Omslag.pmd - Länsstyrelserna

I rapporten Crimes of the Community: Honourbased
violence in the UK (Brandon & Hafez
2008) beskrivs problematiken med att få igenom
en religiös skilsmässa inom vissa samfund.
Många kvinnor från de muslimska och sikhiska
samfunden har upplevt att de har förvägrats
att ta ut skilsmässa av religiösa ledare i Storbritannien
och det har förhindrat dem att lämna
äktenskap där deras män utsätter dem för våld.
Enligt rapporten är det ofta muslimska kvinnor
som är förhindrade att få igenom skilsmässa.
Islamska giftermål förekommer ibland
i tillägg till eller istället för en civil vigsel. Trots
att de ibland inte är rättsligt vigda utifrån engelsk
lag så ses dessa vigslar som obligatoriska
utifrån det muslimska samfundet och gemenskapen.
Utan en islamsk vigsel ser samfundet
på paret som om de lever i synd, även om de är
gifta enligt engelsk lag (Brandon & Hafez 2008).
Enligt traditionell muslimsk rätt behöver inte
män föra fram några skäl då de begär skilsmässa.
Enligt Mosa Sayed är skilsmässa i de flesta
muslimska stater helt på männens villkor. Kvinnor
kan vid en rättegång i bästa fall få igenom
en skilsmässa genom att hävda särskilda skäl
som ska finnas inskrivna i äktenskapskontraktet.
Alla muslimska shariainriktningar tillåter
kvinnan att väcka frågan om skilsmässa.
Grunderna på vilka en kvinna kan beviljas skilsmässa
skiljer sig dock åt. Om det i äktenskapskontraktet
inte finns inskrivet några grunder
för kvinnan att beviljas skilsmässa är det i praktiken
i det närmaste omöjligt för henne att få
igenom en sådan. Kvinnan får förlita sig på
makens goda vilja då det är maken som i sådana
fall måste ta initiativet till skilsmässan. I
dessa fall kan mahr få en betydelse då kvinnan
genom att ge upp sin mahr kan köpslå med
mannen och få honom att gå med på skilsmässa,
en så kallad khul´skilsmässa (Sayed 2008).
47
I rapporten Crimes of the Community: Honourbased
violence in the UK framkommer att pressen
från samfundet att undvika skilsmässor och
hålla ihop familjer gör att islamska ledare kan
vara särskilt ovilliga att medge en skilsmässa
till en kvinna som har barn, särskilt om kvinnan
har döttrar. Viljan att skydda barn från att
växa upp i en splittrad familj kan ibland gå före
viljan att skydda en kvinna från att utsättas för
våld i äktenskapet.
Enligt rapporten framkommer också att religiösa
ledare inom de sikhiska samfunden tenderar
att förneka den civila skilsmässan och undervärdera
det våld som kvinnor kan ha utsatts
för i äktenskapet. En företrädare för det sikhiska
förbundet som intervjuats i studien säger
att man motiverar par att stanna kvar i förhållandet
eftersom skilsmässa inte är tillåten.
Samma problematik kan också finnas inom
vissa ortodoxa judiska samfund. Ultra-ortodoxa
versioner av judisk lag slår fast att äktenskapet
endast kan avslutas av mannen (Brandon &
Hafez 2008).
Inte heller inom katolska kyrkan och vissa
ortodoxa kristna samfund som exempelvis syrisk-ortodoxa
kyrkan erkänns skilsmässa utan
parterna måste söka om annullering. Traditionellt
finns det inte heller lika rätt till annullering
för kvinnan som för mannen och kvinnan utan
de villkor som sätts upp i syrisk–ortodoxa kyrkans
förordning ger mannen rätt till annullering
om det framkommit att kvinnan inte var
oskuld på bröllopsnatten, om det framkommit
att hon varit otrogen eller om hon avsiktligt
undvikit graviditet. Övriga villkor gäller båda
parter, det handlar då om att någon av parterna
har en sjukdom eller byter religion. Annullering
sker i dessa fall bara om båda parterna medger
detta (Wannes 2004).