Omslag.pmd - Länsstyrelserna

flickor och pojkar i invandrartäta Stockholm
syd var 28 respektive 59 procent (Nilsson 1998).
Unga med utländsk bakgrund är enligt Carlsson
(2001) relativt sett mindre aktiva inom
föreningsidrotten. Bland flickor med utländsk
härkomst var, i Carlssons studie, endast 30 procent
medlemmar i en idrottsförening mot 54
procent av flickorna i jämförelsegruppen. Bland
pojkarna tillhörde 59 procent av dem med utländskt
ursprung en idrottsförening mot 74
procent i kontrollgruppen. Carlsson hävdar att
unga med utländskt påbrå är mindre fysiskt
aktiva. Hela 40 procent av flickorna med utländsk
bakgrund i den sistnämnda studien ansåg
sig vara näst intill fysiskt inaktiva mot 18
procent i kontrollgruppen. Bland pojkarna var
relationen 21 procent inaktiva ungdomar med
utländsk härkomst mot 13 procent i kontrollgruppen.
Unga med utländskt ursprung, och i
synnerhet flickor med utländsk bakgrund, debuterar
senare i föreningsidrotten än andra
ungdomar.
Skolan är en särskild frizon för flickor som
kommer från traditionella familjer. Det är vanligt
att skolor upprätthåller en ”don’t ask don’t
tell policy”. Flickan döljer sitt familjeliv och
skolan frågar henne inte om hennes familjeförhållanden
(McAvoy 2008). En rad olika
svenska studier visar att pojkar och flickor med
utländsk bakgrund bemöts olika av skolpersonalen.
Grovt förenklat går det att konstatera
att skolpersonalen har positiva föreställningar
om flickor med utländsk bakgrund och
negativa föreställningar om pojkar med utländsk
bakgrund (Gruber 2007, Jonsson 2007,
Hammarén 2008).
Pojkar och flickor med utländsk bakgrund i
den skola som Gruber (2007) har studerat får
olika bemötande av skolpersonalen. ”Invandrarkillen”
uppfattas utmana skolans regler och
79
normer. Han betraktas som en problematisk
skolföreteelse som ska hållas under uppsikt av
skolpersonalen. För att få honom att inordna
sig under skolans krav och förväntningar på tillbörligt
elevbeteende och för att vinna hans respekt,
måste (de kvinnliga) lärarna använda sig
av traditionella metoder, auktoritet och styrka.
Det är också vanligt med kontakt med föräldrarna
för att rapportera ett icke-önskat beteende
hos pojken. Pojkarna är medvetna om att de får
skäll hemma eftersom föräldrarna är måna om
att pojkarna ska sköta skolan. ”Invandrarkillen”
uppfattas vara både begärlig och besvärlig.
Han tycks utmana skolans regler och normer
samtidigt som han tillskrivs sådana egenskaper
som charmig, påhittig och hövlig mot inte
minst den kvinnliga personalen (Gruber 2007,
Hammarén 2001).
”Invandrarkillen” tillskrivs av skolpersonalen
egenskaper som bristande verbal förmåga, tuff
attityd, ointresserad av skolarbetet och utagerande
såväl verbalt som fysiskt. ”Invandrarflickor”
beskrivs i betydligt mer positiva termer
som duktiga, skötsamma och väldigt ambitiösa
som når goda skolresultat trots stort ansvar för
hemsysslor. Till skillnad från skolpersonalens
i huvudsak negativa föreställningar om invandrarkillen
präglas lärarnas omdömen om invandrarflickor
av en stark sympati. Mot denna
bakgrund utgör skolan, vid sidan om sitt undervisningsuppdrag,
en sorts arena för invandrarflickor
där de bereds möjlighet att pröva det
som är förbjudet i föräldrahemmet (Gruber
2007).
Skolpersonalens föreställningar om den ”förtryckta
invandrarflickan” resulterar i att skolan
i högre grad för dessa flickor avvaktar med
att involvera flickans föräldrar när hon inte
beter sig i enlighet med skolans outtalade normer
för till exempel anständig eller passande