Omslag.pmd - Länsstyrelserna

De regler som barn och unga kan leva med
som rör kön, sexualitet och giftermål är inte
okända för samhället. Samhällets institutioner
kan också av hänsyn till de traditioner man vet
finns kring kön och sexualitet begränsa det barn
och unga människor, kvinnor och män, har
rätt till. Nisha Besara skriver:
”Alla kvinnor i Sverige kallas från 20-årsåldern
till undersökningar av livmoderhalsen,
för att förebygga cancer. När jag
var på min första undersökning, frågade
sköterskan mig om jag hade haft sex. När
jag frågade henne vad det spelade för roll,
sa hon att sköterskor inte genomför undersökningen
av omsorg om ’vissa’ flickors mödomshinna.
Jag blev asförbannad och bad
henne ge mig den förebyggande hälsovård
som jag och alla andra svenska tjejer har
rätt till.” (Besara 2007)
Rätt till utbildning
Myndighetsåldern är en faktisk gräns för när
unga upphör att vara barn i lagens mening. Föräldrars
regler kan begränsa ungas liv även när
de är över 18 år, 21-åriga ”Sonya” berättar:
”Jag får bara vara ute fyra timmar i sträck,
de ringer efter mig hela tiden. Jag får helst
inte umgås med svenska tjejer – de är billiga
och lätta att få i säng, enligt min bror.
Jag får inte söka jobb där jag vill. Och jag
måste gifta mig med en man från vårt hemland.
En kvinna har ingen talan i min familj.”
(Morelli 2008)
Förhandlingar om livet handlar inte alltid rent
konkret om pojkvän eller flickvän utan kan vara
kopplat till att livet är utstakat och bestämt av
189
någon annan för att inte något ska hända som
hotar familjens rykte. ”Sofia, 20 år,” berättar:
”Pappa som tidigare hade stöttat mina planer
på att fortsätta studera, hade nu ändrat
sig. Han kände väl att han började tappa
taget, att jag blev friare och mer svensk
och så kände han att studierna kunde leda
mig in på ’fel vägar’. Pappa resonerade att
det var lika bra att gifta bort mig med en
gång. Det var hans sätt att säga att jag
skulle bli hemmafru som mina systrar.”
(Hagberg 2009 s. 32)
Så här säger ”Susanne” 30 år:
”Synen på utbildning var ’det räckte väl
med gymnasium’. Det var klart uttalat från
familjen. ’Nu behöver du inget mera. Nu
räcker det. Nu är det dags att gifta sig’
kunde de säga. För att bli försörjd alltså.”
(Hagberg 2009 s. 150)
Och så här säger en ung man om sina systrar
och om hur systrarna förhåller sig till den självständighet
de är tilldelade:
”Hos mina systrar tror jag att det påverkar
ganska mycket för mina systrar gör inte så
mycket som de vill. De är mest tysta och
så. Såna är mina systrar. Jag har aldrig
sett mina systrar gå på en fest eller sådär.
De har aldrig sagt det till min pappa. De
är så tysta, du vet, och gör som min mamma
och pappa vill. Det är klart att de har
ett val, men de väljer inte helt själva som
att gå bort från familjen och så. De vet
själva vad de kan välja.” (Eliasson 2008
s. 14)