Omslag.pmd - Länsstyrelserna

kan förlora sitt anseende. Om dottern bryter mot
traditionerna skulle hon bli utesluten ur gemenskapen
och familjen skulle få ta konsekvenserna för
hennes handlingar uppger mamman. (Flicka nr. 10)
Äktenskapet i förhållande till normer
i familjen om heder och skam
I 8 av de 17 ärenden där flickorna har hotats
med bortgifte, lovats bort mot sin vilja eller
tvingats till äktenskap framkommer att familjen
fått kännedom om eller misstänkt att
flickan haft sex och/eller en pojkvän och på så
sätt dragit skam över familjen. Att gifta bort
dottern blir ett sätt för familjen att lösa problemet.
Flicka 16 år
Under förhandlingen anför flickan att det är av stor
vikt för familjen att upprätthålla hedern och det gör
man genom att gifta sig på ett lagligt sätt, det är
inte möjligt att gifta in sig i en familj som tillhör
pojkvännens religion. Pappan uppgav i rätten att om
dottern gifte sig med sin pojkvän så förlorar pappan
sin heder, det enda sättet för familjen att behålla
sin heder är att hon gifter sig på ett lagligt sätt med
en man som familjen godkänner. (Flicka nr. 15)
Om flickan vägrar att gå med på familjens
krav på giftermål och detta blir offentligt kan
hotsituationen trappas upp då familjen av omgivningen
måste agera kraftigare för att återupprätta
hedern.
Flicka 17 år
Pappan har uppgett till socialtjänsten att det är
viktigt att dottern om hon ska komma hem gör det
innan det som hänt blir en sak för familjens vänner
och anhöriga. Dotterns handlande har dragit skam
över honom och det vore lättare om hon inte levde.
(Flicka nr. 3)
214
Flicka 16 år
Flickan berättar att hon träffade en pojke, en
släkting, i hemlandet som hon blev vän med. När
pappan fick reda på detta ringde han hem till
hennes mamma och sa att hon skämt ut sig och att
det beslutats att hon skulle giftas bort till sommaren.
Flickan är övertygad att pappan nu kommer att
döda henne då hon har offentliggjort hela situationen
genom att söka hjälp. Ett bortgifte är då inte
längre ett alternativ. (Flicka nr. 9)
Flickorna och samhället
Av de 32 flickorna har 29 själva aktivt sökt hjälp
och skydd från samhället på grund av sin situation
och av dem var 24 helt okända för socialtjänsten
vid anmälningstillfället. De flesta flickorna
har anmält sin situation till socialtjänsten
genom skolpersonal. Elva av flickorna har uppmanat
skolkurator, skolsköterska eller lärare att
ta kontakt med socialtjänsten. Åtta av flickorna
har aktualiserats hos socialtjänsten efter att de
tagit kontakt med polisen. Tre av flickorna har
aktualiserats genom ungdomsmottagningen.
Tre har anmält sin situation direkt till socialtjänsten.
Andra instanser som flickorna sökt
hjälp hos är svenska utlandsmyndigheter, vårdcentraler
och frivilligorganisationer. Merparten
av flickorna har inte berättat om sin situation
för någon innan anmälningstillfället och få har
uppmärksammats innan de själva har valt att
söka hjälp. Endast fyra av flickorna har tidigare
utretts inom socialtjänsten på initiativ av någon
annan utan att de själva har varit de som
drivit ärendet och aktivt sökt hjälp. Två av dessa
fyra flickor blev utredda av socialtjänsten då
deras syskon var aktuella för ett omhändertagande
på grund av hedersrelaterat våld. För de
andra två var det skolan som anmälde att de var
oroliga då flickorna var hårt hållna hemifrån.