Omslag.pmd - Länsstyrelserna

Varje samhälle stödjer mer eller mindre uttalat
vissa egenskaper, färdigheter, beteenden och
värderingar som också syns i de idéer som finns
om barn, unga och deras föräldrar. På så sätt
socialiseras man in i ett samhälle som bevaras
och utvecklas. Tillhör man en minoritetskultur
i en majoritetskultur kan det vara ett centralt
mål att värna om sin kulturella identitet. Här
har socialisationen en avgörande betydelse för
att bevara gruppen och inte slukas av majoritetskulturen,
något som skulle kunna leda till att
gruppen till sist försvinner.
Rainer Bauböck (1996) menar att etniska
minoriteter som vistas i en miljö där kulturella
olikheter kommer till uttryck blir satta under
press att assimileras. De grundläggande värderingarna
som den religiösa övertygelsen, syn
på sexualitet, könsroller och föräldraskap blir
svårare att föra över från en generation till en
annan. Bauböck menar att de värderingar vi har,
det språk vi lär oss från våra föräldrar och de
vanor vi skaffar oss grundläggs inom familjen.
För att det specifika i kulturen ska överföras till
nästa generation krävs att föräldrarna har kontrollen
över barnens socialisation, både uppfostran
och utbildning.
Utredningen I god tro beskriver två modeller
för uppfostran av barn. I demokratiska välfärdssystem
som Sverige kan barn ända upp till 20
års ålder lägga större delen av sin tid på egen
personlig utveckling, fritidsintressen och utbildning.
Många unga är präglade av en ganska
jämbördig relation till föräldrarna, och deras
vilja och önskningar har beaktats av föräldrarna.
De har upplevt förhandlingar vid köksbordet
och medbestämmande i för familjen
viktiga frågor. Detta kan definieras som en demokratisk
uppfostringsmodell där det inte
på förhand finns något rätt eller fel, bra eller
dåligt. Många saker blir därför föremål för diskussioner
mellan barn och föräldrar.
30
Motsatsen till demokratisk uppfostran är auktoritär
uppfostran. Där är barnen underordnade
föräldrarna, förväntas lyda dem utan att ifrågasätta
och de ska visa föräldrarna respekt. Föräldrarna
styr uppfostran med klara normer av
vad som är rätt och fel, gott och ont, tillåtet och
otillåtet. Det kan göra att barn styrs och kontrolleras
av rädsla för upptäckt och straff. Regler
och normer för hur barnen enligt föräldrarna
ska leva är inte särskilt förhandlingsbara
i diskussioner mellan föräldrar och barn (SOU
1998:113).
Vad som är bäst för ett barn att växa upp i, en
demokratisk eller auktoritär familj, är det svårt
att uttala sig om. Det vi vet är däremot att forskningen
om risk- och skyddsfaktorer visar hur
betydelsefull familjen är för ungas psykiska
hälsa. Konflikter inom familjen, olika övergrepp,
våld, hot och kränkningar tillsammans
med föräldrars missbruk av sin föräldraroll är
faktorer som påverkar barn och unga mycket
negativt och kan ge skador för livet (Ungdomsstyrelsen
2007a, Socialstyrelsen 2007d).
Barn och unga som inte får sina behov tillgodosedda
inom familjen tillhör den kategori
som Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen och
Skolverket definierat som barn och unga som
far illa och där samhället behöver göra särskilda
insatser. Det är till exempel de barn som utsätts
för: fysiskt eller psykiskt våld; sexuella övergrepp;
kränkningar; fysisk eller psykisk försummelse
inom sin familj. Likaså de barn och ungdomar
som har allvarliga relationsproblem i förhållande
till sina familjer (Socialstyrelsen 2007e).
Utredningen I god tro som hade regeringens
uppdrag att bedöma i vad mån människor som
lämnar nyandliga rörelser har behov av samhällets
stöd, lyfter ytterligare omständigheter
som föräldrar i religionens namn kan utsätta
sina barn för och som kan leda till skadliga påfrestningar
på barn: