Omslag.pmd - Länsstyrelserna

syskon om vem de är och vilket handlingsutrymme
de har och på så sätt kan de få rörelsefrihet.
”Ana”, 30 år, berättar:
”Jag var väldigt hårt hållen hemma. Jag
fick till exempel inte lära mig simma för
pappa. Men jag tvingade honom att följa
med till skolan och titta. Värsta cirkusen!
Rektorn, lärarna, alla var med den dagen
pappa kom för att se om det gick rätt till.
Han stod och tittade när jag skuttade runt
i baddräkt, jag var elva. Sedan gick han
faktiskt med på att jag skulle få lära mig
simma. Men det värsta var att jag fick
väldigt mycket stryk, nästan varje dag. Allt
blev totalt fel när jag föddes och vi flyttade
hit. Pappa, som hade försörjt hela sin familj
från det han var tio år, förlorade sin
värdighet som familjeöverhuvud när han
kom hit. Och all frustration gick ut över
mig.” (Morelli 2008)
Individer gör olika och har olika strategier,
det en flicka lyckas förhandla till sig är helt
omöjligt för någon annan. Föräldrar är också
individer och enligt de lagar och konventioner
som finns har de också stöd för att uppfostra
sina barn som de tycker är bäst. Lagar kan också
förändra beteenden. Sverige har sedan 1979 en
lag mot barnaga, mot psykiskt och fysiskt våld
mot barn. Tyvärr känner inte alltid föräldrar,
och inte heller barn, till att barnaga är förbjudet.
”Sofia”, 20 år, berättar:
”Jag hörde efter med min kompis. ’Men är
det misshandel, när man slår sina barn?
Blir inte du slagen varje dag?’ Kompisen
svarade bara ’sch, säg ingenting’. När vi
kom ut från lektionen så pratade vi om
det. ’Men du vet’ sade kompisen, ’vi lever
188
ju annorlunda än svenskarna, vi får slå,
men de får inte göra det’.” (Hagberg 2009
s. 32)
Barn och unga kan om de kommer i konflikt
med föräldrarnas värderingar också hitta stöd
för hur de vill leva sitt liv i det omgivande samhället.
Så här berättar ”Ali”, 16 år, om sina föräldrar:
”Ja, de kanske förstår att deras regler inte
är svenska regler, utan från hemlandet. Jag
har regler, familjens regler, hur de vill att
vi ska bli uppfostrade på ett bra sätt.
Svenska regler kan man lära sig på två år.
Jag har rätt att flytta hemifrån, utan att
mina föräldrar vet om det. Men de reglerna
är inte arabiska regler. För i de arabiska
länderna blir man dödad om man är
bög och man blir hängd framför alla människor.
I arabiska länder är det ofta fadern
som dödar sonen om sonen är bög. På så
sätt visar han att sonen inte tillhör familjen.
Sådant får inte förekomma i familjen.
Där gör han slut på det som har hänt och
fortsätter som om det inte hänt. Det kan
hända vad som helst. Fadern fixar det, för
religionen och familjens heders skull. Om
en son är bög gör man ofta mord. Det kan
vara så att pappan säger till sin son att ’nu
går vi ut och handlar’. De går till skogen
eller till någon annan plats där det är tomt
och där händer det. Där det inte syns. /
…/ sonen vet att han kommer att bli dödad
när som helst. Vad ska han göra? Men
här i Sverige kan mina föräldrar inte göra
det. Det är olagligt. De vet hur det är i
Sverige, att jag har lagen med mig.” (Länsstyrelsen
Skåne Län 2004 s. 66–67)