Omslag.pmd - Länsstyrelserna

har föranlett svårbemästrade konflikter. Bredal
skriver även att chansen att få gifta sig med en
partner som den unge själv valt ökar om den
tilltänkta partnern uppfyller familjens uppsatta
kriterier. Chansen ökar också om valet inför
andra i bekantskapskretsen framstår som ett
arrangemang som föräldrarna varit delaktiga i.
Bredal diskuterar särskilt de könsspecifika normer
som leder till att arrangerade äktenskap
praktiseras olika för unga kvinnor och unga
män. Kravet på oskuld vid ingåendet av äktenskap
begränsar unga kvinnor mer än unga män
och leder till att unga män är mer fria att välja
sin partner än unga kvinnor.
I det nordiska sammanhanget finns det också
studier som beskriver likheter och skillnader i
nordiska länders politik och lagstiftning i
förhållningssättet till arrangerade äktenskap
och tvångsäktenskap (Bredal 1998, Schlytter
2004, Siim & Skjeie 2008). Till skillnad från
Norge betraktas äktenskap i Danmark som en
migrationsstrategi som immigranter i Danmark
använder sig av. Den danska invandringspolitiken
i fråga om transnationella äktenskap
karaktäriseras av generaliseringar av äktenskapliga
traditioner bland minoritetsgrupper utifrån
individuella fall av tvångsäktenskap. Distinktionen
mellan arrangerade äktenskap och
tvångsäktenskap suddas bort till följd av dessa
generaliseringar. Båda äktenskapsmönstren
betraktas lika oacceptabla i Danmark. Både i
Norge och i Danmark har invandringspolitiken
blivit mer restriktiv framför allt för anhöriginvandring
och familjeförening. De restriktiva
reglerna används till synes som ett medel för
att bekämpa tvångsäktenskap. I Danmark anser
staten att tvångsäktenskap och arrangerade
äktenskap har samma negativa inverkan på den
enskildes självbestämmande, på kulturella konflikter
och på bristande integration. Kritiker
69
menar att den danska staten använder parollen
minoritetskvinnors rättigheter som en förevändning
för att rättfärdiga sin gränskontroll
och hårdare invandringspolitik (Bredal 1998,
Siim & Skjeie 2008).
I sammanhang där hedersrelaterat hot och
våld diskuteras lyfts val av framtida livspartner
upp som en central fråga. Enligt Schlytter
(2004) är skillnaden mellan arrangerade äktenskap
och tvångsäktenskap ibland mycket
hårfin. Genom att tillåta seden arrangerade
äktenskap ökar risken för att unga kvinnor och
män tvingas till äktenskap i Sverige. I en kartläggning
av hedersrelaterat våld i Storbritannien
definieras skillnaden mellan arrangerade
äktenskap och tvångsäktenskap som ”a marriage
becomes forced if any coercion, physical or
psychological, used against either spouses in order
to force them to consent. A forced marriage is not
the same as an arranged marriage which occurs
with the full consent of both parties” (Brandon &
Hafez 2008, s. 9).
Schlytter (2004) menar att skillnaden främst
ligger i individens möjlighet snarare än rätt att
få välja något, likväl som individens möjlighet
att få välja bort något. Det innebär i en konkret
situation att en ung kvinna eller en ung man
ska ges faktiskt utrymme att utan risk för hot
om våld eller bestraffning tacka nej till ett tilltänkt
giftermålsarrangemang.
Brandon och Hafez (2008) menar att tvångsäktenskap
praktiseras för att upprätthålla
hedersrelaterade traditioner. Främst är det ett
effektivt sätt för föräldrar att kontrollera ungas
sexualitet och förebygga alla slags handlingar
som kan förorsaka att familjen/släkten förlorar
sitt anseende. Det finns även exempel på
familjer som praktiserar tvångsäktenskap för
att stärka släktband och bevara familjens välstånd.
Tvångsäktenskap används även som ett