Omslag.pmd - Länsstyrelserna

”Efter det som hände Fadime kan jag förstå
att många är oroliga. Jag har själv varit
med om att svenskar frågar mig om jag
får bestämma vem jag vill gifta mig med.
Många svenskar tror att invandrarflickor
blir misshandlade av sina föräldrar eller
män. Jag är också invandrartjej och jag
har aldrig blivit misshandlad av mina föräldrar
eller bröder. Min pappa och mina
bröder är stränga men de är samtidigt
omtänksamma människor. De vill att jag
ska ha det bra, även om de måste inse att
jag kanske vill ha det annorlunda. Jag tror
de kommer att förstå, men att det kan ta
tid.” (Terrafem 2004 s. 26–27)
Förhandlingar om utrymme
Debattören Nisha Besara beskriver det som hon
menar är ”den outtalade, ofta självreglerade
ofriheten” de vardagliga strukturerna inom
hemmet som skiljer sig från könssterotypa glåpord
tjejer kan möta i skolan:
”Alla historier är unika. När jag växte upp
i Södertälje var tjejers begränsade frihet i
relation till killar ett outtalat faktum bland
den kristna assyriska/syrianska gruppen. Vi
fick inte gå på disco lika ofta, det var uteslutet
att vara ihop med en kille och flytta
hemifrån kom inte på fråga. Sex var det
mest förbjudna av allt. Trots att ingen i
min familj någonsin pratade med mig om
detta, visste jag vilka ramar jag hade att
inrätta mig efter. Så var det för de allra
flesta i min omgivning. Trots att jag levde
relativt fritt rättade jag mig efter de outtalade
reglerna kring sex och kärleksliv. Familjens
anseende hängde på det.”
187
”Trots min förhållandevis privilegierade
miljö ifrågasatte jag aldrig den ordning som
rådde offentligt eller bland större grupper.
Ingen av oss tjejer vågade ta diskussionen
om varför vi var tvungna att smyga, medan
killarna hade flickvänner helt öppet. Att
lufta missnöje kunde ju tyda på att man
ville vara mer som killarna, det vill säga
ha förhållanden och sex utan att skämmas
för det. Men vi var för rädda om vårt
’rykte’. Vår status i den komplicerade och
outtalade hierarki i tonårsvärlden skulle
sjunka. Det var bättre att vara en ’fin tjej’,
det fick vi alltid höra från våra jämnåriga
killkompisar.”(Besara 2007)
Att unga förhåller sig till ett normsystem familjen
har ställt upp och där ryktet om någons
förmodade sexuella beteende spelar roll beskriver
en ung man så här:
”Om de ser sin dotter ute på stan så tycker
andra att hela familjen är konstig. Det beror
ju på hela familjen, men mest på frugan
(…) Det kan gå till en viss gräns så att
pappan inte vet vad han ska göra, det kan
det gå sådär att de gör någonting mot sina
döttrar, skicka dem till Kurdistan eller
tvinga dem att gifta sig. Det händer sådär.
Då har ryktena gått för långt. Det är
så ryktena kan göra och det är därför de
inte låter dem gå för långt. Då måste de
göra något åt det.” (Eliasson 2008 s. 21)
För att få utrymme, förhandlar ungdomarna
eller lever ett dubbelliv för att dölja den identitet
de egentligen tycker att de har. Den unge är
en person hemma och en annan i exempelvis
skolan. Så det flickor och unga kvinnor gör är
att förhandla både med sina föräldrar och med