Omslag.pmd - Länsstyrelserna

347 före Kristus, skrev om kärleken i sina dialoger.
I Gästabudet låter han dramatikern
Aristofanes beskriva kärlekens, Eros, uppkomst
och mannens och kvinnans åtrå och längtan
efter varandra genom att berätta en myt om
människan: människan var i begynnelsen fullkomlig
och klotformad. Hon hade tre kön, man,
kvinna och unionen av de båda. Kloten avlade
själva sina barn. De var fantastiska, starka och
visa och gjorde uppror mot gudarna, skriver
Platon. Gudarna straffade därför människorna
genom att klyva dem mitt itu. De fick nu avla
barnen i jorden. Människorna vantrivdes, de
längtade efter sin andra halva och den fullkomliga
enhet de hade haft – sitt tredje kön. Då
bestämde sig gudarna för att designa om dem
så att de skulle avla barn i varandra. Sedan den
dagen letar alla män och kvinnor efter sin rätta
halva, den de hör ihop med. Sökandet är deras
starkaste drift på grund av längtan att återigen
uppnå enhet med sin halva av klotet (Platon, i
översättning av Jan Stolpe, 2000).
Kärlek är dock inte alltid grunden för äktenskap.
I det förmoderna Europa var äktenskapet
en praktisk lösning och ett sätt att organisera
livet och arbetet inom framförallt jordbruket.
Äktenskap har också arrangerats mellan män
och kvinnor för att knyta släktband eller för att
stärka sin familjs rykte och ärbarhet, till exempel
bland adel och kungligheter. Från 1700-talet
och framåt växte tankar om kärlek som grund
för äktenskap allt starkare, inte bara i folklig
praktik utan också med religionens stöd, som
tanken på ”den enda rätta”. Kärleken som det
som binder människor samman, hör också
ihop med samhällets utveckling och borgerlighetens
framväxt. Sociologen Anthony Giddens
har beskrivit det som uppkomsten av den romantiska
kärleken sammansatt av den passionerade
kärleken, idealiserandet av den andra
och idén om livslång kärlek. Giddens skriver:
15
”Det komplex av föreställningar som har
med romantisk kärlek att göra förknippade
för första gången kärlek med frihet. Båda
tillstånden sågs som normativt önskvärda.
Passionerad kärlek har alltid varit befriande,
men bara i den meningen att den
åstadkommer ett brott i vardagens rutiner
och plikter. Det var just denna egenskap
hos den passionerade kärleken som ställde
den utanför befintliga institutioner. Som
kontrast till detta fogade sig den romantiska
kärlekens ideal direkt till det just framträdande
bandet mellan frihet och självförverkligande.”
(Giddens 1995 s. 43)
Den romantiska kärleken var därför helande
och skiljde sig enligt Giddens från den passionerade
kärlekens sexuella och erotiskt destruktiva
kraft (Giddens 1995). Kärlekstanken som
fogar samman man och kvinna bejakades dessutom
av den protestantiska delen av kristendomen.
Även om Bibeln pläderar för sexuell avhållsamhet
för de som kan så är det inte bra för
mannen och kvinnan att leva ensamma om de
har en längtan efter varandra, men deras kärlek
bör vara ren och inte destruktiv. Gud sände
sin son till jorden av kärlek, Jesus gav sitt liv för
mänskligheten på grund av sin kärlek till människorna,
på samma sätt ska människor, man
och kvinna, av kärlek leva tillsammans i innerlighet
och fostra sina barn enligt de som Bibeln
menar naturliga roller de skapats som – man
och kvinna. I Bibeln står det att liksom Kristus
var överhuvud över den kristna församlingen
skulle mannen vara kvinnans överhuvud.
Inom katolicismen lever idealet om oskuld
kvar. Att avstå från sexualitet är det högsta tillståndet
– påven, biskopar, munkar och nunnor
lever därför i avhållsamhet från sex och gifter
sig inte eftersom även sex inom äktenskapet är
synd. Inom romersk-katolska kyrkan är äkten-