Omslag.pmd - Länsstyrelserna

Samarbetet med polisen bedömde 3 som bra,
4 som någorlunda och 1 som dåligt. Fyra angav
att de inte visste och 2 svarade inte.
Få angav att de hade erfarenhet av att samarbeta
med Migrationsverket. Åtta svarade att de
inte visste, 1 svarade att samarbetet varit någorlunda
och 3 svarade dåligt. Två svarade inte.
Ännu färre kunde bedöma samarbetet med
ambassad/konsulat eller liknande. Nio svarade
vet ej, 1 svarade dåligt och 1 svarade någorlunda.
Två svarade inte.
Endast 3 av de 14 uppgav att de hade ett internationellt
samarbete. En av dessa angav att det
fanns planer på att utveckla det internationella
samarbetet. De länder som nämndes som samarbetspartners
var Norge, Turkiet, Afghanistan,
Irak och Iran.
I slutet av enkäten fanns det möjlighet för
verksamheterna att ange de viktigaste utvecklingsbehoven
i förhållande till att förebygga att
unga utsattes för arrangerade äktenskap mot den
egna viljan och stötta de som utsatts. Tolv av de
14 verksamheterna angav exempel på erfarenheter
och utvecklingsbehov:
”Vi har erfarenhet av att familjen skickar
flickan till hemlandet när hon är 16–17 år
(förevändningen är alltid semester) förlovar
henne med den blivande maken, låter henne
bo hos släktingar till hon fyller 18 år och då
kan hon gifta sig helt lagligt och komma till
Sverige med sin man. Under tiden har hon
blivit ’avprogrammerad från det svenska
inflytandet’. Och ingen pratar om tvångsäktenskap.
De här flickorna är i stor utsträckning
ett verktyg för familjen att kunna
286
få hit flera släktingar/vänner genom att man
gifter bort dem med kusiner, andra släktingar
eller helt enkelt en god väns son från
hemlandet. Av de flickor, kvinnor som vi
har kommit i kontakt med de senaste åren
och som varit gifta, har samtliga sagt att de
har blivit ’bortgifta’ och att de inte har haft
något val (annat än att rymma och leva
skyddat). Det är svårt att se skillnad på att
bli bortgift eller ”tvångsgift”. Skrapar man
på ytan så handlar det ändå om samma sak
– kontroll och ofrivillighet. Vissa flickor har
varit bortlovade sen de var 6–7 år. Då är
det inte så lätt att sätta sig upp mot familjen.
En grupp som har ökat markant hos oss
är mammor med barn. Det är kvinnor –
oftast inte äldre än 23–24 år med två barn
– som gått från sina föräldrars kontroll till
samma elände – eller värre – hos sin make
och dennes familj. Med andra ord de kvinnor
som INTE visste att det fanns hjälp att
få när de var 16 eller 17 år. Vi menar också
att det behövs utvecklas metoder och förbättra
kunskapen kring bland annat posttraumatiskt
stressyndrom. De flesta av våra
placerade lider av såväl psykisk som fysisk
ohälsa och behöver professionell hjälp så snart
som möjligt efter de har ’landat’ i det skyddade
boendet.” (Gryning Vård AB- Skyddsboendet)
”Kvinnorna befinner sig i en period av press
och behöver då mycket stöd. Hon bryts långsamt
ner och hennes självförtroende blir
lika med noll. Därför behöver hon en kontakt
som kan bekräfta henne positivt och
få höra att hon har ett människovärde, att
hon har rättigheter samt få hjälp att resonera
kring dessa.” (Matilda, Kvinnors
Nätverk)