellan det skyddade intresset och motstående intressen. 2 

Bakgrund 

Under 1960-talet utfördes ett omfattande utredningsarbete angående en 

genomgripande förnyelse av planinstituten i den då gällande byggnadslagstiftningen. 

3 Förslag till riktlinjer, som sedermera godtogs av riksdagen, 

för hushållning med mark och vatten och till former för en fortlöpande 

fysisk riksplanering redovisades i prop. 1972:111 Hushållning med mark 

och vatten, 4 bilaga 2. Genom att naturens rekreationsvärde hade kommit 

att tillmätas allt större betydelse och naturens känslighet för ingrepp uppmärksammats 

allt mer – samtidigt som strukturförändringar inom industri 

och ny teknik innebar ökade anspråk på begränsade naturresurser – 

uppkom ett behov av att ökad i utsträckning planmässigt hushålla med 

och överblicka resurserna i ett riksperspektiv. 5 De föreslagna riktlinjerna 

PM 

Länsstyrelsen i 

Hallands län 

24 juni 2010 

Emilie Shami 

1 Prop. 1997/98:45 

Del 2, s.28-29. 

2 Prop. 1997/98:45 

Del 2, s.30. 

3 Prop. 1972:111 

bilaga 2, s.1f. 

4 Ds. Bo 1984:3. s273. 

5 Prop. 1972:111 

bilaga 2, s.128-129. 

103

104 

6 Prop. 1972:111 

bilaga 2, s.140ff, s.159ff. 

7 Prop. 1985/86:3, s.45ff. 

8 Prop. 1985/86:3, s.8. 

9 Prop 1985/86:3, s.9-10. 

10 Prop. 1997/98:45 

Del 1, s.239ff. 

11 Prop. 1997/98:45 

Del 2, s.28-29. 

12 Prop. 1985/86:3 s.49. 

13 Prop. 1985/86:3, s.155. 

utformades dels avseende planeringen av vissa verksamheter, dels avseende 

hushållningen med naturresurserna i vissa delar av landet, det vill säga 

geografiskt orienterade riktlinjer. 6 Nuvarande bestämmelser i 3 kap. 4-9§§ 

MB och 4 kap. MB förefaller utgöra en motsvarighet till de tidigare verksamhetsanknutna 

respektive geografiskt orienterade riktlinjerna. 

Hushållningsbestämmelsen avseende stora opåverkade områden – nuvarande 

3 kap. 2 § MB – infördes när lagen (1987:12) om hushållning 

med naturresurser m.m. (NRL) tillkom år 1987. 7 NRL tillkom i samband 

med Plan- och bygglagen (PBL, SFS 1987:10) som hade till syfte bland 

annat att decentralisera ansvaret för planläggning och för den lokala miljön 

till kommunerna, så att staten endast skulle ingripa mot kommunens 

antagna planer om vissa i lagen angivna intressen inte blivit tillgodosedda. 

Därmed behövde sådana statliga intressen avseende mark- och vattenområdens 

användning, som tidigare omfattats av riksdagens riktlinjer i den 

fysiska riksplaneringen, regleras i lag. 8 

Erfarenheterna från den fysiska riksplaneringen och tillämpningen av 

riktlinjerna lades till grund för den nya lagen (NRL) och riktlinjerna upphörde 

att gälla i samband med att NRL trädde i kraft år 1987. Genom 

reformen blev översiktplanen ett verktyg för att belysa samhällets syn på 

vilka allmänna intressen som kan komma att vägas in vid framtida beslut 

om användningen av mark- och vattentillgångarna. Genom detaljplan eller 

områdesbestämmelser kan tillämpningen av intressebestämmelserna 

bestämmas med bindande verkan för framtida sådana beslut. 9 

I samband med miljöbalkens tillkomst år 1999 arbetades reglerna från 

2 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) 

in i miljöbalkens 3 kap. utan ändring i sak. 2 kap. 2§ NRL fördes oförändrad 

in i 3 kap. 2§ MB. 10 Enligt propositionen till miljöbalken (prop. 

1997/98:45) är förarbetsuttalanden till NRL alltjämt relevanta. 11 

Begreppet stora opåverkade områden 

Generella riktlinjer avseende tolkningen av begreppet 

Införandet av bestämmelsen om stora opåverkade områden motiverades 

av intresset att bevara stora områden som inte skärs sönder av trafikleder 

eller kraftledningar eller är påverkade av buller och andra miljöstörningar. 

12 Generella kriterier för bedömningen av huruvida ett område ska anses 

vara ”stort” och ”opåverkat” saknas dock i lagstiftning och i förarbeten. 

Bedömningen av huruvida ett område omfattas av begreppet i enlighet 

med 3 kap 2§ MB beror delvis på förhållandena i den aktuella regionen. 

I förarbetena till NRL anförs att skyddsintresset av sådana områden beror 

på vilken utveckling som skett i regionen vad gäller ianspråktagande 

av landsbygdsområden för urbana ändamål och på efterfrågan vad gäller 

friluftsaktiviteter m.m. 13 

Skyddet av större, sammanhängande landsbygdsområden motiveras 

både av värdet för jord- och skogsbruket, av värdet för människor som är 

verksamma på landsbygden och av bevarandet av handlingsfriheten i det 

framtida resursutnyttjandet. Större, sammanhängande landsbygdsområden 

avses skyddas mot ekologiska påfrestningar, bullerstörningar och stör-

ningar på landskapsbilden. I mer tätbefolkade delar av landet kan stora, 

sammanhängande strövområden som är lämpliga för naturupplevelser 

och friluftsaktiviteter omfattas av begreppet. 14 

Enligt förarbetsuttalanden bör ingrepp om möjligt lokaliseras till områden 

som redan är påverkade av exploateringsverksamhet. Som exempel 

på lämpliga områden anges områden i anslutning till befintlig samlad 

bebyggelse, till befintliga industri- och arbetsområden och korridorer i 

landskapet som redan har tagits i anspråk för trafikleder eller ledningar. 

Områden som redan är påverkade av exploateringsföretag omfattas inte 

av skyddet. Även områden, som är påverkade av andra ingrepp som har 

sådan påverkan på ett område att skäl saknas för att området ska åtnjuta 

skydd i enlighet med bestämmelsen, undantas. 15 

Bestämmelsen i 3 kap. 2§ MB är vidare inte avsedd att användas för 

att styra bebyggelsens normala utveckling, t ex viss utvidgning av befintlig 

bebyggelse, eller för att påverka brukningsformerna i jord- och skogsbruket. 

Vissa typer av opåverkade områden, såsom områden på landsbygden 

som kan vara av betydelse som friområden mellan tätorter eller som rekreationsområden, 

kan vara skyddsvärda även mot mindre ingrepp. Enligt 

förarbetena kan det i sådana och i andra fall vara av betydelse att undvika 

även smärre ingrepp som, om de förekommer i större antal, kan få stor 

inverkan på det skyddsvärda området, men grunder för skydd av sådana 

områden mot mindre ingrepp, såsom till exempel enstaka byggnader, 

finns i andra av kapitlets bestämmelser. 16 

Den fysiska riksplaneringen 

Bestämmelserna i 3 kap. MB är allmänt hållna till sin utformning och 

enligt förarbetena till miljöbalken ska den fysiska planeringen ge underlag 

för tillämpningen av bestämmelserna. Den fysiska planeringen bedrivs 

hos kommunerna i samarbete med statliga myndigheter, varvid länsstyrelsen 

fungerar som samordnare av statens intressen avseende användningen 

av mark- och vattenområden inom länet. 17 

I förordning (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden 

m.m. anges vilka statliga myndigheter som var och en inom sitt 

verksamhetsområde har uppsikt över hushållningen med mark- och vattenområden. 

Länsstyrelsen har uppsikt inom länet över hushållningen 

och myndigheterna ska i samverkan med länsstyrelsen följa utvecklingen 

av sådana frågor (1§). Länsstyrelsen ska också ta behövliga initiativ för 

att bestämmelserna i 3 och 4 kap. MB ska beaktas i planerings- och beslutsprocesser 

(3§). Boverket har allmän uppsikt över hushållningen med 

mark- och vattenområden och ska verka för samordning av de statliga 

myndigheternas arbete med underlag för tillämpningen av bland annat 3 

kap. MB (1§). 

Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 och 4 kap. MB ska i myndighetsbeslutet 

anges om den prövade anläggningen, verksamheten eller 

åtgärden går att förena med en från allmän synpunkt lämplig användning 

av mark- och vattenresurserna samt med den för området gällande regionplanen 

eller kommunala översiktsplanen (5§). I 7 § samma förordning 

och 6 kap. 21 § 2 st. MB regleras det fall att en kommun ska redovisa till 

14 Prop. 1985/86:3, s.49. 

15 Prop. 1985/86:3, 

s.49-50. 

16 Prop. 1985/86:3 s.156. 

17 Prop. 1997/98:45 

Del 2, s.29. 

105

106 

18 Prop. 1997/98:45 

Del 1, s.244. 

19 Prop. 1997/98:45 

Del 2, s.29. 

20 MÖD 2006:66. 

21 Prop. 1985/86:3, s.155. 

22 MÖD 2009:32. 

regeringen eller någon annan myndighet hur kommunen i sin planering 

enligt plan- och bygglagen avser att tillgodose ett intresse som rör hushållningen 

enligt 3 och 4 kap. MB. 

Genom inarbetningen av de grundläggande hushållningsbestämmelserna 

i miljöbalken avsågs miljöfrågornas betydelse i planeringen betonas. 18 

Kommunernas fysiska planer ska enligt förarbetena till miljöbalken vara 

en av de mest betydelsefulla källorna för att bedöma frågor om lämplig 

mark- och vattenanvändning i konkreta ärenden och ska tillhandahållas 

i enlighet med 6 kap. 11 och 12§§ MB. 19 Miljööverdomstolen har också 

slagit fast att en aktuell och välunderbyggd översiktsplan har stor betydelse 

vid bedömning av lämplig lokalisering av tillståndspliktig verksamhet. 20 

Även i förarbetena till NRL uttalades att när det ska utrönas vilka 

områden som kan beröras av bestämmelsen om opåverkade områden är 

material, som utarbetats av kommuner, länsstyrelser och andra statliga 

myndigheter, i samband med den fysiska riksplaneringen användbart. Av 

särskilt intresse ansågs de översikter vara som upprättats inom länsstyrelserna 

över lokaliseringen av större exploateringsföretag och över utbredningen 

av s.k. bebyggelseinfluerade områden. 21 

Tolkning av begreppet i rättspraxis 

MÖD 2009:32 rörde tillstånd att uppföra och driva 24 vindkraftverk. 

Den ansökta verksamheten var lokaliserad i ett naturskönt och orört 

markområde. Kammarkollegiet anförde att området var kärnområdet i 

ett stort opåverkat vildmarksbetonat område. Bolaget menade att uppförandet 

av verken inte skulle innebära en sådan påtaglig påverkan på 

områdets karaktär som avses med bestämmelsen i 3 kap. 2 § MB. Miljööverdomstolen 

fastställde miljödomstolens beslut att lämna tillstånd 

till den ansökta verksamheten och anförde att kommunens översiktplan 

inte kunde anses utgöra hinder mot tillåtligheten, oaktat viss ändring av 

politiskt ställningstagande i planen under handläggningstiden. Avseende 

intrånget i ett orört markområde framhölls att intresset av att bevara området 

inte formaliserats enligt 7 kap. MB. Inte heller hade det förklarats 

riksintressant enligt 3 eller 4 kap. MB. Lokaliseringsutredningen kunde 

således godtas. Vid en avvägning av om området borde bevaras till förmån 

för naturvårdsintresset och friluftslivet eller om det borde byggas ut till 

förmån för energiutvinningsintresset fann Miljööverdomstolen att intresset 

av att utvinna energi bäst motsvarade en god hushållning och främjade 

en hållbar utveckling. Naturvärdena skulle i stor utsträckning kunna bibehållas 

även sedan en vindkraftanläggning etablerats. 22 

Skyddets räckvidd 

Bestämmelsen i 3 kap. 2 § MB blir aktuell att tillämpa avseende nyetablering 

av större anläggningar som medför begränsningar i handlingsfriheten 

för framtiden och som ger upphov till väsentliga störningar eller kan ha 

en betydande inverkan på landskapsbilden. Åtgärden ska ha en bestående 

negativ inverkan eller tillfälligt en mycket stor negativ inverkan på det 

skyddsvärda intresset. 23 I första hand avses nyetablering av industriell eller

liknande verksamhet, tätorts- och fritidsbebyggelse av större omfattning 

med därtill hörande anläggningar, större trafikleder, större ledningsföretag, 

gruvor och större täkter, terminalanläggningar, upplag och tippar 

samt farleder och muddringsföretag. Avseende verksameter som är beroende 

av lägesbundna naturresurser, såsom gruvor och större täkter av 

sten, grus, sand eller torv är lokaliseringsmöjligheterna ofta begränsade 

och bestämmelsen bör då, enligt förarbetena, endast tillämpas om det 

uppenbarligen finns realistiska alternativ för att tillgodose regionens behov. 

24 Även i sådana fall bör dock största möjliga hänsyn tas till de berörda 

skyddsintressena och alternativ i anslutning till tidigare exploaterade områden 

bör tillvaratas i första hand. 25 

Att områden som avses ”så lång möjligt” ska skyddas mot vissa ingrepp 

innebär som ovan nämnts att vid övervägande av verksamhetsplacering 

ska en avvägning göras mellan det skyddade intresset och motstående intressen. 

Motstående intressen kan utgöras av samhällsekonomiska hänsynstaganden, 

såsom regionalpolitiska eller sysselsättningspolitiska intressen, 

men även berörda enskilda intressen. 26 

Avvägningen innebär även att ekonomiska lönsamhetsbedömningar 

ska göras och skyddskravet innebär att verksamheter kan få vidkännas 

ökade kostnader för alternativ lokalisering eller särskilda skyddsåtgärder. 

Den acceptabla storleken av sådana merkostnader beror på hur stort allmänintresset 

av verksamheten är och uttrycket innefattar en möjlighet att 

tillåta verksamheter som är oförenliga med det motstående skyddsvärda 

intresset då rimliga alternativ inte föreligger och det från allmän synpunkt 

är angeläget att en verksamhet kommer till stånd. I förarbetena betonas 

att ett områdes lämplighet från allmän synpunkt ska bedömas i ett långsiktigt 

perspektiv. 27 Enbart ekonomiska hänsynstaganden får inte äventyra 

de skyddsvärda intressena, annat än om en samlad bedömning i enlighet 

med 3 kap. 1§ MB visar att detta främjar en från allmän synpunkt god 

hushållning. 28 

Slutsats 

De grundläggande bestämmelserna för hushållning med mark- och vattenområden 

som finns i 3 kap. MB är avvägningsregler som härstammar 

från riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen på 1970-talet och som 

fastställer vilka intressen som särskilt ska beaktas när markanvändningsfrågor 

ska avgöras. Bestämmelsen om skyddet av stora opåverkade områden 

i 3 kap. 2 § MB anger inte något riksintresse, men innebär att sådana 

områden som omfattas ska skyddas så långt det är möjligt. Avsikten är att 

ny exploatering ska ske i anslutning till områden som redan är utsatta för 

ingrepp, så att större sammanhängande områden kan bevaras opåverkade 

när det framstår som genomförbart och lämpligt vid en avvägning och 

bedömning av motstående intressen. 

Generella kriterier för att fastställa innebörden av begreppet ”stort” i 

bestämmelsen saknas och någon nedre gräns i antal hektar till ledning för 

tolkningen av densamma finns inte angiven i lagtext eller i förarbeten. 

Några mer precisa riktlinjer för tillämpningen av bestämmelsen har inte 

23 Prop. 1997/98:45 

Del 2, s.30. 

24 Prop. 1985/86:3, 

s.155-156. 

25 Prop. 1985/86:3, s.50. 

26 Prop. 1997/98:45 

Del 2, s.30. 

27 Prop. 1985/86:3 

s.61 och s.155. 

28 Prop. 1997/98:45, 

Del 2, s.30. 

107

108 

heller utarbetats i rättspraxis. Det rättsfall som ovan redogjorts för (MÖD 

2009:32) kan endast sägas befästa vad som slagits fast redan i förarbetena 

– att bevarandet av ett stort opåverkat område ska vägas in som ett skyddat 

intresse vid beslutsfattande i markanvändningsfrågor för att en god 

hushållning och en hållbar utveckling ska främjas. 

Istället kan den slutsatsen dras att det rör sig om ett relativt begrepp, 

vars räckvidd åtminstone delvis bestäms av förhållandena i den aktuella 

regionen. Såväl stora sammanhängande landsbygdsområden som jämförelsevis 

mindre, men ändå sammanhängande strövområden lokaliserade i 

mer tätbefolkade delar av landet torde således kunna omfattas av bestämmelsen. 

I bedömningen av konkreta frågor avseende mark- och vattenanvändning 

är kommunernas fysiska planering avsedd att ge vägledning. 

Källförteckning 

Offentligt tryck 

Prop. 1972:111 Bilagor 2 och 3 Hushållning med mark och vatten. 

Prop. 1985/86:3 Lag om hushållning med naturresurser m.m. 

Prop. 1997/98:45 Miljöbalk. 

Ds. Bo 1984:3 Förslag till lag om hushållning med 

naturresurser m.m. 

Rättsfall 

MÖD 2005:66 2005-11-01, mål nr M2966-04 

MÖD 2009:32 2009-06-16, mål nr M 7051/07 

Vidare läsning 

Prop. 1978/79:213 Redovisning av planeringsskedet i den 

fysiska riksplaneringen. 

Prop. 1980/81:183 Fortsatt fysisk riksplanering. 

Prop. 1985/86:1 Med förslag till ny plan- och bygglag

Stora opåverkade områden i 

kommunernas översiktsplaner 

Laholm ÖP Framtidsplan 2003 

Nulägesbeskrivning 

Avsikten med planeringsändamålet stora opåverkade områden är att bevara 

stora landsbygdsområden så att den framtida handlingsfriheten inte inskränks 

vare sig det gäller att nyttja området till gagn för ekologiska funktioner, 

den biologiska mångfalden eller som rekreationsområde. Ett annat 

ändamål med att bevara stora områden opåverkade är att kunna utveckla 

jord- och skogsbruk utan störningar i form av splittrande infrastruktur, 

bebyggelse etc. Båda tillämpningarna kan och bör omsättas i Laholms 

kommun. 

Stora opåverkade områden bedöms efter den befolkningskoncentration 

som råder i omgivande region. I vissa fall är det hårfint att skilja 

stora opåverkade områden från ekologiskt känsliga områden. Ädellövskogsområdena 

i Laholms kommun måste ses ur regionens synvinkel som 

stora opåverkade områden men är även ekologiskt känsliga. De föreslagna 

områdena har under årtusendena omskapats och omformas fortfarande 

av människan. De är ur denna synpunkt långt ifrån opåverkade utan är 

skapade av mänsklig aktivitet: Åker – svedje- och skogsbruk, flygsandsplanteringar, 

bete och skogsplanteringar. Inom områdena förekommer 

dock marker som i begränsad omfattning påverkats av de senaste generationerna. 

Laholms kommun innehåller fyra områden; ett flygsandfält, två ädellövskogsområden 

och ett våtmarksområde, vilka med hänsyn till befolkningstäthet 

i omgivande regioner(d.v.s. från Nordtyskland till Göteborg) 

måste betraktas som relativt opåverkade. 

Halland har fram till 1880-talets slut varit ett öppet landskap med utbredda 

ljunghedar. Dessa uppstod p.g.a. svedjebruk, exploatering av ädellövskog 

till bl.a skepp samt överbetning av en för de magra utmarkerna 

alltför stor stam av husdjur. Flygsandsområdena har sitt ursprung i denna 

avskogning och överbetning medan ädellövskogsområdena är resultatet av 

att marken var så pass svårtillgänglig att skogen inte avverkades i samma 

utsträckning som i övriga delar av kommunen. Våtmarksområdet har i sin 

tur sannolikt p.g.a. svårtillgänglighet blivit orört. 

Höka-Tönnersa flygsandfält är ett kustnära område med sandstrand, sanddyner 

och dynskog. Inslaget av bebyggelse och anläggningar är ringa. 

Liknande sandpräglat område i denna storlek saknas i övrigt vid svenska 

västkusten. Området är dock bullerstört av Europaväg 6. Samtidigt kan 

konstateras att det är denna väg som gör att bebyggelsen inte kryper så 

nära inpå området som invid liknande områden utmed Hallandskusten. 

Området ingår i riksintresse NN19 och utgör naturreservat samt ingår i 

Natura 2000 – nätverket. 

109

110 

Hallandsås nordsluttning med ädellövskog och våtmarker. Bokskogarna på Hallandsåsen 

är inga urskogar men de är bokskogar som främst varit utsatta för 

ett traditionellt blädningsskogsbruk och även har inslag av betesdrift och ollonsvinhållning. 

I denna region kan en större sammanhängande bokskog betraktas 

som oppåverkad genom att inte vara omsatt till granskog. Mossar och 

kärr på Hallandsåsen är relativt högt klassade ur naturvårdssynpunkt och är 

inte särskilt exploaterade. Området genomkorsas dock av ett relativt stort antal 

skogsvägar vilket gör området lätttillgängligt för såväl skogsbruk som friluftsliv. 

Delar av området ingår i riksintresseområdet NN23. ett antal naturreservat 

och natura 2000-områden ingår i området. 

Veinge skogsbygd och norra Knäreds socken. Öster om Veingeslätten övergår 

landskapet till en glesbefolkad skogsbygd med insprängda ängs - och hagmarker. 

Inom detta område finns ett flertal områden med riksintresse för 

naturvården, NN20 Göstorp-Blåalt, NN21 Krokåns dalgång och NN55 

Rönnö-Baggabygget. Här finns även stora områden med relativt väglöst 

land och för nutidens stadsbo kan området ge ett intryck av vildmark. 

Trots att ljunghedarnas tidigare hade en stor utbredning i området finns 

två områden med en lång oavbruten period med skog och i huvudsak 

ädellövsskog, ett område kring Göstorp- Blåalt och ett vid Baggabygget 

i nordöstra Knäred intill smålandsgränsen. Områdets viktigaste kärnor 

är skyddade som naturreservat. Området innehåller även ett stort antal 

våtmarker samt en rad isolerade småsjöar. Inom området finns även två 

ljunghedar som visar den forna landskapstypen i området. 

Myrområdet Kolkamosse-Tjuvhyttemosse är ett större område våtmark med 

höga naturvårdsvärden mellan Sjöarna Grötsjön och Östersjön i Hishults 

och Knäreds socknar. Området är lite bebyggt, vägar, kraftledningar mm 

är fåtaliga. Området är klassat som riksintresse NN 23. 

Överväganden och rekommendationer 

Höka- Tönnersa flygsandfält 

Viktigast med detta område är att hålla det fritt från anläggningar av olika 

slag till ex. vägar, vindkraftverk, mm. Lagans fria utlopp i havet är unikt 

och bör bevaras. Inom området finns en tydlig kulturpåverkan som på 

lång sikt bör bytas ut nämligen bergtallen. Denna växt är ett främmande 

inslag som bör ersättas med ”ursprunglig” vegetation. 

Hallandsås nordsluttning 

Målet bör vara dels att bibehålla ett stort område med ädellövskog dels att 

lämna vissa kärnområden till fri utveckling. I området kan även bedrivas en 

ekologiskt anpassad ”vildmarksturism”. Viktiga riktlinjer för området är att 

behålla det intakt, inte införa främmande djur eller växter och undvika förändringar 

i vattenföring och hydrologi. Dess storslagenhet bör tydliggöras och 

ett ”naturvänligt hallandsåsanpassat” lövskogsbruk utvecklas. Stor restriktivitet 

bör iakttas mot ny bebyggelse, speciellt inom eller nära Natura 2000-områden 

och naturreservat eller de värdekärnor som länsstyrelsen utpekat.

Veinge skogsbygd och norra Knäreds socken 

Samma förfaringssätt gäller för detta område som för Hallandsås. Fri 

skogsutveckling kan ske i vissa kärnområden. Skogsbruk, gärna med ett 

ökat inslag av lövskogsbruk, är lämpligt inom resten av området. Området 

bör hållas fritt från ytterligare vägar, kraftledningsgator, annan infrastrukturutbyggnad 

och samlad bebyggelse. För att få en möjlighet till 

landsbygdutveckling i området bör befintliga vägars standard höjas. Inslag 

av miljöanpassad natur- och kulturturism bör premieras liksom annan företagsamhet 

som främjar områdts utveckling som skogsbruksområde med 

insprängd åker- och ängsmark. 

Myrområde Kolkamosse- Tjuvhyttemosse 

Även detta område bör bevaras ekologiskt opåverkat. Markavvattning, 

skogsplantering av våtmarkerna samt torvtäkt undvikes. 

Gemensamma rekommendationer 

Vid eventuella ingrepp och exploateringar inom de utpekade områdena 

bör redan ianspråktagna platser eller lokalisering i anslutning till sådana i 

första hand väljas. En konsekvensbeskrivning bör upprättas för varje projekt 

som underlag för beslut om tillåtligheten i åtgärden. 

Hävdade marker, stängsel, gärdesgårdar etc. bör inte förändras/raseras. 

Vid avstyckning eller andra fastighetsreglerande åtgärder bör gränser 

anpassas till naturliga avgränsningar i landskapet. 

Halmstad ÖP 2000 

Allmänna intressen – Kvaliteter och hänsynstaganden 

Efter en sammanställning över visuellt störande inslag (större elledningar, 

bebyggelse och vägnät) och bullerkällor (täkter, skjutbanor, järnväg o 

större vägar mm) framträder två större områden som är minst påverkade: 

Slättåkra och Breared. Det första är jordbruks- och skogsbygden norr om 

vägen Slättåkra - Oskarström. Området Breared är beläget norr om väg 25 

och öster om Simlångssjöarna, huvudsakligen bestående av myrmarker. 

Dessa områden är värdefulla strövområden för rekreation i en tyst miljö, 

för den biologiska mångfalden och ekologiska funktioner. Sådana ”stora 

mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade 

av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt det 

är möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas 

karaktär”, Miljöbalken 3 kap §2. 

Av utrymmesbrist har redovisningen av intresseområden gjorts ytterst kortfattad. 

För en mera detaljerad beskrivning hänvisas till: översiktsplanens underlagskarta 

17 samt rapporten ”Friluftsliv – En intresseredovisning som underlag 

för översiktsplan” 1997. 

111

112 

Slättåkra – Biskopstorp 

I huvudsak ett större skogsklätt område mellan Slissån - Suseåns dalgång 

samt Nissans dalgång som sträcker sig från Sperlingsholm norrut till kommungränsen. 

Området mellan Slättåkra och Sperlingsholm i områdets 

södra del omfattas av ett större sammanhängande område av intresse för 

friluftslivet. Norr därom finns ett område av särskilt värde som ett större 

orört och av exploateringsåtgärder opåverkat område. I dess södra del passerar 

Hallandsleden. Det finns stora naturvärden, framförallt våtmarker 

och naturskogar i hela området, med en koncentration i de västra delarna. 

Området väster och söder om Åled innehåller stora kulturmiljövärden, 

delvis av riksintresse kring Sperlingholms gods (KN32). Naturvårdsverket 

har nyligen beslutat att ett område kring Sperlingholm även ska utgöra 

riksintresse för naturvård NN53. Mindre områden av intresse för 

landskapsbilden förekommer söder om Slättåkra och i områdets nordöstra 

del. Tillrinningsområden för kommunala grundvattentäkter finns 

norr om Slättåkra och vid Prästjorden/Galgberget. Grusförekomsterna är 

huvudsakligen koncentrerande till områdets södra del (med omfattande 

täktverksamhet) samt i ett stråk norr om Oskarström. Vid Nannarp i områdets 

södra del pågår en större exploatering av prydnadssten. Förekomsten 

utgör riksintresse enligt MB 3 kap §7. Skrockeberg och Område vid 

Pramma eke är naturreservat (MB 7 kap §4). För stora delar av Biskopstorps 

f.d. Kronopark och Vapnö mosse pågår reservatsbildning. Dessa 

delar ingår nu även i det nybildade riksintresset för naturvård NN52 samt 

i nätverket ”Natura 2000”. 

Ett område väster om Oskarström omfattas endast av generella rekommendationer.

Rekommendationer för delområdet Slättåkra Biskopstorp 

N 

N2 

N3 

K 

K2 

F 

F1 

F2 

L 

L1 

EN 

Exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön som kan 

komma att aktualiseras måste noga prövas med hänsyn till 

områdets naturvärden. 

För Skrockeberg och för del av Pramma eke gäller förordnade 

enligt MB 7 kap §4. 

Inom områden med naturskog bör åtgärder undvikas 

som leder till minskad areal, ökad störning eller slitage. 

Områdena bör inte kalkas eller gödslas. Förekommande 

skyddsvärda biotoper ska bevaras. 

Tillkommande bebyggelse och anläggningar liksom 

förändringar av befintlig bebyggelse ska ske med 

hänsyn till områdets kulturmiljövärden. Jord- och 

skogsbruksåtgärder ska ske med till områdets kultur 

miljövärden. 

Åled, koncentration av gravhögar från brons- och järnålder, 

skyddas enligt kulturminneslagen 2 kap § 1. 

Exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön som 

kan komma att aktualiseras måste noga prövas med 

hänsyn till områdets funktion för det rörliga friluftslivet. 

Särskild hänsyn ska tas till områdets betydelse som 

närrekreation för tätort. 

För att bibehålla områdets orördhet bör så långt som möjligt 

alla störande exploateringsföretag och ingrepp undvikas. 

Tillkommande bebyggelse och anläggningar liksom förändring- 

ar av befintlig bebyggelse eller andra ingrepp i miljön ska ske 

med hänsyn till landskapsbilden. Jord- och skogsbruksåtgärder 

ska ske med hänsyn till landskapsbilden. 

Särskild hänsyn bör tas till; 

– Det öppna landskapet med respektive utblickar i en 

för övrigt dominerande skogsbygd. 

Inom områden med naturskog bör åtgärder undvikas som 

leder minskad areal, ökad störning eller slitage. 

Områdena bör inte kalkas eller gödslas. 

E = Ekologi 

F = Friluftsliv 

G = Geologi 

K = Kulturmiljövård 

L = Landskapsbild 

N = Naturvård 

V = Vattenförsörjning 

113

114 

E = Ekologi 


G = Geologi 





EV 

EV 

V 

V1 

Ingrepp såsom dikning, torvtäkt, väg- och ledningsdragningar 

som negativt kan komma att påverka våtmarkerna får normalt 

inte förekomma. 

Vattenuttag samt anläggning som medför avstängning eller 

uppdämning av vattendrag som hindrar laxens vandring och 

reproduktion får normalt inte förekomma. Direkta utsläpp 

eller förändring i kringliggande markanvändning som kan 

försämra vattenkvaliteten bör undvikas. För att minska 

närsaltläckaget till havet samt för att skapa bättre miljö för 

laxfisken och viltet bör vegetationszoner längs vattendragen 

etableras. 

Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön som kan 

komma att aktualiseras måste noga prövas med hänsyn till läget 

inom tillrinningsområdet för grundvattenmagasinen kring 

Slättåkra, Kvibille och Galgberget-Prästjordens vattentäkter. 

Jord- och skogsbruksåtgärder ska ske med särskild hänsyn till 

området betydelse för grundvattenförsörjning. 

Hantering, lagring och utsläpp av kemiska ämnen måste ske 

med hänsyn till grundvattenintresset. 

Särskild hänsyn ska tas till områdets avgörande betydelse för 

kommunens vattenförsörjning. 

Myrområdet 

Området utgörs av en höjdplatå med vidsträckta orörda våtmarker av 

största vetenskapliga värde. I naturvårdsverkets förslag till myrsskyddsplan 

anges stora delar av området som särskilt skyddsvärda. I anslutning 

till dessa finns värdefulla urskogsartade skogar (naturskogar). Genom området 

finns ett stråk med ryggformade grusavlagringar varav ett mindre 

område har ett stort geovetenskapligt värde. I södra delen finns områden 

av betydelse för grundvattenuttag. Huvuddelen av området omfattas av 

riksintresset NN18 Simlångsdalen-Tönnersjöheden. Den i samrådsversionen 

av ÖP2000 föreslagna avgränsningen av riksintressena har inte 

accepterats av Naturvårdsverket. Inom myrområdet bibehålles istället 

samma avgränsning som i Ö90. Området norr om riksväg 25 har särskilt 

värde som ett större orört och av exploateringsåtgärder opåverkat område. 

Friluftslivets intressen är koncentrerade till dess västra del. Här passerar 

Hallandsleden jämte den föreslagna nya ridleden genom länet. Strövstigar 

finns med utgångspunkt från Simlångsgården och vid Långhultebacken. 

Huvuddelen av myrområdet är beläget inom Fylleåns tillrinningsområde 

som är av riksintrees enligt MB 4 kap §6. Området innehåller naturreservaten 

Porsbjär, Gårdshult norra och södra, Långhultamyren samt Område 

runt Storsjön (MB 7 kap§4). Gårdshult södra, Långhultamyren och Porsbjär 

ingår även i Natura 2000.

Området som helhet omfattas av rekommendationer för våtmark och 

naturvård.. 

Rekommendationer för delområden myrområdet 

N 

N1 

K 

K2 

F 

F2 

L 

L1 

EN 

Se rekommendationer för hela karaktärsområdet. 

Området innehåller naturreservat MB 7 kap §4: 

Porsbjär – Gårdshult norra – Gårdshult södra 

Storsjön – Långhultamyren 

(Förslag till utökning av naturreservatet Gårdshult norra). 

Det öppna naturlandskapet vid byn Gårdshult bör bibehållas. 

Tillkommande bebyggelse och anläggningar liksom förändringar 

av befintlig bebyggelse skall ske med hänsyn till områdets 

kulturmiljövärden. Jord- och skogsbruksåtgärder skall ske med 

till områdets kulturmiljövärden. 

Se naturreservatbestämmelserna för Gårdshult norra. 

Exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön som kan 


områdets funktion för det rörliga friluftslivet. Jord- och 

skogsbruksåtgärder skall ske med hänsyn till områdets funktion 

för det rörliga friluftslivet. 

För att bibehålla områdets orördhet bör så långt möjligt alla 

störande exploateringsföretag och ingrepp undvikas. 

Tillkommande bebyggelse och anläggningar liksom förändringar 

av befintlig bebyggelse eller andra ingrepp i miljön skall ske med 

hänsyn till landskapsbilden. 

Jord- och skogsbruksåtgärder skall ske med hänsyn till 

landskapsbilden. 

Särskild hänsyn bör tas till; 

– Det öppna landskapet med respektive utblickar i en för övrigt 

dominerande skogsbygd. 

Inom områden med naturskog bör åtgärder undvikas som leder 

minskad areal, ökad störning eller slitage. Områdena bör inte 

kalkas eller gödslas. Förekommande skyddsvärda biotoper skall 

bevaras. 

E = Ekologi 


G = Geologi 





115

116 

E = Ekologi 


G = Geologi 





EV 

G1 

V 

V1 

Ingrepp såsom dikning, torvtäkt, väg- och ledningsdragningar 

som negativt kan komma att påverka våtmarkerna får normalt 

inte förekomma. 

Ingen exploatering, väg- eller ledningsdragningar bör 

förekomma på grund av områdets mycket höga geovetenskapliga 

värde. Täktverksamhet för husbehov bör inte ske. 

Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön som kan 


läget inom tillrinningsområdet för Eldsbergaåsens 

grundvattenmagasin. Jord- och skogsbruksåtgärder skall ske med 

särskild hänsyn till området betydelse för grundvattenförsörj 

ning. Hantering, lagring och utsläpp av kemiska ämnen måste 

ske med hänsyn till grundvattenintresset. 

Särskild hänsyn skall tas till områdets avgörande betydelse för 

kommunens vattenförsörjning. 

Aktualitetsförklaringen av Halmstad ÖP2000 

Aktualitetsförklaringen av Halmstad ÖP2000 är inte klar från kommunens 

sida. Länsstyrelsen har lämnat redogörelse med synpunkter på vikten 

av en identifiering av ”tysta områden” i en aktuell översiktsplan. I det tematiska 

tillägget till ÖP med avseende på vindkraft står skrivet att de stora 

opåverkade områdena bör ändras. 

Hylte ÖP2001 

Allmänna intressen 

Stora delar av kommunen kan betraktas som områden, som är relativt 

opåverkade av exploateringsföretag såsom kraftledningar, vägar, järnvägar, 

industrier, bebyggelsekoncentrationer, mineralbrytning o.d. De har 

behållit karaktären av delvis orörd naturmark och bygd med äldre bondekultur. 

Speciellt viktigt i dessa områden är den småbrutna karaktären 

med inslag av öppet värdefullt landskap. Områdena är bland kommunens 

viktigaste tillgångar och bidrar till att ge kommunen dess speciella karaktär. 

Områdena har stor betydelse för skogsbruk, jakt, turism, friluftsliv 

och naturvård. 

Hela den östra kommundelen, öster om en linje Fröslida-Rydöbruk- 

Färgaryd-Boarp, med undantag för Unnaryds samhälle, bedöms som ett 

sådant område. Sjöar är dock reglerade genom vattendom. 

Även delen väster om Torup-Kinnared bedöms vara relativt 

opåverkad.

Kommunens ställningstagande 

De större sammanhängande landsbygdsområdena skall i möjligaste mån 

hållas fria från exploateringsföretag och större ingrepp som kan påverka 

miljön negativt. Den småbrutna landskapsbilden skall bibehållas i största 

möjliga utsträckning. 

Rekommendationer 

Vid större ingrepp och åtgärder inom de utpekade områdena bör redan 

utnyttjade platser eller stråk i första hand utnyttjas. En uttömmande 

konsekvensbeskrivning bör upprättas för varje projekt och godkännas av 

kommunen. 

Hävdade marker, stängsel, gärdesgårdar etc. bör inte förändras/raseras. 

För biotoper såsom stenmurar, odlingsrösen, alléer, åkerholmar etc. finns 

i miljöbalken bestämmelser om skydd för dessa. 

Jord- och skogsbrukets inriktning bör vara att utöka nuvarande inslag 

av lövträd för att ett rikt djur- och växtliv skall kunna bestå inom angivna 

områden. 

Vid eventuell omföring av jordbruksmark till skogsmark bör särskild 

uppmärksamhet ägnas åt anpassning till omgivande miljöer och skogsbrynens 

läge i landskapet. Samråd rekommenderas att ske med kommunen i 

frågor som berör igenplantering av jordbruksmark. 

Falkenbergs ÖP90 

Bevarandeområden 

Områden med bestående (opreciserad) markanvändning; skogsbruk, rekreation 

mm samt även inslag av enstaka och samlad bebyggelse. Avser 

områden där den nuvarande markanvändningen skall prioriteras före 

andra anspråk. Inom dessa områden skall tas hänsyn till bl. a. skogsbruket 

gentemot det rörliga friluftslivet, som här skall ges utvecklingsmöjligheter. 

Naturresurslagen anger: ”Stora mark- och vattenområden som inte alls 

eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp 

i miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt 

påverka områdenas karaktär.” (NRL 2:2) 

Bestämmelsen är främst avsedd att tillämpas på exploateringsföretag 

och andraingrepp av betydande storlek, t. ex. nyetablering av industrier 

eller liknande verksamhet, tätorts- och fritidsbebyggelse av större omfattning 

med därtill hörande anläggningar, större täkter, terminalanläggningar, 

upplag och tippar samt farleder och muddringsföretag. 

Att större sammanhängande landsbygdsområden kan skyddas från 

mera betydande ingrepp och miljöförändringar är av värde bl. a. för de 

areella näringarna och de som sysselsätts i dessa. Särskilt angeläget är det 

att i de mer tätbefolkade delarna av Sverige slå vakt om tillgången på stora, 

sammanhängande strövområden som är lämpliga för naturupplevelser 

och friluftsaktiviteter. Skyddet gagnar även intressen som naturvård, jakt 

och fiske. 

117

118 

Om möjligt bör lokalisering ske till områden som redan är påverkade, 

alltså i anslutning till befintlig bebyggelse, till befintliga industri- och arbetsområden 

eller inom korridorer i landskapet som redan tagits i anspråk 

för trafikleder och ledningar. 

Sådana områden som är påverkade av exploateringsföretag är tätbebyggelsen 

i kommunens samtliga tätorter och den koncentrerande fritidsbebyggelsen 

i kustzonen. Stråk som är påverkade är de större vägarna E6, 

150, 153, 154 och Västkustbanan samt farleder och större åar. Vidare kan 

nämnas kraftledningar, täkter, upplag och tippar. 

Preliminär bedömning (antagande) 

Intill dess planering och praxis ger tecken på hur lagen ska kunna tolkas 

antas för Falkenbergs del de visade stora sammanhängande områden, där 

påverkan från exploateringsföretag är relativt obetydlig för närvarande. 

Hur områdena ska hanteras i framtiden blir också en fråga för den rullande 

översiktsplaneringen. 

Varbergs ÖP2000 

Stora mark och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade 

av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön, ska så långt 

som möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan påverka områdets karaktär. 

Det kan exempelvis gälla etablering av nya industrier, omfattande 

tätorts- och fritidsbebyggelse, större trafikleder, större täkter, upplag och 

tippar samt farleder och muddringsföretag. Den normala utvecklingen 

inom sådana områden, t.ex. utvidgning av befintlig bebyggelse, mindre 

industrier, befintliga täkter m.m., liksom gängse brukningsformer i jord- 

och skogsbruk, skall dock inte påverkas. 

Det huvudsakliga syftet med att bevara stora opåverkade områden är att 

värna biologisk mångfald och slå vakt om stora sammanhängande områden 

för rekreation och friluftsliv. 

I översiktsplanen preciseras de stora opåverkade områdena. Områden 

norr om Viskans dalgång, stora områden i kommunens nordöstra delar, 

öster om Viskans dalgång och norr om väg 153, samt stora områden i 

kommunens sydöstra delar, söder om väg 153, med bl.a. Åkulla bokskogar, 

bedöms som relativt opåverkade områden. Större delen av vårt kusthav 

räknas också hit. 

Kungsbackas ÖP2006 

Begreppet stora opåverkade områden nämns inte någonstans. Det finns 

inte heller angivet på Karta 1 Huvudsaklig användning av mark och vatten 

samt riksintressen. Om sådana områden finns i kommunen borde det 

antagligen finnas där kartan är vit. Rubriken ”Planering utanför utvecklingsområden” 

finns, där kommunen radar upp vilka verksamheter man 

kan tänka sig utveckling av här (t.ex. vindkraftverk). Dessutom hänvisas 

till naturvårdsplan.

Naturvårdsplan Kungsbacka 

Inget står skrivet här om stora opåverkade områden. 

Övrigt 

Utöver ovan samlat material berörande stora opåverkade områden i kommunernas 

översiktsplaner kan mer information fås om områdena(där sådana 

pekats ut) i respektive markanvändningskarta samt i konsekvensbedömningar. 

Dessutom nämns stora opåverkade områden i visioner, 

framtida struktur och planbeskrivningar. 

119

120

Tysta områden 

i Halland 

Sammanfattning 

Fyra naturområden i Hallands län har kartlagts med avseende på vägtrafikbuller. 

Områdena är Körsveka, Tira öar, Långhultamyren och Kloö. 

Bullerutbredningen på två meters höjd över terräng har beräknats. Med 

avseende på ljud från vägtrafik är Kloö tystast, medan Långhultamyren är 

mest påverkat av ljud från trafik. 

Bakgrund och syfte 

Länsstyrelsen i Halland kartlägger fritids- och rekreationsområden inom 

länet. En del av den kartläggningen är att studera områdena ur samhällsbullersynpunkt, 

framförallt buller från vägtrafik. Syftet är att ta reda på 

om områdena har lägre än 40, och möjligen 35, dB(A) ekvivalent ljudnivå 

från omgivande trafik. 

I ett första steg har fyra naturområden studerats för att se om befintligt 

terrängunderlag mm ger tillräckligt bra resultat för denna typ av bullerkartläggning. 

Föreliggande rapport är en avrapportering av beräkningen 

för dessa fyra försöksområden. 

Inledning 

Tystnad, eller snarare frånvaron av samhällsalstrade ljud, är i vissa delar av 

Sverige en bristvara. Nära tätbefolkade delar av landet är det därför särskilt 

viktigt att försöka värna tystnaden i de områden som i dag är opåverkade. 

Även om en bullerkartläggning över stora arealer blir något översiktlig är 

det ändå ett verktyg för att kunna bedöma ett natur- eller rekreationsområde 

ur den aspekten. Och kanske till och med ange tystnad som en 

särskilt skyddsvärd egenskap för naturreservat och liknande områden. 

Allmänt om trafikbuller 

Begrepp 

När man talar om buller används ofta begreppen ekvivalent ljudnivå 

(LAeq), som är den genomsnittliga ljudnivån under en given tidsperiod, 

Datum 2010-12-10 

Ramböll Sverige AB 

Box 17009, 

Krukmakargatan 21 

104 62 Stockholm 

T: +46-10-615 60 00 

D: +46 (0)10 615 60 74 

F: +46-10-615 20 00 

www.ramboll.se 

Tysta områden Halland 

Unr 61291040784 

121

122 

vanligtvis ett dygn och maximal ljudnivå (LAmax), som är den högsta 

förekommande ljudnivån under en viss period. 

Ekvivalent nivå fungerar relativt bra som mått om bullerkällan är en starkt 

trafikerad led med någorlunda jämnt flöde. Maximal nivå ger ett bättre mått 

på bullerpåverkan från en mindre trafikled där enstaka fordon kan ge en avsevärd 

störning, särskilt nattetid. När man använder maximalnivå som mått 

avses den bullernivå som inte får överskridas mer än 5 gånger per natt. 

Vägtrafikbuller består av flera oönskade ljud, och inte av enstaka rena 

toner. En liten stegring av bullernivån kan öka störningen högst påtagligt. 

Om antalet fordon på en väg fördubblas ökar ljudnivån med 3 dB(A), 

vilket nära nog upplevs som en fördubbling av störningen. För varje decibel 

starkare buller ökar störningarna med 20 % (i medel per person). 

(Källa: Trafikverket, http://www.trafikverket.se/Privat/Miljo-och-halsa/ 

Halsa/Buller-och-vibrationer/Fakta-ombuller-och-vibrationer/Mer-om-v 

agtrafikbuller/#nytumregelforvagtrafikljudochstorning) 

Hälsokonsekvenser, störningseffekt 

Buller är i första hand en hälsofråga. Sömnstörningar på grund av buller kan 

med tiden ge allvarliga hälsoeffekter. Påverkan på sömn har konstaterats vid 

ljudnivåer över 45 dB(A). Risken för sömnstörningar ökar med antalet bullertillfällen. 

Långvarig exponering kan leda till ökad stress som innebär förhöjd 

risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Även om man inte upplever sig som 

störd kan man påverkas negativt. Buller är dessutom både störande och irriterande, 

vilket kan ge koncentrationssvårigheter och därmed påverka både 

prestations- och inlärningsförmågan. Irritation eller störning av trafikbuller 

är dock inte enbart en fråga om ljudnivå. Människor reagerar mycket olika 

på ett och samma ljud, vilket också beror på rådande omständigheter när 

man utsätts för ljudet. 

Miljön kan inte betraktas som god ur miljömedicinsk synpunkt även 

om riktvärden för olika trafikslag inte överskrids. Vid en ekvivalent ljudnivå 

på 55 dB(A) utanför fasad är mellan 2 och 10% mycket störda av 

buller. Flygbuller stör mest, där är 10% mycket störda, och tågbuller 

minst, 2 % är mycket störda. För vägtrafikbuller är 6 % mycket störda vid 

55 dB(A). Andelen ganska mycket störda varierar mellan 10 och 30% för 

de olika trafikslagen. 

Riktvärden 

Riktvärden för trafikbuller vid nybyggnad 

I tabell 1 på nästa sida sammanfattas de av Riksdagen antagna riktvärdena 

för trafikbuller som bör tillämpas vid nybyggnation eller väsentlig 

ombyggnad av trafikinfrastruktur, samt vid nybyggnad av bostäder 

(Infrastrukturpropositionen 1996/97:53). Riktvärdena gäller för permanentbostäder, 

fritidsbostäder, samt vårdlokaler där vårdtagare vistas 

under bostadsliknande förhållanden. I de fall utomhusriktvärdena inte 

kan minskas med tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga åtgärder ska 

inriktningen vara att inomhusnivåerna inte överskrids.

Utrymme Högsta trafikbullernivå dB(A) 

Ekvivalentnivå Maximalnivå 

Inomhus 30 45 (nattetid) 

Utomhus (frifältsvärde) 

Vid fasad 55* 

På uteplats 70 

* För järnvägsbuller gäller riktvärdet 55 dB(A) vid uteplats. 

För bostadsområde i övrigt gäller 60 dB(A). 

För övriga lokaler och områden har Naturvårdsverket tagit fram förslag 

till riktvärden. Dessa har antagits som allmänna råd eller planeringsmål 

av Vägverket respektive Banverket, se tabell 2. Dessa riktvärden är inte bindande 

men ska normalt inte överskridas. (Anm: VV och BV har slagits 

samman till Trafikverket 1 april 2010). 

Utrymme Högsta Utrymme trafikbullernivå dB(A) 

Ekvivalentnivå Maximalnivå 

Vårdlokaler 

Inomhus 30 (VV) 45, nattetid (VV, BV) 

Utomhus vid fasad 55 (VV) 60 (BV) 

Undervisningslokaler 

Inomhus 30 (VV) 45, lektionstid (BV) 

Utomhus vid fasad 55 (VV) 1 

Arbetslokaler för ej bullrande verksamhet 

Inomhus 40 (VV) 60 (BV) 

Utomhus vid fasad 65 (VV) 

Rekreationsytor i tätbebyggelse 55 (VV, BV 2 ) 

Friluftsområden (enl översiktsplan) 40 (VV) 

Bostadsområden m låg bakgrundsnivå 45 (VV) 

1 Enligt BRÅD(Buller från vägtrafik, allmänna råd, remissutgåva, Naturvårdsverket 1991) 

avses här uteplatser och lekplatser etc invid undervisningslokaler. 

2 Avser områden med låg bakgrundsnivå 

Strax framför en vanlig (reflekterande) husfasad uppkommer ljudreflexer 

i byggnaden, vilket ger upp till 3 dB(A) högre ljudnivå precis framför 

fasaden. Utomhusriktvärdena i båda tabellerna ovan avser frifältsvärdet, 

vilket är ljudnivån utan inverkan av reflex i respektive fasad, men inklusive 

reflexer från omgivande bebyggelse, skärmar mm. 

Beräkningsförutsättningar 

De fyra naturområdena som studerats är Körsveka, Tira öar, Långhultamyren 

och Kloö. För att få med trafikbuller från omgivande vägar är 

beräkningsareorna större än själva naturområdena. 

Tabell 1. Riktvärden för 

trafikbuller som normalt 

inte bör överskridas vid 

nybyggnad av bostäder 

eller nybyggnad/väsentlig 

ombyggnad av trafikleder. 

Tabell 2. Sammanfattning 

av målsättning eller planeringsmål 

avseende riktvärden 

för trafikbuller från 

vägtrafik (VV) och spårtrafik 

(BV). Utomhusnivåerna 

avser frifältsvärde. 

123

124 

Karta över beräknings- 

området Körsveka. 

Körsveka 

Beräkningen är utförd över ett område som är cirka 9 km brett och 14 

km långt, med ett 20 meters rutnät, dvs med 1 beräkningspunkt var 20:e 

meter. Området avgränsas av väg 554 i norr, väg 567 i väster, väg 580/537 

i söder och länsgränsen mot Kronobergs län i öster. Bullerkällorna utgörs 

av trafiken på de tre nämnda gränsvägarna samt väg 578 som går diagonalt 

genom området. 

Trafikmängden är som störst på väg 580 inom Knäreds samhälle, 1420 

fordon/dygn (ÅDT). På övriga vägsträckor är trafikmängden 100-540 

fordon/dygn. Skyltad hastighet är 50 km/h på vägsträckorna inom Knäred, 

90 km/h på väg 567 och 70 km/h på övriga vägsträckor. 

Tönnersjömålet och Mästocka skjutfält 


Mästocka ljunghed 

Djur och Växtskydd 

Naturreservat 

Kulturreservat 

Riksintresse natura2000 

Skogsstyrelsen Biotopskydd 

Skogsstyrelsen Naturvårdsavtal 

Fredningsomrade_mars2009 

Landskapsbildsskydd 


Kulturreservatet Bollaltebygget 

Västralt 

Prästaskogen 

© Lantmäteriet, 2011. Ur GSD Fastighetskartan, 106-2004/188-N 

Bullerberäkningar Körsveka 

Skala: 

1:61 113 

Rönnö 

Rönnö (västra) 

Rönnö 

Rönnö (östra) 

Björnaskog

Lunnamossen 


Naturreservat 







Ramsarområden 


Bullerberäkningar Tira öar 

Skala: 

1:40 000 

Tira öar 

Tira öar 

Tira öar 

Beräkningen är utförd över ett område som är cirka 5,2 km brett och 8,6 

km långt, med ett 20 meters rutnät, dvs med 1 beräkningspunkt var 20:e 

meter. Området avgränsas av väg 870 i nordväst, väg 877 i väst, väg 878 

i sydväst, samt länsgränsen mot Kronobergs län som går i sjön Bolmen. I 

norr gränsar området mot Jönköpings län. 

Bullerkällorna utgörs av trafiken på de nämnda vägarna med en trafikmängd 

på 70-240 fordon/dygn (ÅDT). Skyltad hastighet är 70 km/h. 


området Tira öar. 

125

126 


området Långhultamyren. 

Långhultamyren 

Beräkningen är utförd över ett område som är cirka 9,8 km brett och 8,2 km 

långt, med ett 20 meters rutnät, dvs med 1 beräkningspunkt var 20:e meter. 

Området avgränsas av väg 650 i nordväst, väg 655 i norr, väg 25 i söder, 

samt länsgränsen mot Kronobergs län i öster. Bullerkällorna utgörs av 

trafiken på de tre nämnda gränsvägarna samt väg 653 och 654 som går 

igenom området. 

Väg 25 har störst trafikmängd 2990 fordon/dygn (ÅDT), väg 650 har 

710-11fordon/dygn. Väg 655 har 380 fordon/dygn. De två vägarna mitt 

i området, väg 653 och 654 har uppmätt 20 respektive 30 fordon/dygn. 

Skyltad hastighet på väg 25 är 90 km/h och 70 km/h på övriga vägar. 

Fylleån 

Lillared-Klövaberget 

Hule (norra) 

Danska fall 

Gårdshult 

Gårdshult 

Bröda 

Hule (södra) 


Naturreservat 


Veka (södra) 


Sundsholm 

Sundsholm 

Veka (norra) 


Gårdshult 

Skogsstyrelsen Naturvårdsavtal Söderängarna 



Bögilt Bögilt 

Stavsbjär 

Stavsbjär 

Sutarebo 

Svarta klippan 

Svarta klippan 





Mogölsmyren 

Bullerberäkningar Mogölsmyren Långhultamyren 

Skala: 

1:60 000 

Porsbjär 

Porsbjär

Kloo_Leq_areas 

ISOVALUE 

35 

40 

45 

50 

55 

60 


Naturreservat 







Ramsarområden 

Alenäs 


Hästilt 

Kloö 

Beräkningen är utförd över ett område som är cirka 7,5 km på bredaste 

delen och 12 km långt på diagonalen, med ett 20 meters rutnät, dvs med 

1 beräkningspunkt var 20:e meter. Bullerkällorna utgörs av trafiken på 

de nämnda vägarna med en trafikmängd på 35-250 fordon/dygn (ÅDT). 

Skyltad hastighet är 70 km/h. Området avgränsas av väg 687 i norr, väg 

652 i väster, väg 690 i sydväst och väg 650 i öster. 

Kloö 

Kloö 

Mogölsmyren 

Bullerberäkningar Kloö 

Skala: 

1:50 973 

Dullaberget 


området Kloö. 

127

128 

Beräkningsmetod 

Ekvivalent ljudnivå från vägtrafikbuller har beräknats enligt Nordisk beräkningsmodell, 

rev 1996, i datorprogrammet SoundPLAN 7.0. Beräkningar 

har gjorts för två meter över marknivå. 

Beräkningsresultaten redovisas på kartor som visar bullerspridningen 

i området. 

Den nordiska beräkningsmodellen anges vara giltig upp till cirka 300 

meter från bullerkälla. Beräkningsresultatet förutses i allmänhet ha en 

noggrannhet på ±3 dB-enheter vid 50 m avstånd från bullerkälla, vid 200 

m från bullerkälla är noggrannheten ±5 dB-enheter. 

Beräkningsmodellen förutsätter en vind från bullerkälla mot mottagare 

med vindhastigheten 1,5 m/s. 

Indata 

Det digitala underlaget för beräkningarna har levererats från länsstyrelsen 

i juli och oktober 2010. Det levererades som filer för ArcGIS. Filerna har 

sedan konverterats till dxf via FME (Feature Manipulation Engine, Safe 

Software). 

GSD Fastighetskartan (Lantmäteriet 2010) har använts som generellt 

underlag för vägar, bebyggelse och sjöar med mera. Den är i 2D, dvs inte 

höjdsatt. Höjder på terrängen har hämtats från Höjddata Sverige, med 

höjdpunkter i 50 meters rutnät. Höjdpunkterna har bearbetats och därefter 

använts för att bilda höjdkurvor och terrängmodell på vilken vägar och 

befintlig bebyggelse sedan lagts. 

Byggnader har antagits vara 7 meter höga. 

Sjöar och vägytor har angivits som hård (reflekterande) mark, och övrig 

mark har förutsatts vara mjuk mark (icke-reflekterande). 

Trafik 

Uppgifter om trafikmängder och hastigheter har hämtats från Trafikverket 

2010-10-12. Uppgifterna redovisas i tabellbilagor för respektive område. I 

beräkningarna ingår trafik allmänna vägnätet, men inte på enskilda vägar. 

Resultat 

Beräkningsresultaten kan ses på kartorna som redovisar bullerspridningen 

i ekvivalent ljudnivå för de beräknade områdena vid två meters höjd över 

mark. Bullerutbredningslinjer och bullerzoner levereras även som shapefiler 

för ArcGIS. 

Nedan följer en kort analys av resultaten för respektive område. 

Körsveka 

Utbredningen från trafikbuller är som störst från väg 567 i väster och väg 

580 i söder. Avståndet till ekvivalentnivå 35 dB(A) är som mest 300-550 

meter från dessa vägar, på två meters höjd över marknivå. Från väg 579 är 

avståndet till 35 dB(A) som mest cirka 160 meter.

Knäreds tätort genererar allmänt samhällsljud från trafik och verksamhet, 

vilket kan antas motsvara en dygnsekvivalent ljudnivå om cirka 30 dB(A) 

i utkanten av tätorten. 

Trakten har en del spridd bebyggelse, och dessutom korsar väg 579 

delar av beräkningsområdet diagonalt. Det kan dock ändå finnas förutsättningar 

att finna delområden inom Körsveka som är fria från omgivningsljud. 

Tira öar 

Utbredningen av trafikbuller är som störst från väg 870, där avståndet till 

ekvivalentnivå 35 dB(A) är som mest 350 meter från vägen, på två meters 

höjd över marken. Avståndet till 35 dB(A) från väg 878 är cirka 70 meter. 

Med avseende på vägtrafik är sjön Bolmen med sina öar ganska ostörd, 

även om trafikljud nog kan höras i lägen nära den västra stranden. Dock 

kan det finnas en del fritidsbåttrafik i sjön som kan störa tystnaden. Möjligheten 

att färdas med båt på sjön är nog en stor tillgång för detta friluftsområde, 

och då kan ljud från båttrafiken och dess trafikanter vara acceptabelt. 


Väg 25 är den klart dominerande trafikbullerkällan i området. Avståndet 

till ekvivalentnivå 35 dB(A) blir uppemot 1,8 km från vägen, vilket innebär 

att Långhyltamyrens naturreservat kan nås av trafikljud i dess södra 

delar. Även väg 650 har en relativt stor bullerutbredning, med som mest 

800 meter till 35 dB(A). Vid de två lågtrafikerade vägarna mitt i området 

blir det 30-60 m till ekvivalentnivån 35 dB(A). 

Hela sjösystemet i områdets västra del, med Gyltingesjön, Töddesjön 

och Simlången, har ekvivalenta trafikljudnivåer över 35 dB(A). Mellan 

sjöarna/väg 650 och 653 finns dock ett sammanhållet landområde som 

kan vara ostörd av samhällsbuller. Störst förutsättning för att finna ostörda 

naturområden inom beräkningsområdet finns öster om väg 653 mot Kronobergs 

län. 

Kloö 

Området är avgränsat mot vägar med relativt liten trafikmängd. Som mest 

sträcker sig avståndet från väg till ekvivalentnivå 35 dB(A) 200 m, vilket 

gäller för delar av väg 650 och 652. Från väg 687 är det cirka 100 meter 

till 35 dB(A). 

Förutsatt att området inte innehåller någon högbullrande verksamhet 

eller passeras av flygtrafik, kan nog större delen av det beräknade området 

anses vara tyst, med avseende på samhällsbuller. 

129

130

Vindkraftsparkernas 

effekter på landsbygds- 

utvecklingen 

Uppdragsbeskrivning 

— Fortsätta att inventera om det finns några utredningar som beskriver 

landsbygds utvecklingen i anslutning till utbyggda vindkraftsparker, 

såväl i Sverige som i utlandet. 

— Kontakta och intervjua landsbygdsutvecklare och/eller motsvarande 

i de kommuner där parker byggts ut. Ta reda på vilken syn man har 

på landsbygdens utveckling med anledning av vindkrafts- 

etableringarna. Ta fram statistik och fakta. 

— Analysera om det finns en skillnad på hur landsbygden har 

utvecklats beroende på om: 

– allmänhetens attityder före etableringen varit övervägande positiv 

eller negativ 

– allmänhetens attityder efter etableringen är övervägande positiv 

eller negativ 

— Sammanställa slutsatser av material och fakta som underlag 

för fortsatta analyser och förslag i projektet. 

Landsbygdsutveckling 

Kjell Havnevik, professor i landsbygdsutveckling på Sveriges Lantbruksuniversitet, 

definierar landsbygdsutveckling på följande sätt: 

Landsbygdsutveckling är en process över tiden, medvetet inriktad mot en uthållig 

ekonomisk, kulturell, politisk och ekologisk förändring med syfte att 

förbättra förutsättningarna för livskvalitet för landsbygdens befolkning och för 

besökarens rekreation och fritid. 

Landsbygdsutveckling kan även ses ur ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt 

perspektiv, såsom FN:s definition för hållbar utveckling. Denna rapport 

beskriver vindkraftens betydelse för landsbygdsutvecklingen framför 

allt ur näringslivsperspektiv, men till viss del även ur övriga perspektiv 

131

132 

då det framkommer i intervjuerna. I uppdraget har det utöver detta inte 

ingått att redovisa konsekvenser ur ett socialt eller ekologiskt perspektiv 

såsom skuggor, biologisk mångfald, ljud och ljus, energi, landskapsbild 

etc. Ekonomisk teori kring landsbygdsutveckling behandlas inte heller i 

denna rapport. 

Tidigare undersökningar 

Högskolan Gotland med Centrum för Vindbruk har en omfattande kunskapsdatabank 

med relevanta rapporter. Högskolan uppger även att man 

forskar på vindkraft och landsbygdsutveckling samt landskapskaraktärer 

och vindkraft. Högskolan utgör en nod för utbildning och forskning i 

Nätverket för vindbruk. 

Havsbaserad vindkraft och socioekonomiska konsekvenser – en studie i Torsås 

kommun, Sanna Mels, 2003, Torsås kommun. En rapport som beskriver 

de socioekonomiska effekterna av vindkraft i en kommun positivt inställd 

till vindkraft, se nedan under rubriken Torsås. 

Mikael Jonasson, Högskolan Halmstad, beskriver i ”Vindkraft och landsbygdsutveckling 

ur ett kollaborativt perspektiv” hur kollaborativa tillvägagångssätt 

bygger på konsensusskapande, involvering av alla intressenter 

och identifiering av olika intressen, samt att uppmuntra dem som oftast 

inte brukar delta. Slutsatser som Jonasson drar är att attityden till vindkraft 

beror på olika grupperingar – de som fått ta del av intäkter som 

arrenden och de som inte har det, olika kraftbolags tillvägagångssätt och 

erbjudande samt olika landskap - produktion eller rekreation. Rapporten 

är beställd av Laholms kommun och Jonasson har haft i uppdrag att föra 

ut en positiv bild av vindkraft. 

Naturvårdsverkets rapport om delaktighet samt övriga publikationer om 

opinion & acceptans i rapportserien är intressanta ur opinionssynpunkt. 

Vikten av medinflytande och av att vara införstådd i vilken möjlighet man 

har att påverka beslutet som invånare understryks liksom participation 

som en lärande process för alla inblandade parter. Möjligheten till medinflytande 

genom ekonomiskt deltagande som andelsägare i en ekonomisk 

förening lyfts även fram samt det motstånd som lätt uppstår då det kommer 

in något utomstående företag som inte lyssnar på lokalinvånarna. 

Dessutom innehåller en av rapporterna information om undersökningar 

gjorda i andra länder relaterade till opinion och hur den har förändrats 

över tiden. Naturvårdsverkets rapporter angående opinion: 

Attityder och delaktighet vid etablering av vindkraft till havs. 

Erfarenheter av vindkraftsetablering – Förankring, acceptans och motstånd. 

Planering & kommunikation kring vindkraft i havet - en studie av lokala 

förankringsprocesser. 

Upplevelse av vindkraft – exemplet Bondön, Piteå kommun av Johanna 

Westman visade att de boende hade störts mer under byggnationen än

av vindkraften i drift. Annars ansåg man att det framförallt var ljuset om 

natten som var något störande, att vindkraftverken blivit större än man 

förväntat sig, att rekreaktionsmöjligheterna blev sämre samt att vindkraft 

i den mängden egentligen inte var särskilt störande men att det antagligen 

kunde bli störande om fler vindkraftsparker etablerades på öar i skärgården. 

Överlag var det fler som inte upplevde sig särskilt störda än de som 

gjorde det, vindkraftverken var dock placerade relativt långt ifrån bebyggelsen. 

Turisters attityder till vindkraftsanläggningar 

– en sammanfattande rapport 

Enligt en undersökning som Mori Scotland gjorde på uppdrag av Scottish 

Renewables Forum & the British Wind Energy Association menade de 

flesta turisterna att vindkraftverken inte störde dem eller landskapsbilden 

och många hade inte ens lagt märke till vindkraftverken fastän man varit 

i området. Undersökningen är egentligen ganska liten, men den refereras 

ofta till i rapporter. 

Jobb i medvind - Vindkraftens sysselsättningseffekter (Svensk Vindenergi) 

Vindkraftsbranschen sysselsätter idag 2000 personer i Sverige. Beräkningar 

som baseras på att tillverkningen av torn sker till 40% i Sverige, 

turbiner och generatorer till 30% och 90% av installationsarbetena visar 

att antalet skulle kunna öka till 14 000 år 2020. 

Samhällsekonomiska effekter vid en utbyggnad av vindkraften, 

Gotlands kommun 

Tillväxt Gotland har startat projektet ”Insatser i samband med industriomställning” 

Projektet syftar till att inventera befintlig kompetens/utrustning 

hos de gotländska tillverkningsföretagen. En möjlighet är att inom 

ramen för detta projekt göra en fördjupad studie av de gotländska företagens 

möjlighet att utvecklas inom vindkraftsproduktionen. 

I Tyskland har man byggt en ny generation vindkraftverk där tornet 

består av ett antal sektioner i betong som hålls ihop av vajrar med fördelen 

att de är enkla att montera ner. Gotland har stor kompetens inom området 

betongtillverkning. Detta spår skulle kunna vara en nisch att utveckla 

för de gotländska betongtillverkarna tillsammans med intresserade entreprenörer. 

European Wind Energy Association (EWEA) beräknar att det skapas 15,1 

årsarbeten per installerad MW. Denna siffra inkluderar tillverkning, driftunderhåll 

och de indirekta effekter som utbyggnaden får för samhället. 

Enligt EWEA kommer vindkraften att skapa 250 000 nya europeiska 

jobb fram till 2020 vilket innebär 450 nya jobb i veckan. Särskilt inom 

områdena havsbaserad vindkraft, elnät och utbildning av ingenjörer och 

teknisk personal kommer antalet anställda att öka. 

Antalet anställda inom havsbaserad vindkraft väntas utgöra 60 procent av 

det totala antalet anställda i vindsektorn 2030 (www.miljoaktuellt.idg.se) 

133

134 

Tyskland sysselsatte över 60 000 personer inom vindkraftsbranschen med 

en årsproduktion 2005 på drygt 26 TWh från ca 18 000 verk. Sverige kommer 

att få uppemot 10 000 nya arbetstillfällen med den expansion som sker 

just nu enligt Vindkraftsleverantörerna i Sverige (www.voltimum.se). 

Tore Wizelius handböcker beskriver både översiktligt hur vindkraftsförhållandena 

ser ut i Sverige och detaljerat om hur till exempel vindkooperativ 

med ekonomiska föreningar fungerar och vilka fördelar de innebär. 

Handbok för lantbruk, ”Vindkraft på lantbruk”, 2009, 

CVI+LRF, Gunilla Britse 

Handbok för vindkooperativ, ”Vindkraft tillsammans”, 2010, 

Vindform förlag, Nätverket för vindbruk 

Handbok för kommuner, ”Lokalt ägd vindkraft”, 2010, 

Vindform förlag, Nätverket för vindbruk 

Medvind för tillväxt? – Vindkraftens roll för den regionala utvecklingen i 

Jämtlands län av Andrea Franzén, Göteborgs Universitet, drar slutsatsen 

att vindkraften kan betyda en hel del för den regionala utvecklingen i 

Jämtland. 

I regeringens skrivelse ”En strategi för att stärka utvecklingskraften i Sveriges 

landsbygder” 2008/09:167 skriver man att landsbygden med vindkraften 

kan få en mer diversifierad ekonomi och arbetstillfällen på den lokala arbetsmarknaden 

om de lokala företagen är med redan i starten på en vindkraftsetableringsprocess. 

I Boverkets vindkraftshandbok skriver man följande 

angående andra näringar: 

Angående rennäringen så behövs ytterligare studier om hur vindkraften 

påverkar renarna. Studier som gjorts i Sverige och Norge har visat 

att det främst är mänsklig aktivitet i form av byggandet av nya vägar och 

kraftledningar som orsakar störningar. Rekommendationerna är att undvika 

kalvningsland, samlingsområden, svåra passager, flyttleder och områden 

nära dessa samt att undvika instängsling av vindkraftsparker. Redan 

exploaterade områden med befintliga vägar och kraftledningar (t.ex. vid 

reglerade sjöar) bör prioriteras för vindkraftsutbyggnad. 

Havsvindkraftsparker kan påverka fisket då de ofta till stor del sammanfaller 

med eller gränsar till de grunda områden som är mest intressanta 

för vindkraftsutbyggnad. Särskilt bör hänsyn tas till fiskarnas vandringsvägar 

och lekplatser. 

Turisters attityder till vindkraft beror oftast på typen av turistaktivitet 

som berörs. En samlad vindkraftpark upplevs ofta bättre än utsprida verk 

som påverkar ett större område. Det finns även positiva effekter av vindbruk 

på turism när vindkraftsparker blir turistattraktioner. Exempel på 

detta i Sverige är Näsudden på Gotland och Utgrunden i Kalmarsund. 

Hela Sverige ska leva har hållit seminarier om vindkraft och landsbygdsutveckling 

vilka främst har fokuserat på hur man etablerar vindkraftverk 

och startar kooperativa ekonomiska föreningar.

Intervjuer med kommuner 

Intervjuerna med kommunerna angående vindkraftparkers effekt på 

landsbygdsutvecklingen och attityden till vindkraft har varit semistrukturerade 

där utgångspunkter har varit ett antal frågor, men där intervjun 

även anpassats till de aspekter som förefallit intressanta i den enskilda 

kommunen. De kommuner som har blivit utvalda och uppringda överensstämmer 

med Svensk Vindenergis karta över etablerade vindkraftsparker 

>10MW i Sverige i maj 2010. Kommunernas representanters profession 

varierar beroende på vem som hänvisats till och vem som varit anträffbar. 

I många fall har landsbygdsutvecklaren eller motsvarande hänvisat till någon 

som ansvarar för miljö- och byggfrågor. Statistik och fakta har kommunerna 

ofta inte haft tillgängliga, vid t.ex. sysselsättningsfrågor har det 

många gånger hänvisats till vindkraftsbolagen. 

Piteå 

Stefan Lundmark, Projektledare Vindkraftcentrum och Näringsdepartementets 

vindkraftsamordnare Region Norr 

En av Europas största vindkraftverksparker planeras i Piteå kommun och 

en hel del vindkraft finns redan etablerad i kommunen. Av de 1100 planerade 

verken är hittills 10 byggda i Markbygden. Lokala företag var på 

studiebesök vid tillverkningsfabriken för att vara beredda när etablering 

påbörjades. Vindkraftsturism med turistcenter där man visar hur vindkraft 

fungerar finns. Kommunen har varit i kontakt med Luleå Tekniska 

Högskola angående att starta en högskoleutbildning med inriktning på 

vindkraft. Man önskar starta upp lokalproduktion av vindkraftsverk. 

Enercon som etablerar vindkraftverk i den nya vindkraftparken räknar 

med 500 nya arbetstillfällen i Piteå varav 200 kommer att vara i produktionen. 

Inledningsvis behövs 50 montörer till den nya vindkraftsparken. 

I Malmö har Enercon redan skapat 130 nya arbetstillfällen i och med 

etableringen av vindkraftparken Lillgrund till havs. 

Stefan Lundmark anser att det ska till större parker för att det ska bli 

någon landsbygdsutveckling som har effekt, vid tidigare etablerade parker 

har man inte fått någon landsbygdsutveckling att tala om. Tillverkning 

av betongtorn vilket beräknas skapa 250 arbetstillfällen kan ju t.ex. inte 

börja produceras vid etablering av en småskalig park. Totalt räknar projektledaren 

med 1000 nya arbetstillfällen, varav 500 uppkommer i samband 

med monteringen av verken och de sista 250 anställda behövs inom 

drift och underhåll. 

Folk är och har överlag varit väldigt positiva till etableringen, placering 

anses bra då det inte bor så många i närheten och förutsättningar i form 

av elnät etc. är goda. 

Initiativet kom från en projektör från Umeå i samarbete med ett tyskt 

tillverkningsföretag. En sameby har dock haft synpunkter på etableringen 

och några sommarstugeägare har varit negativa. 

Framtidstron som märks för det här projektet, likväl som för Botniabanan, 

är svår att mäta men likväl väldigt viktig. Två positiva effekter för 

landsbygden brukar nämnas, där arbetstillfällena är det ena och det mjukare 

värdet framtidstro är det andra. 

135

136 

Västerbotten (Malå/Umeå/Robertsfors) 

Roland Lundkvist, Samordningsansvarig Medvind Västerbotten, 

Leaderområdets ordförande och även initiativtagare till vind- 

kraftverk 

Det har vid en del nya etableringar varit invånarna själva som tagit initiativ 

till vindkraftverksetableringarna. Bygdepeng har delats ut till tre närbelägna 

byar, med ett par hundra tusen kronor per år, och kommer så att 

göras de kommande 20 åren. Byaplaner, utvecklingsplaner för byarna har 

tagits fram. Samordningsansvarig för Medvind Västerbotten tror på att 

bygdemedel framför allt ska användas till projekt som förändrar förutsättningarna 

för bygden istället för till exempel drift och underhåll av en 

byastuga. Av bygdepengen bör skapas något nytt som i sin tur genererar 

inkomst till bygden och ger något till framtiden. Exempelvis har planer 

på att resa en stor älg på ett berg i området och anordna andra turistaktiviteter 

i närheten av den funnits. Vid tidigare etableringar delades endast 

en engångssumma på 100 000 kronor ut till en by, vilket inte genererar 

landsbygdsutveckling på sikt. Nu har emellertid ersättningsnivåerna stabiliserat 

sig. Ersättning för arrende som ger visst indirekt tillskott blir det 

i och för sig även i det fallet. 

Ett Leader-stött marknadsföringsprojekt har startats där man för 

195 000 kr kan marknadsföra kommunen för att öka inflyttningen. Vindkraftsetableringarna 

har lyfts fram för att påvisa en säker och miljövänlig 

kommun för boende och arbete. En strategisk planering och samordning 

mellan berörda organisationer och tillgängliga medel skulle kunna skapa 

ännu bättre förutsättningar för en levande landsbygd i regionen. 

Under byggnationen har det varit en del aktivitet i byn, en stor kontorsbarack 

har etablerats och en mobil betongstation tillverkar betong på 

plats av grus från en närbelägen grustäkt. En del bybor har passat på att 

bygga hus när en betongstation funnits på plats. Andra har hyrt ut sina hus 

till montörerna eller betongtillverkarna, hotellet har fått ökad beläggning 

och pizzerian och bensinmacken har fått ökade intäkter. En lokal entreprenör 

har 50 anställda under monteringen av vindkraftverken. Behövd 

servicepersonal är beräknat till en person på 7-8 verk, där en person inte 

kan utföra service på egen hand p.g.a. säkerhetstänk. Dessutom behövs 

vägarna till vindkraftverken plogas. En del studiebesök till vindkraften 

har det varit och ett bussbolag har funderingar kring att starta turer till 

vindkraftverken. Svevia har varit positiva till besöken och delat ut hjälmar 

vid dessa tillfällen. Somliga besökare har farit till de redan etablerade vindkraftverken 

för att lyssna på ljudet från dem. 

De som varit negativt inställda till vindkraft har varit tyska fritidsstugeägare 

eller slädhundsföretagare. I de fall överklagande gjorts har det 

varit när exploatörer kommit ut till en by och velat etablera vindkraftverk 

men inte pratat med folk. Det är viktigt att lyssna på folk, utan att nonchalera 

någon, och så långt som det är möjligt komma överens samt att 

försöka skapa en harmoni mellan frid och nyetableringar. Tongången har 

emellertid till största delen varit positiv. 

Samebyarna har ibland haft synpunkter på kraftledningsdragningar 

samt har velat ha ett eget avtal med projektörerna som ger ersättning.

VindRen har gjort forskning i området om vindkraftverkens påverkan 

på renarna samt tagit fram ett underlag för samråd mellan projektör och 

samebyar. 

Dorotea 

Roger Pålsson, Byggingenjör 

I Dorotea kommun finns i dagsläget 18 vindkraftverk i parken Bliekevare, 

som alla blev byggda av Vindkompaniet. 16 av verken ägs av O2, 1 av 

Kvarken vind och 1 av Dorotea kommun. Elen från vindkraftverket täcker 

en stor del av kommunens egen elförbrukning och kommer på så sätt 

kommuninvånarna till godo. Det danska bolaget Vestas AB sköter servicen 

på vindkraftverken och har två från närområdet anställda. Serviceavtalet 

löper ut om ett år, men det är troligt att det blir förnyat eftersom Vestas 

AB även servar vindkraften i den närbelägna vindkraftparken Havsnäs i 

Strömsund kommun. I byggfasen har lokala entreprenörer anlitats, samt 

till snöröjning. En familj servade montörerna med mat under byggfasen 

och hotellet i Dorotea hade viss extra beläggning under denna period. 

Vissa problem med iskastning från vindkraftverken har lett till att skoterleder 

har fått stängas av och dras om. Även fisket har störts något, vilket 

man gjort ersättning för i form av i sättning av röding i en närbelägen 

sjö. För övrigt har inga stora störningar på turismen uppkommit, då de 

mest frekvent besökta turismområdena ligger tillräckligt långt bort. Ingen 

guidning till vindkraftverken har gjorts. 

3 närbelägna byar har fått bygdepeng bestående av 0,3 % av bruttoinkomsten, 

alltså 0,9 % totalt. Invånarna i de 3 byarna har även erbjudits 

att köpa högst 5 andelar till rabatterat pris (500SEK/st) vardera. Byarna 

ligger egentligen för långt ifrån för att kunna ha fått något gehör vid ett 

överklagande, men processen har gått snabbare i och med att O2 gjort 

detta erbjudande. 

Det har varit en hel del möten och kontakter vid etableringen av vindkraft 

i kommunen, men några formella nätverk har antagligen inte bildats 

till följd av dessa. 

Krokom 

Anne Dahlgren, Stadsarkitekt 

Hans Öhrberg, Näringslivsutvecklare 

I Krokom kommun finns två parker etablerade, en med åtta verk som 

etablerades 2004 och en med 12 verk som etablerades 2009. Ett av verken 

i den första parken ägs av bygden och riktlinjer för bygdepeng har tagits 

fram av kommunen och byaföreningar. Bygdepengen bygger på frivillighet 

från företagen, men de flesta vindkraftbolag använder sig nuförtiden 

av en bygdepeng på 1% av vinsten, vilket tidigare inte varit fallet. Utöver 

detta upplevs inte vindkraftsparkerna ha skapat någon landsbygdsutveckling, 

men ingen klagan har heller hörts från turismnäringen. Montering 

och underhåll har skötts av ”vindkraftrallare”, men nu pågår projekt för 

att samordna näringslivet och utbildning för vindkraftsingenjörer finns 

137

138 

lokalt i grannkommunen Strömsund. De tre samebyarna i kommunen 

får intrångsersättning eftersom rennäringen störs. Skogsägare får arrendeintäkter 

på mark som ofta annars inte ger så mycket avkastning eftersom 

skogen inte växer speciellt bra på de höga höjder där vindkraftverken etableras. 

Såväl politiker som invånare i kommunen har varit positiva till både 

den första och den andra parken och inga invändningar hörs efter etableringarna. 

När nu en vindkraftsplan tagits fram har en del invändningar 

mot specifika etableringar kommit, något man tror beror på att eventuell 

etablering på de nya områdena passar sämre in i landskapsbilden än de 

tidigare områdena. Även en del samer har motsatt sig etablering på vissa 

områden fastän planförfattaren tagit hänsyn till riksintressen för rennäringen 

i planen. Det råder nu delade meningar om fortsatta vindkraftsetableringar 

är bygdens chans eller bygdens död bland invånarna.· 

Strömsund 

Daniel Perfect, Näringslivschef Strömsunds kommun, 

vd Strömsunds Utvecklingsbolag AB, Vindkraftcentrum Strömsund - Nod i 

Nätverk för vindbruk, ansvarig arbetskraftsförsörjning och drift- och underhåll. 

Inom Strömsund kommun finns Havsnäs vindkraftspark, en park med 

totalt 48 vindkraftverk. 

I byggfasen var lokala företag involverade vid anläggningen av vägar 

och gjutning av betong. Företaget som gjutit betong i Strömsund har även 

fortsatt med detta vid andra vindkraftetableringar i landet. Vindkraftsetableringarna 

antas ha stärkt samarbetet mellan de lokala aktörerna i näringslivet. 

Lokala företag har gått samman och bildat företag som bygger 

vindkraftverk. Under byggfasen arrangerades guidade visning till vindkraftparken 

där särskilt campinggäster på en närbelägen camping visade 

stort intresse. Service av vindkraftverken i Havsnäs sköts av 12 lokalt anställda 

inklusive 2 elektriker. Dessutom kommer servicepersonal emellanåt 

från tillverkarna, i framtiden kan det vara möjligt att även denna personal 

är inhemsk i takt med att erfarenheten och kompetensen ökar. Havsnäs 

beräknas ge 25-30 års sysselsättningar inklusive alla kringnäringar. Länsstyrelsen 

i Västernorrland uppges ha gjort undersökningar på området i 

Västernorrlands och Jämtlands län. 

Inför den nya vindkraftverkspark på 450 verk som planeras att byggas 

har ett lokalt företag tidigare inriktat på ekonomi utvecklat kompetens 

inom tillståndsprocessen för vindkraftverk och erbjuder nu den tjänsten. 

Personal med lokalanknytning och ett brett nätverk inom till exempel 

jaktlag och samebyar har anställts av projektören. Restauranger och hotell 

är positiva till utvecklingen och byar funderar på att servera lunch under 

byggnationen. Även fler guidade turer med utbildning planeras att genomföras. 

Både lokala och regionala vindkooperativ med ekonomisk förening 

finns i kommunen. Bygdepeng med byarna är avtalat där ersättning med 

0,16 öre/KWh ges, vilket motsvarar en sammanlagd bygdepeng om ca 

360 000 SEK/år för hela Havsnäsparken. Bygdepengen ska gå till projekt

för lokal utveckling, såsom turism, något som i sin tur genererar möjligheter 

för bygden. Bygdepengen ska inte användas till att till exempel 

renovera bygdestugan. När det rör sig om så många verk är det lämpligt 

att en stiftelse instiftas. 

En 2-årig yrkesskoleutbildning för vindkrafttekniker med för närvarande 

20 platser finns i kommunen, man önskar utöka antal platser med 

ytterligare 20. Alla som examinerats hittills har fått jobb och till förra 

antagningen var det 130 sökande. Utbildningen har riksantagning, därför 

jobbar de flesta som gått utbildningen inte i Strömsunds kommun. Utbildning 

finns även i Varberg, Söderhamn, Malmö och Örnsköldsvik. Det 

är bra om utbildningarna är få med hög kvalité, så att vindkraftbranschen 

orkar engagera sig i dem. 

De flesta i kommunen upplevs vara positivt inställda till vindkraftverksparken, 

invånarna ser en potential med den förnyelsebara energin 

och de sysselsättningsmöjligheter som vindkraften erbjuder. Byarna känner 

framför allt framtidstro tack vare bygdepengen och de projekt som 

kan skapas i och med den. Ett holländskt hundspannsföretag såg inga 

hinder med att en park på 48 vindkraftverk etablerades inom deras synfält. 

Någon klagan från turistnäringen har inte hörts, turismnäringen kan 

däremot sägas ha gynnats av de vägar som byggts för vindkraftverken som 

gör det lättare att ta sig ut i naturen. Samerna överklagar emellertid nu alla 

prövningar av vindkraftverk i kommunen. 

Härnösand 

Lena Drejjare, Miljöinspektör 

En vindkraftspark om 5 verk finns etablerad på Möckelsjöberget. Även 

etablering av en park på Hemsön är på gång. För dessa etableringar har 

det gjorts avstyckningar. Vid avstyckning säljs marken, varför inkomsten 

kommer att vara en engångssumma istället för ett årsbelopp som 

vid arrende. NordanVind vindkraft, Stena Renewable och det kommunala 

energibolaget HEMAB är exploatörer vid vindkraftsetableringarna. 

Sedan tidigare finns ett kooperativt vindkraftverk i kommunen. Stena 

har delat ut vindbonus till lokala föreningar om 10 000 SEK per vindkraftverk 

och år. Lokala företag har inte gynnats så mycket eftersom projektörerna 

redan haft avtal med t.ex. andra betongtillverkare. På Vårdkasberget 

finns sedan länge ett vindkraftverk etablerat som är det första 

man ser när man kommer till Härnösand söderifrån. Invånarna upplevs 

ganska neutralt inställda till vindkraft där de flesta är positiva men inte 

vill bo granne med ett vindkraftverk. Möjligen har vindkraftverket på 

vårdkasen fungerat som identitetsskapande för staden. Ytterligare två 

vindkraftverk ska byggas på Vårdkasberget. 

Hudiksvall 

I det tematiska tillägget till översiktsplanen minskade kommunen efterhand 

under planprocessen ned ytan för lämpliga områden, vilket inte 

uppskattades av dem som ville uppföra vindkraft på sin mark. Förutom en 

park på 5 större vindkraft på Håckstaberget finns det väldigt lite vindkraft 

i kommunen. Vindkraftsbolag hade planer på en ny park med minst 80 

verk, men kommunstyrelsen fattade beslut om direktiv för det fortsatta ar- 

139

140 

betet med översiktsplanens tematiska tillägg för vindkraft där kustbandet, 

den kustnära kulturbygden, centralbygden, Dellenbygden, fäbodskogarna 

och Svågadalen undantas från vindkraftsutbyggnad. Markägarna och 

exploatörerna hade gärna sett att det fanns större etableringsmöjligheter, 

medan fritidsstugeägare inte vill ha vindkraftverk i bygden. 

Rättvik 

Sven Uhlås, Landsbygdsutvecklare 

Inge Östlund, Kommunalråd 

Petra Lundqvist, Planarkitekt 

Det första vindkraftverket i Dalarna etablerades på några av invånarnas 

initiativ, vilka bildade den ekonomiska föreningen Äppelbovind. Den ekonomiska 

föreningen Vindela bildades sedan som en följd av framgången 

för vindkooperativet Äppelbovind. Första etappen vindkraftverk på Hedbodberget 

etablerades 2009. Ägare till de flesta nyetablerade vindkraftverken 

är vindkooperativet O2. Kommunen äger ett av verken och har startat 

ett lokalt kooperativ där kommunen är delägare för ett av vindkraftverken. 

Lokala serviceentreprenörer kan komma ifråga när vindkraftverken varit 

etablerade i två år, då kontrakten med nuvarande organisation löper ut. 

Kommunen har villkorat etableringen av vindkraft i kommunen med 

att det är obligatoriskt för organisationerna att ge bygdepeng där kommunen 

bedömer vilka ansökningar om bygdepeng som ska bifallas. Den 

totala bygdepengen från vindkraftverken i kommunen ligger på ett par 

hundra tusen och är därför ett betydande tillskott till kommunen. Exempel 

på ansökningar som bifallits är upprustning av en badbrygga och en 

föreningsstuga. I de 7 skogslänen i norr har man samverkat och nyligen 

kommit överens om hur bygdepengen ska se ut. 

Petra Lundqvist menar att invånarna varit positiva i början av processen 

eftersom kommunen varit ute tidigt och informerat om vindkraftsplanerna. 

När vindkraften sedan varit på plats upplevde hon att de blev något 

mer negativa eftersom man blev överraskad över att det var så stort etc. 

När sedan bygdepengen kom på agendan upplevde hon att allmänheten 

åter blev mer positiv. 

Folk som tar emot turister har hört av sig till Landsbygdsutvecklaren och 

klagat på att naturturismen påverkas. Han upplever dock att de blivit 

mer positiva efterhand när kommunen gått ut och diskuterat frågan. Han 

anser att det med god planering går att kombinera vindkraft med naturturism 

i kommunen. Vindkraftverk i rätt mängd kan vara positivt för 

turismen enligt Inge Östlund. 

Det finns planer på en gymnasielinje med inriktningen förnyelsebar 

energi där naturligtvis vindkraft ska ingå i utbildningsplanen. 

En del nätverkande i form av nya grupperingar sägs ha uppstått i kommunen 

som en följd av vindkraften, men framförallt upplevs invånarna 

ha börjat fundera på vad som är bra för bygden och miljömedvetenheten 

upplevs ha ökat.

Falun 

Dala Vind, där kommunens energibolag Falu Energi & Vatten är delägare, 

har etablerat 5 verk på Högberget. Dala Vind, som bygger och äger 

vindkraft har som ledstjärnor att bereda delägarskap i vindkraftverk för 

närboende och behålla vindkraftverken i lokalt ägande. 

Fem byar angav i sina framtidsplaner för bygden(2007) planer på utbyggnad 

av vindkraft. Ett vindkraftsseminarium med 120 deltagare har 

hållits i kommunen för att diskutera former för hur man kan utveckla 

vindkraftsprojekten på det regionala planet. Underleverantörer till tillverkningen, 

service/reparation och anläggningsentreprenörer inom grävning, 

betonggjutning, transporter, mobilkranar och montering var förslag 

på verksamheter inom vindkraftsbranschen. Man hoppas på tillverkning 

av vindkraftverk i Främby Hallar, Scanias gamla lokaler. Under seminariet 

knöts kontakter mellan olika aktörer enligt en deltagare. 

Mora 

Tommy Ek, Stadsarkitekt 

På Säliträdberget har en vindkraftverkspark med 8 verk etablerats av det 

nationella vindkooperativet 02 Vindkompaniet. Kommunen har planer 

på att köpa in sig i ett verk i Rättvik kommun. Dala Vind har lämnat in en 

ansökan om vindkraftverksprojektering i kommunen. Opinionen uppges 

vara polariserad, antingen är man väldigt för eller väldigt emot vindkraft. 

Efter etableringarna har det skett marginella förändringar i uppfattningen 

åt båda hållen. En undersökning av turisters attityd till vindkraft har nyligen 

gjorts i kommunen. Av de 1000 turister som svarat uppges de flesta 

vara positiva till vindkraften om den placeras med hänsyn till landskapet 

etc. Undersökningen kommer att bifogas som bilaga till samrådsredogörelsen 

för översiktsplanen. 

Ludvika 

Torkel Berg, Planarkitekt 

Det är Stena Renewable Energy AB som har etablerat de flesta av kommunens 

vindkraftverk, 17 st placerade på Fjällberget och Saxberget. Efter 

byggtiden kan konstateras att det ofta är servicepersonal i området. En 

halvtidsanställd bor och verkar i kommunen, varifrån övrig servicepersonal 

kommer är oklart. Även hotell/restaurangnäring har dragit nytta 

av projektet under byggnationen. Viss ”vindkraftsturism” har märkts av 

också, men den antas vara övergående. 

I Stena Renewables vindkraftsprojekt har 100 Mkr eller 20 % av hela 

investeringen gått till lokala och regionala företag. Det är till elanslutning, 

vägar och fundament m.m. som lokala entreprenörer har anlitats. Dessutom 

delar Stena ut en bygdepeng till föreningslivet varje år. I år blev den 

totalt 227 000 kr. Bygdepengen som följer Stenas fem vindkraftverk på 

Fjällberget delades av Ljungåsens friluftsanläggning och Saxdalens byalag. 

De föreningar som delade Vindbonusen från Saxberget var Grängesbergs 

jaktklubb, Svanskogens Golf, Cykelklubben CSK, Grangärde 

Orienteringsklubb, Väsmans Isseglarsällskap, Björnhyttans byalag, Ludvika 

Scoutkår, Saxdalens byalag samt Saxdalens skolstyrelse. Vindbonusen 

141

142 

kommer bl.a. att gå till isjaktssegel, material till jakttorn, förbättring av 

mountainbikespår samt orienteringskartor. 

Inför etableringen av vindkraft på Fjällberget hävdade det lokala byalaget 

att vindkraften skulle komma att störa Dan Andersson-land med 

kolmilorna som återfinns i hans texter. 

Karlstad 

Kalle Alexandersson, Översiktsplanerare 

Karlstad Energi, KBAB, Hammarö Energi och Hammaröbostäder äger 

5 av vindkraftverken i Vindpark Vänern vid Grässlingegrundet, övriga 5 

verk ägs av Grässlingen Ekonomiska förening, Gåsungarna AB och Svenska 

kyrkan. Tillverkare av verken har varit Dynawind i Kristinehamn och 

PEAB Karlstad har gjort fundamenten. Ett utvecklingsprojekt som resulterat 

i att verkstadsindustrin i Karlstad har börjat tillverka vindkraftstorn 

har startats. 

Turistbåtar i form av ribbåtar arrangerar resor ut till vindkraftparken 

och ett lokalt serviceföretag utgår från hamnen när de åker ut med svävare. 

Karlstad är ju en stad och förutom vindkraftparken i Vänern har inte 

vindkraften kommit så långt i kommunen. En lantbrukare har emellertid 

planer på att efter en vindkraftsetablering använda det indragna kapitalet 

därifrån till att investera i mark för kustnära landsbygdsutveckling. 

Överlag verkar de som tjänar något på etableringarna vara positivt inställda 

medan andra är mer tveksamma. Vid arbetet med vindkraftsplanen 

har folk inte opponerat sig mot de utpekade områdena förrän en projektör 

har visat intresse på plats. Folk i närheten av tidigare etableringar har 

opponerat sig mer än övriga. 

Tanum 

Martin Kvarnback, Plan- och byggkontoret 

I Tanums kommun har det funnits vindkraftverksetableringar under en 

lång tid och det upplevs inte finnas någon opinion vare sig direkt för eller 

emot. De flesta verkar tycka att det är bra med vindkraft, men vill inte 

vara grannar med den. Den största opinionen upplevs vara de markägare 

och projektörer som vill bygga, men som inte får. Kommunen medger 

inte längre några vindkraftsetableringar i kustnära områden då man värnar 

om landskapsbilden och turismen där. 

Kommunen äger ett halvt vindkraftverk och kommunens bostadsbolag 

äger ett verk. Några kooperativ finns det inte i kommunen och 

någon bygdepeng delas heller inte ut av projektörerna. Ett företag som 

bygger vindkraftverk finns i kommunen och håller byn där de etablerat 

sig sysselsatta. Utöver detta har en del skogsbönder haft nytta av vindkraftverksetableringarna 

då de fått in en extra inkomst. Annars har ingen 

landsbygdsutveckling till följd av vindkraftsetableringarna kunnat märkas 

i kommunen. 

Falkenberg 

Johan Risholm, Planarkitekt 

Falkenberg var tidigt ute med en hel del vindkraftetableringar redan i bör-

jan på 90-talet. Under sommaren 2010 etablerades det 49:e vindkraftverket 

i kommunen. Ett kooperativ där medlemmar till största delen kommer 

från Falkenberg, liksom ett kooperativ med medlemmarna utspridda över 

hela Sverige, äger vindkraft i kommunen. Dessutom äger det kommunala 

energibolaget ett vindkraftverk samt har andelar i verk. 

Bygdepengen ses som en extra skatt för vindkraft, vilket inte är berättigat 

då en sådan inte finns för exempelvis skogsnäringen. Dessutom kan 

bygdepengen uppfattas som en slags muta till närboende som motsätter 

sig etableringen. 

Landsbygdsutveckling tros inte följas automatiskt av vindkraftsetableringar. 

I Falkenberg har tidigare Vestas gjort större satsningar liksom 

miljökonsulten Triventus och nu har Vertical Wind öppnat fabrik i kommunen. 

Sådana satsningar med tillverkning av vindkraft m.m. kommer 

ju inte att göras i alla kommuner och någon spilleffekt till andra näringar 

mer än under byggfasen har inte setts. Utvecklingen av även andra förnyelsebara 

energislag, som biobränsle har kommit lång i Falkenberg och 

kommunen har fått allmänt gott renommé som kan användas som reklam 

för Falkenberg som en ren kommun etc. 

Invånarna i Falkenberg har, liksom den stabila politiska majoriteten, 

varit positiva till vindkraftsetableringarna. Detta antas bero på att kommunen 

under en väldigt lång tid haft en miljöprofil(t.ex. genom att etablera 

en solcellspark på 80-talet), en stabil politisk linje, att vindkraftverk 

etablerats på produktionsmark samt framför allt eftersom man haft ett 

andelsförfarande där invånarna varit delaktiga och kunnat se att ”för varje 

varv snurrar det in några ören” på vindkraftverken. Ett bra råd för en 

lyckad process är att samla alla som bor inom 2 km och fråga om de vill 

vara med. Ju längre ifrån man bor desto mindre ersättning bör man få, 

men det är bättre om fler än markägaren får ersättning. Två personer överklagade 

vindkraftsparken Skottarevet till havs, vilket anses vara få för en så 

stor park nära kusten. 

Gotland 

Anders Rahnberg, Stadsarkitektkontoret 

Opinionen upplevs ha blivit mer och mer positiv över tiden, i början 

var invånarna rädda för förändring. En del var generellt för vindkraft, 

men ville inte ha den i närheten av sin bostad. En del äldre män har 

hela tiden varit emot vindkraft på Gotland, medan den yngre generationen 

upplevs som positivt inställd. Dessa attityder går även att utläsa av 

de insändare som gjorts i lokaltidningen. Opinionen har även blivit mer 

positiv i och med den generationsväxling av vindkraftverk som håller på 

att genomföras där ett större antal verk med mindre effekt byts ut till ett 

mindre antal verk med större produktionskapacitet och där större hänsyn 

till landskapsbilden tagits. Antalet som äger andelar i vindkraftverken har 

också ökat med tiden och bidragit till den positiva attityden. 

Somliga som använder Gotland som rekreation har inte velat se någon 

förändring i bygden, å andra sidan är det informationscenter för vindkraft 

som finns välbesökt av turister. Fastighetsvärdet har inte heller sjunkit när 

vindkraftsetableringar gjorts i närheten. 

143

144 

Förutom andelskooperativen och för entreprenörerna under byggfasen 

har inte vindkraftsetableringarna fått så stora effekter på landsbygdsutvecklingen. 

Att starta reparationsverkstäder eller tillverkning av vingar eller 

liknande har diskuterats. Planen är att el från vindkraft ska täcka 40 % 

av elförbrukningen på Gotland, detta framhävs när man gör reklam för 

Gotland som föregångare för förnyelsebar energi. 

Öland (Borgholm/Mörbylånga) 

Anders Nyholm, Näringslivschef 

Gunilla Vidstige, Miljö- och byggnadsförvaltningen, Borgholm 

Öland har goda förutsättningar för vindkraft med öppna ytor som är bra 

för vindkraftproduktion och ett stabilt elnät eftersom träden inte blåser 

ner över ledningarna. 

De bofasta upplevs vara positiva, särskilt de som har andelar i vindkraftverk. 

Turisterna med fritidshus är emot etableringarna, men acceptansen 

från dem upplevs ha ökat något med tiden. 

Vid monteringen och service av vindkraftverken har det kommit 

”vindkraftsrallare” utifrån. Lantbrukare har köpt in sig vindkraftverken 

och får på så sätt en extra inkomst. Vindkraftsutbildning har diskuterats 

regionalt, men inte lokalt på Öland. 

Även om att vara självförsörjande vad det gäller energi ligger i tiden har vindkraftsetableringarna 

inte används så mycket i marknadsföringen av Öland. 

Till viss del har man sagt att kan man ha väderkvarnar kan man ha vindkraftverk, 

men det är snarare väderkvarnarna som framhävs för turister. 

Torsås 

Enligt Havsbaserad vindkraft och socioekonomiska konsekvenser – en studie 

i Torsås kommun, skriven av Sanna Mels och utgiven av Torsås kommun 

2003 blev den vindkraftpark till havs som etablerats i Torsås kommun positivt 

bemött då kommunen behövde förnyelse i hamnen som man redan 

lagt ner resurser på. Utvärderingen av etableringen visar att hamnen fått 

lite nytt liv med en del nya verksamheter och föreningar som etablerat sig 

där samt en del nätverkande effekter. Annars konstateras att vindkraftsetableringen, 

förutom vid byggfasen då det behövdes konstruktörer av vägar 

och verk, endast gett ett par anställningar av lokal servicepersonal. 

Forskningsstationen Utblick har etablerats inom ramen för EUprojektet 

Downwind. Forskning- och utvecklingsprojektet fokuserar på 

vindkraft på stort djup, studier av fågelsträckningar och övrigt växt- och 

djurliv. 

Invånarna och kommunen har under hela processen varit positivt inställd 

till etableringen av vindkraftparken till havs. Enligt en av Naturvårdsverkets 

rapporter som nämnts tidigare har en etablering av en andra 

park troligen hindrats av de stora investeringar som krävs vid etablering av 

vindkraftverk till havs och/eller en ny inställning från politikerhåll.

Laholm 

Ove Bengtsson, Ordförande Samhällsbyggnadsnämnden 

Karl-Axel Jansson, Planeringssekreterare 

Sedan lång tid tillbaka finns en stor mängd vindkraftverk etablerade på 

Laholmsslätten. På senare tid har även vindkraftsparken Oxhult med 12 

verk tillkommit i skogsbygden. 

I Laholms kommun finns ingen bygdepeng införd och endast ett vindkraftskooperativ 

som kan gynna bygden. Samhällsbyggnadsnämndens 

ordföranden menar att den inverkan på landskapet som vindkraft gör 

inte försvinner med en ersättning samt att det inte finns något lagligt 

stöd i Plan- och bygglagen eller någon annan lagstiftning om att villkora 

vindkraftsetableringar med bygdepeng även om det för vattenkraften visat 

sig vara användbart. Särskilt landskapsvyn från Hallandsåsen påverkas av 

vindkraftverken som egentligen syns mera på avstånd än nära. Fritidsstugeägare 

i kommunens skogsbeklädda, mer glesbefolkade delar som sökts 

sig dit för den fridfulla naturens skull har varit upprörda över etableringarna. 

De nya vindkraftverken är också betydligt större än de tidigare etablerade 

i kommunen och blev därför överraskande stora för invånarna. 

Det kommunala energibolaget SHK äger några mindre vindkraftverk i 

kommunen. Kommunen har ändå gjort den bedömningen att fördelarna 

överväger nackdelarna med vindkraftsetableringar i kommunen. 

Det finns ett antal kraftbolag som etablerat vindkraft i kommunen, 

bl.a. Arise Windpower, Stena Renewable, Eulos Vind och E.ON. Arise 

Windpower startades i Laholm och har nu sitt säte i Halmstad med ca 23 

anställda. Lokala entreprenörer har anlitats i samband med byggprocessen 

och de lokala restaurangerna Hishults Gästgiveri och Freden i Knäred besöktes 

under byggnationen av konstruktörerna. Arise har erbjudit boende 

i närheten av vindkraftverken specialobligationer och nedsatt elpris. I Stena 

har man erbjudit bonusar (motsvarande bygdepeng) till landsbygdsutveckling, 

men det är inte alltid folk vill ta emot dem. Antagligen är man 

mindre beroende av ekonomiskt tillskott i södra Sverige där arbetstillfällena 

är fler än i norra Sverige, eller så finns det färre orörda områden kvar 

som man därför är mer rädd om. Arise har sett till att förutom markägaren 

till fastigheten med vindkraftverksetableringen, så får även markägarna i 

närheten ta del av ersättningen, vilket inte är lagstadgat. Arrendet har även 

gjort det möjligt för en del lantbrukare att fortsätta sin verksamhet då det 

inneburit ett betydande tillskott för ekonomin. 

Kristianstad 

Roger Jönsson, Stadsbyggnadskontoret 

I Kristianstad har man sedan tidigare många mindre vindkraftverk vid 

lantbruk. Två områden inom kommunen har pekats ut som riksintresse 

för vindkraft. Opinionen i en by i vars närhet mycket vindkraft finns 

etablerad eller är planerad att etableras har varit starkt emot och organiserad. 

En park som tidigare varit planerad till 34 verk har p.g.a. opinionen 

bantats ner till 18 verk. Vid framtagandet av det tematiska tillägget till 

översiktsplanen inkom 600 yttrande vid samrådsförfarandet och debatten 

145

146 

i lokaltidningen har varit intensiv. Stora markägare och exploateringsbolagen 

är för etableringarna. Bygdepeng har diskuterats, men antagligen inte 

utbetalats i något fall. Hannevind Vindkraft AB som tillverkar, testar och 

monterar småskaliga vindkraftverk finns i kommunen. 

Eslöv 

Ingela Lundqvist, Miljö & samhällsbyggnadschef 

Kennet Kallin, Miljöinspektör 

Vindkraftsföretag har etablerat vindkraftverk i kommunen, men det finns 

även privatpersoner, lantbrukare och godsägare som äger vindkraftverk 

samt vindkraftverk med blandat ägande. Godsen har stora öppna ytorna 

där det varit lämpligt att placera vindkraftverk. Vindkraftsbolagen arrenderar 

mark och har erbjudit närboende att köpa in sig i vindkraftverken 

samt har även köpt ut fastigheter som legat nära etableringen. Ännu 

äger kommunen inget vindkraftverk, men tankar på att köpa in ett finns. 

Vindkraftverkparken Skarhult med 8 verk finns i kommunen. 

I början, när det inte var så mycket vindkraftverk, verkade de flesta 

kommuninvånare tycka att det var ok, sedan blev det mera negativt i takt 

med att antalet vindkraftverk växte och landskapet ansågs mättat. Bygger 

man vindkraft, kan man inte bygga annat inom ett visst avstånd, vilket 

kan uppfattas såväl positivt som negativt. När verken varit uppställda en 

tid hör inte invånarna av sig så mycket, det brukar vara 2-3 klagomål per 

år fastän det finns 49 vindkraftverk i kommunen. Detta antas dock kunna 

uppfattas på minst två sätt, att man inte blir störd av vindkraftverken eller 

att folk helt enkelt har gett upp hoppet om att kunna påverka etableringarna. 

På samråd vid nya etableringar har personer som bor nära tidigare 

uppställda vindkraftverk angett att de upplever sig störda. Det finns ett 

exempel i kommunen där en boende före etableringen varit positiv, men 

då nyetableringar blivit aktuellt motsatt sig dessa p.g.a. befarade ytterligare 

störningar. Det finns även många invånare som är stolta, glada och 

positiva till att det finns så mycket vindkraft i kommunen. Särskilt inom 

den kommunala organisationen upplevs fler och fler bli positiva. När man 

tittar på vad man är bra på i kommunen som kan lyftas fram nämns ofta 

vindkraft. El-utvinningen från vindkraft i kommunen uppgår till 20 % av 

kommunen Eslövs samlade elförbrukning. Man skulle kunna lyfta fram 

Eslöv som en kommun som planerar för framtiden. 

Tidigare kom det en del studiebesök till vindkraftverken i kommunen 

och för att få veta mer om kommunens vindkraftpolicy. Turismen antas 

inte ha påverkats vare sig positivt eller negativt av vindkraftsetableringarna. 

Det finns inget hotell i Eslöv och servicen på vindkraftverken antas 

komma utifrån. 

Kävlinge 

Mats Rosén, Näringslivs- och turistchef 

Det finns ingen vindkraftverkspark inom Kävlinge kommun, men svaren 

kan fungera som ett underlag för jämförelse mellan en kommun med lite 

vindkraftsetableringar och de med etableringar av vindkraftsparker. 

På Barsebäcks Gods finns ett vindkraftverk där Barsebäcksföretagen

AB tillsammans med Billeberga - Dösjebro Kraft AB tillsammans har bildat 

bolaget Billeberga - Barsebäck Vindkraft AB där man äger 50% vardera 

av bolaget. Bolag med andelsägande och ekonomisk förening finns 

då i kommunen, men inget kommunalt bolag äger något vindkraftverk. 

Några lokala anställda under byggnation respektive servicepersonal 

under drift har det inte varit. Hotell/restaurangnäringens nytta av vindkraftverksetableringen 

har varit mycket begränsat. Ingen vindkraftsturism 

finns i området. Några nätverkande effekter har heller inte uppstått i samband 

med vindkraftsetableringarna. Bygdepeng har projekteringsföretagen 

inte använt sig av i Kävlinge kommun. Ingen utbildning, forskning 

eller tillverkning inom vindkraft i kommunen finns och det har inte bildats 

några nya företag med anledning av vindkraftsetableringarna. 

Attityden från lokalbefolkning före och efter vindkraftsetableringen har 

varit negativ. Inställningen hos markägarna som arrenderar ut marken har 

dock varit positiv. Vindkraftsetableringarna ses som ett hot mot den skånska 

landskapsbilden. Dessutom har det funnits en kommunpolicy som 

säger nej till vindkraft, nu ska emellertid kommunen ta fram nya riktlinjer 

för vindkraft. Man har velat spara mark till andra mer prioriterade 

användningsområden, såsom bostäder. 

Övriga kommuner 

Det är oklart vilken park som avses med etableringen i Lundabukten enligt 

Svensk Vindenergis framtagna karta. Möjligen avses Eons 12 vindkraftverken 

på Vindön samt företagets övriga 4 verk i Lundåkrabukten i Landskrona 

kommun. Med Malmö kommun har inte någon kontakt tagits då 

svaret förväntas bli precis som i Karlstad, att någon landsbygdsutveckling 

har inte skett eftersom det rör sig om en stad. De siffror på sysselsättning 

som finns för den havsbaserade vindkraftsparken Lillgrund kan ändå vara 

intressanta att studera och har därför redovisats i rapporten. Representanter 

som är insatta i vindkraftsetableringarna, opinionen i kommunen och 

landsbygdsutveckling från kommunerna Hudiksvall, Torsås och Falun har 

inte kunnat nås under den tid den här undersökningen pågått. 

147

148 

Övrigt 

Policy om vindkraftens lokala nytta, kommunerna 

i Jämtlands län - Underlag till politisk viljeyttring 2010 från Kommunförbundet 

och kommunerna i Jämtlands län. ”Låt inte vindens utvecklingskraft 

blåsa bygden förbi”. 

Kommunerna i Jämtlands län kommer att verka för följande tre huvudprinciper: 

1) att berörda bygder får återföringsmedel (”bygdepeng”) som 

utbetalas årligen och utgör minst en procent av bruttovärdet av producerad 

el, 2) att dessa medel främst nyttjas till insatser för uthållig utveckling 

i de bygder som berörs 3) att lokala aktörer erbjuds möjlighet att köpa in 

sig i vindkraftsanläggningarna till minst 10 procent. 

Kommunförbundet har dessutom enligt skriften uppmanat de politiska 

partierna i länet att verka inom sina respektive partier på riksnivå, 

så att det införs ett nationellt system för återföringsmedel vid vindkraftsetableringar. 

Man redogör även i skriften för hur systemet ser ut i andra delar av 

Europa. I Tyskland, Danmark och Spanien, som är ledande inom vindkraftsutbyggnad 

i Europa, finns olika system för att återföra resurser till 

den lokala bygden. I Danmark finns lagstiftad förköpsrätt för lokalbefolkningen 

att köpa minst 20 % av nya vindkraftprojekt till självkostnadspris, 

lagstiftad rätt till kompensation till fastighetsägare vars fastigheter sjunkit 

i värde när vindkraftverk byggts i närheten, en grön fond där kommunerna 

kan söka pengar för ”gröna projekt” när vindkraftverk har etablerats 

och en garantiordning som ger lokala vindkraftssatsningar möjlighet till 

lånegaranti till förundersökningar vid nya projekt. 

I Tyskland har man infört en lag som innebär att 70 % av skatten ska 

tillfalla den kommun där vindkraftverken är etablerade och endast 30 % 

den kommun där vindkraftservicepersonalens huvudkontor finns. Spanien 

har infört kommunala skatteintäkter i två steg, först tas en byggskatt 

ut och sedan kan kommunen även ta ut en årlig skatt under 20 år. 

Man verkar även för att införa utvecklingsfonder i Sverige där berörda 

bygder kan söka medel genom att rekommendera att avtal upprättas mellan 

exploatörer och byagrupp, eller annat organ som representerar den 

berörda bygden. 

Intervju med Wang Zhi, Noden för vindbruk med 

ansvarsområde Näringslivs- och Affärsutveckling, Region Kalmar 

På 1970-talet fanns en tillverkare i Sverige som tillverkade ett stort verk. 

I Danmark tillverkade man istället små verk som då lättare fann sin 

marknad. Sedan tre år tillbaka vill regeringen satsa på vindkraft och har 

infört el-certifiering av förnyelsebar el varför intresset för vindbruk och 

tillverkning av vindkraftverk har ökat. 

Svenskt Vindkraftstekniskt Centrum på Chalmers har ett 3-årigt samarbete 

med industritillverkningen i ett 100 miljoners projekt.

Vertical Wing AB gör småskaliga gårdsverk med vertikalaxel, ett demonstrationsverk 

finns vid E6 nära Falkenberg. Planen är att bygga storskaliga 

vindkraftverk med lika stor effekt som dagens övriga vindkraftverk. 

En hel del företag i Sverige har kommit ganska långt med omställningen till 

vindkraftsproduktion. Det finns en del svårigheter som att många svenska 

företag är små med begränsade resurser och kompetens. Somliga företag 

har bättre förutsättningar än andra att ställa om till vindkraftstillverkning. 

Varv som är gjorda för och har kompetens inom att tillverka tunga metallprodukter 

kan vara lämpliga tillverkare av vindkrafttorn. Företag inom 

den marina sektorn som tillverkat lyxbåtar har kompetens inom kolfiberteknik 

som kan användas till att tillverka vingbladen medan KOCKUM 

har ställt om till att tillverka servicebåtar till offshore vindkraftparkerna 

till havs. Somliga företag behöver inte ens ställa om särskilt mycket, då 

tekniken som man tillverkar idag kan användas direkt i vindkraftverkstillverkningen. 

Hydraliktekniken är ett sådant exempel där tillverkarna kan 

fokusera på att expandera sin kundkrets. 

Utveckling av tillverkning av betongtorn sker även, erfarenheten är 

begränsad men tekniken anses ha många fördelar såsom att de går att 

montera ner och ofta kan tillverkas på plats. I Piteå tillverkas tornen till 

vindkraftsparken av betong och på Gotland ser man över möjligheterna 

att påbörja tillverkning. 

Förutom etableringen av nätverket för vindbruk som har som ett viktigt 

mål att hjälpa svensk industri med omställning till vindkraftstillverkning, 

el-certifikat och pilotprojektstöd(som Lillgrund beviljades som första 

stora vindkraftspark till havs) finns inga incitament som förenklar för 

omställningen. 

Slutsats 

Invånarnas medinflytande och deras reella möjlighet att påverka processen 

angränsar till undersökningsområdet och synes vara ett ganska välutforskat 

område. Landsbygdsutveckling ur näringslivssynpunkt med avseende 

på vindkraft och dess relation till opinion och attityder hos kommuninvånarna 

tycks däremot vara ett relativt outforskat område. Även forskning 

på socioekonomiska konsekvenser av vindkraft verkar vara begränsad. 

Ofta finns beräkningar för förväntade effekter som då baserar sig på sysselsättningssiffror 

som är framtagna av EU eller USA. 

Precis som undersökningen i Torsås kommit fram till har även denna 

undersökning visat att det blir störst effekter på den lokala arenan i byggfasen. 

Lokala montörer, anläggare av vägar samt hotell- och restaurangbranschen 

med flera gynnas oftast då. Eventuellt uppstår i detta läge även 

en del nätverkande effekter när aktörerna knyter kontakter i denna fas. 

Utöver effekterna i byggfasen och de som kan tänkas uppstå när ett vindkraftverk 

monteras ner har en del landsbygdsutveckling med avseende på 

ekonomiska tillskott även kunnat identifieras. 

Bygdepeng eller vindbonus innebär att bygden får ta del av de inkomster 

som det lokala vindbruket inbringar. Bygdepengen är ofta öronmärkt 

149

150 

till projekt som anses gynna bygden där kommunen eller lokala bygde- 

eller samhällsföreningar avgör vad bygdepengen ska gå till. När bygdepengen 

går till en eller flera lokala föreningar underlättar detta antagligen 

för föreningen att fortsätta sin verksamhet som kan vara att se till bygdens 

utveckling. När bygdepeng eller vindbonus går till idrottsföreningar eller 

liknande bidrar inkomsten antagligen till landsbygdsutveckling genom 

ökad hälsa, men inte direkt till bygdens näringsliv. Bygdepeng som investeras 

i projekt som syftar till ökad turism eller liknande skulle kunna 

generera ett ökat näringsliv i bygden. 

Om markägaren som får ersättning för upplåtelsen av mark genom arrende 

eller försäljning bor i trakten kan dessa inkomster indirekt komma 

det lokala näringslivet tillgodo. Detta gäller givetvis även om en frivillig 

ersättning till närboende utbetalas av exploatören. 

När lokalt boende äger andelar i ett vindkooperativ med ekonomisk 

förening och/eller vid ett kommunalt ägt vindkraftverk kommer tillvaratagandet 

av vindresurserna den lokala landsbygden till del genom en 

inkomst samt genom den lägre energikostnad som det innebär att producera 

energi lokalt(man skattar en gång istället för två och köper el till 

självkostnadspris). Försäljning av el-certifikat för förnyelsebar energi ger 

också en inkomst. De utökade möjligheter till lån som en del banker har 

infört för delägare i vindkraftskooperativ har gjort det lättare att påbörja 

projekten. 

Vindkraftverksparker har behov av kontinuerlig service och underhåll 

och till viss del har detta sköts av personal som bor i regionen. Fortfarande 

kommer emellertid en stor del av servicepersonalen utifrån, projekteringsföretagen 

har ofta 2-års avtal med ägarna. I takt med att dessa avtal löper 

ut och att fler lokala utbildas inom vindkraft kan detta komma att förändras 

något i framtiden på en del orter. Tillverkning av vissa delar på orten är 

vanligt, men företag som specialiserat sig på tillverkning av vindkraftverk 

är fortfarande ganska ovanligt i Sverige. Viss utbildning och forskning 

sker idag och det finns planer på att starta upp mer. 

Forskning om hur renarna påverkas av vindkraft pågår. Rennäringen 

påverkas genom att det kan bli mindre yta för renarna att röra sig m.m. 

Ersättningen för markintrånget betalas ut till samebyarna. 

Naturturism och fritidsfiske kan påverkas av vindkraftsetableringarna, 

men turister uppges även vara positivt inställda till vindkraftsetableringar. 

Exempel på där naturturism har kombinerats med energiturism eller där 

det endast är energiturism som finns. 

Somliga kommuner har använt den stora andelen förnyelsebar energi i 

kommunen som etableringen av vindkraftparker kan innebära i sin marknadsföring 

av kommunen som hållbar och därför ett bra alternativ som 

boplats. Om detta bidrar till att människor bosätter sig i kommunen gynnas 

landsbygdsutvecklingen av detta. 

En framtidstro som skapas av vindkraftverksetableringarna kan eventuellt 

i sig generera en positiv syn på möjligheterna i bygden.

Landsbygdsutveckling (utöver byggfasen och ersättningar) 

Nedan följer en sammanfattning av i vilken utsträckning etablerad vindkraft 

bedöms ha betydelse för kommunernas landsbygdsutveckling. 

Mycket 

Piteå - sysselsättning, tillverkning, bygdepeng, turism, (utbildning) 

Strömsund - bygdepeng, utbildning, tillverkning, sysselsättning, andelskooperativ, 

turism 

Falkenberg - andelskooperativ, företag, kommunalt ägt 

Malå - bygdepeng, andelskooperativ 

En del 

Krokom - bygdepeng, andelskooperativ, skogsbruk 

Rättvik - bygdepeng, andelskooperativ, utbildning 

Dorotea - andelskooperativ, kommunalt ägt, bygdepeng 

Tanum - kommunalt ägt, företag, skogsbruk 

Gotland - lantbruk, utbildning, andelskooperativ 

Öland - andelskooperativ, lantbruk 

Laholm - lantbruk, företag 

Kristianstad - lantbruk, företag 

Ludvika - bygdepeng, vindbonus 

Härnösand - vindbonus, kommunalt ägt, andelskooperativ(1) 

Karlstad - tillverkning, andelskooperativ 

Mora - bygdepeng, nationellt andelskooperativ 

Eslöv - lantbruk 

Lite 

Kävlinge 

Attityd hos invånare 

Positiva 

Rättvik, Piteå, Malå, Strömsund, Dorotea, Falkenberg, Gotland, Öland 

Neutrala 

Krokom, Eslöv, Karlstad, Tanum, Härnösand, Ludvika, Mora 

Negativa 

Laholm, Kristianstad, Kävlinge 

Det förefaller som om det inte blivit så stora förändringar i folks attityder 

före och efter en etablering, endast i några fall har attityden förskjutits 

något. På Gotland uppges man till exempel ha blivit mera positivt inställd 

efterhand som fler och fler fått andelar i ekonomiska föreningar och vindkraftverken 

blivit bättre placerade samt då en ny generation gotlänningar 

gjort sig hörda. 

På de platser där det funnits vindkraftverksetableringar en längre tid 

har det etablerats en del företag i branschen(Falkenberg, Kristianstad, La- 

151

152 

holm, Tanum) oavsett om folk varit positiva eller negativa. Det är dock 

möjligt att man tidigare när vindkraft etablerades av lantbrukare i Laholm 

och Kristianstad inte varit lika negativa som nu då parker ska etableras. 

I Piteå, Strömsund, Malå och Rättvik har attityden varit positiv från 

början och en del landsbygdsutveckling kan ses. När lokalinvånarna initierar 

projekt, såsom i Malå och Rättvik, får bygden även ta del av de 

ekonomiska vinsterna genom andelar i kooperativ och genom bygdepeng. 

I Strömsund och Malå finns en positiv attityd som även inkluderar förhoppningar 

om framtiden. Här ser man möjligheten att investera bygdepengen 

i utvecklingsprojekt som gynnar bygdens näringsliv. Ofta är 

förhållandet även det omvända, i bygder där folk fått ta del av projekten 

ekonomiskt tenderar invånarna att bli mer positivt inställda. Eventuellt 

kan det här även finnas andra orsaker till den positiva attityden, såsom att 

en ekonomisk delaktighet genom andelar i kooperativ även skapar insyn 

och medbestämmanderätt i verksamheten. I Piteå är den positiva attityden 

antagligen ett resultat av sysselsättningsmöjligheterna. En positiv attityd 

och initiativ från invånare bidrar även till att fler vindkraftverk etableras i 

området. Några övriga större skillnader i landsbygdsutvecklingen mellan 

olika kommuner verkar inte finnas. Däremot kan den landsbygdsutveckling 

som sker ha olika betydelse i glesbygd jämfört med i redan ekonomiskt 

gynnande områden. 

De flesta av vindkraftsparkerna är relativt nyetablerade, därför är det 

möjligt att det är alltför tidigt att säga något om deras effekter för landsbygdsutvecklingen 

på lång sikt. Dock kan man dra slutsatser baserat på de 

kommuner som haft vindkraft under en längre tid, såsom Falkenberg eller 

Tanum, även om det där tidigare rört sig om mer småskaliga etableringar. 

Här anses inte vindkraften ha genererat speciellt mycket landsbygdsutveckling, 

men visst tillskott har det ändå blivit ur näringslivssynpunkt 

med andelar i vindkraftskooperativ och några nyetablerade verksamheter 

som tillverkar vindkraftverk eller har konsultverksamhet. 

Antagligen går det att dra fler slutsatser om vindkraft i landsbygd av 

materialet från intervjuerna än för de frågeställningar som ingått i denna 

undersökning. 

Slutligen skulle det förstås även vara intressant att undersöka vindkraft 

ur ett samhällsekonomiskt perspektiv där hänsyn tas till såväl de vinster 

det innebär med självförsörjning av förnyelsebar energi i landsbygden som 

de miljökonsekvenser och sociala konsekvenser det kan innebära.

Vindkraft i Hallands län - Beskrivning av det ... - Länsstyrelserna

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?