Omslag.pmd - Länsstyrelserna

att kontrollera främst flickors och kvinnors
sexualitet
att kontrollera de ungas familjebildande genom
att de unga inte själva får bestämma om,
när eller med vem de ska gifta sig.
Bredal (2006) lyfter fram begreppet ”giftepress”
som innebär att unga i sitt tänkande har införlivat
föräldrarnas och släktens krav på hur de ska
leva . I familjer där arrangerade äktenskap praktiseras
kan unga uppleva en psykisk press, till
exempel hot om att uteslutas från gemenskapen
om de brister i lojalitet. Bredal menar att det
därför kan bli svårt för barn och unga att hävda
sina individuella rättigheter. De känner sitt ansvar
gentemot familjen och släkten och därför
fungerar pressen som familjen kan utsätta dem
för i samband med ett arrangerat äktenskap. I de
norska förarbetena till strafflagstiftningen lyfts
också detta sammanhang fram:
”Begrepet arrangerte ekteskap henspeiler etter
komiteens mening til at familien deltar
aktivt for å finne eller foreslå kandidater
til ektemake. Avgjørende for spørsmålet om
det foreligger tvang, blir om forslaget til
ektemake reelt gir den unge en mulighet
til å takke nei. Dersom det arrangerte
ekteskap er inngått fordi en part er utsatt
for et press, og dette presset er så utilbørlig
at vedkommende opplever å ikke ha et valg,
vil det etter komiteens mening være straffbar
tvang”.
299
”Komiteen vil presisere at psykisk tvang vil
kunne rammes av forbudet mot tvangsekteskap.
For eksempel vil trusselen om å fullstendig
avskjære en person fra familien om
vedkommende ikke gifter seg, kunne utsette
personen for et så sterkt press at trusselen
er rettsstridig.” (innstt.O. nr.106 2002-
2003 s. 3)
Som framkommit av flera studier så är det
inte alla barn och unga som har en oro för eller
som har utsatts för ett arrangerat äktenskap mot
den egna viljan som söker hjälp hos utomstående
för detta. I den norska rapporten Integreringskart
2008 framkommer att den norska
polisen har erfarenhet av att den som riskerar
eller har utsatts för ett tvångsäktenskap inte alltid
vill polisanmäla de som utsatt henne eller
honom för äktenskapet.
De poliser som ingår i Kompetensteamet mot
tvångsäktenskap uppgav att av de 196 enskilda
ärenden som teamet arbetade med under 2007
gjordes en polisanmälan i 70 fall, 50 av dessa
rörde våld och hot (Svensson 2008). I den
norska Handlingsplanen mot tvångsäktenskap
understryker regeringen att den norska strafflagstiftningen
är tänkt att ha en i första hand
preventiv effekt och att det förutsågs att få ärenden
skulle drivas till åtal. Detta syns också då
straffelovens § 222, andra stycket har prövats
vid få tillfällen. I förarbetena till den norska
lagen för den norska justitiekommittén fram
möjligheten att införa en särskild regel för
tvångsäktenskap trots att det inom straffrätten
redan fanns möjligheter att utdöma påföljd för
tvångsäktenskap: