Omslag.pmd - Länsstyrelserna

kulturella gränser i val av partner. Detta exkluderande
förhållningssätt till kategorin ”invandrarkille”
riskerar i sin förlängning att förpassa
honom till äktenskapsmarknaden i den egna
gruppen.
Studien
– analytiska kriterier
Eftersom studien rör ungas möjligheter att
själva välja framtida äktenskaps- och sambopartner
i Sverige är vår utgångspunkt statens
normer och värderingar kring kvinnans ställning,
framförallt så som de statueras i äktenskapsbalken.
Som tidigare nämnts har kvinnans
villkor i äktenskapet och äktenskapet som
institution förändrats som följd av dels förändringar
i kvinnans ekonomiska villkor, dels kvinnans
kontroll av barnafödandet. På den abstrakta
nivån – i äktenskapsbalkens bestämmelser
– är äktenskapet ett fritt val och kvinnor
och män betraktas som likar. Även om denna
civilrättsliga lagstiftning gäller för alla medborgare
och möjliggör för den enskilda kvinnan
att välja vem hon vill gifta sig med, men också
att inte gifta sig med, är de faktiska valen beroende
av ekonomiska, kulturella och religiösa
faktorer, framförallt av familjens normer och
värderingar.
Föräldrarna står för den grundläggande socialiseringen
av barnen och familjen är en konservativ
arena där värderingar och normer överförs
mellan generationerna. I jämförelse med
staten är familjen en stängd institution, dock
påverkas relationerna mellan individerna i familjen
av de rättigheter individen har i staten.
Dessa rättigheter har den enskilda inte bara i
relation till staten utan också i relation till andra
individer. På detta sätt påverkas familjen av
statens normer som är att ge alla lika rättigheter
och i denna mening eftersträva enhetlighet
81
hos medborgarna. Exempelvis legitimerar överträdelse
av det skydd kvinnor och barn har i
staten att företrädare för samhället gör interventioner
i familjen. Vidare är den individuella
autonomin som ligger till grund för äktenskapsbalkens
bestämmelser om äktenskapet en
plattform för den enskilda att kunna överskrida
familjens normer och traditioner. Autonomi
är en fråga om rätten till egna val och handlingar,
som i sin tur sker i ett möte med andras
rätt till egna val och handlingar (Bauböck
1996).
Även om det är den som ska ingå äktenskapet
som enligt äktenskapsbalken är suverän att bestämma
om och med vem man vill gifta sig –
alltså att andra inte har bestämmanderätt i dessa
avseenden – kan det i praktiken vara på ett annat
sätt. Äktenskapsbalkens synsätt står i kontrast
till traditioner som innebär att föräldrarnas
och familjens intressen är överordnade
dotterns/sonens. Detta gäller oavsett föräldrarnas
skäl. Föräldrarna kan anse att de bättre än
dottern/sonen vet vad som är hennes/hans bästa
och därför anser att de har rätt att bestämma.
Att föräldrar på detta sätt anser att en dotter/
son inte är kapabel att själv välja vem hon/han
ska gifta sig med kan ses som ett uttryck för
paternalism. Paternalism åsyftar att vissa, oftast
de som representerar familjeöverhuvudet,
anser sig ha rätt att bestämma över andra i familjen
som till exempel över de egna barnen
(Schlytter 1999, 2005). Det är sålunda individens
autonomi å ena sidan och familjens
paternalism å andra sidan som vi har i fokus.
Individen är i det här sammanhanget ungdomar
som är 15 år och som i enkätundersökningen
Ung 08 besvarar frågor om hennes/hans
autonomi respektive om begränsningar i denna
beträffande val av framtida sambo- eller äktenskapspartner.