Omslag.pmd - Länsstyrelserna

I proposition Åtgärder mot barnäktenskap och
tvångsäktenskap fastslog att riktlinjer i förhållande
till förekomst av tvång bör vara att tvånget
ska ha varit av sådan karaktär att det utgör en
straffbar handling enligt svensk lag (2003/04:48).
Ungdomsstyrelsen instämmer med utredningen
i analysen av lagstiftningens funktion.
Men vi anser att för att uppnå en genomgripande
norm- och beteendeförändring i en problematisk
fråga, som arrangerade äktenskap
mot den egna viljan, är skärpning av lagstiftningen
central. En otydlig och tolkningsbar lagstiftning
kring beteenden och handlingar som
kan kopplas till tvångsäktenskap kommer sannolikt
inte att förändra beteendet hos de föräldrar
som tvingar sina barn att ingå äktenskap.
Myndigheter har dålig kunskap om ungas utsatthet
i relation till arrangerade äktenskap mot
den egna viljan. I endast 3 av de 32 LVU-ärenden
som hamnade på länsrätternas bord 2007
hade en myndighet aktualiserat frågan, i övriga
fall hade flickorna själva anmält sin hemsituation
till myndigheterna (se kapitel 3). Om
socialtjänstens handläggare inte uppmärksammar
att den unge riskerar att giftas bort mot sin
vilja och att det är en del av deras utsatthet, så
kommer det inte heller att uppmärksammas
av länsrätten. Unga får därför inte tillgång till
rätt behandling och insats från samhällets sida.
Deras tillgång till rehabilitering efter dödshot,
våld och förtryck är bristfällig.
301
Gråzonen mellan arrangerade äktenskap mot den
egna viljan och tvångsäktenskap ligger mellan att
ingå äktenskap mot den egna viljan och att
tvingas till äktenskap.
Eftersom unga har svårt att anmäla sina föräldrar
för brott, så anmäler inte heller socialtjänsten
brottet till polisen. Polis och åklagare
behöver i sin tur ta fram underlag som håller
för åtal, så att föräldrar som utsätter sina barn
för brott kan dömas. En tydlig dom har stor
betydelse för barnens möjlighet till skadestånd.
Som vi har beskrivit i kapitel 4 visar utvärderingar
av fall som rör hedersrelaterat våld att
det ofta är väldigt svårt att få barn att vittna mot
sina föräldrar (Åklagarmyndigheten 2006a).
Samverkan mellan myndigheter är därför
central i dessa ärenden. Den nuvarande strafflagstiftningen
täcker inte in kränkningar av
lindrigare karaktär, något som Ungdomsstyrelsen
menar är en brist. En ytterligare effekt
är att det utan en lag som tydligt visar att tvångsäktenskap
är ett brott, så kommer myndigheternas
insatser att präglas av ad hoc-lösningar
och lida brist på resurstilldelning. Ungdomsstyrelsen
anser därför att en kriminalisering av
tvångsäktenskap skulle vara viktig i arbetet med
att synliggöra frågan för alla inblandade myndigheter.
Utifrån ett barn- och ungdomsperspektiv
skulle det kunna leda till att barn och
unga får bättre stöd från samhället.