Omslag.pmd - Länsstyrelserna

Där är det också svårt att kunna göra något
när sökande/referent inte vågar stå för
uppgifterna.”
Tillståndsenheten Sundsvall
”Migrationsverket kan inte avslå på grunden
att vi tror det är tvång. Det går inte
”tro” att någon inte vill gifta sig. Däremot
kan det i dessa fall finnas andra omständigheter,
exempelvis bristande kännedom
och annat som kan göra att Migrationsverket
anser det vara ett skenäktenskap.
Observera dock att det inte sker någon
seriositetsprövning (jfr. er fråga 11
ovan) när parterna är gifta. Antingen beviljar
Verket uppehållstillstånd eller så utreds
grunderna för avslag i 5 kap. 17–17
b §§ utlänningslagen. Finns konkret information
om att äktenskapet är ingånget
mot någons vilja så leder detta till ett avslag
på ansökan, problemet är snarare att
detta sällan kommer fram ens vid muntliga
utredningar. Gällande risken för våld
och allvarlig kränkning – Migrationsverket
har ingen rätt att regelbundet göra slagningar
i Mr/Br 16 på Referenterna i ärenden
där parterna är gifta. Detta kan medföra
att risken för våld ökar eftersom det
måste finnas indikationer på sådant för att
en slagning ska kunna göras.”
Tillståndsenheten Umeå
”Vi upplever ibland att det kan vara fråga
om äktenskap ingångna mot en ung kvinnlig
referents vilja utifrån de svar som lämnas
vid utredningarna. De kan däremot
inte säga att äktenskapet är mot deras vilja.
Problemet är inte så mycket att de inte vill
stå för att äktenskapet är mot deras vilja
utan att få dem att säga det över huvudta-
254
get. Frågorna förutsätter att vi vet att det
är mot någon av parternas vilja. Utbildning
i hedersfrågor har planerats under
2008 men har ännu inte genomförts men
den ska bli av.”
Tillståndsenheten Uppsala
”Finns det misstankar om att någon part
tvingats till äktenskapet så utreder vi det.
Problemet är att metoderna för att utreda
just graden av tvång är trubbiga. Vi kan
ställa frågan – Har du gift dig av egen fri
vilja? Men för att få ett ärligt svar på den
frågan krävs att personen har stort förtroende
för utredaren och dessutom kanske
vill ha garantier för att uppgifterna inte
kommer till familjens kännedom. Problemet
är också hur misstanken uppstår. Vi
utreder de flesta ärenden skriftligt, vi träffar
långt ifrån alla referenter. I en skriftlig
utredning framkommer inga indikationer,
utan det är i telefonsamtal och möten med
referenten som detta kan komma fram.
Erfarna utredare kan se indikationer i ärenden,
men de vet också att det trots muntlighet
är svårt att få fram uppgifter som är
starka nog att de räcker för att avslå en
ansökan på den grunden. Våra erfarenheter
är att vi oftare fick fram uppgifter om
tvångsäktenskap när vi utredde samtliga
ärenden muntligen (innan 2005). Därmed
inte sagt att vi bör gå tillbaka till att
utreda alla ärenden muntligen igen. Det
går heller inte att sålla ut vissa nationaliteter
för muntlighet, men kanske att man
genom utbildningsinsatser och stödmaterial
i form av checklistor kan fånga upp fler
ärenden för muntlig utredning. Det borde
också gå att få bättre utredningar från de
ambassader som hanterar de ärenden som