Omslag.pmd - Länsstyrelserna

I studien lyfter forskarna fram att familjens
medverkan i de äktenskap som beskrivs som
arrangerade ser olika ut. Familjen kan vara en
kontrollmekanism för att garantera att partnern
är ett bra val och att de unga ”matchar” varandra.
Det kan vara en förhandling om vilka krav
som föräldrarna har på en partner och vilka
kompromisser som kan göras och det kan vara
barnet som presenterar föräldrarna för partnern
eller föräldrarna som presenterar partnern för
barnet. De viktigaste delarna i arrangemanget
är enligt studien att de unga går till väga på ”rätt
sätt” och att de följer de endogama regler som
kan finnas, till exempel kast, etniskt ursprung
och religion. Att gå till väga på rätt sätt kan vara
att de unga ger föräldrarna möjlighet att vara
involverade och stå för vissa beslut, att bemöta
föräldrarna respektfullt och låta dem ha den
auktoritära rollen. Särskilt betydelsefullt blir det
att den unge går till väga på rätt sätt utåt och
inte låter föräldrarna förlora anseende, heder
eller ära. En möjlig indikation på ett tvångsäktenskap
är att de unga inte själva har varit
involverade i valet av partner eller känt till förlovningen
eller äktenskapet. I undersökningen
framkom att 4 procent av de unga inte haft något
inflytande på processen.
Transnationella äktenskap
I den kvantitativa undersökningen i rapporten
Pardannelse blandt etniske minoriteter i Danmark
(Schmidt & Jakobsen 2004) framkommer också
att 58 procent av de som var förlovade eller gifta
var det med någon från föräldrarnas födelseland.
Också här fanns det stora skillnader mellan
könen. Tre fjärdedelar av flickorna uppgav
att de hade samma ursprung som sin partner
medan 40 procent av männen uppgav detta.
Den norska rapporten Grenseløs kjærlighet?
174
(Daugstad 2006) visar att minoritetsungdomar
i Norge i hög grad gifter sig i transnationella
äktenskap inom den egna etniska gruppen.
Bland personer med bakgrund i Pakistan, Turkiet
och Marocko var det mellan 65 och 76 procent
av dem som gifte sig i Norge mellan 1996
och 2004, som gifte sig med en person som var
bosatt utanför Norges gränser. Även de unga som
själva var födda i Norge, av föräldrar födda i
dessa länder, gifte sig transnationellt i lika hög
grad. I en engelsk studie, 4 Community perceptions
of forced marriage som bygger på fokusgruppsintervjuer
med unga och äldre med bakgrund i
Bangladesh och Pakistan om deras syn på äktenskap,
framkom att unga män var mer positivt
inställda till transnationella äktenskap än
unga kvinnor
En slutsats som forskarna kommer fram till
är att förekomsten av transnationella äktenskap
är beroende av hur stort urvalet är inom den
egna etniska gruppen i Storbritannien men
också av statusmarkörer inom den etniska gruppen.
På grund av de krav som ställdes från familjen
på en acceptabel äktenskapspartner som
etnicitet, kast, religion eller utbildning var möjligheterna
att hitta en partner i Storbritannien
begränsade vilket ledde till transnationella äktenskap
för de unga (Samad & Eade 2002).
Bakgrundsfaktorer till
ungas identitetsbyggande
Anja Bredal (2006) menar att det ofta undervärderas
hur starkt knutna barn är till sina föräldrars
bakgrundsland och den kulturkrets föräldrarna
tillhör. Denna tillhörighet blir särskilt
tydlig just vid beslut kring äktenskap.
Bredal hänvisar till Annick Prieurs och Christine
Jacobsens forskning där det framkommer
att familjens traditioner, etnicitet och religion