Omslag.pmd - Länsstyrelserna

För de unga i studien var också heder en viktig
fråga. Om de själva skulle hotas av ett tvångsäktenskap
uppgav de flesta att de ville att saken
skulle lösas inom familjen då detta var det mest
hedervärda. De var negativa till att blanda in
utomstående, de hade en negativ syn på socialtjänsten
och de kände en stor misstro mot lokala
imamer och andra lokala ledare och hade
inget förtroende att vända sig till dessa i frågor
om äktenskap eller konflikter med familjen.
För att förebygga tvångsäktenskap och föra en
dialog med den äldre generationen om äktenskap
och föräldrainflytande efterlyste de unga
dock samfundets ledares stöd. De menade att
de religiösa ledarna hade mycket större möjligheter
än unga själva att få föräldrarna att lyssna.
Religionstillhörighetens betydelse i förhållande
till äktenskap och val av partner belystes
i studien Ethnic Minorities in Britain – Diversity
and Disadvantage (Modood et al. 1997). I studien
undersöktes föräldrars beslutande över
äktenskapspartner beroende av religion (sikhisk,
hinduisk och muslimsk) och ålder. Inom
alla tre religioner var föräldrainflytandet lägre
bland de yngre, 16–34 år, dock fanns stora skillnader
mellan religionerna och också mellan
könen. Detta tyder på att ungas inflytande över
processen har ökat, särskilt bland de unga
hinduerna och sikherna. För unga hinduer (16-
34 år) fanns små skillnader mellan könen och
föräldrainflytandet var relativt litet, 18–20 procent.
Föräldrainflytandet var större för sikhiska
unga och det fanns också skillnader mellan
könen. För män var föräldrainflytandet 41 procent
och för kvinnor 27 procent. För muslimska
unga var föräldrainflytandet störst och även
där fanns skillnader mellan könen, men där
var det de unga kvinnorna som i högre grad
uppgav att föräldrarna hade inflytande över
äktenskapsprocessen. För 49 procent av män-
176
nen och 67 procent av kvinnorna var det föräldrarna
som fattade beslut om äktenskapspartner.
Vikten av föräldrarnas acceptans
Av studien Pardannelse blandt etniske minoriteter
i Danmark (Schmidt & Jakobsen 2004) framkom
att runt 60 procent av de unga ansåg att det
var viktigt med föräldrarnas acceptans av partnern
och genomgående tyckte kvinnorna att
det var viktigare än vad männen tyckte. Också i
den danska studien At finde den eneste ene –
hvordan etniske minoritetsunge i Danmark danner
par. Konflikt og intervention. (Singla 2006)
framkom att för minoritetsungdomar i Danmark
spelade föräldrarnas accepterande av det
egna valet av äktenskapspartner en större roll
än för unga med dansk bakgrund. I Bredals kvalitativa
studie talar en av de kvinnliga informanterna
om vikten av att få föräldrarnas samtycke:
”A: Men er det viktig for deg att de…?
I: Er fornøyd?
A: …er fornøyd med mannen din? At de
aksepterer mannen din?
I: Hm…Det var viktig for meg da. Det
var derfor jeg…Det var litt viktig for meg,
at de aksepterer…Det var det.
A: Fordi att du…?
I: Fordi de er foreldrene mine, liksom. Jeg
kan ikke bare gi blaffen i dem. Det kan jeg
ikke. Det har gitt meg noe, de også, ikke
sant. Så jeg må også være rettferdig. Hvi
jeg føler at andre skal være det, så…Det
hade jeg ikke gjort…
A: Men når du sier at de har gitt deg noe,
føler du att du gir noe tillbake igjen? At de
får lov til å være med litt…i ditt ekteskap?
I: Ja,ja. Vi er jo en familie, altså. Jeg