Omslag.pmd - Länsstyrelserna

vem de vill i framtiden och 96,3 procent av
männen. Vad som inte framgår i tabellform är
att det totalt sett är 5,4 procent som har någon
grad av begränsning och 94,6 procent som inte
har det.
Av de unga männen är det 1,8 procent som
uppger att de är oroliga för att inte själva få välja
vem de ska gifta sig med. För de unga kvinnorna
är andelen 2,8 procent.
Även resultaten från urvalsundersökningen
går i samma riktning. En viktig skillnad är att
andelen som uppger att det stämmer dåligt eller
att de är oroliga för att inte själva få bestämma
vem de ska gifta sig med är högre i
denna undersökning än i de som gäller på riksnivå.
I Socialstyrelsens undersökning Frihet och
ansvar som genomfördes i gymnasiets år 2 är
nivån mycket likartad. 4,8 procent uppger sig
vara oroliga för att föräldrarna eller någon annan
vuxen i familjen ska bestämma vem de ska
gifta sig med och att de inte själva ska få välja
vem de ska gifta sig med.
Resultat från avsnittet Rätten att själv få välja
vem man ska gifta sig med redovisas inte i tabell
2.58. Anledningen är att den innehåller fler
grupper och kategorier vilket gör den svårare
att jämföra med.
Hur säkra kan vi vara på resultaten?
I en urvalsundersökning är alltid skattningarna
behäftade med urvalsfel beroende på att endast
en delmängd (ett urval) av populationen studeras.
Ett annat fel uppkommer om vi inte lyckas
få svar från alla personer (bortfall) och om de
som inte svarat avviker från de svarande med
avseende på undersökningsvariablerna. Detta
fel kallas för bortfallsfel.
För att underlätta användningen av statistiken
är det värdefullt om storleken på felen kan
151
uppskattas. Av de två typerna av felkällor är det
endast storleken på urvalsfelet som kan skattas
med hjälp av urvalsinformation. Kunskap om
bortfallsfelet kan i regel bara fås på ett indirekt
och approximativt sätt genom att utnyttja
registervariabler.
Om individer med vissa egenskaper exempelvis
lågutbildade, män eller storstadsbor i mindre
utsträckning än andra besvarar frågeformuläret
och om dessa gruppers uppfattningar
och erfarenheter skiljer sig från dem som besvarat
enkäten i större utsträckning utgör detta
en felkälla i de skattningar som görs. Det blir
svårt att spegla den population man vill undersöka.
Svarsfrekvensen i Ungdomsenkät 2009
uppgår till 49,2 procent. En analys visar att bortfallet
är skevt fördelat mellan olika grupper i
urvalet. En mindre andel män än kvinnor, utrikes
födda, storstadsbor samt unga med lågutbildade
föräldrar har besvarat enkäten.
Det är möjligt att skaffa sig en uppfattning om
hur mycket skattningarna i en undersökning
påverkas av svarsbortfallet genom att använda
ett effektivt uppräkningsförfarande. För att
kompensera för bortfallet viktas resultaten så
att de i högre grad blir representativa för hela
populationen. Detta görs genom att använda
registerinformation om vissa nyckelvariabler
för de individer som valt att inte svara på undersökningen.
Viktningen kan beskrivas som
att enkätsvaren från de individer som har svarat
på en fråga även får gälla för de individer
som inte svarat på frågan men som liknar dem
som svarat utifrån den registerbaserade informationen.
I den aktuella undersökningen har
registerinformation för kön, födelseland, vistelsetid
i Sverige, egen utbildning samt föräldrarnas
inkomst och utbildning använts för att
räkna fram en kalibreringsvikt.