Omslag.pmd - Länsstyrelserna

Att framställa omvärlden som underlägsen
och föraktlig respektive farlig och ond.
Att disciplinera barn med aga, straffhot och
skuldbeläggning.
Att utsätta barn för förödmjukande tillrättavisningar
och kanske dessutom i föräldrarnas
passiva åsyn.
Att låta barn vara åsyna vittnen till att deras
föräldrar tillrättavisas eller kränks.
Att tvinga sig på och försöka utröna barnets
tankar och därmed överskrida gränsen till barnets
”inre värld”.
Att vid en förälders utträde ur rörelsen svartmåla
denna förälder inför barnet och kanske
dessutom hindra barnet från umgänge.
Att framställa sjukdom, svaghet och olyckor
åtminstone delvis som en följd av bristande tro,
orätta tankar eller andra tillkortakommanden
(SOU 1998:113 s. 248).
I god tro beskriver också hur skolan och socialtjänsten
kan ha svårt att hantera barn som lever
inom olika religiösa normsystem. Vuxna
som barnen möter upptäcker kanske inte de
barn som far illa och där religionen är skälet,
till exempel om barnen inte tror på samma sätt
som föräldrarna eller vill lämna rörelsen.
Okunskapen om religionens påverkan eller
respekten för det religiösa uttrycket kan överskugga
barnens situation (SOU:1998:113).
Håkan Stattin och Margaret Kerr beskriver i
What can parents do? New insights into the role
of parents in adolescent problem behavior att föräldrar
som reagerar negativt på vad barn och
31
unga gör och berättar, med att visa ilska och
irritation, ge skäll och bestraffningar, ta avstånd,
skapa skuldkänslor med mera, leder till att barn
och unga sluter sig – och föräldrarna får veta
allt mindre och mindre om sina barns liv. När
barn och unga inte känner sig uppskattade
hemma, kommer de att söka bekräftelse på
annat håll, därför att det är en drivkraft i livet
att höra hemma hos någon, att vara älskad av
någon för den man är. På grund av föräldrarna
kan unga se vuxnas närvaro, vägledning och
krav, regler och struktur som något negativt.
Därmed ökar risken för att de söker sig till miljöer
som saknar just detta, till exempel till andra
unga med liknande negativa vuxenerfarenheter.
Kerr och Stattin visar också att när föräldrar
försöker styra sina ungdomar genom att
begränsa deras frihet, till exempel att kräva att
de ska be om lov för att få gå ut, känner sig unga
människor för starkt kontrollerade. Dessa ungdomar
har också mer depressiva symtom och
sämre självkänsla (Kerr & Stattin 2000).
Religion och äktenskap
Jan Hjärpe (2005) beskriver hur olika normsystem
kan finnas parallellt med varandra och
gripa in i varandra. För att belysa förhållandet
mellan formella och informella normsystem i
ett samhälle är det viktigt att lyfta fram vem det
är som har domsrätt och på vilken nivå domsrätten
kan utövas. Hjärpe menar att i Sverige är
medborgarskapet i staten och de rättigheter och
skyldigheter det medför den viktigaste tillhörigheten
och överordnad religiös tillhörighet,
etnicitet och familj. I större delen av världen är
förhållandet det motsatta då staten, det offentliga
samhället, ofta har en svag och föränderlig
ställning. Där är den överordnade tillhörigheten
istället familjen, den religiösa tillhörigheten,
kasten, etniciteten eller klantillhörigheten.